Göteborgs högskolas årsskrift

This is a reproduction of a library book that was digitized
by Google as part of an ongoing effort to preserve the
information in books and make it universally accessible.

Google" books

http://books.google.com

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer for användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel” som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och för läggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk Ihttp : / /books . google . com/

Digitized by

Digitized by ^ooQle

GOTE BORGS HOGSKOLAS

ÅRSSKRIFT

GÖTEBORG

W ET TE KG REN & KERBER

Digitized by ^ooQle

Digitized by

QÖTEBORQS HÖGSKOLAS

ÅRSSKRIFT

GÖTEBORG

W ETTERGREN & KERBER

Digitized by ^ooQle

GÖTEBORG

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI, 1898

Prtoted in w * ; OvtOil

Digitized by ^ooQle

INNEHÅLL:

1. Hvad innebar en modern ståndpunkt i filosofien? Af Vi-

talis N or ström. I.

2. Aristophanes’ föregångare och samtida inom den grekiska

komedidiktningen. Af Johannes Paulson. (Inbjudnings-
skrift)

3. Festskrift tillägnad f. d. Konsuln K. m. st k. N. O., m. m.

Oscar Ekman den 16 december 1898 af Göteborgs Hög-
skola.

Årsredogörelse 1897 — 1898.

Digitized by ÅjOOQle

Digitized by

HVAD INNEBÄR

EN MODERN STÅNDPUNKT

I FILOSOFIEN?

AF

VITALIS NORSTRÖM *

aOTBBORd

WAU>. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI

1S98

Digitized by CjOOQle

Digitized by

Inledning.

tioströms uppfattning af det andliga bestämmes väsentligen der-
^ af, att detsamma af honom ställes under aspekten af substans.
Såsom konkret substans är det andliga person. Personligheten
såsom sådan eller i sig föreställer sig Boström vara alldeles
oberoende af rummets och tidens åskådningsformer och anser,
att densamma på ett vetenskapligt sätt kan fattas genom men-
niskans förnuftiga tänkande.

I och med dessa sina läror står Boström i konträr motsätt-
ning mot Kant och hans kritiska skola. Det finnes knappast
någon punkt i hela sin åskådning, på hvilken Kant lägger så
stor vigt, som derpå, att det andliga på intet sätt kan fattas
såsom substans. För Kant är det andliga ur teoretisk synpunkt
ett system af former hos den kroppsliga substansen, hvarige-
nom denna eger vetbarhet, former af åskådlighet och tänkbar-
het, men ingenting realt varande. Ur praktisk synpunkt
framträder det andliga under verksamhetens och börats aspekt,
men alldeles icke under verklighetens och varats: såsom

en på sig sjelf stödd och grundad verksamhet, som frafn-
träder i och vid det fysiska skeendet, utan grund deri, men
ock utan grund i någon af oss känd andlig orsak. Det andliga
hos Kant innehade alltså ställningen antingen af en empiriskt-fy-
siskt obetingad (apriorisk) uppfattningsform, som grundade erfa-
renhetens lagbundenhet, eller af en empiriskt-fysiskt obetingad
sjelfverksamhet. Den som egde denna uppfattning och utöf-
vade denna verksamhet, personen, hade, såsom föremål för kun-
skap och såsom sedlig vilja, sin grund i den aprioriska upp-
fattningsformen och den rena sjelfverksamheten, medan der-
emot dessa senare alldeles icke grundades i personen.

Oöteb. Högsk. Arskr. IV: /. I

Digitized by ^ooQle

Il

VITALIS NORSTRÖM

Boström gör anspråk på att i personligheten hafva fun-
nit den absoluta grunden till alla uppfattningar och all verk-
samhet För honom är den andliga substansen det för reflexio-
nen primära, medan all uppfattning och all verksamhet te sig
såsom något sekundärt, något, som blott är till hos och i och
genom den förra. I denna sin grundåskådning återkommer han
— livilket för öfrigt är medvetet för honom sjelf — till me-
deltidsspekulationens, Cartesii, Leibniz’, Wolffs ståndpunkt m.
e. o. till hela den förkantska problemställningen. I utsöndrin-
gen af alla s. k. empiriska bestämningar från personligheten-
substansen eller i sin klara insigt i dess rent andliga och för-
nuftiga karakter söker Boström sitt väsentliga företräde fram-
för den förkantska spekulationen, medan substansbegreppets
återuppsättande på tronen måste betecknas såsom sjelfva bryt-
ningspunkten mellan den boströmska filosofien och den tyska
idealismen.

Hos Kant tillhör den för vetenskapen tillgängliga per-
sonligheten företeelsens verld och utgör ett naturföremål jemte
andra, livilket alldeles som dessa eger sin formella grund i med-
vetandets rena enhet och i de åskådningens och tänkandets for-
mer, i livilka denna enhet bryter sig. Någon reell grund kan ve-
tenskapen lika litet upptäcka i eller till personligheten, som i eller
till något annat verkligt i erfarenheten gifvet, hvadan personlighe-
ten för Kant, liksom allt annat, väl eger en lagbunden form, men
till hela sitt innehåll är rent oförklarlig. Detta såsom objekt
för teoretisk (= utan praktiskt-etiska förutsättningar tillgänglig)
kunskap eller såsom verklighet Men personligheten är också
faktiskt gifven såsom verksamhet. Såsom sådan är den icke,
utan bör den vara och eger häri en distinkt artskilnad från
allt annat i erfarenheten gifvet. Såsom sådan innebär per-
sonligheten negationen af allt gifvet vara och positionen af
ett annat vara, som icke är gifvet (i åskådningen). Men hvar-
ken åt negationen eller åt positionen kan naturligtvis utan
orimlighet tilläggas absolut, utan endast relativ betydelse. I
denna sin relativa betydelse är personligheten eller börat en
förnuftig form hos det gifna varande, hvilkeu form framträder
såsom dess inneboende idé, dess uppgift och dess lag. Till sitt
relativt konkreta och reella väsende betecknar det andliga hos

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

III

Kant och Fichte en ideal uppgift, medan det deremot till siii
individuella rot är obekant. I sin vetenskap om det person-
liga stanna derför Kant och Fichte vid mensklighetens ideala
uppgifter och de ideala lagar, som bestämma den menskliga
verksamheten, medan deremot Boström gör anspråk på att utgå
från ett vetande om det andliga såsom individuell substans och
att kunna vidga detta vetande.

Detta Boströms anspråk kunna vi för vår del icke god-
känna. Vi stödja detta tillbakavisande af Boströms substans-
lära på följande grunder, som alla uteslutande syfta på den
egendomliga form, i hvilken denna lära framträder hos denne
tänkare. För öfrigt hänvisa vi till Kants och Fichtes allmänna
kritik af substanskategoriens metafysiska användning.

Boström fordrar af det i absolut mening substantiellt va-
rande, att detsamma skall vara individuellt , och anser person-
ligheten uppfylla detta vilkor. Om vi bortse från individuali-
tetsbegreppets rent negativa betydelse — af logisk oindelbarhet,
som ju tillkommer hvaije enskildt föremål i erfarenheten af
hvilken art och beskaffenhet det vara må — och uteslutande
fästa oss vid dess positiva betydelse af fullständig bestämdhet ,
så inses genast att denna betydelse endast kan fästas vid det,
som förutsättes vara alltigenom sjelfbestämdt. Ty hvarje be-
stämdhet i och genom relation till något annat måste medföra
och innebära en viss grad af ofullständig bestämdhet, enär ett
icke kan tänkas i förhållande till ett annat utan både gemen-
sam och skiljande bestämdhet. Men då det ena icke eger det
andras skiljande bestämdhet, så eger det gifvetvis heller icke all
tänkbar bestämdhet Det som icke är fullt sjelfbestämdt är så-
lunda alltid i någon mon negativt bestäindt. Hvar och en,
som något känner Boströms lära, vet nu, att denna utesluter
sann och full individualitet från allt det, som i sig är i någon
mon negativt bestämd t och fäster betydelsen af sådan indivi-
dualitet endast vid det, som är rent positivt. Han vet också,
att Boström lär, att personligheten till sitt begrepp är rent po-
sitiv och såsom sådan egef sann och full individualitet Mot
denna lära framhålla vi med all styrka, att personlighetens be-
grepp, så fattadt och bestämdt, kommer i direkt strid med vill-
koren för mensklig kunskap och derför upphäfver sig sjelft så-

Digitized by ^ooQle

IV

VITALIS NORSTRÖM

som ett moment i denna kunskap. Det är en nästan trivial
sanning, att all kunskap har omdömets form, och att all i om-
döme gifven och närvarande kunskap betecknar en relativ en-
het af åtskillda och hvarandra såtillvida uteslutande moment,
ett relativt sammanhållande i medvetandet af motsatser. En
ren eller absolut enhet måste visserligen kunna uppvisas utgöra
all kunskaps yttersta och högsta förutsättning, men just såsom
sådan förutsättning kan densamma aldrig vinna inträde i kun-
skapen såsom dess objekt Boström förstår heller icke med den
individuella personligheten en sådan utanför kunskapen såsom
dess förutsättning fallande medvetandets enhet, utan han för-
står dermed alldeles bestämdt objekt för kunskap , en i omdöme
och omdömen aktualiserad kunskap. Detta framgår redan deraf,
att den sanna och rena personligheten för Boström samman-
faller med personlighetens begrepp. Häremot måste nu invän-
das, att personligheten såsom ett i omdömen gifvet begrepp,
d. v. s. såsom kunskap, med nödvändighet alltid är relativ och
negativ, och att ren positivitet, härom utsagd, innebär en appa-
rent motsägelse, h vilken motsägelse också går ut öfver indi-
vidualitetens begrepp, fattadt såsom ren positivitet

Här stå vi nu alltså: det finnes en medvetandets enhet,
all kunskaps förutsättning, h vilken icke ingår i någon kun-
skap såsom dess objekt och derför i sjelfva verket är höjd öf-
ver den sfer, der det negativa står i motsats mot det positiva,
och hvilken derför måste fordras vara rent positiv, och det
finnes en annan medvetandets enhet, den form, i och med hvil-
ken gifna motsatser relativt stå tillsammans och äro relativt
förbundna, hvilken form (begrepp) tillhör det aktuella tänkan-
det och den aktuella kunskapen. Utöfver de gifna motsatserna
och den i tänkandet satta relativa enheten mellan och af dem,
föremålet-innehållet och tänkandet-formen, kommer vår kun-
skap aldrig. Om nu icke individualiteten får hänföras till for-
men, h vilket ju innebär en absurditet, enär all form ur en
viss nödvändig synpunkt alltid tillika är generell, så finnes in-
gen annan plats för individ ualitetén än inom de gifna motsat-
sernas område och hos de der förefintliga omedelbara enhe-
terna. Men kunskapens omedelbart gifna föremål, enheterna i
motsatsens sfer, det är de i rum och tid föreliggande åskådliga

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

V

föremålen, de utsträckta och föränderliga tingen, och ingenting
annat. Vid dem är också i sjelfva verket individualitetens be-
grepp olösligt knutet. Till sitt ursprung och väsen är alltså
detta begrepp negativt tillika och icke blott positivt — tvärt-
emot hvad Boström förmenar.

Om nu det rent sjelfbestämda, alltigenom positiva och in-
dividuella på grund af sin natur undandrager sig all kunskap,
hvilken rätt ega vi väl då att peka på personligheten såsom
den realitet, i hvilken dessa formella fordringar äro förverkli-
gade? Personlighetens begrepp, i denna betydelse af »absolut
verklighet», lemnar oss icke nyckeln i händerna till lösningen
af metafysikens högsta problem, utan strör endast sand i ögo-
nen på den, som stirrar efter lösningen. Ut öfver medvetan-
dets formella bestämningar, öfver psykologiens och logikens la-
gar och former bringar detta begrepp det på intet vis. Om vi
också medtaga den praktiska synpunkten, så kunna vi säga,
att i personlighetsbegreppet ligger ingenting af begriplig na-
tur utöfver sjelf med vetandet och sjelfverksamheten och deras
former. Att hänvisa den kritiske tänkaren till den individuella
substansen i allt fömimmelselif och i alla viljeyttringar tjenar till
rakt ingenting, ty en sådan hänvisning, hvilken ju icke kan leda
honom i riktning mot medvetandets universellt-abstrakta enhet,
som förutsättes för all kunskap, men i ingen sådan ingår såsom
dess objekt, måste föra honom till den faktiska åskådningen af
de mot hvarandra begränsade föremål i sinneverlden, till hvilka
det andliga väsendet knyter sig såsom en mer eller mindre ge-
nerell form, alltså till de individuellt lefvande, i den omedel-
bara erfarenheten ingående personerna.

Boström har för sig sjelf dolt det tomma i sin personlig-
hetens metafysik eller m. a. o. i det gudsbegrepp, som han utbil-
dat, genom att låta en felaktig metodik samverka med en brist-
fällig penetration af den kritiska filosofiens ståndpunkt med af-
seende på verklighetens och idéns förhållande till hvarandra.
Grundfelet i metodiskt hänseende har han i icke ringa mon
gemensamt med de tyske konstruktionsfilosoferna. Detta fel
ligger i den föreställningen, att det abstrakta begreppet i nå-
gon mån kan positivt determineras eller bestämmas i anseende
till innehållet genom tänkande. Då emellertid den tyska kon-

Digitized by ^ooQle

VI

VITALIS NORSTRÖM

struktionsfilosofien, der den kommit till full klarhet öfver sina
förutsättningar och villkor, såsom hos Hegel, öppet tillskrifver
begreppet en inneboende makt till obegränsad sjelfutvidgning
eller till en art absolut inifrån betingadt tillväxande och så-
lunda, med klar blick för sin metods kraf, genom en våldsam
behandling af erfarenheten på en gång lägger grundvalen för
sitt fortskridande, så hvilar Boströms metod på den mera oklara
föreställningen om en vetenskaplig fortgång, som betingas deraf,
att innehåll successive tillföres det abstrakta begreppet genom
en alltjemt fortgående erfarenhetsundersökning af detta be-
grepps objekt, hvilken undersökuing successive och i en af
det undersökta föremålets natur betingad ordning lösgör be-
stämningar hos det föremål, som undersökes, ur deras empiriska
sammanhang och för dem till det abstrakta begreppet såsoin
dess innehåll. Härigenom skola nu bestämningarna hos er-
farenhetsföremålet lyftas upp i begreppets högre sammanhang,
i det att deras förhållanden till hvarandra blifva bestämda ge-
nom begreppet sjelf, men icke längre föreligga i åskådningens
och idéassociationens mera omedelbara sammanbindningsfor-
mer, och härigenom skall det abstrakta begreppet sjelft vinna
ett närmare bestämdt innehåll eller blifva determineradt Det
är lätt att se, att skillnaden mellan den tyska och den sven-
ska begreppskonstruktionen i sjelfva verket är af ganska rela-
tivt och flytande slag, åtminstone lika relativt och flytande, som
mellan korrelationsbegreppen innehåll och form. Om den förra
låter begreppet sjelft gifva sig både all form och allt innehåll,
så låter den senare begreppet låna sitt närmare bestämda in-
nehåll från erfarenheten för att derpå sätta sin egen blott in-
ifrån härledbara stämpel. Det abstrakta begreppet skall, så-
som vetenskaplig princip, ega sjelfmakt att omforma det em-
piriska sammanhangets omedelbara objektivitet till det veten-
skapliga systemets medelbara, d. v. s. subjektivt förmedlade,
objektivitet (= allmängiltig och nödvändig subjekti vitet). Med
denna uppfattning af begreppets makt och den derpå grun-
dade formen af begreppets objektivitet sammanhänger Boströms
föreställning om ? väsendets verld», skild från »fenomenverlden*
genom dess med tänkandets fordringar öfverensstämmande form.

Den analyserande kritikern måste hos detta föreställnings-

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

VII

satt upptäcka förefintligheten af samma tvetydighet, som Kant
i sin dialektik lade »den rationella psykologien» till last Denna
tvetydighet har afseende på den förändrade ställning, som med-
vetandets enhet — och det abstrakta begreppet öfver hufvud
— kommer att intaga i den fortskridande begreppsutvecklin-
gen: det som till sin natur är bestämmande eller har predika-
tiv valör — ytterst egentligen blott är kopula i omdömet —
förvandlas omärkligt till det bestämda, till subjekt för bestäm-
ningar. Det som är abstrakt och formell tanke hypostaseras
till konkret åskådningssubstans, hvilken, då den hvarken kan
omedelbart erfaras eller historiskt beläggas, faller under den
grupp af åskådningar, som kallas fantasier. Boströms formal-
princip — genus summum — är, såsom riktigt är, sjelfmedvetan-
det, hvilket omsluter allt tänkbart som dess band eller gemen-
samma art och väsende, men den falska problemställningen — att
vilja förebringa en sjelfmed vetandets logiska determination och
använda den såsom basis för sin verldsförklaring — drifver honom
öfver till att, i determinationens intresse, förvandla sjelfmedvetan-
dets rena form, allt tänkandes yttersta förutsättning, soui^ alldeles
griper öfver motsatsen mellan subjekt och objekt, till ett objekt
eller tankeföremål, förtätande den i den bekanta konstruktions-
skalan: sjelfmedvetande, förnimmande, förnuft, person. Sjelf-
medvetandet måste kantänka alltid vara något , och detta något
kan ej vara något annat än det förnimmande förnuftet, än per-
sonen! Märk »paralogismen»! Sjelfmed vetandet skall vara nå -
got , h. e. tankeföremål eller objekt! Men det är just detta, som
sjelfmedvetandet icke får vara, ty såsom förutsättning för allt
något, för allt tankeföremål eller allt verkligt är det radikalt
höjdt öfver all verklighets sfer. Det rent positivt fattade sjelf-
medvetandet är derför icke något — faller i sig icke under den
menskliga kunskapens åtkomst såsom ett objekt — men allt
något vore utan sjelfmedvetandet intet

Det är en villfarelse och en ödesdiger villfarelse att för-
utsätta, att det abstrakta begreppet kan vinna rikare innehåll
genom erfarenhetsanalyser. Genom sådana kan det endast vidga
sitt omfång och dermed också vinna den större fördjupning, uni-
versalitet, enkelhet och väsentlighet, som följa med det ökade
omfånget Det som vinner rikare begreppsinnehåll genom erfa-

Digitized by ^ooQle

VIII

VITALIS NORSTRÖM

renhetsundersökningarna, det är naturligtvis det i erfarenheten
gifna undersökta föremålet sjelft, det åskådliga, i sista hand
alltid konkreta och individuella objektet Men begreppet är
aldrig, såsom begrepp, objekt för undersökning. Begreppet be-
tecknar undersökningens begripande faktor, det är undersök-
ningens ljus, men icke det deraf belysta föremålet Väl kan
man utan skada tala om analyser af begrepp, men denna språk-
liga förkortning af uttrycket må icke tolkas realt I sjelfva
verket kan detta uttryck icke innebära annat än utsträcknin-
gen af ett från vissa sidor redan klargjordt erfarenhetsföremåls
undersökning till nya sidor. Begreppet riktas icke med inne-
håll derför eller af den orsak, att dess ljus faller öfver ett före-
mål från olika sidor. Derför, att medvetandets enhet befinnes
skina genom på olika sätt brytande medier och derför presen-
terar sig på olika sätt, kan icke denna enhet strängt taget sä-
gas innehålla de genom brytningen uppkomna olika »färgerna*
såsom sina bestämningar. Begreppet framträder ur olika syn-
punkter eller aspekter för betraktaren af erfarenhetens föremål :
dessa synpunkter äro begreppets objektivationer, och utan dem
skulle våra rationella vetenskaper sakna allt innehåll. Men det
är konstruktion att betrakta dessa aspekter såsom rena uttryck
för begreppets väsen, såsom dess sjelfbestämda, om ock for-
mella innehåll. Till den insigten måste man tränga fram och
deraf måste man på afgörande punkter göra fullt allvar, om
man ock för beqvämlighets skull i de flesta fall kan utan skada
moderera uttryckets korrekta stramhet och lämpa det efter häfd-
vunnet bruk. Men realt får ett sådant uttryckssätt ej inverka.
Filosofen måste ega denna kunskap och veta använda den,
nemligen att begreppet såsom sådant strängt och egentligt
taget alldeles icke har något innehåll, enär det icke är något
kunskapsobjekt, utan allt kunskapsobjekts grund och förut-
sättniug. Derför är det en helt chimerisk föreställning, då nå-
gon tror, att kunskap om »en högre verklighet» kan grun-
das på något begripande. Intet begripande såsom sådant grund-
lägger kunskap om »en högre verklighet», enär det ligger i
allt begripandes natur att blott belysa en gifven verklighet.
Begreppet är i sig ett toint, rent hvitt ljus. På begreppet kan
icke ens ett annat och högre verklighetssammanhang grundas

Digitized by

Google

INLEDNING

IX

än det gifna. Eger nemligen begreppet en egentligare karak-
ter i mon af sin universalitet och väsentlighet, och betingas
dessa egenskaper hos begreppet af dess abstraktionsgrad, såsom
ju icke kan förnekas, då eger begreppet i sig karakteren af
ren enkelhet, men icke af helhet, och då kunna de i erfarenhe-
ten gifna kunskapsobjekterna icke i begreppet hafva fäste för
ett annat och högre sammanhang.

Begreppen i det vetenskapliga systemet ansluta sig till
hvarandra i en ordning, som bestämmes af erfarenhetens ob-
jektiva sammanhang, men icke af något begrepp, som i detta
system har den dominerande ställning, att det efter sig sjelft
såsom norm anvisar de öfriga begreppen deras lägen. Det är
ren öfvertro att förutsätta, att det inom vetenskapen gifves
något procedere från grund till följd på grund af tänkandets
egen natur, m. a. o. en af tänkandet sjelft bestämd vetenskap-
lig ordning mellan begreppen. Det finnes endast tidsföreteelser,
som faktiskt-konstant följa med eller på hvarandra, hos hvilka si-
dor af mer eller mindre enkel samstämmighet kunna genom ana-
lys upptäckas. Hela den celebra läran om den »logiska konse-
qvensen», hvaraf man velat göra ett så stort nummer inom filo-
sofien, inskränker sig i sjelfva verket till iakttagelsen af ab-
strakta likformigheter mellan i tidens och rummets former fram-
trädande fakta. Att begränsa det vetenskapliga förfarandet till
att framhäfva dessa likformigheter och till att ordna dem efter
erfarenhetssammanhangets anvisningar, d. v. s. efter deras om-
fattning och abstraktionsgrad, det innebär en genomförd ana-
lytisk metod. Men en sådan sitter icke Boström inne med, om
han än onekligen visar en viss tendens att gå åt det hållet.

Just Boströms gudsbegrepp lemnar emellertid det ojäfak-
tiga beviset på hans fasthållande vid den konstruktiva vyen
inom den vetenskapliga metodiken. Det absoluta förnuftet hos
honom måste nemligen stämplas såsom en blott hypostaserad
abstraktion, ett blott tanketing, emedan det på ett ytterst be-
tänkligt sätt hålles fritt sväfvaude öfver allt historiskt-empiriskt
underlag. Vi veta alltför väl, att Boströms gudomlighet icke
är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, icke heller Jesu Kristi
fader, icke den ande, som stundom företer sig för menniskorna
i åskådlig gestalt, som i ordets fulla betydelse är verksam i

Digitized by

Google

X

VITALIS NORSTRÖM

historien till menniskoslägtets frälsning och salighet, som till-
och afsätter konungar och furstar, som sänder folken seger och
nederlag, som uppenbarar sig för den fromme bedjaren i verk-
sam nådebevisning och hugsvalelse, som straffar syndaren med
påtagliga yttre lidanden. Vi veta äfven, att den icke ens är
fattad såsom den ande, som lifvar det åskådliga och fysiska ,
universum och förhåller sig till detta fysiska universum, som
meuniskans själ förhåller sig till hennes kropp. Men hvad är
en personlighet utan all åskådlighet och utan all real verk-
samhet inom det enda område, der verksamhet kan utöfvas,
d. v. s. sinneverlden, en person utan fysisk bestämdhet, utan
föränderlighet och utveckling? Jo, en sådan personlighet är
en tanke, en idé. Men just såsom idé är denna personlighet
icke en verklighet utan en uppgift. Just såsom sådan höjer
den sig öfver verklighetens sfer — såsom varande verklighe-
tens väsen Men väsendet måste liafva en fast anknytning
till den verklighet, hvars väsen den är: det måste hvila på
ett faktiskt underlag. Denna anknytning vinner väsendet en-
dast derigenom, att det ställes såsom uppgift för verklighetens
verksamhet eller för den verksamhet, som förmedlar förbindel-
sen mellan verkligheten och väsendet. Låter icke verkligheten
från någon sida fatta sig såsom ideal verksamhet och fram-
träder icke väsendet såsom denna verksamhets uppgift, då är
tanken om väsendet en fantasi och intet annat.

Vi anmärka mot Boströms uppfattning af det i sann och
egentlig mening personliga, d. v. s. af det gudomliga, att den-
samma lider af ensidighet, enär den undertrycker den ena af
de nödvändiga synpunkter, hvarifrån detsamma i en fullstän-
dig betraktelse måste ses. Den undertryckta synpunkten är
den faktiska verklighetens. Det gudomliga framträder icke för
Boström såsom en historisk makt, hvilken i och under sitt verk-
samma lif genom en kedja af historiskt och i den enskildes erfaren-
het konstaterbara handlingar söker bereda menniskans frälsning
och salighet och dermed på samma gång förverkliga sitt eget
ändamål. För Boström innebär den reala verksamheten i siune-
verlden endast ett empiristiskt och lågt föreställningssätt om det
gudomliga, inedan tvärtom betydelsen af det gudomligas verklig-
het, konkretion och individualitet i sanning måste knytas vid

Digitized by

Google

INLEDNING

XI

verksamheten såsom sitt oeftergifliga villkor. Det personliga är
föreställbart såsom verkligt endast under form af en i sinneverl-
den verksam makt Derigenom, att detta villkor inom Boströms
lära om det gudomliga lemnas ouppfyldt, ja, ännu mer, förne-
kas, får hans gudsbegrepp en abstrakt prägel och förvandlas i
sjelfva verket det gudomliga hos honom i sig eller objektive
till ett abstrakt genusbegrepp. Härmed sammanhänger nära
dess konstruktiva typ, som består deri, att det gudomliga för-
nuftets innehåll fattas såsom en determination af genus sum-
mum, d. v. s. af det rena sjelfmedvetandet Det är i anspråket
på att det gudomliga förnuftets attributer till sin form kunna
härledas ur det rena sjelfmedvetandet eller utgöra utslag af
osinnligt tänkande, som den Boströmska konstruktionens väsen
egentligast röjer sig. I denna riktning omgärdar visserligen Bo-
ström sin framställning med starka reservationer, indragande den
ändliga betraktelsens synpunkt såsom förklaringsgrund både till
attributernas mångfaldighet och deras relativt osamstämmiga
form och starkt betonande kunskapen om dessa attributers be-
stämdhet såsom härstammande från analys af den gifna personliga
erfarenheten, men dessa reservationer kunna på intet vis af-
lyfta förebråelsen för konstruktivt förfaringssätt från Boströms
metafysik, så länge densamma i sjelfva verket och trots antyd-
ningar i annan riktning i sjelfmedvetandet ser ett kunskapsföre-
mål, om hvars inre väsen kunskapen i sin mon vidgas genom
attributernas tillförande. Att detta betraktelsesätt verkligen
tillhör Boström, det lärer så mycket mindre kunna förnekas,
som, om det gudomliga hos honom icke får betraktas såsom ett
alltigenom sjelfbestämdt, till personlighet liksom utvuxet genus
summum, det nödvändigtvis måste komma att intaga ställnin-
gen af en specifikation derunder, ur logisk synpunkt samord-
nad med andra specifika former af lif och sjelfmedvetande, i
hvilket fall naturligen dess absoluthet radikalt går under i och
med upphäfvandet af dess universalitet.

Vi anmärka vidare mot Boströms lära om det gudomliga,
att, när han utgår från sin specifika synpunkt för dess betrak-
tande, tankens eller idéns, han icke håller denna synpunkt
ren, utan förblandar den med verklighetens. I detta afseende
lider Boströms metafysik af ofullständig kritisk sofring af

Digitized by ^ooQle

XII

VITAUS NORSTRÖM

de metafysiska grundsynpunkterna, d. v. s. af dogmatism, en
förebråelse, som träffar så mycket hårdare, som denna kritiska
sofring redan före Boström blifvit med önskvärd tydlighet ut-
förd, nemligen af Kant och Fichte. Boström förbiser, att all
tanke blott hänför sig till den gifna verkligheten såsom dess
formella väsende, närmare bestämdt: dess lag och ändamål,
och att det formella väsendet omöjligen kan innebära någon
kunskap om ett i sig varande realt väsende, hvilket står i för-
hållande af »sann verklighet» i absolut mening till den gifna
erfarenhetens verld såsom »fenomen verld». Han förbiser der-
med också, att den s. k. sanna verkligheten eller väsendets
reala verld i grund och botten och så långt, som den för oss
på något sätt är möjlig att uppfatta, också är bild eller fenomen,
och att karakteren af sanning och egentlighet hos en ideell
verklighet ytterst hvilar på grundvalen af subjektiv värdesätt-
ning ur en viss gifven synpunkt och derför endast betyder
något relativt och graduellt Det är den naiva »absoluta» ka-
rakteren hos Boströms metafysik, som stämplar den såsom dog-
matisk, och som icke minst är egnad att förringa dess veten-
skapliga värde.

Om vi nu lemna den Boströmska metafysikens reella ut-
gångspunkt, gudsbegreppet inom sig eller absolute betraktadt, och
kasta en blick på Boströms verldsförklariug, så måste genast
sägas, att personlighetsbegreppets oanvändbarhet för detta ända-
mål synes oss ligga i öppen dag. Den användning i denna
riktning, som Boström af sin realprincip gjort, har nemligen
gått den apparenta logiska cirkelns ofruktbara vägar. Undvi-
kande den tyska idealismens kausalt-genetiska verldskonstruk-
tioner, applicerar den boströmska verldsförklaringen de korrelata
synpunkterna form och imieh&ll på den föreliggande andliga
substansen och låter ändligheten i skepnad af mångfaldsbestämd-
het hos det absoluta förnuftet »logiskt* härflyta ur dess be-
grepp. Boström är visserligen ingalunda främmande för den
insigten, att endast den ändliga betraktelsens ståndpunkt kan
förmedla antagandet af en mångfaldig bestämdhet hos det ab-
soluta väsendet, ja, att synpunkterna »form» och »innehåll»
endast under förutsättning af en sådan ståndpunkt kunna derpå
tillämpas. Boströms verldsförklaring bär derför afgjordt prägeln

Digitized by

Google

INLEDNING

XIII

af att vara företagen endast på den ändliga betraktelsens stånd-
punkt och ur idel relativa synvinklar. Men då det förhåller
sig på detta satt, så måste det väcka oblandad förvåning hos
hvar och en, som enbart drifves af logiskt-vetenskapliga mo-
tiv, att en sådan »förklaring» har kunnat vinna insteg i hans
system och der behålla sin plats, om ock, halft erkändt, som
den sårbara Achilleshälen. Huru är det möjligt att icke vid
första ögonkastet genomskåda den underhaltiga logiken i en
härledning in genere af det relativa ur det absoluta, företagen
under form af en relativ betraktelse af det absoluta? H vilken
rimlighet ligger i en problemställning, som söker förklara änd-
ligheten in genere ur ändliga synpunkter för det absolutas be-
traktande! Liksom om ändligheten sjelf icke vore förutsatt,
när man förutsätter den ändliga synpunkten! Detta innebär,
om någonsin annars, en logisk cirkel eller att höja ett moment
i dedarandum till fundamentum declarationis. Och har man
väl en gång kommit så långt, att man tillstadt användningen
af synpunkterna farm (enhet) och innehåll (mångfald) på det
absoluta väsendet, då har man eo ipso redan infört motsats och
relativitet i detta väsen, hvarefter sedan naturligtvis ingen svå-
righet möter, isynnerhet för en öfvad metafysiker och verldsför-
klarare, att ur detta begrepp öppet framtaga hvad man förut i
hemlighet dit inlagt Här hjelper naturligen icke att mot kriti-
ska angrepp i denna riktning alltjemt framhålla, hurusom mot-
satsen och relativiteten i hvaije fall blott tillhöra den ändliga
synpunkten, men icke det absoluta i sig, ty så subjektiv kan
väl ändock i all rimlighets namn den betraktelse, för hvilkeu
den ändliga synpunkten är väsentlig, icke vara, att i kunskapsfö-
remålet, här det absoluta väsendet, icke ens finnes någon fattlig
motsvarighet mot det väsentliga i den derpå riktade betraktelsen ?
Om formens och innehållets synpunkter finnas hos betraktaren,
så måste dock formen och innehållet sjelfva på något sätt ingå
i objektet eller ega någon objektiv betydelse, om icke hela
denna vetenskapliga iscensättning skall sjunka ner till en art
»Possenreisserei», för hvilken man på intet sätt kan misstänka
en man med Boströms skaplynne. För Boström måste detta
sätt att betrakta det absoluta — ur relativ synpunkt — hafva
en viss sannskyldigt objektiv syftning på det absoluta i sig

Digitized by

Google

XIV

VITALIS NORSTRÖM

eller såsom sådant Detta är omisskänneligt och oförnekligt
Men lika tydligt faller å andra sidan i ögonen, att den ändliga,
synpunkten hos honom står oförklarad ur det absoluta kun-
skapsobjektet, således oförmedladt bredvid densamma såsom ett
särskildt moment i den rationella verldsförklaringsapparaten.
Men så länge ännu betraktelsens ändliga synpunkt icke är här-
ledd ur det absoluta förnuftet, in. a. o. ur det rena tänkandet
sjelft, så föreligger ingen möjlighet till en teoretiskt vetenskap-
lig förklaring af ändligheten. En sådan har Boström heller inga-
lunda förebragt; tvärtom har han endast på förstucket vis in
abstracto pouerat hvad han sedan in concreto ^deducerat». På
denna punkt såg Hegel hvad förklaringen kräfde och han till-
grep förtviflade utvägar för att förse dess behof — men Boström
såg det icke. Här har den senare genom ett tvetydigt oscille-
rande mellan den undersökta absoluta objektiviteten och den un-
dersökande relativa subjektiviteten, hvilket tvifvelsutau endast
berodde på otillräckligt beherrskande af synpunkterna, öfverskylt
uppgiftens inre olöslighet, dermed förvirrat den filosofiska pro-
blemställningen samt bidragit till att sänka den filosofiska ut-
vecklingsnivån flera streck nedanför den kritiska ståndpunkten.
När man betänker detta, så finner man sannerligen den tid-
punkt för längesedan vara inne, då Boströms ännu qvarlefvande
omedelbara läijungar borde låta sig angeläget vara att ändtli-
gen draga slöjan från den esoteriska, icke publicerade boström-
ianism, hvarom författaren af denna bok stundom hört antyd-
ningar falla, i hvilken esoterism de blott medelbara »boström-
ianerna» till sin stora och uppriktiga glädje kunde finna den
plausibla förklaringen till det väldiga och varaktiga inflytande,
som Boströms filosofi på så betydande och skarpsinnige män
utöfvat. Som saken nu står, kunde man vara frestad att tala
om »en psykologisk gåta».

Slutligen vill jag mot Boströms person lighetsfilosof i åbe-
ropa erfarenheten såsom vittne. Vore den sanna verkligheten
till sjelfva sin substans personlig och framträdde icke i den
gifna verkligheten ett annat positivt och ursprungligt element
jemte det personliga, då måste det personliga lifvet liksom ut-
fylla hela vår erfarenhet. Vore m. a. o. tillvarons konkreta och
individuella grund enbart personlig, då vore det alldeles omöj-

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

XV

ligt att forstå, huru det opersonliga kunde inskränka, d. v. s. del-
vis upphäfva, det personligas sfer i vår erfarenhet så, som det
dock faktiskt gör. Nu uppfattar visserligen Boström det operson-
liga såsom ur sann och egentlig eller metafysisk synpunkt va-
rande den blott kontradiktoriska motsatsen till det personliga eller
såsom grundadt i en rent negativ bestämdhet hos den ändlige
anden i förhållande till den oändlige (= den förres uteslutande af
en del af den senares innehåll). Ur denna rena negativa bestämd-
het eller ur detta rena uteslutningsförhållande skall sedan det
opersonligas utseende af konträr motsats till det personliga eller
fenomenet af dess egenart såsom natur kunna förklaras. Men
för det första må här erinras om det uppenbart orimliga i att
grunda ett konträrt motsatsförhållande på ett kontradiktoriskt,
då den kontradiktoriska motsatsen blott är en generell form
hos konträra motsatser, eller då ingen uteslutning kan tän-
kas ega rum annat än mellan positivt gifna membra relata.
All negation innebär ytterst ett förhållande mellan positioner,
uteslutningsförhållandet af till arten motsatta. På bottnen af
all gradmotsättning återfinnes alltid en real artmotsats. För
artmotsatsen utgör gradförhållandet blott det abstrakt-qvanti-
tativa uttrycket, det till vetenskapens abstrakta språk öfver-
satta förhållandet af artmotsats, hvilket i sig blott är dunkelt
föreställbart. För det andra måste man falla i förundran öf-
ver det nya prof på konstruktiv cirkelbevisning, som röjer sig
i detta resonnemang, ett prof, som till sättet är alldeles ana-
logt med det nyss förut påpekade, och som äfven realiter noga
sammanhänger dermed. Det i sig rent negativt opersonliga
skall te sig såsom positivt opersonligt eller såsom det naturliga fe-
nomenet, då det brytes genom det ändliga medvetandets prisma.
Men det ändliga medvetandet såsom ett brytande medium, så-
som sinnligt uppfattande, måste väl ändock i all rimlighets
namn redan vara något positivt opersonligt eller vara natur!
Huru kan då den generella företeelsen af det i sig blott nega-
tivt opersonliga såsom positivt opersonligt eller såsom natur
förklaras vara förmedlad genom det ändliga medvetandet? Bo-
ström återför allt positivt fenomen på en rent negativ bestämd-
het såsom dess sanning och dess förklaringsgrund och utför
sedan förklaringen af fenomenet genom att sätta den änd-

Digitized by ^ooQle

XVI

VITALIS NORSTRÖM

lige anden, som sjelf är fenomen, såsom förutsättning för feno-
menet och dermed såsom förmedlande sammanhanget mellan
det rent negativt opersonliga och fenomenet, d. v. s. genom att
upptaga declarandum i fundamentum declarationis.

Vår erfarenhet ora den för oss gifna verlden röjer per-
sonliga afsigter och personlig ledning i bestämda och enskilda
fall samt i begränsad omfattning. Vi kunna se vishet och
godhet här och hvar, då och då genomlysa tingens och hän-
delsernas sammanhang. Men dessa yttringar af förnuft be-
gränsas alltid strängt till enskilda fall, som hafva emot sig
andra förlopp, hvilka icke röja något förnuft, teende sig såsom
rena tillfälligheter, yttringar af själlös och kärlekslös, rent me-
kanisk naturkausalitet, misslyckade sträfvanden, ändamålslösa
lidanden. Hvem kan utan dum förmätenhet påstå, att han
förstår naturen och att han finner förnuftig plan och mening i
allt hvad der är och tilldrager sig? I hvilken gestalt af ring-
het framträder icke i sjelfva verket det goda mot bakgrunden af
det icke-godas och det positivt ondas mörka naturmassa? Och
i hvilket beroende står icke det förra af det senare! Det dju-
paste uttrycket för detta beroende ligger deri, att uppfattnin-
gen af det godas verklighet alldeles bestämd t betingas af upp-
fattningen af det ondas. Antagandet af en universell vishet
och godhet i verklighetens och orsakens form skulle i sjelfva
verket radikalt upphäfva all möjlighet af det onda i verlden,
som dock eger en sådan slående fakticitet Men än mer: det
skulle upphäfva möjligheten af hvaije uppfattning af det goda
•såsom ett i enskilda, bestämda fall framträdande verkligt godt
Utan sjukdom ingen helsa, utan hunger ingen mättnad, utan
last ingen dygd, utan synd ingen pligt, utan ond vana ingen
god sed. Vore verkligheten i sin grund och till sin substans
uttömd genom det konkreta och individuella begreppet af ett
personligt förnuft, då måste begreppet af detta förnuft absolut
utesluta detta det förnuftigas faktiska beroende i hvaije sär-
skildt fall af en deremot svarande form af det oförnuftiga, som
utgör en nödvändig förutsättning för hela dess individuella och
erfarenhetsmässiga företeelse. Vill man icke förvandla det on-
das fakticitet till en skriande instans mot sina metafysiska
principer, så gäller det att ställa förnuftet under andra syn-

Digitized by

Google

INLEDNING

XVII

punkter än verklighetens och substansens. Det kan då icke
blifva fråga om annat än att fatta det såsom den gifna åskåd-
ningsverklighetens andliga väsende, hvilket blott utgör ett
abstrakt uttryck för eller en symbol af den i sig sjelf fullstän-
digt obekanta substansen. I substansen måste vi lemna plats för
ett öfverpersonligt innehåll, som kan göra det onda och all sträf-
van åtminstone logiskt möjliga. I djupets riktning måste vi gå
längre än Boströms personlighetsfilosofi, hvilket resultat af för-
djupning vi visserligen icke kunna nå med vårt klara medve-
tande, utan endast med vår dunkla känsla. Men äfven sä är
detta resultat af oskattbart värde, ett värde icke blott af logisk
samstämmighet, utan ock af personlig frigörelse och utveck-
lingsmöjlighet samt af harmoni med den milieu, i hvilken vi
lefva. I höjdens riktning måste vi ock stiga högre än Boström,
i det att vi upplyfta det förnuftiga och personliga lifvet till
uppgiftens ideala och öfververkliga ståndpunkt, hvarest detta
i sanning kan hållas fritt från förorening med verklighetens
motsatser. När det förnuftiga förlägges till denna abstrakta
sfer, då kommer det heller icke i logisk strid med det faktiska
oförnuftet i verlden. Detta oförnuft bindes då vid verklighe-
tens konkreta -företeelse, medan förnuftet blott fattas såsom en
sida hos denna företeelse, den väsentliga och begripliga sidan.
Det faller då af sig sjelft, att förnuftet blott ofullständigt be-
stämmer verkligheten, hvadan logiskt utrymme under denna
förutsättning också medges åt oförnuftet. Af förnuftet kan man
icke göra något mera än en ram kring den gifna verklighe-
tens bild. Att träffa den punkt, der ramen och bilden äro
sammanslutna till och i ett enhetligt realväsende är icke men-
uiskotanken förunnadt Men det är grundfelet hos den bo-
strömska filosofien, att den förespeglar oss den förhoppning,
att vi i personligheten ega detta realväsende eller denna sub-
stans, utan att på allvar undersöka, huruvida en sådan förhopp-
ning kan anses vara väl grundad eller icke. Dess grundfel
är med andra ord svagheten i dess analys af personlig hetsbe-
greppet.

Om boströmianismen i anseende till sitt rent vetenskap-
liga värde på det stora hela taget måste betecknas såsom en
i icke ringa mon konstruktiv dogmatism i förkantisk anda och
Götcb. Högsk. Årsskr. IV: I. II

Digitized by ^ooQle

XVIII

VITALIS NORSTRÖM

riktning , så framstår den efterkantska filosofien inom de i Tysk-
land uppkomna, stora idealistiska systemen i samma afseende
såsom en kriticism , som med rent konstruktiva hjelpmedel ut-
för kantianismen i en fantastisk riktning . Den starka analyti-
ska bearbetningen af filosofiens formalbegrepp och allmänna
synpunkter, det reella innehållets baserande på resultaten af
denna formella analys och bearbetning och den härmed samman-
hängande starka tendensen till en blott relativistisk och fenome-
nell syn på allt bestämdt och konkret medvetenhetsinnehåll, upp-
fattningen af filosofiens realprincip såsom intelligent verksamhet
samt upphöjelsen af den andliga verklighetens begrepp till upp-
giftens ideala område äro grunddrag hos den tyska idealismen,
efter Kant, som röja närvaron af ett aktuellt vetenskapligt och
filosofiskt sjelfmedvetande, hvilket bestämdt och afgjordt skiljer
densamma från och höjer den öfver all i anseende till både tid
och läggning eller endast läggning ålderdomligare filosofi.
Brytningspunkten mellan denna senare och den tyska idealis-
men efter Kant förlägger jag till uppfattningen af den s. k.
andliga verklighetens begrepp — om af substans eller af verk-
samhet — och torde öfriga differenser ur denna grunddiffe-
rens till största delen kunna härledas eller åtminstone upp-
visas såsom dermed nära sammanhängande. Men så princi-
piellt än detta den tyska idealismens vetenskapliga företräde
framför i denna punkt konträrt motsatta former af filosofi är r
detta företräde, som Kant grundlagt och som måhända endast
Fichte i vissa riktningar starkare utbildat, så har detsamma
likväl icke mäktat hålla tänkarne af den kritiska skolan uppe
under utförandet af deras principiella ståndpunkt till genom-
förda filosofiska verldsförklaringar, skyddande dem för faran
att under fortgången af sitt tankearbete råka i strid med Kants
kritiska förutsättningar. Ursprunget till den fantastiska och
konstruktiva riktning, i hvilken de förföllo och hvarmed de
delvis och icke oväsentligt återföllo i den gamla, genom Kant
öfvervunna metafysikens problemställning och metodiska syn-
punkter, måste sökas i deras bristfälliga analys af verksamhe-
tens begrepp. Det är den konstitutionella svagheten i Fichtes,
Schellings och Hegels idealism, att den fattar den intelligenta (i
betydelse åtminstone af hyperfysiska) verksamhet, hvarifrån den.

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

XIX

utgår såsom från sin realprincip eller verkliga grund, såsom en
verksamhet in abstracto utan att fästa den i bestämda, åskåd-
liga, historiskt konsta terbara orsaker. Jag lägger en utomor-
dentlig vigt vid att på denna punkt blifva förstådd och detta
så mycket mera, som jag fullväl känner de utomordentliga svå-
righeter, som här hindra en bestämd uppfattning just från den sam-
vetsgranne bedömarens sida. Jag känner dem så mycket bättre,
dessa svårigheter, som jag sjelf passerat hela skalan af miss-
uppfattningar och förts bort från den centrala grundåskådnin-
gen i alla möjliga irrgångar i denna tyska idealisms labyrint.
Jag vet, att i detta ämne nära nog ingenting kan sägas med
den säkerhet, att det icke med skenbart påtaglig rätt kan mot-
sägas, och att man här icke väl trott sig hafva vunnit fäste
för en föreställning, förrän en annan söker tränga ut den förra
från dess plats. I så hastigt tempo rotera föreställningsmas-
sorna omkring sin axel hos desse tänkare, och så skiftande syn-
punkters dagrar spela in öfver dessa föreställningsmassor, att
det erfordras en hög och en högsta grad af ansträngning och
derigenom förvärfvad utbildning för att kritiskt komma dessa
tänkare till lifs, för hvilket ändamål kräfves, att man förmår
fixera de flytande åskådningarna tillräckligt länge för att de-
ras verkliga drag skola blifva skönjbara. Icke för thy djerfves
jag påstå, att den gemensamma, ödesdigra grundbristen hos
Fichte, Schelling och Hegel är den och ingen annan, att de
icke knutit den intelligenta verksamhet, sotn är deras realprin-
cip, vid en verklig orsak, utan, hållande den fritt sväfvande i
abstraktionens rymd, låtit den sakna konkret, faktiskt och hi-
storiskt underlag. Märk väl, att deras intelligenta verksamhet
ieke betyder det lika och gemensamma hos (m. a. o. det väsent-
liga i eller den väsentliga sidan af) konkreta och individuella
orsakers verksamhetsformer eller verksamhetsyttringar, utan: be-
greppet intelligent verksamhet betyder och innebär sjelft orsak, i
förhållande till hvilket begrepp allt, som är konkret och indivi-
duellt, framträder såsom sekundärt (verkan, följd). Det orimliga
i denna uppfattning kan nu öf verskylas dermed, att man starkt
framhåller sitt medvetande om skillnaden mellan det abstrakta
begreppet såsom sådant och den på sig sjelf hvilande eller i
sig sjelf orsak egande verksamhet, som i och med detta be-

Digitized by ^ooQle

XX

VITALIS NORSTRÖM

grepp begripes eller som utgör dess objekt och innehåll; man
kan in. a. o. söka af vända denna anmärkning genom att hvälfva
abstraktheten öfver på tänkarens uppfattning och taga kon-
kretionen i anspråk för uppfattningens objekt, för det, som
är an sich. Man borde dock kunna se, att denna distinktion
mellan ett abstrakt fur uns och ett konkret an sich (eller än
bättre ett konkret an u?id fur sich ) här verkar förvirrande och
ej klarande och alldeles icke afvänder den anmärkning, som
framkommit. Ty för det första: med hvilken rätt göres här en
distinktion mellan subjektiv och objektiv synpunkt i fråga om det,
som både formellt och reellt fattas såsom ren identitet, såsom
det öfver alla differenser höjda? Ty så är grunden principiellt
fattad inom hela denna riktning, sådan är hufvudsynpunkten
för dess bestämmande. Och för det andra och vigtigare: hvilken
är den objektiva motsvarigheten till det abstrakta begreppet
om en liyperfysisk urverksamhet, tänkt såsom all erfarenhets
grund, om icke formerna af den i och genom erfarenheten
verkligt bekanta intelligenta verksamheten hos menniskan och
Gud, formerna af deras tänkande och handlande, få anses ut-
göra densamma? Att skapa en verksamhet, som icke upp-
bäres af dessa konkreta subjekter såsom orsaker, och som icke
helt förlöper inom erfarenhetens och historiens faktiskt gifna
gränser, en objektiv verksamhet af allmänart, men under pre-
tention på konkret väsende i sig, det röjer ett fantastiskt före-
ställningssätt, som tager tomma och rotlösa fiktioner för af
erfarenlietsinnehåll mättade och välgrundade tankar, och hvars
brist på effektivitet inom tänkandets område kan öfverskylas en-
dast genom konstruktionens hocus pocus, hvaraf förnämsta, väl
kända konstgreppet, det alljemt upprepade, är att låta konkreta
föreställningar listigt smyga in i de tomma abstraktionerna, på
det att dessa föreställningar sedan måtte kunna framtagas derur
— under sken af att logiskt »deduceras» (emedan producerade) ur
systemets abstrakta rörelseprincip eller drifkraft. Det hjelper här
icke att söka utfylla det tomma begreppet om en på sig sjelf hvi-
lande, orsakslös verksamhet med agnostiska hänvisningar till ett
bakomliggande, för vårt tänkande alldeles otillgängligt >vara»,
ty detta ovetbara »vara» betecknar sjelft blott en ännu högre
abstraktion än den rena verksamheten och kan derför ingalunda

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

XXI

göra densamma föreställbarare. Men det hjelper ännu mindre
att förtäta urverksamheten till en intelligens, hvars väsen låter
fånga sig åtminstone i vissa allmänna kategorier. Ty ett så-
dant förfaringssätt går stick i stäf mot hela den kritiska rikt-
ningen, som ju på det strängaste förbjuder att i någon grad
fatta det andligas väsende såsom substans eller föremål eller
att hypostasera det rena tänkandet och det rena handlandet
till ett tänkande och handlande subjekt. Det är alldeles oför-
enligt med den tyska idealismens kritiska ursprung, att sub-
jektet på någon punkt insmyger sig såsom princip i stället för
subjektiviteten.

Jag anser mig helt och hållet fritagen från all skyldighet
att i denna inledning längre fullfölja dessa kritiska antydnin-
gar angående den stora efterkantska filosofien i Tyskland, då
en icke liten del af min skrift är egnad åt kritik af den-
samma. Jag begränsar mig derför till att ännu en gång söka
gifva ett koncentreradt uttryck åt min åsigt om grundbristen
hos denna riktning. Denna åsigt är, att den tyska idealismen
efter Kant, der den icke förfelat kriticismens ståndpunkt, åt-
minstone grundligt misslyckats i att utföra kriticismens grund-
tankar till en helgjuten verldsbild. Detta misslyckande måste
i första rummet skrifvas på räkningen af en sväfvande och
obestämd uppfattning af verksamhetens begrepp och at under-
kännandet och åsidosättandet af de fordringar, som måste ställas
på vetenskaplig objektivitet Det duger hvarken att konstruera
en objektiv motsvarighet in abstracto till det abstrakta begrep-
pet — man kommer dermed aldrig utanför sin egen reflexions
subjektivitet — eller att med och i tänkandet upphäfva allt objekt
för att sedan låta objektet »genetiskt» framgå ur tänkandet. Fi-
losofien är ingen genetisk erfarenhetsförklaring i absolut form,
utan helt rätt och slätt en erfarenhetsanalys, som går ut på att
isolera erfarenhetens väsentliga sidor från dess tillfälliga. Ob-
jekt för vetenskapen och tänkandet kan ytterst endast och alle-
nast ett konkret och individuellt (= till läge i rum och tid
bestämdt) faktum i fenomenverlden vara. All vetenskap, som
från böljan eller under sin fortgång utsäger sina satser om nå-
got annat än om ett sådant faktum — eller grupp af sådana
fakta — eller som med och i sitt eget tänkande upphäfver all

Digitized by ^ooQle

XXII

VITALIS NORSTRÖM

objektivitet för att efteråt »sätta» den genom sin egen verk-
samhet, bär en fantastisk och konstruktiv prägel. Genom sina
fel i dessa afseenden har den tyska idealismen förverkat den
filosofiska nutidens aktuella intresse för att kunna behålla det
endast i sin egenskap af historisk öfvergångsform af eminent
vigt och betydelse.

En kritisk tänkare i våra dagar, som hvarken vill eller
kan uppgifva den idealistiska och rationella ståndpunkten, han
måste fasthålla den förnuftiga idén eller idealet såsom sin egent-
ligt ledande synpunkt, då han icke längre till sådan kan taga
den s. k. andliga och förnuftiga substansen eller verkligheten,
hvilken man trott sig finna i personligheten. Personlighetens
substantialitet kan nemligen icke fasthållas annat än såsom en
uppgift eller ett ideal. Men å andra sidan får heller icke upp-
giftens begrepp förflyktigas till att vara uppgift åt en orsaks-
lös, derför abstrakt och fantastisk verksamhet. Här betecknar
den förkantska dogmatismen Scylla, det efterkantska abstrakta
fantasteriet Charybdis. Blott en utväg står öppen för den, som
vill undvika båda. Men på den utvägen pekar också hela den
andliga utvecklingens riktning i vår tid, så att hvem som lef-
ver ett aktuellt lif deri icke bör finna det svårt att följa en så
tydlig anvisning. Kan icke en ideal verksamhet konstateras i
den enskilda menniskans erfarenhet, d. v. s. kan icke idealet styr-
kas vara riktpunkt för den enskilda menniskans sträfvan och
arbete, då finnes principiellt ingen plats för någon egentlig fi-
losofi. Utan sedlig erfarenhet finnes ingen möjlighet till att
grundlägga någon universell synpunkt af mera reellt slag i och
för erfarenhetens öfverblickande. Men den sedliga erfarenhe-
ten, betraktad såsom erfarenhet om hvad den enskilda menni-
skan vill och verkar, är i sig icke tillräcklig för att åt filoso-
fien grundlägga en verkligt universell synpunkt Visar sig icke
den sedliga erfarenheten vara nödvändigt förbunden med erfa-
renhet om förnuftiga syften, som röja sig i skeendet i verlden
öfver hufvud, sålunda helt utanför den enskilda menniskans
antagna maktsfer, då är det förra slaget af erfarenhet af par-
tielit-subjektiv natur, men icke af universellt-objektiv. Än mer
kan icke en förnuftig betraktelse i sista hand tillämpas på na-
tursammanhanget, utan måste natursammanhanget uteslutande

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

XXIII

betraktas ur sinnligt-kausala och mekaniska synpunkter, då är
det icke blott ute med förnuftets universalitet, utan i sjelfva
verket också med den sedliga erfarenhetens möjlighet Denna
erfarenhet upphäfves då på samma gång som sina förutsättnin-
gar. Ty den sedliga erfarenheten kan icke upprätthållas gent-
emot ett rent förnuftslöst, alltigenom mekaniskt natursamman-
hang. Det är alldeles ingen rimlighet i att fördela verldssam-
manhanget på menniskans sedliga lif, som är fritt och förnuf-
tigt, och på skeendet i naturen, som är mekaniskt och sinn-
ligt Dessa former kunna omöjligen ställas bredvid hvarandra
såsom toto genere skilda, i så måtto fullt sidoordnade, utan
att just dermed sammanhanget i verlden upplöses och den
universellt-filosofiska synpunktens möjlighet förnekas. Tvärtom
kräfver det universella verldssammanhanget nödvändigt, att den
ena af dessa former kan underordnas under den andra och lå-
ter fatta sig såsom deri på något sätt ingående, m. a. o. att
den ena fattas såsom primär och den andra såsom sekundär,
den ena såsom väsende och den andra såsom fenomen. Då man
nu på grund af den sedliga erfarenhetens outplånlighet med
makten af förnuftets sjelfbe varelse häfdar det sedliga lifvets
primat öfver det blott naturliga, så måste man tillämpa förnuf-
tiga synpunkter på natursammanhanget Jemte det sedliga lif-
vet måste dess förutsättningar häfdas. Den sedliga menniskan
utgår derför med nödvändighet från den förutsättning, att det
finnes förnuft i natursammanhanget, verldsförnuft Men den sed-
liga menniskan kan icke stanna vid verldsförnuftet såsom en
fordran, d. v. s. såsom en tanke eller ett begrepp — dermed vore
icke någon basis lagd för hennes sedliga verksamhet då hvaije
moment af den i erfarenheten gifna naturen dermed endast fat-
tades såsom börande vara förnuftigt, men icke såsom kunnande
bli/va det — utan hon måste ega verldsförnuftet såsom en verk-
lighet i den mening derom kan vara fråga. Verldsförnuftet må-
ste m. a. o. vara gifvet i hennes konkreta erfarenhet och ega
den för verklighet nödvändiga graden af föreställbarhet. Der-
till kräfves i första rummet en bestämd grad af åskådlighet
och enskildhet i åskådligheten. Dessa fordringar uppfyllas
enligt min åsigt af den historiska gudsuppfattningen. I den
astronomiska verldsvyen och i alla dertill öfverförande mer eller

Digitized by ^ooQle

XXIV

VITALIS NORSTRÖM

mindre oklara oändlighetsvyer — i hvilka vyer oändligheten
likväl alltjemt är begränsad till det för menniskan gifna alltet
eller utgör hennes universum, som alltid öfverflyglas af oänd-
lighetsbegreppets möjligheter — framträder det fysiska uni-
versum eller alltet med en viss grad af åskådlighet Vid detta
åskådade och i viss mening begränsade fysiska universum kan
Guds ande lika väl och på samma sätt föreställas vara knuten,
som menniskans själ föreställes vara vid hennes kropp. Den all-
männa möjlighet af att föreställa sig Gud såsom enskild person,
som häri ligger, (Gud kan vara anden i menniskans fenomen-
verld, fattad såsom ett helt och stående mot möjliga andra verl-
dar, lifvade af möjliga andra andar) förverkligas på historiskt
sätt genom Guds uppenbarelse, hvaraf den högsta formen är
hans framträdande i Kristus. Kristus är Guds his toriskt-f ak tiska
verklighet i egentligaste mening, till hvilken andra historiska
uppenbarelser i mångfaldiga gradationer leda öfver.

Då jag här måste nöja mig med dessa korta, men kanske
ändock i tydlighet icke bristande antydningar om min konkretare
uppfattning af dessa frågor, så återtager jag det allmänna re-
sonnemangets tråd med den anmärkning, att jag i den histo-
riska gudsföreställningen söker kunskapskällan till och grund-
valen för det filosofiska gudsbegreppet samt att jag ensamt i
gudsuppfattningen öfver hufvud kan finna fäste för en för-
nuftig syn på hela den gifna erfarenhetens reella samman-
hang. Det religiösa medvetandet är det universella förnuftiga
medvetandet, betraktadt på ett mera reellt sätt. Huru det eti-
ska medvetandet dertill förhåller sig, angifves i korthet i första
afdelningen af denna skrift och kan icke här göras till ämne
för någon närmare ingående framställning. Här må endast fram-
hållas, att båda dessa former af medvetande ursprungligen hafva
till föremål konkreta och individuella personligheter, menniskan
och Gud, och att den personliga åtskillnaden mellan dem grun-
dar sig på olikheten i qvantitativ aspekt, d. v. s. på omfatt-
ningen af den synpunkt, ur hvilken det förnuftiga lifvet i hvarje
fall ses. När synpunkter af olika omfattning tillämpas på det
förnuftiga lifvet, så härledes icke synpunkternas differens från
detta lifs inre, utan uteslutande från den milieu eller den verk-
ningskrets, der detta lif uppenbarar sig. I erfarenheten fram-

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

XXV

träder det förnuftiga lifvet såsom verksamt inom sferer af olika
omfattning, nemligen dels såsom det sedliga lifvet, som omge-
staltar och utbildar de sidor af den gifna tillvaron, som antagas
vara tillgängliga för menniskans fria verkande, dels såsom det
religiösa lifvet, som innebär Guds verksamhet, betygad af den
inre och den yttre uppenbarelsen, hvilken verksamhet på na-
turens och historiens områden sträcker sig långt utanför de
skrankor, som hämma den menskliga frihetens utöfning. På
denna skilnad mellan det förnuftiga lifvets verkningskretsar
måste den personliga åtskillnaden mellan menniskan och Gud
grundas, men icke på någon ursprunglig motsättning inom för-
nuftet. Med någon skiftning i synpunkten kan samma skillnad
sägas vara grundad på omfattningen af det åskådliga hela,
hvars väsen eller väsentliga form är menniskoauden, och det
åskådliga hela, hvars väsentliga form är Guds ande, på skillna-
den alltså mellan menniskans organiska kropp och det fysiska
universum. Huru öfvergången i uppfattningen från menniskan
till Gud eller från Gud till menniskan kan bero på qvantita-
tivt differerande synpunkter, på skillnaden mellan personlig-
hetens uppfattning under universell och partiell aspekt, och
huru denna skillnad i synpunkt kan grundlägga en verklig
personlig åtskillnad, det sammanhänger på det närmaste der-
med, att synpunkterna icke äro förmedlade geuom abstraktion,
sålunda icke tankeformationer, som åro logiskt samhöriga, så
att den ena icke utan den andra kan tänkas, utan faktiskt gifna
ståndpunkter i åskådningen, mellan hvilka ingen logisk öfver-
gång eger rum, utan endast ett erfarenhetssprång, en projectio
per hiatum, och detta förhållande eger föreställbarhet genom
analogier med andra individuella differenser i åskådningen.

Lemnande emellertid detta förhållande till ett noggrannare
utförande i en deråt särskildt egnad del af mitt arbete, betonar
jag nu här den i sinneverlden lefvande och verksamma, konkreta
och individuella personligheten såsom den moderna filosofiens
sannskyldiga realprincip. All personlig verklighet är bunden vid
verksamhetens form, och hvarje verksam person är alltid tillika
ett föreställbart, alltså för åskådning på något sätt tillgängligt
föremål i rum och tid. Den rum- och tidlösa personligheten i
tankens rena samstämmighetsmedium betecknar ändamålet för

Digitized by ^ooQle

XXVI

VITALIS XORSTRÖM

den verkliga personens verksamhet och skulle sväfva i luften
som en rotlös abstraktion, om icke den verkliga personen på
erfarenhets väg bevisat sig vara ledd af drifkrafter, som föra i
•detta ändamåls riktning, m. a. o. om icke denna tankes inne-
håll vore vunnet genom analys af den verkliga personen och
dess verksamhet. Om jag sålunda betonar det »absoluta för-
nuftets» ideala karaktär i betydelse af dess ställning såsom än-
damål för den verkliga (ändliga) personens förnuftiga verksam-
het, så ligger häri negationen af två historiska ståndpunkter.
Först af den ståndpunkten, der man antager absolut förnuftig-
het och personlighet kunna förenas med verklighet — den dog-
matiska ståndpunkten. Vidare af den ståndpunkten, der man
låter den absoluta verksamheten träda i all verklighets ställe
och, med abstraktion från verksamhetens substantiella orsak,
tror sig i den rena verksamheten sjelf hafva funnit en absolut
grund till erfarenheten — den ofulländadt kritiska. Gemen-
samt för båda dessa riktningar är det föreställningssättet, att
menniskoanden på abstraktionens väg kan höja sig öfver den
f enomen ella tillvaron till dess i sig varande, mer eller mindre
reellt fattade förutsättningar.

Gent emot detta föreställningssätt står den genomfördt kri-
tiska riktningens klara insigt i alla i tanken gifna erfaren-
hetsförutsättningars formella karakter (af det väsentliga hos
det gifna) och i tänkandets analytiskt-extraktiva natur —
med fullständig föruekelse af dess syntetiska (all »syntes» är
ett gifvet åskådningssammanhang, och det sammanhang, som
finnes i tänkandet är ingenting annat än en allmänbild af det
förra: tänkandet sammanbinder icke, utan skiljer endast; när
tanken har afsöndrat de differerande bestämningarna hos många
konkreta erfarenhetssammanhang af ett visst slag, så står det
lika och gemensamma hos dessa sammanhang, d. v. s. sjelfva
-slaget i sin renhet, qvar, men denna process innebär icke sät-
tande af ett nytt sammanhang, utan endast renande, resp. kla-
rande af ett gifvet). Den strängt kritiska riktningen erkänner in-
tet annat kunskapsföremål än erfarenhetens relativa verkligheter
(dit det gudomliga ock hör) och iutet annat innehåll i sin kunskap
än det, som afvinnes dessa verkligheter genom analys. Hvad
tänkandet med bortseende från dess analytiskt vunna innehåll

Digitized by

Google

INLEDNING

XXVII

eller i sig är, det är icke kunskapsföremål, utan kunskapsför-
utsättning, den outsägbara kopulan i allt omdöme, medvetan-
dets begreppsmässigt obestämbara enhet

Med en sådan uppfattning af vetenskapens betydelse kan
man tydligen icke åt filosofien medgifva någon annan uppgift,
än den att orientera omdömet i erfarenhetens universella sam-
manhang eller att uppdaga relativa likformigheter inom erfa-
renhetens gränslösa mångfald i den utsträckning detta kan ske.
Filosofien skänker kunskap om erfarenhetens formella väsende .
Till detta väsende måste i första rummet räknas de logiska
möjligheterna (lagarna), som förståndet extraherar ur den fak-
tiska erfarenhetskunskapen. Dessa möjligheter sammansätta
kunskapens logiska ram, den formella sanningen, och äro till-
gängliga för hvars och ens uppfattning utan förutsättning af
ett aktuellt etisk t-religiöst medvetande. Till detta väsende må-
ste emellertid i andra rummet räknas mensklighetens universella
kulturideal, som utgöra den s. k. praktiska filosofiens egentliga
föremål, hvilken mera reala filosofi förutsätter en aktuell grad
af medvetande om etiskt-religiösa erfarenheter. Dessa filosofiska
vetenskaper måste naturligen helt och hållet byggas på grund-
valen af empiriska undersökningar om de erfarenhetsföremål, i
hvilkas väsen de äro afsedda att lemna inblick. Den vetenskap-
liga progressen har ju erfarenhetsanalys (icke begreppsanalys i
egentlig mening) till sin form. Till att förskaffa sig säker kun-
skap om de s k. faktiska och empiriska vetenskapernas syften
och tillvägagångssätt, om det menskliga själslifvet, om samhälle-
nas, staternas, sedernas och religionernas historia samt om den
kristna uppenbarelsen måste alltså den moderna filosofiska forsk-
ningen med rätta känna sig hänvisad, om hon vill fixera åt
sig verkliga kunskapsföremål och vinna ett verkligt innehåll i
sin kunskap. Utan säkra, noggrant utredda utgångspunkter i
erfarenheten och utan begränsning till allmängiltiga och såsom
effektiva pröfvade vetenskapliga metoder kan icke filosofien
längre uppehålla sin ställning såsom vetenskap. Men med så-
dana är hon fortfarande och i egentligaste mening att betrakta
såsom »scientia scientiarum».

Det kunde synas som om dessa fordringars tillämpning
på filosofien skulle medföra en så stark begränsning af dess

Digitized by ^ooQle

XXVIII

VITALIS NORSTRÖM

uppgift, att hon derigenom förfelade sin historiska mission och
förlorade sitt egentliga intresse. Vi begära ju ej mindre af
henne än att hon, såsom Kant ville, skall öppet erkänna sin
oförmåga att skänka kunskap om öfversinnliga föremål. Men
i sjelfva verket framgår detta begränsningens kraf direkt ur
kunskapens eget begrepp. Ty det ligger i hvaije »föremåls»
natur att vara sinnligt och i det andligas och förnuftigas na-
tur, så långt denna öppnar sig för vår kunskap, att vara form
hos sinnliga föremål. Till sin idé är det förnuftiga något an-
nat och mera än form, men idén är icke det verkliga i verk-
samheten, utan dess 4 väsende. Såsom realt och substantiellt är
detta väsende endast vardande, och såsom sådant kan det icke
fångas i kunskapens kategorier i annan mening än såsom sym-
bol, d. v. s. såsom ett relativt uttryck för det okända realvä-
sendet, hvilket uttryck alltjemt är ersättbart af ett högre och
riktigare. Till hvilken höjd eller grad af riktighet förnuftssym-
boliken kan föras beror ytterst på det förnuftiga viljelifvets
makt och på tillströmningen af andligt lif till de mystiska käll-
språng, ur hvilka viljan när sig. Dessa krafter framträda i
menniskans erfarenhet såsom tro, hopp och kärlek, och det är af
dem och endast af dem menskligheten kan vänta att vinna en ri-
kare uppfattning af det öfversinnliga. Förnuftet måste lefvas först,
innan det kan tänkas, och den metafysiska spekulationen har
intet annat val, ingen annan uppgift än att skänka begreppets
form åt trons och hoppets innehåll. Credo, ut intelligam. Men
denna spekulation skänker hvarken nytt innehåll åt vetandet
eller ens en visshet åt tron och hoppet, som de icke derför-
utan ega. Allt vårt filosofiska vetande är i grunden hypotetiskt
och gäller egentligen endast för den, som redan tror derpå.
Man måste i sitt väsens innersta grund i viss mon känna sig be-
stämd för och af förnuft och förnuftigt lif, tro på och älska san-
ningen och det goda, innan det kan ligga någon mening i att ve-
tenskapligt utreda deras begrepp. Detta utesluter icke, att vår
visshet kan ökas under den vetenskapliga verksamheten, men den
klarhet, som resulterar ur denna verksamhet, är icke grund till
den ökade vissheten, utan denna visshetens ökning följer blott
med viljelifvets växande makt under de vetenskapliga ansträng-
ningarna. Jag tänker härvidlag närmast på den filosofiska veten-

Digitized by

Google

INLEDNING

XXIX

skapen. Men, med någon utvidgning af förutsättningen, kan
man med all rätt generellt påstå, att öfverallt ligger åskådnin-
gens påtaglighet och trons visshet till grund för den veten-
skapliga klarheten, men icke tvärtom. Det är icke mensklig-
heten förunnadt att ställa sin öfversinnliga och förnuftiga viss-
het på annan bas än trons och hoppets, och det är icke filoso-
fien förunnadt att i sin s. k. verldsförklaring bringa det längre,
än till en systematisk öfversigt öfver trons och hoppets inne-
håll Vill nu filosofien sjelfmedvetet begränsa sina sträfvanden
till lösandet af en sådan möjlig uppgift, då kan hon häfda sina
anspråk på en rangplats bland vetenskaperna. Men med den
lägre grad af vetenskapligt sjelfmedvetande, som den dogma-
tiska substansrationalismen och den konstruktiva verksamhets-
idealismen utvisa, går detta sannerligen icke längre. Det mo-
derna vetenskapliga medvetandet kräfver i första hand af den
filosofiska idealismen och rationalismen, att de återgå på sitt
erfarenhetsunderlag, kunna redovisa för dess innebörd och in-
nestå för dess fasthet Det betänkliga och sorgliga med den
filosofiska utvecklingen i våra dagar synes mig vara, att det
fordrade återgåendet på erfarenheten såsom underlag och kun-
skapskälla för begreppen nästan öfverallt paras med förkastande
och förnekande af de förnuftiga erfarenheterna och med lik-
ställande af dessa erfarenheter med sofistiska slutsatser eller rena
fantasterier. Men det är en fruktansvärdt ödesdiger ensidig-
het att inskränka erfarenhetsbegreppet till det sinnliga områ-
det, och det torde vara den svenska filosofiens största förtjenst,
att hon så kraftigt trädt in för berättigandet af att antaga
en förnuftig erfarenhet (om hon ock icke mäktat bringa för-
hållandet mellan de olika slagen af erfarenhet till önskvärd
klarhet). Här är egentligen den afgörande punkten: att å ena
sidan mot den empiristiska relativismen i vår tid häfda den
förnuftiga erfarenhetens rätt och att å den andra, mot den äl-
dre filosofien, intvinga begripandet af denna erfarenhet i mo-
derna vetenskapliga former. Derför måste den sannskyldigt
moderna filosofien principiellt bevara den idealistiska och ratio-
nella ståndpunkten, ^en förlägga den inom en säker erfarenhets
hank och stör och genomföra den med enbart analytisk metod .

Jag känner mig manad att redan här med några ord söka

Digitized by ^ooQle

XXX

VITAUS NORSTRÖM

ådagalägga, att mitt yrkande på erfarenhetsmässiga och kon-
kreta utgångspunkter för den filosofiska vetenskapen icke är
ett tomt slagord, utan en klargjord tanke med ett fullt diffe-
rentierad t medvetenhetsinnehåll. Framhållas måste dock all-
deles bestämdt, att här — i inledningen — endast kan blifva
fråga om en koncentrerad anticipation af den mera utförda
framställning af denna sak, som den psykologiska delen af min
skriftserie framdeles, som jag hoppas, skall gifva, och äfveu af
antydningar, som i det följande af den nu publicerade delen deraf
verkligen meddelas.

Vill man fastställa erfarenhetens begrepp, så föres man
med nödvändighet till föreställningen om motsatsen mellan en
relativt omedelbar eller ren erfarenhet och en relativt begrepps-
mässigt eller genom abstraktion och reflexion förmedlad. Hvad
som genom den omedelbara erfarenheten direkt uteslutes, det
är tydligen den abstrakta subjektiviteten och allt som hän-
för sig dit. Först i sin utprägling gent emot denna subjek-
tivitet vinner den omedelbara erfarenheten — och dermed erfa-
renhetskunskapen såsom en specifik kunskapsart — någon fatt-
lig gestalt och begriplig mening. Men det vore likväl ett falskt
steg att häraf föranledas till att förlägga den omedelbara erfa-
renheten till den rent yttre objektivitetens sfer. Man antager, att
naturvetenskapen från sin undersöknings föremål med omsorg
aflägsnar alla subjektiva relationer och söker isolera detsamma
i en rent objektiv form. Denna objektiva form sammanfaller
dock icke med den omedelbara erfarenheten, ty den hvilar all-
deles tydligt på grundvalen af en inom vetenskapen företagen
abstraktion. Omedelbart äro både subjekt och objekt gifna,
och båda sammanfläta sig i och med sina ömsesidiga relatio-
ner till erfarenhetens obrutna helhet. I all för sig satt objek-
tivitet ligger en abstraktionsgrad, som begreppsmässigt förmed-
lar dess form och utesluter densamma från den omedelbara er-
farenheten. Omedelbart erfaret kan intet annat vara än sub-
jektet sjelft, det konkreta subjektet, och objektet kan vara ome-
delbart erfaret endast i en direkt och ursprunglig relation till
det konkreta subjektet, men icke i naturvetenskapens abstrakta
söndring derifrån. Hvad är då det konkreta subjektet? Enligt
min uppfattning icke det medvetna, h. e. föreställande, subjektet,

Digitized by

Google

INLEDNING

XXXI

ty detta framträder enbart i abstrakt förmedlade lifsyttringar,.
utan endast det omedvetna — naturligtvis med bestämdt fast-
hållande af den alltid blott relativa skillnaden mellan det omed-
vetna och det medvetna. Det omedvetna, såtillvida icke före-
ställande subjektet kan enligt min uppfattning endast sökas i
den grundkänsla af kausal aktivitet, hvari den menskliga indi-
vidualiteten har sin rot, och som för reflexionen i fullt utpräg-
lad form framträder som personlig sjelfbestämmelse, och i de
värdekänslor (motivations- och syftemålskänslor af den mest
olika art och de mest skilda grader af utveckling), som grup-
pera sig kring den centrala aktivitetskänslan såsom sin kärna.
Det konkreta subjektet är m. a. o. viljan. Till subjektet i denna
mening ansluta sig också objekterna såsom stående i det ome-
delbaraste sammanhang med viljelifvet och dess bestämmande
eller såsom innebärande de faktiska förutsättningarna för viljans
motivation — såsom föremål för intresse — och dess olika rikt-
ningar samt såsom utgörande dess verkningskrets. Sedda i
denna relation, ingå objekterna i den omedelbara erfarenheten,
men såsom föreställningar ingå de der icke. Det praktiska sub-
jektet eger en sådan bärkraft såsom erfarenhetens grund, att
det inom vetenskapen kan tjenstgöra såsom realprincip. Ur prak-
tisk synpunkt eger idealismen en universell giltighet såsom
»verldsförklaring», h vilken den saknar ur teoretisk.

Man är berättigad, ja, uppfordrad till att spöija efter ut-
förbarheten och innebörden af den omedelbara erfarenhetens un-
dersökning, då relativ omedvetenhet kännetecknar detta kun-
skapsföremåls relation till det kunskapande subjektet. Utesluter
icke ett sådant kunskapsföremål principiellt kuuskap, då det
utesluter medvetande, och kan den s. k. kunskapen derom vin-
nas på annan väg än genom känslans försänkande i obestäm-
bara emotioner, hvilka på medvetandets spegelyta kunna upp-
träda endast såsom vaga drömmerier? Förhölle det sig så, då
vore sannerligen det äskade erfarenhetsunderlaget för filosofien
icke många skatter värdt Men enligt min uppfattning upp-
bäras icke villkoren för vetbarhet genom erfarenheteus ome-
delbarhet. Här erinras endast om, att omedelbarheten' blott
innebär en viss grad af frånvaro af förmedling genom abstrak-
tion och reflexion, och att en absolut frånvaro deraf, och dermed

Digitized by ^ooQle

XXXII

VITALIS XORSTRÖM

också af hvaije grad af medvetande, innebär en uppenbar orim-
lighet. Det fordras endast, att denna bestämda grad är fullt
påvislig och låter fasthålla sig i en bestämd konfiguration gent-
emot högre medvetenhetsgrader, att den bildar en bestämdt ur-
skiljbar, inom sig tillräckligt sluten region inom det menskliga
själslifvet. Det fordras, att den på ett bestämdt och varaktigt
sätt objektiverar sig till föremål för vetenskaplig undersökning.
Men den vetenskapliga reflexionen får icke genast geuom-
tränga detta omedelbara objekt med alltför omfattande och vä-
sentliga synpunkter och på det sättet genast upplösa dess gifna
objektivitet i en abstrakt form. Hvad jag vill är, att den gifna
reella objektiviteten först skall mångfaldigt och noggrant un-
dersökas och interpreteras såsom sådan eller ur immanenta syn-
punkter, innan den förarbetas genom en abstraktare reflexion
och förtunnas till formell objektivitet (lag och ändamål), och
att den abstraktare reflexionens arbete först riktas på en reell
objektivitet, hvilken såsom sådan är väl undersökt och känd.
Den omedelbara erfarenhetens reella objektivitet föreligger hos
de historiska vetenskapernas föremål, hos hvilka begreppet af
verklighet icke är fördt öfver nivån af tillgänglighet för yttre
och inre direkt iakttagelse och af bestämd åskådningsgestalt i
rum och tid. Denna objektivitet är föremål för en verklighets-
undersökning, som utesluter alla väsens- och värdesynpunk-
ter. Min fordran på erfarenhetsunderlag för filosofien begrän-
sar sig sålunda helt enkelt dertill, att det filosofiska stoffet må-
ste underkastas en genomgående verklighetsundersökning, in-
nan det appliceras till föremål för väsensundersökning. Sin verk-
lighet har filosofiens objekt såsom orsak eller såsom vilja. Till
sitt väsen är detta objekt ideal. Den kauserande viljan skall
ses ur historisk och empiristisk synpunkt såtillvida, att hon
alltid ses i sammanhang med de fysiska individer, hos hvilka
hon framträder och uppenbarar sig. Filosofien har med andra
ord icke att utgå från andra orsaker än verkliga, det vill
säga historiskt gifna, personer i deras individuella åskådnings-
gestalt Den historiska undersökningen och interpretationen
af deras lif ur faktiska verklighetssvnpunkter måste bilda filo-
sofiens utgångspunkt (alltså empirisk psykologi, hvarigenom
-allsidig beröring vinnes med naturvetenskapernas resultat, filo-

Digitized by

Google

INLEDNING

XXXIII

logi, positiv rätt, kulturhistoria, politisk historia, religionshisto-
ria o. s. v.). På grundvalen af sådana undersökningar upp-
bygges filosofien såsom väsensundersökning eller såsom under-
sökning om den universella kulturutvecklingens formella förut-
sättningar (lagar och ändamål). Man måste först undersöka
hvad de individuella historiska personligheterna faktiskt vilja
och göra, innan man kan upprita konturerna till hela den mensk-
liga utvecklingens lagbundna sammanhang och högsta syftning.

Det är en sanning, att förståndet kan och måste inse nöd-
vändigheten af en djupare liggande orsak än de historiskt
gifna, individuella personligheternas viljor, en allenhetsorsak,
som står öfver och går före alla motsatser i erfarenheten, hvilka
deri måste hafva sin egentliga grund. Men det är icke mindre
sannt, att hvaije egentlig kunskap om en sådan orsak, hvilken
såsom sådan måste nå öfver det rent abstrakta sjelfmedvetan-
dets känsla och öfver personlighetens symbolik, radikalt strider
mot det menskliga medvetenhetslifvets villkor eller mot dess
oafvisliga behof att abstrahera, innan det kan fatta. Den yt-
tersta grundens i sig varande väsen är och förblir inom menni-
skans kunskapssfer ett gränsbegrepp och ingenting annat Att
taga denna grund till aktiv princip för och inom sin filosofiska
vetenskap — likafullt om denna yttersta grund förtunnas till ett
orsakslöst, på sig sjelft hvilande handlande eller skeende — det
är all sund vetenskaps gifna död, enär det tvingar till att ställa
den omöjliga uppgiften för sig att härleda vetande ur det ovet-
bara och dessutom till ett ovärdigt logiskt spegelfäkteri vid de
oumbärliga försöken att för sig och andra dölja de konstgrepp,
som ensamt möjliggöra skenet af en sådan härledning.

* *

*

Man behöfver icke vara utrustad med profetians charisma
för att inse, att framtidens filosofi kommer att stå hvarken un-
der den absoluta substantialitetens eller den absoluta kausali-
tetens, utan under den historiska kulturutvecklingens tecken.
I sjelfva verket intager nemligen samtidens filosofi redan denna
ställning, medan de gamla positionerna alltmer utrymmas. Filo-
sofien böljar begränsa sin uppgift till att i sina begreppsappa-
rater. Högsk. Arsskr. IV: /. JU

Digitized by ^ooQle

XXXIV

VITAUS KORSTRÖM

rater utdestillera historiens quinta essentia, den menskliga utveck-
lingens former, lagar och värden. Att den samtida svenska filo-
sofiens grad af medvetande om denna uppgift och dess dif-
ferentiering från äldre ståndpunkter i samma afseende är ge-
nomsnittligt låg, det är ett sakförhållande, som förf. af denna
skrift just genom densamma i sin ringa mon velat afhjelpa.
Hans intresse ligger dock härvid ingalunda blott i att fram-
häfva det nya såsom nytt, utan äfven — och företrädesvis —
i att bevara den reala kontinuiteten mellan det gamla och det
nya i och under form vexlin gen. Om den historiska personlig-
heten — i motsats mot den så kallade absoluta personlighe-
ten och i motsats mot den absoluta kausaliteten in abstracto
— måste betecknas såsom filosofiens sannskyldiga realprincip,
så måste dock denna personlighet fattas i hela sin erfarenhets-
utsträckning och icke på förhand stympas genom ensidiga och
halfblinda teorier. Densamma måste fördomsfritt studeras på
alla de områden, der den uppträder, och under alla gestalter, som
den antager. Och man får lägga bort den fula vanan att för-
klara genom att förneka. Filosofens förstånd skall brukas som
läkarens sond, men icke som krigarens vapen. Den etiska menni-
skan är ett faktum, och erfarenheten kan icke undergå en be-
dröfligare lemlästning och förfalskning, än om allt ethos der-
ifrån subtraheras. Ett sådant skändande af erfarenheten når i
sjelfva verket fram till hvaije moment deri. Men har man er-
känt detta, då måste man också taga för hvad det är allt som
med ethos nödvändigt hänger tillsammans, nemligen det fria
handlandet, det kommande lifvet och den gudomliga verksam-
heten, förklaringen af dessa det inre lifvets fakta må falla sig
huru svår som helst Den historiska personligheten samman-
faller icke med det beläte, som våra dagars naturalism pressar
ned i sin Prokrustessäng. Ej heller räcker hvarje hjerna, som
kan framkläcka vissa föreställningar om »empirisk och exakt
forskning» samt om »modern vetenskaplighet» till för att mot-
sägelselöst med hvarandra förbinda de i lifvet och medvetandet
hvarandra bekämpande motsatserna. Må begränsningen blott
föras in på rätt konto!

Förf. har ett klart medvetande om den angifna principens
räckvidd och innebörd. Men han väntar icke, att den skrift.

Digitized by

Google

INLEDNING

XXXV

som han nu offentliggör, skall bibringa någon annan ett lika-
dant eller öfver hufvud ett riktigt omdöme om den här fram-
lagda åsigten. Dertill är framställningen ännu allt för ofull-
ständig och för litet systematisk. Följande punkter kunna isyn-
nerhet framhäfvas såsom svåra stötestenar för en rätt uppfatt-
ning och såsom de der äro i stort behof af närmare utredning,
ån som här deråt kunnat skänkas: själslifvets elementära funk-
tioner (tanken hänförd under känslan), viljelifvet såsom orsak
till det filosofiska tänkandets s. k. logiska fortgång och öfver
hufvud viljans förhållande till förståndet, frihetens förhållande
till naturen samt, slutligen, det historiska gudsbegreppet och
dess ställning till det rationella. I ett par af dessa punkter
har endast en mening antydts, i ingen har en uttömmande ut-
redning lemnats. Den för handen varande bristen i detta af-
seende bevisar dock icke, att ej förf. i sitt eget tänkande och
sin der försiggående bearbetning af stoffet gått längre och
der vunnit rikhaltigare resultat Tvärtom vågar han försäkra,
att han på hvaije punkt underkastat sin åsigt en så grundlig
och mångsidig pröfning, att han redan afvunnit densamma
långt mera af innebörd, än denna framställning låter ana. Men
huru härmed förhåller sig, torde denna skriftseries fortsättning
lämpligare afgöra än förfrs försäkringar.

Må det dock tillåtas förf., att redan här anticipationsvis
med ett par ord söka styrka sin vetenskapliga sjelfkännedom
genom att lemna en antydan om den »moderna ståndpunktens*
genesis och dess dermed sammanhängande väsentliga karakter!
Förf. måste då tillstå sin öfvertygelse derom, att denna stånd-
punkt ligger i den nationellt svenska filosofiens rätta utveck-
lingslinie. Detta derför, att den innebär pcrsonlighctsjilosoji , med
hvilket uttryck den specifikt svenska filosofiska riktning, hvars
epoker betecknas genom namnen Geijer, Boström och Sahlin ,
lämpligen kan karakteriseras. Om dennas originalitet och från
annat håll icke ersatta värde såsom insats i den filosofiska ut-
vecklingen öfver hufvud har förf. i sjelfva verket aldrig tvekat.
Detta värde ligger i dess rena utgångspunkter och i dess breda
beröring med den förnuftiga erfarenheten, hvars art den aldrig
förfalskat, och hvars omfattning den aldrig velat förminska. Men
den »moderna ståndpunkten» kan icke vara en personlighetens

Digitized by ^ooQle

XXXVI

VITALIS XORSTRÖM

filosofi på bekostnad af den vetenskapliga form, som Kant en gång
för alla har fastställt för filosofien, med formellt sjunkande alltså
under kriticismens nivå. Derför är den en personlighetens filo-
sofi under relativistisk (historisk) form . Det är i syntesen af
det personliga innehållet och den kritiska formen, som den »mo-
derna ståndpunkten» söker sin egendomlighet Den vill vara
en boströmianism, som genomtränges af kriticismens vetenskap-
liga sjelfm ed vetande, som utgår från säkert begränsade pro-
blemställningar, som fortgår enligt en fullt klargjord metod,
som m. a. o. söker genomarbeta sina allmänna synpunkter till
genomskinlighet och abstrakt enkelhet Härvid har densamma
önskat tillgodogöra sig de vigtigaste resultaten af det betydelse-
fulla tankearbete, som efter Boströms tid utförts inom den sven-
ska filosofien. Utan detta arbete skulle densamma visserligen
icke hafva kunnat blifva till.

Framställningens form har i sin mon blifvit bestämd af
förf.rs skyldighet att hålla offentliga föreläsningar inför en större
allmänhet. Denna skyldighet har icke kunnat förenas med ett
dermed parallelt gående författareskap, utan dessa båda upp-
gifter hafva till stor del måst lösas i förening. Också har en
betydande del af denna skrift förut framträdt såsom föreläsnin-
gar . 1 Det är antagligt, att fortsättningen af denna planlagda
serie af afhandlingar, som jag sammanfört under en gemensam
titel, i hvilken jag ämnar successivt belysa min filosofiska åskåd-
ning från olika sidor, och hvars begynnelse, hvilken väsentli-
gen har karakteren af inledning , nu öfverlemnas åt den fåtaliga
kretsen af filosofiens vänner i vårt land, kommer att intvingas
i samma form. Fördelaktigt är detta icke ur rent vetenskap-
lig synpunkt, men det gäller i detta fall, som alltid, att den
som verkligen vill utföra något godt måste afstå från att söka
åstadkomma det i sig bästa. Han måste med andra ord nöja
sig med hvad omständigheterna tillåta.

Till sist anser sig förf. böra angifva sin afsigt att i nästa

1 Här må dock anmärkas, att t. o. m. större delen af min bok icke
föredragits på föreläsningar, utan tillkommit såsom tillägg till och fortbildning
af det förelästa. Detta förhållande har jag dock icke ansett lägga hinder i
vägen för det helas fördelning på föreläsningsnummer, hvilken fördelning
ock genomförts.

Digitized by ^ooQle

INLEDNING

XXXVII

del af serien afslnta kritiken af den tyska konstruktionsfiloso-
fien (Fichte, Schelling och Hegel) 1 och gifva en mera utförd
framställning af grunddragen af sin kritiska teologi. Derefter
skulle ordningen komma till ett noggrannare och fullständigare
besvarande af vissa psykologiska och kunskapsteoretiska spörs-
mål samt, sist, till en öfversigt öfver filosofiens system med
dess artformer och historiska grundformer. Skriftseriens plan-
läggning är tvifvelsutan ingalunda den begreppsmässigt bästa,
men den framgår ur den gemensamma hänsynen till alla der-
vid oafvisligt samverkande faktorer.

Göteborg i september 1898.

VITALIS NORSTRÖM.

t Se slutet af denna skrift, der en kortfattad kritik gifves af grund-
tankarna hos Fichte. Denna kommer sedan att utsträckas till Schelling
och Hegel .

Digitized by ^ooQle

ANMÄRKNING.

Läsaren anmodas taga del af i slutet af boken bifogade
* Rättelser och Tillägg*.

Digitized by ^ooQle

]Q)en kunskapssökande menniskoanden fullföljer sina syften
under en dubbel medvetandets rörelse. Först utpräglar den
hvaije faktum, som undersökes, i den klara åskådningens gestalt
och kringgärdar det med så skarpa gränser mot omgifvande
och jemförliga kunskapsföremål, som möjligt är. Härigenom
vinnes den s. k. exakta kunskapen om faktum, hvars grund-
betingelse är mångsidig jemförelse med och skarp motsättning
mot andra fakta. En närmare undersökning af tingen säger
emellertid eftertanken, att fakta äro åtkomliga för reflexionen
icke endast i sina skiljande bestämningar, i sina begränsade
åskådningsformer, utan att de också framträda innefattade i
större eller mindre räckor och sferer af sammanhang och för-
bindelse. Det gifves på olika sätt gestaltade känslor af enhet
och identitet, genom hvilka fakta sammansluta sig till ett
gemensamt väsende, som öfvergriper deras individuella mot-
sättning. Förnuftets intresse drifver forskningen åt båda dessa
håll, åt exakt uppfattad och åskådlig fakticitet och åt begri-
pande af faktas gemensamma väsen eller deras inordnande i
ett omfattande sammanhang med relativ abstraktion från deras
både individuella och specifika bestämdhet. Vår ståndpunkt
är den, att detta senare begripande i alla sina mera konkreta
och bestämda framtoningar alltid anses utgöra en form af
uppskattning af faktas värde . Att begripa tingens gemensamma
väsende, att inordna dem under en universell synpunkt, det
betyder i sista hand att kunna tyda deras mening, att kunna
säga hvad de tjena till, hvad de hafva för ändamål. Det är
följaktligen att gripa dem i deras konstanta relationer till det

Goteb. Högs k. Arsskr. IV: /. i

Digitized by ^ooQle

2

VITALIS NORSTRÖM

inre lifvet hos menniskan, att se dem såsom medel och organ
för det sannas, godas och skönas aktualisation i hennes verld.
Men detta låter sig icke göra med mindre än att vi ega några
metoder att för vår uppmärksamhet tillräckligt isolera dessa
det inre lifvets former och framställa dem i deras renhet, d. v. s.
i och för sig och med bortseende från deras tillfälliga fram-
trädanden i vetenskapen, konsten, den sedligt-religiösa samt
praktiskt-tekniska kulturen och i naturen. Liksom naturveten-
skaperna öfverallt böra bringa sina åskådningar på begrepps-
uttryck, öfverflyttande sina elementer, energier och processer så
långt möjligt är i en abstrakt sfer, hvarefter dessa sedan med
fördel kunna kombineras med hvarandra, så gäller det i filosofien
framför allt att kunna framställa rena, allmängiltiga värden. Men
ett sådant framställande kräfver i aldra högsta grad användning
af abstraktion och koncentrerande reflexion. Det ligger i filo-
sofiens natur, att hon måste fly det enbart åskådliga, det ur denna
synpunkt sedt klara och lättfattliga, enär åskådlighet och dermed
följande klarhet, med vår kunskapsförmågas n. v. inrättning,
endast kan vinnas genom begränsning och motsättning, alltså
endast på bekostnad af de universella synpunkter, hvilka hon
icke kan släppa, om hon vill vara en särskild vetenskap, egande
ett sig ensam tillhörande domän. Alla åskådningsområden
äro upptagna af specialvetenskaperna. Abstraktionen ligger
sålunda filosofien i blodet. I sjelfva verket tillhör den all
vetenskap såsom ett oumbärligt psykologiskt hjelpmedel, men
alldeles företrädesvis filosofien. Ty ingen af de öfriga veten-
skaperna går ut öfver blott till en viss grad generella åskåd-
ningar, i det att hvar och en afgränsar en grupp af sådana
och nöjer sig med att undersöka sin grupp af allmänna fakta
eller generella åskådningar med uteslutande af andra veten-
skapers föremål. Men filosofiens uppgift tager vid först då,
när den spanande blicken kan sammanfatta alla speciella forsk-
ningsområden till en universell erfarenhet och söker tränga in
i denna erfarenhets väsen. Hvad som då sökes ligger egent-
ligen öfver all åskådlighet. Filosofien har derför att abstrahera
icke blott från särskilda erfarenhetsområden inom åskådlighetens
sfer, utan rent af i sista hand och i sina högsta, grundläggande
yttringar från denna sfer sjelf, d. v. s. från all åskådlighet

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

3

Hon liar att stiga till de yttersta abstraktionerna, som äro de
högsta, rena värdena, all vår kulturs, både den vetenskapliga,
konstnärliga, moraliska och praktiskt-tekniska kulturens förut-
sättningar och undersöka dess drifkrafter och lagar och fråga
sig, hvartill det hela tjenar eller hvilket ändamål det har.
Här gäller, att man antingen måste arbeta i öfverensstämmelse
med sin vetenskaps immanenta fordringar eller ock från böljan
afstå från all utsigt att komma fram till bästa möjliga veten-
skapliga resultat Det gäller att antingen abstrahera och ab-
strahera i tillräcklig grad eller också att afpruta på filosofe-
randets värde. Filosofien ligger i den högsta abstraktionens
plan, och den som flyr den högsta grad af abstraktion flyr
också filosofien.

Hvad kan jag veta? Hvad bör jag göra? Hvad får jag
hoppas ? I dessa berömda tre frågor vill Kant sammantränga
förnuftets alla intressen, såväl de teoretiska som de praktiska.
Den första af dessa tre frågor har endast en spekulativ inne-
börd och går ut på möjligheten att veta något om all speku-
lations trenne hufvudföremål : viljans frihet, själens odödlighet
och Guds tillvaro. Den andra frågan, som är praktisk, åsyftar
att utröna hvad jag bör göra under den förutsättning, att jag
antager viljan vara fri, själen vara odödlig och Gud existerande.
Den tredje frågan, som är både teoretisk och praktisk, kan
uppställas i en fylligare form och lyder då: om jag förhåller
mig så, att jag icke är ovärdig att blifva lycksalig, får jag då
också hoppas att verkligen blifva det? 1

Kant har i dessa frågor gifvit ett i sanning populärt
uttryck åt den mensklige andens allmänna behof af förnuftig
insigt. Ungefär i denna form har utan tvifvel spörsmålet om
det öfversinnliga framträdt för hvaije menniska, som eger en
aktuellt mensklig tillvaro. Till den grad af medvetenhet, som
dessa spörsmål röja, har det allmänna medvetandet lyft sig.
Hvad kan jag veta? Hvad bör jag göra? Hvad får jag
hoppas?

Frågorna äro enahanda, men svaren äro mångahanda.

1 Efter Ueberweg-Heinze^ Grundr. d. Gesch. d. Phil. der Neuzeit, 7*.de
nppl. Berlin 1888, s. 266.

Digitized by ^ooQle

4

VITALIS NORSTRÖM

Till sin aldra yttersta grund måste, enligt min åsigt, svarens
mångfaldighet förklaras ur den olika grad af energi, hvarmed
spörjandet sker. Der förnuftsbehofvet och förnuftsintresset nått
en rätt styrka, och de sinnliga behofven och intressena i mån
deraf nedbragts till ett lägre mått, der de förra blifvit lifvets
dominerande intressen, der måste svaret blifva väsentligen ett
och detsamma eller ock måste spörjarens individuella jordiska
existens sprängas sönder. Der frågan är framsprungen ur
lifvets djupaste och klarast insedda behof, der svaret är lika
medvetet nekande eller — rättare — gående i en med förnufts-
intresset positivt alldeles oförenlig, allt hopp uteslutande rikt-
ning, på en sådan ståndpunkt kan icke det medvetna menskliga
lifvet hålla sig, ty allt lif fordrar ett visst ackord mellan behof
och tillfredsställelse, mellan hopp och verklighet Men det är
ytterst sällsynt, att förnuftsintresset drifves till en ren och
renaste form af utkristallisering, att det verkar ohämmadt af
sinnliga driffjädrars alltjemt fortsatta konkurrens om makten
och sålunda ock framstår ofördunkladt af sidoordnade teo-
retiska synpunkter af mera speciell och empiristisk natur. När
det förnuftiga intressets makt sjunker och dess klarhet för-
dunklas, då öppnas dörren för sådana åskådningar, som till
grunden förneka det förnuftiga lifvets villkor, och för dessa
åskådningars bestånd sida om sida med en, skenbart åtminstone,
rätt hög grad af mensklig lycka och harmoni. Den slappnande
fömuftsenergien afbryter också den logiska konseqvensens udd.
Derför kunna vi dagligen hafva tillfälle att iakttaga det märk-
liga skådespelet af en rätt hög utvecklingsgrad i förnuftig
verksamhet, parad med omedvetenhet om, ja, förnekelser af
förutsättningarna för allt förnuftigt lif öfver hufvud. Vi se
rundtorn oss menniskor, som förneka ett kommande lif, men
ställa fram ideala kulturuppgifter för våra ögon, som förkasta
all viljefrihet, men bedöma sina egna och sina medmenniskors
handlingar efter lagarne för moralisk ansvarighet, som predika
menniskokärlek i samma andedrag, som de kullstörta Guds
altare och förkunna läran om naturlagens universella herra-
välde, den lag, som icke vet af någon annan relation mellan
varelserna, än den, som ligger i det naturliga urvalet under
kampen för tillvaron, d. v. s. i allas krig med alla. Vi se

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

5

andra, som förkunna den kristliga friheten och det inre person-
liga lifvets rätt, medan de samtidigt fordra en slafvisk bundenhet
vid en till ursprunget delvis omstridd, till tolkningen mången-
städes osäker skriftlig auktoritet, hvilken bundenhet, der den
strängt genomföres, väsentligen upphäfver möjligheten af en
fri, inre och personlig utveckling i vilja och tanke, d. v. s.
omöjliggör en högre andlig utveckling. Vi se å ena sidan
vidskepelse och vantro blomstra i materialismens örtagård, å
den andra en ockultism, som saknar ideell rot och ideell frukt.
Vid sådana företeelser måste tänkaren förutsätta ett bristande
allvar, en slapphet, som håller andens spännkrafter slaka. Men
å andra sidan måste han ihågkomma, att på sådant sätt mång-
faldigt melerade och schatterade åskådningar äro de bäddar,
som omgifva den allmänna tidsströmningen och bestämma
tidens teoretiska skaplynne. Till ett allmännare inflytande har
hvarken den filosofiska rationalism, som allsidigt tillfredsställer
förnuftets behof, eller den totalt desillusionerade pessimismen,
der motsatserna helt rubbat lifvets jemvigt, hunnit. Den förra
icke af det helt naturliga skäl, att den ännu icke finnes till
annat än såsom en tendens och ett embryo i enstaka menni-
skors hjertan och hufvuden, den andra icke, emedan menni-
skornas allvar ännu i allmänhet icke är så stort, att de ur
sinnlighetens drufva pressat fram förtviflans vin. Här hafva
vi emellertid augifvit tänkandets poler, och — det är af dessa
nordpolen, den filosofiska rationalismen i de få menniskornas
hjertan och hufvuden, som jag i det följande kommer att
beteckna son} den moderna ståndpunkten i filosofien. Dermed
har jag betecknat denna ståndpunkt såsom ett mål för den
sökande, och såsom det mål, hvilket ensamt är värdigt att
uppställas för våra dagars sanningssökare i högsta mening.
Bestämda tecken tyda på att de hittills herrskande mellan-
formerna i verldsåskådning lefvat ut sitt lif, förlorat sin makt
att harmonisera på samma gång som sin makt att dupera, att
de alltmera blotta sin inre haltlöshet, sin svaghet och sin inre
osamstämmighet. Samtidigt med denna blandningsformernas
tilltagande genomskinlighet för det allmänna medvetandets ljus
och dermed deras uppenbarande såsom icke längre tillfreds-
ställande växer insigten i aktualiteten af det stora, fruktans-

Digitized by ^ooQle

6

VITALIS NORSTRÖM

värda alternativet: antingen en verldsåsigt, som sprider veten-
skapens ljus öfver den menskliga kulturens förutsättningar,
som på den vetenskapliga sanningens strand bergar trons,
kärlekens och hoppets föremål eller den förtviflans natt, i hvilken
alla kor äro svarta.

Redan en flyktig blick på samtidens menniskor säger
hvar och en, som icke är alldeles obekant med förgångna
kulturskeden, att dess menniskor genomgått en betydande för-
enkling. Icke så, att samtidens intressen skulle hafva krympt
samman och till antal förminskats eller att lifvets stora väf nu
vore sammansatt sa att säga af färre sorter af tråd än förr.
Tvärtom. Men förenklingen framträder på ett annat sätt, näm-
ligen i en alltmera tilltagande naturlig sanning, i en större
öfverensstämmelse mellan den framställda åsigten och den
verkligt hysta, mellan lifvets yttre gestaltning och den inre
andliga ståndpunkten. Detta gäller vid en jemförelse mellan
vår tid å ena sidan och både den fransk-materialistiska och
den tysk-romantiska kulturströmningen å den andra, med ett
ord hela andan under 1700-talet och första hälften af vårt år-
hundrade. Jag hör icke till dem, som obetingadt vare sig
klandra eller berömma den konventionella dubbelheten, den
sirliga artighetsfrasen utan motsvarande mening, den öfver-
drifna känslosamheten utan egentligt inflytande på viljan och
utan märkbarare spår i lifvet, de briljanta och spirituella teo-
rierna utan säkert fäste i personligheten och i erfarenheten.
Man var öfver hufvud taget sådan man kunde vara, då man
lade an på att synas mera än på att verkligen vara. Och
anständighetens, upplysningens, noblessens, känslodjupets, geni-
alitetens sken var då lika litet som annars ett blott blänkverk
utan all verklig innebörd. Väl var det icke solen sjelf, men
det var en reflex af solen, väl var det icke eld, men det var
dock rök af eld. På bottnen af all sträfvan efter ett ideellt
sken ligga dock alltid aktningen för det ideella och den pre-
sumtioneu, att detta är den i sanning herrskande makten i
verlden. Den polerade konventionalismen, som jagar efter ett
idealt skimmer, står till innehållet högre än den naturliga be-
stialiteten. Den är i grunden ock sannare, enär sanningen icke
har sitt ursprung i naturen, utan i idén. Deraf bör alltså vår

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

7

tid icke skryta, att den är naturligare i betydelse af råare.

Men hvad som länder den till beröm, det är, att den är i färd

med att ur sig utkrystallisera en rationell och ideell lifsform,
för hvilken menniskor — om ock få — äro beredda att både lefva
och dö, och att tidens ande har så mycken sanning och kraft
i sig, att den upptäcker och vågar tillstå upptäckten af den

förtviflan, som ligger på bottnen af det rent naturliga lifvet.

Det öfversinnliga tränger sig numera på sinnena med en helt
annan verklighetsmakt än förr, man låter sig ej längre nöja
med att betrakta det inom ramen af en söndagspredikan eller
ett festqväde af en poéta laureatus, man äcklas åt de vackra
fraserna och de ihåliga teorierna derom, och man tar i stället
i tu på allvar dermed: genom erfarenhetsstudium af religionerna
och sederna och själslifvet. På denna grundval söker man
sedan med kritiskt sofrade vetenskapliga metoder uppföra sina
tankebyggnader och — vidare, men icke minst vigtigt — sträfvar
man att lefva som man lär. Å andra sidan har det sinnligt-
naturliga förlorat mycket af den omedelbara tjusningsmakt,
som det förr egde öfver mera naiva, mera oklara själar. Dryc-
keslaget virar icke längre samma doftande kransar kring sina
hjeltars tinningar, och det faller numera knappast samma
trollska skimmer öfver könskärleken, som ur den oändliga
trånadens och det mystiska vemodets skymning trädt ut i na-
turlighetens brutala dagsljus. Det är detta jag prisar hos
tiden, att den har makt och allvar nog att kalla det öfver-
sinnliga och det sinnliga vid deras rätta namn, att den krossar
de falske gudarnes stöder och säger ifrån hvad den vet och
icke vet om det som öfvergår vår äskådningsförmåga samt att
den å andra sidan rycker slöjan af naturen och lifvet i naturen,
röjande den aldrig döende matk, som fräter det. Det är denna
manlighet och uppriktighet i ståndpunkten, som hedrar tiden
och som utgör det i sanning moderna draget derhos. Än är
det visserligen lång väg till motsatsernas fullt klara utförande,
men vi nalkas dock synbart den stora krisens tid. Att hjelpa
till att ge en profil af det evigas ideala bild, ställd i motsats
mot det antikristiska belätet, det må vara äfven våra små
krafters mål, och under denna synpunkt må dessa föreläsningar
inordnas. De göra så medvetet sjelfva. Om någon här kommer

Digitized by ^ooQle

VITALIS NORSTRÖM

och talar om sjelföfverskattning och öfverspändhet, så svaras:
välan, det öfverspända har också sitt berättigande, sin plats i
fortskridandet! Himmelen är sjelf öfverspänd. Det kan för
öfrigt än en gång komma den tid, då det öfverspända i tanke,
ord och handling begripes och hedras såsom det som för till-
fället var det rätta och fordrade.

Hvad jag framför allt vill förebygga är den missuppfatt-
ning, att jag med dessa föreläsningar blott skulle vilja öka
förrådet af lärda kramvaror, saknande intresse för det verkliga
lifvet. Det vore verkligen en dårskap att fuska i ett yrke,
der konkurrensen är så oerhördt stor och der alltså varorna
måste tillverkas så ofantligt billigt. Utan mitt syfte är att
försöka ge ett svar på de tre Kantiska frågorna och sålunda
söka draga ett strå till den stora stacken, en modern verlds-
åsigt, som tillfredsställer både förståndets och hjertats behof.
Det är sålunda driften till den högsta sanning, som här är
ledande. Men visserligen är vägen till den sanning vi här söka
vetenskapens väg och ingen annan. Utan det allvar och den
grundlighet, som vetenskapen kräfver, kan vårt syfte icke i
någon mån främjas. Derför är det en gifven sak, att vi måste
taga befattning med de resultat, hvartill den filosofiska utveck-
lingen hunnit, och att dessa resultat — i förening visserligen
med andra vetenskapers — bilda det byggnadsmaterial, hvaraf
vi skola söka sammansätta vår byggnad. För att emellertid
icke löpa fara att förlora oss i allt för stor vidlyftighet måste
våra historiska öfversigter tagas i ganska stora och samman-
fattande drag och anbringas med stor urskillning. Innan jag
något närmare redogör för min framställnings plan i det hela,
vill jag emellertid preliminärt skizzera ståndpunkten, så att
uppfattningen af resultatet i någon mån prepareras och in-
tresse derför möjligen väckes. Detta både negative och positive.
Negative på det sätt, att hvad jag nyss betecknat såsom i
viss mån oklara mellanformer i verldsåskådning blottas i sina
resp. svagaste punkter och i följd deraf förkastas, och, positive,
genom angifvande af de yttersta konturerna af hvad jag vill
beteckna såsom den moderna ståndpunkten i filosofien. Att
här den samman trängdaste korthet är fordrad måste inses af
hvar och en.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STANDPUNKT I FILOSOFIEN

9

De verldsåskådningsståndpunkter, mot hvilka jag vill rikta
min summariska kritik och hvilka jag anser i sak vara ofver-
vunna af den fortskridande tankeutvecklingen, sammanfattar
jag under benämningarna: naturalismen och den ofulländade
spiritualismen . Min kritik utgår ej från historiskt intresse,
utan från samtidens aktuella. Den vill blott förbereda på fram-
ställandet af hvad jag kallar den moderna ståndpunkten och
måste uteslutande vara riktad på det centrala i de kritiserade
åskådningarna.

Digitized by ^ooQle

II.

i känna nogsamt alla, huru som våra dagars omfattande och

noggranna studium af naturens olika områden ur sig
framfödt synpunkter, som göra anspråk på full universalitet
och på makt att grundlägga en ny verldsåskådning. De
naturvetenskapliga disciplinerna i våra dagar sammanhållas
genom gemensamma reella och metodiska synpunkter till en
universell verldsåsigt. Vi veta också, att de gemensamma reella
synpunkterna utgöras af lagarna om energiens konstans och
om arternas föränderlighet genom urval eller m. a. o. genom
afpassning efter omgifningens föränderliga förhållanden. Såsom
de gemensamma formella synpunkterna kunna företrädesvis
framhållas den psykologiska relativitetslagen och de logiska
lagarna för induktion och analogi. Det är mig alldeles omöj-
ligt att här ingå på en närmare karakteristik af den moderna
naturalismen. Dess bättre är detta heller knappast behöfligt,
ty dels har en sådan karakteristik redan förut lemnats af mig, 1
dels ligger bekantskapen med åtminstone grunddragen af
denna åskådning så att säga i luften och är alla bildades
gemensamma egendom.

Frihetens fientliga kontakt med den förmenta högsta
lagen för all naturforskning, lagen om energiens alltjemt lika
varande mängd, se der den kritiska punkten! Naturalisterna
påstå: viljan kan omöjligen vara fri, d. v. s. sjelfständig orsak
till empiriska förändringar, enär alla empiriska förändringar
hafva fysiska orsaker. Alla empiriska fenomen äro former af
aktuell eller potentiell energi, af kinetisk energi eller lägets

1 Se första afd. af mitt arbete Natursammanhang och frihet , Göteborgs
högskolas årsskrift 1895.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN n

energi, hvaije empiriskt fenomen står i oafbrutet och fullständigt
bestämdt sammanhang med andra empiriska fenomen a parte
ante och a parte post Hvaije föregående naturtillstånd är till
mängden af energi eller arbetsföripåga lika med hvaije efter-
följande. Inskjöte sig psykiska orsaker i naturförloppet, så
skulle energiens mängd godtyckligt kunna ökas och inom
vetenskapen fullkomligt oförklarliga förändringar när som helst
kunna uppträda, rubbande allt åskådligt och beräkneligt sam-
manhang. Skulle lagen om energimängdens alltjemt oför-
ändrade belopp likvisst kunna upprätthållas, så måste lika
mycken fysisk energi förintas eller spårlöst försvinna, som
psykisk energi för hvaije gång i en viljeakt inträder. Men
äfven då vore naturvetenskapen räddningslöst hemfallen åt
slump och laglöshet

Till en något fylligare karakteristik af naturalismen ber
jag att få hänvisa till ett par karakteristiska ställen hos Friedr.
Jodi i hans moderna psykologiska arbete . 1

Vid den naturalistiska åskådningen vill jag göra vissa
erinringar, af hvilka jag tillmäter den första betydelsen endast
af ett tankeferment, måhända egnadt till att drifva den natura-
listiska psykologiens anhängare till en bestämdare utveckling
af sin ståndpunkt, men i hvaije fall framhållande en brist i den
vanliga formuleringen af lagen om energiens alltid lika stora
belopp i naturen. De senare erinringarna tillmäter jag till-
sammantagna vigten och värdet af en sammanträngd kritik af
åsigten, hvilken kritik på vetenskapens n. v. ståndpunkt synes
mig ofrånkomlig.

Jag erinrar ännu en gång derom, att mina anmärkningar
äro riktade mot viljefrihetens påstådda oförenlighet med den
uppfattning af natursammanhanget, hvars högsta uttryck är
lagen om energiens alltid likavarande mängd.

i) Denna lag utesluter icke, att andliga orsaker kunna
bestämma riktningen hos fysiska förändringar, fattade såsom
rörelser, om de än icke kunna anses bestämma deras art och
styrka. Energiens arbetsförmåga har intet med dess riktning
att skaffa. Det är likgiltigt för energilagen, om en

* Lehrbuch d. Psych., Stuttgart 1896, sidd. 62 ff. och 720 ff.

Digitized by ^ooQle

12

VITALIS NORSTRÖM

kastad boll blifver återkastad af en vägg eller af en
ande, om blott anden föreställes återkasta bollen med samma
kraft som väggen. Men anden kan föreställas ge bollen en
annan riktning, än väggen skulle hafva gjort. Hvarför skulle
då icke viljan kunna inverka på fysiska rörelsers riktning och
härutinnan hafva ett fält för sin fria verksamhet? Det finnes
en viss mängd molekylär energi i hjerncellerna. Hvarför skulle
ej psyke kunna aktualisera denna i olika riktningar, d. v. s.
utefter olika utåt förande nervösa ledningsbanor, och på det
sättet sätta olika muskler i verksamhet, t ex. venstra armens
lika väl som den högra?

2) Det fysiska orsakssammanhanget är faktiskt ej endast
liniärt, utan också superficiellt, förlöper ej endast efter en linie,
utan utbreder sig också i ytans två dimensioner. I naturen
försiggå förändringar ej endast efter det enkla schemat af a
såsom föregående och b såsom efterföljande och b såsom före-
gående i förhållande till c såsom efterföljande o. s. v., hvarvid
a tänkes såsom orsak till b och b till c och c till d o. s. v.,
utan a kan lika fullt, på samma gång, som det betraktas såsom
orsak till det efterföljande b, betraktas såsom orsak till sam-
tidiga a, b ej blott till efterföljande c, utan ock till samtidiga
P o. s. v. Det finnes i naturen lika väl en kausal parallelism,
som en kausal succession. T. ex. om jag genom att beröra
trycket på en laddad bössa låter den spända hanen falla ned,
så har denna mekaniska orsak — jemte hanens spänning — sin
fulla eqvivalent i hanens fallhastighet, och hanens nedfallande
sin fulla eqvivalent i vissa rörelser, som meddelas åt den af
den fallande hanen träffade delen af bössan och det dervid ut-
vecklade friktionsvärmet o. s. v. i oändlighet Att också en
explosion inträffar, så att skottet går af, är en effekt af hanens
nedfallande, som står alldeles på sidan af den nämda liniära
mekaniska företeelseserien, ty denna är inom sig alldeles full-
ständig och oafbruten. Om bössan varit oladdad, så skulle denna
serie af rörelser försiggått på alldeles samma sätt. Explosionen
är en sidoverkan, som ligger efter en annan linie. I sprängämnet,
som ligger i knallhatten och fänghålet, finnes en viss mängd
latent energi. Denna utlöses af hanens nedfallande. Men hanens
nedfallande har sin bestämda eqvivalent i riktning mot det före-

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

*3

gående i den spännkraft, hanen egde, då den stod uppe, samt i
tryckets vidrörande och i riktning mot det efterföljande i de
vibrationer, hvilka den meddelar åt bössan, och i den friktiva
vänneutveckling, den åstadkommer. Det afgående skottets
energi har sin a parte ante i krutets mängd och beskaf-
fenhet eller rättare i den energi eller det arbete, som krutets
mängd och beskaffenhet representera, och a parte post i krut-
explosionens verkningar. Här är på ömse sidor en alldeles
oafbruten och fullständig, för sig varande serie. Vill jag a
parte post bedöma mängden af det arbete, som den fallande
hanen utför, så måste jag från hela det utförda arbetet subtra-
hera allt som hör till krutexplosionen. Och likaledes, om
jag vill bedöma krutexplosionens styrka efter dess verk-
ningar, så måste jag derifrån draga summan af det arbete,
den fallande hanen utför. Här eger alltså det ytterst allmänna
förhållande rum, att en mekanisk rörelse i en fullt inom sig
sluten serie utlöser en latent eller potentiell energimängd inom
en likaledes inom sig sluten serie. Alltså en parallelism mellan
fysiska fenomenräckor. Man kan då icke förstå, ur energi-
lagens synpunkt, hvarför icke lika gerna en psykisk orsak, som
en fysisk, skulle kunna utlösa den latenta energien. Ur energi-
lagens synpunkt synes det vara fullt likgiltigt, om en ande,
en vilja, utlöser den i krutet liggande energien, eller den ned-
fallande hanens mekaniskt arbetande kraft gör det Mängden
af fysisk energi inom, om jag så får säga, explosionsserien,
hvarken ökas eller minskas ju derigenom, och ingen lucka inträder
dermed i det fysiska sammanhanget Impulsen är endast en
annan, och hvarför skulle den icke kunna vara det? Hvarför
skulle alltså den latenta energien i nervcentra icke kunna ur-
laddas lika väl på föranledning af en viljeakt, som af aktuell
nervenergi, då nervenergien inom den bestämda serien af
nervösa förändringar hvarken ökas eller minskas och ingen
lucka inträder i det fysiska sammanhanget?

3) Om naturalismen vill vara trogen mot sig sjelf, så får
den på intet villkor falla metafysiken i embetet och uppställa
satser, som hvarken hvila på ett konstateradt faktiskt underlag
eller äro nödvändiga förutsättningar för naturforskningen sjelf
och dess resultats säkerhet och mångfald. Naturalismen måste

Digitized by ^ooQle

14

VITALIS NORSTRÖM

uteslutande hvila på naturvetenskapliga sanningar och på de
allmänna förutsättningarna för naturvetenskaplig sanning, men
icke på godtyckliga och till sin innebörd outredda, än värre
motsägande antaganden. Men utsträckandet af lagen om ener-
giens konstans till full universalitet innebär ett sådant god-
tyckligt och motsägande påstående. Denna universalitet har
icke sin grund i fakta, kan heller aldrig hafva det och kan
aldrig höjas från dunkelhet till åskådlighet Jag syftar med
denna anmärkning icke på, att naturvetenskapen aldrig vid
någon empirisk tidpunkt skall kunna lyckas att uppvisa hvaije
fenomen såsom en energimängd af bestämd storlek jemte dess
eqvivalenter, d. v. s. aldrig kan lyckas att följa energiens för-
vandlingar i spåren i hvaije dess kryphål. Detta är en empi-
risk tidsinskränkning, som approximativt häfves mer och mer
för hvar dag och som på intet sätt rubbar lagens auktoritet
såsom en generell grundsats för all naturforskning, hvilken
auktoritet måste antagas äfven i sådana fall, der den ännu icke
hunnit bekräftas. Här får icke något missförstånd smyga sig
in. Hvaije fenomen, som menskligt medvetande kan fatta, fat-
tar det från en sida såsom en energiform, d. v. s. såsom fysiskt,
och från denna sin fysiska sida sedt står hvarje fenomen under
lagen om energiens konstans, hänvisande på föregående och
efterföljande fenomener såsom sina eqvivalenter och så vidare
utan afbrott och utan gräns. Naturforskningens fält är gräns-
löst, och dess bopålar utflyttas ständigt utan att kunna störas
af spiritualisternas fria viljor eller ockultisternas »andar». Men
sedan man erkänt detta, så har man ock gjort naturforsknin-
gen all möjlig rättvisa och lemnat den all möjlig frihet. Man
får icke gå så långt, att man beskär erfarenheten till dess in-
billade förmon och uppstämmer hymner, färgade af naturalistisk
metafysik, till dess ära. Men det är naturalistisk metafysik
att förvandla lagens formulering från ett uttryck för hvarje
enskildt faktams i naturen empiriskt-fysiska bestämdhet till na-
turens egen genomgående och universella form och be-
stämdhet, d. v. s. att förvandla dess empiriska generalitet till
metafysisk universalitet. Detta logiska språng tages, då man
formulerar lagen så här: hvarje senare naturtillstånd innehåller
samma mängd af energi, som det föregående, i naturen är ener-

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

15

giens mängd alltid densamma. Man talar om hela naturen i
dess olika tillstånd, föregående och efterföljande, och påstår om
denna natur i dess helhet, att summan af dess energi aldrig
ökas eller minskas! Hvad är summan af naturens energi? Kan
man med någon rimlighet tala om ökning eller minskning
eller om qvarstående vid samma mängd annat än när det gäl-
ler en bestämd summa, d. v. s. en verklig summa? Det är blott
enskilda, bestämda fenomen, som uppvisa en viss summa af
energi, men i naturen i dess helhet finnes ingen energisumma, ty
naturen sjelf uppstår aldrig genom att summera enskilda feno-
men. Naturen är oändligheten, och den som talar om att ener-
gien i naturen h varken ökas eller minskas till sin mängd för-
vandlar oändligheten till ett bestämdt tal. Den gedigna natur-
forskningen rör sig endast med relativa måttenheter, extrahe-
rade ur grupper af samhöriga fakta, och använder hvaije mått-
enhet med medvetande om dess bestämda relativitet, d. v. s.
inom ett noga begränsadt område. Naturalismen utgår från oänd-
ligheten såsom en absolut, men likvisst bestämd måttenhet
och använder denna promiscue inom naturens alla områden.
Naturvetenskapen och matematiken möta också oändligheten
på många af sina vägar och under skiftande gestalter, men
dessa vetenskaper behandla alltid, der de förstå sig sjelfva, oänd-
ligheten såsom ett gränsbegrepp, som i sig är oåtkomligt fördem.
Sina satser om oändligheten uttala de exakta vetenskaperna
endast under den form, att de successivt eliminera bestämda
och ändliga värden, d. v. s. utflytta relativitetens och dermed
sitt eget forskningsområdes gränser, men de låta vackert bli
att gå längre. De bestämma sin egen forsknings föremål ur
oändlighetens synpunkt, d. v. s. såsom i viss progression gräns-
löst växande eller af tagande storheter, men hålla alltid oänd-
ligheten sjelf utanför sin forskning.

Låtom oss fasthålla, att oändligheten icke kan förändligas
till ett bestämdt tal och derför aldrig representerar någon be-
stämd mängd af energi! Låtom oss fasthålla detta ur både
rummets och tidens synpunkt! Alla tänkbara naturföremål i
detta nu, d v. s. hela naturen i sitt nuvarande tillstånd, re-
presenterar ingen viss bestämd mängd af energi, ej heller hela
naturen under alla föregående tider, ej heller hela naturen un-

Digitized by ^ooQle

i6

VITALIS NORSTRÖM

der alla kommande tider. Men här måste vi gå längre: ej
heller en enda bestämd räcka af fenomen, tänkt såsom änd-
löst utsträckt a parte ante och a parte post, representerar nå-
gon bestämd energisumma. Försåvidt nämligen en fenomen-
räcka betraktas såsom ändlös, så utesluter oändligheten såtillvida
allt bestämdt tal hos den. Oändligheten och det bestämda qvan-
tum upphäfva hvarandra ömsesidigt utan vidare. Derför gäller
energilagen inom naturen, men icke om naturen, inom en
fenomenräcka, men icke om fenomenräckan utan vidare. Ut-
sagd om naturen i dess helhet och om en ändlös fenomen-
räcka är energilagen meningslös. Den har afseende på fak-
tum a i förhållande till faktum b och faktum b i förhållande
till faktum c, men har ingenting att göra med fakta utanför
denna relativitet.

Oändligheten är ingen metafysisk dröm. Tvärtom är den
ett faktum eller, rättare, en sida hos alla verkliga och tänkbara
fakta i naturen, som är på det intimaste sätt införlifvad med
hvarje faktums alla öfriga sidor. Den utgör den realaste och
ofömekligaste känsla, på ett eller annat sätt förenad med hvaije
tänkbar åskådning och genom en enkel analys urskiljbar för
hvar man. Den möter oss i matematikens olika former af
oändlighetskalkyl, i fysikens och kemiens atomlära, i den astro-
nomiska verldsrymden, i geologiens utvecklingsperioder, i bio-
logiens kontinuerliga öfvergång af växt- och djurarterna i hvar-
andra, i talserien och i hvaije gradskala. Den som söker
eliminera oändligheten, han gör ett attentat mot relativi teten,
ty det är endast mot oändlighetens bakgrund, som det relativa
framstår såsom relativt. Men naturvetenskaperna och matema-
tiken måste beteckna oändligheten, i och för sig eller absolut sedd,
såsom det okända och för dem principiellt ofattliga. Dock
måste denna känsla på något sätt kunna klaras äfven inom
dessa vetenskaper, den måste inom dem uppenbara någon kontur
af relativ begriplighet, den måste under någon bestämd form kunna
gripas af dem, då hon alltjemt ingår såsom en integrerande del
i alla de åskådningar, hvarmed de syssla. Häri ligger en
grundförutsättning för naturforskningens och matematikens egen
möjlighet, som alltför litet brukar påpekas och beaktas. I namn af
sina egna relativa åskådningar måste naturvetenskapen och

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÄNDPUNKT I FILOSOFIEN

17

matematiken kunna på något sätt fatta och bestämma den
oändlighet, hvaraf dessa åskådningar samt och synnerligen äro
begränsningar. Icke oändligheten i sig, utan oändligheten så-
som en sida hos fenomenen. Denna sida är fenomenens gräns-
löshet hvart för sig och alla tillsammantagna. Gränslösheten
är oändlighetens bild, och fenomenens oändlighetssida framträ-
der i deras gränslöshet. Men genom gränslösheten hos veten-
skapens föremål, de sinnliga fenomenen, får icke deras lagbun-
denhet gå under, om vetenskapen skall vara vetenskap.
Lagbundenheten i naturen står också tillsammans med gräns-
lösheten derstädes på det sätt, att gränslösheten i naturens
förändringar — alla fenomen i naturen uppfattas såsom för-
ändringar och intet annat stillastående förekommer i naturen
än en rörlig jemnvigt — är kontinuerlig eller sker utan språng.
Det abstrakta uttrycket för naturens högsta lag är derför alla
förändringars kontinuitet. Härmed kan icke lagen om ener-
giens konstans täfla i omfattning. Den senare gäller blott om
alla bestämda enskilda fenomen i förhållande till hvarandra,
men den förra gäller om den blott föreställda sammanfattnin-
gen af alla tänkbara fenomen till naturen såsom ett helt och
om hvaije särskildt fenomen i förhållande till detta hela. Der-
för gäller lagen om förändringarnas kontinuitet om naturen
sjelf, medan lagen om energiens konstans blott gäller innanför
naturen. Den senare gäller blott om ett enskildt fenomen i
förhållande till andra enskilda fenomen, medan den förra gäller om
det hela och om hvaije fenomen i dess förhållande till det hela.
Derför är energilagen partiell, medan kontinuitetslagen är
universell.

Nu förhåller det sig så, att läran om viljans frihet är oför-
enlig med energilagen, falskeligen upphöjd till universell dig-
nitet, medan den är alltförväl förenlig med den sannskyldigt
universella kontinuitetslagen. Detta finna vi på den väg, att
vi besinna, att energien sjelf i naturen står under lagen om
den kontinuerliga gränslösheten — den liksom allt annat i na-
turen. Äfven energien är gränslös och är såsom sådan kapabel
af en gränslos ökning och minskning. Blott att ökningen eller
minskningen måste ske utan språng eller utan lucka i det
fysiska sammanhanget. Om blott en företeelse eger en oaf-

GöUb. Högs k. Årsskr . IV: /. 2

Digitized by ^ooQle

i8

VITALIS NORSTRÖM

bruten och gränslös kedja af empiriskt-fysiska betingelser och
inordnar sig såsom led i ett natursammanhang, der hvarje
bestämdt moments energisununa eqvivalerar hvaije annat mo-
ments inom samma serie, så kan dess energi ökas eller min-
skas huru mycket som helst D. v. s. om blott ökningen eller
minskningen af ett moments energimängd sker kontinuerligt
och sammanhänger med en proportionell ökning eller minsk-
ning af alla andra moments, så uppliäfver icke ökningen eller
minskningen det lagbundna natursammanhanget Lågan på
den brinnande härden kan ökas i hvilken grad som helst ge-
nom kontinuerligt tillförande af syre, om blott lågans ökning står
i konstant förhållande till syretillförseln, d. v. s. blott den har
en naturlig eller fysisk orsak och intet moment i det ökade
lågandet lemnas utan naturlig grund. På samma sätt måste
syretillförseln förklaras ur ett eller flera betingande fysiska
fenomen, som utgöra syremängdens mekaniska eqvivalent. Men
från början, den föreställda första början, är energimängden
alldeles obestämd. Derför kan den principiellt uppträda hur
stor och hur liten som helst i hvaije fenomen, om blott hvaije
föregående betingande fenomen i den räcka, som tänkes sträcka
sig mellan den föreställda första orsaken och det ifrågavarande,
betingade fenomenet, i sig upptager och vidare fortplantar
den från början satta energimängden. Här kunde man tän-
kas möta med den invändning, att man icke kan isolera
företeelseräckor i naturen, emedan hvaije företeelse står i ett
allsidigt sammanhang med hela naturen: en förändring, soin
drabbar en företeelse, utöfvar sin inverkan på alla andra. Så-
lunda skulle en ökning eller minskning af en företeelses energi
genom inflytande af t. ex. en vilja medföra en proportionell
förändring i alla naturens företeelser och sålunda innebära en
förändring af naturens hela tillstånd, som alldeles icke skulle
kunna blifva märkbar, enär ingen förändring kan märkas annat
än i förhållande till något, som i det bestämda fall, h varom fråga är,
icke lider förändring. Genom en viljeakt skulle således intet mär-
kas ske. Med förlof — denna invändning smakar af metafysik
och af en dålig metafysik. Med förbigående af hvad som redan
förut blifvit framhållet, nämligen att naturen i dess helhet icke
representerar någon viss energimängd, enär naturens helhet är

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

19

dess oändlighet, vill jag nu i stället fästa uppmärksamheten på,
att ingen exakt naturforskning och ingen på exakt forskning hvi-
lande naturåskådning kan rada naturtillstånden i en enda serie och
fatta allt det föregående såsom betingelse för allt det följande. Er-
farenheten visar oss nämligen i naturen mångahanda parallela för-
lopp med olika slags inverkningar på hvarandra. Vi ha förut talat
om, huru en kedja af aktuella rörelser i något af sina moment
kan utgöra betingelse för utlösningen af latent energi i en
sidoordnad och att den utlösta potentiella energien alldeles icke
till mängden eqvivalerar sin sidoordnade betingelse, den utlö-
sande aktiva rörelsen. Man kan och man måste alltså isolera
vissa företeelseräcker inom naturen från andra. Inom sig står
hvaije räcka under lagen om energiens konstans, medan den
ena räckan i förhållande till den andra, å hvilken den dock
kan tänkas öfva afgörande inflytande, icke sorterar under lagen,
som sålunda långt ifrån är någon universell naturlag. Den som
söker höja den till den rangen måste icke blott stödja sig på
meningslösheten om naturen, den oändliga, såsom innehållande
en viss mängd af energi, som alltid perdurerar, utan också på
det mot både alldaglig och vetenskapligt undersökt erfarenhet
bestämdt stridande antagandet, att naturens företeelser blott
rätlinigt betinga hvarandra, ordnande sig till en enda kedja.

Men kan nu en enskild företeelseräcka isoleras från andra,
med hvilka den icke sammanhänger genom lagen om energiens
konstans, kan ett visst moment i denna isolerade räcka påver-
kas genom gränslös ökning eller minskning af dess energi-
mängd, d. v. s. i grund förändras äfven i q vali ta ti v t afseende
— en kropps qvalitativa tillstånd beror ju enligt den moderna
naturvetenskapen väsentligen af dess energimängd — så finnes
intet fysiskt hinder för andligt ingripande i naturen på hvil-
ken punkt som helst och för fullt konstaterbara resultat af
detta ingripande. Blott att ingripandet inskränkes af den be-
stämda gränsen, att den deraf framkallade förändringen för den
efteråt analyserande tanken måste te sig såsom ett kontinuer-
ligt helt af successivt inträdda fysiska fenomen. Märk: den
andliga faktorn, t ex. viljan, sätter eller verkar förändringen i
naturen såsom ett faktura, den naturvetenskapliga reflexionen
analyserar, icke den andliga faktorns sättande af det naturliga

Digitized by ^ooQle

20

VITALIS NORSTRÖM

faktura — detta sättande ligger alldeles öfver naturvetenska-
pens horisont — utan analyserar faktum såsom faktura och
finner detta i hvaije fall utgöra en gränslös serie af hvarandra
betingande och hvarandra eqvivalerande fysiska förändringar.
Hvari kan här motsägelsen ligga mellan den spiritualistiska
och den naturvetenskapliga uppfattningen, om jag får lof att
fråga? Att den är konstruerad i oklara hjernor, odugliga till
en inträngande analys, som kräfver frågans frigörelse från för-
orening genom förvirrande enskilda och konkreta bestämningar
och relationer — från exempel, bilder och jemförelser — och
genomarbetning till rent abstrakt enkelhet, det borde redan
nu kunna inses, men göres till närmare föremål för utredning
i och med nästa anmärkning, den fjerde.

4) Om ett löf från grenen faller ned till marken, så kan detta bero
på en skakning af grenen, denna skakning kan vara framkallad af
vinden, vinden kan bero på motsatser i luftens temperatur inom en
viss omkrets, luftens temperatur bestämmes af årstid, landets
höjd öfver hafvet, landets karaktär af kust- eller fastland, hafs-
strömmar o. s. v., hvart och ett af dessa momenter är beroende
af en mångfald andra betingelser och så undan för undan i
det gränslösa. Det är att väl märka, att denna gränslöshet
hos betingelserna för löfvets fallande utesluter en verklig or-
saksbestämdhet, en verklig grund till fenomenet. När orsaken
förlorar sig i ett gränslöst perspektiv af villkor, då måste sjelfva
gränslösheten i perspektivet öfvertyga den spanande blicken,
att ingen verklig orsak på den vägen kan upptäckas. Ty den
s. k. orsak eller den grupp af s. k. orsaker, som icke är till-
räcklig för ett fenomens förklaring, kan icke af förståndet fat-
tas såsom den verkliga orsaken. Väl kan man nu inom na-
turförloppet fixera s. k. krafter och kraftkällor såsom attraktion,
repulsion, kohäsion, adhäsion, elektricitet, magnetism, värme,
ljus, kemisk frändskap o. s. v., och man kan hänföra företeel-
serna till dylika allmänna krafter såsom verkande orsaker. Men
man må noga akta sig för att substantiellt och naturmetafy-
siskt utlägga och tolka det bekväma språkbruk, som ger sig
tillkänna i sådana uttryck som : det och det beror på den elek-
triska, magnetiska kraften o. s. v. Ty det vore väl en ren
meningslöshet att föreställa sig t. ex. en abstrakt elektricitet

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

21

såsom drifvande en spårvagn eller en abstrakt magnetism så-
som dragande ett stycke jern. Det är i naturen endast fullt
bestämda och enskilda fenomen, som influera på andra lika
bestämda och enskilda. Kraften är blott ett bekvämt hjelput-
tryck för den upprepade erfarenheten, att vissa fenomen hafva
en gemensam typ och framträda eller försvinna under likar-
tade omständigheter. När denna gemensamhet och likhet blir
fullt tydlig och för vetenskapen åtkomlig, så kan den bringas
på ett generellt uttryck i en formel af matematisk och forono-
misk natur. Denna formel — se der den så mycket omordade
och missförstådda kraften! I stället för formeln kunna vi sätta
lagen, om vi mera vilja tänka på objektiviteten eller allmän-
giltigheten i våra erfarenheter än på vårt vetenskapligt-tekni-
ska uttryck derför. Kraften i naturen — det är lagen. Natur-
vetenskapen känner såsom sådan ingenting annat än fakta och
likformigheter eller olikformigheter i faktas relationer till hvar-
andra, men någon kausalitet känner icke naturvetenskapen till.
Det finnes strängt taget ingen möjlighet att i naturvetenskap-
lig mening med full egentlighet tala om en företeelse såsom
verkande en annan, utan blott om företeelser, som faktiskt åt-
följa hvarandra och genomgå direkt eller indirekt proportionella
förändringar efter lagar, hvilkas formler vinnas genom ofta
upprepade likartade erfarenheter. Grundens synpunkt hör icke
till naturvetenskapen. Måste densamma derför förnekas och
bortstötas ur hvaije vetenskaplig betraktelse? Lika litet som
något hinder möter en sten att vara sammansatt af vissa berg-
arter, hvilka i sin ordning sammansättas af vissa mineral, och
såsom sådan att falla under geologiens och mineralogiens na-
turvetenskapliga spira, men på samma gång vara t ex. en
mer eller mindre vacker grafvård på en kyrkogård, uppväc-
kande känslor af en viss beskaffenhet, eller lika litet som ett
ljud kan förhindras att hafva en andlig betydelse, lika litet
kan det ligga någon motsägelse i att ett naturligt fenomen
hvilket som helst kan vara förenadt med känslan af en fön-
nuftig grund. Hos hvarje naturlig företeelse finnes plats för
sådana känslor i och med den sida af oändlighet , som den ome-
delbara uppfattningen der finner och den vetenskapliga analy-
sen rikligt och mångsidigt bekräftar. Inom oändligheten i

Digitized by ^ooQle

22

VITALIS NORSTRÖM

naturen är plats för känslan af förnuftig grund. Med denna
känsla har naturvetenskapen alls intet att skaffa. Oändlighe-
ten är väl till för naturvetenskapen och bekräftas till fullo deraf,
men egentligen blott såsom en gräns eller en bakgrund. Nu
kommer den stora frågan: finnes det hos menniskan öfverhuf-
vud taget någon positiv uppfattning af oändligheten eller nå-
gon uppfattning af oändligheten sådan den i sig är? Härlem-
nas vi alldeles i sticket af våra s. k. exakta vetenskaper, ty
dessa ha ingenting att göra med den saken, och de kunna, på
grund af sin natur, intet hafva att dermed skaffa. Dessa ve-
tenskaper röra sig inom åskådningens verld, men det ligger i
sakens natur, att oändligheten icke kan åskådas, och det är
nästan trivialt att påpeka det. Men detta hindrar icke, att
oändligheten kan positivt och direkt kännas . Och jag har al-
drig sedt bevisadt på något ställe, att icke känslan kan vara
en lika real och objektiv form af uppfattning, som någonsin
åskådningen, och att sålunda icke det kända i vissa af sina
former kan vara fullt ut så objektivt som det åskådade. Jag
har aldrig sett en skymt af bindande bevis för att icke käns-
lan kan vara både klar och nödvändig. (Tvärtom skulle jag
kunna leda i bevis, om det hörde hit, att all både klarhet och
nödvändighet såväl inom som utom vetenskapen äro känslor
och intet annat). Ingenting hindrar mig derför att antaga
något blott kändt såsom fullt realt och en vetenskap om detta
kända såsom fullt ut vetenskaplig. Men detta fullt reala är
icke det fysiska och denna fullt vetenskapliga vetenskap är
icke naturvetenskapen. Jag måste dock kunna utsäga en all-
mänt tillgänglig känsla såsom den der utfyller det oändlighe-
tens rum, som den rent empiriskt-fysiska uppfattningen lemnar
tomt, och som utvidgar vår erfarenhet öfver naturens gränser.
Kan jag icke detta, då må man ega rätt kasta mina ord till-
baka i mitt ansikte såsom tomma skal. Men jag anser mig
kunna det. Det är känslan af grunden, i och med hvilken
oändligheten positivt uppfattas, och känslan af grund ingår i
hvarje menniskas erfarenhet just såsom känslan af fri vilja .
Naturvetenskapen handlar nu om företeelserna såsom lagbnndna,
men icke på något vis såsom härflutna ur en grund. Filoso-
fien förklarar de lagbundna fakta, just dessa, som naturveten-

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

23

skapen och de empiriska vetenskaperna öfverhufvud fastställa
och ordna, nr grunden. Hur kunna de såtillvida koinma i
strid angående möjligheten af viljans frihet, som är just deu
grund, hvarur filosofien har att förklara fakta? Märk, att na-
turvetenskapen har intet med grunden att skaffa och att filo-
sofien ej skapar eller förändrar eller omtyder eller afkortar nå-
got på fakta, utan upptager dem ur de faktiska vetenskaper-
nas förrådskammare och sätter grundens, den nya synpunktens,
stämpel på dem. Detta inser den om sin egen uppgift, sin metod
och sina metodiska hjelpmedel medvetna naturvetenskapen, och
det förhåller sig på samma sätt med filosofien. Men visserli-
gen har den faktiska utvecklingen alltför talrika exempel att
uppvisa på öfvergrepp från begge hållen. Naturvetenskapen
har blott långsamt vetat att eliminera grundens synpunkt från
sitt forskningsområde, i enlighet med sin natur sökande grun-
den i fysisk kraft Under kraftbegreppets hölje har myc-
ken metafysik smugit sig in i naturvetenskapen, hvilken deri-
genom förvandlats till materialistisk och naturalistisk spekula-
tion och då råkat i konträr motsättning mot den spiritualistiska
filosofien. I våra dagar skingras dessa fördomar alltmera, och
kraften i naturvetenskapen ersättes, under ett växande veten-
skapligt sjelfmedvetande, af formeln. Inga krafter, intet kau-
salt skeende i den fysiska verlden såsom sådan, endast fakta
d. v. s. tillstånd och förändringar, som sortera under qvantitets-
lagarna och till sin allmänna sida äro uttryckbara genom ma-
tematisk t- foronomiska formler! Mot en dylik målmedveten och
från metafysik rensad naturvetenskap har filosofien naturligen
ingenting att invända. Tvärtom har hon att bruka dess re-
sultat såsom en väsentlig del af sitt material. Skulle nu, såsom
ofta är fallet, ett i öfrigt högt naturvetenskapligt sjelfmedvetande
sammanparas med förnekelse af filosofiens nya synpunkt, den
i den fria viljan framträdande grundens synpunkt, så lugnar
hon sig i och med den vissheten, att en sådan förnekelse icke
har sin källa i naturvetenskapen såsom vetenskap, för hvilken
den nya synpunkten är alldeles oåtkomlig, utan i den enskilde
naturforskarens personliga och individuella öfvertygelse. Denna
kau vara att frukta såsom en makt och en tendens i handlin-
gens och viljans verld, men vetenskapligt är den öfvervunnen

Digitized by ^ooQle

24

VITALIS NORSTRÖM

på samma gång man inser dess blott personliga och individu-
ella karakter.

Rättvisan kräfver i detta sammanhang framhållandet af
de mångfaldiga förirringar och öfvergrepp från filosofisk t-spiri-
tualistiskt håll, som fallit naturvetenskapen i embetet och trädt
förutsättningarna för dess vetenskaplighet för nära. * Detta sker
då, när grundens synpunkt försinnligas till en åskådning, denna
åskådning insättes i det allmänna natursammanhanget, såsom
en åskådning jemte andra, och åt denna åskådade grund till-
mätes en art kausalitet, som är specifikt skild från och upp-
häfver det inre sammanhanget i det empiriska skeendet. Det sker
då, när grundens begrepp flyttas utanför sin sfer, oändlighets-
känslans sfer, till åskådningens ändliga. Då nämligen alla
åskådningar just i anseende till sin åskådliga sida inordna sig
i det fysiska skeendets kontinuerliga sammanhang, och då
detta sammanhangs gränslöshet är en fordran, som direkt fram-
går ur sammanhangets kontinuitet (gräns måste här betyda af-
brott eller språng), så kan ingen åskådning såsom sådan fattas
såsom verklig grund till det empiriska skeendet. Inom dess
kedja måste nämligen alltid hvarje moment vara betingadt.
Detta är den öfversta af alla naturlagar. Derför måste åskåd-
ningens sfer helt lemnas af den, som söker efter grunden. I
den mon som den spiritualistiska filosofien icke velat eller förmått
göra detta, har den varit dogmatisk, trädt naturforskningens
förutsättningar för nära och förfalskat det faktiska sammanhan-
get i verlden. Men härmed äro vi nu i sjelfva verket inne på
det andra slaget af de kritiska anmärkningar, som vi sagt oss
ämna inledningsvis och i största koncentration förutskicka, näm-
ligen rörande den ofidländadc spiritualistiska verldsåsigten.

Digitized by

Google

III — IV.

hafva i det föregående undersökt, huru erfarenheten om

vår fria sjelfbestäminelse kan vara förenlig med det ge-
nomgående sammanhang i naturen, hvilket icke tillåter, att
något derinom är tillfälligt eller sker oförmedladt, utan hvilket
alltid företer bilden af väl afvägd jemvigt mellan betingande
och betingade fenomen. Till bevis för denna förenlighet togo
vi det förhållandet, att de åskådliga företeelserna i naturen väl
trädde i den fasta och närgående förbindelse med hvarandra,
att de uteslöto alla luckor och allt sidoordnadt inflytande af
föregifna, inom naturen sjelf uppträdande, qvasiåskådliga psyk-
iska agentier, men att detta sammanhang, på grund af sin
gränslöshet, inom sig saknade tillräcklig grund och sålunda
hänvisade på en öfver naturens plan liggande verklig orsak.
Denna tillräckliga grund eller verkliga orsak sökte vi i käns-
lan af fri vilja . Härmed blef då en specifik synpunkt, det
gränslösa betingningssammanhangets, anvisad åt naturforsknin-
gen, och en annan specifik synpunkt, den tillräckliga grundens,
anvisad åt filosofien. På detta sätt erhöllo dessa vetenskaper
parallela utvecklingslinier att fortskrida på, och dermed vore
anledningen till principiell motsättning och strid mellan dem
grundligt undanröjd.

Vi hafva nu att lemna den omedelbara känningen med
naturvetenskapen och dermed också med vår alldagliga erfa-
renhet och det populära föreställningssättet. Det är liksom om
vi skulle mista all landkänning för att i stället omgifvas af
idel böljande och flytande medier. Det är som om vi skulle
lemna erfarenhetens fasta mark, der vi temligen bra förstå att
finna oss till rätta, för att försättas i ett prekärt läge af

Digitized by ^ooQle

26

VITALIS XORSTRÖM

jemvigt mellan spekulationens gränslösa lufthaf, dit så många
försöksballonger hafva uppsändts, å ena sidan och verldsgåtans
outgrundliga djup derunder å den andra. Det är en naturlig
sak, att en viss känsla af osäkerhet och beklätnning måste be-
mäktiga sig den ovane vid den öfvergång, som han gerna be-
tecknar såsom ett språng från erfarenhet till spekulation . Sa-
ken ter sig dock farligare, än den i sjelfva verket är. Den är
icke så farlig, som den ser ut att vara, ty erfarenheten följer
oss äfven på spekulationens område, fastän vi hafva en viss
svårighet att känna igen den, när den uppträder i sin nya ge-
stalt. Spekulationens utgångspunkt är den inre erfarenheten
och, i egentligaste mening, den del af den inre erfarenheten,
som vi kalla den förnuftiga. Vi äro dermed inne på känslans
område, men vi böra ej förgäta, att känslan lika väl betecknar
en erfarenhet, som åskådningen, nämligen den subjektiva, och
att känslan lika väl som åskådningen kan utdestilleras till en
klar, allmängiltig, nödvändig, h. e. vetenskaplig form. Det
skulle tvärtom kunna visas — och har i viss mon visats i filo-
sofiens historia — att form- och värdekänslor af allmängiltigt
slag i sjelfva verket bilda vår objektiva erfarenhets, vår åskåd-
ningsverlds, uppehållande och sammanhållande ryggrad. Men
här är ännu icke platsen för en sådan vidtutseende framställ-
ning, som nog skall komma i sinom tid. Här vill jag endast
erinra om, att vi, när vi nu flytta oss från naturvetenskapens
gränsområde till den rena spekulationens, alltså in emot filoso-
fiens centrum, alltmer få röra oss med känslovärden, med rent
förnuft, utan att kunna begagna åskådningar vare sig såsom
principer eller såsom medel att bekräfta vunna resultat. Väl
kunna vi aldrig umbära förtunnade åskådningsbilder, samman-
satta i vår fantasi af yttre åskådningselement, såsom ett stöd-
jande, uppbärande och uppenbarande medium. Men dessa åskåd-
ningar och deras sammanhang intressera oss ej längre för sin
egen skull, utan endast såsom bilder för i känslan gifna logi-
ska och moraliska värden. Häraf härleder sig nu spekulatio-
nens ej blott abstrakta karaktär — äfven rena åskådningsve-
tenskaper kunna ju vara ytterst abstrakta — utan äfven dess
skenbara subjektivitet i betydelse af osäkerhet och individuella
godtycklighet Den rena demonstrationen synes förvandlad till en

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

27

symbolik, som icke tyckes stå en spirituell lek §erran. Och
det är en sanning, att verklighets- eller åskådningsuttrycken
för den förnuftiga erfarenheten få ett tycke af blott och
bart plastisk framställning af en idé i ett godtyckligt ma-
terial och med ett fritt valdt motiv, af en logisk möjlighet
jemte andra sådana möjligheter, utan att man synes få taga den
gifna verklighetsomklädnaden på fullt allvar eller såsom den
enda sanna. Den filosofiska spekulationen står också den konst-
närliga inspirationen och det konstnärliga gestaltandet långt
närmare än åskådningsvetenskaperna det göra. Den kräfver
idealitetens gåfva i anläggningen och det geniala greppet i
utkastet till och utmejslandet af idéns bild. Men jag måste
protestera mot att den filosofiska spekulationen fördenskull
måste vara subjektiv i dålig mening eller godtycklig och fan-
tastisk. Visserligen har den ofta så varit, och vi komma snart
i tillfälle att göra bekantskap med fantastiskt-konstruktiva drag
hos de mest framträdande och representativa filosofiska riktnin-
gar. Det blir i sjelfva verket vår närmaste uppgift att upp-
visa detta, då vi nu gå öfver till att beröra väsentliga inre svårig-
heter i den ofullgångna filosofiska spiritualismens verldsförkla-
ringsförsök. Men jag anser det vara både klokt och rättvist
att icke låta filosofien sjelf eller ens dessa riktningar i deras
helhet vara dömda i och med domen öfver deras fantastiskt-
konstruktiva sida. Det skall åtminstone blifva mitt bemödande,
ja, sjelfva mitt hufvudsyfte att peka på den väg, hvilken jag
tror filosofien kunna vandra utan att uppgifva sitt ideala mål
till förmon för sin objektiva vetenskaplighet eller sin objektiva
vetenskaplighet till förmon för sin ideala ståndpunkt.

Begreppet grund framträder för betraktaren och låter
fånga sig under trenne olika aspekter eller i trenne olika ställ-
ningar, orsakens , ändamålets och måttets , af hvilka här nu när-
mast blir fråga endast om de tvenne första. Grunden bryter
sig i orsakens och ändamålets synpunkter, när den skiner ge-
nom tidsåskådningeus medium, livilket medium är grundens
naturliga och oumbärliga. Såsom orsak är grunden en känsla,
förenad med en mer eller mindre yttre åskådning, såsom ända-
mål framträder grunden såsom en inre åskådning med känslo-

Digitized by VjOOQle

28

VITALIS XORSTRÖM

värde. Mellan båda ligger det empiriska skeendet, försåvidt
detta kan betraktas såsom egande en förnuftig mening.

Vi hafva redan förut an tyd t, h vilka faror, som möta orsa-
kens åskådliggörande eller försinnligande, der nämligen detta
försinnligande tages efter orden och orsaken eller det orsakande
momentet verkligen föreställes såsom en åskådning. Det går,
såsom vi veta, icke för sig att hos en åskådning förena hvad
som här måste förenas, nämligen åskådningens faktiska gräns-
löshet med dess orsakande kraft. Af de momenter, som skulle
förenas, blir det nämligen oundgängligen nödigt att uppoffra
ett och dermed antingen utplåna åskådligheten eller upphäfva
makten. Det som i sig är gränslöst kan icke vara orsak, ty
gränslösheten flyttar ut orsaken på ett oändligt afstånd. Fast-
hålles gränslösheten, så räddas det empiriska skeendets lagbun-
denhet, men den orsakande makten går förlorad, och grunden
förvandlas till en ogrund. Fasthålles åter den orsakande mak-
ten i åskådlig gestalt, så upphäfves natursammanhangets kon-
tinuitet i och med det, att en oöfverstiglig gräns fastslås för forsk-
ningen, utöfver hvilken den ej får söka betingelserna för sina
fenomen. Den empiriska forskningen blir då hämmad inom sin
egen sfer, de åskådliga faktas sfer, och kan icke fortsätta med
mindre än att den tar ett språng öfver den föregifna första orsaken.

Man har all rätt att beteckna intelligensen eller förnuftet
såsom orsak och den enda verkliga orsaken, om man dermed
förstår en i oändlighetens form gifven känsla, som väl fram-
träder vid och i den individuella jagåskådningen eller det en-
skilda jagets bild, men som ingalunda dermed är identisk.
Här är icke platsen att ingå på jagkänslans förhållande till
jagåskådningen, en utredning, som, i parentes sagdt, skulle
kräfva en stark emancipation från all traderad psykologi. Här
intresserar nu endast den sanningen, att intelligensen eller för-
nuftet är den sannskyldiga orsaken i verlden.

Vid uppfattniugen af intelligensen såsom orsak är all an-
ledning att iakttaga stor försigtighet Icke blott med afseende
på den verkande intelligensens psykologiska bestämmande,
utan ock med afseende på de verkningar, hvartill intelligenser
kan antagas vara orsak. Då man i intelligensen eller förnuf-
tet ser den sannskyldiga orsaken i verlden, så har man trängt

Digitized by o.ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

29

fram till grundvalen för den spiritualistiska verldsåskådningen,
raeu denna verldsåskådning har i historien uppträdt under en
flerhet af former, som på grund af sitt beroende af den gamla
dogmatiska metafysiken icke kunna upprätthållas inför det
moderna medvetandet Vi hafva nyss förut framhållit vådan
af att försinnliga den kauserande kraften till en åskådniugsbild
och kunna nu tillägga, att det är den kyrkligt-teologiska verlds-
åsigten, jemte alla filosofemer, som äro beslägtade med kyrk-
lighetens dogmatism, hvilka stranda på denna klippa och un-
der de mångfaldigaste former råka ut för fientliga kontakter
med empirien och för motsägelser mellan ett högre rationellt
och ett lägre mekaniskt uppfattningssätt inom sig. Men äfven
på filosofiskt-spiritualistiska ståndpunkter med en högt utbil-
dad reflexion och en imponerande grad af vetenskaplig sjelf-
medvetenhet påträffa vi, om än på annat sätt, rester af dog-
matisk metafysik, hvilka verka på dessa system såsom
sjukdomsbakterier, långsamt framkallande en oundviklig upp-
lösning och undergång.

Med den karakteristik i breda drag, som här är nödig,
säger jag, att denna kranka filosofiska spiritualism hvilar på den
felaktiga forutsättning, som den för öfrigt har gemensam med
den mera dogmatiskt-kyrkliga formen af spiritualism, att intel-
ligensen kan fattas såsom erfarenhetens universella grund. Om
vi uppfatta naturen såsom den totala erfarenheten, hvilket här,
i detta sammanhang, låter sig göra, och ställa naturen
såsom korrelat till intelligensen, så kan nyss formulerade
grundförutsättning bringas på detta uttryck: intelligensen kan
fattas såsom fullständig grund till naturen . Och naturen kan
sålunda, enligt denna åsigt, åtminstone in abstaeto och in ge-
nere vinna sin förklaring ur intelligensen. Detta kan icke in-
nebära något annat än att om man fullständigt tänker ut allt
hvad i intelligensen ligger, så skall den abstrakta söndringen
mellan ande och natur vara öfvervunnen och naturen inbegri-
pen i anden, för hvilken naturen på ett eller annat sätt fattas
som nödvändig. Detta inbegripande har väsentligen haft den
form, att man föreställt sig, att anden har »satt» naturen i
sin egen andlighets intresse. Intelligensen föreställes då såsom
till sjelfva sitt väsen verksam och gifven i olika grader af po-

Digitized by

Google

30

VITALIS XORSTRÖM

tentialitet och aktualitet Naturen bildar då sammanfattningen
af andens potentialitetsgrader, hvilka anden har att sätta för
att kunna passera och under sitt passerande negera och i och
med detta negerande framträda aktuell. Men den fullt aktuella
anden, anden till sin idé, är andens eget rena väsen, tänkt utan
motsats mellan utvecklingsgrader och sålunda höjd öfver ut-
vecklingen. Och anden, tänkt liksom före sitt sättande af
naturen och med naturen af sin egen utveckling, är samma
rena, ideella andlighet, tänkt utan natur- och utvecklingsbe-
stämdhet. Derför sammanfalla här dessa utvecklingens båda
grundförutsättningar, orsaken och ändamålet, med hvaraudra.
De äro icke i sig skilda, utan endast genom sin olika ställning
till utvecklingsserien. När grunden tänkes i dessa utvecklings-
aspekter, orsaken och ändamålet, är all vår kunskap derom
relativ till den sig utvecklande intelligensen, d. v. s. är genom-
syrad med den subjektiva reflexionens kategorier. När man
reflekterar på villkoren för kunskapens möjlighet, så upplöser
sig kunskapen om grunden, fattad såsom orsak och ändamål,
i idel relativitet och subjektivitet När återigen det objektiva
behofvet af att förklara utvecklingen — icke genom en cirkel,
utan ur öfver utvecklingen liggande förutsättningar — gör sig
kännbart, och denna förklaring skall föras ur den kausalt-tele-
ologiska synpunkten, då sammanfalla orsaken och ändamålet
till ett i det obekantas natt.

Detta är ett sätt att se och beskrifva den fruktansvärda
cirkel, ihvilken den panteistiskaspiritualismenrörsig: från utveck-
lingen till dess orsak och ändamål för att i dem finna en verklig
grund till utvecklingen, men tillbaka till utvecklingen för att derur
hem ta något vetande om denna grund. Ett annat icke mindre bely-
sande sätt är att se efter, huru denna spiritualism kastas mellan or-
sakens och ändamålets synpunkter för att ur den förra vinna
någon insigt om den senare och ur den senare om den
förra. Orsaken skall afslöja sitt verkliga väsen i ändamå-
let, den utvecklingsdrifvande faktorn i idealet, men hvad
är idealet för utvecklingen, om det icke knyter sig till en
bestämd kunskap om utvecklingens orsak? Men utveck-
lingens orsak förtonar i det gränslösa perspektivet af ut-
vecklingsbetingelserna, och det är fåfäng möda att söka kon-

Digitized by

Google

EN MODERN STÄNDPUNKT I FILOSOFIEN 31

struera ett ideal mot gränslöshetens bakgrund. Och öfver det
gränslösa perspektivet framåt och bakåt drifver den panteisti-
ska spiritualismen det icke.

Enklare uttryckt, röjer sig samma cirkel i orimligheten af
att den universella verldsgrunden, som ju måste vara absolut
om den skali vara grund till allt relativt, och — på idealistisk
ståndpunkt — måste vara absolut intelligens eller absolut för-
nuft, att denna absoluta grund skulle sätta det relativt förnuf-
tiga i sitt absoluta förnufts eget intresse. Det absoluta för-
nuftet skulle göra sig relativt för att blifva absolut! Det är
rent positivt och skulle negera sig sjelft för att få nöjet att
göra sig positivt igen! För att få någon mening i detta måste
man försvaga den sig utvecklande intelligensens förnuftighet
och fatta denna blott såsom grad af den förnuftiga idén, af
idealet, mot h vilket då orsaken sträfvade hän för att sätta sig
som absolut Men på samma gång rycker man bort fästet för
sin egen verld sförklaring, i det att det som skulle förklaras
blir utan tillräcklig, d. v. s. här absolut orsak. Och så visar
sig grunden såsom orsak vara en ogrund.

Den panteistiska idealismen och spiritualismen hvilar på
deu falska förutsättning, att det onda öfver hufvud taget kan
förklaras såsom villkor för det goda, det dunkla i medvetandet
öfver hufvud taget för det högre ljuset, d. v. s. den väsentliga
uppfattningen. Allt det onda och mörka i naturen skulle på
detta sätt kunna uppfattas såsom ett förnuftets verk och så-
lunda låta generellt förklara sig. Medvetandets klarhet i begrep-
pet skulle hvila på grundvalen af dess sjelffördunkling i åskåd-
ningen, viljans godhet på öfvervinnandet af det onda såsom
ett sjelfsatt hinder. Men detta påstående röjer en ödesdiger
förvexling af medvetandets åskådliga klarhet med dess högre
ljus, af viljans rika innehåll med dess rena godhet. Det är
en väl känd sanning, att all bestämd åskådlighet och bestämd
viljeriktning, m. a. o. allt bestämdt, konkret verkligt och godt
förutsätter begränsning genom sina motsatser och sålunda
dessa motsatser sjelfva. Men det är lika obestridligt, att den
rena sanningen och godheten äro enheter, som öfvergripa de
konkreta mångfaldsmoinenternas motsats, och att de därför äro
till irots begränsning och motsats, men icke i och genom dem.

Digitized by ^ooQle

32

VITALIS NORSTÖRM

De äro enheter öfver motsatser, men icke leder i motsatser.
Begränsningen träffar icke det sannas och godas natur i
sig, ty den är nedanför deras natur. Derför kan begränsnin-
gen eller ändligheten icke förklaras ur det saunas och godas
natur, hvilken natur i sig med dem ingenting har gemensamt
Oändligheten i sig förutsätter icke begränsningen, men begränsnin-
gen förutsätter oändligheten. Det onda och det mörka i erfa-
renheten kunna aldrig förklaras ur förnuftet såsom realgrund,
d. v. s. såsom orsak och ändamål. Men väl må förnuftet på
något sätt vara förklaringsgrund till oförnuftet, fastän denna
förklaring visserligen för oss är otillgänglig. Förklaringsmöj-
ligheterna inom förnuftet äro obegränsadt många, men såvida
vi icke ega någon annan riktning att förverkliga förklariugen i,
någon annan form för förklaring, än realgrundens, d. v. s. or-
sakens och ändamålets, och då denna form af förklaring på
grund af sin natur motsätter sig stegring till universalitet
(ingen orsak är in genere, och ingen enskild orsak är univer-
sell), så måste vi resignera från en universell verldsförklaring i
den häfd vunna meningen.

Det finnes en annan riktning inom spiritualismen, än den
nyss åsyftade, som ock vill hålla före, att den ändliga tillvaron
kan förklaras ur förnuftet såsom sin tillräckliga realgrund.
Det är utmärkande för denna riktning, att den låter förnuftet
vara realgrund till ändligheten utan att fatta förnuftet såsom
orsak. I stället för orsakens synpunkt inträder här det ursprung-
liga innehållets såsom verldsförklaringens princip. Sjelfva det
fullt sjelfständiga och fullständiga förnuftet skall från innehål-
lets synpunkt te sig såsom mångfaldigt och, såsom mångfal-
digt, såsom i sig innehållande begreppet af ändligheteus grän-
ser, Det är emellertid en gifven sak, att denna innehållets
synpunkt icke är en för det absoluta sjelft immanent synpunkt,
utan att den i stället är heintad från den ändliga betraktelsens
ståudpunkt. Inom den åsyftade riktningen representerar endast
formen det verkligt absoluta. Och i den absoluta formen lig-
ger ingen nödvändighet af ett ändligt och mångfaldigt inne-
håll. Tvärtom är allt sådant der i från principiellt uteslutet. Om
nu formen blott i förhållande till ett innehåll kan kallas form,
så bevisar detta blott att man måste höja det absoluta öfver

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

33

motsatsen mellan form och innehåll, emedan man icke förmår
fatta det rent för sig i dessa kategorier. Denna riktnings ab-
soluta väsende krossas också grundligt i brytningen mellan
dessa synpunkter, formens och innehållets. Om innehållet skall
motsvara formen, såsom ju af logiska skäl nödvändigt är, så
försvinner det i det obekantas natt, och med innehållets för-
svinnande ur den menskliga kunskapen håller formens tillta-
gande ovetbarhet jemna steg. Utplåna mångfaldigheten hos
innehållet, såsom formens identitet kräfver, och både innehåll
och form skola blifva ofattliga i samma mon, som deras begrepp
icke längre bindes vid och belyses af motsatsen mellan enhet och
mångfald! Har insigten i formens identitet och hvad den
kräfver omöjliggjort användningen af enhetens och mångfaldens
synpunkter på det absoluta, så är det ock slut med all sådan
användning af synpunkterna form och innehåll , ty dessa senare syn-
punkter lefva på de förras gunst och nåd. Bevaras åter det
mångfaldiga innehållet, och sänkes krafvet på formens logiska
renhet i mon derefter, då förvandlas ju det absoluta i något
relativt, och omöjligheten att förklara det relativa ligger då i
öppen dag. Cirkeln inom denna statiska spiritualism, cirkeln
mellan form och innehåll, blir icke en bit bättre än den förut-
nämnda dynamiska spiritualismens cirkel mellan orsak och
ändamål. Den förra verkar lika upplösande på sin resp. meta-
fysiska åskådning, som den senare på sin.

I sjelfva verket säger oss filosofiens historia så oförtydbart,
som väl någonsin är möjligt, att alla hittills försökta realför-
klaringar af det ändliga ur det oändliga, det relativa ur det
absoluta, af naturen ur intelligensen strandat på klippan af en
oundviklig cirkel. Den allmänna och obestämda möjlighet till
förklaring af tillvaron i dess ändlighet och motsats, som måste
ligga inom förnuftet, får icke förtätas till en realgrund. Ty
all realgrund kräfver en viss grad af åskådlighet, huru schema-
tisk denna åskådlighet än må vara hållen, och med åskådligheten
inkomma de verklighetsbildande förståndskategorierna, ändlig-
hetens laggifvande former, som äro inskränkta till relativitetens
sfer. Finnes det icke någon uppfattning af det absoluta, som
öfverstiger åskådlighetens och förståndskategoriernas begräns-
ning, då kunna vi för alltid säga farväl till hvarje tanke på

Götéb . Högsk . Årsskr . IV: /. 3

Digitized by ^ooQle

34

VITALIS NORSTRÖM

ett absolut. Gestalten af vara eller verklighet kan det absoluta
icke i egentlig mening sägas hafva, ty allt verkligt är relativt,
såsom Kant har visat Detta förhållande, som i våra dagar
borde vara nogsamt bekant, utesluter dock icke nödvändigt
hvaije uppfattning af det absoluta. Det är icke på förhand
gifvet, att hvarje uppfattning skall vara bunden vid ett objekt
och stå under förståndets kategoriella lagar och former. Det
är tvärtom min alldeles bestämda mening, att en objektslös,
öfver verkligheten och dess former nående uppfattning finnes
i och med en viss känsla. Af denna känsla, det absoluta,
kunna åskådningar vara symboler i olika grad af trohet
Men det är ingen mening i att logiskt deducera symbolerna
ur det absoluta, som de symbolisera, ty detta låter sig icke
utföra på annat sätt än genom det absolutas sänkande till
åskådlighetens plan, hvilket plan ju skulle — i sin helhet —
förklaras ur en deröfver stående grund. Så länge mennisko-
anden icke eger något annat medel att förverkliga den allmänna
möjligheten af en förnuftet tillfredsställande verldsförklaring än
att förvandla förklaringsgrunden till realgrund, d. v. s. till
objekt eller bild, så länge måste man också vara uppriktig nog
att medge, att en universell verldsförklaring är en uppgift, som,
äfven i största allmänhet tagen, fullkomligt öfverstiger vår
kunskapsförmågas resurser. Mellan det absoluta och det relativa
är ett svalg befäst, som ingen mensklig tanke kan öfverstiga.
I förnuftet gifves ingen annan riktning än från det relativa
och hän mot det absoluta. Det innersta i utvecklingen är änd-
lighetens förintelse såsom ändlighet i och med de ideala lifs-
och verklighetsformernas vardande. Verldsförklaringen är till-
varons successiva upphäfvande i utvecklingen och idéns till-
blifvande, det är den s. k. verklighetens undergång i och med
idealets aktualisation. Till sin djupaste grund är denna utveckling
en viljeprocess, den viljeprocess, som försiggår i hela den moraliska
kulturen. I sina abstrakta former heter denna utveckling tänkande,
den tankeprocess, som framträder i den vetenskapliga odlingen.

Orsaken och ändamålet sannnanböjas icke: orsaken återgår
ej på sig sjelf i båglinie. Den verksamma orsaken upphäfver
sig sjelf i idealet Utvecklingens sista mål ligger öfver den gifna
erfarenheten. I den mou idealet förverkligas, upphäfves orsa-

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

35

ken. Från idealets ståndpunkt kan orsaken nås endast genom
ett logiskt språng, men idealet är orsakens väsen. Orsaken,
den fria viljan, är rent faktisk och tillfällig, en historisk makt
utan logisk nödvändighet. Ändamålet är, under förutsättning
af den faktiska bestämningsgnmden, logiskt nödvändigt, d. v. s.
nödvändigt för den fria viljan och dess lif. Men ändamålet är
aldrig bestämningsgrund, utan blott resultat Det förhåller sig
på detta område liksom på tänkandets teoretiska, tvärt emot hvad
man ofta föreställer sig, så, att det faktiska och enskilda är
utgångspunkt, men det allmänna och nödvändiga resultat: de
verkliga premisserna vid en slutledning hafva en mera faktisk
natur, medan den allmänna formen eller lagen ligger i kon-
klusionen. Den s. k. tillämpningen af den allmänna lagen på
nya enskilda fall har sin teoretiska betydelse — icke såsom
en slutledning från det allmännare till det enskildare, utan
såsom en utvidgning af vår kunskap om lagen, vunnen från
nya utgångspunkter i erfarenheten. Det s. k. ändamålet är, i
analogi härmed, handlingens resultat, men aldrig dess motiv.
Motivema äro individuellt-konkreta rörelsekrafter, men ingen
drifves till handling af mer eller mindre abstrakta ändamål.
Skenet af att ändamålet utgör motiv för handlingen uppstår
genom den oupphörligt gjorda erfarenheten af det upprepade
uppträdandet af konkreta driffjädrar till handling, hvilka drifva
i samma riktning och medföra samma resultat. Då en handlings
resultat kan förutses, kan resultatet få utseende af drif^äder.

I korthet sagd t: ändamålet betecknar riktningspunkten för
själens verksamma krafter, men det är ingen drifkraft . Derifrån
utgå inga impulser, ingen determination af viljan. Hvaije sådant
antagande innebär en konstruktion, en fullkomligt obegriplig öfver-
gång af det till formen högre till det till formen lägre och leder
till cirkel. Det är endast ett psykiskt faktum , att impulser bruka
upprepadt framträda i den riktningslinie, ett redan vunnet resultat
betecknar, och pläga förnyas i den mon, som resultatet är
väsentligt och omfattande. Men det är också ett faktum, som
eger en viss begriplighet och icke motsätter sig all förklaring.
Förklaringen är helt enkelt den, att utvecklingens riktnings-
linier upparbetas genom vunna resultat, att hinder för utveck-
lingens fortgång i samma riktningar derigenom aflägsnas, och

Digitized by

Google

3 $

VITALIS NORSTRÖM

att derigenom förut af hinder hämmade faktiska krafter fri-
göras i de riktningar, der motståndet blifvit minskadt Men
detta förhållande får naturligen icke förleda oss till att fatta
ändamålet i analogi med vare sig en vis a tergo eller en at-
traktionskraft Ändamålet hvarken stöter eller drager.

Det har af det föregående med tillräcklig tydlighet fram-
gått, att grunden i verlden måste fattas såsom intelligens. Men
det har å andra sidan också blifvit starkt framhållet, att intelli-
gensen icke kan stegras och vidgas till betydelsen af en univer-
sell verldsgrund. Den intelligens, hvilken ensam kan uppfattas
såsom grund, är den, som framträder i kulturen, och verkningarna
af den intelligenta viljan måste begränsas till kulturens yttringar,
kulturbegreppet då taget i den vidsträckta omfattning, som jag
snart uttryckligen vill fixera. Verkligheten af en sådan vilja
kunna vi belägga med en obestridlig och tillräcklig erfarenhet
Vi liafva här både historien och den individuella erfarenheten
för oss. Det ges en kultur, vi äro medvetna om kulturbildande
krafter inom oss och om kulturella ideal. Vi kunna uppfatta
denna kultur både i dess enhet och i dess mångfald. Vi hafva
i den religiösa erfarenheten och i den menskliga solidaritets-
känslan osvikliga belägg för att kulturutvecklingen drifves af
en alla kulturens yttringar genomgående och reglerande gemen-
sam och enhetlig orsak, den gudomliga viljan, och mot ett
gemensamt mål, Guds rike. Till att erkänna en gemensam
real kulturgrund, kräfves endast en viss medvetenhet om sina
inre personliga erfarenheter och historiska studier af mennisko-
slägtets utvecklingsgång. Men vi hafva ock erfarenhet af den
kulturella utvecklingen såsom fördelande sig liksom på en
mångfald individuella utvecklingslinier, i det att hvaije sedlig
personlighet omedelbart fattar sig såsom fri orsak till kulture la
lifsyttringar. Kulturens grund kan alltså ses under tvenie
aspekter, enhetens och mångfaldens, i sin helhet såsom drifvm
af den gudomliga viljan såsom sin enhetliga grund, i sin mårg-
fald såsom drifven af många fria, sedliga viljors verksamhit
Härmed hafva vi ingalunda velat påstå, att kulturen drift es
af specifikt skilda orsaker, en gudomlig och många mensklij a.
Emot en sådan grof tolkning må framhållas med allt eftertry k,
att här icke är fraga om tvenne olika slags grunder, utan < m

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

37

tvenne olika aspekter af samma grund. Det är samma penning-
värde, som jag uttrycker såsom en krona, och som jag uttryc-
ker såsom hundra öre. Sammanfattningen af örena till en krona
ökar icke värdet och fördelningen af kronan på hundra öre min-
skar det icke. På analogt sätt förhåller det sig med den ena
gudomliga eller religiösa viljan och de många sedliga viljorna.
Här framträder samma kulturgrund, om också den gudomliga
viljans enhet ingalunda kan betraktas såsom uppkommen genom
summering af ett visst antal sedliga viljor, utan måste fattas
såsom en reell enhet: de sedliga viljorna låta nämligen på intet
vis uppfatta sig såsom ett bestämdt antal, då hänsyn härvid
måste tagas till all ändlös forntid och all ändlös framtid.
Men den gudomliga viljan verkar intet annat än kultur, d. v. s.
verkar till arten detsamma som de sedliga viljorna. Å andra
sidan är hon ensam tillräcklig grund för hela kulturen. Detta
kan deremot icke sägas om någon enda sedlig vilja eller om
någon bestämd sammanfattning af sedliga viljor, ty hvarje
sådan sammanfattning, uttryckt i huru stort tal som helst,
utgör endast en del af alla tänkbara sedliga viljor. Den gudom-
liga viljan är det equivalenta uttrycket för alla tänkbara sed“
liga viljor, men icke för ett bestämdt antal. Derför eger den
gudomliga viljan en fullständighet såsom grund, hvilken icke
tillkommer den menskliga och kan derför verka i en omfattning
som långt öfverskrider alla bestämda menskliga viljors verk-
ningskrets. Men detta förhållande, att den gudomliga och den
menskliga viljan skilja sig från hvarandra endast ur universa-
li tetens synpunkt, men icke ur artens, att sedligheten sålunda
måste uppfattas såsom ett uttryck att jag så må säga i mindre
skala af religionen, och att religionen å sin sida är den uni-
versella sedligheten, är en kultur-, men ingen naturmakt,
detta uppfattningssätt omöjliggör allt specifikt motsatsförhål-
lande mellan den gudomliga och den sedliga menskliga viljan,
så att man måste beröfva den senare den frihet och makt, som
man tillerkänner den förra. Vårt betraktelsesätt synes verk-
ligen ock vara det enda, som löser det gamla svåra problemet om
Guds makt och menniskans frihet. Det löser det, i det att det
på ett afgörande sätt afhugger panteismens lifsnerv. Denna
lifsnerv afskäres därmed, att skillnaden mellan den menskliga

Digitized by ^ooQle

3 $

VITALIS XORSTRÖM

och den gudomliga viljan visserligen blott fattas såsom en skill-
nad i synpunkt men att öfvergången från enhetens synpunkt
till mångfaldens och tvärtom sker på ett logiskt oförmedladt
sätt \ d. v. s. är blott faktisk och utan logisk grund i någondera
synpunkten. Öfvergången är, från h vilkendera sidan den än
ses utgå, långt mera abrupt än t ex. när svenskt mynt vexlas
i tyskt eller när en grekisk text öfversättes till ett modernt språk.

Det kan icke nog framhållas, att den gudomliga viljan
endast låter begripa sig såsom en kulturmakt eller såsom sjelfva
kultunuakten, men alldeles icke såsom universell verldsgrund,
livari då äfven skulle ingå att hon vore grund till naturen i
dess helhet. Yi veta, att ett sådant antagande icke är egnadt
att sprida något ljus öiver forskningens högsta föremål, präg-
ladt som det från böijan är af en inre motsägelse och ledande
tanken i logiska cirklars förvirrande kretsgångar. Men det är
icke nog med de logiska bristerna hos detsamma, det saknar
också hvaije berättigande ur den synpunkt, att det saknar an-
ledning och stöd i erfarenheten. Deu religiösa erfarenheten
sträcker sig icke ut öiver de spår af en gudomlig frälsande och
helgande verksamhet, som stå oförtydbart intryckta i historien,
ordnande sig under en sammanhängande gudomlig nådes-
plan, jemte de personligt-individuella intrycken af samma art
Att af Guds historiska makt konstruera en universell verlds-
orsak, det är att taga ett språng, icke från faktum till dess
grund, utau från ett faktum till en fiktion. Det innebär en
falsk generalisation af eu historisk orsak, som alltid är enskild
och individuell, till eu idé. Men den historiska orsaken är blott
en realitet och ingen idé. Idén är visserligen orsakens väsende,
men genom sin gifna individualitet aflägsnar sig orsaken från
idén såsom blott och bart varande en art bild eller sym-
bol derför. Yi sakna alla verkligt rationella medel att för oss
individualisera den abstrakta idén. Yi måste i stället tillmötes-
gå det oafvisliga behofvet att fatta den rena idén på ett mera
konkret sätt genom att ur erfarenheten låna faktiskt gifna
åskådningar, genom hvilka det ideella ljuset skiner, och som
derför tjena såsom bilder eller symboler för idén. Af dessa
symboler förenar det gudomliga höghet med rikedom. Men öfver
det gudomliga står den rena idén, det rena, för oss i känslan

Digitized by o.ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

39

närvarande, men i bestämningar icke gripbara förnuftet. Af
detta är det gudomliga symbol eller uppenbarelse, fastan det
sjelft hör till fenomenverlden. Allt personligt hör till fenomen-
verlden, men allt personligt uppenbarar det rena ideella väsen-
det Att begripa tillvaron, det är att i sin känsla gripa väsen-
det i dess ideella enhet och renhet och att utprägla det ideella
väsendet i personlighetens åskådliga material. Ett sådant allt
fullständigare gripande och ett sådant alltjemt förnyadt och
kraftigare utfördt utpräglande beteckna kulturens eviga ut-
vecklingslinie. Och filosofiens vetenskap betyder intet annat
än mensklighetens medvetande om kulturprocessens väsen och
förutsättningar. Detta medvetande har under sin historia
legat i många plan. Det moderna planet är det kritiska och
genomreflekterade, der tanken drager en skarp gräns mellan
verkligheten och idén och af logiska skäl sätter den förra,
äfven i dess personliga gestalt, under den senare såsom varande
dess symbol, ytterst symbol af det i inga bestämningar och
kategorier fattbara, alltså outsägliga, öfververkliga förnuftet.

Jag anser mig icke böra afsluta denna tvifvelsutan i myc-
ket svårfattliga, för mången kanske gåtfulla framställning
utan att göra några anmärkningar, som torde vara egnade att
låta min ståndpunkt te sig mindre paradoxal. Den första har
afseende på hvad jag menar med den klyfta mellan det abstrakta
och det konkreta, mellan väsendet och verkligheten, som jag anser
kunna öfver vinnas endast genom ett språng i tanken. Jag vill här
varna för den missuppfattning, att klyftan skulle afbryta kon-
tinuiteten i tänkarens psykiska lif, så att ett tomrum deri
skulle inskjuta sig mellan de psykiska bestämningarna. I11
natura non datur saltus, non datur hiatus, non datur casus.
Derom är jag fullt förvissad, icke minst när det är fråga om den
psykiska naturen. Själslifvet är kontinuerligt, och den ena psyki-
ska akten gränsar så att säga omedelbart till den andra. Men den
ena formen af psykiskt lif efterträdes icke alltjemt och utan
afbrott af en likartad. Tvärtom präglas detta förlopp af en
rytmik, af en stigande och fallande böljerörelse, som låter den
abstrakta begreppsakten aflösas af en dunkel känslobestämdhet,
ett fast och bestämdt viljande af en svag tendens, en drift, en
instinkt. Och det är på detta psykologiska faktum jag bygger

Digitized by ^ooQle

40

VITALIS NORSTRÖM

min lära om det logiska språnget. Jag förstår dermed den ur
objektiv och logisk synpunkt oförmedlade ställning ett konkret
faktum i sin konkreta, enskilda gestalt intager till detta fak-
tums abstrakta begrepp, form eller lag, alltså det konkreta fak-
tums tillfällighet i förhållande till begreppet eller lagen, hvar-
emot svarar det psykiska förloppet hos tänkaren såsom dels en
riktning från det konkreta till det abstrakta genom eller i och
under tänkande, dels en derpå vidtagande riktning från det
abstrakta tillbaka till det konkreta såsom ett afbrott i tanke-
verksamheten och en rörelse inom en dunkel och oanalyserbar
känslas sfer. Att denna senare rörelse och riktning kan hafva
sin betydelse för tankeverksamheten, må icke förnekas, men den
får blott icke inskjutas såsom ett moment deri, ty då har man
principiellt infört mörkret och negativiteten såsom ett element
i tänkandet och råkat in i en logisk cirkel.

Den andra anmärkning jag vill göra handlar om det i
min framställning ofta förekommande begreppet symbol . Med
symbol förstår jag icke, såsom så ofta annars brukar vara fallet,
det abstrakta begreppet såsom »tecken» för eller betecknande de
många enskilda sinnliga föremål, som falla under det allmänna
begreppets omfång. Sålunda icke det abstrakta begreppet eller
ordet häst såsom »tecken» för alla enskilda verkliga hästar. Utan
med symbol förstår jag en åskådning, som är bild, uttryck eller
uppenbarelse af en allmännare och abstraktare uppfattnings i sig
varande innehåll. Symbolen uppenbarar alltså en öfvergripande
enhet af ideal natur, men tjenstgör icke såsom »representant» för
konkreta åskådningar. Och symbolens samband med det symboli-
serade ligger i livarje fall i en förnuftig känsla, icke i en åskådning
eller en åskådningsform. Det är den förnuftiga känslan af en
abstrakt åskådnings, d. v. s. af ett begrepps, logiska eller sed-
liga värde, som gör symbolen till h vad den är. Det är endast
de förnuftiga begreppen — med dessa är det, som känslan af
ett sådant värde aktuellt förenar sig — hvilka på detta sätt
kunna symbolisera och symboliseras Så symboliserar menni-
skans sedliga lif menniskoidealet, Guds historiska frälsnings-
verksamhet det rationella gudsbegreppet (det gudomliga så-
som abstrakt ideal), medan det rationella gudsbegreppet är
en symbol för de rena idéerna af sanning och godhet, som

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

4i

sjelfva i sin ordning äro symboler af den i bestämningar
icke fattbara och i ord icke utsägbara känslan af det absoluta
måttet (all värderings yttersta måttstock). Symbolerna peka
sålunda alltjemt uppåt mot allt högre sferer, inom hvilka det
förnuftiga värdet och det rena ljuset städse kännas ökade, men
der å andra sidan också åskådningens klarhet viker undan för
och ersattes af värdets och måttets abstrakta mystik.

Medan sålunda vissa faktiskt gifna erfarenhetsformer i sin
konkreta gestalt symbolisera eller uppenbara det i sig varande
väsendets ytterst för vårt begripande otillgängliga innehåll och
sålunda sätta oss i stånd att känna hvad vi icke kunna åskåda , så
utgör väsendet till sin form i hvaije fall faktums begripliga
förutsättning ända till den- högsta förutsättningen, h vilken utgör
en endast såsom enhet, men icke i bestämningar fattbar känsla,
det rena medvetandets i intet omdöme uttryckbara, rent ab-
strakta känsla. Allt vårt vetande grundar sig ytterst på en
sådan abstrakt känsla, hvilken, så att säga nedifrån betraktad,
framträder ur olika synpunkter och bryter sig i de logiska och
moraliska värdena. Det finnes en fond af väsentliga, abstrakta,
för förnuftets ljus genomskinliga eller, rättare, förnuftet sjelft
konstituerande känslor, hvilka bilda sjelfva den upprätthållande
ryggraden i all vår kultur, känslorna af identitet, sanning, nöd-
vändighet, godhet, rätt, harmoni, frihet o. s. v. Dessa känslor
bilda kulturens form. Dessa kulturens förutsättningar vinna
uttryck i vissa åskådningar, med hvilka åskådningar är förenad
en mera konkret och liflig känsla af åskådningarnas värde
såsom uttryck för förnuftet. I tidsåskådningens medium ses
förnuftets känsla företrädesvis framträda och bryta sig, och
dessa känslans brytningsformer samla sig under tvenne olika
aspekter, som hafva sin förklaring i det brytande mediets beskaf-
fenhet, orsakens och ändamålets aspekter. De förnuftiga käns-
lorna kunna hafva en mera mörk och ogenomskinlig form. De
hänföra sig då till förnuftet såsom orsak och te sig såsom drif-
krafter till sedliga handlingar. Men de framträda också på ett
annat sätt Ur denna andra synpunkt äro de ljusare, men ock
mera abstrakta. I detta senare fall hänföra de sig till förnuftet så-
som ändamål. Hvad som utmärker hvardera aspekten kan fattas
såsom beroende på och sammanhängande med graden af konkre-

Digitized by ^ooQle

42

VITALIS NORSTRÖM

tion. Till sin art hör ingen förnuftig känsla vare sig till det: ena
eller det andra slaget, utan hvaije förnuftig känsla faller under
båda aspekterna. Men betraktad i sammanhang med förnuftet
såsom orsak sammansmälter känslan starkt med den yttre
åskådning, hvarvid hon är fäst, och kan icke derifrån klart
skiljas. Åskådningen fattas på den ståndpunkten såsom ett
yttre helt, hvartill känslan hör såsom en sida. Men i mon af
denna sidas frigörelse från den yttre åskådningens elementer
och ställande såsom åskådningens väsentliga form — såsom
det, som skänker åskådningen väsende, d. v. s. logiskt och mo-
raliskt värde — spiritualiseras och förinnerligas åskådningen
till att blott vara ett medium för den förnuftiga formen. Men
åskådligheten är ett oumbärligt medium, enär förnuftets form
är abstrakt, och förnuftets konkretion endast går hand i hand
med åskådlighetens rika och fasta utprägling. Icke så, att
någon åskådning eller något åskådningselement skulle utgöra
eller vara konkret förnuft. Deri ligger ingen mening. Utan
så, att den för kulturens effektivitet nödvändiga graden af
känslans innerlighet och rikedom är fäst vid åskådlighetens
bestämda utprägling såsom sitt villkor. Är det abstrakta för-
nuftet känsla, så är ock det konkreta förnuftet känsla, icke
åskådning. Men den konkreta känslan framträder faktiskt en-
dast i en så innerlig förening med åskådning, att hon icke kan
urskiljas derifrån annat än såsom en sida af oändlighet, som
vidlåder sjelfva åskådningen, och som röjer sig i den dunkla
driften till att åt denna kända oändlighet skapa uttryck.
I och med de vunna uttrycken för oändligheten eller det dun-
kelt fattade förnuftet frigör sig den förnuftiga känslan alltmera
från sitt ursprungliga och naiva beroende af åskådningen, fat-
tande sig sjelf såsom väsende och åskådningen blott såsom det
medium, inom hvilket förnuftets emancipationsprocess fortgår.
Den förnuftiga känslan ställer sig mot åskådningen såsom
väsende mot fenomen. Och verldsprocessens sanna natur be-
gripes såsom förnuftets fortgående frigörelse från sina sinnliga
villkor, såsom fenomenets undergång i och med väsendets
aktualisation.

För det tredje anmärker jag, att den motsättning, i hvil-
ken jag sätter idén mot verkligheten, ingalunda får tolkas

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

43

såsom uttryckande en brist hos idén. Så t. ex. att idén för
si g tagen skulle sakna något af den realitet, som den s. k.
verkligheten har. Bort det! I ett sådant påstående skulle
sannerligen icke ligga något förnuft. Lika litet som i det här-
med nära beslägtade, att idén i sig vore abstrakt, enär den af
oss endast i ett abstrakt begrepp kan till arten rent fattas.
Man måste göra det fullt klart för sig, att idéns motsats mot
verkligheten endast och allenast betyder dess uteslutning af
den för oss gifna fenomenella verklighetens brist och ändlig-
het, en negation af en negation alltså och följaktligen något
i sig positivt. Men att den icke betyder idéns overklighet,
overklighet då fattad såsom något negativt. Idén utesluter på
grund af sin form, hvilken i vår logiska och etiskt-religiösa
erfarenhet i någon mon varder uppenbar, allt det innehåll, som
gör vår tillvaro konkret och verklig, och de åskådningar, som
uppbära den rena idén och i h vilka den speglar sig, kunna
heller icke konkretgöras genom bestämningar, lånade från men-
niskans fenomenverld. Derför måste en viss grad af abstrakt-
het ständigt vidlåda alla menskliga uppfattningar af det gu-
domliga och det rent ideella, utan att det gudomliga och det
ideella i sig träffas af den brist och ofullkomlighet, som nöd-
vändigt äro förenade med en abstrakt uppfattning. Vi kunna
nu, då vi förstå ordens valör, alltför väl beteckna båda dessa
värden såsom verkligheter och, i förhållande till vår fenomen-
verld, såsom tillsammans utgörande den sanna verkligheten
eller väsendets verld. De äro det i sig sannt varande eller
sanut verkliga, den andliga och eviga verlden. Visserligen.
Men å andra sidan få dessa uttryck, som, rätt fattade, innehålla
den vigtigaste af sanningar, icke förleda oss till dogmatiska posi-
tioner. Vi få aldrig glömma, att all verklighet ytterst är en bild,
och att det Enas och det Evigas natur i sig står öfver all
bild — såsom öfververkligheten öfver all verklighet Vi få
aldrig glömma, att vi aldrig kunna för vårt medvetande indi-
vidualisera denna natur, utan att förändliga den. Det Enas
och det % Evigas individualitet är att förlikna vid månens från
oss vända halfva: hela vår ställning i fenomenverlden utesluter
för oss, så länge som vi tillhöra denna verld, all möjlighet att få se
den. Inom en viss omfattning — och huru stor! — är agno-

Digitized by ^ooQle

44

VITALIS NORSTRÖM

sticismen en berättigad, ja, en nödvändig ståndpunkt. Med den
metafysiska agnosticismen gå hand i hand sträfvan efter en
så ren uppfattning som möjligt af mensklighetens högsta vär-
den och ett radikalt förkastande af alla bildliga uttryck, som
dogmatiskt vilja sätta sig i den rena tankens stad och ställe,
fastän de bildliga uttrycken såsom bildliga alltför väl kunna
och måste tolereras samt erkännas vara riktiga och nödvändiga.
Och nu borde den stunden vara kommen, då man finner sig
vara mogen att tränga in bakom förlåten till det aldra heli-
gaste, då man t. o. ni. vågar att öfver bilden af hvaije per-
sonlig åskådningsgestalt höja den ena och eviga idéns bildlösa
väsen och dit, inom de ouppmätta gränserna för det rena
förnuftets möjligheter, förlägga förklaringen af verldeu i
dess helhet, en förklaring, som trotsar alla våra begreppska-
tegorier och öfverstiger alla våra psykiska resurser. Vi våga
derför att söka fullända den dogmatiska rationalismens bygg-
nad genom att till den foga en ideal och rationell mystiks
öfverbyggnad. Till denna mystiks rekommendation vill jag
här endast anföra, att den i rätt nedstigande led härstammar
från Platos idélära, från nyplatonikernas och den bästa medeltids*
mystikens teologi samt från Kants kriticism.

Min fjerde anmärkning afser Guds förhållande till verl-
den, men icke omedelbart till den rena idén. Jag är då i detta
afseende först och främst ytterst angelägen att få tillfullo er-
känna — och att i detta mitt erkännande blifva uppfattad all-
deles efter orden — att Gud i förhållande till verlden är sann
verklighet och är verldens väsende. Det är det fulla och det
rika uttrycket för hvad den för oss gifna verkligheten är, att
den till sin sanning är det gudomliga förnuftet och att verl-
den sålunda till sitt väsen är personlig. Denna sanning
upphäfves icke deraf, att det finnes ett abstraktare och tanke-
renare uttryck för den gifna verklighetens väsende. For det
andra är jag angelägen om, att kullurens begrepp icke fattas
för trångt, när Gud ställes under den aspekten, att han är kul-
turens i sin enhet uppfattade grund. Med kultur förstår
jag då något, som oändligt öfverstiger alla enskilda menskliga
sträfvanden både ett och ett och hoplagda till ett bestämdt arbete,
och jag vidgar betydelsen deraf till den oändliga verksamhet.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

45

hvarigenom öfver hufvud det sanna och goda införes och utföres
i verlden. Dermed förstår jag den gudomliga upplysnings-,
frälsnings- och helgelseverksamheten i dess vidsträcktaste me-
ning, för hvilken verksamhet all mensklig sträfvan är ett partiellt
uttryck. Den gudomliga och den sedliga menskliga verksamheten
skilja sig från hvarandra så, som synpunkten af det stora skiljer
sig från synpunkten af det lilla, som den tillräckliga och uni-
versella grundens synpunkt skiljer sig från den partiella. Men
den sedliga menskliga verksamheten inbegripes icke i den gu-
domliga såsom ett osjelf ständigt moment — den vore då icke
fri — utan den är väsentligen att fatta såsom en derur icke
härledbar, faktiskt fristående gestaltning af samma sak, en
miniatyrbild deraf, men ingen del.

Jag gör ännu en speciell förtydligande anmärkning, den
femte. Denna har afseende på förhållandet mellan det fysiska
och det psykiska. Det är tydligt, att den i våra dagar så utbredda
s. k. monismens ståndpunkt (eller den psyko-fysiska parallel-
teorien) väsentligen icke ligger till grund för min uppfattning
af detta förhållande, om jag ock måste tillerkänna denna hypotes
ett relativt värde såsom vetenskapligt hjelpmedel. Jag fattar
icke väsentligen det fysiska så att säga såsom den konkava
sidan af samma sköld, hvaraf det psykiska betecknar den kon-
vexa, jag fattar icke det fysiska såsom en grekisk text, hvaraf
det psykiska utgör den latinska öfversättningen. Detta helt
enkelt derför, att det psykiska enligt min mening, när det
fattas sannt och egentligt, icke underordnar sig under synpunk-
ten af realitet Jag känner inga andra former af det i inskränk-
taste och egentligaste mening psykiska än den förnuftiga, d.
v. s. reellt fria viljan — detta är den konkreta formen — och
medvetandets enhet med dess olika logiska och ideala uttryck,
den abstrakta formen. Men medvetandets både frihet och enhet
utgöra modifikationer af det psykologiska grundelement, som
heter känsla . Jemte detta grundelement erkänner jag blott ett
annat, och det är åskådningen . Skall man nu kunna komma
åt det specifika i h vartdera af dessa psykologiska grund-
element, så gäller det att bortse från öfvergångar och bland-
ningsformer — såsom från sinnliga känslor, hvilka utgöra vilje-
drifkrafter, som liksom utgå från yttre objekt, och från åskåd-

Digitized by

Google

46

VITALIS NORSTRÖM

ningar, hvilka äro logiserade till uttryck for rena och förnuftiga
känslor — och gripa hvartdera elementet i dess möjligast rena,
skarpast differentierade gestalt Sker detta — och det blir en
framtidsuppgift för mig att försöka så göra — då kan
man knyta motsättningen mellan psykiskt och fysiskt vid mot-
sättningen mellan känsla och åskådning. Samma motsats fram-
träder ur logisk synpunkt såsom motsatsen mellan grunden-
orsaken och följden-verkan. Jag fattar väsentligen det psykiska
såsom grund i förhållande till det fysiska, visserligen blott par-
tiellt det förra såsom orsak till det senare såsom verkan, men
der orsakssynpunkten saknar logisk möjlighet och är utan
erfarenhetsstöd, ersätter jag orsakens synpunkt med ändamå-
lets, d. v. s. låter det psykiska vara teleologisk grund till det
fysiska. I aldra sista hand ersätter jag både orsakens och
ändamålets synpunkter med måttets — grunden är ytterst mått
— , i hvilken ställning — såsom mått — det psykiska är fullt
universell, nödvändigt möjlig grund till det fysiska. Samma
motsättning låter också fånga sig under en metafysisk aspekt,
ur hvilken det psykiska framträder såsom väsende-idé i förhål-
lande till det fysiska såsom fenomen-verklighet Redan med dessa
antydningar, som det blir min skyldighet att i den systematiskt
fullständiga delen af min framställning noga utföra, anser jag
mig hafva gifvit något fäste åt ett rätt förstående af min upp-
fattning af förhållandet mellan det fysiska och det psysiska.
Det bör liäraf framgå, att deras differentiering icke hvilar på
en grundmotsats mellan parallela aspekter, der hvaije jem-
förelsegrund saknas, enär den skjutes ut i det fullständigt obe-
kanta, utan på en gradmotsättning mellan det mera och det
mindre sjelfbestämda, i hvilken det rent sjelfbestämda, i betydelse
af det enbart såsom ren, predikatslös enhet fattade medvetandet,
utgör gradskalans måttstock.

Den psykiska utvecklingen rör sig mellan tvenne poler:
en omedelbar enhet af fysiskt och psykiskt och en medelbar —
genom den fysiskt-psykiska motsättningen och konflikten sig
röjande och växande — medvetandets enhet. Om vi vilja
undgå »die schlechte Unendlichkeit» i vår uppfattning och
fastställa en utgångspunkt för vårt tänkande, så måste vi sta-
tuera en gräns a parte an te, bortom hvilken motsättningen

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

47

mellan fysiskt och psykiskt icke sträcker sig. Dertill ega vi ock
full befogenhet, ja dertill tvingas vi, enär idealismen omotsägli-
gen bevisat, att det kroppsliga endast såsom objekt vis ä vis sub-
jekt eller medvetande eger någon den ringaste mening och
begriplighet, och då det faktiskt finnes en ståndpunkt i det
menskliga lifvet utan aktuellt medvetande och dermed ock utan
differentierad objektivitet. Det finnes en punkt i menniskans
potentiella lif, der icke objekt står emot subjekt, det förnumna
mot förnimmandet, det fysiska mot det psykiska, en omedve-
tenhetens punkt, der de motsatta leden sammanfalla till omedel-
bar enhet Och det är en rimlig föreställning, att alla medve-
tandets bestämda motsatsställningar mot objekter, alla yttre,
bestämda och enskilda åskådningar, förbindas med denna punkt
genom från det omedvetna utgående, divergerande linier. Man
kan derför låta hvaije specifikt åskådningsförlopp förlöpa efter
en specifik riktningslinie och lägga till grund för hvarje åskåd-
ning en relativt omedveten utgångspunkt, en relativt obruten
helhet, och till grund för alla åskådningar öfver hufvud en ab-
solut omedveten helhet, som betecknar psykologiens factum
a quo. I denna helhet äro jaget och tinget fullt försänkta utan
någon grad af differen tia tion. Mot bakgrunden af denna mörka
helhet framträder jaget faktiskt aldra först såsom en känsla af
lust eller olust, och med känslan är alltid en viss rörelsetendens,
af eftersträfvande eller undvikande, d. v. s. en viss viljeriktning,
gifven. Med viljans framträdande i känslan och från känslan
såsom utgångspunkt håller lösgörandet af bilder från den ome-
delbara helheten jemna steg. Känslan bryter sig nämligen i
lust och olust , hvilken brytning nödvändigt förutsätter och
innebär en begynnande sönderbristning af den omedelbara hel-
heten i olika objekter, af hvilka det ena väcker lust, det andra
olust Mot denna objektiva differentiation svarar omedelbart en
subjektiv. Objektet och bilden äro alltid korrelata. N Men på sam-
ma gång äro de ock graduellt-relativa, i det att objektet egentligen
endast betyder en den yttre, mångfaldiga åskådlighetens rikt-
ningslinie hän emot den omedvetna helheten, en kontinuerlig
öfvergång af medvetenhet i omedvetenhet, och bilden endast
betyder en den inre, enhetliga åskådlighetens riktningslinie
mot en fullt medveten enhet, en kontinuerlig öfvergång af

Digitized by ^ooQle

48

VITALIS NORSTRÖM

det omedvetna i det medvetna. Bilden är alltid mer eller mindre
generell: en enhet i en mångfald objekter, och det medvetna sub-
jektet är till endast i och med en viss grad af gener alitet. Subjek-
tets generalitet är ett villkor för dess medvetenhet Med hvatje
bild förenas alltid medvetenhet och medvetande, och, då objektet
alltid förutsätter en bild, så förenas alltid medvetande med
hvaije objekt. Medvetandet utgör enhetsbandet mellan objek-
tet och bilden. När derför subjektet differentierar sig från den
omedvetna helheten under form af en känslobestämd tendens
till förändring i ett visst tillstånd, d. v. s. under form af en
vilja , så differentierar sig samtidigt bilden från objektet och
framträder subjektets enhet såsom bandet mellan båda, d. v. s.
såsom medvetande J) Viljan är den konkreta psykiska enheten,
medvetandet den abstrakta och generella. Motsatsen mellan det
fysiska och det psykiska (objekt och bild) faller nu under med-
vetandets enhet eller har deri sin gräns och sin relationsgrund.
Men denna motsats kan aldrig uppvisas såsom engijven bestämd-
het hos medvetandet , en uppfattning, hvilken tvärtom bestämdt
strider just mot medvetandets begrepp af öfvergripande enhet
Men i viss mening tillhör denna motsats viljan såsom en be-
stämdhet derhos eller form derför. Härom kan nu på denna
plats endast den antydan lemnas, att, om medvetandets enhet
är viljans väsen och om hela den psykiska utvecklingen ten-
derar till att i allt större omfattning aktualisera denna enhet,
d. v. s. att omsätta det omedvetnas omedelbara enhet i det ak-
tuella medvetandets förmedlade, så måste, i en viss utsträck-
ning och mening, det fysiska betraktas såsom ett moment i
sjelfva denna förmedling. Ur denna synpunkt ingår det fysiska
till en viss grad i viljan, ty en viss form hos detta såsom sådant
måste viljas, då viljan söker utföra det nämnda förmedlandet

Af det föregående bör framgå, att jag icke anser de objektiva
tingsåskådningarna för sin tillvaro förutsätta en subjektiv för-
medling under form af syntetiserande af enkla »gifna» elemen-
ter, utan i stället uppkomma genom en helt och hållet transsub-
jektiv differentiering af en ursprunglig helhet, som hvarken är

x ) Medvetandet är sålunda till i tvenne ställningar: såsom korrelat till
objektet (subjekt) och, egentligast, såsom subjektets och objektets öfvergri-
pande enhet.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

49

objektiv eller subjektiv, och som derför helt undandrager sig all
vår kunskap. Psykologiens urfaktum söker jag derför icke i
sensationen, utan i en oförmedlad, faktisk helhetskonception,
der det på en gång färdiga och gifna tinget står emot det på
en gång färdiga och gifna subjektet, hvarvid »färdigheten» tyd-
ligen dock icke utan grof misstydning kan fattas annat än
såsom alla erfarenhetsfaktorers primära och oförmedlade sam-
varo och samverkan såsom ett helt till utveckling af det gifna
hela såsom ett helt Hvad jag opponerar mig emot, det är, att
det i psykologien någonsin skulle vara fråga om bildandet af en
ursprunglig erfarenhet, om uppkomsten af ett yttre ting genom
förmedling af psykiska processer och dylikt. Allt detta strider
mot lagen om subjektets och objektets ursprungliga korrelation.
I psykologien kan endast vara fråga om den oförmedlade
psykiska helhetens successiva öfvergång i en förmedlad, om det
aktuella medvetandets genetiska förverkligande från basen af
en för medvetandet ursprunglig motsättning mot det objektiva
och i och under och medelst denna motsättnings fortskridande
skärpning och utvidgning. För mig öfvertager icke psyke den
roll, som teologien låter gudomligheten spela: att ursprungligt
dana och forma verlden. Inom det menskliga medvetandet
faller ingen annan danande och formande process än den en
gång gifna formade verldens påbyggande med den materiella
och den andliga utvecklingens öfvervåning. Utvecklingens
absoluta »orsaker* falla utanför medvetandet När helst vi tro
oss hafva gripit dem, visar oss en närmare granskning, att de
förete bilden af ett redan formadt innehåll, af subjekt-objektivitet,
af psykisk-fysisk dualitet, och att de sålunda höra inom utveck-
lingen sjelf, men icke till dess yttersta orsaker. Det ligger i
vår kunskapsförmågas natur att hvad vi kunna i begrepp fixera
ställer sig såsom utvecklingens mål och lag, men aldrig såsom
dess orsak. Därför kunna vi lugnt utmönstra ur vår vetenskap
hela den kausala apparat, som skulle tjena till förklaring af
erfarenhetens »bildande och uppkomst», såsom »sensationerna»
såsom »psykiska elementer», skillnaden mellan »primära» och
»sekundära» qvaliteter eller mellan »det som har objektivt och
det som har subjektivt ursprung» hos tingen, en ursprunglig
»syntetiserande» verksamhet hos medvetandet (annan än fanta-

Göteb. Högs k. År s skr, IV: /. 4

Digitized by ^ooQle

50

VITALIS NORSTRÖM

siens bildskapande), om rum och tid såsom »rena» åskådnings-
former, men icke »empiriska» bilder o. s. v. Man kan komma
till en ståndpunkt, der alla dessa skenbart så djupsinniga
distinktioner förlora sin vetenskapliga pondus och nimbus och
sjunka ner till läget af en öfvervunnen problemställning, der man
inser, att allt fysiskt är psykiskt, såvida deri röjer sig ett väsende,
en mening, d. v. s. en typ, en lagbunden ordning, en ända-
målsenlighet, och att allt psykiskt är fysiskt, såvida detsamma
betraktas såsom egande verklighet och konkretion. Det är ingen
den psyko-fysiska parallelismens aspektlära detta, ty för det första
te sig det fysiska och det psykiska här icke i sista hand och
för den slutliga reflexionen såsom parallela sidor i tillvaron och
utvecklingen med parallela räckor af kausalitet, utan de äro
med hvarandra förenade lika innerligt, som kraften är det med
materialet, enheten med mångfalden, väsendet med fenomenet,
och för det andra är enheten mellan båda icke ett obekant tredje,
utan det psykiskas öfverskott öfver motsättningen med det fy-
siska. Men den kritiska reflexionen blottar obarmhertigt, att
all medveten psykisk enhet är abstrakt , är lag och form allena,
och att en fullt konkret medveten psykisk enhet icke kan tänkas
såsom en real orsak , utan endast såsom en ideal uppgift . Den realt
fattade konkreta psykiska enheten af de korrelata membra, det
medvetna subjektet och det deremot stående (icke ställda) objektet,
är deremot begrafven i den oförmedlade helhetens dunkla natt,
till hvilken visserligen känslan kan närma sig i grader, men
med hvilken den aldrig blir ett. Denna mörka helhet är en
fondvägg, mot hvilken subjektets och objektets figurer fram-
träda och afteckna sig. Men det är en meningslöshet att vilja
åskådliggöra denna fond genom att förvandla den i en enskild
figur eller bild och att derpå vilja tillämpa förståndets katego-
rier, som endast kunna gälla om de mot bakgrunden sig före-
teende bilderna. En sådan tillämpning blir lika orimlig, om
det endast är kausalitetens synpunkt man derpå vill tillämpa
med pretention på att man derifrån håller borta allt sken af sub-
stautialitet. Bakgrunden är bakgrund, men den hvarken är
(— är bild) eller verkar. Menniskotankens. utgångspunkt är
öfverallt fakticitet, men icke rent förnuft, och innerst och egent-
ligast är förnuftet endast riktningspunkt och norm.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

5i

Af alla antydningar och anmärkningar, som nu blifvit
gjorda, torde man utan alltför stor svårighet kunna bilda sig
en allmän föreställning om både arten af och formritningen
till den verldsåsigt jag vågat beteckna såsom den moderna och
som jag i en kommande framställning ämnar utföra. Liksom
all filosofi söker den tillvarons grund, och liksom all sann
filosofi söker hon den i förnuftet. Hon griper grunden-förnuftet
i dess omedelbara erfarenhetsgestalt, som är tillgänglig för
omedelbar inre iakttagelse, i orsakens gestalt eller såsom fri vilja ,
d. v. s. såsom kulturens drifkraft. Hos denna fria vilja diffe-
rentierar hon tvenne aspekter, mångfaldens och enhetens, betrak-
tande kulturen dels såsom sedlig, dels såsom religiös verksamhet
I erkännandet af kulturmakten i dess mångfald och enhet ligger
den ^historiska basen och utgångspunkten för all positivt frukt-
bärande spekulation, och erfarenhetsvetenskaperna om kultur-
makten i dess olika framträdanden, vetenskapernas, sedernas,
samhällenas och religionernas historia, utgöra källorna för den
egentligt filosofiska rationalismen. Denna rationalism, som har
den nämnda utgångspunkten, kan dock icke blifva stående vid
förnuftet såsom historisk orsak, utan måste söka frigöra förnuftet
från dess tids- och individualitetsbegränsning och i den filosofiska
universali tetens intresse utvidga förnuftet till en mera omfattande
verldsgrund. Detta sker dermed, att kulturorsaken i abstrak-
tionen och reflektionen rationaliseras till kultur ändamålet eller
kulturidealet. Märk, att orsakens synpunkt försvinner i ända-
målets, då grunden rationaliseras och allmänliggöres! Orsaken
låter icke rationellt fasthålla sig in abstraeto. Ändamålet är
orsakens sanna väsende och öfverträffar densamma i renhet och
omfattning. Derför syftar det filosofiska tänkandets process
alltjemt till att lyfta de historiska kulturmakterna upp till idealets
plan, der de blifva aftvagna sin historiska begränsning, der det
icke längre blir fråga om vissa folks och tiders seder och guds-
föreställningar, utan om det innersta och det gemensamt mensk-
liga i all sed och all gudstro. (Det pris, för hvilket emellertid
endast den renare uppfattningen köpes, är förlusten af den
liflighet och rikedom i förnimmandet, hvilka förutsättas för all
makt till att framkalla handlingar). Förnuftet såsom grund
framträder sålunda för det andra ur ändamålets eller idealets

Digitized by ^ooQle

52

VITALIS NORSTRÖM

synpunkt — och ur denna synpunkt dels såsom menniskoide-
alet, dels såsom det gudomliga förnuftet, dels såsom det godas
idé — och detta är den egentligt gifvande och fruktbärande
filosofiska synpunkten. Men det finnes en högre synpunkt för
förnuftets framträdande, den rent abstrakta och formella. Det
visar sig nämligen rätt snart, att icke ens idealets synpunkt
räcker till för en fullständig verldsförklaring. Man kan näm-
ligen icke förstå, hvarför hvarje tillgänglig form af förnuft
skall vara knuten till kulturutvecklingen och dermed också till
förändringens, vexlingens, motsatsens och kampens former, som
icke kunna skiljas derifrån. Utvecklingens ideala ändamål i
sin aldra högsta gestalt kommer i sjelfva verket att i någon
mon behäftas med dessa ändliga former, ty hvaije ändamål
hänför sig alltid till och bestämmes af den verksamhet, hvars
ändamål den är. Detta kan ytterst uttryckas så, att något i sig
varande aldrig kan rent framträda under formen af det goda,
emedan allt godt är ett relationsbegrepp. Men så förhåller det
sig ock med sanningen och skönheten, försåvidt dermed vissa
värden betecknas. Förnuftsuppfattningen måste kunna lemna
kulturens, verksamhetens och värdets sfer, om den skall kunna
nå en absolut ståndpunkt. Det ligger i sakens natur, att en
sådan uppfattning hvarken kan vara teoretisk, praktisk eller
estetisk, att den ligger öfver all motsättning mellan subjekt
och predikat i omdömet och att den försmår all bild, all åskåd-
lighet. Den måste dock finnas, ty den är kulturens yttersta
förutsättning, hvarförutan allt ljus deri skulle förvandlas till
mörker och allt godt och allt skönt mista sin godhet och sin
glans. Derförutan skulle också hvarje omdöme sakna sitt enande
band, och hvaije åskådlig bild något väsende att afbilda och
uttrycka. Hvar är då detta värdenas mått, detta omdömes-
verksamhetens inre bindemedel, detta bildernas väsende? Det
absoluta kan blott föreligga i en predikatslös, i ord icke någon-
sin rent uttryckbar känsla, i känslan af medvetandets universella
enhet eller identitet i och för all möjlig erfarenhet, både af
subjektiv och objektiv natur. Denna känsla af det absoluta
finnes, såframt kulturen har något värde, tänkandet någon formell
grund, bilden något väsende eller någon urbild. Denna för-
nuftets tredje och högsta ställning kunna vi söka beteckna och

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

53

fasthålla med det uttrycket, att förnuftet framträder såsom till-
varons mått. Identiteten, enheten, samstämmigheten är måttet
på det varande, ur den synpunkten beteckna vi något såsom
sannt och god t Nu kan menuisko tanken på flera olika vägar
nalkas denna medvetandets rena enhet, detta mått, och han
ser det då skimra emot sig i olika färger och gestalter allt
efter beskaffenheten af det medium, hvarigenom det skiner.
På detta sätt vinner den rena enheten på olika sätt gestaltade
uttryck och så att säga en inre artikulation. Vetenskapen om
dessa enhetens uttryck eller former — bilder i olika åskådnings-
medier och med olika grad af täthet eller konkretion — är den
formellt högsta delen af fömuftsvetenskapen. Men det är gifvet,
att denna formvetenskap icke skänker någon real verldsför-
klaring, utan blott innebär den nödvändiga möjligheten af en
sådan inom förnuftet. Strängt taget betecknar hvaije rent
teoretisk verldsförklariug från menniskans ståndpunkt endast
en inom det rena förnuftet fallande nödvändig möjlighet, som
säges vara blott möjlig derför, att vi sakna alla hjelpinedel att
förverkliga den. Vid den reala verldsförklaringen se vi oss
hänvisade att stiga ned från förnuftets rena enhet, från förnuftet
såsom mått till förnuftet såsom ändamål och orsak . Men då
röra vi oss åter inom relativitetens sfer. Då är det endast
kulturvärden, hvarmed vår filosofi sysslar. Det må dock vara
oss nog, att vår kultur erbjuder oss obegränsade utsigter och
oberäkneliga möjligheter till förnuftigt framåtskridande. Men
framför allt må det trösta oss, att tanken går i borgen för att
vår kulturs utvecklingslinie väsentligen endast går genom för-
nuftiga möjligheter, men i det stora hela utesluter de motsatta.

Jag tror, att det vore synnerligen nyttigt att redan på
denna punkt i framställningen söka orientera omdömet i den
framställda verldsåsigten genom att klargöra dess väsentliga
relationer till de vigtigaste hufvudformerna i filosofiens historia
och på detta sätt karakterisera den liksom genom påsatta eti-
ketter. En sådan etikettering framkallar vigtiga idéassocia-
tioner, egnade att låta det nya afteckna sig mot bakgrunden
af det gamla och i denna ställning vinna bättre ingång i upp-
fattningen. Jag vill derför här söka angifva den nya stånd-

Digitized by ^ooQle

54

VITALIS NORSTRÖM

punktens ställning till de gamla dominerande motsatserna
realism -idealism, em pir is m-rationalism.

Min mening är då först den, att filosofien, då den stannar
inför dessa motsatser, icke står inför exklusiva alternativ. Alla
dessa former representera nämligen relativa sanningar, som filo-
sofien successive har att tillegna sig, skänka sitt erkännande
och skapa uttryck för, om hon vill lösa sin uppgift med någon
grad af fullständighet och vill ådagalägga den grad af mognad
i omdömet, som historen om dessa hvarandra bekämpande,
men aldrig utplånande riktningar är egnad att bibringa. Äfven
inom filosofien framträda nämligen den menskliga kunskaps-
verksarahetens tvenne allmänna riktningar, om hvilka jag i
begynnelsen af denna framställning talat, och af dem kan ingen-
dera umbäras. Filosofien måste å ena sidan noggrannt upp-
mäta sitt område, konstatera och skarpt fixera sina der lig-
gande faktiska utgångspunkter, hvar för sig tagen, m. a. o.
analytiskt behandla sitt erfarenhetsstoff, innan hon kan lyfta
detta till ett högre abstraktionsplan och der genom logisk be-
arbetning sammansmälta den rika, men i sig isärsträfvande
fakticiteten till dess enhetligt, men abstrakt fattade väsen.
Nu synes mig det realistiska och empiristiska föreställnings-
sättet vara det enda, som erbjuder någon utsigt till att vinna
en rik, klar och bestämd kunskap om erfarenheten, medan det
idealistiska och rationella tänkesättet ensamt kan bemästra
erfarenhetens motsatser och tvinga in dem under en gemensam
universell synpunkt.

Det är lätt att se, att den exklusiva realismen , den konse-
qvent utbildade realismen, d. v. s. materialismen, gör sig omöjlig
genom sin eliminering ur erfarenheten af hvaije andlig faktor.
Materialismen sätter sig den orimliga uppgiften före att för-
klara erfarenheten utan att erkänna jaget (jagkänslan) såsom
ett ursprungligt element deri och i stället härleda jagkänslan
ur åskådningen af objekt, hvilket härledningsförsök innebär
ett uppenbart hysteron-proteron, då åskådningen af objekt endast
i relation till jaget kan hafva någon den ringaste betydelse.
Den exklusiva empirismen (sensualismen) begår ett fel af samma
art som materialismen, i det att denna åskådning också för-
falskar erfarenheten genom att »förminska» den. Det är det

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

55

fritt verkande förnuftet och hela den förnuftiga synen på sam-
manhanget i verlden, som den radikala empirismen vill aflägsna
ur erfarenheten, i det att den icke erkänner en ursprunglig
måttbestämdhet i förståndet och en primär sjelfbestämmelse
hos viljan, ni. a. o. i det att den förnekar förnuftets lagstift-
ning i naturen. Men den radikala idealismen och den radikala
rationalismen låta lika litet genomföra sig i filosofien. Den
förra af dessa grundformer lefver i den föreställningen, att allt
yttre i anseende till sjelfva sin verklighet och bestämdhet skall
låta principiellt härleda sig ur det inre eller förklara sig såsom
en form för och af det inre, en ståndpunkt, som den radikala
rationalismen skärper och utpräglar derhän, att allt yttre skall
kunna fattas såsom en verkan eller åtminstone en följd af det
inre, tänkt såsom en intelligent orsak eller ett förnuftigt väsende.
Men den radikala idealismen glömmer eller förbiser, att intet inre
har någon grad af bestämdhet, om det icke motsättes mot ett
yttre — det finnes ingen psykologisk bestämning, som har en
från andra urskiljbar karaktär annat än genom psykes relation
till yttre och faktiska erfarenhetsmoment — hvilket beror på
att det yttre är omedelbart gifvet såsom det hela eller det
verkliga föremålet, hos hvilket det inre är en form eller hvars
väsen det inre är. Och den radikala rationalismen begår den
cirkeln att förfalska eller så att säga försämra qvaliteten hos
det förnuft, hvarifrån den utgår såsom realgrund, när den
ur förnuftet såsom realgrund söker härleda den sinnliga till-
varon. Man kan icke fasthålla förnuftet i dess renhet annat
än genom en mot förnuftets renhet svarande uteslutning af
sinnligheten från förnuftet — såsom en grundmotsats deremot.
Men det är ingen mening i att söka härleda den ena leden i
en grundmotsats ur den andra.

Man måste fortskrida till det erkännandet, att den dua-
listiska realism-idealismen har sitt fulla berättigande såsom
en inom vissa gränser nödvändig ståndpunkt. Dessa gränser
innesluta det område, inom hvilket erfarenheten betraktas såsom
verklighet. Så länge erfarenheten betraktas såsom verklighet,
stå der subjekt contra objekt och objekt contra subjekt (det
inre mot det yttre och det yttre mot det inre). Erfarenheten
såsom verkligliet har en gång för alla formen af antitetisk

Digitized by VjOOQle

56

VITALIS NORSTRÖM

subjekt-objektivitet. Det är endast mot objektets bakgrund,
som subjektet uppenbarar sin natur och sitt innehåll, och det
finnes ingen »Geisteswissenschaft», som icke måste grunda sina
satser om anden, själen eller jaget på psykiska naturbestäm-
ningar, så länge nämligen det är fråga om jaget såsom ett ele-
ment i verkligheten. När jaget blott fattas såsom verkligt,
fattas det också såsom naturbestämd t, införlifvas med åskåd-
ningarnas naturnödvändiga serie och bindes vid korrelation till
objekt, om det än alltid såsom jag tillika tänkes såsom fri
orsak (i och med oändlighetskänslan).

Den dualistiska empirism-rationalismen har likaledes sitt
fulla berättigande inom en viss sfer och får icke uppoffras
för tomma drömmar. I likhet och i oskiljaktigt samband med
den förra formen af dualism eger denna nämligen ett kunskaps-
värde eller en betydelse för den menskliga kunskapen, som
vetenskapen på intet vis kan undvara. Problemens immanens
skänker det forskande medvetandet ett innehåll, som den trans-
scendenta synpunkten vid frågeställningen icke i någon mon kan
ersätta. Den dualistiska empirism-rationalismens syn på er-
farenheten bestämmes genom förnuftets faktiska uppträdande
i den begränsade och relativa formen af fri verksam vilja, då
den står i en motsats mot ett bestämdt objektivt verksamhets-
inaterial, hvilket principiellt aldrig kan upphäfvas i sin motsätt-
ning mot viljan eller derur härledas, utan att sjelfva den verk-
samma viljans natur och innehåll upphäfvas och utan att man
på samma gång upphäfver allt positivt innehåll i sedlighet,
rätt och religion.

Det yttres faktiskt sjelfständiga ställning i verkligheten
— såsom något kroppsligt, som icke kan härledas ur det and-
liga, och såsom något sinnligt, som icke kan härledas ur det
förnuftiga — berättigar icke verkli ghetsforskniugen till att
utgå från och tillämpa en radikal idealism och rationalism.
Men verklighetsforskningen omslutes omedelbart af filosofiens
yttre deinarkationslinie och hör icke till dess centrum. Sitt
egentliga och inre lif lefver filosofien såsom en väsensunder-
sökning, en undersökning om kulturidealen och om tankens
och viljans eviga måttbestämdhet, till hvilken väsensundersök-
ning uppfattningen af jaget såsom fritt verkande, historisk

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STANDPUNKT I FILOSOFIEN

57

orsak utgör nyckeln. Inom väsendets, uppgiftens, måttets region
höra idealismen och rationalismen hemma, och der få de icke
tåla någon inskränkning af realistiska och empiristiska verk-
lighetssynpunkter. Der har forskningen lemnat verkligheten
såsom ett gifvet helt eller såsom det konkret varande under
sig, tecknar konturerna af öfververkliga ideal i framtidsper-
spektivisk fördjupning och sammanbinder både den faktiska
verkligheten och den ideala öfververkligheten med den iden-
tiska förnuftslagens logiska bindemedel. På detta område är
intet, utan der bör allt vara, och derinom måste den yttersta för-
klaringsgrunden till allt sökas. Icke ens den logiska lagen är
och år något , utan han grundar allt detta, som kallas ett något.
När forskningen höjer sig till att söka tillvarons mål och
lagar, måste den vara strängt idealistisk och rationell, om den
vill hålla sig uppe i sitt plan och icke sjunka ned till en
faktisk verklighetsundersökning. Emedan nu idealismen och
rationalismen måste intaga denua abstrakta ståndpunkt, så äro
de alltid behäftade med en viss betydande grad af agnosticism.
Agnosticismen är en direkt följd af det vetenskapliga inne-
hållets abstrakta tunnhet, hvilken åter i sin ordning svarar
mot dess förnuftiga renhet Derför beteckna och utgöra idea-
lismen och rationalismen i den menskliga forskningens historia
mera ideala uppgifter och ledstjernor än verklighet konstitu-
erande principer, en sanning, som redan Kants dialektik och
Fichtes vetenskapslära starkt framhållit.

Den moderna filosofien får icke vara en dogmatisk verk-
lighetslära, utan måste vara en perspektivisk ståndpunktslära,
der sanningen aldrig bindes olösligt fast vid någon verklighet
eller något vara, utan blott betecknar forskningens riktnings-
punkt Men denna riktningspnnkt måste innehålla rent och
oblandadt ljus, och detta ljus måste kunna skina genom verk-
ligheten i olika grader och reflekteras på olika sätt. Så uppstå
de olika bilderna af det rena ljuset, och dessa bilder måste
kunna ordnas i en fenomenet-väsendets riktningslinie. Att
tanken, när den rör sig utefter denna linie, rör sig mellan den
konkreta verklighetens och den abstrakta sanningens poler,
mellan det som är och det som bör vara, mellan det tillfälliga
och det nödvändiga, det betecknar en faktisk inskränkning

Digitized by ^ooQle

58

VITALIS NORSTRÖM

hos vår kunskapsförmåga, som blott successive kan häfvas
genom viljan och hennes lif, men icke genom någon blott
ansträngning af förståndet. För viljans ordnande af tillvaron
och ombildande deraf i förnuftig riktning är deremot ingen
synbar gräns satt, och vi kunna icke acceptera den satsen, att
någon orubblig skranka här stänger vägen. Vår tillvaro är
till hela sitt närmare innehåll tillfällig och betecknar blott ett
specialfall af alla de icke uppmätta möjligheter, som höra under
förnuftet. Det finnes ingen begriplig grund till att den i det
hela är som den är. Tvärtom drifver all af oss känd grund
till radikal förändring i vår tillvaros villkor, och här måste
man varna för att icke fatta förändringens tendens nog djup-
gående. Hvilken ömklighet ligger i att t ex. stänga utsig-
terna för den verldsomdanande kulturen i djupaste mening
inom vår tillfälliga fenomenverld och utmåla det slutliga målet
för kulturen såsom industrialismens gyllene ålder och ett all-
mänt broderskap! För den rena och utbildade förnuftskänslan
ter sig en sådan slutlig utsigt tvärtom såsom något i hög grad
otillfredsställande, för att icke säga frånstötande. Nej, här kan
i sanning ingenting annat tillfredsställa än det oändliga ut-
vecklingsperspektivet med dess möjligheter att steg för steg
upphäfva sjelfva sinnligheten i och med en till roten trängande
omdaning af formen för hela vårt själslif i riktning mot en
högre enhet mellan själens krafter, hvilken vardande enhet så
småningom sönderbryter skiljemurarna mellan åskådning och
känsla, mellan ting och person, mellan natur och ande, mellan
menniska och menniska, mellan Gud och menniska, mellan
Gud och idén. I den andan skall ordet om en ny himmel och
en ny jord tolkas. Och denna tolkning innebär ingen svårig-
het på ståndpunkten af en idealistisk väsensuppfattning. Tvärt-
om innehåller och angifver den en grundförutsättning för
kulturens egen möjlighet. Derförutan skulle kulturen näm-
ligen i sista hand sakna ideal och dermed makt att ingå såsom
drif fjäder i menniskosinnet. Ty för den allmänna fredens ideal,
för altruismen, för det sociala jemvigtsläget, för ett fullt meka-
niserad t verldstillståud kan menskiigheten icke på allvar sätta
in sina bästa krafter.

Digitized by

Google

KN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

59

Vårt teoretiska medvetande, äfven utveckladt till den
högsta grad af förstånd, kan dock icke fatta, i anseende till
deras realitet och innehåll, de sista kulturella idealen. Vi ega
faktiskt ingen obildlig eller osymbolisk kunskap om det öfver-
sinnliga, ty till en sådan kunskap hör icke blott form, utan
också innehåll. Här gäller obönhörligt den Kantiska satsen
om fömuftsidéemas blott regulativa, icke konstitutiva bruk i
den mening nämligen, att vår kunskap om dessa idéer eller om
den abstrakta sanningen icke länder till vetande om det öfver-
sinnliga i sig, utan endast tjenar till att orientera oss och leda
oss inom den fenomenella tillvaron. Vår ställning skulle derför
i sanning vara förtviflad, om våra sista resurser låge i vårt
förstånd och öfver hufvud i vår teoretiska bildning och dess
hjelpmedel. Vår vandring mot målet skulle då icke hindras
endast af ett tillfälligt och latitudinärt ignoramus , såsom nu är
fallet, utan af ett radikalt förlamande ignorabimus . Men vi
behöfva icke frukta detta ignorabimus, ty det har ingen makt
att stå emot viljans varde!, denna kraft, som arbetar i djupet
af tillvaron och långsamt omgestaltar både den fysiska och
psykiska naturen och förändrar hela lifssynen. Ty när tillvaron
i sin rot ombilda ts af viljan, då har förståndets ställning blifvit
en annan och gynnsammare. Det arbetar då under nya villkor
i ett nytt läge, der det symboliska töcknet alltmera viker för
det öfversinnliga väsensinnehållets tilltagande klarhet. Den
sedliga kulturen bereder marken för den intellektuella och
möjliggör dess högre utveckling. Innan vi kunna förstå det
öfversinnliga, måste sinnligheten, både den inre och den yttre,
elimineras af viljan. Men i sanning är det af nöden att fatta
viljebegreppet tillräckligt djupt och stort för att icke detta tal
om viljans makt skall innebära en uppenbar orimlighet. Det
är nödvändigt att fatta viljan i dess grund och dess enhet —
såsom den gudomliga viljan i den betydelse af detta begrepp,
som ofvan har blifvit utvecklad. Framträdde icke en sådan
real och individuell viljeenhet i naturen, historien och den
enskildes erfarenhet, såsom den nu gör, så vore det i sanning
fåfängt att med sina förhoppningar vända sig till den sedliga
menniskoviljan, vare sig i dess rent individuella begränsning
eller i dess kollektiva enhet. I begreppet om Gud såsom en

Digitized by ^ooQle

6o

VITALIS NORSTRÖM

rent god, om än icke »allsmäktig» — ty detta predikat innebär en
meningslöshet: all makt har mot sig en annan makt — personlig
grund till ombildning af den fysiska och den psykiska naturen
i den omfattning, hvilken kräfves för den ideala utvecklingens
fortgång, och hvilken personliga grund individuellt och historiskt
framträder i sin mon i allt religiöst lif, men väsentligen i de
gammaltestamentliga nådesanstalterna och i den kristna kyrkan
och i hvaije deraf bestämdt menniskosinne, ser jag den enda
tillräckliga grunden till att kulturen skall kunna verka hvad
den bör verka. Här gäller att fatta Gud såsom en verkande
orsak tillika och icke blott såsom ett ideal, m. a. o. historiskt
och individuellt tillika och icke blott såsom förnuftigt väsen,
en ideal, öfver verksamhet höjd personlighet, och än mindre
såsom ett blott ideellt mål en ideell ordning eller en ideell form.
Den rationaliserande abstraktionen måste utgå från det historiska
gudsmedvetandet, om den skall hafva en tillräckligt stark och
bred erfaren hetsbasis att trygga sig till. Derför har all verkligt
fruktbärande spekulation sin källa och sin rot i det individuellt-
historiskt gestaltade religiösa medvetandet En spekulativ bild-
ningsform, som förnekar detta sitt ursprung, liknar en son,
som icke kännes vid sin moder.

Det borde af den föregående utredningen vara klart, att
filosofien icke i likhet med vetenskaper, hvilkas uppgift är att
utröna sambandet mellan en grupp likartade, i åskådningen
konstaterbara fakta, har att ställa sig på radikala och exklu-
siva ståndpunkter, framhållande verkligheten blott såsom sådan
eller sådan, utan att hon väsentligen har att förena de mot-
satta synpunkterna till en stor symfoni, i hvilken hvar och en
synpunkt betecknar en med de öfriga samklingande sats. Det
visar sig nämligen, att hvar och en af de stora, historiskt
representerade synpunkterna för verklighetens betraktande har
ett från annat håll oersättligt kunskapsvärde, som det gäller
att förränta, men icke att bortslösa. Och filosofien kan lugnt
och tryggt begagna sig af livar och en af dessa synpunkter,
hvar och en i sin mon och i sin ordning, utan att behöfva frukta
för att hon dermed skall förgripa sig på verkligheten. Filosofien
har nämligen icke en bestämd verklighet till föremål, hvilken
skulle kunna opponera sig mot att betecknas såsom andlig och

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 61

kroppslig, sinnlig och förnuftig på en ocli samma gång. Den
bestämda verkligheten är blott ett språngbräde för filosofien,
ut ifrån hvilket hon, såsom spekulation, söker nå idéerna.
Filosofiens väsentliga uppgift är hvarken att utreda den fak-
tiskt gifna verkligheten såsom faktisk eller att dogmatiskt
framställa väsendet såsom en realitet och en substans, utan att
genom spekulation afrunda den gränslösa erfarenheten till ett
oändligt helt. Det är genom idéerna, som denna afrundning
sker, men det är icke den menskliga kunskapsförmågan be-
skärdt att behandla och undersöka idéerna såsom verklighet
eller existens, utan endast såsom formellt väsende eller essens.
Det är tydligt, att idéerna icke ega sin verklighet genom
åskådningen och förståndskategorierna, och då är synpunkten
a! verklighet vid idéernas betraktande för oss otillgänglig.
Det gäller derför i det stora hela att betrakta idéerna, icke
såsom verkligheter , utan såsom värden . Därför blir den af-
görande synpunkten inom spekulationen den filosofiska verlds-
åsigtens brukbarhet för kulturella ändamål. Den filosofiska
verldsåsigten måste framför allt uppfylla den förnuftiga känslans
fordringar, så att den lemnar det enhetssökande förståndet en
orienterande ledtråd inom erfarenheten och skänker den gräns-
löst sträfvande viljan ett klart fattadt, fast mål. Ur den inre
erfarenheten måste spekulationen kunna heinta stoffet till idéer,
som skänka tillvaron en förnuftig mening, och som lägga fram
i dagen förutsättningarna för kulturens möjlighet såsom en
effektiv makt. Må man emellertid akta sig för att här genast
vara framme med den spetsborgerliga reflexionens fientliga
söndring af den ena synpunkten från den andra, framhållande,
att, när värdets synpunkt införes såsom dominerande i filoso-
fien, då förringas samtidigt den objektiva sanningens. Det är
naturligt att fråga sig, huru värdets synpunkt förhåller sig till
sanningens, brukbarhetens till verklighetsforskningens, men det
är kortsynt att utan undersökning förutsätta, att det skall
ligga i sakens natur, att den ena utesluter den andra. Väl
disponerar den öfverdrifna motsättningen af det teoretiska mot
det praktiska i den gängse psykologien till ett sådant förhastadt
omdöme. Men häremot kan man endast ställa uppmaningen
till en noggrann pröfning af det förutsatta psykologiska under-

Digitized by ^ooQle

62

VITALIS NORSTRÖM

laget. Resultatet af min pröfning af detta underlag kan jag
här endast antyda såsom min förvissning, att det logiska be-
dömandet och den moraliska värderingen ligga hvarandra långt
närmare, än man i allmänhet föreställer sig. Detta derför, att
båda hafva samma grund, den absoluta identiteten i jagkänslan,
och derför att det sanna blott utgör denna absoluta enhet i
ett relativt abstrakt åskåduingsmedium, medan det goda är
samma enhet i ett mera konkret De logiska formerna äro
sjelfva till sitt väsende värdekänslor och intet annat och kunna
derför såtillvida icke utesluta de moraliska värdekänslorna.
Derför kan den värderande filosofien alltför väl tänkas innebära
den högsta sanning.

Vi hafva nu undangjort vissa förberedande undersökningar
dels af kritisk, dels af systematiskt-resonnerande natur, under-
sökningar, som vilja betraktas såsom ett förslag eller en upp-
takt till sjelfva ämnets framställning och dermed gifvetvis såsom
en försmak af den riktning, i hvilken vi komma att söka lös-
ningen af våra höga problem. Men ännu stå vi långt aflägsna
från den utförliga systematiska framställningen af vår moderna
ståndpunkt i filosofien, så långt, att denna nödvändigtvis måste
uppskjutas till senare föreläsningsserier. Innan vi komma dit,
måste vi söka en ledande tråd i historiska undersökningar af
den moderna filosofien från den sida och synpunkt, att dessa
undersökningar kunna förbereda och inleda den systematiska
framställningen. Dessa historiska undersökningar sammanfattar
jag under rubrik af en kritik af den idealistiska konstruktions -
filosofien , hvilken kritik utgår från fröna till den konstruktiva
riktningen hos Kant, fortsätter genom Fichtes, Schellings och
Hegels utbildade konstruktionssystemer, berör en konstruktiv
rest hos Boström och framhåller, huru relativismen i våra
dagar söker rena sig från de konstruktiva förutsättningarna
och tendenserna, men gör detta på bekostnad af allt filosofiskt
och metafysiskt djup. Emot bakgrunden af denna historiska
teckning skola vi sedan söka resa vår byggnad.

Digitized by ^ooQle

V— VIII.

Cjelfmedvetandet är lios Kant 1 en enkel akt af formbestäm-
ning, som beledsagar förståndets omdömen och hvarunder
all erfarenhet faller såsom under sitt vilkor, men det är alldeles
icke i någon mening ett helt, som har i sig några begrepp
såsom sidor af sitt rena väsen. Det är rent enkelt (således icke
ett helt), och kategorierna såsom förståndets s. k. rena begrepp

1 Vid framställandet af hvad som är Kants historiska åsigt och verk-
liga låra är jag medveten om uppfattningar, som starkt divergera från min.
Jag kan dock icke taga någon befattning med tolkningar vare sig af Kants
eller andra här omhandlade filosofers läror, hvilka i hvaije fall utgå från
periferiska uttalanden, mot hvilka andra med samma rätt kunna sättas, och
som i oändlighet uttänja diskussionen om det historiska faktum. Det har
i våra dagar nära nog gått derhän med den »lärda» forskningen, att en
dess rätte målsman förnämt tager afstånd från hvaije bestämdt uttalad me-
ning om en stor tänkares lära äfven i dess vigtigaste punkter och i stället
rör sig med graderade sannolikheter och en rikhaltig pro et contra-räkning.
Det goda omdömet, som utgår från systemets centraltanke och derefter be-
dömer stridiga detaljer, har ersatts af en lärd statistik, som icke är min sak,
och med hvilken den som vill se något reellt resultat af sin forskning blott
bör taga en minimal befattning. H varför? Jo, emedan det ensidigt stati-
stiska behandlandet af »ställen» aldrig kan upplysa om en filosofisk stånd-
punkts verkliga väsen och egendomlighet, ity att statistikern principiellt
värderar centrala och periferiska uttalanden lika och på sin höjd blott kallar
drt centralt, som ofta möter honom och som derför kan rikligt »beläggas».
Men det centrala i en åskådning är ofta dunkelt genom sjeifva sitt djup
och skymtar icke sällan mera fram, än det skarpt framhålles. Här fordras
ofta en intuitiv helhetsuppfattning, i hvars ljus först detaljerna blifva hvad
de böra blifva, erhållande sin rätta begränsning, nyansering och värdesätt-
ning inom systemet Och har man en gång tillegnat sig centraltanken i
ett system, så kan man t. o. m. förhålla sig afvisande mot enskilda yttranden,
som dermed stå i uppenbar strid. En sådan motsägelse bevisar nämligen
endast, att äfven den store tänkaren stundom förlorar känningen af sitt eget
systems centrum, när han befinner sig vid dess periferi.

Digitized by LjOOQle

6 4

VITALIS NORSTRÖM

hafva principen för sin mångfaldighet och differens i tidsåskåd-
ningens brytande medium, men icke i sjelfmedvetandet

Man måste hos Kant noga skilja mellan det abstrakta
medvetandets enkla form och det syntetiserande medvetandet,
som i olika ställningar framträder som inbillningskraft och för-
stånd och under eller med det förra såsom lag formaliter fram-
bringar erfarenheten. Det förra är aldrig subjekt ens i logisk
bemärkelse och kan fördenskull icke göras till föremål för någon
närmare kunskap. Kategorierna få på intet vis fattas såsom
ett i det rena medvetandet liggande innehåll, och »det rena för-
ståndets grundsatser» lemna ingen inblick i dess realitet i sig.
Det saknar öfver hufvud all mening att tala om dess »realitet*,
då det sjelft är förutsättningen för möjligheten att tänka och tala
om både realitet och tillvaro. Ur den rena lagen såsom sådan
kunna inga speciellare lagar härledas, liksom derur ej heller det
lagbundnas beskaffenhet kan närmare bestämmas. Man kan
endast finna, att det lagbundna genom lagen eger sin form,
och sålunda, utgående ifrån det lagbundua, draga ett band af
hypotetisk (faktisk) nödvändighet mellan det lagbundna och
lagen, mellan erfarenheten och det rena medvetandet. Men
hos det lagbundna kunna i första hand mellanliggande lagar,
lagar af mindre hög ordning, upptäckas och fixeras, hvilka
mellanliggande lagar i sin ordning utgöra kunskapskällan för
den högsta, hvilken deremot utgör förutsättning för dem alla,
och som sålunda uttages ur dem vid en analys, som forskar
efter den högsta förutsättningen för deras och alltings tänk-
barhet (deras s. k. förklaringsgrund). Men förutsättningarna
för erfarenhetens tänkbarhet eller erfarenhetens förklarings-
grunder äro alla formella. De bilda den nödvändiga sidan i
erfarenheten, men utöfver sin egen — hypotetiska — nödvän-
dighet innehålla de icke grunden till någon närmare bestämd
nödvändighet hos erfarenheten. Det lagbundnas öfverskott
öfver lagen är alltid tillfälligt i förhållande till lagen. Den
gifna erfarenheten är derför alltid ett tillfälligt material för
det rena sjelfmedvetandets framträdande såsom lag. Oändligt
många andra material derför äro således logiskt tänkbara, och
»de rena förståndsbegreppen» äro sjelfva i denna mening till-
fälliga, i den inon de icke äro fullt rena former, utan blott sta-

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 65

stationer på vägen till den rena formen: i den mon alltså h vart-
dera blott är ett relativt sinnligt uttryck for den rena formen,
men icke är denna sjelf. Oändligt många andra kategorier
kunna derför tänkas — för andra material eller för andra möjliga
erfarenhetsverldar.

Man måste förkasta den tolkningen af Kants lära, att för-
ståndets form — det rena sjelf med vetandet — ursprungligen
skulle hafva sin grund i och tillhöra förståndet såsom en egen-
dom alltid tillhör sin egare eller en sida alltid ingår i sin sak.
Tvärtom ligger det rena sjelfmedvetandet till grund för för-
ståndet hos Kant i betydelse af dess förutsättning. Visserligen
reflekterar Kant på det rena sjelf med vetandets abstrakthet och
kan ur denna synpunkt finna det vara i behof af närmare
bestämdhet, men hån låter det aldrig vinna denna närmare
bestämdhet genom en nödvändig determination i en viss rikt-
ning, som blott skulle försinnliga det och dermed förstöra det
såsom hållbar förutsättning för en erfarenhets möjlighet öfver
hufvud. Men det existerande teoretiska subjektet med alla dess
förmögenheter tillhör såsom sådant alltigenom den sinnliga
och fenomena verlden, hvilken får sin lagbundna form gifven
genom tidsschemata såsom relativa uttryck för det rena sjelf-
medvetandet, och behöfver såsom sådant sjelft »grund», men
kan icke utgöra någon sådan. Derför söker Kant grunden till
det rena sjelfmedvetandets konkreta bestämdhet eller innehåll,
i sig taget, i en för våra kategorier oåtkomlig noumenverld,
hvilken såsom en logisk möjlighet faller bredvid vår fenomen-
verld såsom en annan logisk möjlighet, hvilka verldar båda
falla under det rena sjelfmedvetandets omfång. Gifvet är emel-
lertid, att, då fråga är om en annan »värld» eller »verklighet»
såsom grund till den rena medvetenhetsformens konkreta ut-
fyllnad, häri endast kan ligga en analogi, men intet adeqvat
vetenskapligt uttryckssätt Faktiskt vinnes den nämnda utfyll-
naden endast genom en annan, i jemförelse med det rena
medvetandet sjelft mindre abstrakt form, en form af praktiskt-
moralisk natur, medan förnuftets fulla konkretion blott kan
till sina konturer anas och till sitt innehåll vara föremål för
tro och hopp.

Göteb. Högs k. Arsskr. IV: l.

5

Digitized by ^ooQle

66

VITALIS NORSTRÖM

Genom sin blott formella uppfattning af det rena eller
absoluta medvetandet och genom att sätta det konkreta med-
vetandet, »själen», såsom ett gifvet relativt faktum och genom
att inskränka detta faktums förklaring till uppvisandet af dess
nödvändiga form eller lagbundenhet har Kant principiellt öfver-
vunnit den gamla läran om den absoluta substansen och om
ett påvisligt kategoriskt nödvändigt sammanhang mellan det
absoluta och det relativa, som skulle kunna tänkas med ledning-
af någon eller några af relationskategorierna. Till detta resultat
har Kant kommit genom en sitt vetenskapliga medvetandes
sjelfbesinning, som medfört en distinkt sjelfbegränsning deraf.
Dock har Kant ännu icke gått tillräckligt långt i denna rikt-
ning, utan har qvarlemnat en oöfvervunnen rest af dogmatis-
men, som man sedan skyndat bemäktiga sig och att ombilda
och utbilda till stark egendomlighet. Jag finner denna rest i
Kants lära om det faktiska medvetandets syntetiska frambringande
af den objektiva erfarenhetens form. Kant har icke gått till bott-
nen med analysen af detta medvetande och har derför hamnat
i en tvetydighet vid uppfattningen af medvetandet såsom erfaren-
hetens grund. Detta kan nämliga betyda — och betyder också
principiellt hos Kant — att medvetandet utgör den nödvändiga
och laggifvande sidan i och hos erfarenheten, den fasta ocli
oföränderliga konturen hos densamma, men denna grundbety-
delse förbyter sig, vid det närmare utförandet af åsigten, omärk-
ligt i en annan, åskådligare och konkretare, nämligen att
medvetandet genom sin verksamhet är orsak till erfarenhetens
allmängiltiga och nödvändiga form. Väl tänker sig Kant
medvetandet eller kunskapsförmågan såsom ursprungligen inne-
sittande med alla reqvisita, som behöfvas för erfarenhetens
allmängiltighet och nödvändighet, och bestämmer sålunda kun-
skapsförmågan med dessa reqvisita eller med sitt formella inne-
håll såsom varande erfarenhetens nödvändiga form, men, förutsät-
tande en distinktion mellan erfarenheten såsom omedveten och
medveten, bestämmer han kunskapsförmågan i och med dess
formella innehåll till att ursprungligen vara den omedvetna (po-
tentiella) erfarenhetens form, men låter densamma verka erfaren-
hetens medvetna. Uppkomsten af en medveten verldsbild för-
klarar Kant ur kunskapsförmågans omedvetna verksamhet och

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

67

likheten eller öfvereusstämmelsen mellan de många faktiska sub-
jektemas verldsbilder ur en likartad organisation hos dessa
subjekter i anseende till den erfarenhetsbildande kunskapsför-
mågan. Den erfarenhetsbildande verksamheten ställer han
under det allmänna schemat af en diskret mångfalds samman-
bindande till enhet eller under schemat af livad han kallar syntes .

Mot läran om syntesen vågar jag resa tvenne invänd-
ningar, som hafva varit tillräckliga att befria mitt medvetande
från denna föreställning. Den ena af dessa utgår från betrak-
tandet af det syntetiserade materialet, den andra från betrak-
tandet af den syntetiserande förmågan. Hvad nu först materialet
beträffar, så antager Kant — och hela den moderna psykologien
med honom — att det föreligger under den psykiska urformen
af en mångfald osammanbundna, enkla och odelbara medveten-
hetstillstånd eller psykiska affektioner, hvilkas ursprung Kant
förklarar vara obekant och till sin natur outforskligt. En
enkel sensation eller passiv modifikation af »sinnligheten» skall
vara själslifvets factum a quo. Detta psykiska urfaktum skall
föregå den medvetna helhetsvarseblif ningen, tingsåskådningen
hvilken lär skola uppstå genom medvetandets sammanfattande
af sensationena till enhet under form af ett helt. Enligt min
uppfattning af erfarenhetsförloppet utgör emellertid ganska
tydligt tingsåskådningen eller förnimmelsen af ett erfarenhets-
faktum såsom ett helt medvetenhetslifvets bestämda och enda
utgångspunkt. Jag kan blott se sensationerna såsom produkter
af en söndrande förståndsanalys af tingsåskådningen. Denna
analys upplöser varseblifningens objekt i dess relationer till
den organiska kroppens olika sinnen och kommer på detta
satt till kännedom och kunskap om tings egenskaper. Jag
kan icke se, att man på sådan väg kommer till annat än
fysiologi, men alldeles icke till psykologi. Om varseblifningens
objekt kunde uppvisas såsom funktion af en kombinerande
psykisk verksamhet, i och med hvilken de enkla sensationerna
sammanfattades till ett helt, då komme man tydligen fram till
psykologi på den vägen, men detta låter sig icke påvisa.
Visserligen kan man framhålla, att den tinget i enkla relations-
elementer upplösande förståndsanalysen inom själslifvet kan
åtföljas af dessa elementers sammanfattning i psyke till nya

Digitized by ^ooQle

68

VITALIS NORSTRÖM

psykiska bilder, som äro verkliga kombinationsformer. Denna
verksamhet är känd såsom fantasiens. Fantasien kan hemta drag
från olika håll, elementer, utbrutna ur sina resp. omedelbara hel-
hetssammanhang, och sammanställa dem till nya helheter efter
subjektiva normer för sammanställningen. Vidare kan man
framhålla, att dessa produkter af fantasien kunna uppträda
såsom vetenskapliga förklaringsgrunder och med rätta tilläggas
objektivitet Så kan fysiken bakom ljusföretelserna skjuta den
subjektiva föreställningen om vågrörelser i det hypotetiska
ämnet eter och pretendera objektivitet åt dessa vågrörelser
och detta ämne, försåvidt beräkningar af dessa vågrörelsers rikt-
ning, form, hastighet, vidd m. m. visa sig användbara vid för-
förklaringen af ljusets varseblifliga företeelser genom att positivt
och direkt bekräftas vid omedelbar iakttagelse af optiska fenomen.
Det hypotetiska och problematiska vid naturvetenskapliga för-
klaringar af detta slag ligger då endast deri, att man till alla
fall af en viss art utsträcker hvad som genom iakttagelse endast
i några kan bekräftas. Hvad hindrar nu, kan man fråga, att
inom psykologien använda samma hypotetiska förklaringssätt
och förutsätta, att våra tingsåskådningar uppkommit genom
en hypotetisk psykisk verksamhet af omedvetet slag, bestående
i syntetiserande af lika hypotetiska psykiska punkter eller
sensationer? För det första, anser jag mig derpå böra svara,
den omständighet, att dessa fantasiens uppfinningar, i mot-
sats mot naturvetenskapens hypoteser, aldrig kunna af erfaren-
heten i något enda fall bekräftas och derigenom vinna berät-
tigadt anseende för objektivitet och vetenskaplighet De kunna,
dessa hypoteser om det syntetiserande teoretiska medvetandet
och om enkla psykiska tillstånd såsom tingsåskådningens kom-
ponenter, hvarken tekniskt tillämpas eller läggas till grund
för matematiska beräkningar af något slag, enär de, såsom
psykiska och rent qvalitativa, icke kunna qvantitativt föreställas.
Allt qvantitativt försinnligande af sensationerna flyttar dem
uppenbart ut ur den psykiska sferen och förvandlar dem till
fysiska rörelser och rörelselägen. Men då äro de icke längre
livad de enligt sitt begrepp skulle vara. Utöfver sin samstäm-
mighet och sin inre följdriktighet, d. v. s. sin logiska möjlighet,
kan detta föreställningssätt icke ega några förtjenster. Men
det eger icke ens dessa, ty det laborerar med en inre motsägelse,

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

69

som logiskt förintar det. Man vill förklara den yttre erfaren-
heten såsom en syntes af enkla psykiska tillstånd, men ett
psykiskt tillstånd af det slag, som här är i fråga, är ett ord utan
all mening, såvida den yttre erfarenheten borttänkes. Det er-
kännes och läres också alldeles oförtydbart af Kant, att sensa-
tionerna innebära passivitet hos kunskapsförmågan, och att de
icke kunna tänkas såsom hennes sjelfbestämningar, utan endast
i och under någon sorts relation till något, som icke är eller
tillhör kunskapsförmågan. Men häremot står, att Kant vid
utvecklingen af sin åsigt skjuter i bakgrunden och försvagar
betydelsen af denna relation så långt hans makt räcker, i det
han till ytterlighet förtunnar den för kunskapsförmågan främ-
mande eller yttre faktorns begrepp och betydelse. Detta gör
han emellertid med ingen rätt Kant har insett, att man icke
kan föreställa sig något innehåll i det menskliga medvetandet,
om icke detta ställes i en allmän och obestämd relation till något
för medvetandet främmande, något annat än detsamma, men han
har icke insett, att man icke kan tänka sig något bestämdt
innehåll i detta medvetande utan en bestämd relation till ett
bestämdt yttre. Färger och ljud, former af lukt och smak
0. s. v. ega ingen mening såsom modifikationer af »sinnlig-
heten» eller af sinnet allena. Man kan ej utgå från sensatio-
nerna såsom blotta psykiska tillstånd. Ty skiljer man flera
sensation sgrupper åt och statuerar modala skilnader inom hvarje
sensationsgrupp, då har man eo ipso dragit slutsatser från yttre
ting och deras egenskaper, hvilka man sedan på sinnets stånd -
punkt icke utan orimlighet kan underlåta att fastliålla såsom,
i sin differens från hvarandra och dermed i sin fulla bestämd-
het, varande yttre och, såsom sådana, verkliga. Jag menar:
ur sinnligheten sjelf kunna ej de olika sinnena och deras modi
härledas, utan sinnenas och sinnesmodis differentiering hänvisar
med nödvändighet på för sinnligheten yttre fenomen och deras
beskaffenhet såsom grund. Och om sinnenas och sinnesmodis
olikhet och flerfald är något för sinnligheten väsentligt, d. v. s.
om dess eget innehålls qvalitativa beskaffenhet är något för
sinnligheten väsentligt, så måste man vid den inimanenta ana-
lysen af sinnligheten tillskrifva samma grad af realitet åt
de sinnliga qvaliteternas objektiva grund, som åt dessa qvali-
teter sjelfva. D. v. s. att man vid den immanenta analysen

Digitized by ^ooQle

70

VITALIS NORSTRÖM

af sinnligheten icke kan komma fram till en idealistisk stånd-
punkt, som der i sjelfva verket är oberättigad, emedan den
upphäfver sjelfva den erfarenhet, som den vill ordna och för-
klara. Den vetenskapliga förklaringen af sinnligheten är bunden
vid antagandet af det bestämda yttres realitet, utan hvilket
antagande den måste blifva i saknad af allt innehåll. Och då
nu naturligtvis det yttre endast kan föreställas såsom varande
i rummet eller då rummet häftar vid det yttre såsom en för
detta oumbärlig form, och då vidare det bestämdt qvalificerade
yttre, som förutsättes såsom den likaledes bestämdt qvalificerade
sinnlighetens motsats, just såsom motsats dertill icke tillhör sinn-
ligheten, utan är för denna främmande och deraf oberoende, så
måste rummet, tänkt såsom det yttres nödvändiga form, också
vara af sinnligheten oberoende, egande sin grund i det yttre,
men icke i sinnligheten. Rummet är icke, såsom form för det
yttre, en ren åskådningsform hos sinnligheten. Det objektiva
rummet måste tvärtom förutsättas för sjelfva möjligheten att
fixera ut rummet såsom en åskådningsform hos subjektet Det
sinnliga subjektet är alldeles tomt på innehåll af både reellt
och formellt slag, om det icke sättes i relation till i det objek-
tiva rummet varande, bestämda kroppar. Synpunkten af det
sinnligt percipierande subjektets relation till och motstalldhet
mot i förhållande dertill sjelfständiga kroppar måste dominera
den psykologiska undersökningen om sinnligheten, om den vill
hafva något att undersöka och kunna vinna någon kunskap.
Att sedan ur en högre eller abstraktare synpunkt, hemtad från
andra utvecklingsfaser inom det psykiska lifvet, en enhet kan
och måste upptäckas, som öfvergriper motsatsen mellan den
yttre kroppen och det yttre rummet å den ena sidan och den
qvalitativa sinnesåskådningen och rummet såsom åskådnings-
form å den andra, och att dessa motsatser sålunda sammangå
i och till formella inedvetenhetsenheter, som upphäfva kroppens
och rummets realistiskt fattade objektivitet och låta båda fram-
stå såsom i viss mening subjektiva, att m. a. o. båda dessa
motsatta elementer kunna betraktas såsom öfverhvälfda af med-
vetandets kupol, detta betyder omedelbart för en undersökning
af sinnligheten intet. Det bevisar endast, att kroppen och
sinnligheten gemensamt förutsätta och hänvisa på ett annat

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

7i

medvetande än det, som framträder och ger sig tillkänna i
sinnligheten sjelf. Men det bevisar icke , att detta senare —
sinnliga — medvetande räcker till att i sig upptaga den be-
stämda sinnliga erfarenheten till innehåll och form eller att
vara grund för densamma. Rummet är, enligt min uppfattning,
icke den form af sinnligt medvetande, hvartill Kant velat göra
detsamma, sålunda heller icke en form för medvetandets enhet.
Detsamma är icke af inre ursprung, utan är en faktisk form
för det yttre, som i det inre utlöser en bild såsom sin mot-
svarighet eller såsom ett reaktionsfenomen. Att sedan både
originalet och bilden stå tillsammans i det öfver sinnligheten
höjda medvetandets enhet eller att de ega en gemensam form
eller gemensamma former af andlig natur, detta förhållande
skänker icke det förra karakteren af »transscendental idealitet».
Ur synpunkten af ett formellt medvetande, som öfvergriper
den omedelbara, på sinnlighetens ståndpunkt föreliggande mot-
satsen mellan det inre och det yttre, är äfven det yttre subjektivt,
d. v. s. det kan uppvisas derom, att det verkligen har en
subjektiv form, hvilken är dess inre väsen och det väsentliga,
som vetenskapen derom fattar. Men det finnes ingen möjlighet
att på grund af sin kunskap om formen skaffa sig någon som
helst insigt om det yttres närmare beskaffenhet såsom sådant
Derför, att den fortskridande analysen af det yttre finner med-
vetandets form som ett band omkring dess bestämningar, kan
den icke veta något annat om bestämningarna själfva än hvad
den i och hos dem funnit och förut — före formen — funnit.
Att den funna formen sedan i sin ordning kan underkastas
analys och befinnas vara kunskapskälla för enklare och renare
former, och att all form öfver liufvud kan vinna både ny be-
stämdhet och större utvidgning genom erfarenhetsmaterialets
af formen helt oberoende förvandling och tillväxt är en sak för
sig, som icke pekar i den riktning, att det yttres bestämningar
kunna ur dess form härledas. Men lika litet som någon kun-
skap om det yttres närmare bestämningar härflyter ur kun-
skapen om dess form, lika litet är detta fallet med det inres.
Detta påstående stödjer sig dels på det allmänna förhållandet
mellan erfarenheten och medvetandet, dels på det inres nyss

Digitized by

Google

72

VITALIS NORSTRÖM

framhållna, fullständiga obestämdhet i anseende till sin närmare
beskaffenhet, såframt det icke motsättes mot ett realt yttre 1 .

1 Jag anser mig kunna sammanfattningsvis angifva min ståndpunkt i
detta idealismens problem på följande sätt. Den korrelativa motsättningen
mellan det yttre och det inre i betydelse af det fysiska och det psykiska bildar
en oumbärlig förutsättning för psykologien, som icke har att söka reducera
den ena leden på den andra, men har att upptaga dem båda såsom gifna*
anknyta deras motsättning till ett bestämdt föreställningssätt och hänvisa på
deras gemensamma form. Hvad anknytandet af denna motsättning till ett be-
stämdt föreställningssätt beträffar, så föreligger detta i förhållandet mellan den
alltid mer eller mindre generella bilden och det afbildade enskilda tinget. Det
fysiska är för menniskans åskådande medvetande faktiskt gifvet såsom
enskitdt och individuellt och endast såsom sådant, medan det psykiska
i sin ställning af uppfattningskorrelat till det fysiska eller ur teoretisk syn-
punkt (det psykiska har också en annan ställning till det fysiska) alltid utgör
något mer eller mindre generellt , en generell enhet i och af en mångfald af
enskilda ting. Det fysiska är det för åskådningen gifna enskilda, och det
psykiska är en mer eller mindre generell bild , som sammanfattar likartade
drag hos en flerhet af ting eller kroppar (att det psykiska tillika uppträder
såsom en känsla af orsak, ändamål och lag i förhållande tiU det fysiska
lemna vi tillsvidare ur sigte, då denna synpunkt öfvergriper den blotta kor-
relationens). Ur sensationslärans synpunkt differentierar sig det psykiska
från det fysiska på samma sätt och i samma grad, som t ex. den röda
färgen i allmänhet skiljer sig från en enskild kropps rödfärgade yta. Det
rödfärgade huset i dess individuella helhet eller såsom ett individ utgör den
reala förutsättningen för detta enskilda hus’ lika enskilda färg. Minnesbilden
i psyke af det rödfärgade huset upptar alltid i sig vissa drag, gemensamma
för andra ting både af samma och annat slag, medan der utplånas, i större
eller mindre utsträckning, många rent individuella. Det finnes intet, som är
rent individuellt i den psykiska åskådningen, i det att hvaije grad af psykisk
aktivitet endast utvecklas på bekostnad af det individuella såsom individuellt.
Det rent individuella föremålet är derför strängt taget intet annat än den
med nödvändighet förutsatta konkreta enheten af psykiskt och fysiskt, som
i hvaije fall bildar utgångspunkten, men som undandrar sig all åskådning.
Det fysiska betecknar endast riktningen åt detta håll, alltså det jemförehe7'is
enskilda och individuella. Men såsom varande endast det relativt enskilda
måste det fysiska också hafva en allmän eller generell sida. Derför blir
gränsen mellan det fysiska och det psykiska i det hela flytande och kan
öfver hufvud icke dragas på annat sätt, än så, att den faller mellan den
yttre och mera enskilda åskådningen och den alltid i högre grad generella
föreställningen (om ett och samma iunehåll, som i åskådningen). Emedan
nu enskildheten är det utmärkande för det fysiska såsom sådant, och enär denna
proportionellt tilltager i mån af afståndet från det åskådande medvetandets
klarhet och bestämdhet för att till sist förlora sig i ett allt medvetande upp-

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

73

Denna reala motsättning mellan det yttre och det inre
på sinnlighetens ståndpunkt upphäfver Kants lära om erfaren-
heten såsom varande en syntes af psykiska elementer i betydelse

häftande mörker, der den förutsatta rena individualiteten befinner sig, emedan
så är förhållandet, så måste det fysiska väsentligen och i första hand beteck-
nas såsom ett sjelfständigt erfarenhetselement i förhållande till det psykiska.
Att det fysiska sedan i andra hand kan och måste ställas under psykiska
synpunkter och gripas i och med psykiska termer, det upphäfver icke dess egen
art såsom fysiskt, och den sanna betydelsen af detta förhållande skall jag
strax söka belysa. Skall emellertid någon gräns kunna statueras och konser-
veras mellan fysiskt och psykiskt, då måste man jemnt och stadigt hafva för
ögonen det fysiska såsom det individuellt åskådliga, hvilket har sin realgrund
i en allt medvetande uteslutande enhet mellan fysiskt och psykiskt, och då
måste man å andra sidan utesluta just det omedvetna i denna betydelse från
psyke och dess lif. Märk, att detta omedvetna alldeles icke här har den
svåfvande betydelsen af en kontradiktorisk motsats till det medvetna, hvar-
under äfven potentiell medvetenhet kunde inrymmas, utan betyder konträr
motsats eller det till arten och slaget från det medvetna skilda! Emellertid
utesluter, som sagdt, det fysiskas fäste i det enskildas begrepp alldeles icke
generella sidor hos detsamma. Vore detta förhållandet, skulle naturligen det
fysiska icke kunna vara föremål för någon vetenskap eller då skulle ingen
fysisk vetenskap kunna finnas. När det generellt-fysiska fattas i sin omedel-
bara betydelse eller i den form, i hvilken det ingår i naturvetenskapen, be-
traktas det såsom egande sin grund i och hörande till det relativt omedvetna
enskilda och ytterst såsom rotande sig i ett helt omedvetet »Ding an sich».
Det fysiska innehållet vänder emellertid också vissa sidor emot det medvetna
lifvet, i det att det framträder och gör sig uppfattad t såsom en mångfald af
åskådningar. I anseende till den sida, som det fysiska vänder mot med-
vetandet, utgör det föremål för psykologi. Psykologien handlar bl. a. om
det fysiska, betraktadt såsom medveten åskådning, d. ä. enligt min mening
alltid såsom mer eller mindre generell föreställning. I psykologien är icke
fråga om det fysiskas natur och väsen, utan uteslutande om formerna för
det fysiskas generalisation eller om sätten att generalisera det fysiska , betraktadt
såsom åskådning . Försåvidt som sensationen icke utgör en form för genera-
lisation af yttre åskådningar eller moment i en sådan form, faller densamma
icke under psykologiens domän, utan under naturvetenskapens.

Ett och samma fysiska innehåll kan sålunda betraktas både i natur-
vetenskapen och i psykologien, i naturvetenskapen såsom ett gifvet enskildt
med vissa generella former, som inhserera i en objektiv, omedveten grund, i
psykologien såsom åskådningar, generaliserade i och till vissa medvetenhets-
foraier (såsom en reproducerad minnesbild, en fantasi, ett schema, ett begrepp).
Men i psykologien såsom åskådningslära ingå inga enkla elementer ef reell
natur, utan endast former för åskådningars och föreställningars subjektiva
dekomposition och de uppkomna subjektiva momentemas subjektiva kompo-

Digitized by ^ooQle

74

VITALIS KORSTRÖM

af sensationer. Hvarje sådant psykiskt element är öfver hufvud
psykiskt endast genom motsatsen mot något fysiskt och är
detta bestämda psykiska element endast genom motsatsen, h. e.

sition till nya bilder. I denna medvetandets dekoniponerande och kompo-
nerande verksamhet finnes emellertid ingen kraft att bilda objektiv erfarenhet
ens till formen, utan dessa processer hafva i sig en rent subjektiv betydelse,
som först i andra hand blir objektiv, nämligen genom motsvarighet mot det
gifna yttre och dess generella former såsom ock i sin mon yttre. Den psy-
kologiska processen har nämligen i hvaije fall till basis och utgångspunkt
en lagbunden och objektiv yttre erfarenhet. Endast i relation till denna
eger psykologien något innehåll och någon mening.

Psykologien har emellertid icke att stanna vid denna korrelation
mellan det yttre och det inre, utan har också att uppvisa det sig deri röjande
förnuftet. Detta framträder dels under en mera faktisk och enskild form i
känslan af fri vilja, dels såsom universellt ändamål och universell lag. Den
rent begreppsmässiga enheten är den universella lagen eller formen, formen
af medvetandets enhet . Medvetandets i förståndets ljus satta enhet är dock
alltid rent abstrakt, formell och generell. Rent omedveten framträder den
såsom förutsättningen om den dunkla bakgrund, mot hvilken det yttre och
inre afteckna sig, och relativt omedveten i det inre, fattadt såsom fri vilja
eller såsom en i förhållande till natursammanhanget ursprunglig orsak eller
drifkraft. Såsom i det yttre verksam vilja är det inre konkret och kan
såsom sådant vara verklighet och verklig orsak. Såsom sådant är det
gifvet endast i känslan, men icke på något sätt i åskådningen: känslan af
jaget såsom obetingad orsak. Upplyft i förståndets sfer, framträder denna
känsla af fri kausalitet icke längre såsom enskild och konkret Derför har
densamma i den ställningen icke längre karakteren af verklighet och verk-
lig orsak, utan endast karakteren af en universell uppgift och en universell
lag. Derför kan idealismen, som grupperar sina saker omkring medvetandets
enhet som centrum, endast hafva någon betydelse i och för öfver psykologiens
räckvidd nående undersökningar af logisk och metafysiskt — praktisk natur.
På sådana idealistiska undersökningar lemnar psykologien hänvisning såsom
på af densamma sjelf olösta och olösliga uppgifter, men såsom princip inom
psykologien är den rena eller reala idealismen alldeles ofruktbar. Ty psyko-
logien år begränsad till undersökningar om det inre i dess relation till
verkligheten såsom ett helt af åskådningar och förändringar, men vid så-
dana undersökningar är den faktiska dualismen nödvändig utgångspunkt.
Att tro sig kunna förena det inres rena begreppsmässighet med karakterema
substantialitet och kausalitet är den idealistiska konstruktionens väsen, och
en yttring af denna konstruktion är den metafysiska psykologien, enligt
hvilken allt bestämdt psykiskt innehåll in genere skall kunna uppvisas vara
en logisk följd af medvetandets rena enhet eller af förståndets rena begrepp.
Idealismen är berättigad inom den menskliga vetenskapen väsentligen endast
såsom en undersökning om erfarenheten, fattad såsom en uppgift, men såsom

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

75

endast genom motsvarigheten mot ett bestämdt fysiskt . Det är
på den bestämda motsatsen eller motsvarigheten, som upp-
märksamheten här måste fästas. Det vetenskapliga uppfatt-
ningssättet af en bestämd sensation är lika starkt, om ock på
annat sätt, bundet vid denna motsvarighet, som det ovetenskap-
liga och populära. Om man hos det senare märker en begyn-
nande distinktion mellan t. ex. den röda färgen såsom ett
äpples egenskap och min i minnet förvarade sensation deraf, så
finner den vetenskapliga uppfattningen af den röda färgen deri
ligga motsvarigheten mellan ett visst bestämdt antal vågrörelser
af en viss bestämd vidd i ett visst bestämdt ämne å ena sidan
och just den psykiska bilden rödt å den andra. Den empiriska
psykologien, som alldeles ingenting annat är än sinnlighetens
analys , måste utgå från den reala yttre verkligheten i den ge-
stalt, som de matematiska naturvetenskaperna hafva gifvit deråt,
och fatta de sinnliga själsf enomenen såsom bestämda och lag-
bundna genom denna yttre verklighetsform, om de skola kunna
på något sätt bestämma dem och hos dem upptäcka lagbundenhet
Något innehåll från psyke, som skulle vara oberoende af det
yttre, och någon immanent psykisk lag, hvarefter sensationerna
inträdde i, utträdde ur, förenade och skilde sig inom medve-
tandet, kunna enligt sakens natur icke upptäckas. Om den

verklighetsundersökning betecknar idealismen sjelf en uppgift. Verklighets-
vetenskapen kan dock successive blifva idealistisk i den mån, som erfaren-
heten i och under kulturprocessen ombildas till idealitet, och motsatsen
mellan det inre och det yttre sålunda faktiskt upphäfves genom viljan.

Min ståndpunkt är sålunda den, att den reella och konkreta enheten
mellan det fysiska och det psykiska är obekant, att den formella och abstrakta
enheten är sjelfmedvetaudet, och att en faktisk enhet står mellan båda, näm-
ligen den verksamma fria viljan, hvilken partiellt och successivt upphäfver
sin fakticitet och i de upphäfda fakticitetsmomenterna öfvergår till ett när-
mare bestämdt sjelf medvetande. Men jag förkastar såsom dogmatisk kon-
struktion allt kausalförhållande mellan den obekanta enheten och den faktiska,
öfrer hufvud hvaije antagande af något för oss begripligt samband dem
emellan, som betraktas såsom hafvande sin grund i den obekanta enheten.
Jag förkastar likaledes såsom sådan konstruktion allt annat förhållande mellan
den obekanta enheten och det rena sjelfmedvetandet än det, att den obekanta
enheten betecknar en tom möjlighet inom detta medvetandes sfer. Men argast
synes mig den dogmatiska konstruktionen förfara, då den ställer det rena
begreppet i något kausalt förhållande till fakticiteteu. öfver hufvud i något
annat förhållande dertill. än det af lag.

Digitized by

Google

76

VITALIS NORSTRÖM

regelbundna motsvarigheten mot det matematiskt bestämda,
i ett abstrakt åskådningsmedium sig företeende yttre icke får
af den empiriska psykologien antagas och begagnas såsom
vehikel, då förflyktigas denna vetenskaps hela föremål och ut-
tömmes allt dess innehåll. Derför måste man antaga, att hvaije
fruktbärande analys af sinnligheten måste öfvergifva den posi-
tion, som Kant intog i sin »transscendentala estetik», och ställa
sig under den moderna psyko-fysiska parallelteorins fälttecken.
Och har parallelismen blifvit insedd såsom sinnlighetsanalysens
kunskapsprincip eller vetenskapliga progressionsform, då måste
den ock i hela sin räckvidd tillämpas. Vid en sådan tillämp-
ning måste man låta äfven de föregifna psykiska elementerna
ega sin betingning i enkla fysiska elementer, som de mot-
svara, de sammansatta tingsföreställningarna i motsvarande reala
yttre kombinationer och den möjliga öfvergången af enkla, osam-
raaubundna elementer i psyke till helhetsföreställningar mot-
svaras och förklaras af dylika sammansättningsprocesser på det
fysiska området Men vid detta det inres beroende af det
yttre upphör den psykiska syntesen att vara en verklig sådan
och öfvergår till att blott vara en reflex af ett fysiskt förlopp .
H varje försök att fixera den psykiska sensationssyntesen leder
då till att söka fatta den i matematiska tenner, men då de
matematiska termerna blott kunna hafva afseende på det ytt-
res form, så leder hvarje sådant försök till ett förytterligande
af sensationen. Det visar sig på detta sätt, att föreställningen
om syntesen af sensationer såsom ett verkligeu psykiskt förlopp
strängt taget successive upplöses af den empiriska psykologien
sjelf, då den tillämpar paral lelismens princip, om än densamma
deråt alltid måste tillmäta en relativ betydelse.

Vid denna sista punkt måste vi nu något uppehålla oss.
Det har då aldra först visat sig, att Kants lära om sinnlighe-
ten icke är hållbar, emedan den kommer i strid med det före-
ställningssätt, som ensamt kan göra sinnlighetens qvalitativa
beskaffenhet förklarlig och i någon mon tillgänglig för veten-
skapen, alltså med den empiriska psykologiens förutsättningar.
Men det visar sig tillika, att det psyko-fysiska föreställnings-
och förklaringssätt, hvartill Kants uppfattning om sensatio-
nerna såsom enkla psykiska tillstånd utan motsvarighet mot

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

77

kända och bestämda fysiska företeelser och om rummet såsom
en apriorisk åskådningsform hos det sinnliga subjektet måste
drifvas öfver, så snart fråga blir om en vetenskap om sinnlig-
heten med något innehåll, inom sig lider af svårigheter, som
omöjliggöra det såsom en ändgiltig åsigt. Väl kan den empi-
riska psykologien fixera och fasthålla vissa reaktionstillstånd
hos psyke såsom helt psykiska och subjektiva och med stor
skärpa häfda deras psykiska natur och deras ohärledbarhet ur
och olikartenhet med det fysiska, men det stannar alltid vid
detta, vid ett negativt bestämmande af de psykiska tillståndens så
att säga härstamning, men till ett vetenskapligt inträngande
i deras psykiska natur kommer det der aldrig. H varje sådant in-
trängande skulle nämligen kräfva och medföra, att det psyki-
ska tillståndet uppfattades och beskrefves såsom ett förlopp ,
utan att dess psykiska karakter ginge förlorad. Nu är det
emellertid så, att hvaije förlopp, som den empiriska psykolo-
gien söker att vetenskapligt bemäktiga sig, med en inre nöd-
vändighet omsättes i en rörelseprocess, åtkomlig för matema-
tiska termer. Det inre i alla tillstånd, hvarmed den empiriska
psykologien sysslar, är ett förlopp, och dess förklaring lemnar
alla sina fenomener såsom klarerade, när de bragts till form
af åskådliga och beräkneliga förlopp. Så äfven med de s. k.
psykiska reaktionstillstånden, med färger, ljud o. s. v. Att för-
klara dem är att fatta dem såsom förlopp, hvilkas qvantitativa
relationer äro konstanta. Derför innebär hvaije ingående på
den psykiska företeelsens väsen dess åskådliggörande såsom
ett q van tum i rörelsens medium och dess fattande i matema-
tiska termer. Föreställningen om ett psykiskt förlopp, så långt
som den bibehålies, måste hållas mycket obestämd. Detta för-
hållande nu, att hvaije inträngande i föremålets väsen och
hvaije högre grad af vetenskaplig klarhet och bestämdhet inom
den empiriska psykologien innebära och förutsätta tillämpning
af fysiska förklaringsgrunder, ställer det också utom allt tvif-
vel, att det ligger i denna vetenskaps konseqventa riktning att
fatta äfven det psykiska såsom fysiskt, och att fasthållandet af
psykiska elementer såsom sådana betecknar en gräns för veten-
skapens egen fortgående förklaring af sitt föremål. Med andra
ord: den vetenskapligt begripliga sidan hos sensationerna 1ig-

Digitized by ^ooQle

7 »

VITALIS NORSTRÖM

ger deri, att de kunna inrangeras under fysiologiska synpunk-
ter och finna sin plats inom den fysiologiska processens
system af aktioner och reaktioner. Men på det sättet framfö-
der den psyko-fysiska parallelhypotesen den materialistiska monis-
men och framstår vetenskapen om sensationerna såsom till sitt
innersta väsen varande fysiologi. I trots nu emellertid af denna
inre svårighet hos den psyko-fysiska psykologien, att den ut-
gör en sorts naturvetenskap om själen och att derför dess du-
plicism med nödvändighet tenderar till en materialism, hvarifrån
den dock principiellt vill hålla sig fri, ser det likväl med stor
bestämdhet ut som om menniskans kunskap om det lägre och
omedelbara förnimmelselifvet vore fäst vid den grundåskådning,
som uppbär denna teori, såsom vid sitt oeftergifliga villkor.
Åtminstone har ännu aldrig något verkligt innehåll kunnat
vinnas åt denna kunskap, om man abstraherat från i det reala
yttre rummet liggande kraftcentra af bestämd art, hvarifrån an-
grepp utgått mot organismens angreppspunkter. Allt ersät-
tande af detta åskådningssätt med antagna psykiska verksam-
hetsformer af omedvetet slag, hvilka i sin förening skulle resul-
tera i den gifna sinneverldens genetiska vy, strandar i sjelfva
verket redan på den obestämdhet , hvari föreställningen om all
sådan slags verksamhet måste hållas för att å ena sidan icke
öfvergå till mekanisk rörelse eller kemisk förändring och å den
andra sidan icke heller till medveten själsverksamhet. En
sådan kausalt-spiritualistisk förklaring kommer egentligen icke
öfver den temligen sväfvande föreställningen om syntesen af
enkla psykiska elementer. I antagandet af sådana elementer
kan denna förklaring stämma öfverens med den empiriska psy-
kologien, men denna senare kan fästa och binda, således förklara
denna föreställning genom fysiska fakta. Vid utredningen af
syntesföreställningen framträder emellertid den kausala spiritu-
alismens egentliga svårighet, då schemat af mekanisk rörelse
och kemisk förändring blott får användas i en högst sväfvande
analogi och med sättande af ytterst abstrakta likformigheter.
Skall föreställningen kunna utformas till den grad af bestämd-
het och fattlighet, som kräfves för brukbarhet för vetenskap-
ligt ändamål, då liar man ingen annan utväg att lita till än
lån från det medvetna själslifvet Den enda form af syntetisk

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

79

verksamhet, som jag derstädes känner, är nu fantasiens lif.
Fantasien förutsätter emellertid alltid de färdigliggande ting-
föreställningarna såsom sitt material och går alldeles icke ut från
några enkla psykiska elementer. Det är de färdiga tingföre-
ställningarna, som fantasien, med tillhjelp af det analyserande
förståndet, sönderdelar i dess egenskaper och momenter,
hvilka den sedan efter inre och subjektiva grunder sam-
manställer till relativt nya bilder. Eller rättare: förståndet
utför helt och hållet den analytiska sönderdelningen, hvarefter
fantasiens subjektivt-syntetiserande verksamhet vidtager. Inom
det kända själslifvet förbinder medvetandet intet annat än hvad
det förut har upplöst Derför äro faktiska förbindelser eller
helheter medvetenhetslifvets utgångspunkter och förutsätt-
ningar, men icke enkla psykiska elementer. De s. k. enkla
psykiska elementerna eller sensationerna äro i grunden ingen-
ting annat än bestämningar hos den organiska kroppen, som
det abstraherande och analyserande förståndet löser ur sitt hel-
hetssammanhang och hvar för sig i dess egendomliga art
fixerar *.

Det omedvetna fömimmelselifvet framträder, så vidt jag vet, en-
dast i omedelbart samband med föreställningsreproduktionen och minnet.
Det har sålunda uteslutande en passiv karakter. En omedveten förnimman-
dets aktivitet, satt i kausalt förhållande till erfarenhetens bilder, kan natur-
ligtvis icke på erfarenhetsväg konstateras, utan endast antagas såsom hypo-
tetisk förklaringsgruud till dessa bilder.

Min mening är den, att den psyko-fysiska parallelteorien utgör sinn-
lighetsan alysens eller den »empiriska psykologiens» oumbärliga form, och
att denna psykologi sjelf spelar den lika oumbärliga rollen inom vetenska-
pernas system att leda öfver från den på ett lägre medvetenhetsplan sig
uppehållande blotta naturvetenskapliga undersökningen om erfarenheten
tiU den sjelfmedvetna psykologiens och filosofiens öfver hufvud undersök-
ningar. På en sådan öfvergångsstån dpunkt kan man temporärt fasthålla den i
vetenskapens historia ryktbara skillnaden mellan primära och sekundära
qvaliteter, mellan objektiv och subjektiv bestämdhet hos tingen i betydelse
af vissa egenskaper hos tingen såsom egande ett objektivt och andra såsom
egande ett subjektivt ursprung och hela den duplicistiska vyn. Ja, man bör
temporärt fasthålla dessa förutsättningar, enär de å ena sidan visa sig nyttiga
för rinnande af fysiologisk och annan fysisk kunskap, å andra sidan tvinga
till ren psykologi med öfverskridande af naturvetenskapens råmärken. Men
ett gifvet missbruk af dem är att dermed psykologisera fysiologien och fysiologi-

Digitized by t^.ooQle

So

VITALIS NORSTRÖM

Den sannskyldiga psykologien begynner med att taga de
medvetna helhetsföreställningarna till utgångspunkt och mate-
rial och söker finna formerna för detta materials subjektiva

sera psyktilogien. Den empiriska psykologiens fond af förutsättningar betecknar
ett i sig ohållbart föreställningssätt, som blott kan admitteras såsom ett tillfälligt
hjelpmedel, en hjelphypotes i fysiologien, och, å andra sidan, såsom ett fennent till
utvecklande af ren psykologi. Det är nämligen, åtminstone i våra dagar, väsent-
ligen inom den empiriska psykologiens ram, som de fysiska tingen trans-
formeras till åskådningar, d erm ed uppenbarande en från allt fysiskt artskild
natur. Det är inom denna psykologi och dess föreställningssätt, som det
fysiska genomgår sin spiritualiseringsprocess och på detta sätt apteras för
den verkliga psykologiens behandling. Men längre får heller ej dess bety-
delse utsträckas, minst af allt till den okritiska inympning af det empirist-
iska föreställningssätt, hvarifrån den empiriska psykologien ntgår, på det rena
själslifvet och till den ömkliga förfalskning af och afprutning på detta inne-
håll, som i våra dagar blifvit så vanliga.

Försiktigheten kräfver här en reservation mot en misstydning af min
ståndpunkt. Jag har i det hela satt tinget och åskådningen såsom korrelata
membra och derrned ock såsom oreducerbara på hvarandra. Häri synes nu
ligga den »parallelism», hvilken jag framställt såsom slutgiltigt och filoso-
fiskt otillfredsställande. Men detta är blott ett sken. Min »parallelism» mel-
lan tinget och åskådningen, det fysiska och des psykiska, det objektiva och
det subjektiva innebär blott det gamla föreställningssättet om bildens trohet i
förhållande till det afbildade, af det inres motsvarighet mot det yttre. Men
den innebär icke. utan utesluter på det bestämdaste motsvarighet mellan en
art af — fysiskt-mekaniska — fenomen och en annan, derrned till innehållet
och beskaffenheteu helt olika art af — inre och psykiska — fenomen, såsom
t. ex. mellan vågrörelser i ett antaget yttre medium och en viss färg eller
ton. Jag anser nämligen färgen och tonen vara lika yttre, som våg-
rörelserna. Eller från en motsatt synpunkt: jag anser vågrörelserna vara lika
inre och subjektiva, som någonsin färgen och tonen. För mig reducerar sig
skilnaden mellan det yttre och det inre hänidlag till skillnaden mellan ett
bestämdt äpples röda färg och en mer eller mindre generell föreställning om
eller bild af röd färg, mellan en bestämd yttre rörelse och en mer eller
mindre generell föreställning om rörelse. Skillnaden reducerar sig m. a. o.
till en generalisatiousgrad, som, från annan synpunkt sedd, framträder såsom
en medvetenhetsgrad eller en grad af medvetandets aktivitet. Det vttre är
ett fenomen, som går hand i hand med medvetandets passivitet Men
medvetandets passivitet får icke tolkas såsom det potentiella eller dunkla med-
vetandets aktivitet , ty en sådan tolkning involverar en uppenbar motsägelse
och leder in i Fichteska cirklar, Derför får heller icke det kroppligas real-
grund sökas i medvetandets så tolkade passivitet. Utan medvetandets pas-
sivitet innebär dess faktiska begränsning af något annat som väl faller un-
der det rena sjelfmedvetandets form såsom en logisk möjlighet, men som i

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

81

kontinuitet i och under föreställningsreproduktionen, dess dekom-
position genom förståndets analys och komposition genom fan-
tasiens syntes. Denna vetenskap hvilar på underlaget af den

sig är rent obekant, och som för oss blott framträder som det faktiska tin-
get Detta för oss ofattbara något är f. ö. realgrund icke blott till objektet,
utan ock till subjektet, d. v. s. är logiskt möjlig realgrund dertill. Denna
logiska möjlighet kunna vi på vår n. v. ståndpunkt aldrig höja till veten-
skaplig verklighet Derför existerar den icke såsom en aktuell förklarings-
grund i vår vetenskap, utan blott såsom ett Kautiskt »gränsbegrepp*.

Må det tillåtas mig att med ett par ord söka närmare utveckla
betydelsen af det senast sagda! Det finnes ett identiskt medvetande, som
omspänner all erfarenhet, subjekt contra objekt, objekt contra objekt och
subjekt contra subjekt, med den logiska möjlighetens gemensamma band.
Insigten i denna medvetandets universella enhet framgår direkt ur erfaren-
hetens kunskapsteoretiska undersökning såsom det yttersta villkoret för kun-
skapens möjlighet. Denna rent formella enhet i all vår kunskap, d. v. s. i
al! vår teoretiskt sedda erfarenhet, framträder nyanserad till olika lagar och
former, då den skiner fram genom olika erfarenhetsmedia, men något rent
innehåll kan den icke upptäckas ega. Den representerar den rena logiska
kopulan i h varje fall, men hvarken subjekt eller predikat i omdömet. All
s. k. närmare bestämdhet derhos innebär endast olika aspekter deraf från
yttre ståndpunkter och genom faktiskt olika åskådningsmedia (rum, tid, rö-
relse o. s. v.) Den enbart teoretiska filosofien utmynnar sålunda i en
tom formritning, som dock är erfarenhetens rena väsende och all kunskaps ytter-
sta förutsättning. Att ur teoretisk synpunkt förtäta denna formritning till
vare sig substans eller verksamhet innebär dogmatism och att använda ett
sådant förtätadt begrepp till verldsförklaringens princip måste medföra kon-
struktion. Men denna blotta form eller detta rena förnuft (rena sanning), som
icke kan af oss tänkas såsom ett bestäindt innehåll, kan dock oskadliggöras i bild, om
det nämligen hänföres till erfarenheten, icke längre sedd såsom kunskap allena,
utan såsom moralisk utveckling tillika. Förutsättningarna för den moraliska
utvecklingen utgöra konkretare uppfattningar af den rena sanningen. Utan
fast anknytning till och oafbruten kommunikation med sanningen ingen
moralisk utveckling. Men all moralisk utveckling fordrar tillika ursprungliga
rörelsekrafter, fasta riktningspunkter och normer, hvilka alla måste ligga
öfver den gränslösa och motsägande åskådlighetens plan och i den förnuf-
tiga eller rena sanningens. Den moraliska utvecklingens villkor kunna sam-
manfattas deri. att sanningens rena form på något sätt måste i erfarenheten
framträda såsom fri grund, såsom idealt eller absolut (d. v. s. icke i kretsgång
indraget) ändamål och såsom konstant lag. Sådana aspekter af den rena
formen åro också faktiskt gifna. Liksom den rena formen bryter sig i lo-
gikens mångfaldiga normativa och kanoniska innehåll, när den ses genom
den teoretiska erfarenhetens olika media, så bryter den sig i den praktiska
filosofiens rika innehåll, när den ses från olika ståndpunkter af ocli inom
Göteb. Högs k. Arsskr. IV: i. 6

Digitized by tjOOQle

82

VITALIS NORSTRÖM

fysiologiska verldsbilden och kommunicerar med naturvetenska-
perna genom den empiriska psykologien med dess parallelteori.
Psykologien kan icke åstadkomma någon annan förklaring af
tingföreställningens uppkomst än nervfysiologien och det der-
med förenade naturvetenskapliga föreställningssättet in toto
Till föreställningen om en korrelativ relation mellan en yttre
och en inre faktor, hvilka icke kunna reduceras på hvarandra,
utan hvilka äro väsentligt olika: den ene fysisk, den andre
psykisk, måste psykologien anknyta, om hon vill uppfatta sitt
objekt, psyke, med någon grad af bestämdhet eller fatta det
såsom egande något innehåll. Men hon måste tillika ega en
sjelfständig förutsättning i en för henne sjelf egendomlig
erfarenhet. Det psykiska förtunnas på naturvetenskapens
objektiva och naturalistiska ståndpunkt till en osjelfständig
reflex, låt ock vara, att denna reflex aldrig någonsin der kan uppvi-
sas vara materiell. Men till en i det andligas egenartade natur in-
trängande erfarenhetsuppfattning kommer det der aldrig: åt-
minstone lägges en sådan uppfattning der aldrig till grund för
vetenskapens progress. Det naturvetenskapliga föreställnings-
sättet accepterar aldrig en verklig det psykiskas jembördighet
med det fysiska, utan uppfattar det alltid ur synpunkten af
ett korresponderande fenomen utan substantiell verklighet och
kausal kraft. Hvad det psykiska är i och för sig, d. v. s. när
det icke ses såsom ett blott reaktionsfenomen i förhållande till

den moraliska kulturen. Detta praktiskt-filosofiska innehåll — innehåll icke
i det rena medvetandet, utan i den praktiska filosofien — betecknar alltså
icke ett rent an sich , utan blott ett an sich fur uns , d. v. s. utgör bild. Men
det är en bild af sanningen och varat, som i sig har makt att göra sig sin
urbild alltmera lik. Och det är en bild, som går öfver i och upphäfver sig
sjelf i sin urbild i mon af denna urbilds allt bestämdare framträdande. Menni-
skan kommer sanningen principiellt närmare, i den mon hennes vilja förbättras.
Det gifves till sist intet annat sätt att häfva erfarenhetens motsägelser och
sanningens dermed hand i hand gående fattigdom på innehåll och innehål*
lets blotta bildlighet än att erfarenheten successive blifver en annan , d. v. s.
omskapas genom viljan. Allt begripande af erfarenheten hvilar ytterst på
viljelifvets renhet, makt och utbildning. Derför är den teoretiska sanningen den
goda viljans formalgrund, medan den praktiska godheten är det forskande
förståndets realgrund. Derför är det ordet ock sannt, som säger, att »guds-
fruktan är vishetens begynnelse».

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

83

nervrörelser, det bildar gräns för detta föreställningssätt sjelft,
som vid den gränsen öfvergår till agnosticism. Kants kunskaps-
lära blef agnosticism i och med läran om »Ding an sich», den
moderna psyko-fysiska parallel teorin eller, som den sjelf oftast
kallar sig, monismen blir det redan, då den möter föreställningen
om psyke . Men en sådan psykologisk agnosticism är all verk-
lig psykologis gifna död, ty denna måste anknyta till en bestämd
erfarenhet af psykisk art, hvilken låter fatta och fasthålla sig
ur både substantialitetens och kausalitetens synpunkter. Eger
icke psyke någon resistens mot det upplösningsarbete, som
den fysiologiska förklaringen af lifvets och medvetandets före-
teelser successive deremot riktar, låter hon icke fasthålla sig
såsom en i någon grad fattlig verklighet och likaledes såsom i
någon grad fattlig princip för verkningar, utan falla all sub-
stantialitet och all kausalitet på den fysiska sidan, då förvand-
las i sjelfva verket det s. k. psykiska till ett qvalitativt fysiskt
fenomen, fastän till sitt quale ohärledbart och oförklarligt ur
den qvantitativa sidan hos fysis, en bibestämning till denna
senare, som dock åtminstone hittills trotsat försöken att infoga
den i det stora mekaniska sammanhanget.

I närmaste sammanhang med frågan om hvad psyke är
i sin konkreta erfarenhetsverklighet, såsom substans och causa,
sidoordnad med de verkliga och verkningssättande konkreta
tingen, står den andra anmärkning, hvilken jag i detta sam-
manhang vågar rikta mot Kant. Denna vänder sig mot hans
åsigt, att kunskapsförmågan eller det teoretiska medvetandet i
sig år sjelfbestående psykisk verklighet och kan tillerkännas kausa-
litet eller uppfattas såsom princip för verkningar (psykisk kraft).
Det är ju kunskapsförmågan, hvilken hos Kant såsom inbillnings-,
kraft och förstånd utför de erfarenhetsbildande syntetiska pro-
cesserna, och som derför måste ega den substantialitet, som
ingen kraft kan undvara. Ett sådant föreställningssätt må nu
tvifvelsutan med rätta anses såsom befogadt och nödvändigt*
om det är förenadt med insigt om sin begränsning och om det
komplement, som det fordrar. Men löst från detta villkor synes
det mig vara alldeles oberättigadt och leda till stor konfusion.

Min utgångspunkt är här begreppet psykisk kraft eller
psykisk princip för verkningar. Man har ingen rätt till att, i lik-

Digitized by ^ooQle

8 4

VITALIS NORSTRÖM

het med Herbart , betrakta föreställningarna i sig såsom varande
krafter, ty endast såsom känslobetonade äro de krafter. Att
en föreställning skulle på grund af sitt eget innehåll eller, möj-
ligen, på grund af sin egen form attrahera och repellera andra,
afnötas mot andra, växa till genom förening med andra, ändra
sin ställning till andra, komma och gå, allt detta h vilar på så af-
gjordt naturalistiskt-mekaniska analogier och är så helt me-
ningslöst utanför dessa analogier, att det röjer frånvaron af
en klar uppfattning af det psykiskas specifika natur. Om föreställ-
ningarna i sig uppfattas såsom krafter, måste man antingen
påtrycka dem eii markerad analogi med fysiska elementer och
fästa sjelfva deras begrepp vid en analogi dermed eller också
taga sin tillflykt till en sådan obestämdhet i uppfattningen af
kraften eller energien, att predicerandet af kraft åt föreställ-
ningen ingenting säger. Vi kunna fasthålla såsom ett alldeles obe-
stridligt erfarenhetsfaktum, att föreställningar måste vara kän-
slobetonade för att kunna betraktas såsom krafter eller såsom
verksamma. Men känslotonen uttrycker ingen inre bestämdhet
hos föreställningen sjelf såsom sådan, den uppenbarar i ingen
mon h varken h vad föreställningen föreställer eller ens, direkt, gra-
den af dess klarhet och omfattning, utan den röjer endast föreställnin-
gens relation till ett i och med densamma harmoniskt eller dishar-
moniskt kännande subjekt, som eo ipso vill harmonien, men icke
vill disharmonien. Känslobestämdheten innebär och förutsätter
föreställningens relation till viljan. Känslan uttrycker subjek-
tets behof eller intresse, men ett beliof eller ett intresse har
ingen mening annat än i förhållande till en drift, en instinkt,
ett begär, en medveten, sjelfständig viljeriktning. Hos ett all-
deles viljelöst subjekt skulle ingen föreställning kunna väcka
hvarken lust eller olust För att kunna urskilja bestämda behof
och intressen hos ett subjekt måste man alltid tänka sig en
tendens i dess lif, med hvilken vissa föreställningar och till-
stånd harmoniera, men andra icke. Man kan helt enkelt ut-
trycka samma sak så: föreställningar kunna icke vara motiver
(psykiska krafter) annat än såsom bestämningar hos en vilja.
Tidsförhållandet är här samtidighet. Föreställningen, känslo-
tonen, d. v. s. föreställningen såsom motiv, och viljan höra
oskiljaktigt tillsammans och äro samtidiga. Men begreppsför-

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 85

hållandet innebär prioritet åt viljan i en viss mening. Denna
prioritet framträder på det sättet, att viljan är subjektet, som
har den känslobetonade föreställningen till sin bestämning. Vil-
jan är den konkreta psykiska enheten i och af föreställnin-
garna såsom motiver.

Vi kunna sålunda utgå derifrån, att viljan är den psyki-
ska kraften, och att det icke finnes några andra psykiska kraf-
ter än viljor och, i andra hand, viljeriktningar, och vi känna
skälet dertill. Men det är ej blott ur kausalitetens synpunkt,
som viljan är den konkreta psykiska enheten, utan äfven ur
substantialitetens. Dessa äro nämligen oupplösligt förenade.
Orsaksbegreppet 1 ) involverar icke blott begreppet af ett före-
gående, utan också något bestämdt och fixeradt föregående,
hvilket icke låter upplösa sig i en blott och bar process eller
förändring. I och för sig betyder en absolut förändring intet
— det har redan Plato visat — och en föregående blott och
bar förändring kan endast ställas såsom ett antecedens till

i) Om förhållandet mellan orsak och verkan vill jag här anmärka, att
jemförelsegrunden till dem (tertium coniparationis) eller deras formella enhet
icke är förändringen eller verksamheten. Jemförelsegrunden måste nämligen
vara en inre bestämning hos båda membra ielata, men verksamheten är in-
gen inre bestämning hos verkan, utan endast hos orsaken. Det är endast
orsaken, som är i verksamhet och som förändrar sig i och med verksamhe-
ten, medan all verkan såsom sådan sätter en gräns för förändringen. Så
långt en verkan af verksamheten kan fixeras, så långt är verksamheten häm-
mad eller har den upphört. Verkan refererar sig till verksamheten endast
förmedelst och i orsaken, till hvilken den står i ett visst förhållande. Derför
är verksamhet endast en yttre och relativ bestämning hos verkan. Den kan
derför icke fattas såsom den högre enheten af orsak och verkan. Denna
kan jag för min del endast söka i det oföränderliga väsendet, in specie i
lagen.

I detta bestämmande af relationen mellan orsak och verkan och af
deras högre (»syntetiska») enhet ligger en grund väsentlig, om ock blott
formellt uttryckt, motsättning mot Fichte , som i verksamhetens begrepp ser
»syntesen» af Thätigkeit-Ursache och Leiden — das Bewirkte. Jfr Sämntl.
Werke, Grundl. d. Wissenschaftslehre af 1794, s. 136. En på ytterst sväfvande
sätt uppfattad intelligent verksamhet utgör, såsom bekant, hos Fichte
det element, i hvilket orsaken och verkan lefva, röra sig och hafva sin va-
relse, ungefär så, som tänkandet hos Hegel och sjelfmed vetandet eller lifvet
hos Boström äro de elementer, i hvilka allt verkligt är till. Mot denna Fich-
teska åsigt är min formella anmärkning riktad.

Digitized by ^ooQle

86

VITALIS NORSTRÖM

en annan förändring, men icke fattas såsom dess orsak. All
orsak är kraft, och all kraft faller under substantialitens
schema af fortvaro (oföränderlighet) i tiden. Icke ens natur-
vetenskaperna kunna helt omsätta sina kraftföreställningar,
sina dynamiska atomer och molekyler i rörelse och lagar för
rörelse, lika litet som ett tal kan fattas såsom uteslutande kon-
stitueradt genom sina konstanta relationer till andra tal utan
att vara något genom och i sig sjelft Det är en sanning, att
vetenskapens satser om kraften endast utsäga lagen, om talet
endast talförhållandena, om substansen endast de konstanta
verkningssätten, ändamålen och lagarna, m. e. o. väsendet
i det föränderliga. Men likvisst är kraften kraft, talet
tal och substansen substans, likvisst är dervid en bestämd
mening knuten. En intuition är här för handen, nödvän-
dig för allt analytiskt inträngande i dessa begrepps natur. Analy-
sen har omdömets form och binder sig derför vid relativiteten,
men intuitionen föregår analysen såsom ett villkor för att denna
skall liafva något att analysera. H varje logiskt subjekt är
grundadt i en intuition i betydelse af en omedelbar uppfatt-
ningsakt och representerar derför såtillvida något absolut.
Derför är det berättigadt att från hvaije kausalt förhållande
sluta till en substans. Motviljan mot detta senare begrepp
såsom en vetenskaplig dignitet må hafva sina historiska och
psykologiska anledningar, den raenskliga kunskapsförmågan
kommer dock aldrig ifrån det — så länge hon behöfver logi-
ska subjekter i sina omdömen. Det logiska subjektet är ju in-
tet aunat än begreppet substans in genere. Utsäger man der-
för om viljan, att hon är den psykiska orsaken (kraften), så
har man också samtidigt bestämt henne såsom den psykiska
substansen.

Viljan är den konkreta substansen på det psykiska områ-
det, och hon sträcker sig genom alla psykiska bestämningar
såsom enheten sträcker sig genom mångfalden och kraften
genom yttringarna (förmågan genom funktionerna). Hon är
deras grund och deras band. Att hafva påvisat detta och i
denna punkt hafva korrigerat intellektualismen är Schopenha -
ucrs stora förtjenst, men Schopeuhauer har groft förfalskat vil-
jans begrepp, då han, sjelf skattande åt den falska abstraktio-

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

87

nens och konstruktionens fördom, som han eljes så ifrigt bekämpat,
satt såsom princip en vilja, blottad på medvetande, medvetet
innehåll och förnuft. För den enda i erfarenheten kända psy-
kiska makten har han substituerat en fantastisk naturmakt,
som hör hemma hvarken i naturens eller andens rike, en af
dessa abstraktionens talrika hybrida former, som sakna all kon-
sistens och all bärkraft. Erfarenheten känner endast den af
känslobetonade föreställningar motiverade viljan, en vilja, som
går efter bestämda syften eller drifves i bestämda riktningar i
en gifven och bestämd verld.

Om viljan är den konkreta psykiska enheten, så måste
detta nekas om kunskapsförmågan, tänkt såsom för sig varande.
För sig tagen kan denna senare heller icke med rätta ens kal-
las förmåga , ty det, som icke är substans, kan heller icke
vara förmåga. Såsom förmåga är det teoretiska medvetan-
det viljan sjelf eller är det detta samma medvetande, tänkt i omedel-
bar samhörighet med och såsom ingående i viljan. Alla före-
ställningar och begrepp måste fattas såsom funktioner af viljan,
om de nämligen tänkas utan abstraktion från sin grund eller
i sitt totala psykiska sammanhang. Så långt som föreställnin-
garna och begreppen kunna betraktas såsom satta inom den
psykiska verksamheten af den psykiska kraften och erhålla sin
form bestämd af denna verksamhet, äro de bestämda af viljans
sträfvan efter harmoni, af hvilket universella intresse det teo-
retiska klarhetsintresset blott är en specifik form. Att menni-
skoanden skulle kunna sträfva efter en intresselös klarhet och
upplysning eller att densamma skulle kunna eftersträfva en
högre grad af medvetande af något annat skäl än för den har-
moni, som medföljer den, är alldeles orimligt, enär ingen kan
förstå en sträfvan , som ej är knuten vid ett intresse , och enär
begreppet intresse ej kan hafva något annat innehåll än har-
moni, d. v. s. känslaus omedelbara, ej vidare för analys åtkom-
liga värdesättning. Hvad innebär ett värde, som ej är subjek-
tivt, och hvad är ett subjektivt värde, som ej är bestämdt och
satt af känslan och hvad är ett af känslan satt värde, som ej
utgör en form af lust, behag, harmoni? Härpå har ingen nå-
gonsin kunnat svara och skall aldrig någon kunna det. Men ej en-
dast ur ändamålets synpunkt framträda föreställningarna och
begreppen såsom viljeyttringar, utan äfven ur den specifika

Digitized by ^ooQle

88

VITALIS NORSTRÖM

grundens eller orsakens och formens. Hela den teoretiska ut-
vecklingen drifves ju och uppbäres af andlig energi, och hvad
är andlig energi annat än viljekraft? Vår uppmärksamhet kan
ökas genom energi ocji minskas genom dess frånvaro, och
tanken kan utmärka sig för styrka, men ock förfalla i svaghet
»Quodcunque summi homines valent ingenio, id valentattentione»
(som åter beror på viljan). Vi blifva på det teoretiska området
i stor utsträckning hvad vi göra oss till. Men än mer: vår teo-
retiska verksamhets riktning är till viss grad i anseende till sin
form fri. Vi kunna ju i viss mån genom afsigtlighet och före-
sats vända vår uppmärksamhet åt det håll vi önska. Vi kunna
fritt företaga eller underlåta abstraktions- och reflexionsakter, och
fantasien timrar sina byggnader efter subjektiva mönster. Åt-
minstone framträder här frihet i verksamhetens riktning och
intensitet i lika hög grad och i samma mening, som på det
s. k. praktiska området. Och tvång framträder och röjer sig
i full motsvarighet på båda områdena. Våra abstraktions- och
reflexionsakter samt våra fantasisynteser bero i väsentlig mån
på förhållandet till den centripetala nervprocessen och de
yttre faktorer eller den ytterverld, som förutsättes såsom genom
sina irritament föranledande och bestämmande densamma.
Men alldeles lika stort beroende gäller om våra determinations-
akter af vilja, som äro knutna till den centrifugala nervpro-
cessen. Ja, ser man rätt efter, så torde frihetsmomentet i viljans
verksamhet befinnas primärt ligga just på det teoretiska om-
rådet, nämligen i uppmärksamhetens fria riktande och fria för-
stärkande eller försvagande. Jag drar af allt detta den slutsats,
att all verksamhet är viljeverksamhet eller är praktisk, hvilket
visar sig ur både ändamålets, orsakens och formens synpunkter,
och att den s. k. teoretiska verksamheten blott är en sida af
den praktiska. Det förhåller sig icke blott så, att viljans verk-
samhet icke kan undvara teoretiska inomen ter, hvilket är en
sedan gammalt känd och insedd sak, utan äfven så, att prak-
tiska momenter framträda och röja sig i den teoretiska verk-
samheten på ett så grundväsentligt sätt, att de måste sågas
utgöra dess drifkraft och konstituera dess form och dess
ändamål.

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

89

Af angifna skäl har man egentligen ingen rätt att beteckna
det teoretiska medvetandet såsom förmåga . Det måste nämligen
tvärtom bestämmas såsom funktion af viljan 1 . Löst från all
viljegrund, är det teoretiska medvetandet endast en reservoir
för föreställningar och begrepp, men ingen makt. Här är an-
geläget att undanrödja en tvetydighet. Här är alldeles ingen
fråga om en absolut förklaring af det teoretiska lifvet såsom
varande in toto en yttring eller produkt af en blind och med-
vetslös vilja. Jag känner ingen sådan vilja och kan på intet
vis skilja viljans begrepp från hvaije grad af medvetande och
klarhet lika litet som jag kan föreställa mig eller tänka någon
grad af medvetande utan en real ytterverld. Jag känner
heller ingen psykisk verksamhet som helt föregår det medvetna
lifvet utan betraktar hvaije antagande af en sådan som en
obestyrkt motsägande och ofruktbar hypotes. Utan här är
endast fråga om det relativa, att jag förklarar hvaije framsteg
i klarare och fylligare medvetande, hvarje utveckling inom det
teoretiska medvetandet genom viljans energiriktning och energi
i sin riktning. Liksom hvarje ting eger sin egendomlighet
genom måttet af sin inre sammanhållning och såsom bestämdt
af yttre fysiska krafter och genom krafternas samverkan i
resultantens riktning förändrar sig, likaså är hvaije psykiskt
individ bestämdt till vara och verksamhet genom naturen
af sina praktiska bestämningar och inflätas i erfarenhetens
sammanhang såsom en erfarenhetens verld medbestämmande
och med andra i vexel verkan stående faktor just i egen-
skap af en viss bestämd vilja. Af viljornas på djupet verk-
samma krafter lyftas och sänkas nu den teoretiska kultu-

1 På den sedliga viljans ståndpunkt är det det teoretiska medvetandet all-
tid tillhörande motivet eller den s. k. bestämnings grunden ett så vidt möjligt är
rent uttryck för viljans egen beskaffenhet, men har liten eller ingen karakter
af tendens att utifrån bestämma viljan. På den egentliga viljans ståndpunkt
framträder älltså motivet icke såsom någon annan makt än viljans egen.
Att motivet så gör på de lägre ståndpunkterna iuom viljelifvet, kan alltför
väl — och måste — förklaras ur detsamma, tattadt såsom subjektets rela-
tivt passiva förhållande till andra viljor eller också till fysiska krafter, men
ej ur någon solliciterande tendens hos motivet, betraktadt blott och bart
såsom föreställning.

Digitized by ^ooQle

9 o

VITALIS NORSTRÖM

rens böljor. Häri ligger nu icke den mening, att viljan fritt
genombryter och omformar det lagbundna natursammanhanget,
ty detta sammanhang är för mig fäst i den yttre naturens
reala verklighet, men icke i det föreställande medvetandet, som
alldeles icke står i något orsaksförhållande dertill. Men det
betyder, att förklaringen af detta natursammanhang, bestäm-
mandet af det väsentliga och det oväsentliga, det högre och
det lägre i erfarenheten samt hela den slöja af stämningar och
känslor, som man breder deröfver, innerst bero af viljan eller
af hurudan menniska man i praktiskt afseende är. »Känslo-
förmågan», »föreställningsförmågan», »tankeförmågan» beteckna
något hos, i och genom viljan varande och kunna blott i se-
kundär och öfverförd bemärkelse kallas »förmågor», och all för-
ändring af tillståndet inom hvardera, som är subjektive betingad,
är såtillvida att återföra på viljan. För öfrigt framkallas natur-
ligen förändringar i detta tillstånd såsom motsvarigheter mot
objektiva naturförlopp. Det ligger hos alla dessa sensitiva och
teoretiska s. k. förmögenheter, i och med deras förhållande till
»det verkliga», som de skola uttrycka, en passivitet och ett
beroende, som icke tillåta antagandet af någon förändring hos
dem annat än såsom verkan af yttre faktorer eller af dju-
pare liggande inre 1 . Allt teoretiskt förhållande är såsom andlig
sjelfverksamhet af viljenatur och såsom tvångsverksamhet na-
turlig recepti vi tet. Det teoretiska medvetandet kan rätteligen
kallas förmåga endast med medveten abstraktion från viljan
såsom grund. Söker man deremot ställa detta medvetande så
att säga på egen grund och botten och använder man det-
samma inom psykologien såsom det psykiska lifvets bärande fun-
dament, då kommer den psykologiska vetenskapen att sväfva i
luften, i abstraktionens tomma rymd. Ty det teoretiska med-
vetandet är en abstraktion, och en abstraktion utan samband
med det konkreta och enskilda är luft och ingenting annat.
För att utfylla det tomma och öfverskyla det ofruktbara i en

1 Detta förhållande till »det verkliga» omöjliggör förnimmandets sjelf-
bestämdhet såsom sådant, tv så långt som förnimmandet är förnimmande, är det
beroende af »det verkliga*. Vi få senare tillfälle något närmare beröra den
åsigt, som i det verkliga ser en yttring af det sjelfbestämda förnimmandet
eller tänkandet.

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

9i

sådan princip har man måst tillgripa utvägen att knyta
viljekraft och utvecklingsdrift vid sjelfva abstraktionen eller
vid det tomma identiska medvetandet och dess generella
former. Man har glömt, att psykisk orsak betyder vilja, och
att hvarje orsak år konkret och individuell: h varje handling
springer fram ur ett bestämdt subjekt, bestämd menniska eller gud
eller hvilket annat bestämdt subjekt, som finnes. Det röjer hypno-
tisk inverkan från en falsk och ofullständigt begripen vetenskaplig
metod att förutsätta en allmän vilja såsom grund för handlingar.
Derför, att den vetenskapliga reflexionen i mångfalden af en-
skilda subjekters verksamhetsyttringar urskiljer gemensamma
handlingssätt och handlin gsnormer, har man ingen rätt att
hypostasera en allmän vilja såsom orsak. All allmänvilja är
enskilda viljors gemensamma form. Denna form betecknar det
väsentliga i det enskilda, men det väsentliga eller essentiella
sammanfaller aldrig med det substantiella, utan representerar
en derifrån skild synpunkt. Och då kausalitetens synpunkt
alltid är innerligt förbunden med substautialitetens eller båda
förete så att säga samma utseende, sedt i profil och en face,
eller, utan bild, då substantialiteten och kausaliteten exprimera
samma logiska identitet, bruten i olika åskådningsmedia, rummets
och förändringens, så sammanfaller heller aldrig den essentiella
synpunkten med den kausala. Det som är essentia är aldrig causa,
men essentia är en sida hos causa. Den sida, som vi här kalla
essentia, sammanfaller med det för de många enskilda hand-
lande subjekterna gemensamma teoretiska medvetandet, som
innesluter fonden af viljornas allmängiltiga former och allmän-
bindande lagar. Om man generaliserar kauserande substanser,
så får man som resultat essentiella former, men ej kauserande
substanser in genere, ty sådana äro orimliga. Lagar (och än-
damål) kunna fattas såsom generella, men ej grunder — i be-
tydelse af orsaker — såsom sådana , emedan alla generellt
fattade grunder öfvergå till gemensamma lagar och ändamål.
I abstraktionens smältugn inläggas grunderna såsom orsaker,
men uttagas såsom lagar. Det är just derför, som det veten-
skapliga uttrycket för kraften alltid är lagen . Kraftens öfver-
skott öfver lagen är blott ett irrationellt föreställningselement

Digitized by ^ooQle

92

VITALIS NORSTRÖM

(symbol), men i detta irrationella element ligger den sannskyl-
diga individualitetens rot

När man uppfattar det enskilda in genere kommer man
icke till ett annat enskildt af högre, bättre, förnuftigare, klarare,
mera medvetet slag eller till någon annan art af enskildt, t ex.
något gudomligt i stället för det menskliga, något ideellt i
stället för det reella, något förnuftigt i stället för det sinnliga,
utan man kommer till ett allmänt, som såsom sådant icke är
enskildt och icke verkar eller handlar och icke vill. Det en-
skilda saknar intet af gudomlighet, idealitet och förnuft redan
derför, att det enskilda är allt. Men derför, att det enskilda är
allt, är icke allting enskildt, hvilket innebure en alldeles felaktig
konversion. Det enskilda är heller icke utan vidare allmänt,
fastän det enskilda äfven är det allmänna eller innefattar detta
hos sig. Detta ligger deri, att det relativt enskilda har karakteren
af logiskt subjekt, men det allmänna af logiskt predikat Det
är på tid, att man inom filosofien börjar allvarligt beifra för-
blandningen af det, som till sin ställning är logiskt subjekt, och
det, som är logiskt predikat, af det (relativt) enskilda och det
allmänna, det substantiella och det essentiella, det praktiska
och det teoretiska, och att man söker blifva qvitt vanföreställ-
ningen om ett allmänt kausalt subjekt. När man säger, att
Gud gör det eller det, får detta icke innebära, att man förenar
makt med det abstrakta sjelfmedvetandet eller den abstrakta
jagtanken. Föreställningen om en abstrakt kausalitet kan väl
af fantasien framkallas, men icke fasthållas i begreppet — lika
litet som en fyrkantig cirkel. Gudsbegreppet konstitueras icke
genom något sitt genusförhållande till de enskilda subjekternas
medvetanden, utan är begreppet om en enskild personlighet
jemte andra, hvilken jemte dessa faller under sjelfmedvetandets
allmänna formalbegrepp. Om man föreställer sig folket, staten,
menskligheten såsom verkande viljor, så måste detta innebära
antingen en blott abbreviation för de många enskilda menni-
skorna, folk- och statsmedlemmarne såsom verksamma efter
gemensamma lagar och för gemensamma syften eller ock måste
man föreställa sig enskilda ideala personligheter, om hvilka man
har konkret erfarenhet af personlig och historisk natur, under
dessa namn. Den ideala verklighetens innehåll ligger icke

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

93

gömd t i abstraktionen, och reflexionen bygger ingen bro från
ett »diesseits» till ett »jenseits». Abstraktionen och reflexionen
representera endast en reningsmetod, som ur malmen fram-
drager metallen, men deri bor intet af ett skapande »varde».
Det ideala måste vara , innan det kan tänkas , hvilket endast
kan betyda, att det måste vara gifvet for menniskans konkreta
uppfattning såsom ett enskildt, innan det kan tänkas till sin
allmänna form. Och det ideala varat är viljeprocess, knuten till
en i den konkreta känslans natt nedsjunkande viljesubstans.
Det fria viljelifvet är det objektiva förnuftet, i förhållande
hvartill allt teoretiskt medvetande förhåller sig blott receptivt
och reproduktivt.

Det inflytande, som den abstrakt-intellektualistiska upp-
fattningen af det psykiska utöfvat på den allmänna verlds-
åskådningsståndpunkten, kan icke lätteligen mätas. Det är i
sanning ofantligt, men också i sanning tragiskt. Sin fjärmare
historiska förutsättning har detta föreställningssätt i Spirtozas
mos geometricus, men sin närmare i Kants lösgörande af kun-
skapsförmågan ur själslifvets totala sammanhang och sido-
ordnande med viljan, hvilket dock i princip ingalunda innebär
någon nyhet — Kants psykologiska schema hvilar, som kändt
är, på äldre förebilder — men i den radikala tillämpningen dock
i eminent grad så gör. Vidare i Kants antagande af att erfaren-
heten till sin form är en produkt af det teoretiska medvetandets
syntetiserande verksamhet Härur leder nu sitt ursprung Fich-
trs uppfattning af intelligensen såsom ett »Thun» och hans
förklaring af erfarenheten både till innehåll och form såsom
en serie af »handlingar» af intelligensen, uppträdande i en
ordning, som förestafvas af psykologisk nödvändighet, med ett
ord hela hans psykologiska panteism, hvaraf Schcllings fenomeno -
logiska och Hegels logiska äro ättlingar i rätt nedstigande led.
Med ett ord: hela den romantiska filosofien, en af de väldigaste
yttringar af den filosofiska anden, som historien känner, står
under den kausala abstrakta intelligensens tecken, och hela
denna intellektualism leder sitt ursprung dels, och företrädesvis
och närmast, från falska och outredda psykologiska förutsätt-
ningar hos Kant, dels från hans ståndpunkt med afseende på
de logiska kategorierna, som mera äro ett fynd af slump än

Digitized by ^ooQle

94

VITALIS NORSTRÖM

en eröfring från erfarenheten, och som behöfva belysas och
kompletteras genom andra sådana kategorier, på hvilka han ej
ur logisk synpunkt tillräckligt fäst uppmärksamheten (företrädes-
vis värdekategorierna essentialitet och ändamål). Emellertid
räddas Kant af tvenne omständigheter från att förfalla i den
kausala intellektualismen och panteismen. Den ena är hans
nära förtrogenhet med naturvetenskaperna, som på ett afgörande
sätt binder honom vid den analytiska metoden, den andra ligger
i hans vetenskapliga utgångsställning: att betrakta Undersöknin-
gens objekt såsom något gifvet och såsom sådant af medvetandet
verksamhet i viss mån oberoende. Derför ställer han alltid sin
vetenskapliga uppgift väsentligen så, att han vill extrahera ur
erfarenheten och fixera det gifnas form al väsende, dess begrepps-
mässiga bestämdhet, under den form, att han framtager erfaren-
hetens »aprioriska» elementer ur deras faktiska förorening med
»aposterioriska». Men den bristfälliga psykologiska och logiska
analysen hos honom för det med sig, att hans vetenskapliga
uppgift icke hålles ren från försöket att låta de aprioriska ele-
menterna sammanställa sig till en fantasilek om erfarenhetens
formskapelse eller uppkomst — såsom aktuell erfarenhet — ur
till sin natur omedvetna och ofattliga processer, en förtunnad
och svagt utförd motbild till den religionshistoriska skapelsens
fylligare skuggspel. Erfarenhetens förutsättningar (= dess for-
malväsen) blifva hos honom i viss mon förblandade med dess
orsaker, hvarvid han är nära att glömma sin egen lära, att
kausaliteten blott slår en bro mellan faktum och faktum inom
erfarenheten, men aldrig från ett »jenseits» till erfarenheten.
Dock är härvid att märka, att denna syntetiskt-kausala tendens
hos Kant alltid är starkt hämmad och begränsad af den mot-
satta analytiskt-essentiella tendensen, att han aldrig konstruerar
någon »transscendental» intelligens såsom subjekt för de erfa-
renhetsbildande operationerna — han nöjer sig alltid med en
gemensam organisation hos de faktiska subjekterna, i kraft
hvaraf de göra erfarenheten allmängiltig till formen — och att
hans idealism aldrig blir ihåligt konstruktiv, utan är i det högre
(abstrakta) registret anderik agnosticism och i det lägre sund
och ädel praktisk rationalism. Men efter Kant bär den filo-
sofiska utvecklingen hejdlöst hän i riktning af den oveten-

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

95

skapliga tendensen hos honom. Då lössläppes de rotlösa ab-
straktionernas koppel till den t vilda jagten». Det villebråd, som
i denna jagt hetsas och såras, är filosofien sjelf, som har haft
och har synnerligen svårt att repa sig efter sina utmattande
romantiska äfventyr och att återvinna den allmänna aktning
och det anseende för allvar, som tillkomma den på sin egen
begränsning reflekterande, blott steg för steg fortskridande
vetenskapen. Dock vill jag icke här föregripa mina anmärk-
ningar mot den romantiska filosofien, hvilka snart i koncis
formulering skola framställas. Jag vill blott här försöka för-
klara och försvara den ton, i hvilken jag talar om den. Denna
förklaring och detta försvar må inneslutas i följande fråga.
Ar det underligt och klandervärdt, om någon affekt inmän-
ger sig i omdömet öfver en företeelse, som svikit nära nog
lika många förhoppningar, som den väckt, der tillrustningar
och ansatser, anspråk och löften stå i en så kolossal misspro-
portion till resultaten, och som kostat en lifvets svåraste och
mest kraftutsugande ansträngningar att sätta sig in i och att
— sätta sig öfver? Bitterheten öfver svikna illusioner och
grämelsen öfver fruktlösa ansträngningar kunna dock icke all-
deles förvägras att söka sig uttryck ens i en vetenskaplig fram-
ställning.

Vi hafva ofvanför sökt visa, hvilken det psykiska lifvets
konkreta företeelse är. I denna konkreta företeelse, d. v. s. i
den bestämda viljan, har den rationella psykologien sin real-
princip eller sitt objekt (declarandum) och i att fastställa vilje-
lifvets konstanta former, lagar och ändamål har den att söka
sin uppgift Liksom fysiken i anseende till hvaije sin del,
såsom t ex. optiken, akustiken, värmeläran, elektricitetsläran,
utgår från en mer eller mindre dunkel bild af en kraftkälla
eller en verksam substans (»ljuset», »ljudet», »värmet», »den
elektriska kraften»), hvartill likartade fenomen återföras liksom
på en grund, men framställer sitt vetenskapliga innehåll i
»lagar» för de förändringar, som i de resp. kraftcentra föreställdes
ega sina orsaker, så utgår psykologien från viljans konkreta,
men dunkla urfaktum och omsätter de dunkla föreställningarna
om själslifvets verksamma grund i klara begrepp om den psy-
kiska verksamhetens (= viljelifvets) konstanta former. Då nu

Digitized by ^ooQle

9 6

VITALIS NORSTRÖM

viljandet till sin form är förnimmande — allt viljande betecknar
en rörelse af viss intensitet och riktning inom förnimmandet
— så måste viljandets konstanta typer vara former af för-
nimmande eller vara specifikationer deraf. Psykologiens ratio-
nellt vetenskapliga innehåll utgöres af satser om det konstanta
förnimmandet Förnimmandets konstanta former blifva lagar
för den psykiska verksamheten. Min mening är denna: för-
nimmandet, sedt ur grunden-orsakens (resp. substansens) syn-
punkt, heter viljande, men viljandet, sedt ur formens (d. v. s.
lagens och ändamålets) eller väsendets, heter förnimmande.
Viljan såsom orsak och den derur härflytande verksamheten
bilda psykologiens rätta factum a quo, dess dunkla åskådnings-
elementer, dess objekt och declarandum, som vetenskapen fast-
ställer, begriper och »förklarar» genom angifvande af dess
fasta förnimmelseformer. Förnimmandet är viljans väsen, och
viljan är förnimmandets substans och grund-orsak. Nu kan
vetenskapen icke komma längre än till att med en viss grad af
abstrakt isolering uthäfva substansens (orsakens) väsen ur sub-
stansen sjelf. Dess uppgift är endast att omsätta den mera
omedelbart gifna substantiellt-kausala företeelsen i essentiella
bestämningar. Det är den substantiella grunden-orsaken, som
skall förklaras, men denna är ej vetenskapens förklaringsgrund.
Det formella väsendet är den förklarade grunden och dermed
ock förklaringsgrunden inom vetenskapen.

Psykologiens grundfaktum förgrenar sig i en mångfald
af företeelser, i det att viljekraft framträder och kan konstateras
i flera faktiska former: drift, instinkt begär, karakter. I ome-
delbart och oupplösligt sammanhang med dessa stå former af
förnimmande: känsla, varseblifning, • föreställning, tanke (eller
egentligen endast själslifvets tvenne elementära förnimmelse-
former: känsla och åskådning ). Vid analysen af de förra formerna
ledes uppmärksamheten på de senare såsom deri integrerande
sidor, och de förra förklaras eller begripas, när de fattas såsom
riktningar inom eller af varseblifvandet, föreställandet och tän-
kandet, hvilka, framgående ur sin dunkla grund, ledas i vissa
bestämda banor, hvar och en genom sin bestämda fömim-
melsetyp. Psykologiens uppgift är alltså att utgå från det
praktiska sjalslifvet och förklara detta med och genom det

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

97

teoretiska, hvilket sker — väsentligen — genom att fatta det
senare såsom det forras lag. Väl mäktar alltså psykologien att
framställa substansen såsom väsende: medvetandet är viljans
väsende. Men så länge all vetenskaplig verksamhet utgöres
af en vid abstraktion nödvändigt bunden reflexion, så råkar
man i strid med villkoren för vetenskapens lif, om man förut-
sätter och fordrar, att psykologien på något sätt skall kunna
rent fatta väsendet eller medvetandet såsom substans. En vä-
senssubstans är en föreställning, som icke kan höjas till begrepp,
ty den involverar oöfvervinnerliga svårigheter för den abstra-
herande tanken. Den substantiella grunden såsom sådan faller
i sista hand alltid utanför vetenskapen såsom obegripen och
blott konstaterad. Vetenskapen köper sina klara och väsent-
liga begrepp endast på bekostnad af sitt föremåls konkretion.
Hvad vetenskapen sätter såsom väsende upplöser den såsom
substans. Den romantiska filosofien har på denna redan af
Aristoteles belysta kardinalpunkt gjort sig skyldig till en oklar-
het, som gjort den till ett säkert byte för den angripande em-
pirismen, hvilken anmärknings riktighet jag sedan får tillfälle
att ådagalägga, och hvars räckvidd jag i sammanhang dermed
också får tillfälle påpeka . 1

1 Substansföreställningen utgör ett åskådningselement, hvilket lika
litet kan utrotas ur vetenskapen, som densamma — vetenskapen — kan sakna
ett föremål. Det är nämligen just med föremålets nödvändighet, som sub-
stansföreställningen hör till vetenskapen, ty substansen har just stäUningen
af att vara det logiska subjektet i bestämd och åskådlig form. Det är om
substanser, som. vetenskaperna handla. Och den första fordran, som bör
ställas på en vetenskap, består just i krafvet på en bestämd, i yttre eller
inre åskådlighet föreliggande substans (orsak) med ett bestämdt erfarenhets-
område såsom vetenskapens föremål. Fasthålles och tillämpas denna fordran,
så är redan detta tillräckligt för att utmönstra åtskilliga apokryfiska s. k.
vetenskaper, hvarpå speciellt den tyska idealismen och panteismen öfver-
flöda (såsom t. ex. Fichtesk vetenskapslära, Schellingsk naturfilosofi och
Hegelsk logik). Med substansföreställningen står eUer faller kausaliteten.
Då alla substanser tillhöra erfarenheten och dermed stå i tidsförhållande och
falla under förändringens schema, så sammanhänger föreställningen om kau-
salitet omedelbart med föreställningen om substans. Det substantiella, sedt
ur den af förändring fyllda tidens synpunkt, är det varaktiga eller konstanta,
men det konstanta är partiell identitet mellan hvarandra framkallande för-
ändringar i tiden, af h vilka den föregående kallas orsak och den efterföljande
verkan, eller just kausalitet . Om man betraktar kausaliteten rent formellt,
Götéb. Hogsk. Årsskr. IV: /. 7

Digitized by ^ooQle

9 8

VITALIS NORSTRÖM

Vid psykologiens utgångspunkt möter en dualistisk mot-
sättning mellan psyke och den yttre verklighet, som innehål-
ler villkoren för att psyke skall kunna vara och fattas med nå-

betyder den endast lagbundenhet i ett förlopp eller ett skeende. Betraktar
man den åter reellt, så visar den sig just betyda varaktigheten hos en sig
förändrande eller verksam substans såsom sådan. Förloppet inom vetenska-
pen såsom ett helt betraktad (icke inom hvaije särskild vetenskap) för det
nu med sig, att substansen först måste fixeras till sin qvalitet, sedan såttas
i tidsförhållande och betraktas såsom konstant orsak samt till sist rent for-
mellt framhäfvas såsom lag. Slutligen bör framhållas, att vetenskaper fin-
nas, som jemte den form för väsentlighet eller begriplighet, som ligger i
lagen, ega en annan essentiell form, nämligen ändamålet , hvilken är för dem
typisk. Angående min uppfattning af kausaliteten jfr min uppsats »Om fri-
hetens möjlighet och vasen» i Göteborgs Högskolas årsskrift 1895, sidd. 74 ff,
och flerestädes i samma uppsats.

För öfrigt må anmärkas, att yrkandet på orsakens konkreta beskaf-
fenhet inom vetenskaperna icke må tolkas i andan af en bornerad och jå
empirism. Här är för det första uteslutet, att jag velat begränsa orsaken till
fysisk kraft eller fysisk energi. Tvärtom måste, enligt hvad äldre och ny-
are både naturvetenskaplig och filosofisk analys tydligt visar, begreppet ma-
teria aflägsnas såsom oklart och intetsägande och ersättes af energien i
rummet, och vidare antager jag enligt erfarenhetens fingervisning, utom fy-
siska energiformer, andliga orsaker såsom menniskans fria vilja, samhål-
let, Gud. För det andra är här uteslutet, att orsakens konkretion skulle
betyda dess bundenhet vid en alldeles omedelbar och obearbetad föreställ-
ning. Tvärtom fordrar jag, att orsaken skall framträda i en fortskridande
begreppsprofilering — i bestämda och skarpt markerade drag och med all
den reduktion af de många orsakerna till färre eller en enda, som erfaren-
hetsanalysen föranleder. Förhållandet mellan åskådning och begrepp derom,
konkret och abstrakt, är ju alltid beroende på synpunkten och graduellt Jag
vill endast, att ingen orsak inom vetenskapen skall fastställas, som icke
kan beläggas med bestämd och konkret erfarenhet, och som icke i denna
mening eger åskådlighet. Med anknytning till kulturhistorien måste man fast-
slå den menskliga viljan såsom verksam grund och med blicken fäst på den po-
litiska historien och på religionshistorien måste detsamma ske med staten och
Gud. De historiska fakta blifva utan dessa orsaker helt enkelt oförklarliga och
måste, i stället för att förklaras, borttolkas och reduceras under sitt verkliga
mått. Hit hör också det omedelbara konstaterandet i hvars och ens eget inre af
dessa orsaker eller hvad man kallar tro , som också är en form af erfarenhet.
Det är detta jag fordrar: konkreta hållpunkter i erfarenheten för hvaije an-
tagen orsak. I motsats mot derpå stödda orsaker sätter jag verkande ab-
straktionshypostaser, hvilka jag utdömer. De råa empiristerna utkasta här
barnet med badvattnet, förnekande all andlig orsak.

I hvilken mening och till hvilken utsträckning orsaker kunna ge-
neraliseras är f. ö. i denna skrift upprepade gånger närmare bestämdt.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

99

gon grad af bestämdhet Psykologien öfvervinner aldrig mot-
satsen mellan subjektiv och objektiv synpunkt, i det att den
är fängslad inom trollkretsen af psykiska bestämningar, som
hänvisa på ett »Ding an sich». Å andra sidan ligger dock en
apparent, oupphörligt framträdande motsägelse hos detta medve-
tande, h vilket för det första är medvetet om något blott obestämd t,
som faller utanför detsamma, och som för det andra vinner ett
bestämdt innehåll blott genom motsättning mot ett bestämdt
yttre. I medvetandets allmänna natur ligger, att intet i någon
mon bestämdt föremål eller egenskap kan falla utanför det-
samma, medan å andra sidan allt bestämdt medvetande om nå-
got innebär och förutsätter dettas uteslutning derur och mot-
sättning deremot. Denna motsägelse måste lösas, om icke såväl
möjligheten till hvaije universell verldsbetraktelse radikalt
skall afklippas, som också hvaije kunskap, som ju alltid inne-
bär en viss identitet mellan subjekt och objekt, göras obegrip-
lig. Och möjligheten till lösning kan tydligen icke sökas på
annan väg, än att man skiljer på medvetande i olika betydel-
ser, ett allmänt medvetande eller ett medvetandets begrepp,
med bortseende från allt innehåll, och ett bestämdt psykiskt
medvetande. Det måste finnas ett formellt medvetande, som
universellt omfattar all verklig och möjlig erfarenhet och som
svarar mot medvetandets begrepp eller just utgör detta. Af
detta formella medvetande måtte det gifna, bestämda, psykiska
blott vara en form, medan dess objekt är en annan . 1 Att ett

1 Jag fattar förhållandet meUan erfarenhetens objektiva och subjek-
tiva sidor såsom samstämmighet, grundad i en formeU identitet, h vilken ut-
gör ett tecken till och en fordran på en real identitet, men hvilken reala
identitet, just såsom blott formeUt fattad, för oss eller i vår verkliga kunskap i
det hela endast har ideal dignitet och derför är såsom »realitet» obekant AU
vetenskaplig sanning har derför till innehåU denna formeUa identitet sjelf —
såsom lag och ideal — och former af samstämmighet mellan det subjektiva och
det objektiva, begripna såsom arter och grader af denna identitet Af den
formeUa identiteten utgör det korrelativt fattade subjektet — i likhet med
objektet — ett relativt uttryck och af den i sig okända reala, utöfver ob-
jektet, fenomen. I sin ställning af relativt uttryck för identiteten är sub-
jektet kunskap — objektet är i samma ställning ett verkligt — och befin-
ner sig då i mediet af ett inres blotta motsvarighet mot ett yttre, bildens
mot saken, det generellt-speciellas mot det individueUa. I sin ställning af

Digitized by ^ooQle

IOO

VITALIS NORSTRÖM

sådant formellt medvetande, som omfattar både subjekt och
objekt, och som såsom sådant utgör det för båda dessa leder
identiska, icke hvilar på en tom »begreppsdiktningt och så-

fenomen af den reala identiteten är subjektet fri grund eller orsak,
befinner sig i verksamhetens milieu och fattar i en dunkel och
outredd känsla sin samstämmighet med den i sig varande identitetens
reala väsende. Till ställningen af fenomen eller uppenbarelse af detta
identiska realväsende kan deremot det objektiva icke höjas. Men nisk otanken
kan öfverhufvud aldrig utan logiska cirklar sätta objektet i något omedel-
bart förhUlande till det reala väsendet, utan endast upptaga det såsom fak-
tiskt material (villkor) för fenomenets verksamhet. Deraf den ändliga verl-
dens reala oförklarlighet, betydelsen af objektets förklaring såsom liggande
i dess upphäfvande såsom sådant och det subjektivas prioritet såsom kom-
municerande med det reala väsendet i den dunkla känslan eller såsom fri
grund. Ändtligen kan subjektet ock framträda i den kombination af dessa
båda ställningar, att det fattar sig såsom kunskap om fenomenet och väsen-
det Det blifver då uppenbart för sig sjelft genom speglingar i det yttre, i
och med hvilket uppenbarande insigten i identiteten mellan det subjektiva
och objektiva får innehåll, hvarigenom vinnes en symbolisk kunskap om vä-
sendet sjelft.

Här kännes frestande att tillägga, att en fenomenlära ingalunda kan
grundas på teoretiska synpunkter, hvilka endast räcka till för att grundlägga
metafysisk agnosticism. Ur sådana synpunkter kommer man fram endast till
realiter obekant identitet och derunder fallande jembördig motsvarighet meUan
jaget och tinget (i åskådningen). För insigt i jagets prioritet kräfves prak-
tisk synpunkt. Dessutom förtjenar framhållas, att den fenomenlära hvilar
på basen af tom konstruktion, som fattar tinget såsom fenomen af jaget.
Tinget är blott i allt faktisk gräns för jaget — denned ock för jagets kun-
skap — och det som har karaktär af fenomen (uppenbarelse), det är jaget
sjelft, men icke tinget, nämligen det fritt verkande, förnuftiga jaget. Detta
fritt verkande jags väsende är i första hand dess ändamål, i andra hand dess
lag, sist och högst det obekanta absoluta, som gömmer sitt innehåll inom
ramen af medvetandets rena identitet.

För den abstraherande reflexionen, då den utför sitt värf till slut, fram-
träder jaget såsom objektets eller tingets form, . Men jaget såsom bestämdt
subjekt har emot sig tinget såsom samordnadt dermed under en tom iden-
titet Den motsägelse, som ligger i denna jagets dubbelställning till tinget,
såsom dess öfverordnade form och dess samordnade korrelat, kan ingen från
teoretisk synpunkt utgående erfarenhetsundersökning häfva. Denna motsä-
gelse ligger i idealismens tankenödvändighet, parad med dess ofruktbarhet
såsom vetenskaplig princip. På denna klippa skulle all sammanhängande
verldsinterpretation ohjelpligt stranda och sprängas sönder i skillda stycken,
utmynnande i obegränsad agnosticism och skepticism, så framt vi icke kunde
öf verbrygga motsägelsens klyfta genom praktiskt-rationell erfarenhet. Jaget

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

IOI

lunda icke utgör en fiktion, visar oss redan hvarje bekantskap med
vetenskapens faktum, ty inom vetenskapen aktualiseras faktiskt
ett sådant identiskt medvetande i och med hvaije kunskap»
som den i omdöme uttrycker. Utan ett sådant identiskt med-
vetande vare hvaije utsägande af predikat om subjekt omöj-
liggjordt Här eger Kants transscendentala metod sin fulla
tillämpning, och hvaije materiell visshet om bestämda faktas
sanning inom vetenskapen och, äfven, inom den blotta all-
männa medvetna erfarenheten fordrar och hvilar på förutsätt-
ningen om en formell sanning eller en allmän sanningsnorm.
Reflexionen på det kunskapsteoretiska problemet uppenbarar
det allmänna logiska medvetandet såsom all sannings norm. Det
närmaste steget ut öfver psykologien och dess oöfvervunna svå-
righeter tages genom tillförande af ett nytt erfarenhetsmaterial,
nämligen vetenskapen och dess historia. Den analys af vetenska-
pens form, som reflexionen öfver vetenskapens allmänna möjlighet
medför, har till resultat insigt i det logiska medvetandet, hvil-
ket är fullt universellt, emedan det har så att säga sin raison
d’étre just i att beteckna indifferenspunkten mellan subjektivt
och objektivt och genom att sålunda vara höjdt öfver denna
motsats. Men det får aldrig glömmas, att det är formellt , att
det är väsende, men icke substans och icke grund i betydelse af

framträder nämligen icke blott dels såsom tingets enhet och dels såsom dess
korrelat, utan också såsom makt deröfver, makt att ombilda och, ytterst, att
uppbäfva det Tinget upphäfves såsom ting dermed, att det intages i jagets
maktsfer såsom material för dess verksamhet och göres till spegel för jagets
innehåll, i hvilken spegel jaget lär känna sig sjelft Genom utveckligen be-
gränsas faktiskt söndringen meUan jaget och tinget (naturen) såsom kor-
relata. Af denna begränsning är den positiva sidan den, att den tomma iden-
titeten utväxer till ett relativt realt, identiskt väsende. I det oändliga ut-
vecklingssträfvandets historiskt-praktdska symbolik, som förinnerligar det yttre,
förandligar det kroppsliga och förevigar det timliga, försonas det teoretiska
medvetandets motsatser. I rationalismen öfvervinner idealismen sin egen
ofrnktbarhet såsom vetenskaplig princip.

Denna ståndpunkt innebär och utgör en Fichteanismus castigatus, för
hvilken förf. känner sig stå i större förbindelse hos Kant än hos Fichte sjelf.
Detta blott derför, att denna »Fichteanism» är en ståndpunkt, som skyr t.
o. m. allt sken af konstruktiv härledning af erfarenheten, och som uteslu-
tande 9er sin metod i en logisk interpretation (ett förtydligande genom ab-
straktion och analys) deraf.

Digitized by ^ooQle

102

VITALIS NORSTRÖM

orsak . 1 Denna dess formella karakter beröfvar dock icke lo-
giken allt innehåll, ity att det logiska medvetandet, denna in-
tuitiva sanningsnorm, kommer till ett månggestaltadt uttryck
i olika erfarenhetsspeglingar (t. ex. samstämmighet, motsagel-
seloshet, följdriktighet, fullständighet eller afgjordhet) Dessa ut-
tryck beteckna visserligen intet sjelfbestämdt innehåll hos det
logiska medvetandet, men de beteckna specifikationer deraf
under form af brytningar i yttre media, rummets, materiens,
tidens, förändringens, rörelsens, och dessa brytningsformer förse
logiken med dess rika kategoriella innehåll. Hvar och en af
dessa former utgör ett läge af relativ jemvigt mellan det sub-
jektiva och det objektiva. Å andra sidan måste åter och åter
framhållas, att det logiska medvetandet ej får konfigureras till
ande, intelligens, jag eller person och aldrig sättas i orsakssam-
manhang med erfarenhetens verld. Hvem som hypostaserar
denna riktningspunkt för mensklighetens teoretiska sträfvanden
— och den deraf bestämda riktningslinien — till substans och
orsak, han förfelar den kritiska grundtanken hos Kant Ty
det lär Kant såsom sin grundlära, att den substans, som måste
tänkas liksom ligga bakom det formella medvetandet och upp-
bära det, är oss, på grund af vår kunskapsförmågas natur, obe-
kant och måste så förblifva . 2

1 Det sagda får naturligtvis icke tolkas så, som om orsakens syn-
punkt borde hållas alldeles utanför logiken. Detta är tydligen omöjligt, då
det logiska innehållet omedelbart föreligger i form af vetenskapernas be-
grepp, hvilka naturligen måste uppfattas såsom yttringar af den vetenskap-
lige anden eller af vetenskapen sjelf såsom verksam grund. Men det inne-
bär, att fortgången inom logiken sker från orsakens synpunkt tiU lagens och
att denna senare är den egentligt logiska och rationella. Logikens uppgift är
att utforska de lagar, hvarefter den faktiska vetenskapliga verksamheten fort-
går. För denna undersökning bildar vetenskapen sjelf factum a quo (decla-
randum), och detta faktum föreligger i form af grund ^ fattad såsom orsak .
När jag här betecknar den vetenskaplige anden såsom orsak, tänker jag
densamma icke enbart ur teoretisk synpunkt, utan tillika ur praktisk — så-
som en viss viljeriktning.

2 Förbudet mot att hypostasera det rena ljuset eller den rena san-
ningen strider likväl naturligen icke mot framträdandet af intensivare, men
lika visst formella uppenbarelseformer af det »obekanta», såsom det rent goda
och, möjligen, det rent sköna, hvilka andra intuitioner kunna tagas till prin-
ciper för en reellare verldsförklaring, än den logiken presterar. Men denna

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

103

Ingen kan begripa den moderna filosofiens egendomliga
problemställning och metod, som icke följer idealismens vägar
från Kant genom Fichte , Schelling och Hcgel . Det är en mö-
dosam vandring, men en sådan som man icke får undandraga
sig. Vi stå alltså nu inför uppgiften att taga en vy af Kantia-
nismen, transformerad till idealistisk konstruktionsfilosofi och
panteistisk absolutism. Denna uppgift skola vi väsentligen söka
lösa genom ett inträngande i Fichtes ståndpunkt, så starkt, som
det är möjligt vid en öfversigtlig karakteristik och kritik. På
det sättet skola vi göra Schelling och Hegel lätta för oss.

Fichte lägger till grund för sin kritiska eller transscenden -
tala idealism den förutsättning, att intelligensen handlar , men
i kraft af sitt väsen blott på ett visst bestämdt sätt 1 . Intelli-
gensens nödvändiga handlingssätt eller, rättare, nödvändighe-
ten i dess handlande är dess lag. Den kritiska idealismen går
nu till verket på två olika sätt, i det att den »antingen här-
leder systemet af intelligensens nödvändiga handlingssätt och
denned på samma gång de derur uppkomna objektiva före-
ställningarna ur intelligensens grundlagar och på det sättet lå-
ter hela kretsen af våra föreställningar successive bilda sig in-
för läsarens ögon> eller också uppfattar den »dessa lagar unge-
fär så, som de finna omedelbar användning på objekterna, alltså
på deras lägre stadium (man kallar dem på detta stadium ka-
tegorier) och påstår: genom dessa kategorier bestämmas och
ordnas objekterna» 2 . Kritikern af detta sista slag, som icke här-
leder intelligensens lagar ur dess väsen, finner dessa endast
genom en omedelbar erfarenhetsundersökning, genom en ab-
straktion från objekterna i erfarenheten. Han kan icke bevisa,
att de ursprungligen tillhöra intelligensen och förmår gent emot
den realistiske dogmatikerns betraktelsesätt, som i dem blott

antydan f&r icke här längre fullföljas. Blott så mycket mera deraf må här
tillåtas, som att säga, att, liksom logiken stöder sig på den transscendentala
synpunkten af att söka förutsättningarna för vetenskapens möjlighet, så utgår den
praktiskt-estetiska verldsförklaringen från den transscendentala synpunkten af att
söka förutsättningarna för den moraliskt-religiöst-estetiska kulturens möjlighet.

1 Se B. I. (Erste Einleitung in d. W. L.), s. 441. Citaten alltid efter
pagineringen i J. H. Fichtes totalupplaga.

2 Dersammastädes, s. 442.

Digitized by ^ooQle

104

VITAUS NORSTRÖM

ser i tingens väsen grundade allmänna egenskaper, endast sätta
en försäkran om deras intelligenta ursprung eller deras apri-
oriska karaktär. Derför uppstår vid detta förfaringssätt ingen
insigt, att och kvarför intelligensen måste handla så, som den
gör. För att vinna sådan insigt måste sådana premisser upp-
ställas, som innehålla något, som blott kan tillkomma intelli-
gensen, och ur dessa premisser måste för våra ögon intelligen-
sens lagar uppstå.

Fichte har härmedelst tillkännagifvit sig vilja härleda
det Kantska apriori — ty på Kant syftar ju naturligtvis
beskrifningen af den ofullgångna kriticismen — ur en
högre princip, än detta sjelft representerar. Och han ut-
sträcker omfattningen af denna sin uppgift utanför kunskaps-
förmågans apriori till det praktiska och det teleologiskt-esteti-
ska förnuftets lagar , 1 sålunda öfver hufvud till allt apriori. Allt
förnuft, som framträder såsom en genom abstraktion funnen
och vunnen erfarenhetsform, åtager han sig att begripa ur det
ursprungliga förnuftet såsom en nödvändig form för dess hand-
lande. Fichte vill alltså uppföra en demonstrationens öfver-
byggnad på de något isolerade Kantska kritikerna eller liksom
öfvertäcka dem alla med en gemensam kupol. Såsom hans
förutsättningar vid detta projekts utförande äro att framhålla:
den transscendentala synpunkten , den radikala idealismen och
det sjelf bestämda , fritt handlande förnuftet .

Kants filosofi pryder sig med benämningen transscenden -
tal y emedan den söker begripa möjligheten af det faktiska, em-
piriska medvetandet och den verld, som för detsamma upplåter
sig. Hos Kant beherskar synpunkten af erfarenhetens lagbun-
denhet hans teoretiska undersökningar, och det är förutsätt-
ningarna för denna lagbundenhet, som han vill berga undan
empirismens och skepticismens anlopp. Den fasta klippa, mot
hvilken dessa anlopp vanmäktiga bryta sig, är ett hos alla änd-
liga intelligenser gifvet, alltså identiskt, formalt medvetande, en
allmängiltig och nödvändig medvetenhetsform. Till denna form
kommer nu hos Kant ett vexlande, omedvetet och till sitt ur-
sprung alldeles obekant innehåll. Dessa två elementer, form

1 Jfr Erste Einleitung, s. 444.

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

105

och innehåll, apriori och aposteriori, uppträda faktiskt och till-
fälligt tillsammans, och produkten af deras sammanträffande är
erfarenheten med allt hvad dit hör. Den ändliga intelligensen
sjelf är en sådan produkt och i detta afseende och ur enbart
teoretisk synpunkt alldeles jemnställd med hvilket annat erfa-
renhetsföremål som helst Intelligensen är icke hos Kant det
hela, af hvilket apriori och aposteriori äro sidor, utan apriori
och aposteriori bilda intelligensen genom syntes. Det är ungefär,
som när man sätter locket på bottnen, och asken uppstår. Denna
dualism mellan form och innehåll och tillfälligheten i deras
samband kändes tidigt som grundbristen i Kants system, och
det var denna brist, som Fichte ville aflägsna genom sin pa-
tenterade tolkning af Kant Han fasthöll den transscendentala
synpunkten inom filosofien, att hon skulle söka begripa förut-
sättningarna för erfarenhetens möjlighet, men för det första vid-
gade han declarandum så, att filosofien fick att undersöka för-
utsättningarna för all objektivitet öfver hufvud — hvarvid sär-
skildt den känsla af tvång, som åskådningens objekter verka
hos det empiriskt förnimmande och viljande subjektet, trädde
i förgrunden — dels vände han den metodiska synpunkten så,
att han sökte ett ursprungligt innehåll att utgå ifrån, af hvil-
ket all form skulle utgöra ett nödvändigt bestämd t uttryck.
All bestämd erfarenhet var hos Fichte en formation af étt ur-
sprungligt innehåll. Hos Fichte intar innehållet den aprioriska
rangplats, som formen gjorde hos Kant, i det att formen, som
naturligen på den radikala idealismens ståndpunkt också i viss
mening är apriorisk, nedsättes till subjektiv reflexibilitet, me-
dan erfarenhetens objektivitet och, in specie, vetandets visshet
och nödvändighet grundas på innehållet Då nu innehållet
såsom grund till formen, måste tänkas oberoende af formen el-
ler i sig — all grund faller utanför det begrundade — men inne-
hållet och formen å andra sidan, såsom korrelater, förutsätta och
betinga hvarandra, så måste dock i sista hand betydelsen af
ett innehåll hållas borta från grunden, och denna kan på detta
sätt strängt taget hvarken fattas såsom innehåll eller form,
fastän man ser, att den likvisst måste fattas såsom innehåll,
om den skall fattas med någon egentlig grad af bestämd-
het Lösningen af denna svårighet kan icke finnas på

Digitized by ^ooQle

io6

VITALIS NORSTRÖM

någon annan väg än den, att grunden till all bestämd erfaren-
het skjutes tillbaka i det obestämda och så långt möjligt är
hålles fri från all korrelativ motsättning och all dermed följande
bestämd utprägling, tydlighet och klarhet. För Fichte ställer
sig alltså det transscendentala problemet ytterst så, att han i en
obestämd enhet söker grunden till erfarenhetens både innehåll
och form, hvilken enhet emellertid i första rummet är grund till
innehållet och sedan, förmedelst detta, till formen. Hos Fichte
finnes en ursprunglig och nödvändig enhet mellan innehåll och
form, hos Kant blott en tillfällig, och denna enhet går hos
Fichte före både innehåll och form i nu sagda ordning, medan
den tillfälliga enheten hos Kant är en produkt af innehåll och
form såsom alltjemt korresponderande faktorer . 1

Skillnaden mellan den transscendentala problemställningen
hos Kant och samma problemställning hos Fichte reducerar sig der-

1 Det ofvan angifna förhållandet mellan innehåll och form framgår
redan af det i den lilla skriften Utber den Begriff der IV. L. (1794) så starkt
betonade beroende, hvari logiken står tiU vetenskapsläran : vetenskapslåran
ligger till grund för logiken, men icke tvärtom, och i vetenskapsläran ge-
nomtränga form och innehåll h varandra, medan logiken, i förhållande till
den förra, är blott formell. Emedan logiken icke deducerar sina former ur
en sats med bestämdt innehåll, det sig sjelft sättande jaget, är logiken en
blott empirisk vetenskap, medan vetenskapsläran, som utgår från ett bestämdt
innehåll, är grundläggande och transscendental. Sak samma framgår af fram-
ställningen af vetenskapslärans högsta grundsatser i »Grundlage» af 1794 och.
annorstädes. Jfr. E. O. Burman , *Die Transcendentalphilosophie Fichtes und Schel-
lings », Upsala 1892, s. 38: »das formale Denken setzt das reale, aus
dem es durch absichtliche Abstraction entsteht, voraus». Här kan ock er-
inras om Fichtes allmänna uppfattning af tänkandet såsom en begränsning
eller hämning af åskådningen, i hvilken sammanställning åskådningen tydli-
gen representerar innehållet och tänkandet formen. Jfr. »Grundlage» 1894, par-
tiet Deduction der Vorstellung. (B. I, sidd. 227 ff.) och flerfaldiga andra
ställen.

I stort sedt utgör hela den medvetna och bestämda erfarenhetsverlden
ett uttryck eller en form för ett relative omedvetet innehåll och ytterst för
en fullt omedveten enhet af innehåll och form. Tinget är ingenting annat
än »lagarne» eller formerna »för intelligensens handlingssätt, sammanfattade
genom inbillningskraften» och materien är intet annat än »die gesammte
Formheit» (se Erste Einleitung, B. I, s. 443). Hos Fichte ligger ett enkelt
qvale till grund för formen, som är quautitation, d. v. s. fixering, gräns- och
måttbestämning i förståndet genom förnuftet (reflexionen) af åskådningen.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

107

till, att de logiska formerna i sin flerhet och sin enhet, såsom kate-
gorier och transscendental apperception, for Kant betyda erfa-
renhetens högsta förklaringsgrunder, medan Fichte nedsätter
de logiska och kategoriella formerna till empirisk dignitet och
bakom dem söker reala grunder för erfarenheten, ur hvilka de
formala härledas. Fichte nöjer sig icke med att, som Kant
gjorde, hos de gifna åskådningarna uppsöka den formala be-
greppssidan, utan fortgår till att söka grunden för såväl den
gifna åskådningen, som för allt begrepp i en åskådning af an-
nan art, nämligen den s. k. intellektuella. För honom betyder
det transscendentala apriori icke en blott form, utan framför
allt ett transscendentalt innehåll.

Med formen för den transscendentala problemställningen hos
Fichte sammanhänger nära hans radikala idealism . Den absoluta
enhet som öf vergriper alla motsatser, som utgör erfarenhetens reala
förklaringsgrund och hos hvilken form och innehåll hvar för sig
genom abstraktion kunna uttagas och genom reflexion fixeras mot
bvarandra, är intelligensen. I intelligensen och endast der är det
Kantska tinget i sig satt Att vara betyder att vara för jaget.
Och det som är för jaget eller intelligensen är också genom ja~
ge t. Jaget är sjelfbestämdt och i sin sjelfbestämdhet grund till
allt annat Det finnes ingen gräns för jagets sjelfbestämdhet,
men all gräns är satt inom och af jaget för jaget sjelft såsom
moment i dess eget ändamål. Emedan den transscendentala
grunden hos Fichte fattas såsom en absolut enhet öfver alla
motsatser, speciellt öfver erfarenhetens grundmotsats mellan sub-
jekt och objekt, medvetande och ting, men ändock skall fast-
hållas såsom intelligens och sjelfbestämdt förnuft, så står ingen
annan möjlighet öppen än att, med aflägsnande af allt sken
af att vara en bestämd ande, själ eller medvetande eller att på
något sätt vara en fixerad substans, beskrifva jaget såsom »jag-
het», intelligensen såsom intelligenshet, m. a. o. att fatta jagets
begrepp så allmänt och obestämdt, att all bestämd medvetenhet
och all substantialitet der utplånas, och fästa denna sväfvande
föreställning vid det, som befinnes vara det inre och gemen-
samma i alla bestämda medvetanden och objekter eller i alla
föreställningar. Detta inre skall vara ett omedvetet handlande,
en omedveten aktivitet eller »agilitet». Uppgiften är att rena

Digitized by ^ooQle

io8

VITALIS NORSTRÖM

föreställningen från all korrelati v motsättning, all ändlighet och
begränsning och gripa den i dess inre enhetliga grund och se-
dan förklara all korrelativ motsättning nr denna grund. Idea-
lismen ligger deri, att allt vara bestämmes såsom tillvaro eller
vara för medvetandet, alltså såsom föreställning, och att allt
medvetande sjelft, befriadt från allt sken af tinglighet och stil-
lastående, ställes under samma aspekt Allt medvetande är en
föreställning om en föreställning i gränslös reflexibilitet, en
afspegling af en spegelbild, hvilken afspegling sjelf blir en ny
bild i en annan afspegling af högre dignitet och detta in in-
finitum. Inom föreställningen faller all motsats, äfven mellan
föreställningen sjelf och det föreställda. Men hos föreställningen
finnes något som skjuter utanför eller når ut öfver motsatsen
mellan föreställningen (föreställandet) och det föreställda, och
det år förestållningsakten sjelf. Denna akt betecknar enhets-
punkten mellan föreställningen och det föreställda. I föreställ-
ningsakten (jaget, die Ichheit) sammanfalla föreställningen och
det föreställda. Låtom oss först betona denna enhet såsom så-
dan och sedan, att den, i anseende till sitt innehåll, är en hand-
ling! Den radikala idealismen fordrar, att enheten mellan det
subjektiva och det objektiva är fullständig eller sträcker sig
ända till motsättningens botten, så att båda lederna i den reala
enheten hafva sin fullständiga grund. Motsatserna få icke en-
bart sammanhållas till korrelation genom en tom formell iden-
titet, en blott formal grund, utan de måste till sjelf va sitt re-
alväsende eller alltigenom vara ett Men huru kunna de då
vara motsatta? Jo, endast på det villkor, att motsatsen betyder
»sättande» inom och af enheten sjelf, ett uttryck eller en form
för enheten. Om vi nu betänka, att enheten är en handling
eller en akt, så förstå vi, att grundmotsatsen inom enheten kan
för Fichte framstå såsom motsatta riktningar. Det subjektiva
beskrifves såsom en reflexionsriktning, det objektiva såsom en
producerande åskådningsriktning. Den senare utgår från jaget
eller enheten, den förra repelleras eller reflekteras från
det yttre hän mot jaget. Utan den utåtgående åskådnings-
riktningen finnes intet att reflektera öfver, utan den ingående
reflexionsriktningen finnes intet medvetande, i hvars spegel
objektet kan afbildas, ja, utan denna sista riktning finnes ingen

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

109

bestämd föreställning, alltså intet bestämdt objekt För erfaren-
hetens konstruktion äro alltså båda riktningarna lika ound*
gängliga. Om nu den absoluta enheten, jagheten, urhandlin-
gen, representerar sjelfva den absoluta objektiviteten 1 — den
betecknar den punkt, der föreställningen och det föreställda
principiellt sammanfalla — så måste hvaije speciell form af
objektivitet hvaije relativ — eller bestämd — sanning inom
vetenskapen eller hos det allmänna medvetandet grunda sig
på ett relativt uttryck för denna absoluta enhet d. v. s. på en
relativ enhet eller jemvigt mellan de motsatta riktningar, som
i den absoluta enheten ega sin grund. Skall alltså någon när-
mare insigt vinnas i den absoluta enhetens väsende och der-
med ock i objektivitetens — som ju är transscenden talfilosofi-
ens ögonmärke — , skall m. a. o. objektiviteten kunna närmare
bestämmas och utredas eller utbreda sitt innehåll i bestämnin-
gar, då måste af filosofen sambandet kunna fasthållas mellan
objektivitetens absoluta jemvigtsläge i det rena jaget och de
relativa jemvigtslägen, i hvilka jagets riktningar successive
träda till hvarandra. Lösningen af detta svåra problem sökes
af Fichte deri, att filosofen under och förmedelst den subjek-
tiva reflexionsrörelsen skall kunna isolera den objektiva rikt-
ningen för sin s. k. intellektuella åskådning — genom att lossa
objektiviteten ur subjektivitetens famntag, sättande den förra
såsom förutsättning för den senare. En sådan uppfattning af
sin uppgift röjer Fichte påtagligen under sin första period 2 —
häri framträder ett inflytande från Kants transscendentalt-me-
todiska synpunkt — om ock denna uppfattning är kringgärdad
med reservationer i en grad, som ytterligt försvårar förståendet
af Fichtes mening. Hvad är det, måste man fråga sig, som
måste frigöras från reflexionens och subjektivitetens form? Och
hvad innebär ett sådant frigörande? Jo, för det första den en-
het, som öfvergriper både subjekt och objekt, och som är all

x Vid den är tydligen icke fråga om objekt contra eller för subjekt,
ntan i en betydelse, som faller utanför Fichtes egen vanliga terminologi.

* Se s. 365 hos Burman: »die Schwierigkeit, mit welcher die » Grund -
lage» ringt, dass nämlich die Objektivität in die Reflexion immer hinein-
gczogen wird und dennoch als ihre Voraussetzung wieder freigegeben wer-
den muss, beseitigt die spätere Darstellung» o. s. v.

Digitized by ^ooQle

iio

VITALIS NORSTRÖM

visshets grund eller egentligen vissheten sjelf, såsom den ock
af Fichte sjelf i hans andra hufvudframställning af vetenskaps-
läran (1801) benämnes, men i en viss mening också sjelfva öfver-
gången från denna enhet till subjekt contra objekt, till begränsadt
medvetande. Begränsningen sjelf måste m. a. o. förklaras ur
enheten. Framställandet af enheten och dess begränsning möj-
liggör Fichte för sig genom antagande af en för uppfattnin-
gen deraf specifik uppfattningsform, den intellektuella åskåd-
ningen . iSie ist das unmittelbare Bewusstsein, dass ich handle
und was ich handle: sie ist das, wodurch ich etwas weiss, weil ich
es thue». 1 Denna intellektuella åskådning sammanfaller med den
inre grunden för allt andligt lif. Hon är den inre och gemensamma
grunden i alla tankeakter, ity att hon är akten sjelf. Hos filosofen
framträder den intellektuella åskådningen såsom en reproduk-
tion, d. v. s. såsom en akt af reflexion, tillika, men filosofen
kan eliminera detta tillika och åskåda rent , d. ä. sätta och pro-
ducera i andlig mening. Hvad som i en sådan akt sättes, det
är naturligen åskådningen sjelf, det är jaget såsom åskådning,
det är jagets egen inre sjelfåskådning eller medvetandets all-
männa kontur: jaget fattar sig sjelft genom att sätta sig sjelft
Men jaget är icke konstitueradt såsom reflexion eller såsom
tanke med detta enkla sättande och dermed heller icke något
bestämdt medvetande (om något visst). Dertill kräfves icke
blott sättande, utan motsättande, begränsning. Denna begräns-
ning måste tydligen på denna idealistiska ståndpunkt vinna sin
förklaring ur jaget sjelft Inom den teoretiska vetenskapsläran
kan emellertid icke mer än denna allmänna nödvändighet af
begränsningens förklarande ur jaget framhållas, men förkla-
ringen kan icke ske derinom. Jagets begränsning är ur teo-
retisk synpunkt ett faktum å ena sidan, men å andra sidan en
olöst uppgift. Men detta, att öfvergången från jaget sjelft till
dess begränsning ej utgör något föremål för begripande ur teo-
retisk synpunkt, utesluter icke en intellektuell åskådning af
denna öfvergång. Blott att det i tanken satta uttrycket för
denna åskådning blir ett uttryck för icke-jagets eller begräns-
ningens nödvändighet ur synpunkten af jaget såsom etiskt än-
damål eller idé, icke såsom psykologisk grund-orsak.

1 Zweite Einleitung, B. I. s. 463.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

III

Man måste i hvaije fall fasthålla såsom väsentligt for Fichtes
ståndpunkt, att ett tankesammanhang sättes mellan det rena jaget
och det begränsade, och att detta tankesammanhang liksom utgår
från det rena jaget sjelft och deri har sin grund. Det får icke be-
tyda ett blott sammanhang i filosofens reflexion eller en blott
oändlighetens form i hans egen tankeverld, utan det måste till-
lika betyda, att oändligheten är grund till sin egen begräns-
ning, och att filosofen eger förmåga att i sin intellektuella
åskådning i viss mon rent reproducera oändlighetens sjelfbe-
gränsning, om ock hvaije tankeuttryck för denna åskådnings-
akt är genomsyrad med subjektiva reflexionstillsatser. Å andra
sidan fasthåller Fichte alltid den immanenta ståndpunkten, i
kraft af hvilken den intellektuella åskådningen sjelf icke be-
tecknar någon transscendens i förhållande till menniskans fak-
tiska medvetande: oändligheten är endast en sida hos våra med-
vetenhetsakter, som kan i viss mon frigöras derifrån — i ab-
straktionen — men på samma gång är den vårt medvetandes
inre verksamma grund, ur hvilken detta frigörande kan begri-
pas. Fichtes vetenskapslära handlar om vårt menskliga med-
vetande och intet annat — den är en fortsättning af Kants
transscendentala kritik — men om oändlighetssidan derhos
såsom grund till ändlighetssidan. Han känner ingen annan
oändlighet än den, som är till i det menskliga medvetandet,
men denna oändlighet är en skapande grund. På detta sätt
forenar vetenskapsläran karaktererna af kunskapslära och me-
tafysik.

Vi hafva nu i det följande att tillse, om Fichte i sin
vetenskapliga framställning har kunnat ge något begripligt ut-
tryck åt den oändlighet och den oändlighetens sjelfbegränsning,
som skola vara till för hans intellektuella åskådning och om
detta uttryck är fritt från motsägelse. Är ingendera fallet, då
antingen undandrager sig Fichtes filosofi vetenskapligt bedö-
mande eller är den direkt och bestämdt uppvisad såsom oveten-
skaplig.

Har Fichte lyckats ge ett begripligt uttryck åt den öfver
subjekt-objektiviteten gripande, i den intellektuella åskådningen
sig företeende enheten? Finnes i den »intellektuella» åskåd-
ningen, som dock alltid är en art åskådning, möjligheten till
en fast reell förbindelse af sinnliga åskådningsmotsatser, till ett

Digitized by ^ooQle

1 12

VITALIS NORSTRÖM

upphäf vande af deras motsats? Att tanken kan förena åskåd-
ningar till formell enhet eller till jemförelse, det är en känd sak,
och det är likaledes en känd sak, att jemförelsepunkten kan
utgöras af en abstraktare sinnlig åskådning. Men om något
så ringa är icke fråga i Fichtes vetenskapslära, som föresät-
ter sig att uppvisa en absolut, alltså tillika reell identitet mel-
lan erfarenhetens högsta reella motsatser, subjekt och objekt.
Kan en sådan förekomma i någon åskådning? Endast på det
villkor, att man från begreppet åskådning kan borttänka all re-
lativ motsättning mellan form och innehåll och ändå hafva
qvar det för en åskådning karakteristiska. Nu ligger det i
sakens natur, att ett sådant borttänkande icke är möjligt, enär
i all åskådning ett yttre står emot ett inre, hvadan den af
Fichte ställda uppgiften laborerar med en inre omöjlighet Mot-
satsen mellan subjekt och objekt skall kunna tänkas upphäfd
i en intellektuell åskådning, men återvänder i sjelfva verket
genom en bakport under gestalten af motsats mellan form och in-
nehåll, närmare bestämd t mellan handlandet och dess riktning,
som betingas af dess material, ty handlandet får riktning blott
i relation till ett material, och utan riktning är handlandet in-
tet. Äfven om man antager, att all dualitet mellan den
intellektuellt åskådande filosofen och det i hans åskådning
åskådade kan tänkas bort i och med åskådningen af en ren
akt, så återvänder dualiteten i handlingens begrepp: åskådnin-
gen af en ren handling — utan riktning på ett objekt — un-
dandrager sig allt begripande. D. v. s. att om begreppets ljus
inriktas på den intellektuella åskådningen, så medför detta en
sönderdelning af åskådningen i motsatser, som visserligen se-
dan tillfälligtvis kunna förenas i en ny enhet af högre ordning,
hvilken dock aldrig sätter någon oöfverstiglig gräns mot en
fortsatt sönderdelning. För tanken kan sålunda ingen åskåd-
ning af någon ordning, hur abstrakt den än vara må, inne-
bära en absolut enhet Om nu tanken, som ransakar förut-
sättningarna för erfarenhetens möjlighet fordrar en absolut en-
het såsom visshetens yttersta grund, så får densamma icke sö-
kas inom åskådningens sfer. Det förråder alltså en felaktig
psykologi, om Fichte så gör. Och hans intellektuella åskåd-
ning visar sig vara helt alogisk, derför omöjlig att uttrycka
och meddela åt andra.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 113

En blick på utvecklingsgången inom Fichtes tänkande
bekräftar i hög grad det sagda. Man är berättigad att på-
stå, att uppfattningen af jaget slites åt olika håll alltefter den
synpunkt, som i hvaije fall gör sig gällande. Den ena af
dessa synpunkter är grundens och den andra är oändlighetens
eller den absoluta enhetens. Den förra bringas till använd-
ning vid medvetandets genetiska förklaring, som från bör-
jan var Fichtes ögonmärke, den andra på längre framskridna
reflexionsståndpunkter, der det gällde att visa upp en enhet,
i hvilken erfarenhetens motsatser verkligen voro öfvervunna.
Sammanhang hafva dessa synpunkter i den mon, den gene-
tiska förklaringen af medvetandet utgår från en verkligt abso-
lut förklaringsgrund. När Fichte från böljan betonar grundens
synpunkt utan att återgå till hvad han sedan betraktade
såsom mera adeqvata uttryck för sin princip, konkresce-
rade denna princip till en intelligens, och man kan icke neka,
att Fichte härmed till viss grad har kränkt Kants kritiskt-dia-
lektiska grundtanke om intelligensen såsom en blott form och
gjort sig skyldig till en användning af substantialitetsbegrep-
pet utanför erfarenheten, d. v. s. till att hypostasera en ab-
straktion, hur ytterligt skarpt Fichte än reserverat sig just
mot hvaije sådan tolkning af sin lära. Gent emot hvaije
sådan tolkning framhöll han städse med aldra största efter-
tryck, att hans »jag> betydde ett handlande utan annan
grund än handlandet sjelft och att ett sådant fritt handlande
betydde jaget Jaget skulle vara aktivitet och intet annat
För att nå fram till åskådningen af jaget såsom ren aktivitet
hade man blott att fästa uppmärksamheten på sin makt att
fritt rikta sin tanke på hvilket föremål som helst och sedan
abstrahera från dess bestämdhet och blott reflektera på det fria rik-
tandet, den fria aktiviteten. Men om man nu ock häraf kan taga
sig anledning att fatta och bestämma en psykisk aktivitet såsom
den inre enheten i det empiriska medvetandet eller såsom dess
sannskyldiga inre grund och väsende — redan detta är långt
ifrån sjelfklart 1 — så betecknar det dock en subreption att

1 Fichte grundar i sjelfva verket också öfvertygelsen om menniskans
makt att fritt, d. v. s. oberoende af yttre orsaker, vända sin uppmärksamhet
hit ener dit på en blott tro, ytterst på det sedliga medvetandet om viljans frihet
Göttb. Högsi. Årskr. IV /. 8

Digitized by ^ooQle

1 14

VITALIS NORSTRÖM

omvända satsen och påstå om denna aktivitet, att den är jag
eller intelligens. Ty det är oundvikligt, att relativt konkreta
bestämningar från det empiriska jaget här måste insmyga sig
och af det rena jaget göra en art transscendent substans.
Detta ligger redan deri, att aktiviteten såsom ett »sättande*
i viss mån fattas såsom kausalitet, men ingen kausalitet kan
hållas så att säga fritt sväfvande, utan måste bindas vid en
substans (liksom inom de matematiska naturvetenskaperna
lagen eller formeln betecknar en outförbar tankeakt, om deri-
från hvaije föreställning om kraften skall uteslutas). Men å
andra sidan — om satsen icke kan omvändas — så riskerar Fichte
att sätta sin idealistiska ståndpunkt på spel. Då blefve nämli-
gen intelligensen i hvaije sin form blott en specifikation af den
rena aktiviteten, bredvid hvilken icke-jaget fölle såsom den an-
dra, och då vore det genetiska öfverorduandet af jaget och under-
ordnandet af icke-jaget upphäfdt, hvadan den idealistiska erfa-
renhetsförklaringen då måste stranda. Då nu å ena sidan idealis-
men fordrar, att den rena aktiviteten skall vara intelligens,
men å andra sidan intelligensen ej får hypostaseras, hvilket
förebygges dermed, att intelligensen ingenting annat skall
vara än aktivitet, så kunna dessa satser förenas endast på
den basis, att den intelligenta karakteren hos aktiviteten
räddas deri genom, att aktiviteten städse fattas imtnanent
eller i närgående sammanhang med det empiriska subjektet,
hvars aktivitet den är. Att fatta det allmänna, rena jaget
såsom en inre verksam grund i det empiriska medvetandet
tillhör också Fichtes ursprungliga ståndpunkt, om detta jag
också i sjelfva verket ständigt röjer en tendens att stegras
till transscendens. Hvad som här nu emellertid är af vigt att
framhålla, det är, att Fichtes princip på denna immanenta
ståndpunkt måste vara af afgjordt ändlig och relativ natur. 1

1 Härmed förnekas icke, att en immanent bestämdhet hos medvetan-
det kan vara i viss mening absolut, nämligen en absolut enhet inom sig.
Blott att ingen åskådning kan så vara. Detta hindrar dock icke, att sådant kan
sägas om en känsla. Det utmärker nämligen känslan till skillnad från åskåd-
ningen, att den är rent qvalitativ och sålunda icke laborerar med motsättningen
mellan yttre och inre, form och innehåll. Att känslan sedan kan uppträda i
olika media, bl. a. i klarhetens eller begripandets abstrakta medium, och
sålunda, i sin qvalitativa isolation, vara abstrakt, det sönderlägger henne icke

Digitized by VjOOQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 115

Fichtes uppgift är att kunna fixera en oändlig grund i
en åskådning och att kunna gifva ett begripligt uttryck åt denna
grund. Filosofens tänkande, som är till endast i relation till
ett bestämdt objekt, och hos hvilket hvaije bestämdhet upp-
träder under gestalten af en begränsning, skall höja sig öfver
sina begränsningar till det obegränsade, det oändliga! Det är
en gifven sak, att hvad som här måste offras, om denna för-
tviflade uppgift skall kunna lösas, det är begripligheten eller
det bestämda medvetandet Betyder nämligen hos Fichte filo-
sofisk begriplighet och klarhet bestämdt, distinkt medvetande,
och är villkoret för medvetandets bestämdhet dess begränsning,
så måste utvecklingslinien inom Fichtes sökande efter grun-
dens oändlighet gå i det omedvetnas riktning för att ända i
agnosticism. Så har ock, med all önskvärd tydlighet, varit
fallet Vi kunna icke här hafva tillfälle att steg för steg följa
Fichtes reflexion, då den alltjemt skrider tillbaka till dunklare
och dunklare åskådningar för att i dem undan för undan söka
det verkligt oändliga och i denna mening absoluta. Vi ha
här blott att hålla oss till allmänna drag. Vi erinra då om,
att den ledande synpunkten för uppfattningen af det absoluta
är den af inre enhet eller, konkretare uttryckt, af subjekt-
objektivitet, af den inre osöndrade enheten i och af subjekt och
objekt såsom förutsättning och grund för båda. Men ständigt
sönderdelar abstraktionen den satta enheten i en tvåfald, och
ständigt sätter reflexionen en ny intellektuell åskådning som
den sannskyldiga enheten. Men ingen intellektuell åskådnings-
enhet tål till sist reflexionens kritiska belysning. I sällskap med

i en inre dualitet. E11 känsla kan uppfattas såsom erfarenhetens ab-
strakta väsende i absolut mening, och det ligger ingen motsägelse mellan
»abstrakt» och »absolut», om man fasthåller »abstrakt» såsom en karakteri-
stik ur fullständighetens eller helhetens qvantitativa synpunkt och absolut
ur den inre enhetens qvalitativa. Att den qvalitativa synpunkten inom vetenska-
pen icke kan eliminera den qvantitativa, den absoluta den abstrakta, det är
ett observandum, non declarandum.

Vill man, med användning af den qvantitativa synpunkten, beteckna
erfarenhetens abstrakta väsende — en preciserad känsla — såsom form, må
detta vara alltför tillåtligt, ja, oumbärligt, om man blott städse fasthåller, att
det abstrakt-absoluta är form i förhållande till något gifvet konkret, men
icke till ett innehåll inom sig.

Digitized by ^ooQle

n6

VITALIS NORSTRÖM

reflexionen går städse abstraktionen, sönderdelande hvaije enhet.
Det hjelper icke, att reflexionen och abstraktionen sjelfva betrak-
tas såsom produkter af den högsta enheten. Att så fatta
dem blir en blott fordran, som åtminstone den teoretiska
filosofien aldrig kan uppfylla, I hvad denna filosofi verkligen
presterar råder ett motsatt förhållande mot det, som for-
dras: enheten blir tillfälligt satt i och af reflexionen, men
reflexionen icke i och af enheten. Det hela blir en spegelbild,
som speglar sig sjelf, och den teoretiska vetenskapsläran redu-
cerar sig, ur denna högsta synpunkt sedd, till en blott insigt
i sin egen uppgifts olöslighet

För det mera enskilda hänvisa vi till J. H. Locwe's fram-
ställning om det absoluta hos Fichte . 1

Sammanfattningsbevis kunna vi säga, att Fichtes absoluta,
oändliga jag städse blifvit qvarhållet på immanent ståndpunkt,
i det att filosofen aldrig låter detsamma förneka sitt ursprung:
att vara den inre enheten i de kunskapsbildande processerna i
menniskans medvetande, kunskapens högsta förutsättning. Det
är »apperceptionens transscendentala enhet» hos Kant, men i uni-
versell användning eller såsom verldsprincip och fattad i analogi
med en viljeakt (en producerande akt, icke, såsom hos Kant, en
improduktiv akt). Såsom sådant representerar det icke eller
häntyder det icke på något transscendent väsende med för oss
okändt innehåll, hvaraf det sjelft blott vore det abstrakta uttryc-
ket, utan det är alltjemt hvad det från böljan vill vara, näm-
ligen den universella enheten i den gifna erfarenheten med
dess många motsatser, framför allt mellan subjekt och objekt,
Vorstellung och Ding, wissen och sein, men ock mellan
frihet och nödvändighet Det heter än Ich och Ichheit, än
das absolute Wissen, das immanente Licht, Gott, das univer-
selle Leben, das absolute Sein. Men med Burman 2 och Loewe 3 är
man berättigad att antaga, att Fichte alltjemt under olika termer
fasthållit sin högsta enhet i det läge af immanens, hvari den
från böljan låg, fastän fortskridandet från subjektiv till

1 Die Philosophie Fichtes. Stuttgart 1862, sidd. 46—74.
3 S. 355 *

3 S. 23I ff.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

ii 7

objektiv synpunkt är omisskänneligt och uppenbart. Men med
enhetens immanens följer dess abstrakthet i sig. Den är då
det rena väsendet i det gifna, om detta väsende också tillika
skall-fattas såsom dess orsak. Den är medvetandets abstrakta,
men produktiva grund, det inre i erfarenheten, tänkt såsom
producerande densamma. Problemet måste alltså ställa sig så
för Fichte, att han har att söka få något grepp på sjelfva
erfarenhetsproduktionen eller söka att från någon sida utreda,
belysa och förklara densamma. Men det visar sig snart, och
är heller icke doldt för Fichte sjelf, att detta icke kan lyckas
från synpunkten af orsak . Ty så snart man söker fixera en
orsak, så har man icke längre produktionen för sig, utan en
produkt, och produktionen har sjelf för tanken flyttat sig på
andra sidan om orsaken och nedsatt denna senare till en fällning
ur sig, en verkan. Detta kan ock uttryckas så, att jagets produk-
tion alltjemt förvandlas till reflexion på ett gifvet faktum, så
snart den skall upptagas i medvetandet. Jagets produktion blir
derför alltid omedveten, men tillika utgör den en nödvändig
förutsättning för reflexionen, hvilken utan denna produktion
omöjligen skulle kunna finna någon grund till det gifna, som
då stode der alldeles oförmedladt och oförklarligt. Fichte går
upp till allt högre grad af abstraktion och reflexion, men
samtidigt skjuter han ut produktionens orsak allt längre i det
obekanta. Derför kan produktionen af erfarenheten hos Fichte
aldrig erhålla någon belysning a parte ante eller från orsakens
sida, ty förståndets riktning mot orsaken är en blott reflexions-
rörelse, som stadgar inbillningskraftens sväfvande till faststå-
ende ting, konturer af och former hos ting, alltså förvandlar det i
sig varande till föreställningar. Till grund för dessa föreställ-
ningar måste ligga en omedveten produktionsverksamhet hos
intelligensen, hvilken dock i den teoretiska delen af veten-
skapsläran endast företrädes af jagets till uttrycket kontra-
diktoriska, men i sak konträra (faktiska) motsats, icke-jaget, och
som derstädes också absolut undandrager sig all positiv kun-
skap. Så hämnar sig orsakens principiellt abstrakta natur hos
Fichte. Det abstrakta medvetandet är sua natura blott reflek-
terande, men icke producerande.

Den nu gjorda framställningen af grunddragen af Fichtes
vetenskapslära, sedd från teoretisk synpunkt, är likväl långt-

Digitized by

Google

1 18 VITALIS NORSTRÖM

ifrån tillfredsställande, ty den har icke framträngt till det
högsta reflexionsstadium, som den hos Fichte sjelf innehar,
och den sammanfattar icke i en knut alla de tankegångar,
hvilka liksom olika trådar slingra sig genom hans teoretiska sy-
stem . 1 Derför torde ännu de kritiska antydningarna kunna afvisas
såsom beroende på ytligt inträngande i åsigten. Jag vill nu
söka prestera det högsta, som är för mig möjligt i penetra-
tion af ståndpunkten, koncis formulering af grundtanken
och central kritik deraf; till detta slutliga värf må den föregå-
ende framställningen blott tjena såsom förberedelse.

Till att börja med är ännu endast fråga om Fichtes
erfarenhetskonstruktion, sedd ur orsakens synpunkt.

Fichtes reala utgångspunkt föreligger, såsom det med
stigande klarhet visar sig under hans utveckling, i det absoluta,
fattadt såsom höjdt öfver allt tänkande och allt vara, men
likvisst alltjemt upptaget i reflexionen, der fasthållet än i mera
subjektiva, än i mera objektiva termer och der alltså företeende
sig än såsom absolut intelligens, än såsom absolut vara. Det
absoluta i egentligaste mening är den fullständiga identiteten
af subjekt och objekt med utplånande af all subjektivitet och
all objektivitet, den thesis, som förutsättes för den rena apper-
ceptionens syntetiska enhet 2 och medelbart för all syntetisk
enhet Till denna enhet höja vi oss omedelbart genom att
gå in i vårt tänkandes och viljandes inre gemensamma grund
med bortseende från h varje bestämd t innehåll i våra själsakter.
Från hvilken punkt som helst i vårt medvetande kunna vi
fritt höja oss dit genom ett abstraktionens suveräna språng
ofvan allt begrepp och all realitet såsom till den nödvändiga
förutsättningen för allt begrepp och all realitet.

Det är emellertid en gifven sak, att detta språng upp
till erfarenhetens yttersta förutsättning, det »hyperabsoluta>,
vore ett språng ut i den kolmörka natten, om icke denna för-
utsättning läte på något sätt forma sig efter vårt abstrah erande

1 Denna framställning hvilar på den förutsättning, att Fichtes stånd-
punkt i det väsentliga alltid förblifvit sig lik, och utgör ett försök till att
gifva ett sammanträngdt uttryck åt den oföränderliga centraltanken hos
filosofen.

2 Jfr Burman, s. 175.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 119

och reflekterande forstånds villkor. Hela Fichtes filosofi skall
nu lemna det handgripliga beviset på att så låter sig göra, i
det att det till en ren punkt sig sammandragande, momentlösa,
i sig obekanta hyperabsoluta för förståndet framträder liksom upp-
rulladt till en serie eller en kedja af bilder eller formationer i
reflexionens element. I spetsen för denna serie står jagets
eller intelligensens syntetiska enhet, och efter denna begynnelse
följa de öfriga momenterna såsom idel omvandlingar, under
form af »begränsningar», af jaget. Men jaget, det i första
grundsatsen i vetenskapsläran framträdande jaget, betecknar
ingen fix punkt, der serien en gång för alla börjar, utan blott
en oändligt uttänjbar riktningslinie. Skall jaget ställas under
orsakens och hela erfarenhetsförklaringen under kausalitetens
vy, såsom vår kunskapsförmågas natur gör nödvändigt, då
måste detsamma till en viss grad substantieras, enär det måste
fattas såsom logiskt subjekt. Då blir det oändliga jaget en
intelligens, som »handlar», producerar, reflekterar o. s. v., och
då ligger det skenet nära till hands, att Fichtes oändliga jag,
tvärtemot kriticismens grundtanke, fattas i analogi med den
gamla metafysiska själssubstansen. Men begreppet om ett
sådant fixeradt oändligt jag betyder för Fichte sjelf endast
ett hjelpmedel åt den konstruktiva erfarenhetsförklaringen,
som icke kan umbära en »absolut» orsak såsom sin utgångs-
punkt, men innebär ingen dogmatisk position om intelligensen
i sig. Tvärtom förtunnas detta jagbegrepp i konstant och
direkt proportion till styrkan af den reflexion, som inriktas
derpå, förtunnas till jaghet, sjelfmedvetande, intelligent verk-
samhet, »agilitet», så att jagets bestämda bild för den väsent-
ligare och djupare uppfattningen förbytes i ett perspektiv, som
förtonar i det obekanta. Det allmännaste och säkraste uttryc-
ket för denna förtunning ligger deri, att reflexionen i livaije
fall upplöser jaget i en tidlös verksamhet, hvilken icke vet af
något subjekt, som uppbär den, eller något objekt, hvarpå den rik-
tas, utan hvilken hvilar i sig sjelf och verkar sig sjelf. Det är att
lägga säkert märke till, att en sjelfgrundad verksamhet hos Fichte
betecknar och innebär intelligensens väsen, medan det verksamma
jaget blott betecknar en från yttre ståndpunkt erhållen blick derpå,
hvilken blick är ett hjelpmedel att orientera sig inom erfarenheten,

Digitized by ^ooQle

120

VITAUS NORSTRÖM

då man vill prestera en orsaksförklaring deraf, men alldeles
icke innebär någon adeqvat kunskap om det absoluta. Genom
att förtunna det oändliga jaget i första grundsatsen till verk-
samhet eller genom att fatta jagets väsen såsom verksamhet
anser sig Fichte radikalt undvika dogmatismen. Genom att
förtäta verksamheten till ett handlande jag anser han sig vinna
den kausala grund han finner sig behöfva vid verldsförkla-
ringen.

I den »första grundsatsen» i vetenskapsläran framträder
hvarken det rent absoluta varat eller det empiriska tidsjaget,
utan ett på samma gång oändligt och abstrakt jag. Det abso-
luta varat innebär visserligen den sanna oändligheten, men på
sådant sätt, att sjelfva motsatsen mellan oändlighet och änd-
lighet från dess synpunkt måste vara betydelselös. Det abso-
luta varat är den för oss ofattbara konkreta # oändligheten. Den
begripna oändligheten är det rent abstrakta väsendet, under
hvars begrepp allt faller såsom form deraf. Det oändliga,
sådant det för vår uppfattning endast kan vara till, är hos
Fichte med nödvändighet något rent abstrakt, det abstrakt-gene-
rella jaget, hvars väsen är verksamhet. Det är en af grund-
pelarne i det Fichteska systemet detta, att verksamhetens be-
grepp knytes till ett abstraktum. Detta sker under den form,
att det oändliga jagets väsen fattas såsom verksamhet.

Om nu verksamhetens begrepp icke fixeras rent för sig
med bortseende från allt subjekt och all riktning — såsom en
rent tidlös, på sig sjelf hvilande och inom sig sluten akt —
utan förtätas till en verksamhet hos jaget, hvilket ju är nöd-
vändigt, oin någon erfarenhetsförklaring skall komma till stånd,
då framträder verksamheten såsom begränsning, in specie be-
gränsning af det oändliga, det oändliga jagets sjelfbegräns-
ning. Den transscendentala erfarenhetsförklaringen drifves
af en dubbel tendens, tendensen till begreppets enhet i och
öfver den åskådliga erfarenhetens motsatser och tendensen till
den vunna begreppsenhetens klarerande eller åskådliggörande.
Ingen enhet, som ligger under det hyperabsoluta varat, är i
sista hand en rent tetisk enhet, utan blott syntetisk. Men
reflexionen kan icke ändlöst följa driften till allt högre synte-
tisk enhet i tänkandet, ty då förlorar den sig i det abstrakta

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

121

mörkret Den måste på något ställe sätta punkt och fixera
en princip, d. v. s. i sjelfva verket fingera en syntetisk enhet
såsom rent ursprunglig. De motsatser, som analysen der lik-
visst alltid upptäcker, kunna icke ständigt förenas i ett abstrak-
tare begrepp, upphöjdt öfver motsatsernas plan, deras jemfö-
relsegrund, ty denna riktnings fullföljande skulle innebära tän-
kandets flykt från dess eget medvetande. Det finnes ock en
möjlighet att förena motsatserna på ett annat sätt, nämligen i
en konkretare åskådning, der de äro liksom skylda, hvilken
möjlighet måste begagnas. Det gäller blott att på något sätt
i den antagna enhetsprincipen visa upp en grund till den
åskådning, i hvilken motsatserna äro öfverskylda. Att begag-
na den gifna möjligheten innebär i sjelfva verket enda utvä-
gen till en erfarenhetsförklaring. I den antagna begreppsen-
heten grundas denna erfarenhetsförklaring på det sätt, att de
motsatser, i hvilka begreppsanalysen sönderlägger thesis, före-
nas i en syntetisk åskådning, i och med hvilken medvetan-
dets enhet, som hotades med undergång af motsättningen,
blifver bevarad. Det formella sammanhanget mellan det rena
jaget och alla de åskådningar, vid hvilka dess begrepp i syste-
matisk ordning bindes i vetenskapsläran, ligger i det kraf på
medvetandets enhet i och under alla motsatser, hvilka ur jaget
kunna framtagas, som i en af denna enhet sjelf bestämd
ordning tillfredsställes. 1 Det syntetiska elementet är i hvaije
fall faktiskt eller oförmedladt gifvet i begränsningen eller
bestämbar heten, i hvilket element jaget och dess resp. motsats
i hvaije fall till ett visst mått eller i en viss grad förenas,
och der motsatsen sålunda relativt öfvervinnes. Det i subjekt-
objektivitet splittrade medvetandet måste betyda begränsning
af medvetandet med bibehållen medvetandets enhet, d. v. s. splitt-
ringen måste ur medvetandet sjelft vinna sin förklaring — såsom
dess sjelfbegränsning. Jagets spontana verksamhet (medvetan-
dets enhet, den idealistiska synpunkten) räddas undan icke-

1 Jfr Burman, s. 107: >Das Uber sich selbst reflektirende Selbstbe-
wusstsein läuft, durch sein Wesen getrieben (kurs. af mig), nothwendig diese
Standpunkte durch, indem es vom Bedingten zur Bedingung hinaufsteigt.*
Jfr också Vetenskapsläran af 1794, sidd. 127, 128, 137 och mångenstädes.

Digitized by ^ooQle

122

VITALIS NORSTRÖM

jagets kausalitet derigenom, att denna kausalitet ytterst visas
vara grundad i jagets substantialitet En ingående analys
af jaget ur dessa formella synpunkter framtränger nu emeller-
tid till en i det psykiska lifvet faktiskt gifven real förmåga
»såsom det formala teoretiska medvetandets rot eller källa *. 1
Det substantiella jag, som bevarar sin identitet och spontanei-
tet i och under icke-jagets kausalitet, är den produktiva inbill-
nings kraften, h vilken utgör den gifna och faktiska enheten
af subjekt och objekt, jag och icke-jag, och hvilken framträ-
der för betraktaren såsom skaparen af allt stoff med dess
potentiellt-immanenta kausallagar. Den produktiva inbillnings-
kraften är in concreto hvad den första grundsatsens jag är in
abstracto: det reala teoretiska subjektet sjelft, men ännu icke
det individuellt-empiriska (är alltså den skapande gemensamma
grunden i oss). Det abstrakta teoretiska medvetandet öfvervinner
såsom inbillningskraft motsättningen mot icke-jaget, i det att all
objektiv kausalitet visas hafva sin grund i dess substans. Inbill-
ningskraften är naturens producerande grund, men endast i den
bestämda inskränkning, att den blott producerar så att säga
det oformade stoffet deri och sätter sig sjelf mot detta ofor-
made stoff i en obestämd och sväfvande motsättning. Med
andra ord: medvetenhetssidan i erfarenheten och den med det
aktuella medvetandet förknippade lagbundna, sammanhängande,
ordnade och i och under sitt lagbundna sammanhang klart
differentierade objektivitetens verld har icke sin tillräckliga
grund i inbillningskraften. Fichte stannar derför ingalunda
vid inbillningskraften såsom erfarenhetens yttersta grund, utan
fortsätter sin analys och sin reflexion i en högre stegring och
visar då upp, huru inbillningskraften måste successive sätta
sig såsom föreställande, förstående och sjelfmedvetande för att
den totala erfarenheten skall kunna ur jaget vinna sin teore-
riska förklaring. Denna från inbillningskraften utgående och
till sjelfmedvetandet nående deduktion fattar Fichte sjelf såsom
ett återvändande 2 till det rena jaget genom samma stadier,

1 Se Burman, s. 108.

2 Se Burman, s. 108: »Wir werden also, von der Ein bildung ausge-

hend, durch eine Reihe von Handlungen zum Ausgangspunkte der ganzen
theoretischen Untersuchung zuriickkehren.»

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

123

som reflexionen förut genomlöpt, då den ur analysen af den teo-
retiska grundsatsen framtagit »det formala medvetandets feno-
menologi», 1 men ett återvändande i real form och mening,
d. v. s. med medvetande . Betydelsen af denna senare process
måste vi söka något närmare belysa.

De motsatser, som analysen upptäckt hos den första grund-
satsens jag, har reflexionen öfvervunnit genom vissa formella
åskådningar, i hvilka medvetandets enhet är relativt bevarad.
Den sista af dessa formella åskådningar är substantialitetsbe*
greppet. Det substantiella jaget framträder ur teoretisk syn-
punkt aldra först såsom omedvetet producerande inbillnings-
kraft Alla de åskådningar, i hvilka de i jaget inneboende
motsatserna syntetiskt förenas, hafva till sitt första och omedel-
bara framträdande karakteren af lyckliga grepp eller fynd,
som reflexionen gör, då den spanar åt alla håll för att finna
utvägar att syntetiskt förbinda och derigenom åtminstone öfver-
skyla de motsatser, som slumra i jaget, och som analysen af
jagbegreppet med obeveklig tydlighet ställer för ögonen. Den
syntetiska åskådningen — betingningen — kan icke genom
bevis framtagas ur jaget, endast i hvaije fall liksom hittas , om
det också kan bevisas, att den i hvaije fall funna syntesen
åtminstone relativt bevarar medvetandets enhet eller räddar
idealismens princip såsom erfarenhetens förklaringsgrund. Det
enda sättet att realt »bevisa» dessa syntetiska betingelser för
medvetandets enhet är att genom analys af den konkreta erfa-
renheten uppvisa dem såsom denna erfarenhets allmänna for-
mer. Detta betyder att »finna» dem i Kantisk mening. Hafva
de förut varit tydligt uppställda såsom konstruktioner, så gäller
det sedan att uttaga dem i samma ordningsföljd, i hvilken de
konstruerats, ur erfarenheten. Den erfarenhet, som här presen-
terar sig till analytisk behandling, är naturligtvis den psykiska
erfarenheten, hvilken här i sin enhet framträder under gestalt af
inbillningskraften. Genom att analysera inbillningskraften i bety-
delse af att undersöka dess förutsättningar återfinner Fichte
jagets förut formellt fattade syntetiska betingelser, omsätter
dem i medvetandets realt-psykiska medium och återvänder

3 Se Burman, s. 107.

Digitized by ^ooQle

124

VITALIS NORSTRÖM

genom dem till det nu för sig sjelft eller såsom sjelfmedve-
tande uppträdande jaget. Men denna reflexionens rörelse från
den konkreta psykiska erfarenheten till det rena jaget såsom
den förras yttersta förutsättning har icke en blott subjektivt-
metodisk betydelse — nämligen att grunda de abstrakta och
formella synteserna på medveten erfarenhetsundersökning —
utan också en objekti vt-reell. Den måste hafva en sådan, om
idealismens princip skall kunna bevaras, denna princip, som sä-
ger, att allt skall förklaras ur jaget. Denna princip måste näm-
ligen ega sin tillämplighet på sjelfva denna regressiva reflexions-
rörelse. Om densamma icke kan förklaras ur jaget, så åter-
står ingen annan möjlighet än en realistisk förklaring deraf —
ur icke-jaget — och dermed skulle tänkandets karakter af sjelf-
verksamhet upphäfvas. Den på omedvetenhetens ståndpunkt sig
rörande konstruktionen af det konkretare ur det abstraktare, det
förra såsom betingning för det senares förställbarhet, efterträdes
af en medveten reflexion på det abstrakta såsom det konkretas
form (förutsättning i begreppet). Men då denna senare riktning
måste hafva sin grund i jaget äfven den, så får den regressiva
reflexionsrörelsen sjelf väsentligen karakteren af en medvetandets
konstruktion . Den betyder icke blott, att filosofen ur erfarenheten
genom analys uttager och klargör erfarenhetens formalbegrepp,
hvilka förut uppenbart blott voro konstruerade betingelser
för det abstrakta jagets föreställbarhet, utan den betyder framför
allt medvetandets sjelfuppbyggande ur sin egen dunkla grund
Med detta medvetandets vardande i föreställandet och tänkan-
det håller den till distinkta ting differentierade, lagbundna
objektiva erfarenhetens genesis jemna steg. Jaget blir med-
vetet och tänkande endast i den mon, som det sätter emot sig
ett bestämdt och klart utformadt objekt. Den bestämda objek-
tiva erfarenheten är en förutsättning för jagets kommande till
sig sjelft eller till sjelfmedvetande, och den objektiva erfaren-
heten har i jagets sjelf verksamma utveckling till medvetet lif
grunden till all sin form. Om inbillningskraften skapar natu-
rens stoff, så frambringar förståndet dess form.

Hvad som drifver hela denna erfarenhetsbildande pro-
cess och leder densamma i bestämd riktning är den hyperab-
soluta intelligensens i sig varande natur, af hvilken den första

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

125

grundsatsens jag jemte allt hvad som hänför sig derpå genom
antitetisk och syntetisk relation blott utgör en seriell fram-
ställning i reflexionen. Detta jag med hela dess antitetiskt-
syntetiska determinationsapparat utgör en blott tolkning på
medvetandets språk af hvad den hyperabsoluta enheten omed-
vetet i sig är, en transformation till en serie af hvad som i
sig är punktuellt (tidlöst), en evolution af en ursprunglig in-
volution, der evolutionens form i sista hand måste bestämmas
af den ursprungliga involutionens natur, hvilken för oss fram-
träder såsom tänkandets högsta decisionsgrund, som är medve-
tandets enhet

När man tar hänsyn till Fichtes senare utveckling af sin
lära, så synes denna alldeles kunna fritagas från all dogmatisk
bismak och kunna karakteriseras som ett strängt vidhållande
af Kants kritiskt-dialektiska ståndpunkt Hela den tankepro-
cess, som utlöper från den första grundsatsens jag, har nämli-
gen icke en objektiv karakter annat än i andra hand. Den
betecknar icke en absolut process, utan en absolut enhets ski-
nande genom den menskliga reflexionens medium, hvarvid
enheten sönderlägges i en process, som blott är ett menskligt
föreställningssätt och intet annat, hvilket emellertid med nödvän-
dighet uppkommer såsom just detta och intet annat, då menni-
skan följer den systematiska driften till verldsförklaring. Momen-
terna i vetenskapsläran äro dessa som de äro och följa på hvar-
andra i den ordning de följa icke på grund af en fixerad verk-
lighets natur, utan på grund af det menskliga tänkandets
systematiska struktur, hvaraf den s. k. verkligheten är en af
spegling i stället för tvärtom.

Objektiviteten i vår erfarenhet är ett sekundärt fenomen,
en företeelse af och för den begränsade intelligensen. Men
denna intelligens själf är ett primärt fenomen, en företeelse af
det i sig hvilande absoluta varat

Hvad vi kalla det verkliga, både det empiriska subjektet
och tinget, utgör i grunden endast ett föreställningssätt . Det
inre och väsentliga i alla föreställningssätt är den sjelfverksamma,
förutsättningslöst handlande intelligensen. I denna intelligens
måste den filosofiska anden, som vill förklara allt ur en hög-
sta enhet i ett alltomfattande sammanhang, se den sanna orsa-

Digitized by ^ooQle

126

VITALIS NORSTRÖM

ken till erfarenheten. Härvid presentérar sig emellertid en
oöfvervinnerlig svårighet, hvilken icke kan aflägsnas, så långe
synpunkten af orsaksförklaring fasthålles. Denna svårighet
är den, att, om den verkande intelligensen i enlighet med sitt
begrepp och kriticismens hela anda skail hållas fritt sväfvande
öfver verkligheten utan att bemängas med och begränsas till
någon bild, så förlorar tanken allt fäste för den äskade kausa-
liteten. Intelligensen kan nämligen icke bindas vid något be-
grepp, utan att den dermed begränsas till en art verklighet
eller verklighetsform. Den idealistiska kriticismen slår öfver
i agnosticism, så fort man vill göra allvar af dess egen grund-
tanke. Väl kan man fixera den fritt sväfvande, gestaltlösa
intelligensen till en bild, ett jag, som handlar och vill, men
hvaije bild blir blott en såsom princip tillfällig tankeformation,
en hvilopunkt för den mot alltjemt högre enhet tillbakaskri-
dande reflexionen. Fichte är också fullt medveten derom, att
ingen erfarenhetsförklaring står att vinna ur orsakens för sig
fixerade synpunkt, och att denna synpunkt kan försvara sin
plats i erfarenhetsförklaringens system endast i sammanhang
med en annan och rikare synpunkt. Denna andra och rikare
synpunkt är ändamålets . Denna synpunkt har i sjelfva verket
redan starkt framträdt i de teoretiska undersökningarna. Redan
i den teoretiska delen af Fichtes vetenskapslära röjer sig denna
begreppsbildningens dragning och sugning framåt mot den
bild af ideell fullkomlighet och systematisk helhet, hvilken
ligger på bottnen af Fichtes tänkande, och som grundar erfa-
renhetens genetiska varde och deduktionernas obetvingliga
måste mera på ett ideellt beliof och kraf, ett * sollen», än på
föreliggande realitet eller på *sein ». Det innersta i Fichtes
tänkande är ett döra, och på detta böra grundar sig ytterst
nervus probandi hos honom. Det är endast såsom böra
intelligensen hos honom har sjelfständighet och konkretion.
I analysen af den teoretiska grundsatsen framträder ändamå-
lets synpunkt såsom krafvet på det omedvetnas utveckling till
medvetande, såsom det blott i sig varandes skärpning till det,
som tillika är för sig varande. »Das Ich muss, so wieeseinlch
ist, sich fur sich selbst setzen». Men detta ändamål är icke
tillräcklig förklaringsgrund för objektiviteten i erfarenheten.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

127

Jaget såsom medvetande står nämligen aldrig öfver motsatsen
mot icke-jaget, detta senare må nu i hvilka vändningar som
helst förklaras ur det blott teoretiskt fattade jaget. I det
stora hela kommer en sådan förklaring, hvilken väsentligen
går ut på att fatta icke-jaget såsom jagets sjelfbegränsning i
sin egen teoretiska utvecklings intresse, aldrig ut öfver karak-
tereraa af fordran och uppgift. Just på den punkt, der
det på ett afgörande sätt visar sig, att den till medvetande sträf-
vande intelligensen icke kan vara tillräcklig grund till den sjelf-
begränsningens akt, som just förutsättes för medvetandets aktuali-
tet, och att en realistiskt fattad kausalitet i sista hand måste
upphäfva det idealistiska substantialitetsbegreppets absoluta gil-
tighet och dermed sjelfva den idealistiska erfarenhetsförklaringens
universalitet, der inbryter i Fichtes system begreppet om jaget
såsom sedlig uppgift, kompletterande begreppet 0111 jaget såsom
orsak. Här — i jaget såsom uppgift — ligger den sannskyldiga
principen för erfarenhetsförklaringen, den princip, som har tillräck-
lig bärkraft att uppbära idealismens system. Objektet är icke blott
den skugga, som jaget kastar bakom sig för att i motsättning
deremot förete sig för sig sjelft. Det är väsentligen det mate-
rial, som intelligensen fordrar för sin fria verksamhet. Icke-
jagets eller objektets ställning till det teoretiska medvetandet
är väsentligen en annan än dess ställniug till den fria, sedliga
viljan. Ett aktuellt medvetande kräfver ett bestämd t objekt
såsom sin motsats. Medvetandets utveckling håller jemna steg
med den objektiva erfarenhetens bestämda utprägling. Erfa-
renhetsverkligheten är visserligen innerst ingenting annat än
ett föreställningssätt hos jaget — naturens väsen ligger i
intelligensens begrepp om naturen — men jagets medvetande
betingas ytterst af en af jaget oberoende kausalitet Ur teo-
retisk synpunkt råder strängt taget jembördighet mellan jaget
och icke-jaget, och der är jagets primat en städse ouppfylld
fordran. I förhållande till den fritt verkande sedliga viljan
står deremot objektet såsom något som upphäfves. Om på det
teoretiska området objektets sättande går hand i hand med
subjektets utveckling såsom medvetande, så utgör på det prak-
tiska området objektets upphäfvande villkoret för jagets sedliga lif
och utveckling. Derför står jaget ur praktisk synpunkt, d. v. s.

Digitized by ^ooQle

128

VITALIS NORSTRÖM

idealiter sedt, ensamt och är icke-jaget till sitt begrepp upp-
häfdt och förintadt. Derför kan idealismen genomföras endast
på det praktiska området, d. v. s. såsom en ideal- eller en
värdelära, I det sedliga idealet — jaget såsom idé — är det
aktuella medvetandets ändamål upptaget såsom ett moment
eller ett villkor. Jaget sätter icke-jaget för att blifva medve-
tet, och jaget blir medvetet blott för att kunna vara sedligt
(fritt). Jaget blir fritt genom att sätta objektiviteten, reflek-
tera öfver den, i sina egna reflexionsbegrepp finna objektivi-
tetens väsen och dermed sig sjelf såsom objektivitetens grund.
Såsom objektivitetens grund fattar sig jaget ock såsom dess
herre, för hvars skull den är till. I naturen finnes enligt Fichte
intet sjelfständigt ändamål eller något omedelbart och ursprung-
ligt värde. För det för sig sjelft fria jaget är derför naturen
sjelf såsom sådan rent värdelös. Emedan alltså icke-jaget icke i
sig tillhör de sedliga värdenas sfer, är det idealiter i sig intigt,
d. v. s. är det ur denna afgörande synpunkt elimineradt och
upphäfdt såsom ett sjelfständigt element i erfarenheten. Idea-
liter står då jaget ensamt q var såsom erfarenhetens grund.
När vetenskapsläran öfvergår till värdelära, då vinner dess
idealistiska utgångspunkt sin universella giltighet såsom verlds-
förklaringens princip. Från jaget såsom idé faller först för-
nuftets ljus öfver jaget såsom orsak.

Fichtes idealism innehar ståndpunkten af en absolut feno-
menlära. Medvetandet är på grund af villkoren för sin egen
aktualitet uteslutande hänvisadt till sina egna föreställningars
verld, och subjektet sjelft är en blott föreställning för sig sjelft,
när det reflekterar på sig. Medvetandet kommer såsom tan-
kande icke öfver formerna för sin egen sjelfframställning för
sig sjelf. Men i och med genomträngandet af sin egen stånd-
punkts relativitet kommer medvetandet fram till det absoluta
såsom en nödvändig förutsättning. Det absoluta är förutsätt-
ning för att något skall te sig såsom relativt Det absoluta
är immanent i alla tankeakter, men icke såsom en medveten
tanke. Det framträder såsom den immanenta förutsättningen
för hvilken tankeakt som helst, och man kommer alltså till
denna förutsättning från olika utgångspunkter i reflexionen.
Men det absoluta kan icke fattas endast såsom den obekanta
förutsättningen för allt tänkande, utan måste också på något

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

129

sätt fattas såsom dess princip. Men såsom princip är det ab-
soluta relativt. »Der transscendentale Grundgedanke der Wis-
senschaftslehre ist dieser, dass das absolute Princip wesentlich
relativ sei». 1 I denna sin relativi tet eller såsom princip fram-
träder det absoluta såsom jag, vetande, producerande verksam-
het Om vi hålla oss till jaget såsom det typiska uttrycket
för vetenskapslärans princip, så måste riktningen på det abso-
luta såsom sådant betecknas såsom »ein Hinausgehen uber
das Ich». När tanken går öfver det absoluta såsom princip för
att gå in i det sjelft, så måste den söka lemna reflexionens
ståndpunkt, föreställningens sjelfbespegling allt djupare under
sig. Detta kan emellertid icke ske på någon annan väg — än
genom reflexion och abstraktion. Det är genom tänkandets
sjelfbesinning och medvetande om sig såsom subjektivt, och
såsom sådant fenomenellt och begränsadt, som det ensamt kan
skrida till objektiva uttryck för det absoluta. Härigenom vin-
nas visserligen blott nya relativa uttryck för det absoluta, men
uttryck från en annan sida och synpunkt, som komplettera de
från subjektiv synpunkt vunna uttrycken. Det absoluta i sig
förblifver alltjemt lika obekant, men såsom relativt vinner det
nya uttryck, nämligen från objektiv sida. Såsom sådant fram-
träder det absoluta såsom »Sein». »Um das absolute Sein rein
zu denken muss man von dem Selbstbewusstsein und allem,
was daraus folgt, abstrahiren». »Das absolute Sein» hos Fichte
uttrycker det absolutas öfverskott öfver jaget och innebär det
medvetandet, att det absoluta icke kan sammanfalla med någon
art subjektivitet

När Fichte i sista hand fattar det absoluta såsom rent vara,
så röjer sig häri, negative, hans uppfattning af allt medvetan-
des genomgående relativitet och, positive, hans behof af att gå
till något annat än medvetandet, när det absoluta skall nås. Nå-
got mera positivt ligger icke i det rena varat än just detta behof.
Det rena varat i sig kan blott belysas genom analogier, men
då detsamma genom detta sätt att behandla det uppenbart göres
relativt, så vinnes härmed ingenting positivt i och för det abso-
lutas begripande. Rent begreppsmässigt kan det absolutas

1 Burman, 381. Jfr f. ö. vid hela detta parti Burman, sidd. 368—388,
hvarifrån de närmaste citaten äro hem tade.

Göt eb. Högsk. Arsskr. IV: /. 9

Digitized by ^ooQle

VITALIS NORSTRÖM

130

öfverskott öfver jaget icke fattas. Det rena varat har sin bild
i den riktningslösa verksamheten, hvilken endast kan åskådlig-
göras såsom en tänkt punkt, h varifrån erfarenhetskonstruktio-
nsn utgår. Men behofvet och nödvändigheten af positiv er-
farenhet deraf stå alltjemt qvar och kännas alltjemt stegrade.
För att tillgodose detta behof hänvisar Fichte utöfver begreppet
till ett faktum. Detta faktum är det i erfarenheten föreliggande
förnuftiga lifvet i dess faktiska form af en sig i det moraliska
riket i öfverensstämmelse med naturens lagar förverkligande
sedlig verldsordning. Det sedliga lifvet hos menniskan är fe-
nomen af den moraliska verldsordningen, som Fichte ock kallar
»Gud ». »Diese Ordnung kann aber nicht konstruirt werden, sie ist
also nur gegeben oder geoffenbart, und die Wissenschaftslehre,
als Phänomenologie, konstruirt nur die Form ihrer Offenbarung».

Den första grundsatsens i vetenskapsläran jag, som såsom
intelligent verksamhet ligger under och framdrifver alla sub-
jekt-objektivitetens relativa och ändliga former, undandrager sig
vid en genomförd undersökning alla tänkandets predikat och
är derför i anseende till sjelfva sitt väsen i denna ställning
undanryckt vår kunskap. Den låter fatta sig såsom en rikt-
ningslinie från logiskt subjekt till logiskt subjekt, men kan
icke fixeras såsom något visst logiskt subjekt Sitt innehåll
uppenbarar det endast successive i den sedliga idén, idén om
förverkligad frihet. I den första framställningen af sin lära
meddelar Fichte oss intrycket af sitt tänkandes poler såsom
varande ett af abstraktionen och reflexionen i den yttersta orsa-
kens, den på och i sig sjelf hvilande verksamhetens, riktning
städse tillbakaskjutet jag och ett af viljan i en gränslös framtid
genom oändlig sträfvan framskjutet sedligt mål i form af det
inres oberoende af det yttre. Utvecklingslinien hos Fichte
går nu från subjektiva till objektiva uttryck för samma processer,
i det att jaget både såsom orsak och såsom ideell uppgift
grundas och stödjes på objektiva synpunkter eller ur sådana
synpunkter liksom fixeras och förses med allmängiltigt inne-
håll. När erfarenhetens yttersta förutsättning fattas såsom
absolut vara, så ligger deri uttrycket för Fichtes fordran, att
idealismen skall vara höjd öfver all ensidig subjektivism och
blott och bar reflexionsståndpunkt, i det att en verklig grund

Digitized by ^ooQle

t EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 131

sokes till sjelfva det abstraherande och reflekterande tänkandet
och försök göres till dettas härledning ur det absoluta varat
(En grof missuppfattning vore naturligen att söka objektivera
detta vara till någon bild). När jagets ideella frihetssträfvan
knytes till en faktiskt gifven eller uppenbarad samfunds- och
verldsordning, en gudomlig ordning, såsom mål, då skall den
sedliga utvecklingen dermed vinna ett positivt innehåll.
Och det omedvetenhetens dunkel, hvaruti det absoluta varat
är inhöljdt, när det ses ur orsakens synpunkt, skingras sjelft i
sin mon genom hänvisningen på det gudomligas faktiska uppen-
barelse. Från denna uppenbarelse härleder sig ytterst allt
förnuftets ljus öfver tillvaron. På denna punkt öfvergår idea-
lismen från fordran till uppfyllelse, om ock endast i relativ
och successiv mening.

Härtill vill jag lägga den anmärkning, att, i den mon
ståndpunkten hos Fichte objektiveras, framträder lagen för det
absolutas sjelfrealisation (»das Gesetz des Sehens») såsom veten-
skapslärans centrum i stället för jaget Lagen blifver i sista
hand det absoluta, fattadt såsom sjelfproducerande form, gifvande
sig sjelf både förmåga i jaget, material i naturen och mål i
idén (är enhet af frihet och nödvändighet). Lagen blir det
absoluta varats rena uppenbarelse, den erfarenhetsbildande
processens yttersta, ur det absolutas dunkel utträdande princip.
Den är medvetandets enhet såsom producerande både subjekt
och objekt, ideal- och realgrunden på samma gång. I sig
måste den absoluta lagens erfarenhetsproduktion fattas utan
all inskränkning, såsom, förmedelst inbillningskraften, nående
äfven till erfarenhetens konkreta innehåll, om den ock i och för
vårt medvetande endast ter sig såsom en bestämd riktning i
reflexionen öfver ett gifvet stoff 1 .

Jag vill nu öfvergå till att söka framställa korta och mar-
kerade uttryck för de grundbrister hos det Fichteska systemet,
som så att säga för länge sedan hafva försatt det ur aktiv
tjenstgöring och förlagt det inom den stora reserven af histo-
riskt förbrukade ståndpunkter. Mitt ögonmärke vid denna kritik
är att nå upp till jemnhöjd med systemets egen ståndpunkt,

* Jag nöjer mig med att här hänvisa till Burman, s. 381, och till Fichtes
Nachgelassene Werke, sidd. 467 — 492 (Vetenskapsläran af 1812.)

Digitized by ^ooQle

132

VITALIS NORSTRÖM

med den i alla dess delar lefvande organiska synpunkt, hvilken
genomgår alla dess momenter och utvecklingsfaser, och på
detta sätt kunna rikta kritiken mot sjelfva hjertpunkten i läran,
så att jag i min kritik, såsom så ofta plägar ske, icke polemi-
serar mot mina egna missuppfattningar och dermed blott röjer
min egen andliga vanmakt Här om någonsin ligger den faran
nära till hands att syssla omkring saken, men icke tränga in
i dess kärna, hvartill man lätteligen kan förledas af Fichtes
genialt ojemna framställningssätt, som väl ofta blixtvis illu-
strerar den intuitiva central tanken och med central tanken de
omkring den ordnade begreppsaccessoirerna, men denna belys-
ning utvisar icke en från samma punkt utgående, kontinuerlig
stegring af ljusstyrkan, utan snarare från tillfälliga utgångspunk-
ter deröfver kastade, olika styrka företeende strålknippen, i hvil-
kas sken såväl enheten som mångfalden i systemet te sig så-
som i h varje fall i sin mon nya. Dessutom måste ock den ovan-
ligt höga abstraktionsgraden hos Fichtes ståndpunkt i det hela
räknas såsom en uppfattningen ytterligt försvårande omständig-
het 1 .

Man kan för det första med stor bestämdhet säga, att
Fichte icke framträngt till den yttersta principen för en monistisk
idealism samt att han fördenskull i det stora hela står qvar på
dualismens ståndpunkt. Fichte känner ingen princip, som till
sjelfva sitt begrepp och väsen ligger ofvanför motsatsen mellan
subjekt och objekt, den form af motsättning, som Fichtes dua-
lism företrädesvis iklädt sig. Väl fordras hos honom en sådan en-
het i hvaije fall, och väl uttryckes denna enhet under Fichtes
tidigare utvecklingsskede i afgjordt subjektiva termer. Men un-
der Fichtes senare utveckling uttryckes samma enhet i objektiva
termer, och, livad som här är afgörande, vare sig uttrycket
för den öfvergripande enheten sker i subjektiva eller objektiva
termer, så visar det sig alltid stå klart för Fichte, att den an-
tagna enheten »blott* är en reflexionsenhet, en tanke och så -
som sådan något relativt. Samma sak kan ock uttryckas så,
att hvaije antagen enhet, h varje princip för vetenskapsläran,
huru den än framställer sig, är en blott synthesis, men ingen

1 Om Fichtes framställningssätt och dermed förknippade svårigheter
jfr Loewe, sidd. 236 f., och Burman, sidd. 49, 78 och 337.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

*33

absolut thesis. Burman visar otvetydigt 1 , att Fichte antager en
genomgående relativitet i och hos uppfattningen af hvarje
objekt. »Das Objekt», säger han karakteriserande Fichte, »wird
von uns nie völlig rein gesehen, aber wir können uns der Be-
schränktheit unseres Sehens bewusst werden. Was wir eigent-
lich wissen können ist das Sehen selbst und seine Gesetze, aus
welchen die möglichen Bilder eines Objekts abgeleitet werden
können. Dass gerade dieses Objekt gesehen wird, ist dem
Sehen selbst zufällig (zwischen Sehen und Objekt ist eine projec-
tio per hiatum, welche durch den Zweckbegriff ausgefullt wird);
man kann also vom Sehen abstrahirend ein reines Objekt
denken, dieses muss aber gelebt werden, sonst ist es Nichts.»
Så långt, som att hvatje objekt är relativt hos Fichte, är
sålunda saken fullt klar, och häri bör icke sökas någon
grund till anmärkning. Men man kan tvifvelsutan gå ett
steg längre, det afgörande steget, och framhålla, att icke blott
allt objekt hos Fichte är relativt och begränsadt, utan äfven
genomgående allt tänkande, detta må betraktas i sam-
band med objekt, d. ä. såsom ett bestämdt tänkande, — i hvilket
fall saken är sjelfklar — eller också i och för sig med abstraktion
från allt objekt. Beviset för sanningen af detta påstående lig-
ger deri, att tänkandets begränsning hos Fichte icke betecknar
en inom sjelfmedvetandet eller tänkandet sjelft helt fallande
gräns af den ena formen af tänkande mot den andra formen
af tänkande, utan betecknar en gräns mot något^ som icke är
tänkande. Här kräfves dock ännu större precision i uttrycket.
Ty begränsningen af en form af tänkande mot en annan invol-
verar nog ytterst alltid förutsättningen om en grundmot-
sats mellan tänka och icke-tänka, men hos Fichte är fråga om
något mera än om en sådan till innehållet helt obestämd
motsättning, nemligen om en konträr och bestämd. Jag påstår,
att hvaije form af tänkande hos Fichte är begränsad af en
konträr motsats till tänkandet, d. ä., positive och reellt utsagdt,
af åskådningen . Väl framträder starkast tänkandet såsom be-
gränsande åskådningen, i det att intet kan åskådas utan att i
viss mon af tänkandet begränsas till objekt (bild), men här är

1 S. 371 ff.

Digitized by ^ooQle

VITALIS NORSTRÖM

*34

— i detta sammanhang — ingen fråga om objekt, utan om
tänkandet och åskådningen såsom former af verksamhet Fast-
hålles nu den synpunkten, då visar det sig klart, att Fichtes
tänkande, såsom icke inom sig, nemligen i anseende till deras
möjlighet, egande förutsättningarna för aktualitet — inom sig
saknar det primärt allt innehåll — , hänvisar på åskådningen
såsom en för sin aktualitet nödvändig yttre förutsättning, hvaraf
det begränsas och i förhållande hvartill det är relativt. Men nu
representerar tänkandet eller reflexionen hos Fichte det med-
vetna, medan åskådningen representerar det omedvetna, och har
skillnaden mellan dessa former sitt väsentliga och af görande
fäste i motsatsen mellan det medvetna och det omedvetna 1 .

1 Att åskådningen är »blind» är en Kantisk sats, hvilken har giltig-
heten af en axiomatisk förutsättning hos Fichte, som lägger deu till grund
för jagets hela dialektik i den första framställningen af vetenskapsläran :
åskådningen (Anschauen som »Hinschauen in activer Bedeutung») likställes
med utåtgående produktionsriktning, tänkandet med inåtgående reflexions-
riktning. Den ena af dessa riktningar är blott till i förhållande till den
andra: åskådningen är blott till för förståndet — medvetandet, och medve-
tandet är blott till i förhållande till sin motsats, det åskådade objektet.
Åfven när fråga är om åskådningen såsom ren subjekt-objektivitet, d. v. s.
såsom den intellektuella åskådningen, åskådningen i sig, den rena enhet,
som skall ligga öfver reflexionens och den sinnliga åskådningens motsättning,
bestämmes den afgjordt såsom omedveten. Det heter i Zweite Einleitung, s.
464: »Nur der Begriffe, des vom Objekte und des vom Zwecke, werde ich
mir bewusst; nicht aber der beiden (den sinnliga och den intellektuella) ihnen
zum Gruude liegenden Anschauungen». Jfr också samma skrift, s. 466: »Die
intellectuelle Anschauung ist der einzige feste Standpunkt fur alle Philoso-
phie. Von ihm aus lässt sich alles was im Bewusstsein vorkommt erklären*.
Då nu enligt Fichte, såsom bekant, all förklaringsgrund antages ligga utom
det som förklaras (se Erste Einleitung, sidd. 424 f.), så förlägges här direkt
förklaringsgrunden till allt medvetet ut 1 det omedvetna, hvilket förhållande
icke ändras deraf, att den omedvetna principen ofta kallas sjelfmedvetande,
förnuft, intelligens, ty alla dessa uttryck representera blott relativa begrepp
om den i sig varande, omedvetna en hetsprincipen, hvilken strängast fattas
såsom ren verksamhet utan att alls ställas såsom logiskt subjekt.

Om subjekt-objektiviteten såsom i begreppet föregående och i sin oänd-
lighet negerande allt medvetande såsom begränsning jfr. Loewe, sidd. 37, 61
och mångenstädes, och Burman, sid. 385: »die intellectuelle Anschauung ist
sclion vom Anfange an der Wissenschaft unerreichbar», och: »Das Wissen
sielit sich nicht: anschauend; es sieht sich : denkend», och mångenstädes. Jfr.
också JVmdelband , Dic Geschichte der Neuereti P/n7osoJ>hre 1 B. 2, Leipzig 1 SSo,

Digitized by c^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

135

Jag vågar det påståendet, att utan att bindas och fästas vid
denna motsats kan skillnaden mellan tankande och åskådning
icke upprätthållas, ity att alla andra skiljande karakterer
förutsätta denna motsats och utan den förlora sin betydelse.

Man har sålunda att fasthålla, att medvetandet —
såsom aktuellt tänkande eller reflexion — hos Fichte icke eger
någon bestämdhet, hvilken icke är allt hvad den är genom
relation till en mot medvetandet konträrt motsatt faktor i er-
farenhetsförklaringen, den i sig omedvetna åskådningen. Med-
vetandet eger hos honom ingen inre eller absolut bestämdhet,
hvilken öfverskjuter relationen till medvetandets motsats, och
hvilken kunde fattas såsom en gemensam form för det relativa
medvetandet och dess motsats, för subjekt och objekt. Rcla-
tionsgrtmden för motsatsen subjekt-objektivitet kan icke sökas in-
om medvetandet Subjekt och objekt, medvetet och omedvetet
upphäfva hvarandra hos Fichte som plus och minus, då de
uppträda på samma sida om likhetstecknet i en algebraisk
eqvation.

Det är på samma gång en gifven sak, att relationsgrunden
för motsatsen subjekt-objektivitet icke kan sökas i någon relativt
medveten åskådning, enär all sådan eger sin bestämdhet endast
i förhållande till reflexionen. Den kan då endast sökas i det
rent omedvetna. Åt denna enhet kunna relativa uttryck gifvas
än från mera subjektiv, än från mera objektiv synpunkt, men
då måttet för graden af riktighet hos dessa relativa uttryck
hvarken kan ligga hos det korrelata subjektet eller hos det
korrelata objektet — de utgöra ju båda det som skall mätas —
utan måste ligga i det absolut omedvetna, så måste, såvida
det absolut omedvetna också betyder det absolut obekanta,
sagda mått, d. v. s. den formella sanningen sjelf eller all san-
nings yttersta decisionsgrund, sjelft vara helt obekant och så-
lunda också från filosofens tänkande principiellt uteslutet.

Kant sökte sanningens högsta måttstock i den med med-
vetandets allmängiltighet och nödvändighet (universella iden-

sidd. 209 ff. — Emedan det universella enligt F. måste vara obegränsadt, och
allt medvetande är begränsadt, så måste den universella enheten fattas såsom
i sig omedveten, i sammanhang hvarmed ock står, att Fichte under
sitt senare utvecklingsskede fastslog det absolut-universella såsom vara.

Digitized by

Google

VITALIS NORSTRÖM

titet) sammanfallande allmänna logiska möjligheten. Inom
denna allmänna och formella (logiska) möjlighetsram låg hos
Kant ett absolut subjekt, hvars innehåll på hvaije punkt måste
tänkas vara ett rent utslag just af den rena logiska formen.
Kants agnosticism riktade sig på innehållet af detta subjekt, som
vi de facto icke kunna tänka, enär allt vårt tänkande är abstrakt
och formellt, men som vi åskådningsvis kunna symbolisera och
hvaraf vi kunna vara på ett eller annat sätt praktiskt bestämda.
Fichte vidgar denna Kants reala agnosticism till en formal, i
det att han grundar, icke det till sin natur obekanta på den
logiska möjligheten, såsom sig borde (det obekanta måste falla
innanför tänkbarhetens sfer såsom en form deraf jemte det be-
kanta såsom en annan form), utan tvärtom all tankeform
på ett obekant. Det blir då en nödvändig följd, att, när Fichte
offrar den logiska formen såsom sjelfva den i sig grundade
absoluta sanningen och dermed den formella kunskapen om
det absoluta, äfven den symboliska kunskapen derom (inne-
hållskunskapen) måste försvinna, enär hvarje mått för symboler-
nas (innehållets) riktighet är upphäfdt. Men det är skepticis-
mens väsen att grunda den logiska sanningen på något till
sin natur omedvetet, på det i sig obekanta, ty dermed nedsattes
all sanning till ett subjektivt föreställningssätt. Och när detta
gäller om sanningen öfver hufvud, då blifver hvaije särskild
sanning ytterst en godtycklig och tillfällig position. Med den
formella sanningen faller all realfilosofi.

Det är alltså ingalunda väl bestäldt med det idealistiska
underlaget för Fichtes verldsåsigt, då detta, långt ifrån att er-
bjuda ett tillräckligt stöd för den reella filosofiska kunskapens
byggnad, tvärtom ytterst visar sig utgöra formell agnosticism
eller skepticism. Denna kunskapsteoretiska konseqvens fram-
går gifvetvis icke ur Fichtes idealism såsom sådan, utan ur
det förhållandet, att idealismen hos honom icke blifvit, trots hans
egen starka öfvertygelse 0111 att detta skett, förd ända fram till
den afgörande brytningspunkten med realismen. Denna afgörande
punkt, i hvilken Fichte brister, är uppfattningen af all verk-
lighet och all verksamhet såsom former af medvetande. I konträr
motsättning mot denna principiella idealism står Fichtes åsigt,
att såväl allt medvetande, som all verklighet utgöra former af

Digitized by CjOOQle

EN MODERN STÄNDPUNKT I FILOSOFIEN

137

en omedveten verksamhet. Då denna omedvetna verksamhet,
i hvilken enheten i och af medvetandet och verkligheten skulle
sökas, har sin utmärkande karakter i sin obegriplighet och endast
till en viss grad kan föreställas genom afspeglingar i faktici-
tetens syntetiska och sekundära sammanhangsformer, så måste
denna Fich teska s. k. idealism sägas innebära primär dualism.
I denna »idealism» ingår realismen såsom ett fullständigt oöfver-
vnnnet element, i det att det yttres kausalitet hos Fichte allt-
jemt utgör en nödvändig förutsättning för allt förnimmelselif
öfverhufvud eller för sjelfva begreppet af ett sådant och i det att
denna det yttres kausalitet ställes i ett omedelbarare och närmare
förhållande till sjelfva den omedvetna urverksamheten, hvilken
måste förytterligas för medvetandet, i den mon den skall fattas
såsom verkligt objektiv och absolut, i ett omedelbarare och
närmare förhållande, menar jag, än det medvetna' och tänkande
lifvet, hvilket alltigenom fattas såsom fenomen. Så uppfattade
Kant icke saken, ty för honom var det yttres kausalitet blott
en faktisk och tillfällig förutsättning för meuniskans förnimmel-
selif, medan tanken om ett alltigenom sjelfbestämdt medvetande
hos honom hade full logisk dignitet och derför med logisk
rått kunde spela en real roll på vissa punkter inom hans filosofi.
I denna afgörande punkt står Fichte under Kant

Fichtes nu skizzerade principiella ståndpunkt afspeglar sig
troget i hans problemställning och metod. Han söker erfa-
renhetens förutsättningar under form af dess kausala grunder.
Den logiska eller rationella tendensen hos honom för hans
reflexion upp till allt abstraktare höjder, då han söker dessa
grunder, för att till sist låta densamma stanna vid det obe-
stämda begreppet om en på sig sjelf hvilande, i inga bestäm-
ningar närmare fattlig kausalitet. Men principens abstrakthet
(ofattlighet) förstör i sjelfva verket dess kausala kraft Skall
principen kunna häfdas såsom verkligen kausal eller såsom
förklarande hvad den måste förklara, då måste något af abstrakt-
heten offras för föreställbarheten. Erfarenhetens genetisk t-kau-
sala förklaring kan blott genomföras ur en föreställbar orsak
eller ur en bild. Den Fichteska dualismen framträder ur
metodisk synpunkt såsom motsatsen mellan tänkbarhet (enhet,
identitet) och föreställbarhet (kausalitet), en motsats, i hvilken

Digitized by ^ooQle

13 »

VITAUS NORSTRÖM

i sjelfva verket tänkbarheten rent upphäfver föreställbarlieten
och föreställbarheten tankbarheten. Då nu icke så kan vara,
om icke systemet sjelft skall gå under, i det att ingen möjlig-
het lemnas öppen för en fortgående bevisning, utan hela pro-
ceduren reducerar sig till ett »på stallet marsch», så har Fichte
postulerat eller åtminstone öfverallt på det otvetydigaste för-
utsatt, att förestallbarheten skall logiskt »följa ur» tankbarhe-
ten, fakticiteten ur begreppet, hvilken förutsättning hos honom
ytterst reducerar sig till den fordrau, att filosofens hela tanke-
verksamhet skall vara verkad af den omedvetna absoluta ur-
verksamheten eller utgöra ett deri satt och upplöst moment.
Det ligger i öppen dag, huru mycket af logisk art ett sådant
»följande» af det medvetna ur en omedveten grund kan hafva.
Det ligger också lika öppet, att skenet af ett sådant »logiskt
följande» endast kan framkallas deraf, att fakticitetsmomenter
(empiriskt gifna åskådningselementer) insmugglas i den rent
abstrakta och omedvetna grunden för att denna skall kunna
gifva ifrån sig (»sätta» utom sig = i medvetandets ljus fram-
ställa) sina följder. I och med denna syn på verldsproblemet
och i och med denna metod för dess lösning — att deducera
det medvetna ur en omedveten superintelligent verksamhet —
åtnjuter Fichte äran af att vara den tyska konstruktionsme-
todens uppfinnare, medan ingen kan fråntaga Hegel berömmel-
sen af att hafva satt reglerna för denna metods tekniska till-
lämpning i system. Härutinnan stå båda i en bjert kontrast
mot Kant och hans i det hela sunda analytiska metodik.

Förebråelsen för cirkelbevisning söker Fichte, såsom vi
veta, afvända genom att komplettera sin kau salt-genetiska
verldsförklaringsvy med en teleologisk. Den filosofiska tanke-
processens, liksom all medveten verksamhets förklaring ur den
omedvetna absoluta produktionen lär icke blifva så förtvif-
ladt mörk, som den ser ut att vara, om den nemligen ställes
i förbindelse med denna produktions i historien faktiskt reali-
serade och der, i deras historiska form, bestämbara och begrip-
liga resultat, det sedliga lifvets faktiska former och spåren af
gudsrikets aktualisation. Orsaken är i sin principiella enhet och
renhet urmörk, men ljus skall spridas öfver den från dess faktiska
verkningar. Af frukten känner man roten, af resultatet orsa-

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

139

ken. När orsaken ses från resultatets synpunkt, skall den
framträda såsom ett förnuftigt ändamål och i dess ljus vinna
en viss fattlighet Skada blott, att hela denna praktiskt-etiska
vändning är af Fichte sjelf logiskt omöjliggjord genom hans
teoretiska förutsättningar! Det lönar föga att söka vinna in-
nehåll åt sin verldsåsigt genom att hänvisa på det faktiska
goda i verlden, på det sedliga lifvet och det sig i historien
förverkligande gudsriket, då man inom sin kunskapslära har
uppkäft hvaije absolut sanningsinått. Står icke sanningens
rena form i medvetandet öfver all verksamhet och all dermed
förbunden förändring, utan fattas i stället all antagen saunings-
norm såsom ett blott relativt uttryck för en i sig obekant verk-
samhet, då sjunker sanningen ned till ett tillfälligt föreställ-
ningssätt, och då kan ingen faktisk erfarenhet, t ex. af det s. k.
rätta, goda eller sköna, nå utöfver denna tillfällighet och denna
fenomenalitet Om det etiska värdet förlorar hvaije fäste i en
evig och oföränderlig sanning, då qvarstår icke längre det rätta
såsom ett i sig varande rätt, utan blott såsom ett tillfälligt
godt för mig och för dig, nu och då, här och der. Då hjelper
ingen hänvisning på förnuftets faktiska former i naturen och
historien, ty då finnes icke längre någon mening i att tala om
ett förnuft. Försåvidt Fichtes teoretiska verldsåsigt icke hvi-
lar på den archimediska punkten af ett formalväsende (formal-
grund) i rent absolut (alltså ej i graduell) bemärkelse, på en rent
logisk sanningsform och sanningsnorm, och försåvidt Fichte
icke gifvit denna forms psykologiska karakteristik, fattande
den såsom en form af aktuellt medvetande och till en tillräck-
lig grad isolerande den från öfriga former af aktuellt medve-
tande, och tillika under och i logisk analys af den faktiska
vetenskapliga tekniken återfunnit den såsom all vetenskaps
yttersta förutsättning samt angifvit denna väsensforms i den
vetenskapliga verksamheten framträdande grundsidor, försåvidt
dessa villkor hos honom icke uppfyllas, så sväfvar hans prak-
tiska åskådning i luften, och är hela hans försök att på den
praktiskt-etiska undersökningens område öfvervinna den teo-
retiska undersökningens innehållslöshet och motsägelser full-
ständigt förfeladt. Och Fichte uppfyller icke dessa villkor.
Hvad man i detta afseende hos honom hänvisas till, det är

Digitized by ^ooQle

140

VITALIS NORSTRÖM

naturligtvis till den s. k. intellektuella åskådningen såsom möj-
ligen utgörande den äskade oumbärliga sanuingsnormen eller
såsom sjelfva den ursprungliga formen af medvetandets enhet,
men denna »intellektuella åskådning» utdömer sig sjelf såsom
sådan norm dels genom sin principiella omedvetenhet, dels ge-
nom sin karakter af åskådning, hvilken karakter från böljan
påtrycker den dualitetens, icke enhetens prägel.

Fichte har i sjelfva verket, trots sitt systems skenbara
positivt-metafysiska hållning, gått betydligt längre än Kant i
att bringa den negativa andan inom filosofien offer af absolut
och transscendent kunskap, i det att han låtit falla icke blott
all kunskaps absoluta förutsättning, den logiska tänkbarheten
under form af alla förnimmande väsens ursprungliga enhet i
det rena sjelfmedvetandet (hvilken enhet hos Fichte icke be-
tecknar förnimmandets aktualitet eller klarhet och tydlighet,
utan tvärtom innebär negation af denna aktualitet, alltså af
medvetandet sjelft), utan ock den symboliska kunskapen om den
absoluta anden, hvilken kunskap åtminstone är förenlig med
Kants teoretiska åskådning, och som kan vinnas genom en
analys af den etiska kulturen och dess förutsättningar, hvilken ut-
föres under det logiska identitetskriteriets egid. Derigenom
har han stegrat Kants kritiska ståndpunkt till en hyperkritisk
och utplånat gränsskillnaden mellan fenomen och väsende, för-
vandlande hela vår erfarenhet till ett absolut fenomen af nå-
got absolut obekant. Att Fichte genom sin »vetenskapsläras»
vändning åt det praktiska hållet trott sig kunna förebygga
sitt systems skeppsbrott är ett faktum, som tager sig högst
egendomligt ut för den blott logiskt intresserade granskaren.
Det visar sig nemligeu för en sådan med största tydlighet, att
de väsentligaste förutsättningarna för denna vändning saknas
i Fichtes lära. Om jag för min del likväl skulle våga försöka
förklara densamma, så skulle jag vilja ställa den i samman-
hang med Fichtes starkt framträdande medvetande om åt-
skillnaden mellan verklighetens plan och idealets plan , hvilken
distinktion tvifvelsutan kominer att spela — och redan alltjemt
efter Kant borde hafva spelat — en dominerande roll inom filo-
sofien, och med den drift till verldssystematik, som nästan våld-
samt arbetar hos honom. I denna distinktion — mellan verk-

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN 141

lighet ocli idé — och i detta systematiska kraf har Fichte
gått längre än Kant. Men i det hela har han förfelat hans
ståndpunkt genom sitt förmörkande af filosofiens formalprincip,
sjelfmed vetandet. Och genom detta förmörkande af förnuftets
ljus i sjelfmed vetandet har han förberedt den naturalistiska
idealismen hos Schelling och Hegel.

Då man ser fichteanismen i sammanhang med den Schel-
ling-Hegelska panteistiska eller naturalistiska idealismen, så fin-
ner man å andra sidan en väsentlig brist hos den förra just på
den punkt der den senare företrädesvis var afsedd till rättelse.
Emedan en belysning af denna punkt är egnad att förstärka
intrycket af de nyss framställda kritiska anmärkningarna, vilja
vi dervid något uppehålla oss.

Vi utgå derifrån, att problemställningen i de teoretiska
och praktiska delarne af Fichtes system är väsentligen olika,
medan dock bestämdt anspråk göres derpå, att den praktiska
delen skall lösa det problem, som den teoretiska lemnar olöst 1

x Det bör anmärkas, att de här använda uttrycken »den teoretiska
och den praktiska delen af systemet» icke alldeles öfverensstämma med
Fichtes egen terminologi i hans V. L. eller med den begränsning han der
ger åt den teoretiska och åt den praktiska undersökningen. Med den teore-
tiska delen förstår jag hela medvetandets sjelfutveckling till aktualitet, hvar-
vid synpunkten af kausalt-genetisk erfarenhetsförklaring dominerar, och med
den praktiska det aktuella medvetandets historia såsom sådant, hvarvid den
teleologiska synpunkten är förherrskande.

Att det oändliga jaget säges vara bärare af de teoretiska processerna
i nu angifna mening, medan det ändliga, individuella och historiska jaget
uppbär de praktiska, detta påståendes sanning framgår till sin förra del re-
dan deraf, att utvecklingen till aktuellt sjelf medvetande betingas af jagets
begränsning mot icke-jaget, hvilken begränsning på denna idealistiska stånd-
punkt betyder jagets sjelfbegränsning eller sättande af gränser inom sig
sjelft. Men detta sättande inom medvetandet af bestämda gränser, som från
subjektiv sida betyder det aktuella medvetandets genesis, betyder från ob-
jektiv de bestämda tingens eller den formade naturens genesis. Men det är
en uppenbar orimlighet att söka grunden till denna genesis i det individuella
jaget som på sin höjd endast kan vara ett immanent moment i denna gene-
sis sjelf. Det individuella jaget kan häfva naturens af det allmänna jaget
satta skrankor, men det kan icke producera dem. Jfr här hvad Fichte sjelf
framhåller i Thatsachen des Bewusstseins af år 1810 (Sämmtl. W. II, s. 563),
nemligen att vetenskapsläran visserligen säger och alltid skall säga, att jaget
absolut sätter såväl sig sjelft, som i sig objektet, men att den dervid icke

Digitized by ^ooQle

142

VITALIS NORSTRÖM

Man finner denna skillnad, om man frågar efter jagets eller
subjektets betydelse i hvardera delen. Utan att här kunna ingå
på en historisk granskning af åsigten, som skulle kräfva en
ingående undersökning af skrifterna — och hvilken undersök-
ning till sist möjligen blefve resultatlös just i följd af sin
utförlighet! — våga vi dock förutsätta såsom i hufvudsak rik-
tigt, att »det oändliga jaget» är det subjekt, som, i den teore-
tiska delen, uppbär och drifver de erfarenhetsbildande proces-
serna, medan deremot det oändliga jaget i den praktiska de-
len icke längre framträder ur kausalitetens synpunkt, utan
framträder såsom den kulturella processens ideala uppgift, öf-
ver hufvud såsom idé. I senare fallet röjer sig det ändliga
eller empiriska, konkreta jaget såsom utvecklingens drifkraft,
absorberande den kausala synpunkten. Märkom, att den ab-
straktion, som det oändliga jaget innebär — icke så, att det
oändliga jaget skulle falla tillsammans med filosofens abstrakta
begrepp derom, utan det oändliga jaget eller den absoluta
urverksamheten är en konstruerad, men likvisst såsom objek-
tiv föreställd motsvarighet mot detta begrepp, en motsvarighet,
som vinner sin pretenderade objektivitet genom att vara ob-
jekt för den intellektuella åskådningen, men helt falla utan-
för förståndets subjektiva reflexionsformer, alltså genom sin

tänker på det empiriskt gifna, utan på ett annat, för det vanliga ögatdoldt,
inom faktas sfer alls icke liggande, utan blott genom uppstigande tiU grun-
den fattbart jag. På ett annat ställe (Sämmtl. W. II, s. 607), säger han, att
man allmänt uppfattat vetenskapsläran så, att den tillskrifver individet verk-
ningar sådana som t. ex. produktionen af hela den materiella verlden och
dylikt Men det är ej individet utan det ena omedelbara andliga lifvet, som
frambragt alla företeelser och sålunda äfven de fenomenella individerna.

Här kan nu visserligen å andra sidan åter erinras derom, att denna
mera objektivt-metafysiska uppfattning af det i sig varande abstrakta jaget
(den intelligenta u rverksamheten) såsom verldsgrund när som helst kan re-
duceras till en transscendental process i det ändliga medvetandet och blott
betraktas såsom egande betydelsen af den yttersta förutsättningen för vårt ob-
jektiva förnimmande, men denna senare betydelse hindrar icke, att den meta-
fysiska betydelsen af det oändliga jaget eller lifvet såsom verldsgrund står qvar,
stundom ytterst starkt betonas, och detta allt starkare under Fichtes senare
utveckling. Huru nu den metafysiska synpunkten kan bringas till samklang
med den transscendentalt-kunskapsteoretiska, det må vara en sak för sig.
Det säkra är, att man ingen rätt har att med den senare utplåna den förra.

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

143

omedvetenhet — markorn, säger jag, att detta abstrakta jag
först fattas såsom princip för en kausal erfarenhetsförklaring
— det abstrakta jaget är orsak — medan detsamma sedan
kommer i den ställning, att det fattas såsom erfarenhetsförkla-
ringens och all verksamhets öfver hnfvud uppgift! Då likvisst
den teleologiska erfarenhetsförklaringen icke kan nöja sig enbart
med uppgiftens eller ändamålets synpunkt, utan tillika måste fast-
hålla orsakens, så låter den det empiriska, konkreta tidsjaget
intaga orsakens plats, som blifvit tom genom det abstrakta
jagets uppflyttning derifrån till idealets plan. Detta är ett drag
af högsta betydelse. Det innebär nemligen, att, då synpunk-
ten inom den Fichteska filosofiens systematiska procedur från
att vara kausalt-teoretisk öfvergår till teleologiskt-praktisk, så
medför denna synpunktens inre omgestaltning en förändring i
uppfattningen af subjektet såsom realprincip. Ja, man är be-
rättigad att vända förebråelsen mot Fichte för dualism också
derhän, att han utgått från tvenne olika realprinciper, det ab-
strakta jaget (föreställdt såsom ett oändligt, objektivt och verk-
samt jag, men alldeles ej fattadt endast såsom de konkreta och
individuella tidsjagens genusbegrepp ) 1 och det konkreta jaget, så
länge nemligen icke det senare är deduceradt ur det förra, nå-
got, sora ingenstädes sker hos Fichte . 2 Det oändliga jaget och

1 For undvikande af missförstånd hänvisas här tiU hvad som förut
med, som det synes, fullt tillräcklig bestämdhet yttrats om förhållandet mel-
lan jaget såsom blott och bar verksamhet (dess rena begrepp) och såsom bil-
den af en mer eller mindre hypostaserad intelligens, hvilken bild är det nöd-
vändiga villkoret för den rena verksamhetens föreställbarhet och för uppfatt-
ningen af jaget såsom kausalt.

3 Väl har F. — i Grundlage des Naturrechtes, i System der Sittenlehre,
i Vetenskapsläran af j8oi och i Thatsachen des Bewusstseins af 1810 — sökt
ådagalägga nödvändigheten af jagets individuellt personliga existens, men
så vidt jag kan se blott under den begränsade formen af andra individers
nödvändiga existens under förutsättning af att rn existerar. Men det är
sjelfklart, att en under sådan förutsättning — af ett personligt individuums
existens — företagen bevisning icke ur det oändliga jaget, det absoluta vetan-
det eller det allmänna lifvet härleder nödvändigheten af jagets individualitet
öfver hufvud. Här har härledningen sin terminus a quo i det faktum, att lif-
vet har inträdt i en individuationsprocess och att ett verkligt handlande
blott kan ega rum i individuell form. — Att det abstrakt-oändliga medve-
tandet måste begränsa sig för att blifva ett bestämdt medvetande medför

Digitized by t^ooQle

144

VITALIS NORSTRÖM

det ändliga jaget äro i så måtto samordnade hos Fichte, som
båda fattas, hvart på sitt håll och i sin omgifning, såsom kau-
sala grunder, och som det enas härledning ur det andra icke på
något sätt har stödts eller kunnat vetenskapligt häfdas, d. v. s.
härledas ur nödvändigheten för det oändliga jaget att »sätta» det
ändliga såsom villkor för medvetande om sig sjelft. Hvaije det
oändliga jagets sjelfbegränsning är nemligen en viss bestämd
form af förnimmande och medvetande, men en sådan form sam-
manfaller naturligen icke utan vidare med det ändliga jaget. Det
ändliga jaget kan från ståndpunkten af det oändliga blott nås
genom ett språng, en projectio per hiatum, d. v. s. det måste
upptagas ur erfarenheten såsom ett faktum. Detta sker också
i sjelfva verket Det ser man deraf, att det ändliga jaget icke
bringas i samband med det oändliga, fattadt såsom orsak, utan
endast såsom ändamål. Det ändliga jagets inträdande i syste-
met afskär kausalförklaringens tråd och står der blott såsom
faktiskt, d. ä. såsom oförklaradt. t Förklaringen skall nu före-
tagas ur synpunkten af det oändliga jaget, fattadt såsom idé,
men om denna idé renas från alla faktiska och historiska rela-
tioner och betraktas inom sin egen sjelfbestämdhet — hvilket
ju är alldeles nödvändigt, om idén skall kunna sprida något
ljus öfver det faktiska — då innebär denna idé hos Fichte in-
genting annat än den negativa oändligheten under form af det
faktiska och begränsade jagets ändlösa upphäfvande af sin egen
blotta fakticitet och begränsning. Detta är en det faktiskas
process från intet (annat än sig sjelft) och till intet (annat än
sig sjelft). Från intet, ty det är ej längre det oändliga jaget,
som verkar: det oändliga jaget har i den moraliska utveck-
lingen ställningen af uppgift, ej af orsak. Till intet, ty den
moraliska idén innebär blott upphäfvande af det faktiska. Der-
för reducerar sig hela den praktiskt-etiska utvecklingen hos
Fichte till förändringar af faktiska tillstånd utan positiv (känd)
orsak och utan positivt (kändt) mål utanför och öfver det fak-
tiskas egen sfer.

väl nödvändigheten af ett objekt, men icke nödvändigheten af ett du, satt
mot ett jag, eller af detta oändliga medvetandes splittring i en mångfald indi-
viduella medvetenhetscentra.

Digitized by ^ooQle

EN MODERN STÅNDPUNKT I FILOSOFIEN

145

Denna utveckling sammansätter sig af blotta relations-
vexlingar med en typ af blott empirisk, men ingen rationell
allmängiltighet. Om sålunda den teoretiska vetenskapslärans
begreppsmekanik mynnar ut i en inkompetensförklaring öfver
det teoretiska förnuftet och i en hänvisning ut öfver sig på en
högre verldsförklaring, ur det praktiska förnuftet, så ådaga-
lägger verldsförklaringen ur det senare endast beliofvet och
nödvändigheten af att se ut öfver den ändliga tillvarons eget
plan, öfver alla faktici tetens begränsningar för att vinna en
tillfredsställande verldsförklaring. Vi måste i första hand upp-
häfva vårt eget tänkandes begränsning (abstrakthet) och alla
dess psykologiska föranledningar för att kunna uppställa en
duglig filosofi. Detta upphäfvande kan endast ske genom viljan,
som radikalt förändrar hela vårt tillstånd. Men hvilken för-
nuftig och af erfarenheten styrkt anledning föreligger att tilltro
den ändliga viljan en sådau makt? Och på den oändliga viljan,
hvilken vi i ingen mon känna hvarken såsom orsak eller upp-
gift, kunna vi ju icke på något sätt räkna, utan densamma
måste vi helt lemna utanför räkningen, om vi ej vilja leka med
ord. Skall alltså filosofien kunna fortfara att lefva, så få vi icke
basera den på en åt sig sjelf öfverlemnad faktisk vilja, som
ständigt vexlar, men inga framsteg gör, som kan negera en
form af ändlighet och relativitet blott för att sätta en annan,
i ingen mon värdefullare, och som på sin höjd kan hoppas på
en revolution inom den helt obekanta sfer, dit erfarenhetens
teoretiska förklaringsgrunder blifvit förlagda. Skall filosofien
fortfara att lefva, så måste man i stället återgå till en pröfning
af viljelifvets teoretiska förutsättningar i afsigt att vinna en
kunskap om verklighetens väsende, som eger sann allmängil-
tighet och nödvändighet, och som icke blott tomt och hopplöst
visar ut öfver sig sjelf på — en möjligen genom viljan inträ-
dande radikal förändring af hela vår tillvaro. Det var denna
nödvändighet, som Schelling och Hegel insågo, och det var
derför, som de satte in sin reflexion på sjelfva brytningspunkten
mellan den teoretiska och den praktiska läran hos Fichte, för-
hållandet mellan det oändliga och det ändliga jaget eller, som
saken ock kan ses, på förhållandet mellan jagets kausalitet och

Göteb. Högs k. Års skr. IV: /. 10

Digitized by ^ooQle

146

VITALIS NORSTRÖM

dess teleologi. Här bundo de åter tillsammans hvad Fichte
upplöst, och derför stå de i systematiskt afseende principiellt
högre. Om sättet för sammanbindningen kan man tvista, men
om nödvändigheten deraf kan man icke tveka. Schelling och
Hegel åstadkommo sammanbindningen på det sätt, att de läto
den praktiska utvecklingen erhålla så att säga samma »Träger*
som den teoretiska, i det att de försänkte det individuella hi-
storiska subjektet i den absoluta, abstrakta urverksamheten
såsom ett osjelfständigt moment deri och läto hela den etiskt-
religiösa kulturen tjena såsom det absolutas (abstraktas) egen
uppenbarelseform. Det absoluta qvarhölls hos dem alltid i ställ-
ningen af orsak tillika: det var orsak och ändamål på en gång.
Hvad som härmed vinnes är systematisk afrundning i läran
och den teoretiska synpunktens ställande i rätt förhållande till
den praktiska: ur den teoretiska synpunkten vinnes en verlds-
förklaring in abstracto, hvilken sedan ur den praktiska kan
in concreto genomföras, och de teoretiska undersökningarna lägga
en verklig grundval för de praktiska, som icke längre endast
hvila på det gränslösa sträfvandets och viljandets uppenbara
vanmakt, utan på ett i några bestämningar klargjordt vara.
Hvad som å andra sidan genom dem härmed går förloradt är
icke lämpligt att nu ens antyda.

Hos Fichte betecknar den teoretiska verldsförklaringen
i förhållande till den praktiska en lägre vy öfver hela erfaren-
heten, och den förra går upp i eller upphäfves af och i den
senare, sedan den är vunnen. Men den utgör icke en prope-
devtik dertill, som fastställer dess abstrakta principer och förut-
sättningar. Man är derför berättigad att påstå, att systemets
teoretiska del egentligen blott psykologiskt leder in på den
verkliga och slutliga erfar enhetsförklarin gen utan att utgöra ett
logiskt betingadt moment deri. Till sitt objektivt vetenskapliga
värde eller ur synpunkten af den genetiska erfarenhetsförkla-
ringens sanning är den derför helt illusorisk. Men samma
hårda dom är man berättigad att fälla äfven öfver den prak-
tiska, om det är en sanning, att praktiskt-etiska undersökningar
utan förutsättning af någon absolut kunskap om det rena
eller teoretiska medvetandet helt och hållet sväfva i luften,

Digitized by

Google

EN MODERN STÅNDPUNKT T FILOSOFIEN

147

eller om det är en sanning, att det är orimligt att söka sprida
något ljus öfver tingen, hemtadt från utvecklingens ändamål,
så länge som man icke utgår från någon absolut kunskap om
väsendet hos den orsak, som drifver hela utvecklingen 1 .

1 Jag förutser, att man från något håll kunde hysa benägenhet att
mot mina anmärkningar framhålla såsom en gemensam grundbrist den förut-
sättning hos mig, att jag uppfattat Fichtes »vetenskapslära» såsom metafysik,
medan den i sjelfva verket endast vill betraktas som kunskapsteori med sta-
digt fasthållande af den från Kant årfda transscendentala synpunkten. Härpå
▼ill jag endast svara, att jag, såsom jag redan visat, ingalunda förbiser denna
vetenskapslårans ursprungliga och städse i viss mon fasthållna karaktär, men
att detta obestridliga förhållande icke utesluter, att densamma tillika är meta-
fysik, den enda, som F. erkänner, och som han framställt. Vetenskapsläran
är universeU erfaren hetsförklaring och vill sålunda ock förklara erfarenheten
från synpunkten af objektivt vara. Den idealistiska ståndpunkten medför
blott, att denna senare förklaring måste sammanfalla med förklaringen af
objektiviteten i förnimmandet.

Digitized by ^ooQle

Rättelser och Tillägg.

Sid.

X r.

17 ofvanifrån

står: den är
läs: det är

»

XIV

r. 4 ofvanifrån

står: densamma
läs: detsamma

>

XXII r. 3 nedifrån

står: än mer
läs: än mer:

»

6

r. 8 ofvanifrån

står: dess menniskor
läs: desamma

»

12

r. 11 nedifrån

står: bössan
läs: bössan,

>

74

r. 16 nedifrån

står: saker
läs: satser

»

94

r. 10 ofvanifrån

står: medvetandet
läs: medvetandets

»

IOI

r. 5 ofvanifrån

står: vare
läs: vore

»

1 [6

r. 14 ofvanifrån

står: sammanfattningsbevis
läs: sammanfattningsvis

Mindre, meningen icke störande tryckfel må benäget ursäktas.

Till sid. 6g. Uttrycket sinnesmodi tages här i betydelse af inom hvaije
sinne fallande qvalitativa differenser. Detta i god öfverensstämmelse med
äldre språkbruk, men afvikande från deu genom Helmholtz i psykologien in-
komna terminologien, enligt h vilken sinnesmodalitet betecknar en i förhål-
lande till andra sensationsgrupper diskontinuerlig sensationsgrupps bestämdhet.

Till sid. 142. Då här talas om den fara för resultatlöshet, som hotar
alltför vidlyftigt kommenterande framställningar af filosofiska företeelser, må
erinras om Kuno Fischers ord i hans Gesch. d. neuern Phil. (Jubiläutnsaus-
gabe), 4:de bandet, r.sta delen. sid. 335 (Kritische Zusätze): »Wenn man
eine Lehre nicht aus dem Ganzen versteht und aus den Grundgedanken zu
erleuchten vermag, in Uebereinstimmung mit ihrer geschichtlichen Entste-
hung und ihrem urkundlichen Text, sondern dieselbe Stiickchen fftr Stöck-
chen nimmt und zu erörtern sucht, auch diejenigen anfuhrt und stuckchen-
weise erörtert, welche wiederum andere Erörterer erörtert haben, so kann es
nicht fehlen, dass ein solcher Commentar wächst, wie der babylonische Tal-
mud, und am Ende einsturzt, wie der babylonische Thurm», o. s. v. — Hvad
K. Fischer här yttrar vänder sig mot Vaihingers monströsa Kantkommentar,
men kan tvifvelsutan tillämpas på frukterna af många lärda mödor i vår tid^

Digitized by ^ooQle

INBJUDNING

TILL DEN OFFENTLIGA FÖRELÄSNING

MED HVILKEN

PROFESSORN I SEMITISKA SPRAK
VID GÖTEBORGS HÖGSKOLA

RL D:r OTTO EMIL LINDBERG

KOMMER ATT SITT ÄMBETE TILLTRÄDA

AF

HÖGSKOLANS REKTOR

Bifogad skrift: Aristophanes’ föregångare och samtida
inom den attiska komedidiktningen,
af Johannes Paulson

OÖTBBORO

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI

1898

Digitized by CjOOQle

Digitized by

JQ)å Göteborgs Högskola den 15 sep t 1891 började sin verk-
samhet, kunde den genom de lärarekrafter, hvilka den då
hade fast vid sig, meddela undervisning i (teoretisk och prak-
tisk) filosofi, historia, statskunskap , estetik med litteratur - och
konst-historia, nordiska språk, germanska språk, romanska språk
och klassiska språk. Den första vidgningen af Högskolans un-
dervisning ägde rum, då vid densamma äfven anordnades un-
dervisning i semitiska språk.

Då nämligen Högskolan från början ordnade sin verk-
samhet med hänsyn till att bereda sina lärjungar för afläg-
gande af de akademiska examina, som tillhöra den humanistiska
sektionen vid Statsuniversitetens filosofiska fakulteter, inträdde
snart behofvet af en lärare äfven i semitiska språk. Redan
under den första terminen af Högskolans verksamhet anmälde
ett afsevärdt antal lärjungar — hvilka beredde sig dels för
teologisk-filosofisk, dels för filosofie kandidat-examen — sin
önskan att erhålla undervisning äfven i semitiska språk. Lä-
rarerådet ingick alltså (protokoll d. 29 sept. 1891) till Styrelsen
med en framställning dels om anställandet vid Högskolan af
en e. o. lärare i semitiska språk, dels ock att till denna lärare-
plats måtte förordnas Fil. Licentiaten O. E. Lindberg. Och
blef han, i enlighet med Lärarerådets förslag, af Styrelsen (prot
d. 30 sept 1891) utsedd till e. o. lärare i semitiska språk.

På denna plats var Fil. Licentiaten O. E. Lindberg verk-
sam vid Högskolan, till dess han, efter vederbörligen aflagda
akademiska prof, af Styrelsen (prot. d. 27 febr. 1894) på Lärare-
rådets förslag kallades till docent i semitiska språk vid Göte-
borgs Högskola. Denna kallelse erhöll Kanslersämbetets stad-
Estelse d. 6 mars s. å.

Under tiden hade Kungl. Maj:t, genom nådig resolution
af d. 17 juni 1893, beviljat Göteborgs Högskola sökt examens-

Digitized by ^ooQle

4

JOHANNES PAULSON

rätt. Då emellertid nämnda resolution begränsar examensrät-
tens utöfvande till de ämnen, hvilka vid Högskolan företrädas
af professurer, saknade Högskolan fortfarande rätt att anställa
sådana examina, i hvilka semitiska språk inginge. Att Do-
centen Lindberg, detta ogynnsamma förhållande till trots, dock
ständigt ägt läijungar i semitiska språk, har berott på hans
utmärkta och väl kända skicklighet som undervisare. Men från
den synpunkt, enligt hvilken Högskolan har till uppgift att
sätta sin studerande ungdom i tillfälle att aflägga akademi-
ska examina, innebar dock detta förhållande en stor olägen-
het. Utom det att detta ämne ingår som obligatoriskt i den
teologisk-filosofiska examen, ingår det äfven ofta i en filosofie
kandidat-examen, efter hvars afläggande examinand afser att
fortsätta sina studier inom teologisk fakultet. Få äro icke
heller de läijungar, hvilka, på den grund att Högskolan saknat
rätt att examinera i semitiska språk, antingen nödgats ändra
den studieplan, de från början följt, eller också, för att blifva
examinerade äfven i nämnda ämne, efter en kort vistelse vid
Högskolan, lämnat henne för att fortsätta sina studier vid stats-
universitet.

Det var emellertid icke endast examensförhållanden, som
gjorde det för Högskolan i så hög grad önskvärdt att kunna
inrätta en professur i semitiska språk. För en sådan åtgärd
talade äfven detta omfattande ämnes egen forna och nuvarande
betydelse i den religiösa och humana kulturens utvecklings-
historia. Det är visserligen sannt, att detta ämne inom den
humanistiska gruppen af vetenskaper förefaller stå tämligen
isoleradt. Men sammanhanget mellan detta och öfriga huma-
nistiska ämnen förefinnes dock, änskönt det delvis ligger gan-
ska djupt Vi behöfva blott erinra om de religiösa inflytelser,
som utgått från den semitiska orienten och bestämmande in-
verkat på Europas religiösa åskådning alltifrån den kulturperiod,
om hvilken grekernas äldsta tradition vittnar, intill våra dagar
— vi behöfva blott erinra därom, för att det skall för en hvar
stå klart, med hvilken rätt semitisk odling inom en humanistisk
fakultet företrädes af en själfständig lärostol, och huru lifligt
Högskolan skulle önska att snart se en sådan upprättad.

Möjlighet härtill bereddes också Högskolan fortare än hon

Digitized by

Google

INBJUDNING

5

vågat hoppas. Det var Högskolans bepröfvade vän, Konsul
Oscar Ekman , som genom en ny vacker donation af d. 15 maj
1897 satte Högskolan i tillfälle-att skrida till förverkligande
af här antydda önskemål. 1 Sedan det ekonomiska hindret så-
lunda var undanrödt, beslöt Högskolans Styrelse, på Lärare-
rådets hemställan, d. 15 febr. d. å. att inrätta en professur i se-
mitiska språk. Sedan, på anmodan af Styrelsen, Professorn vid
Lunds Universitet, Esaias Tegnér, och Professorn vid Upsala
Universitet, H. N. Almkvist inkommit med yttrande öfver, huru-
vida tillfälle gåfves att genom kallelse besätta den nyinrättade
professuren eller den borde anslås till ansökan ledig, ingick Lä-
rarerådet, i anslutning till hvad de nämnde sakkunnige hvar
för sig förordat, till Styrelsen den 19 sistl. mars med enhälligt
förslag, det måtte Styrelsen utan ansökan till Professor i se-
mitiska språk kalla Docenten vid Göteborgs Högskola Fil. Dr
Otto Emil Lindberg . Styrelsen beslöt vid sitt sammanträde d.
2 april i enlighet med Lärarerådets förslag, och erhöll nämnda
kallelse d. 29 april Kungl. Maj:ts stadfästelse.

Professor Lindberg har om sitt lif meddelat:

Jag, Otto Emil Lindberg föddes i Kila församling af Nyköpings län
d. 8 Maj 1850; tog efter 6 års studier studentexamen vid Stockholms norra
Gymnasium v. t 1874; aflade fil. kand. -examen h. t. 1885 och licentiatexamen
h. t 1890; disputerade för graden h. t. 1893 samt promoverades följande
termin 1894.

Beträffande min undervisningsverksamhet beder jag få meddela: jag
gaf enskild undervisning i Upsala, mestadels i det hebreiska språket, från
och med 1876 till och med Nov. 1891; undervisade i Fjellstedtska skolan i
hebreiska och andra ämnen h. t. 1879 — v. t. 1883 samt i Lärokursen för
teol.-fil.-examen h. t. 1883 — Nov. 1891; utnämndes till e. o. lärare i semitiska
språk vid Göteborgs Högskola h. t. 1891, till docent i samma ämne därstädes
v. t 1894 och till professor i semitiska språk vid nämnda Högskola v. t. 1898.

Från trycket har jag utgifvit följande skrifter:

Kollegium i hebreisk grammatik (öfvertryck) Upsala 1880;

Studier öfver de semitiska ljuden w och y (176 ss. 8:0.) Göteborg 1894;
(i Göteborgs K. V. o. V:s Samhälles Handl. Ny Tidsföljd. XXVIII).

Vergleichende Grammatik der semitischen Sprachen , /. Lautlehre, A . Konso-
nantismus (160 och XI ss. st. o.; = Göteb. Högsk. Årsskr. III, 6.) Göteborg 1897;

Mohammed och Qordnen . Populärt vetenskapliga föreläsningar vid Göte-
borgs Högskola, VI. (194 ss. 8:0.) Göteborg 1897;

1 Om nämnda donation se Göteborgs Högskolas Årsredogörelse 1896
—1897 sid. 5.

Digitized by

Google

6

JOHANNES PAULSON

Flere skrifter af humanistiskt och skönlitterärt innehåll, såsom:

Några vinkar om uppfostran (en serie artiklar i Svensk Läraretidning
1884—85);

Sanningstrådar i sagovåf (en sagosamling) Göteborg 1894, m. fl.;

åtskilliga recensioner och tidningsartiklar.

Det är såväl genom en omfattande och utmärkt väl vits-
ordad lärareverksamhet, som ock genom en aktningsbjudande
vetenskaplig produktion, som Professor Lindberg vunnit den
lärostol, han nu innehar. Hans befordran är en vacker och
välförtjent lön för ett mer än vanligt energiskt och uthålligt
arbete. Högskolan kan lyckönska sig till att vid besättandet
af den nyinrättade professuren i semitiska språk hafva i Pro-
fessor Lindberg vunnit en personlig kraft, som skall genom
sitt vetenskapliga arbete hedra Högskolan och genom sin un-
dervisning i högsta måtto gagna hennes lärjungar.

Professor Lindberg kommer att torsdagen d. 8 sept kL
1 e. m. tillträda sitt ämbete med en offentlig föreläsning å
Stora Hörsalen om Semiterna och bokstafsskriften.

På uppdrag af Högskolans Styrelse har jag äran att
utfärda inbjudning till bevistande af nämnda offentliga före-
läsning.

Högskolan skulle räknat det för en högtid att vid detta
tillfälle få hälsa såsom närvarande den vördade man, å hvilken
hvilar uppdraget att förestå kanslersämbetet för Göteborgs Hög-
skola, H. H. Svea Rikes Er k c biskop , En af de A der ton i Sv.
Akad, Led. i andl. Stånd, af K. AI O , L. K. V. A ., m. m. y
T. f f. o. Fil D, Herr ANTON NIKLAS SUNDBERG .
Dessvärre varder denna glädje icke Högskolan beskärd. H.
H. Erkebiskopen har i skrifvelse meddelat, att andra värf
för närvarande kräfva hans tid och krafter.

Det är, som ofvan antydts, genom en storartad välvilja
från ett för Göteborgs Högskola intresseradt håll, som denna
sett sig i stånd att inrätta den professur, hvilken af sin inne-
hafvare nu tillträdes. Högskolan önskar mer än hon vågar
hoppas att vid detta tillfälle se närvarande f. d. Konsuln , K
m. st. k. N. O., K IV. O. / kl :, ///. m., OSCAR EKMAN

Digitized by

Google

INBJUDNING

7

Emellertid vill jag begagna mig af tillfället att uttala Hög-
skolans djupt kända tack till den vördade maecenaten och
ge uttryck åt den förvissningen, att den nya professur, som
genom hans intresse kommit till stånd, skall i väsentlig mån
för Högskolan underlätta fyllandet af den uppgift, som är
henne förelagd.

Däremot gläder sig Högskolan åt att vid detta tillfälle
få motse ett besök af Ordföranden i Göteborgs Högskolas Exa -
menskommission , En af de A der ton i Svenska Akademien , K
m. st. k . N. O ., L. K. V. A. m. m. 9 f d. Professorn , Fil. D:r
GUSTAF HÅKAN JORDAN LJUNGGREN. Genom flera
års välvilligt samarbete hafva vi vant oss att betrakta Pro-
fessor Ljunggren icke endast som statens officielle representant
vid vissa af Högskolans funktioner, utan framför allt som en
för Högskolan varmt intresserad vän. Hans närvaro här vid
detta tillfälle intygar att vi häruti dömt rätt.

Likaledes skulle det glädja Högskolan, om hon vid detta
tillfälle som vid föregående af liknande art finge se närvarande
Biskopen öfver Göteborgs Stift, K. N. O. / kl, Teol. och Fil. D:r
EDVARD HERMAN RODHE.

Högskolan hoppas äfvenledes att få hälsa närvarande förre
ledamoten af Högskolans Styrelse, Redaktör S. A. HEDLUND ,
samt förre innehafvaren af professuren i historia och statskun-
skap vid Göteborgs Högskola, Lektorn D:r ERNST CARLSON.

En särskild inbjudan riktar jag härmed, utom till Hög-
skolans Lärare och Lärjungar , äfven till de korporationer, hvilka
äro med Högskolan förbundna genom rätten att utse medlem-
mar i hennes Styrelse: Herrar Stadsfullmäktige i Göteborg,

Kungl. Vetenskaps - och Vitterhets-Samhället, Göteborgs Musei
styrelse, samt Rektorer och Lärare vid Elementarläroverken .

Dessutom anhåller jag att få ställa en inbjudning äfven
till Herrar Medlemmar af Länsstyrelsen , af Stiftets Domkapitel,
till Chefen för i:a Kungl. Göta Artilleriregemente, till Göteborgs
stads Borgmästare och Magistrat , Drätselkammarens Herrar Le-
damöter ; samt för öfrigt till en hvar, som med intresse följer
arbetet vid Göteborgs Högskola.

Digitized by ^ooQle

8

JOHANNES PAULSON

För dem, som erhållit inträdesbiljetter till föreläsningen,
öppnas Stora Hörsalen kl. l h i e. m. Efter kl. i lämnas så
långt utrymmet medgifver tillträde äfven åt personer utan
biljetter.

Göteborg den 5 september 1898.

Johannes Paulson.

Digitized by LjOOQle

ARISTOPHANES’

FÖREQÅNQARE OCH SAMTIDA

INOM

DEN GREKISKA KOMEDIDIKTNINGEN

JOHANNES PAULSON

OÖTEBORO

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI
1898

Digitized by ^ooQle

Digitized by

IHjen serie offentliga föreläsningar 1 , som härmed böljar, skall
sysselsätta sig med den aristophaneiska komedien. Kome-
dien är både frände och motsats till tragedien. Motsats-
förhållandet mellan dessa båda konstformer är lätt funnet: eller
kan en skarpare motsats tänkas än den i regel allvarliga, ofta
ända till skakande förtviflan dystra händelseutvecklingen i tra-
gedien och det vansinnigt uppsluppna, öfver alla anständig-
hetens skrankor gående skämtet i komedien, där skaldens fantasi
med lekande öfvermod gäckas icke blott med medborgares
heder och ära, utan äfven med alla de förnuftiga lagar, hvilka
tillvaron eljest respekterar? Mindre klart ligger måhända för
våra ögon dessa litteraturarters frändskap. Men en sådan före-
finnes dock, och det icke endast för så vida, som deras yttre
form är densamma: en dramatisk-metrisk dialog omväxlande
med korsånger; de äro äfven fränder såsom ytterst vuxna fram
ur samma rot; ursprunget är för dem gemensamt. Äfven kome-
dien har sitt ursprung i de fester och upptåg, med hvilka vi-

1 Efterföljande framställning utgör i allt väsentligt den föreläsning,
med hvilken jag inledde en serie offentliga föredrag vid Göteborgs Högskola
vårterminen 1898 öfver »Aristophanes och hans komedier». Som uppsatsens
omfång torde visa, är framställningen på en och annan punkt utförligare än
den var i det muntliga föredraget. — Jag vill tillägga, att äfven i denna
form uppsatsen afser att vara en inledning till föreläsningarna öfver Aristo-
phanes, hvilka jag hoppas snart kunna offentliggöra på annat, lätt tillgäng-
ligt håll.

Digitized by CjOOQle

4

JOHANNES PAULSON

nets gud, Dionysos, firades, — men väl att märka, icke ur de
officiella, konstnärligt utbildade dithyramberna, utan ur det
konstlösa skämt, med hvilket den enkla landtbefolkningen,
efter fattig lägenhet, roade sig själf, sedan den förut i den all-
varliga dithyramben hemburit guden sin andaktsfulla gärd af
feststämning.

Vi kunna för denna uppgift åberopa oss på den bästa
källa: det är ingen mindre än Aristoteles själf, som berättar
att komedien har sitt ursprung i de sånger, som föredrogos vid
Dionysosfesteraa. I Dionysos-gestalten hade den grekiska fanta-
sien förkroppsligat sin uppfattning af naturens aflande och
alstrande förmåga, och därför hedrades denne gud med lös-
sluppna upptåg, i hvilka deltagarne buro symboler af denna
naturens alstringskraft, och där sånger, hvilkas innehåll stämde
väl till dessa upptågs lasciva sed, afsjöngos. Med denna här-
ledning af komedien stämmer väl själfva namnet xtopcpbio.
Det betyder sång vid en Komos. Men själfva ordet Komos
betyder en med musik, sång och dans förenad festmåltid, i syn-
nerhet en sådan, som hålles till gudarnes ära, och speciellt är
det namnet på en festmåltid till Dionysos’ ära. Men Komos
kom snart att beteckna icke blott festmåltiden, utan äfven fest-
laget, när det, fylldt af Demeters och Dionysos-Bakkhos håfvor,
i larmande öfvermod och narraktigt skämt drog från hus till
hus. Komedie är därför i speciell mening det rusiga Dionysos-
lagets upptåg och dess förmodligen oftast improviserade sång.
Ur detta komediens ursprung låter dess eget iner än djärfva
språk och ofta vågade handling förklara sig, och denna sin
härstamning blifver komedien äfven i så måtto trogen, som
den snart blef en integrerande del af de offentliga Dionysos-
festerna, af statens officiella gudstjänst. Redan före 460 och
antagligen redan omkring 470 hade staten åtagit sig komedien
på samma sätt, som den förut gjort med tragedien, i det
den ställde en kör till dess förfogande. Tidigare hade uppen-
barligen uppförandet af komedier helt och hållet berott på
enskildt initiativ.

Tack vare Aristophanes, kunna vi på en punkt göra
oss en föreställning om de landtliga bruk, ur hvilka kome-
dien vuxit fram. I den äldsta af hans bevarade komedier,

Digitized by

Google

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

5

»Akharnerna», låter han den hederlige Dikaiopolis till Bakkhos’
ära anordna en procession för att stämma guden till förmån
för den fred, han åtrår. Processionen är icke synnerligen im-
ponerande: i spetsen för densamma går Dikaiopolis’ unga
dotter, som på sitt hufvud bär en korg med de förnödenheter,
dem det förestående offret kräfver; efter henne kommer slafven
Xanthias med den symbol af den alstrande naturen, hvilken
lade i dagen att det var en dionysisk fest, som firades; sist
kommer husfadren själf, till ära för Phales, en kamrat till Diony-
sos, sjungande en sång, i hvilken han bland annat vidrör
denne » natts värmares och dryckesbroders lystenhet efter kvinnor
och gossar». Dikaiopolis , hustru åskådar från husets tak pro-
cessionen.

Otvifvelaktigt har Aristophanes afsett att genom fram-
förandet af denna fåtaliga procession väcka löje hos åskådame,
som ju häri måste se en parodi på de processioner, de voro vana
att åse eller mangrannt deltaga i. Men detta hindrar icke att,
om vi med en tillräckligt stark multiplikator mångdubbla en-
talet i hvaije afdelning af den af Dikaiopolis anordnade pro-
cessionen, vi få en jämförelsevis tillförlitlig föreställning om ett
moment af de många, som ingingo i de landtliga fester, ur
hvilka komedien föddes.

Vi känna, som sagdt, på Aristoteles’ ord den grekiska
komediens ursprung, men vi kunna icke följa den i alla dess
utvecklingsfaser. Tiden har farit hårdhändt fram mot dess
skapelser. Af hela den yppiga skörd, som från dess fält en
gång tillfördes den grekiska litteraturen, hafva vi, om vi bortse
från fragment, hvilka som strödda ekat förekomma hos åtskil-
liga författare, strängt taget kvar endast elfva komedier af
Aristophanes, — i och för sig ju icke litet, men en försvin-
nande del, om också med all sannolikhet den bästa, af den
grekiska komediediktningens hela produktion. Jag ser då bort
ifrån att vi i latinsk form, i Plauti och Terentii diktning, äga
några och tjugo komedier i tämligen trogen efterbildning af
något senare grekiska original. Det är således icke för oss
möjligt att steg för steg följa komediens utveckling från de
improviserade utgjutelserna vid det rusiga Dionysos-lagets larm-
ande upptåg till den jämförelsevis strängt bundna konstform,

Digitized by

Google

6

JOHANNES PATjXSON

den iklädt sig hos Aristophanes. Det är troligt att komedien
först hos denne skald fått sin fullt konstnärliga gestaltning,
och att den hos hans föregångare ännu liksom trefvande söker
sin form, och just på den grund ännu ter sig tämligen mång-
gestaltad. Vi kunna alltså ingenting säga om komediens konst-
närliga byggnad före Aristophanes, utom det att vi måste
tänka oss dess utveckling analog med tragediens: en begyn-
nande responsion, sedan, då skämtet fick annat ämne än den
tillfälliga improvisationens, en växelsång mellan tvenne, och
till sist i det hela samma apparat som i tragedien. Däremot
känna vi väl ett och annat om dess innehåll. Vi skola därom
gifva några notiser, — i det att vi, innan vi öfvergå till före-
läsningarna om Aristophanes själf och hans komedier, nämna
några ord om de mest betydande bland hans föregångare.

Jag skall blott i förbigående nämna Susarion, en dorer
från Megara 1 , efter hvad det uppgifves. Han lefde under förra
hälften af det sjätte förkristna århundradet och olika traditioner
öfverensstämma däri, att de tillskrifva honom stor betydelse
för komos-sångens utveckling till konstnärlig form. Det heter
än att han uppfunnit komedien, än att han är den förste, som
gifvit densamma metrisk form; han skall hafva uppfört kome-
dier i den attiska byn Ikaria, en ort, som nämnes äfven i tra-
gediens första historia, — ett sammanträffande, i hvilket vi
med rätta torde se en erinring om de båda dramatiska diktarternas
gemensamma ursprung. Om det fragment, som hos en medel-
tida kompilator anföres under hans namn, är äkta, så har redan
han i en kort, prsegnant form funnit det förtviflade uttrycket
för det dilemma, i hvilket männen fortfarande lära befinna sig,
att döma af ett äfven hos oss gängse danskt talesätt. Slutet
af detta fragment kan nämligen nästan ordagrannt återges
med det bekanta: »gift dig, og du vil fortryde det; gift dig
ikke; du vil fortryde det med» — eller, för att komma frag-
mentets egen lydelse närmare:

1 Man är böjd för att lägga särskild vikt på traditionen, att den förste
komedieförfattaren härstammade från Megara. Megarenserna ansågos hafva
en skarp tunga. »Akta dig», hette det, »för allt hvad Megarenser heter; ty
de äro skarpt satiriska».

Digitized by t^.ooQle

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

7

Ett ondt är kvinnan, gode män, och dock ej kan
ett hushåll byggas, där ej detta onda finns.

Blif ogift eller gift dig — det är lika slemt.

Låtom oss emellertid hoppas att verfcen är understucken
och att Susarions erfarenheter af lifvet voro ljusare än så.

Vi torde emellertid icke böra anse, att den af Susarion upp-
funna eller utbildade komedien till sin form stått den senare
attiska synnerligen nära. Under den närmaste tiden känna vi
föga eller intet om den grekiska komedien. När åter notiserna
om den böija flyta något rikligare, under århundradet efter
Susarions, arbetar den på tvenne paralella linier: vi hafva den
doriskt-siciliska komedien och den attiska. Förmodligen har
Susarion som dorer stått den förra närmare än den senare.

Vi skola först nämna några ord om den doriskt-siciliska
komedien och dess främsta namn, Epikharmos .

Sicilien hade under forntiden jämförelsevis tidigt blifvit
koloniseradt af greker, mest af dorisk stam. Dessa siciliska dorer
utvecklade i sitt nya hemland en human kultur, som i mång-
sidighet stod vida framom den, hvars målsmän hemlandets
stränga dorer voro. På många punkter kunna vi konstatera,
att den grekiska kulturen på Sicilien höll jämna steg med det
grekiska moderlandets framåtskridande, sådant det fann sitt
bästa uttryck i den joniskt-attiska staten; ja, ofta synes den
t o. m., tack vare Siciliens större naturliga rikedomar — hvilka
för en tid, med hjälp af en kraftig statskonst, gjorde Syrakusai
till den grekiska världens mest betydande stad — hafva haft
ett visst försprång. Det är först den perikleiska tiden, som ger
Aten ett af gjord t företräde. Eljest kunde man visserligen hos
dorerna på Sicilien träffa samma karaktersdrag, som hos de fränder
till dem, hvilka kvarstannat i hemlandet Vi känna alla den
doriska lakonismen, förmågan att gifva korta och träffande svar.
Denna egenskap var så framträdande hos Siciliens befolkning,
att, som Cicero säger, sällan en Siculer var förlägen för en kvick
och slående replik. Det var naturligt att denna egenskap
måste i eminent grad förefinnas hos den skald, som forntiden
själf betraktade som den doriskt-siciliska komediens mästare,
Epikharmos. Hos honom kommer den till synes särskildt i

många elegant formade, sentensartade uttryck. Genom erfaren-

Digitized by ^ooQle

8

JOHANNES PAULSON

hetssatser af ofta djup och allvarlig visdom kom han att for
eftervärlden blifva en filosofisk tänkare, hvars maximer man
samlade för att i dem finna rättesnören för sitt handlande, och
förmodligen uppträdde han äfven direkt som filosofisk författare.
Man har notiser om skrifter af Epikharmos i filosoferande natur-
vetenskap. Åtminstone synes han hafva ägt den förutsättning
för filosofiskt författarskap, som ligger i en sund skepsis, att
döma af ett fragment, i hvilket han manar: »var besinnings-
full och akta dig för lättrogenhet: ty dessa egenskaper äro för-
ståndets lemmar*.

Man tillskrifver honom maximer sådana som denna: »Det
är klokt att tiga, då personer äro närvarande, som aro klokare
än vi själfva». Eller hvad säger man om följande vackra sen-
tens: »arbete och möda är det pris, för hvilket gudame sälja
. oss lifvets goda». Den vers, som oftast citeras efter honom
och som jämväl klarlägger hans idealism, är denna:

Själen ser och själen hörer; annat allt är dÖft och blindt.

När själen lämnar kroppen, visar det sig att människan är
som en »uppblåst lädersäck»: när luften släppes ut, faller den
samman.

En annan vers bär följande vackra vittnesbörd om hans
sedliga åskådning:

År ditt sinne rent, då är du ock till hela kroppen ren.

»Fromt lif är bästa vägkost* är också en sentens, som till-
skri fves Epikharmos. Och han tänker högt om gudomen: »Intet
undgår gudomen, det må du väl veta. Guden själf ser oss all-
tid, och för honom är ingenting omöjligt» — och en vacker
maning inneslutes i följande sentens:

Sök ej, dåre, veklig njutning; den är bitter smärtas frö.

I ett annat yttrande, förmodligen tillhörande en komedi,
tangerar han samma tanke, som vi nyss funnit i Susarions epi-
grammatiska sats: »Att gifta sig, det är ungefär det samma som
att spela tärning. Får du en flicka med goda seder, utan nå-
got större fel, så kan du blifva lycklig i ditt äktenskap; men
om du råkar att få en, som tycker om att vara ute, föra sladder
och kasta ut pänningar, så har du för hela ditt lif, i skepnad
af hustru, till sällskap en dyrbar olycka*. Detta ställe erinrar

Digitized by ^ooQle

ARISTOPHANES' FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

9

om hvad Cato tre århundraden senare hade att anföra mot
kvinnovärlden i Rom. 1

På grund af sådana uttalanden och andra af mera filoso-
fiskt innehåll gjorde man Epikharmos till filosof och t. o. m. till
pythagoré, troligen icke endast på grund af pythagoreiska remini-
scenser i hans skrifter, — man sade längre fram, att han under
skämtets form förstulet spridde pythagoreiska lärosatser — utan för-
modligen redan på den grund, att han tillhörde den grekiskt-
geografiska enhet, inom hvilken pythagoreismen en gång djupast
slagit rötter 2 , och där väl för öfrigt den samtida bildningen
öfverhufvud var i hög grad färgad af pythagoreiska element. Ja,
så stort var det anseende, Epikharmos åtnjöt, att t o. m. de sju
vises aristokratiskt slutna krets Öppnade sig för honom. En
af de forntida författare, som behandlade Epikharmos’ lif och
diktning, sökte påvisa, att åtskilliga platonska dogmer ytterst
hvilade på satser, dem denne skald uttalat. I själfva verket
var han dock framför allt komedidiktare. Men som sådan
framstod han i den grad, att Plato i honom ser den glada dik-
tens främste sångare, liksom Homeros är för honom den all-
varliga diktens ypperste skald. 3

Epikharmos var icke född siculer. Det berättas att han
på den lilla ön Kos skulle skådat dagens ljus, omkring år 540
före vår tidräkning. Redan vid tre månaders ålder skulle han
hafva kommit till Sicilien, där längre fram först det siciliska
Megara, sedermera Syracusai var platsen för hans mångsidiga
litterära verksamhet^ Han skulle dött vid midten af följande
århundrade, nittioårig.

Vi känna ett icke ringa antal titlar på komedier af Epi-
kharmos, inemot eller omkring ett fyrtiotal. Förmodligen hafva
dessa komedier ofta ingått i de musiska och teatraliska festspel,

1 Cato och Fruarne. En skildring från kvinnoemancipationens första
dagar. Af Johannes Paulson (i Göteborgs Handeb* och Sjöfarts-Tidning d.
18 febr. 1893).

7 Att han skulle varit personlig läijunge till Pythagoras är en uppgift,
•om hvarken kan bevisas eller med öfvertygande skäl bestridas.

3 Somliga vilja i det platonska stället (Theaet. 152 E) se en viss ironi,
•om skulle hindra oss att taga yttrandet om Epikharmos på allvar.

♦ Man har notiser om skrifter af Epikharmos äfven i läkekonst.

Digitized by

Google

IO JOHANNES PAULSON

med hvilka tyrannerna Gelon och Hieron 1 ville komma de goda
invånarne i Syrakusai att glömma förlusten af sin frihet.

Dessa komedier tillhöra tvenne olika grupper; en del be-
handlar mytologiska ämnen i travesterande riktning och torde
i sådant fall liafva närmat sig det med tragedien förbundna
attiska satyrspelet Andra framställa bilder ur det vanliga
lifvet, sådant det tedde sig för den vakne iakttagaren, och torde
därigenom vara föregångare till den efteraristophaneiska intrig-
och karakters-komedien. Att döma af ett horatianskt yttrande
om Epikharmos, räknades honom till förtjänst att han i sina
komedier hade en liflig handling, som scen för scen skyndade
mot slutet, eller snarare, då vi icke hafva tillräckligt skäl för
antagandet, att eu konstnärlig händelseutveckling förekommit
i Epikharmos' komedier: han torde hafva utmärkt sig genom
raskt och lifligt fattade situationer, till hvilka slöt sig en träf-
fande och koncis replik. Om komediernas byggnad veta vi
nämligen ingenting närmare. Men väl känna vi en del frag-
ment, och bland dem äfven ett och annat, som är så utförligt
att vi kunna döma om några af hans karakterer. Huru sicu-
liskt uddig hans replik kunde vara, visar ett fragment, där en
person afspisas med följande: »du talar, icke därför att du är
talare, utan därför att du omöjligen kan tiga».

Den mytologiska travestién rörde sig med förkärlek kring
drag ur myten om den populäre heroen Herakles. Denne god-
modige gudason var, särskildt på grund af sin omåttliga aptit
föremål för grekernas skämtlynne. I Aristophanes’ »Fåglar* möta
vi en scen, där Herakles’ hunger spelar en ödesdiger rol för
den olympiska gudavärlden: utsikten till en god frukost är nog
för att den hungrande hjälten skall svika sitt diplomatiska upp-
drag och åt fågelvärlden utlämna Olympiernas mest vitala in-
tresse. Äfven i »Grodorna» skämtas på motivet af Herakles’
glupskhet. Hos Epikharmos förekommer Herakles bl. a. i en
komedi »Busiris»; namnet tillhörde en grym och illparig egyp-

1 Några anekdoter antyda, att Epikharmos rörde sig tämligen fritt vid
tyranuhofvet. Plutarkhos berättar att han en gång, i närvaro af Hierons gemål,
låtit undfalla sig ett opassande yttrande, men att Hieron därför näpste
honom.

Digitized by t^OOQle

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

II

tisk konung, och komediens innehåll kan antagas hafva varit
följande: Busiris hade af en kyprisk profet, Phrasios, erhållit
rådet att afväija den i landet härskande hungersnöden genom
att hvaije år offra en främling. Profeten föll själf som första
offer för sitt råd; Busiris räddade åt sitt land och sitt folk
lyckliga år genom att fortfarande troget följa detsamma. Un-
der sin färd efter Hesperidernas äpplen kom Heråkles äfven till
Egypten. Han vardt utsedd att offras, men förd till altaret,
sliter han banden, slår ihjäl Busiris och andra, och gör sig där-
efter ett godt mål i Egyptens rågade visthus. På denna punkt
år det, som ett åsyna vittne skildrar Heråkles till bords med
följande ord: »Att se honom äta, det är så att man kan dö af
förskräckelse. Ett doft mullrande ur svalget, det brakar och
knakar i käkarna, ett knastrande buller och gnissel mellan tän-
derna, under det näsborrarna flåsa och öronen vällustigt vippa
fram och tillbaka».

På Sicilien och särskildt i Syrakusai fördes ett yppigt lif:
yppigheten är den vanliga följeslagen till rikedomen 1 . Uppen-
barligen är det åt Syrakusanernas öfverdådiga gästabud, Epi-
kharmos syftar, äfven då han förlägger kalaset till Olympen.
Vid (Heråkles’ och) »Hebes bröllop» — en komedititel — måste
det hafva gått flott till, att döma af de fragment, som en se-
nare författare, Athenaios, i rätt stort antal bevarat åt oss. I
dessa fragment nämnes en oräknelig mängd läckra rätter, sär-
skildt fisksorter. Säkert har Epikharmos icke försummat att
låta den matfriske brudgummen taga för sig af hvad det rika
bordet bjöd.

En omarbetning af »Hebes bröllop» anses »Sånggudinnorna»
vara. I denna komedi hade det komiska i innehållet ytterligare
förhöjts därigenom, att sånggudinnorna, förvandlade till frodiga
nymfer, under namn som hämtats från fiskrika floder, uppträdde
som en slags fiskmånglerskor, hvilka som brudskänk förde med
sig till bröllopet sina vattendrags läckra rikedomar.

Äfven ur andra mytkretsar, som t. ex. den trojanska, häm-
tade Epikharmos ämnen för sin travesterande komedi. I regel

1 Om Syrakusanernas rikedomar få vi en föreställning genom ett kändt
talesätt, som sade att >hvad som betraktades som stor rikedom på andra
ställen icke var tiondedelen af hvad som gällde som sådan i Syrakusai*.

Digitized by ^ooQle

12

JOHANNES PAUESON

åro emellertid fragmenten för fåtaliga eller för dunkla, för att
ge oss en någorlunda tillförlitlig föreställning om innehållet i
dessa komedier, hvarför vi icke längre dröja vid dem, utan i
stället öfvergå till att säga några ord om de komedier af Epi-
kharmos, hvilka behandlade ämnen ur människors vanliga lif.

I en komedi, »Rofferi», anfaller han »de elaka spåkärin-
garna, som föregifva sig veta allt, och dymedelst locka från
enfaldiga fruntimmer hvad pänningar de hafva». I »Hoppet
eller Rikedomen* låter han, efter hvad den antika traditionen
uppgifver, för första gången snyltgästen uppträda på scenen.
I den nyare attiska komedien spelade, som bekant, denna typ
en stor roll, och varierades i det oändliga. Han presenteras
som en person, den där är glad åt den prisbilliga maten, och
som i en slurk kan dricka en hel dunk med vin, som vore det
blott ett glas fullt I fortsättningen af skådespelet skildrar
parasiten sitt lif i följande ord:

»Jag spisar med hvem helst som vill veta af mig — ,
blott man bjuder mig — och till och med med den som inte
tål mig; en inbjudning är noga taget öfverflödig. Till bords
är jag mycket spirituell, jag kommer alla människor att skratta,
ocli jag håller loftal öfver den, som består kalaset. Om någon
understår sig att motsäga mig, blir jag arg, ocli skäller ut ho-
nom. Till sist, när jag ätit och druckit hvad jag orkar, går
jag min väg. Ingen slaf följer mig med lykta i handen. Jag
letar mig fram, trampar emellanåt fel, där jag går i mörkret,
alldeles ensam. Om jag händelsevis möter nattvakten, räknar
jag det för en stor gudarnes ynnest, om de där karlarna icke
damma värre på mig, utan nöja sig med att ge mig ett par
käppslängar. Och när jag ändtligen kommer hem, skäligen
förbi, lägger jag mig på bara golfvet att sofva; men märker
icke min belägenhet, så länge det omängda vinet omtöcknar
sinnena».

Detta är en mästares skildring. Mera cyniskt öppet och
oblygt själfförnedrande, men på samma gång gripande kan ju
icke den föraktade snyltgästen skildra sitt usla lif. Vi kunna
redan ur denna skildring förstå att Epikharmos var högt skat-
tad för sin realistiska sedemålning. I själfva verket var det
väl också denna hans förmåga att iakttaga efter naturen och

Digitized by ^ooQle

AR1STOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

13

åt sina iakttagelser gifva ett uttryck som etsade sig in i min-
net — det var väl detta, som i sin mån bidrog till att gifva
honom rykte äfven som filosof.

I Aoyoc; xal AoYiva, en titel, som är svår att i korta och
träffande ord återge på svenska, har Epikharmos möjligen vid-
rört de tendenser hos Siculerna, ur hvilka snart retoriken och
sofistiken skulle födas. Ett bevaradt fragment innehåller en
ordlek, som nödtorftigt kan återges på svenska så:

A: Ack , ål har jag blifvit bjuden på.

B: Ah, kål är ingen god mat.

A: Jag säger ål och inte kål.

I »Frun från Megara» antager man att intresset koncen-
trerat sig kring teckningen af en adelsstolt dam.

Strängt taget är Epikharmos en föregångare för Aristo-
phanes endast i tiden. Vi skola sedan finna att den aristopha-
neiska komedien icke ligger i samma utvecklingslinie, som den
sidliskt-doriska, hvilken vid sidan om den aristophaneiska,
såsom vi redan antydt, leder öfver till den nyare grekiska ko-
medien. Men Epikharmos’ förtjänst om komedien är att han
gifvit densamma en fabel, ett ämne, kring hvilket de sceniska
situationerna rörde sig — en förtjänst, som han anses dela
med sin samtida Phormos . Hans anseende var så stort att
hans landsmän, Koer, som voro bosatta i Syrakusai, reste hans
bild i brons, och skalden Theokritos diktade inskriften för den-
samma. Jag återger denna här i dess helhet, emedan den be-
kräftar den karakteristik af Epikharmos, vi förut gifvit:

Doriskt var hans språk, själf dorer Epikharmos var, som gaf
Komedien konstens form.

Själf han gått, men skaldens landsmän, som i Syrakusai bo,

I Siciliens rika stad,

Dig till ära, Dionysos, 1 rest i brons den vises bild.

Minnesgoda, hafva de

Sökt medborgarns minne gälda hvad i lifvet han dem gaf
Af sin vishets rika skatt.

Mycket sade han oss alla, som för lifvet äger gagn.

Därför skall stor tack han ha. 2

* Stoden var ägnad åt Dionysos, den gudomlighet, ur hvars festbruk
komedien vuxit upp.

* Jag har i öfversättningen förenklat originalets invecklade metrum.

Digitized by

Google

14

JOHANNES PAULSON

Denna doriskt-siciliska komedi utvecklade sig emellertid,
såsom vi förut antydt, parallelt med den attiska och hade med
denna icke synnerligen många beröringspunkter. Vi kunna
därför icke räkna Epik harmos och hans diktarfränder till dem,
som direkt förberedt den aristophaneiska komedien. Sina fö-
regångare söker denna naturligtvis inom den attiska kome-
dien själf.

Vi känna åtskilliga attiska komediförfattare äldre än Ari-
stophanes, och äfven samtida till honom, men då af deras ko-
medier endast spridda fragment kommit till oss, hafva vi icke
tillräckligt material för en mera ingående jemförelse mellan
dem och Aristophanes. Vi skola emellertid gifva några notiser
om dem och den föraristophaneiska attiska komedien.

Komedien blef icke lika tidigt föremål för statens intresse
och understöd som tragedien. Det är bekant (jfr sid. 4) att, då en
tragisk diktare anmälde sig vilja deltaga i den dionysiska täflin-
gen, staten understödde honom på det sättet, att den gaf ho-
nom anvisning på en medborgare, som fick vidkännas kost-
naderna för den kor, som kräfdes för skådespelets uppförande,
och andra med detsamma förbundna utgifter. Denna skatte-
form kunde vara ganska betungande, och det är uppenbart att
de rikare medborgarna, som drabbades af den, i det längsta
skulle göra motstånd mot, att denna för tragediens vidkom-
mande tidigt häfdvunna tunga ytterligare ökades därigenom,
att staten på samma sätt åtog sig komedien, isynnerhet som
ju dennas galna upptåg stundom måste synas de själfskrifna
representanterna för det sociala comme-il-faut skäligen betänk-
liga; h vartill kom att den vederkvickelse, publiken, efter åhö-
randet af de tragiska festspelens allvarliga innehåll, så väl
kunde behöfva, genom att få livila sina upprörda sinnen vid
ett lättare skämt, redan stod till buds i det tragedierna vid-
hängda satyrspelet. Af dessa omständigheter kom det sig,
att det var först kort före år 460 f. Kr., som komedien fick stats-
understöd i nämnda form. Förmodligen skedde detta i sam-
band med det demokratiens genombrott,’ som kännetecknar
dessa år, som en följd af de förenade samhällsklassernas seger
öfver Perserna. Från denna tid kunde komedien sägas vara
officiellt erkänd. Vi måste föreställa oss att hon dittills fört

Digitized by ^ooQle

ARI STOPHANES' FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

15

en tämligen bekymmersam tillvaro i Ättikas landsbygd och
Atens förstäder; hennes nya ställning gaf henne en rik växt-
lighet.

Från denna tidpunkt och ned till Aristophanes voro åt-
skilliga komediförfattare verksamma i Aten. Jag bör kanske
af dem i första rummet nämna Khionides och Magnes , emedan
först genom dem komedien i Ättika synes hafva slagit in på
den väg, som definitivt skilde den fråu den doriska komedien.
Vi känna endast några få fragment af dem, och intet af något
storre intresse; ett fragment ur Khionides’ »Tiggarne» visar oss
dock, att den attiska komediens hos Aristophanes så starkt
framträdande olat att anfalla enskilda personer var en egen-
skap, som tillhörde denna komedi från barnsben. Det är ett
par erotiska skalder, Gnesippos och Kleomenes, som äro före-
mål för Khionides’ skämt Aristophanes omnämner i »Rid-
darno Magnes på ett sympatiskt sätt

Hos Ekphantides fästa vi oss vid den medvetna motsat-
sen mot den megariska komedien. Det heter nämligen i ett
fragment att han »blyges för att dikta ett megariskt drama»,
uppenbarligen därför, att dess råare innehåll icke passade Atens
publik. — Ännu Aristophanes tyckes, i Getingarna v. 57, an-
tyda Megarernas böjelse för groft skämt.

En helt annan plats än de nämnda skalderna fordrar för
sin räkning Kratinos , hvars sista verksamhet sammanföll med
Aristophanes’ första. Han skall hafva dött vid mycket hög
ålder, kort före 420. De alexandrinska lärde skattade honom
så högt, att de läto honom jämte Eupolis och Aristophanes
bilda den klassiska komediens klöfverblad. Vi känna af Kra-
tinos öfver ett tjugotal komedier och några hundratal fragment,
och dock hafva vi knappast tillräckligt material för att karak-
terisera hans diktning. Huru gerna skulle vi icke bytt ut
denna massa af strödda notiser mot en enda sammanhängande
scen af hans komedier! Att han i hög grad varit ägnad att
med sitt snilles alster förhöja glädjen vid vingudens fester sy-
nes framgå af den uppfattning af honom, som kommer till sy-
nes i ett hos en senare författare bevaradt epigram. Det är
diktadt i anslutning till en vers af Kratinos ur den komedi,
som strax nämnes. Epigrammets lydelse är följande:

Digitized by

Google

i6

JOHANNES PAULSON

Vinet är hästen, som bär snabbfotad den älsklige sångarn,

»Men dricka vatten föga vishet föda lär». 1

Så, Dionysos, han sade, din skald Kratinos. som druckit
En lägel ej blott, men tömt ut hvart enda fat.

Åtminstone tyckes det, som hade Kratinos i så måtto lef-
vat efter sin lära, som han icke kunde beskyllas för att hafva
utspädt den vishet, med hvilken naturen begåfvat honom, ge-
nom ett öfvermått af vattendrickande. Det är i hvaije fall det
intryck, vi få, om vi vända oss till den komedi, som mest
gjorde hans djärfva komik och hans diktarkynne kända, »Flas-
kan». Aristophanes hade i sin komedie »Riddame», som upp-
fördes 424, anfallit åtskilliga medtäflare, och om Kratinos hade
han sagt att »han pratade fånerier och att hans lyra icke längre
hade någon äkta ton, utan remnade i fogarna. Gubben vore
gammal, och snart hade han druckit sig ihjäl». Det tycktes,
som hade Aristophanes i någon mån haft rätt i sitt hånande
anfall; ty under det att han själf med sina »Riddare» fick för-
sta priset vid täflingen, måste den segervane Kratinos nöja sig
med det andra. Men Kratinos rustade sig till en lysande
hämnd. »Godt» tänkte han, »jag låter Aristophanes’ anklagelse
stå kvar. Jag skall visa, att vinet ännu icke kommit min fan-
tasi att sina.» Till nästa års täflan skref han komedien »Fla-
skan»; 1 denna komedi skämtade skalden djärft med sig själf
och sin böjelse för vinet Skalden framställde nämligen ko-
medien som sin äkta maka. Men under senare tiden hade han
börjat lefva i vildt äktenskap med dryckenskapen. Komedien,
hans riktiga hustru, klagade öfver att hoö försummades för
ruset, stämde honom inför rätta och ville skiljas från honom.
På hennes anklagelse synes han hafva svarat bland annat med
den nyss anförda versen:

Att dricka vatten föga vishet föda lär,

och han synes med så våldsam hänförelse hafva sjungit vi-
nets lof, att koranföraren utbrast:

Du höge Apollo, hvilkeu väldig flod af vers!

Det är som brusade källor fram i dussintal,

1 Förmodligen är det på denna vers och det sammanhang, i hvilket
den hos Kratinos förekom, som Horatius (Ep. I. 19) stöder sig, då han sä-
ger att, efter en utsaga af Kratinos, de sånger icke lefva länge, dem vatten-
drickande skalder skrifvit.

Digitized by ^ooQle

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

17

Som hade i svalget Ilissos 1 han. Hvad göra vi?

Om ingen sätter dämme för hans mun, så skall
Med sina sånger snart han öfversvämma allt . 3

Kratinos vänner tyckas rådslå om, hvad som är att göra
för att återställa ett godt förhållande mellan skalden och ko-
medien. Huru skall han kunna botas för sin dryckenskap?
Jo, heter det,

Jag vet det, jag. Hans kannor skall jag slå i kras,

Och alla krus jag krossa skall i skärfvor små
Med vinfat och hvad dryckeskärl han eljest har.

Ej ens ett glas fullt skall han sedan komma åt

Skalden tyckes hafva låtit bringa sig till förstånd och
bättring. Åtminstone förekommer där en replik, i hvilken den
talande öfverväger de vedervärdigheter, som följde med hans
förra tillstånd. Längre kunna vi icke med någon grad af san-
nolikhet genom kombination af fragmenten sluta oss till hän-
delsesammanhanget i denna komedi.3 Förmodligen hafva vän-
nerna medlat mellan skalden och komedien, och det hela har
i så fall slutat godt och väl.

Med detta djärfva skämt med sig själf skaffade Kratinos
sig en lysande hämnd.

Han visade att gubben ännu icke var, som Aristophanes
antydt, en murken ruin. Han hembar själf första priset, un-
der det att Aristophanes fick stå tillbaka för honom, och detta
trots det, att Aristophanes täflade med en komedi, som har så
stora förtjänster som hans »Molnen». För fullständighetens
skull bör jag tillägga, att Aristophanes icke lät saken därmed
vara slut I den komedi, han uppförde 421, säger han att Kra-
tinos dött af harm öfver att Spartanerna vid sitt infall i Ättika
slagit sönder hans vinfat. Kratinos fick alltså plikta för sin
käijek till vinet ännu sedan han redan, efter det vanligaste
antagandet, var död.

1 En flod i Ättika, hvilken under sitt lopp berör Aten.

3 Denna själfkarakteristik stämmer väl öfverens med den, hvilken Ari-
stophanes i Riddarna ger af honom, sådan han var i sin krafts dagar: det
heter där, att »han bars högt på popularitetens ström, att hans diktnings våg
vällde fram som öfver jämnade slätter, och ryckte bort med sig ekar och
plataner, och slog fullständigt ned hans fiender».

3 En scen tyckes förekommit, i hvilken skalden betraktat sin tomma
och torra flaska. »Men den har ju», säger han, »buken full med spindelväf».

GSUb. Högs k. Är ss kr. IV: 2. 2

Digitized by ^ooQle

i8 JOHANNES PAULSON

För öfrigt rör sig Kratinos’ komedi inom väsentligen
samma banor, som den aristophaneiska. I den politiska ko-
medien ställer han sin diktning i oligarkiens tjänst och kome-
dien blir efter honom de konservativa intressena trogen, och
det var ju naturligt, då det var de rike, konservative medbor-
garna, som fingo bekosta komediernas uppförande. Han är en
vän till den konservative Kimon, som han kallar »en gudom-
lig man och den vida ypperste af alla hellener», ocli han an-
faller den demokratiske Perikles. I en komedi kallar han denne
store medborgare för »Zeus med lökhufvudet», därmed syftande
på Perikles’ ovanligt stora och äfven egendomligt bildade huf-
vud. 1 Förmodligen är det äfven mot demokratien han riktar
sig, då han i ett fragment berömmer sig af att hafva gjort
slut på Atenarnes mottagande af mutor från Egypten. I an-
dra komedier behandlade han litterära tvistefrågor, så som vi
senare finna Aristophanes ägna »Grodorna» åt en kritik af
Euripides; andra åter innehöllo mytologiska travestier, ett ko-
miskt ämne, som endast mera episodiskt blifvit behandladt af
Aristophanes.

Berömd var hans travesti »Odysseus och hans kamraten.
Skalden har i denna komedi valt en episod ur den långa hi-
storien om Odysseus’ vedermödor under hemfärden till Ithaka
efter Tröjas förstöring, berättelsen om Odysseus’ sammanträf-
fande med den enögde kyklopen Polyphemos. Man har gis-
sat att en särskild anledning förefunnits för detta val af ämne,
som så starkt afviker från det vanliga. Därtill synes denna
travesti hafva saknat de bittra utfall mot samtidens politici
och andra framstående personligheter, som eljest voro intimt
sammanvuxna med Kratinos’ komedi, och man anar att det
han hafva berott på ett förbud mot sådana illasinnade angrepp.
I så fall gissar man att komedien är skrifven omkring år
440, då under arkonten Morykhides ett dekret i sådant
syfte utfärdades, hvilket dock ej länge upprätthölls. Så vidt
vi ur de få bevarade fragmenten kunna sluta, låter Kratinos i

1 Denna hufvudets missbildning ansåg man vara skälet till att Perikles
alltid lät sig afbildas med hjälm. »Konstnärerna ville», säger Plutarkhos,
»icke genera honom, genom att afbilda hans blottade hufvud porträt tlikt».

Digitized by t^ooQle

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

*9

sin komedi handlingen tämligen troget följa framställningen i
Odysséens nionde bok. Odysseus och hans kamrater vinddrif-
vas till kyklopernas ö. Kyklopen tager emot dem och beder
dem pläga sig med den hvita mjölken: uppenbarligen önskar
han dem, för det öde han tillämnar dem, ett godt hull. I ett
följande fragment tilltalar han dem hotfullt:

»Jag skall taga Er allesamman och steka och koka Er,
och rosta Er på glöd, och doppa Er i lake och ättika och lök-
sås, och den jag finner vara bäst stekt af Er alla, den skall
jag förtära».

Nästa fragment för oss fram till den punkt af handlingen,
dar Odysseus bjuder Polyphemos läska sig med det vin, de
skeppsbrutne medfört. Det är ju nämligen den sluge ithaken-
serns plan att berusa Polyphemos, för att så underlätta sin
egen och kamraternas räddning. Kyklopen finner vinet godt:
han har aldrig druckit bättre. Kyklopen synes vidare, erin-
rande sig att det var honom spådt, att Odysseus, Laertes’ son,
skulle beröfva honom synen, hafva sport efter denne, men fått
ett falskt svar. I sammanhang därmed torde Odysseus hafva
haft tillfälle att, då Kyklopen frågar honom efter hans namn,
listeligen säga sig heta Ingen . Som bekant är det denna list,
som i sagan räddar Odysseus och hans kamrater: då kyklopen,
med sina jämmerrop af smärta öfver bländandet, kallar till sin
håla traktens öfriga kykloper, svarar han dem, på deras fråga,
om någon gör honom något ondt, att Ingen har misshandlat
honom, hvarefter de åter aflägsna sig. Emellertid tyckes hand-
lingen fortgå i komedien, med den scen, i hvilken bländandet
äger rum, hvarefter Kyklopen synes i hålan förgäfves jaga
främlingarna, som sticka sig undan. Förmodligen hafva de
till sist räddat sig ur hålan på liknande sätt, som i Odysséen.
Där förvissar sig nämligen kyklopen om, att ingen skall und-
komma honom, därigenom att han, sedan han vältrat den väldiga
hällen från ingången, sätter sig själf i denna och låter sin
hjord passera ut, endast några få djur i sänder. Men Odys-
seus har bundit tre och tre gumsar tillhopa, och under den
mellersta af hvaije bundit fast en af sina kamrater. Till sist
har han själf på samma sätt hakat sig fast under den störste
gumsen. Då kyklopen endast känner djuren öfver ryggen, när

Digitized by ^ooQle

20

JOHANNES PAULSON

de passera forbi honom, lyckas det Odysseus att genom denna
list rädda sig själf och alla de kvarvarande kamraterna. Från
komediens slut är bevairadt ett fragment, som visar, att de
räddade, sedan de väl åter kommit ut på hafvet, hånande till-
ropa kyklopen, hvilka de äro, och att de i Odysseus’ följe segla
till Ithaka. 1

Kratinos var en genialisk, urkraftig personlighet, med eu
storartad, grotesk fantasie och han förfogade — såsom vi sett
honom själf låta en af sina personer i komedien »Flaskan» an-
tyda och hvilket vi funnit Aristophanes bekräfta — han för-
fogade öfver ett språkligt uttryck, som i inspirerad kraft sva-
rade mot hans fantasies innehåll. Han har med rätta blifvit
kallad komediens Aiskhylos. Efter allt att döma, bestod dock
hans konstnärliga styrka i skapandet af kraftiga scener; han
torde icke i samma grad som Aristophanes ha sammanslutit
dessa scener till ett konstnärligt dramatiskt helt. — De lyriska
små sånger, han inströdde i sina komedier, voro så populära,
att efter Aristophanes’ vittnesbörd inga andra sånger plägade
sjungas vid de festliga bordslagen.

Krates var en något yngre komediförfattare af helt olika
kynne.

I sammanhang med den karakteristik af Kratinos, hvil-
ken vi ofvan refererat ur »Riddarne» af Aristophanes, tecknar
denne skald äfven Krates’ diktarindividualitet och diktaröden i
förhållande till Atens nyckfulla publik: »hvilka lynnesutbrott
och hvilka vedervärdigheter från Eder (d. v. s. publikens) sida
fick icke Krates tåla, — han som dock af sitt ringa förråd
bjöd Er på hvad han hade, under det han själf på fastande
mage knådade åt Er sina skämtsamma infall. Och dock var
han den ende, som kunde hålla sig, ehuru äfven han än blef
besegrad, än fick pris». Hufvudintresset för hans komedie var
icke att satirisera dagens sträfvanden och karrikera dagsintres-
senas medarbetare. Fastmera rörde sig hans komedier kring
helt och hållet diktade händelser. Vi känna titlar på minst
åtta komedier af Krates, men utförligare fragment äga vi blott

1 Uppenbarligen har detta till mycket ringa del framstäUts i drama-
tisk handling. Det mesta har berättats för åskådarna.

Digitized by

Google

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

21

af en komedie »De vilda djuren». Denna komedi är af in-
tresse därför, att den är en af representanterna för den halft
utopiska litteratur från antiken, hvilken inom komedien satte
sin yppersta frukt i Aristophanes’ »Fåglarne». Det är dock
icke ren utopi, i den mening, man fäster vid detta ord inom
den moderna litteraturen. Fastmera skådar här inbillnings-
kraften tillbaka till de lyckliga tider, som gått, och hithörande
diktning blir därför blott en variant på sagan om den gyllne
tidsåldern. Redan Kratinos har gått tillbaka till denna sagans
något travesterade stämning, i sin komedi »Rikedoraarne*. Han
låter där en gud bringa människorna allt godt, utan något deras
eget åtgörande; människorna fira ett ständigt gästabud, och i
de offentliga samlingslokalerna hänga korfvar i taket, af hvilka
man biter efter behag. I komedien »De vilda djuren» återförde
Krates åskådame till de naiva, lyckliga tider, då, såsom ännu
i den sesopiska fabeln, djuren talade och kunde meddela sig
med människan. De gåfvo nu människorna det rådet, att upp-
höra med att slakta och äta dem: hvarken köttkorf eller blod-
korf skulle vara spis för människor. Förmodligen träffades i
komedien en för båda parterna gynnsam öfverenskommelse.
Vi sluta därtill af den omständigheten att det lyckliga tillstånd
inträdde, där människorna icke behöfde slafvar; i slafvames
ställe betjänade djuren dem och i denna fantastiska komedie
begåfvades t o. m. husgeråden med förstånd och blefvo själf-
villiga medhjälpare till fyllande af det dagliga lifvets behof.
Detta lyckliga tillstånd skildras i följande ord: »Allt skall få
förmågan att röra sig. Hvaije husgeråd skall komma, när man
kallar det. Man behöfver bara säga: ställ dig fram, bord, hör
du, och gör dig i ordning! Baka bröd, brödback! Slå i vin,
viuslef! Hvar är bägaren? Gå själf och skölj dig! Brödkaka,
gå själf på bordet! Grytan skall gå öch kasta ut rödbetorna!
Fisk, gå nu från stekpannan! »Men jag är inte stekt ännu på
den andra sidan». »Kan du då inte vända dig själf och strö
salt på dig och lägga dig i flottet»!

Säkerligen har detta älskvärda, fantasifulla motiv kunnat
behandlas på ett sådant sätt, att det i hög grad förnöjde
åskådame med sitt harmlösa skämt. Någon sammanhängande

Digitized by

Google

22

JOHANNES PAULSON

öfversikt öfver innehållet i komedien tillåta oss de sparsamma
fragmenten icke.

Phcrekraies står på öfver gången till Aristophanes’ egen
tid. Han ansågs imitera Krates, i hvars komedier han upp-
trädt som skådespelare, innan han själf debuterade som för-
fattare. »Han afhöll sig», heter det i en gammal anteckning,
»från personliga anfall 1 och gjorde lycka genom att införa nya
ämnen, i det att han själf uppfann komediens fabel». Man
känner icke få komedititlar af honom, och antalet af bevarade
fragment är icke heller ringa. Bland hans berömdaste kome-
dier räknades »Vildarne», som uppfördes år 420. De lärde ha
framställt olika meningar om, hvad som varit denna koinedies
egentliga innehåll, till hvilkcn frågas afgörande fragmenten
icke lämna ett tillräckligt material. Med ledning af Platons
Protag. 327 D kau man förmoda, att den har sitt namn efter
koren, som bestod af personer, hvilka dragit sig bort från det
mänskliga samhället, och vresiga och skygga betraktade det
med misstänksamhet. 2 En kor ställd i sådan situation gaf ju
ett ypperligt tillfälle till kritik af bristerna i den samhälleliga
organisationen och de enskilda samhällsmedlemmarnas lif. Men
de vildar, hvilkas lif de själfvilligt valt att dela framför det
ordnade samhällets lif, befunnos vara så råa, att misantroperna
blefvo botade för sitt gnat. Komedien skulle alltså hafva sati-
riserat de missnöjda, som i en »återgång till naturen» funno
botemedel mot samtidens brister. I »Bergsrån» har Plierekrates
skildrat det förlofvade land, för hvars härlighet den moderna
föreställningen, efter antika förebilder, funnit ett praegnant ut-
tryck i den bekanta satsen, att »stekta sparfvar där flyga en i
munnen». Detta förlofvade land tycks finnas någonstädes i
jordens innandömen. I en längre replik skildrar ett slags kvinn-
ligt väsende, som återkommit från sällhetens värld, dess ma-
teriella lycka:

1 Han kunde dock icke helt och hållet afstå från sådana. Åtminstone
säger Atlienaios att han mot Alkibiades riktade de bittra orden, att »han,
som man skulle tro icke vara man, tvärtom var alla kvinnors man».

2 Ett likartadt tema har uppenbarligen Phrynikhos behandlat i sin
»Enstöring». Jfr. sid. 31.

Digitized by

Google

ARISTOPH AN ES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

23

A. Allting var där af rikedomar genömpyrdt.

Af välling och svartsoppa voro floderna
Bräddfulla, där de brusade fram i fåran sin,

Och förde med sig bröd och sked, och bakelser
Till efterrätt; munsbiten gled af egen drift
Som oljad genom strupen, själf på kallnadt lik.

Och våmmar och väldiga stycken korf, fullständigt färsk,
I stället för musslor kantadé flodbräddarna.

Och härliga stycken funnos där af välstekt fisk,

På hvilka gjutits alla slags förträfflig sås.

Och inlagd ål — hur läcker! — med rödbetsgelé;
Och skinkor med hela skänken till, af bästa fläsk,

På stora fat, grisfötter, härligt ångande
Och kokta möra, och kallun af nöt jämväl.

Och refbensstek af unggris fanns där, läckert brynt.

B. Om längre du mig uppehåller här, jag dör.

Jag måste ned på stunden till det sälla land.

A. Hvad skall du säga, när du allting skådat där!

Bland myrten och bland anetnon i talrik mängd
Där flög kranisfogel, härligt stekt och kryddad väl:

Ens mun den sökte, att den måtte slukad bli.

Och äpplen, ack, de smakligaste, tänkas kan,

Öfver hufvudet hängde — — — — — — — — —

Repliken afslutas med en skildring af, huru finhyade och
lätt klädda ungmor bjuda dem, som vilja dricka, fyllda bägare
af gnistrande vin, och det underbaraste af allt: åt eller drack
man något af denna rikedom, vardt det genast tvefaldt ersatt

Vi finna att denna Pherekrates’ skildring har förebilder i
hvad vi mera i korthet anfört om Kratinos’ »Rikedomar» och
Krates’ »De vilda djuren». Äfven andra skalder lockades af
detta ämne.

Jag skall bland dem blott nämna Tclekleides, en äldre
samtida till Pherekrates; man har af honom ur en komedi
»Amphiktyonerna» ett fragment, som är ett sidostycke till det
nyss anförda pherekrateiska. Det heter där att fordom »fanns
fred öfverallt liksom vatten till handtvagning; jorden bar
hvarken ängslan eller sjukdomar, men all lifvets nödtorft kom
af sig själf. I hvar klyfta flödade en ström af vin, och bröd

Digitized by ^ooQle

24

JOHANNES PAUESON

af korn och af hvete täflade om, hvilketdera som först skulle
få glida ner genom människans strupe. Fiskarne kommo själf-
mant och stekte sig själfva och serverade sig på bordet. Till
hvaije säng gick en ledning, i hvilken flöt svartsoppa med
präktiga köttstycken . . . Stekt kramsfogel och biscuits flögo
rakt in i halsen, och där var ett förfärligt hallo» på pastejerna,
som trängdes kring käken t. Det förvånar oss inte, då denna
skildring afslutas med den upplysningen, att »människorna då
voro mycket fetare än nu och till växten några riktiga
giganter».

För öfrigt synas åtskilliga af Pherekrates’ komedier hafva
skildrat typer ur Atens sociala lif. Att döma af vissa komedi-
titlar har han upprepade gånger gjort hetärer till hufvudper-
soner. I Korianno — ett hetärnamn — skildrar han, huru
fader och son täfla om samma kvinnas gunst. »För mig passar
det just att uppträda som älskare», säger fadren till sonen;
»men för dig är det för tidigt». Sonen tyckes hafva haft en
motsatt uppfattning, för så vidt som ett annat fragment låter
oss ana att han hånat fadren som gammal och tandlös. Före-
målet för de båda herrarnes böjelse förefaller icke synnerligen
tilltalande. I en replik begär Korianno en större bägare att
dricka ur, och i en annan klagar hon öfver att det vin, som bjöds
henne, var fördärfvadt af vatten: tjänaren hade gjutit två mått
vatten till fyra mått vin. »Sådant kan man bjuda grodorna»,
säger hon 1 . — Till sitt innehåll påminner denna komedi mindre
om den äldre attiska än om den efteraristophaneiska. — I
»Smyckena» har Pherekrates dragit i härnad mot kvinnofå-
fängan. De fåtaliga och korta fragmenten tillåta oss icke att
restituera det närmare innehållet i denna komedi, liksom vi
icke heller kunna det beträffande »Slafvarnes läromästare», i
hvilken komedi Pherekrates uppenbarligen gisslat slafvarnes
opålitlighet i alla stycken.

Gå vi ned till Aristophanes’ egen tid, så är det ägnadt att
gifva oss en föreställning om rikligheten af den komiska dikt-
ningens produktion i Atén, om vi nämna att man till namnet
känner minst ett trettiotal med Aristophanes samtida författare

1 Den normala blandningen var tre mått vatten och ett mått vin.

Digitized by ^ooQle

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

25

af komedier. Att en del af dem varit skäligen obetydliga, det
kunna vi a priori veta, änskönt vi om dem känna för litet,
for att kunna bevisa vare sig det eller motsatsen. Men bland
dem funnos dock skalder med anseende såsom Phrynikhos och
komikern Platon, väl att skilja från filosofen af samma namn.
Den mest betydande af dem alla och i det hela en Aristophanes
värdig medtäflare var emellertid Eupolis, hvars namn jag förut
nämnt såsom det tredje, vid sidan af Kratinos’ och Aristophanes’,
i Alexandrin ernås klassiska kanon.

Vi känna icke mycket om Eupolis. Han skall vid 17
års ålder hafva låtit uppföra sin första komedi år 429. Under
de aderton år, han ännu lefde, vann han upprepade segrar, äfven
öfver Aristophanes. År 41 1 skall han, då han under kriget
deltog i en expedition till sjös, hafva omkommit i Hellesponten,
möjligen i en sjöstrid. Man påstod senare att Alkibiades under
expeditionen till Sicilien, i hvilken han skulle hafva deltagit,
varit vållande till hans död. Eupolis hade nämligen i en ko-
medi, hvars titel kan återges med >Döparne» eller rent af
'Vederdöparne*, anfallit den kult, som, vid den gamla religio-
nens upplösning, i Aten ägnades den trakiska gudinnan Kotytto.
Denna gudinna var till sitt väsen besläktad med den stora
gudamodem Kybele. Bland dem, hvilka gisslades som del-
tagare i denna sinnliga och utsväfvande kult, var äfven Alki-
biades, och det skall hafva varit i minnesgod hågkomst af detta
anfall, som Alkibiades lät Eupolis komma något för djupt ned
i vågorna. Huru denna bevisligen falska anekdot än upp-
kommit — Eupolis skall hafva varit så högt skattad af sin
samtid, att enligt en tradition, som förmodligen hvilar på miss-
förstånd, hans bortgång föranledde Atename att genom lag
fritaga skalder från krigstjänst. 1

Eupolis var, som nämndt, mycket högt skattad i forntiden.
Man berömde hans till öfvermått rika och originella fantasi, hög-
heten och behaget i hans språk och träffsäkerheten i hans satir.
Men på samma gång säges han hafva täflat med Kratinos
i våldsam smädelystnad: de som känna, huru Aristophanes be-

1 Denna tradition torde hafva uppkommit genom förväxling med kho-
ffuttrna (körmedlemmarna), som lära hafva åtnjutit befrielse från krigstjänst.

Digitized by

Google

26

JOHANNES PAULSON

handlat Sokrates i »Molnen*, kunna förstå, huru häjdlös Eupolis
varit i sitt anfall mot filosofen, då jag säger att han ansågs i
grofhet och hänsynslöshet hafva öfverträffat Aristophanes; ocli
han hörde till de skalder, hvilka denne förebrådde osmaklig-
heter och vämjeliga situationer — änskönt, som vi väl veta,
Aristophanes själf, för oss att se, minst af allt kan beskyllas
för pryderi.

Eupolis berättas till en böljan hafva lefvat i godt sam-
förstånd eller snarare i intim vänskap med Aristophanes. De
båda vännerna skola hafva meddelat hvarandra sina idéer, och
Eupolis skall t o. m. hafva skänkt Aristophanes en hel scen
i dennes komedi »Riddarne». Men vänskapen varade icke länge.
Kratinos bragte saken på ett för Aristophanes sårande sätt
inför publiken i sin komedi »Flaskan», som vi förut nämnt
Möjligen misstänkte Aristophanes, att bakom detta låg en ogrann-
lagenhet af Eupolis. Allt nog, det var slut med vänskapen.
Då Eupolis 421 lät uppföra en komedi med det för oss barba-
riska namnet »Marikas», föreföll det, som hade han i titelfiguren
efterbildat liufvudpersonen i Aristophanes »Riddarne», och denne
reste därför i sin omarbetade komedie »Molnen» inot Eupolis
anklagelse för plagiat: Marikas vore blott en dålig bearbetning
af »Riddarne», med tillägg af en rusig käring, som dansar
kankan. Denne hämnades genom att i sin redan nämnda komedie
»Döparne» säga, att »Riddarne» var resultatet af ett samarbete
mellan honom och »den skallige», d. v. s. Aristophanes; men
Eupolis hade ädelmodigt »skänkt» Aristophanes sin andel i
komedien. Därmed hade den forna vänskapen ersatts af det för-
hållandet, där okvädingsord bli det adekvata uttrycket för
människors känslor för hvarandra.

De sparsamma notiser, vi för öfrigt äga om Eupolis 5 kome-
dier, visa att han till hela sin riktning stod Aristophanes
nära. Han stundom så att säga sammanträffar med honom i
valet af ämne. Ar 423c?) uppförde han en komedie, som han
kallade »Getterna». I denna komedie synes han hafva anfallit
den moderna uppfostringsmetoden i Aten, sådan den inaugurerats
af de sofistiska filosoferna. Han klandrade, att denna metod
var ägnad att fostra ett vekligt ocli förkvinnligadt släkte, som
icke skulle kunna bära upp de kraf, dem fosterlandet i allvar-

Digitized by

Google

ARISTOPHANES' FÖREGÄNGARE OCH SAMTIDA

27

liga tider kunde komma att ställa på sina soner. Mot detta
förvekligade släkte satte han landtbefolkningens — de af get-
terna representerade småbrukarnes — enkla lif. Då vi nu veta,
att Aristophanes samma år uppförde sin komedi »Molnen», i
hvilken han riktar ett våldsamt anfall mot sofistiken i Sokrates’
person, som för honom just är sofisternas öfverste, och då han
motiverar sitt anfall därmed, att ur sofistskolorna utginge en
vansläktad ungdom, så ligger det nära till hands att därur
draga den slutsatsen, att just vid nämnda tid den nya åskådning,
som höll på att bryta igenom och som, naturligt nog, företrä-
desvis vann anklang hos ungdomen, ingaf de konservativa
medborgarne en viss oro.

Till en del mot den nya tiden eller mot hvad ett kon-
servativt sinne måste betrakta som fula utväxter på den sociala
seden vände sig Eupolis i »Smickrarne». 1

En uppmärksammad man i Aten var vid denna tid Kallias.
Efter sin fader Hipponikos, som föll i slaget vid Delion 424,
ärfde han den största privatförmögenhet, som då fanns i den
rika handelsstaden Aten. Efter komediförfattarna och andra
källor hände det Kallias hvad som brukar hända unga arftagare:
kring honom samlades under allehanda förevändningar en skara
mindre respektabelt folk, som lefde på den frikostige unge
mannens rikedomar. Emellertid synes Kallias’ umgänge icke
hafva varit inskränkt till de unga lefnadsglada sällarna ur
Atens mondäna värld eller de mest firade representanterna för
den atenska demimonden. Det berättas, att till hans intima
krets hörde äfven de sofister, som vid denna tid uppträdde i
Aten som lärare i en ny, af de konservativa komediförfattarna
föraktad vishet. Om jag ofvan räknat dem med till den skara
mindre respektabelt folk, som flockades kring Kallias, så har
det skett, emedan jag här refererar Eupolis uppfattning. Själf
har jag mycken respekt för dessa sofister.

Det var mot denne Kallias och mot hans omgifning, som
Eupolis riktade sitt anfall i »Smickrarne», hvilken komedi upp-
fördes år 421. Det är både möjligt och troligt att Kallias ge-

1 Enligt en redan på Eupolis’ tid förefintlig (se ofvan Epikharmos),
sedermera allt mera stadgad terminologi, skulle man också kunna kalla denna
komedi »Snyltgästerna».

Digitized by ^ooQle

28

JOHANNES PAULSON

nom det slösande öfverniod, med h vilket han satte sin hushåll-
samme faders sparade drachmer åter i cirkulation, och genom
ett äfven i Aten förargelseväckande lösaktigt lefnadssätt gjorde
sig förtjänt af detta anfall. Men komediförfattarne voro nu i
regel föga skickade att uppträda som väktare öfver den en-
skilda moralen, och det var väl icke uteslutande sedlig harm,
som dref Eupolis. Komedien stod i de konservativa intressenas
tjänst, och uppenbarligen var det, emedan man insåg att de
nya och fruktade idéerna i den kring Kallias samlade kretsen
hade en fruktbar jordmån — uppenbarligen var det därför, som
Kallias borde om möjligt oskadliggöras.

I »Smickrarne» utgores koren af Kallias* vänner. De skildra
sitt lif på följande sätt:

»Vi äro i allo eleganta män Jag har blott tvänne

mantlar, som äro riktigt snygga. Endera har jag alltid på mig,
då jag går på min promenad, och om jag då får syn på en
man, som på en gång är dum och rik, kretsar jag strax om-
kring honom. Och om denne rike knös säger något, berömmer
jag det öfver måttan och faller i förundran och visar mig glad
åt hvad han sagt Därpå blir man inbjuden till middag, och
då får man minsann vara beredd på att säga många angenäma
saker, annars blir man kastad på dörren».

Om vi jämföra denna skildring med den själfkaraktäristik,
h vilken snyltgästen ger hos Epikharmos (se ofvati s. 12), så finna
vi att grunddragen i snyltgästens typ äro de samma, men att
snyltgästen hos Epikharmos står så att säga socialt ett trappsteg
lägre. Och det är ju naturligt, om vi besinna att bland »smick*
rarne» kring Kallias funnos sofister med berömda vetenskap-
liga namn. — För öfrigt kan man af fragmenten se, att Kallias
lefde flott med de vänner, som samlades »kring hans stekpanna
och vid hans frukostbord». För dryga pänningar gör kocken
sina inköp. Det var annat än Hipponikos, fadren. Han var
så sparsam att han aldrig mer än en gång köpte sardeller, och
köpte han kött, var det blott för en half obol åt gången. En
replik karakteriserar en bland snyltgästerna. »Han skräflar»,
heter det, »den gudahataren, högt om sin insikt i de himmelska
tingen; men han håller till godo med att äta hvad jorden bjuder».

I »Marikas» — namnet är barbariskt och föregifves be-

Digitized by

Google

ARISTOPHANES' FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

29

teckna en liderlig sälle — anföll Eupolis demagogen Hyper-
bolos så, som Aristophanes förut i »Riddarne* anfallit Kleon.

Sedan denne folkledare år 422 fallit i slaget vid Amphi-
polis, var Hyperbolos den atenska demokratiens inflytelserike
höfding. Det är därför, som de konservativa komediförfattarnas
koncentrerade partiilska under de närmaste åren företrädesvis
vänder sig mot honom. Vi skola icke tro att han var så dålig,
som Eupolis gjorde honom. Hyperbolos skildrades i Marikas
som en lågsinnad skurk, en okunnig och inbillsk narr, och lik-
som för att ge relief åt denna figur, lät skalden icke heller hans
gamla mor vara i fred. Han lät henne uppträda som en gam-
mal rusig gumma, som i den glädje, vinet skänkte henne, dan-
sade kordax, en vild och oanständig dans, som hörde med till
komediens framförande på scenen. — Äfven åt andra komedier
lämnade dagens politik ämne. Bekant är hans komedie »By-
arne», i kvilken koren utgjordes af representanter för Ättikas
landtsamhällen. I denna komedi lät han en rad af Atens store
statsmän uppträda, Solon, Miltiades, Aristides, Perikles. Kome-
dien torde höra till åren närmast efter 420, men falla före den
siciliska expeditionen 415, eller just tillhöra de år, då Nikias
var Atens inflytelserikaste statsman. Förmodligen var dess
innehåll det, att den betänksamme Nikias ville af de store döde
undervisas, huru han bäst skulle fullgöra den ansvarsfulla plikt,
i hvilken han var ställd. I ett fragment frågar Nikias Aristides,
huru han blef den rättrådige man, han var känd för att vara.
Aristides svarar: »Naturen har därvidlag gjort det mesta; men

själf bar jag oförtrutet kommit naturen till hjälp * K

Ett annat fragment af denna komedie har bevarat åt oss
följande vackra skildring af Perikles: »Det fanns bland alla
människor icke en, som var lika mäktig genom ordet som han.
Då han uppträdde inför folket, gjorde han som goda snabblöpare:
han gaf alla talare 10 stegs försprång, men han gick om dem
alla i vältalighet — Det var just en äkta snabblöpare; men
därutöfver fanns där den egendomligheten med honom, att
förmågan att öfvertyga så att säga bodde på hans läppar.
Han behärskade alla genom sitt ord. Han var den ende talare,
som lämnade ett stygn i åhörarn es sinnen*.

Digitized by ^ooQle

3 °

JOHANNES PAULSON

Denna hänförda skildring af Perikles har förmodli-
gen föranledt frågan, om Aten nu, vid tiden för komediens
uppförande, hade någon talare, som vore värd att nämnas.
Hvarpå svaras: »den bäste är den gudahatade Buzyges* (hvilket
namn torde dölja demagogen Demostratos); »men han skriker,
han talar icke». Förmodligen är det samme man, som karak-
teriseras med omdömet: »han är ypperlig i att snacka, men
omöjlig som talare». 1

Det var en bättre tid för Aten förr än nu. »I gamla
tider valdes fältherrarna ur de bästa familjerna, män som voro
framstående genom förmögenhet och börd, till hvilka man såg
upp som till gudar; och de voro gudar. Därför lefde man
tryggt under dem. Men nu, när vi draga i fält, välja vi oss
till fältherrar rent afskuin». »Tillåten icke», heter det i ett
fragment, »tillåten icke, I drottar Miltiades och Perikles, att
liderliga pojkslynglar sitta i höfdingesätet ».

Ägnade Eupolis komedien »Byarne» åt Atens inre poli-
tik, så hade han redan förut ägnat en annan komedi, »Sta-
terna», åt den yttre politiken. Det var Atens ställning till de
med detsamma förbundna staterna, som i denna komedi af-
handlades. Den sammanfaller alltså till sitt ämne med Ari-
stophanes år 426 uppförda »Babylonier» och torde äfven till
tiden för sitt uppförande komma denna nära. Koren i kome-
dien utgjordes af representanter för de olika staterna, hvilka
dels genom vissa emblem voro lätt igenkännliga, dels vid sitt
inträde på orkestran en och en formligen presenterades:

»Detta, är Chios, en härlig stad! Ty den sänder Er (d.
v. s. åskådarna, Atenarna) örlogsskepp och män, när så kräf-
ves, och äfven i öfrigt är den en god bundsförvandt, villig,
som en häst, som ej behöfver sporras».

»Men den sista i raden där, hvem är det?»

»Det är Kyzikos, som är fullt med guldmynt».

Ȁh, i den staden har jag legat i garnison och lefde
ett vådligt gladt lif. Det kostade nästan ingenting där*.

Fragmenten tillåta oss för öfrigt icke att rekonstruera
komediens innehåll i dess sammanhang. Men vi finna, att här

1 Jfr Epikharmos’ ofvan sid. 10 anförda replik.

Digitized by

Google

ARI STOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

3 *

som i »Byarne» klagades öfver att statens styrelse låg i ovär-
diga händer:

»Personer, hvilka I förr i tiden icke ens skullen velat ha
till munskänkar vid ett gästabud, dem hafva vi nu till stra-
teger. Aten, Aten, du har lyckan i högre grad på din sida än
forståndet *

Naturligtvis går det här som eljest ut öfver de talare,
som folket följde. Om en sådan, Syrakosios, heter det, att
»han, när han talar, liknar en valp, som springer bakom ett
staket och bjäbbar. När han bestigit talarestolen, löper han
fram och tillbaka på den, under ideligt skällande».

Af Aristophanes’ ofri ga samtida skall jag endast nämna
Phrynikhos och Platon .

Phrynikhos torde till åren hafva varit något äldre än Eu-
polis, men i komediens historia intager han icke ett lika fram-
stående rum. Aristophanes anfaller honom i »Grodorna», v.
13, för de råa kvickheter, till hvilka han tog sin tillflykt i sin
dialog. Vi kunna icke afgöra, med hvad rätt Aristophanes gör
honom denna förebråelse.

Phrynikhos sammanträffar stundom på ett anmärknings-
värdt sätt med Aristophanes i valet af ämne. År 415 lät Ari-
stophanes uppföra »Fåglarne», denna präktiga fantasi, i hvil-
ken han låter de bägge Atenarne Pisthetairos och Euelpides,
i missnöje öfver förhållandena i Aten, utvandra till fåglarnas
rike, för att där grunda ett lyckligare samhälle än det atenska
då var. Samma år täflade Phrynikhos med en komedi, som
synes hafva ägt ett liknande motiv, »Monotropos» eller »En-
störingen». Skalden skildrade nämligen här en man, som, knar-
rig och misslynt — måhända särskildt öfver den af Syrakosios
genomdrifna lagen, som lade band på komediförfattarnes frihet
att anfalla enskilda personer — drog sig bort från släkt och
vänner, ja från allt mänskligt samfundslif. Men under det att
Aristophanes lät sin komedis båda hjältar, under det äfventyr-
liga företaget att grunda ett nytt samhälle, bevara sitt goda
humör, synes Phrynikhos’ Monotropos hafva varit vid mycket
dåligt lynne: i hat till människorna täflade han med sin sam-
tida Timon, typen för en konsekvent misanthrop; han »lefde
ogift och utan tjänare, lättretlig och otillgänglig, log aldrig,

Digitized by ^ooQle

3 2

JOHANNES PAULSON

talade aldrig med någon, och hade sitt hufvud for sig själf.
Huru denna »Enstöring» för öfrigt gestaltade sitt lif i ensam-
heten, därom lämna fragmenten ingen upplysning. — År 405
täflade Aristophanes med »Grodorna», denna obilliga kritik af
den nyss bortgångne Euripides. Likartadt synes innehållet
hafva varit i Phrynikhos’ samma år uppförda »Sånggudinnor».
Men under det att Aristophanes låter jämförelsen stå mellan
Aiskhylos och Euripides, 1 äger i Phrynikhos’ komedi täflan om
principatet i tragisk diktning rum mellan Sophokles och Euri-
pides. Huru komediens innehåll i öfrigt gestaltats, veta vi
icke. Naturligtvis har Phrynikhos låtit segerpalmen tillfalla
Sophokles. I det mest betydande fragment af denna komedi,
som blifvit oss bevaradt, prisas Sophokles säll, som lefvat länge
och lyckligt, och som diktat många härliga tragedier. »Hans
död var skön, och i lifvet hade han intet lidande pröfvat>

Platons komiska produktion synes hafva börjat under
midten af det peloponnesiska kriget och fortgått åtminstone
till efter 390. Liksom Aristophanes och andra komediförfat-
tare valde han ämnet för sin dramatiska satir ur det aktuella
politiska lifvet i Aten. En bland de inflytelserikaste demago-
gerna i Aten under det peloponnesiska krigets slutskede var
Kleophon. Platon gjorde denne till hufvudpersonen i en ko-
medi af samma namn, hvilken erhöll tredje priset vid samma
tillfälle, då Aristophanes’ »Grodor» erhöll första och Phrynikhos’
»Sånggudinnor» andra. Liksom Eupolis i »Marikas» gjorde
anfallet mot Hyperbolos mera bittert och hätskt genom att
rikta sin hånande satir äfven mot demagogens gamla moder,
så synes äfven Platon hafva låtit Kleophons moder umgälla,
att den demokratiske sonen var den konservativa komedien
misshaglig. Myten berättade att Andromeda, enligt ett ora-
kelbud, måste, för att rädda Aethiopieus land, prisgifvas åt ett
hafsvidunder. Det är väl en parodi på denna myt, då Kleo-
phons moder prisgifves åt allehanda småfiskar. »Dig, kärring,
har man låtit bo bland fiskarna, att du skulle vara dem en
stinkande näring». Yttermera synes Platon hafva sökt göra

1 Uppenbarligen har Aristophanes koncipierat idén tiU sin komedi före
Sophokles' bortgång.

Digitized by ^ooQle

ARISTOPHANES’ FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

33

gntnman löjlig genom att låta henne tala någon grekisk rot-
välska. Ett par andra fragment synas antyda att Kleophon
beskyllts för försnillning och därför fruktat gisslet. Att det
vanliga draget i en komediförfattares karakteristik af en po-
litisk motståndare, det att denne är en liderlig sälle, icke sak-
nas torde knappast behöfva omnämnas. — Tidigare hade Platon,
liksom Eupolis (se ofvan) och Hermippos, anfallit statsmannen
Hyperbolos och skämtat med hans oattiska dialekt — I »Sän-
debuden» riktar sig den dramatiska satiren emot de atenska
legatemas förmodade eller verkliga olat, att låta sig af främ-
mande makter bestickas. Platon synes hafva behandlat ett
särskildt fall, det gesandtskap, som under Epikrates (och Phor-
misios) afgick till Perserkonungen omkring 394 f. Kr. Ett
fragment skildrar, hvilka gåfvor dessa båda, Epikrates och
Phormisios, mottogo af Storkonungen: gyllene bordskärl och
fat af silfver. Det berättas, huru de vid hvaije tillfälle stulo
bägare i mängd, och huru »skäggdrotten 1 Epikrates»(?) snat-
tade klädespersedlar, dem han bar bort och sedan sålde.

I flertalet af sina komedier rörde sig emellertid Platon på
den mytologiska travestiens område, och därigenom är han en
af de skalder, som bilda öfvergången från den äldre, politiska
komedien till den s. k. mellersta. Berömdast af hans traves-
tier var »Phaon». Om denne berättade myten att han som
skeppare mot afgift fraktade resande från Lesbos till fastlandet.
En dag fanns bland de resande en gammal gumma, af hvilken
han icke kräfde afgiften, då hon såg ut att vara fattig. Men
det var ingen mindre än kärleksgudinnan Aphrodite, som för-
stuckit sig under den gamla gummans skepnad, och hon lö-
nade rikligt och på ett sig själf värdigt sätt den gode skep-
parens välgeming. Hon skänkte honom en alabasterflaska
med en parfym, som hade den egenskapen att, om han dag
for dag smorde sig med den, han blef föremål för alla kvinnors
karlek.

Det är denna myt, som utgör innehållet i Platons tra-
vesti Phaon. Enligt ett rätt utförligt fragment söka kvinnorna,
kårlekstrånande, till Phaons bostad. Men Aphrodite själf har

1 Så kaUad på grand af sitt yfviga skägg.

GöUb. Högsk. Årsskr. IV: 2. 3

Digitized by ^ooQle

34

JOHANNES PAULSON

iklädt sig portvakterskans gestalt, och ingen kommer in till
den åtrådde, med mindre än att en rätt betydlig tribut erläg-
ges till Aphrodite och andra kärlekens prester och prestinnor.
Med den fördomsfrihet, med hvilken den attiska seden tillät
komediförfattaren att behandla ett ämne af så ömtålig artsom
det här antydda, behöfver det knappt tilläggas, att den aten-
ska publiken säkerligen i mycket hög grad roat sig åt den pla-
tonska travestien. — I en komedi, hvars titel var »Laios», har
han till föremål för sin travesti valt en episod ur den af de
tragiska skalderna med sådan förkärlek behandlade Oidipus-
sagan. Denna komedi torde nämligen hafva behandlat det
drag i nämnda saga, enligt hvilket Laios ådrog sig sin tra-
giska skuld, — hvars straff sedermera följde, då han föll för
sin egen son — genom att skända Khrysippos, sin gästväns,
Pelops’, son. — För öfrigt äro fragmenten af de platonska
komedierna i allmänhet för få för att tillåta någon säkrare re-
konstruktion af deras innehåll.

I det föregående har jag blott fäst mig vid de mest be-
tydande af Aristophanes’ föregångare och samtida, och för de
komediförfattare, jag nämnt, har jag ytterligare ålagt mig den
begränsningen att jag, bland bevarade fragment och notiser,
företrädesvis valt att framlägga sådant, som synts mig för de
behandlade skalderna kännetecknande och på samma gång
förefallit mig ägnadt att främja syftet med detta föredrag.
Med den föregående framställningen har jag nämligen afsett
att visa, att Aristophanes icke står isolerad i den grekiska lit-
teraturen. Vi kunna visserligen i intet fall döma om, huru de
andra komediförfattarna konstnärligt gestaltat sitt ämne, och
vi ha all anledning att tro Aristophanes på hans ord, att han
gifvit komedien en konstnärligare form än den dittills ägt
Men då vi, med ledning af den föregående framställningen,
kunna slå fast en mycket nära frändskap mellan Aristophanes
och andra komediförfattare i valet af ämne, då vi äfven funnit
tillräckligt material för att motivera det antagandet, att den

Digitized by ^ooQle

ARISTOPHANES FÖREGÅNGARE OCH SAMTIDA

35

äldre attiska komedien öfver hufvud utgått från samma poli-
tiska och kulturella förutsättningar som den Aristophaneiska:
så böra vi finna oss öfvertygade om att Aristophanes' geni-
aliska komedidiktning inordnar sig som ett organiskt led i
den äldre attiska komediens utvecklingskedja.

Digitized by ^ooQle

Digitized by

Digitized by ^ooQle

Digitized by

FESTSKRIFT

TILLÄGNAD

F. D. KONSULN, K. M. ST. K. N. O., M. M.

OSCAR EKMAN

DEN 16 DECEMBER 1898

AF

GÖTEBORGS HÖGSKOLA

GÖTE BORO

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI

1898

Digitized by LjOOQle

Digitized by

HERR KONSUL!

enom storsinnadt mecenatskap har Ni,
Herr Konsul, på ett afgörande sätt un-
derlättat Göteborgs Högskolas till-
komst och befordrat hennes utveckling.

Ni har sålunda, det är tydligt
för enhvar, velat gagna den foster-
ländska odlingen i allmänhet och
Göteborgs samhälle i synnerhet.

Ni har sport Eder själf, hvad Ni kunde göra för den
stad, Eder barndom och ungdom tillhörde, inom hvilken Eder
mannaålders kraftiga gärning faller, och vid hvilken Ni fort-
farande är fäst med så starka band.

Ni har funnit, att bäst skulle denna stads väl af Eder
främjas därigenom, att Ni verksamt bidroge till att i den-
samma upprätta en fast härd för vetenskaplig forskning och

Digitized by '

undervisning; och Ni kan äga den tillfredsställelsen att veta,
att samma tanke för tre århundraden tillbaka tänktes af en
man, som mänskligheten ännu räknar bland sina yppersta.

Det var en stor handelsstad i Holland, som framför alla
städer blifvit den förste Oraniem kär, ty staden hade gjort
honom och frihetens sak ovärderliga tjänster. Åt sin älskade
stad ville den ädle, klarsynte fursten gifva den bästa gåfva,
han kunde uttänka. Han grundläde där ett universitet. Och
Le iden har sedan ständigt haft rika anledningar att prisa
hans verk och att välsigna hans minne.

Erinringen af hvad Ni uti Oranierns anda utfört fram-
träder med särskild styrka för oss, Göteborgs Högskolas lärare,
då vi på en dag, som lägger ytteriigare ett år till de många,
Ni fyllt med outtröttligt och framgångsrikt arbete, bringa Eder
vår hyllning genom att tillägna Eder denna festskrift.

VI anhålla vördnadsfullt, att Ni, Herr Konsul, måtte i
denna vår hyllningsgärd se ett bevis på, huru högt vi skatta
Edra förtjänster om Göteborgs Högskola, och hurii mycket vi
nitälska för de uppgifter, vårt kall ålägger oss.

Mottag, Herr Konsul, uttrycken af vår uppriktiga vörd-
nad och vår varma tiligifvenhet.

Johannes Paulson

Karl Warburg

Johan Vising

Vitalis Norström

Gustaf Cederschiöld

Ferdinand Holthausen

Ludvig Stavenow

Emil Lindberg

Rudolf Kjellén

Lars Wåhlin

Albert Bååth

Efraim Liljeqvist

Elias Janzon

Digitized by ^ooQle

INNEHÅLL.

Några tankar om konservatism och särskildt konservatism

i vetenskapen. Af Efraim Liljeqvist i

Om några stallen i Äldre Västgötalagen. Af Gustaf Ce -

derschiöld 12.

Lidners »Medea». Ett tillägg till min Lidnermonografi.

Af Karl W arbur g 37.

Några grunddrag hos vår tids kultur. Af Vitalis Norström 75.

Beiträge zur textkritik der mittelenglischen Genervdes-

romanze (ed. Wright). Von Ferd . Holthausen 96.

Den fransk-klassiska stilens uppkomst af Johan Vising ... 103.

Semiterna och den alfabetiska skriften. Af O . E. Lindberg 134.

Sighvat Tordssons dikt »Fria ord». Af A. U. Bååth ... 152.

De editione Thomae Magistri Eclogae a Laurentio Norr- t

manno parata. Scripsit Lars Wåhlin 163.

Ismene. Ett bidrag till en estetisk kommentar till Sopho-

kles Antigone. Af Johannes Paulson 176.

Olaus Petri såsom historieskrifvare. Några anmärknin-
gar vid studiet af hans svenska krönika. Af Lud-
vig Staven ow 195.

Propertii första elegi. Utkast till en filologisk tolkning.

Af Elias Janzon 222.

Den sydafrikanska frågan. Af Rudolf Kjellén 233.

Digitized by LjOOQle

Digitized by

Några tankar om konservatism och särskildt
konservatism i vetenskapen

af

EFRAIM L1LJEQV1ST.

O rdet »konservatism» har i det allmänna språkbruket en
säregen ej så alldeles lätt bestämbar klangfärg. Förnäm-
ligast är det väl från det politiska och sociala området med dess
skiftande och stridiga tendenser, som vissa associationer tona
in i en väsentligt allmännare och mer omfattande grundbety-
delse. Denna vår uppfattning vinner allenast bekräftelse, om
man skärskådar, hvad t. ex. utrycket »religiös konservatism» i
de flestas mun har att betyda. Få vi med rätta anse, att det
religiösa lifvet i sin egentlighet är människans par préférence
inre lif och därvid tillika framför allt — viljelif, så fatta vi
lätt, att nyss berörda uttryck knappast afser det religiösa lif-
vets mer eller mindre fritt förverkligade kontinuitet inom sig,
hvilken vi ju måste fordra och förutsätta, om det eljest skall
blifva tal om något sådant som viljans helgande. Utan man
tänker därvid närmast på den yttre form och ordning, som
alltid — låt vara i olika och växlande gestaltning — kräfves
vid det inres förverkligande i ändlighetens värld . 1 Den s. k.
religiösa konservatismen och dess motsats lära vi känna, när
det gäller frågor sådana som de religiösa symbola och deras

1 För den allmänna utredningen af relationsbegreppen >inre> och
»yttre* och deras olika betydelse i olika ställningar hänvisas till C. Y. Sahlins
afhandling om detta ämne i Upsala Universitets Årsskrift 1879.

Göteb. Högsk. Arsskr. IV; j. I

Digitized by ^ooQle

2

EFRAIM ULJEQVIST

betydelse samt öfver hufvud kyrklig organisation vare sig in
genere eller in specie, exempelvis under striderna för och emot
en s. k. statskyrka, lekmannapredikanter, lekmannadop o. s. v.
Tydligen rikta sig sagda spörsmål omedelbart ej på »den osyn-
liga kyrkan» eller det »rike, som icke är af denna världen,»
utan tvärt om på den synliga kyrkan, som är något af och i
denna världen, — härmed visserligen oförnekad t, att de högsta
bestämningsgrunder för det yttres ordnande just måste hämtas
från det inre. Låter det sig nu ej heller bestrida, att den
synliga utåt organiserade kyrkan som sådan är en högst bety-
dande social och politisk faktor, ger detta naturligen ock vits-
ord åt vår ofvan uttalade förmodan.

Skulle alltså åtminstone i det samtida språkmedvetandet
ordet »konservatism» vara starkt färgadt af associationer från
det politiska och sociala området, kan en ytterligare betrak-
telse af den framdragna parallellen »religiös konservatism» möj-
ligen leda oss ännu ett steg framåt Den med ifrågavarande
uttryck betecknade tendensen — och detsamma gäller dess
motsats, »radikalismen», eller hvad den nu må heta — rör ju
omedelbart ett yttre af betydelse för det inre, ej ett för detta
rent af likgiltigt yttre, men tycktes sakna full användbarhet på
det inre som sådant Själfklart måste vi då uppkasta frågan:
h vadan detta?

Låtom oss ett ögonblick stanna inför det exempel,
hvaraf sist berörda slutsats så att säga gaf sig själf: viljans
helgelse. Härmed betecknas viljelifvet såsom stadt i ett slags
fortgång eller utveckling 1 till allt bestämdare öfverensstäm-

1 Vi måste hänvisa till de af C. Y. Sahlin i hans universitetsprograni-
mer flerestädes lämnade utredningarna angående detta viktiga begrepp. Hår
må endast betonas, att i och genom utvecklingen äfven kan uppenbara sig
sådant, som sua natura är höjdt öfver utvecklingen, emedan däri framträder
fullt aktualiseradt något af dennas té \< k . Så begreppen och motsvarande
praktiska funktioner, n. b. med förnuftigt innehåll. Den fortsatta aktuali-
sationen af téXos, som naturligtvis ej kan äga rum utan utvecklingens form,
konstituerar härvid ett slag af utveckling, som tydligen är att skilja från
alla lägre former däraf. Äfven vid deuna högsta form af utveckling kan
talas om lägre och högre i utvecklingen satta former, detta dock nånuast
en skillnad i omfattning eller fullständighet. Det följande innehåller häraf
en omedelbar tillämpning.

Digitized by

Google

NÅGRA TANKAR OM KONSERVATISM

3

melse med ocli genomträngande af religionens idé, sedan’ viljan
nämligen en gång upptagit denna till högsta bestämmande
princip. Vare sig fortgången då ses från den lägre eller högre
utvecklingsformen som utgångspunkt, försvinner motsättningen
»konservatism — radikalism*: det kan icke blifva fråga om den
lägre formens bibehållande gent emot den högre och med ute-
slutande af denna, emedan den lägre själf fordrar den högre;
ej heller låter sig tänka, att den högre formen skulle förverk-
ligas med den lägres radikala förintande, emedan den vunna
graden af helgelse ju måste »eminenter» bevaras i den högre.
Inom det rent religiösa lifvet och dess fortgång saknar följ-
aktligen sagda motsättning all verklig betydelse, detta på
grund af förnuftets organiska samstämmighet, som äfven ger
sig tillkänna i dess utveckling. På sin höjd kan man här
ahinna en sådan terminologi någon betydelse, om man antager
helgelsen från sin negativa sida innebära »den gamle Adams»
utrotande och från sin positiva sida »den nya människans»
framväxande, »gudsbelätets» återställande. Man har då all rätt
att fordra »den gamle Adams» radikala utrotande, och att fullt
bevaras, hvad som utvecklats af »den nya människan .» 1 Men
uppenbarligen är här fråga om det religiösa lifvet i dess sam-
manhang med det lägre, ej om detta religiösa lif för sig
betraktadt Absolut och oinskränkt kan eller får tydligen
bibehållas endast livad som är uttrycket för en absolut och
sann verklighet, liksom fordran, att något skall absolut och
helt utrotas, har oinskränkt rätt endast mot det, som ovillkor-
ligt strider mot en sann och absolut verklighets kraf.

Om nu det ändliga lifvet — i samma mån det är ett
väsentligen inre lif — uppenbarar något af sann och absolut

1 Vi vilja blott i förbigående påpeka, att dessa bibliska, för öfrigt reli-
gionsfilosofiskt användbara uttryck icke få identifieras med sinnlighet och
förnuft, såvida man ej skall hamna i en rent negativ form af praktisk filo-
sofi. »Den gamle Adam» kan endast betyda inbegreppet af sådan sinnlig-
het. som vore i oförsonlig strid med förnuftet. »Den nya människan» måste
åter innefatta all sinnlighet, som låter eller låtit sig af förnuftet organisera.
Den metafysiska förutsättningen härför är, att sinnligheten såsom på något
sätt fenomen af förnuftet för ett ändligt förnuft ock måste tänkas bestämbar
genom livad som är dess väsen.

Digitized by

Google

4

EFRAIM ULJEQVIST

verklighet, är naturligt, att synpunkten af konservatism och
dess motsats skall befinnas otillämplig på eller oemotsvarig
det rent religiösa. Det religiösa som ett inre saknar emeller-
tid ingalunda, ha vi funnit, ett korresponderande yttre. Ej
heller saknar någonsin det yttre sitt inre, hvilket emellertid
på det politiska och sociala området lätt förbises af ytlig be-
traktelse. Indirekt bekräfta emellertid vårt påstående äfven de,
som utifrån en allt nivellerande världsåskådning ej vilja känna
till någon väsentlig skillnad mellan högre och lägre eller någon .
fast riktpunkt för motsatsen mellan yttre och inre men ändock
kräfva samhällets radikala omformning under tal om »sekel-
gamla orättvisor*, som frasen brukar lyda, i stället för att
konsekvent åberopa blott maktens synpunkt Motsättningen
mellan rätt och orätt är nämligen gifven genom själfva det
inre lifvet i dess förhållande till ett yttre och saknar utan för-
nuftets absoluta måttstock all mening, ett förhållande, som
naturligtvis ej gendrifves därmed, att livad som skall mätas,
så till vida ock är mer eller mindre relativt I och för sig är
likväl ett dylikt missförstånd mindre underligt, då man ser,
hvilken oklarhet härskar angående statens ändamål hos en
stor mängd af de s. k. naturrättslärarne, när nämligen dessa
sätta statens ändamål i något sinnligt 1 , vare sig pax ct secu-
ritas eller dclcctatio vitce , eller hvad formler man nu i den
vägen påfunnit.

Naturligtvis blir vid alla samhällsformer fråga om något
yttre och dess organisation, men principen är härvid ett inre.
Och vid det gängse förbiseendet häraf skall nog den omstän-
digheten, att ordet konservatism till sin vanligaste valör är
ett politiskt slagord, befinnas uttrycka, hvad vi ofvan påpekat
att detta ord med sina derivater och olika nyanserade motsat-
ser egentligen icke kan afse det inres sfär utan tvärtom den
sfär, som just därför att den är yttre skall möjligast bildas och
och formas efter det inres bestämningsgrund. Beaktas ej detta,

1 Ur sammanhangets synpunkt må här erinras, att sinnlighet och
förnuft i sitt inbördes förhållande framträda såsom närmare bestämda for-
mer af yttre och inre. Häremot strider icke, att relationen »inre— yttre»
tillika kan uppvisas inom sinnligheten och det i en måugfald former.

Digitized by

Google

NÅGRA TANKAR OM KONSERVATISM

5

' kommer man lätteligen till ett språkbruk, som hotar att göra
orden meningslösa. Ingen kan uppriktigt och oinskränkt vilja
vara konservativ i fråga om annat än det, sotn är per se värdt att
bevara, ett för alla och under alla omständigheter rätt; ej
heller låter en fullt konsekvent och genomförd radikalism tänka
sig annat än gent emot det härtill motsatta, något, som per se
vore ovärdigt att bevaras, ett i sig orätt 1 De skenbara undan-
tagen härifrån äro att förklara i analogi med det förhållande,
då faktiskt det rätta i handling kränkes, det orätta begås,
hvilket redan Kant belyst sålunda: den orätt handlande vill
icke veta sin handlings maxim universellt genomförd, preten-
derar alltså blott för egen räkning ett omotiveradt undantag.
Sammaledes kan man vara konservativ i afseende på ett för-
hållande, som med orätt existerar till ens egen — låt vara
efter högre måttstock missuppfattade — fördel, eller kräfva en
s. k. liberal eller radikal reform i fråga om något, som med
rätta är till, men ur någon synpunkt besvärar. Sker detta
medvetet, är fråga om fullt analoga för egen räkning preten-
derade undantag. Tror man sig åter falskeligen i något dylikt
särskildt fall hafva rätten på sin sida, kan denna illusion tyd-
ligen ej vederlägga vår nyss fopnulerade allmänna sats.

Om nu det per se rätta är ett inre i prägnant bemärkelse
och det per se orätta i förhållande härtill ett yttre ehuru vis-
serligen af väsentligaste (negativa) betydelse för det inre, hafva
vi gifvetvis härmed uppdragit de så att säga ideala gränserna
för möjligheten af konservatism och radikalism. Men då här
ej existerar något val: en annan oinskränkt genomförd konser-
vatism, resp. radikalism kan ej viljas än den karakteriserade,
som därmed bestämmer sin egen limitation; och då man lik-
väl i det enskilda fallet — utan att det ägde denna absoluta
betydelse — ofta nog bör bevara, omforma eller aflägsna ett
förhållande, måste detta tydligen afse just det yttre i större
eller mindre omfattning med afseende på dess betydelse för
det inre. Endast vid det yttre, ej vid det väsentligt inre upp-
står frågan, om det bör bevaras eller icke; däraf termernas

1 Jfr ofvau den bibliska och religionsfilosofiska parallellen om >den
nya människan» och »den gamle Adam».

Digitized by

Google

6

EFRAIM UIJEQVIST

rätta restriktion till begagnande om det yttre, som liar ome-
delbar eller medelbar betydelse för det inre.

Hvad åter beträffar en utan all limitation universiellt
genomförd konservatism eller radikalism, ligga de absurda kon-
sekvenserna i alltför öppen dag, för att någon kunde medveten
om innebörden af sin tes och på fullt allvar bekänna sig till
endera extremen. Skulle livarje förhållande bevaras, som i ett
visst ögonblick är till, komme yrkandet härpå att omfatta t. ex.
rent motsatta och oförenliga maximer, den redbare mannens
och bedragarens o. s. v. Ville man åter radikalt utrota allt i
ett visst ögonblick bestående, ligger häri en allt och alla för-
intande nihilism, hvarom man ej kan göra sig någon rimlig
föreställning, och som för öfrigt blefve minst lika utvecklings-
fientlig som den allsidiga konservatismen. All konservatism
såväl som radikalism måste därför faktiskt åtminstone begränsa
sig till en viss sfär, t. ex. den politisk-sociala, men icke ens för
någon enda sådan sfär och alla därinom fallande förhållan-
den låter sig utan uppenbar orimlighet vare sig konservatism
eller radikalism undantagslöst genomföra. Det senare skulle i
själfva verket innebära ifrågavarande sfärs totala annihilation,
det förra att från ett ändligt område all växling kunde uteslu-
tas. Just därför att man med dessa frågor rör sig på det prak-
tiska gebietet, falla livarje dylik ståndpunkts orimligheter långt

mer i ögonen än de, som häfta vid motsvarande teoretiska

metafysiska paralleller: eleaternas all förändring uteslutande
vara och den rena rörelseläran. Men så äro dessa opraktiska
praktiska positioner, om detta uttryck tillätes mig, hittills såsom
redan antyd t väsentligen oförsökta och påpekas här endast som
gränsfall för vissa gifna tendenser och tankeriktningar. Radikal
eller konservativ är ingen annat än på sin höjd i mer eller
mindre obestämdt kollektiv mening, och till missbruks undvi-
kande vore onekligen önskvärd t, om dessa termer ej användes
utan en viss öfverblick och begränsning af de särskilda fall,
tendensen gäller.

Vi fastslå sålunda, att motsättningen * konservatism — radi-
kalism» äfven i ordens mest omfattande betydelse endast kan
gälla ett i utveckling befintligt ej något häröfver höjdt om
ock i och genom utveckling aktualiseradt Då emellertid i

Digitized by

Google

NÄGRA tankar om konservatism

7

all utveckling framträder ett förhållande mellan yttre och inre
och det senare, i samma mån det mera är ett inre, uppenba-
rar väsendet af det i utvecklig stadda, måste vidare motsätt-
ningen »konservatism— radikalism » närmast gälla det, som i
hvaije fall är ett yttre gent emot det just aktualiserade inre,
hvamied dock ej uteslutes, att äfven detta samma aktualiserade
inre kan vid det inres ännu högre aktualisation te sig som
ett yttre mot det senare. En fast gräns finner man här först
vid det inre, som i någon omfattning uttrycker väsendets fulla
aktualisation — väsendets fulla aktualisation i det eller det
momentet. Men motsättningen »konservatism— radikalism» kan
stådse afse blott det i just föreliggande fall som ett yttre
fixerade och dess förhållande till det i samma fall gifna inre,
emedan bestämningsgrunden vid alternativet måste hämtas
från detta senare. I den mån ett yttre i sin gifna form är för
det inres bestånd och fortbildning af vikt, i samma mån behöf-
ver det ock konserveras; i den grad åter som det vore för
sitt inres bestånd och fortbildning hinderligt, måste det omfor-
mas eller aflägsnas. Detta är uppenbarligen något, som gäller
ej blott människans frihetslif utan ock hennes teoretiska lif,
låt vara att termerna »konservatism» och »radikalism» m. fl.
analoga närmast hänföra sig till det förra. Vid fortgående ut-
veckling är för öfrigt ofta det, som tidigare behöfde konserve-
ras, på ett senare stadium hinderligt och sålunda i beliof att
omformas eller rent af undanskaffas. Endast i den mån något
kan sägas uppenbara väsendet af det i utveckling stadda, är det
härifrån fri ta get och sålunda höjd t öfver motsättningen i fråga.
I samma grad alltså, som utvecklingen röjer ett högre och
väsentligare inre, blir den själf stabil och fortgår med beva-
rande af utvecklingsresultaterua i jämförelsevis oförändrad form.
Så i det till sin princip redan gifna sedliga, rättsliga och fram-
för allt religiösa lifvet jämfördt med utvecklingen till det-
samma.

På vetenskapen är tillämpningen af nu antydda syn-
punkter principiellt ej förenad med större svårigheter. Svå-
righeterna möta här som å det praktiska området egentligen
vid de enskilda fallen och deras värdering. Såsom tillhörande
ändlighetens värld framträder all vetenskap i utvecklingens

Digitized by VjOOQle

8

EFRAIM LILJEQVIST

form, och man måste, liksom motsvarande gäller sedlighet,
rättslighet och religiositet, skilja mellan utvecklingen till
och inom vetenskapen. Endast jämt upp så långt man
kan säga den senare formen föreligga, har äfven vetenskapens
utveckling karakteren af tydlig stabilitet och kontinuitet, där
man med bevarande af det vunna och dess form kan därpå
bygga vidare. I samma mån åter, som det snarare är fråga
om att från mer eller mindre allmänna föreställningssätt höja
sig till vetenskap, kan det ock blifva nödigt att på ett se-
nare stadium rata och förkasta, hvad som på det föregående
ännu var bästa möjliga — och som sålunda där tills vidare
borde konserveras. Men äfven här är tydligt, att hvad som
befunnits nödigt till ett visst utvecklingsstadiums ernående,
ej må förkastas och aflägsnas eller ens omformas, innan det
framgått, att sådant påkallas för aktualiserande af det inre,
som utmärker en verkligen högre ståndpunkt 1 I hvarje fall
gäller det först att pröfva, hvad tills vidare ovillkorligt behöf-
ver bevaras, och hvad enligt det närvarande läget ovillkorligt
påkallar ombildning. Mellan dessa gränser finnes naturligtvis
en sfär, som är mera tillfälligt bestämbar, och där ett visst
experimenterande eller tenterande både kan vara tillåtet och
fordradt, ehuru med den försiktighet, att intet, hvars bestånd
möjligen är af väsentlig vikt för den fortsatta utvecklingen,
onödigtvis förfares. I hvaije fall påkallas god grund för åtgö-
randena. Naturligtvis blir det en skillnad allt efter materialets
art. Ju lättare detta alltjämt kan — hälst i åskådningens
fasta form — framkallas för forskarens medvetande, dess mer
frihet är medgifven. Däraf naturvetenskapernas större frihet
och å andra sidan de berättigade krafven på afgjord försiktig-
het vid vetenskaper, hvilkas bärvidd väsentligen sträcker sig
till det mänskliga viljelifvet och de föreställningssätt, hvaraf
detta behärskas.

För så vid t nu vid vetenskapen vore fråga om en utveck-

1 I den teoretiska sfären är det inre i prägnantare bemärkelse tydli-
gen begreppen och ytterst det rena själfmedvetandet, för hvars natur tanke-
lagarna äro uttryck, det yttre närmast föreställningarnas material, som själft
kan vara mångfaldigt graderadt som inre och yttre intill det omedvetnas
gräns.

Digitized by ^ooQle

NÅGRA TANKAR OM KONSERVATISM

9

ling af exklusivt teoretisk art, blefve dessa synpunkter utan
egentlig praktisk tillämplighet, kunde ej få betydelsen af att
konstituera maximer for handlandet. Men i själfva verket är
vetenskapen liksom ofver hufvud allt teoretiskt något blott
genom abstraktion utbrutet från det konkreta mänskliga lifvet,
där ingen faktor är utan inflytande och betydelse för de andra.
Och om intet torde den moderna psykologien ha kommit till
bättre insikt än om det så kallade viljandets betydelse för hela
förnimmelselifvet Redan sinnesfunktionerna bestämmas i sin
beskaffenhet ej oväsentligt genom uppmärksamhetens inflytande,
och i uppmärksamheten, äfven den s. k. passiva eller oafsiktliga,
ligger alltid ett bestämdt moment af viljande. Den moderna
psykologien har visserligen ock stundom — äfven med erkän-
nande häraf — sökt reducera viljandet till en resultant af för-
nimmelse- och känslofaktorer men afgjordt utan framgång. Ju
h5gre man kommer i förnimmelselifvet, dess starkare träder
viljemomentets betydelse i dagen, och särskildt är den plan-
mässighet och metodiskhet, som det vetenskapliga arbetet på-
kallar, outförbar utan ett starkt dokumenterande af viljans
energi. Af livilka maximer denna ledes i sin verksamhet, kan
sålunda alls icke vara för vetenskapen själf likgiltigt — äfven
om vi här nödgas förbigå frågan, huruvida viljan med frihet
eller icke bestämmer sig för sina grundsatser.

De maximer, som från synpunkten af »konservatism — radi-
kalism» framspringa med afseende på vetenskapen ur det före-
gående resonnemanget, liafva så mycket större betydelse, som
den vetenskapliga forskningen enligt sin egen natur kräfver
ett omfattande samarbete och möjligheten, att den ene forska-
ren kontrollerar den andre. Men i samma mån som ej god,
d. v. s. rationell grund råder för det vetenskapliga materialets
behandling, utan godtycke därvid får härska, omöjliggöres upp-
fyllandet af dylika kraf. Ju mer vare sig konservatism eller radi-
kalism utöfver sitt rätta mått, som är tingens och förhållande-
nas objektiva, får göra sig gällande med afseende på veten-
skapen, förlorar denna i allmängiltighet.

Äfven ur annan synpunkt, dock nära sammanhängande
med den just berörda, kunna vi skönja vikten af ett prjbév
dyav för de konservativa och radikala tendenserna i vetenska-

Digitized by

Google

IO

KFRAIM MLJKQVIST

pen. Vi ha dels framhållit, att vetenskapen influeras af det
mänskliga lifvets öfriga faktorer, dels att vetenskapsmännen
måste samarbeta. Idealet är härvid en allmängiltig vetenskap,
en vetenskap för hela mänskligheten, ej en vetenskap begrän-
sad till den nationella sfären. Detta ideal vinnes emellertid
icke genom afstrykande af allt historiskt nationellt — lika litet
som det kan vinnas, oiu vetenskapen behärskas af nationell
chauvinism. Man jämföre i förra afseendet den deistiska rikt-
ningen! Är vetenskapen en af kulturens ädlaste frukter, och
måste man teleologiskt tänka sig, att de särskilda nationernas
kynnen och individualitet så att säga komplettera och integrera
hvarandra ömsesidigt, måste man i den nationella kulturen
och sålunda äfven i sin nations vetenskap med omsorg taga
vara på den sida, livarmed mail positivt kan bidraga till målets
vinnande på annat sätt än andra nationers vetenskap och skänka
en gärd, som ej kan väntas från annat håll. l J å samma gång
har man likväl, om idealet skall nås, att hålla sig öppen för
impulser från öfriga nationella arbetsområden. Äger man ej
förstånd för andra nationers egendomliga insats i det kulturella
och in specie vetenskapliga arbetet, förlorar den egna gärden
den form, som vinnes under växelverkan med andra nationers
kultur, och den innehållsfyllda, rika, konkreta allmängiltighetens
ideal fjärmar sig mer än någonsin.

Ett motsvarande se vi i de olika vetenskapernas inbördes
förhållande. Hvarje särskild vetenskaps definitiva fulländning
förutsätter de andras, enär de öfverallt råkas på vissa gräns-
områden, emedan vissa närmast äro tillämpningar af andra,
och då det åtminstone måste finnas en vetenskap, som riktar
sig på att utreda förhållandet mellan de olika vetenskapernas
principer. Härvid förekommer, att någon synpunkt, som är för
en vetenskap oumbärlig, kan för en annan visa sig obeliöflig
— t. o. m. när denna råkar in på sina egna gränsfrågor —
eller rent af skadlig, om den i felaktig form kommer till
användning där. Likväl är det ett förnuftets ovillkorliga pos-
tulat, att livad som är af principiell betydelse och sannt inom
cn vetenskaps sfär ej kan, 0111 det rätt fattas, vara osannt inom
en annans. Skulle t. ex. för filosofien eller psykologien den
teleologiska synpunkten vara omistlig, få naturvetenskaperna ej

Digitized by ejOOQle

NÅGRA TANKAR OM KONSERVATISM

II

proklamera den mekaniska synpunkten som dogm — dem
äro nog att begagna denna senare som heuristisk princip
och ett slags forskningsregulativ för eget område. Å andra
sidan får själffallet hvarken filosofien eller någon annan
vetenskap uppställa en teleologi, som rätt förstådd skulle stå
i oförsonlig motsats till det ostridigt vissa inom någon an-
nan vetenskap. Att härutöfver bete undfallenhet mot de
kraf, som andra vetenskapers forskare — märk noga: ej de
andra vetenskaperna själfva — framställa, leder till blotta mode-
riktningar i vetenskapen. Och moder i vetenskapen, hvilka
den ena dagen älska att kokettera med historiskt konservativa
tendenser, den andra fordra radikala omstöpningar, äro som
moder alltid lika oberättigade. Men visserligen ligger i mo-
dernas lynne att mer gynna växlingen än beståndet, sålunda
att öfvervägande peka bort ifrån den konservativa synpunkten.

Det gäller tydligen i vetenskapen ej mindre än på andra
områden att noga se till, hvad som i h varje särskild t fall bör
bevaras, omformas eller aflägsnas — detta enligt tingens och
vetenskapens eget läge. Äfven där måste én kategorisk uni-
versell konservatism eller radikalism vara orimlig, om än med
temporära förhållanden kan följa, att vetenskapen stundom
visar ett slags öfvervägande konservativ, stundom radikalt
omhvälfvande uppsyn. Men visserligen är tydligt, att detta
gäller mer, ju mer vetenskapen ännu är blott forskning — mer
sålunda våra dagars biologi än matematik, för att nu välja
ett typiskt exempel. Under alla omständigheter är dessa ter-
mers användning som slagord för vetenskapliga sträfvanden
förenad med sina betänkligheter, lika visst som detta är fallet
vid den praktiska sfären.

Digitized by ^ooQle

Öm några ställen i Äldre Västgötalagert.

Af

GUSTAF CEDERSCHIÖLD.

^Jedanstående anteckningar, koncipierade under arbetet på före-
läsningar vid Göteborgs Högskola, göra ej anspråk på att
framlägga fullständigt bevismateriel för de förslag till textän-
dringar eller förklaringar, som utgöra anteckningarnas huvud-
sakliga innehåll. I några fall vore kanske större utförlighet
obehöflig, men i andra — och väl de flesta — har arten af
denna publikation, i hvilken hvar särskild uppsats måste nöja
sig med ett ringa omfång, förbjudit den önskliga bredden i be-
visföringen. Emellertid har jag trott det vara nyttigare att
inom detta trånga utrymme meddela ett större antal kort for-
mulerade förslag, hvilka sedan, i den mån sådant befunnes
lämpligt, kunde bli föremål för diskussion, än ett mindre antal
med omständligare motivering, hvilken då nödvändigtvis också
skulle upptaga åtskilliga för de i ämnet redan hemmastadda
läsarne tämligen obehöfliga fakta. — Det må tilläggas, att
jag på en och annan af de följande anmärkningarna lägger
föga vikt, men dock ej velat undertrycka den, så snart den
synts mig innehålla en uppfattning, som ännu icke framträdt
i tryck, eller som står i strid mot den häfdvunna. — Slutligen
ber jag att här få uttala min varma tacksägelse till miu vän
Professor K. P\ Söderwall, som benäget genomsett denna
uppsats och därvid gifvit mig flera goda vinkar.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

13

KL B. 13 Jiri balka han atta ört ho g hor.

Balka synes helst böra förstås såsom ack. s g. af an-s tam-
men balki (se Södbrwalls Ordbok). Gen. pl. ställd före det
styrande huar är, så vidt jag kunnat se, icke med säkerhet
uppvisad i fsv.; i förbindelsen hiona huar t K. B. 15: pr. bör hiona
enl Schlyters Ordb. uppfattas som ack. sg. Att balki måste
förutsättas hafva haft en sidoform bolki \ l som med afseende på
vokalen rönt inflytande af bolker , bör väl ej utgöra något hin-
der för den föregående förklaringen.

Huru betydelsen »sammanhängande, eller fortsatt, brist-
fällighet» kunnat utveckla sig ur betydelsen »bjälke», är väl
svårt att fastställa. Mera tilltalande än den af Schlyter och
Collin gifna förklaringen, enligt hvilken mellanledet i bety-
delseutvecklingen vore »något sammanhängande, fortsatt, i all-
mänhet», förefaller mig följande förslag. Om man, med den
ringa kännedom man har om medeltidens gärdesgårdar och
plank, får antaga, att dessa varit stödda af, på vissa afstånd
från hvarandra, i marken nedslagna grofva pålar eller bjälkar,
så har tydligen kullfallandet af en sådan stödjebjälke kunnat
draga med sig hela den svagare resningen ända till nästa
bjälke (åt hvardera sidan), och den sålunda uppkomna luckan
har då helt naturligt kunnat betecknas så, som det skett här i
VGL och i det norska uttrycket balkabrot.

K. B. 14: 2 Annur

behöfver man väl knappast (som de normaliserade upp-
lagorna göra) ändra till Annat . Ändringen åstadkom-

mer visserligen en strängare logisk motsvarighet till det
följande Pridice... Fyardce\ men det är ej nödigt att antaga,
att den stränga indelningen ända från meningens böljan stått
klar för lagredaktören. Denne kan ju hafva tänkt ungefär så
här: »Det är laga förfall 2 för prästen, om... En annan kate-

gori (eller klass) af laga förfall förefinnes, om...»; men där-
efter har behofvet af indelningsbeteckning gjort sig kännbart
och fört med sig bruket af den bestämdare singularen. — Att

* Se motsvarande ställe i VGL II äfvensom min anm. till F. B. 1
här nedan.

* Forfall i plur. såsom sammanfattning af flera likartade fall.

Digitized by ^ooQle

14

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

VGL II i detta tillfälle, som i åtskilliga andra, har det logiskt
korrektare uttrycket, är ej tillräckligt skäl till ändring.

Mandr. 8 til torf ok til tyceru.

Motsvarande ställe i J\ B. 3: pr. har til tor/s . . . Att
man likväl hvarken behöfver betrakta skrifsättet til torf
(i st. f. til torfs) såsom en egentlig misskrifning eller som
bevis på begynnande bruk af ackusativ efter ///, torde
framgå af jämförelsen med B. 16 til garp ok til grin -

der samt J. B. 9: 1 nnelli topt ok akrce, där äfvenledes det
första af de båda koordinerade substantiven saknar geni-
tivändelse. Man kan därför förmoda, att en bekvämlighetsför-
kortning af samma slag som det nysv. »Bergman & Svenssons
förlag» o. d. sporadiskt förekommit redan i fornspråket

Mandr. 10 lösvittingcer

bör kanske läsas lösvistinger ; jfr de vn. lagtermerna vist -
lauss och vistfastr . Betydelsen »landstrykare», »luffare» pas-
sar ju ganska bra till sammanhanget; att en sådan per-
son vanligen kom att skaffa sig föda på oärligt sätt, lig-
ger i sakens natur och bevittnas väl äfven af de stränga
bestämmelserna om kringvandrande lekari i VGL I och
om celdar i i VGL II och Kopparbergsprivilegierna af 1347.
I formellt afseende kan jag* emellertid icke framlägga några
motstycken därtill, att den » cer lösa vist havir » (om detta ut-
tryck brukats) kunnat kallas lösvistinger och ej snarare vist -
lösinger . 1 Men att i alla händelser ordet lösvistinger , om det
verkligen varit den ursprungliga läsarten, af afskrifvarne icke
blifvit förstådt, utan på olika sätt omtydt, visa dels skrifningen
lösvittingcer , som ej ger rimlig mening i detta sammanhang,
dels yngre västgötalagens löfuirkinger , som kräfver en mera
tvungen och osannolik förklaring än lösvistinger.

S. B. 1 a manni sar

torde, såsom A. Wadstein, Otman och Vendell yrkat, böra
ändras till af . . ., då ingen parallell till sådan användning af a
(vid agent) kunnat uppvisas.

1 Föga bevisande är, att hyrnustokkcr och stokhyrna brukas synonymt.

Digitized by VjOOQle

OM ÄLDRE VÅSTGÖTALAGEN

15

S. B. 2 tryggia.

* triggi i Schwartz o. Noreens upplaga beror väl endast på
tryckfel.

S. B. 3: 1 Danski ok norm

bor nog helst rättas till Dansker ok norin (sc. mapcr ), hvilket
bäst överensstämmer med språkbruket på andra motsvarande
ställen.

V. S. 3: 1 lata

bör troligen ändras till luka (el. luca\ hvilket är läsarten i
VGL II. Sådan användning af lata y som sammanhanget här
skulle fordra, blefve tvungen och saknar stöd i kändt språkbruk.

B. B. 3: 1 far (VGL II: faar) annar varra af.

Att (med Schlyter o. Collin i Gloss. o. Schlyter i Ordb.)
anse far här vara pres. af fara , 1 är ej lämpligt, ty dels saknas
exempel på sådant bruk af fara i fornspråket, dels skulle man
då ha väntat var i st. f. varra. Genom att förklara far (el.
faar) såsom pres. af fa 2 undviker man dessa svårigheter; jfr
vn. fcngu Eyjaskeggir optast ver ra af o. d. (se Fritzner 2 un-
der hluir 6) samt Söderwalls Ordb. luter 3.

B. B. 8 döma hana vgill.

Man bör nog (med Vendell) rätta vgill till vgilda.

O. 2 firigiort landi ok lössum öra .

Det är icke nödvändigt att (med utgg.) ändra öra till
örnm , ty sg. kan kvarstå från äldre språkbruk, som öfverens-
stämt med vn., där särskildt lagspråket ofta använder (lauss)
eyrir i denna betydelse. Jfr äfven fsv. sammansättningen
lösöre.

O. 3 souen

uppfattas säkerligen riktigare (jfr Söderwalls Ordb.) som part
praet, >insomnad», »sofvande», än som adjektiv (se Gloss. och
Schlyters Ordb.). Parti cipet förutsätter, att sova i äldre tid
betydt ej blott »sofva», utan äfven »(in)somna». Härmed kan
jämföras, att vaka i vn. stundom (t. ex. i Bjarkamal) betyder

1 I Ordb. tillägges dock: >om ej far är af inf. fa^.

7 För denna tydning talar äfven skrifsättet med aa i VGL II.

Digitized by ^ooQle

i6

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

»vakna» samt att wachen i äldre nht jämte betydelsen »vaka*
äfven har bet »vakna». Kanske är somna i svenskan en jäm-
förelsevis ny bildning (ordet finnes ej upptaget i Schlyters
Ordb.), som* efter hand undanträngt sova i den inkoativa be-
tydelsen.

A. B. 5 pa skal slikt enum af uata. sum aprum.

De genom utgifvares rättelser framkomna formerna afatcz
och af fatce synas ej vara tillräckligt bekräftade. Bättre före-
faller det mig att läsa af uantce, eller ännu hellre a uantce . 1
Verbet vanta, som mycket ofta förekommer i vn., är ej alldeles
exempellöst i fsv. (Bonaventura) och anföres af Rietz såsom
brukligt i Dalarna och Värmland. Har ordet uanta ursprung-
ligen stått i lagen, men på den tid, då nu existerande afskrifter
togos, varit föråldradt i Västergötland, så är det ju rimligt, att
den mera slafviske skrif varen af VGL I (d. v. s. Cod. Holm.
B. 59) i sitt originals text förbisett förkortningsstrecket i uäta*
medan skrifvaren af VGL II (eller dennes föregångare) i st f.
det obekanta ordet insatt det välbekanta och i sammanhanget
lika bra passande afat (sc. vara).

A. B. 21:1 skceptarva .

Om man har rätt att af detta ord sluta till befintligheten
af ett fem. sbst skcept af skapa , jämförligt med tcekt af taka
o. d., så kunde detta skcept förklara det af Södbrwall i Ordb.
upptagna skåpping (skepting), som då blefve = skceptping.

A. B. 24: pr. arwumn .

Då (såsom också Schlyter o. Collin å sid. 589 upplysa)
skriftdragen lika väl tillåta läsningen arumum, , är det nog en-
klast att rätta till arwanum och sålunda antaga, att skrifvaren
menat sg., som synes passa något bättre än pl. i dylikt sam-
manhang^ och endast uteglömt ett a.

1 Jfr t. ex. afvcext i st. f. avaxt A. B. 16: 2.

2 Jfr I 5 . B. 12: pr. Jiughurra, som säkerligen uppkommit genom fel-
aktig afskrifning af fiughurtä.

3 Jfr A. B. 10, 12: pr., 14: pr., formeln vgildan firi arva ok (gptinut-
landa m. m.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

17

G. B. 2 : pr. han fastnapar stamnu legga.

Efter han vilja Schlyter och Collin tillägga a eller skal;
det förra alternativet accepteras af de normaliserade upplagorna.
Stiernhielm ville läsa handfa stnap ar \ detta förslag, som af
Schlyter och Collin bedömes med ordet »male», har likväl
goda skäl för sig.

Om man läser han a el. han skal , så kommer han sna-
rast att syfta på giftomannen (hin skyldasta). Men i VGL
II, där han ersättes af ok y blir friaren subjekt; laggfi)® bety-
der väl då »öfverenskomma om», »af tala om». Om man däre-
mot, såsom Stiernhielm föreslog, i VGL I läser hanfd)fast -
fimpar, så gör man blott en normalisering, 1 ingen verklig text-
ändring, och får därjämte en ganska noggrann öfverensstäm-
melse med II; en ännu bättre får man genom att läsa ok
hanf djfastnapar (hvilket torde gifva bästa sammanhanget);
då är det endast han(d)-, som skiljer de båda texterna åt. Nu
har visserligen icke verbet handfasta eller något dess nomen
actionis eljest uppvisats i det fsv. lagspråket; men att handslag
verkligen brukats vid det ifrågavarande tillfället, framgår af
fortsättningen (paghar firi fcest ar skilt ok handum sa/nan ta -
kil ), hvaijämte man kan, med afs. på handslagets symboliska
användning, jämföra artiklarna hand , handsalder och handsalu
fcc i Schlyters Ordb. samt handganga m. fl. i Söderwalls. Ännu
mera bevisande för läsningen han(d)fastnapar stamnu är det
vn. bruket af orden handfesta , handfesting i fråga om förlof-
ning; jf f Fritzner 2 — För den person, som skrifvit VGL II
(eller dess närmaste original), har kanske sammansättningen
handfastnaparstamna förefallit främmande el. föråldrad, efter-
som han utelämnat stafvelsen hand -.

G. B. 8: pr. och 8: 1 skipta

bor visserligen otvifvelaktigt, som Schlyter och Collin an-
märkt, rättas till skripta ; men det torde vara mindre noggrant att
(som Schlyter i Ordb. gör) kalla skipta för »skriffel», åtmin-

1 Med afseende på skrifsättet han f. hand kan nian jämföra t. ex. M.
4, där vår skrifvare (se not. 11 i Schlyters o. Collins uppl.) först skrifvit
Umfastu och efteråt tiUagt d.

Gåteb. Högsk. Arsskr. IV: j. 2

Digitized by CjOOQle

i8

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

stone oin man med skriffel menar något oafsiktligt och ofri-
villigt Ty att skrifvaren (som väl ej genast förstått eller känt
igen uttrycket bort skripta ttiali ) afsiktligt ändrat, visar ej
blott återkommandet af skrifningen skipta , utan äfven kon-
struktionen med ack. i st. f. dat. på det förra stället; 1 det är
att märka, att också förbindelsen bort skipla förekommit i fsv.

G. B. 9:6 allar sif skapar

kommer som ett något klumpigt tillägg och har väl knappast
funnits i den ursprungliga lagtexten; jfr flocken 7, där endast
frandsim (som sannolikt bör tagas i sin vidsträcktaste bety-
delse) omtalas, samt VGL II (G. B. 16), som har endast
franzim.

R. B. 1-3.

Att dessa tre flockar kommit tned under titeln Retlosce
bolkar , beror väl knappast på någon afsikt att framställa deras
innehåll som »olagligheter», utan snarare på en redaktörs eller
skrifvares vårdslöshet och otymplighet Jämförligt är då, att
rubriken Palla ar ar/par bolkar i hs. förekommer, redan där
det borde stå Or bot a mal (jfr Schlyters o. Collins uppl. sid.
23, not 1); å andra sidan hafva som bekant stadgandena om
forrtami genom någon skrifvares vårdslöshet kommit att delas
på två balkar.

Omöjligt är ju icke, att flockarna 1 — 3 utgöra senare
tillägg och ej funnits i den urspr. redaktionen; R. Kjellén
har i sin afhandling om eriksgatan på andra grunder trott sig*
kunna sluta till, att åtminstone flocken 1 är jämförelsevis ung.
Äro nu flockarna 1 — 3 senare tillagda, så har man på andra
ställen i VGL I motstycken till deras oriktiga placering; så t. ex.
äro de sista flockarna i K. B., 21 och 22, tydligen yngre till-
lägg; 21 hör närmast till 12, 22 till 14 — 16; den sista § (8) i
M. tyckes icke heller stå på rätt plats.

1 Med afs. på denna ändring hänvisar jag till min anm. till I 5 . B. 13
här längre fram.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

19

R. B. 1: pr. vrcekce .

Om betydelsen af detta ord (och uppfattningen af hela
sammanhanget) hade jag kommit till samma resultat, som jag
sedan fann framställdt af A. Kock i (Svensk) Historisk Tid-
skrift (1896); mina grunder för afvisande af R. Kjelléns för-
klaringsförsök voro också hufvudsakligen identiska med dem,
Kock anför. Blott några små tillägg till Kocks bevisning må
hår upptagas.

Att kunglig börd ansågs vara villkor för valbarhet, har
naturligtvis icke inneburit, att den äldsta linjens äldste medlem
var själfskrifven, eller att kungligt fäderne nödvändigt hade
företrädet framför kungligt möderne. Däremot tala ju redan de
sparsamma notiser, vi ega om svenska konungaval. Särskild t
anmärkningsvärda äro utan tvifvel Erikskrönikans uppgifter
om Valdemar Birgerssons och Magnus Erikssons val; visser-
ligen har författaren i intetdera fallet användt en formulering,
som kan passa till stadgandena i Upplandslagen och Magnus
Erikssons landslag; men af bägge de ifrågavarande ställena i
krönikan kan man dock se, att det första förslaget utgick
från en myndig man, som nämnde det konungsämne, som
öfriga vederbörande sedan kunde antaga eller förkasta.

Att konong i R B. 1 helst bör uppfattas som objekt ej
blott till taka, utan äfven till vrcekce , följer af själfva ordställ-
ningen. Det går därför icke gärna för sig att tänka ett obe-
stämdt objekt f\ bcet, cercendit) underförstådt vid vrcekce . Å andra
sidan kan naturligtvis icke det förhållandet, att konong såsom
objekt till båda infinitiverna brukas i viss mån zeugmatiskt
(»antaga någon till konung, äfvensom förkasta en tronkandi-
dat»), anses strida mot den gamla lagstilen, som ju ofta är naiv
och något ologisk.

Orden ok sva vrcekce äro gifvetvis blott ett förtydligande
komplement till det föregående; tillägget gör formen fylligare
och mera eftertrycklig, men tillägger intet af vikt i sak, ty
det angifver blott den frihet att förkasta, som måste finnas med,
så snart det är fråga om verkligt val. Man kan därför alls
icke bygga några statsrättsliga hypoteser på den omständig-
heten, att dessa (realiter obehöfliga) ord saknas på motsva-
rande ställe i Upplandslagen.

Digitized by ^ooQle

20

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

Kjelléns tolkning ok sva vrcrkce = »och på följande satt
bedrifva (fullgöra el. för de andra landskapen framställa) saken
(målet, ärendet)», har, utom andra, redan anförda skäl, emot
sig det, att de i texten följande bestämmelserna alls icke inne-
hålla något om svearnas ingripande, utan i stället handla om
konungen själf, östgötarna och västgötarna.

Med afseende på uppsvearnas faktiska förvalsrätt är det
kanske obehöfligt att erinra om uppgifterna i Heimskringla,
Saga Ölåfs ens helga, kap. 96. De i Frövid döfves mun lagda
orden om uppsvearnas gamla företrädesrätt framför västgö-
tarna kunna väl icke bevisa mycket om förhållandena på 1000
talet; men de äro så mycket beviskraftigare angående rätts-
uppfattningen i Västergötland på den tid, då den äldre väst-
götalagen kodifierades; ty Snorre hade ju fått sina uppgifter
från lagman Äskil själf och dennes omgifning.

R. B 2 til valdcer.

Att formen valdcer genom misskrifning eller missförstånd
inkommit i st f. ett äldre valda(-cr), gen. pl. af vald, och att
uttrycket til valda bör tydas »i sina rättigheter (el. befogen-
heter att göra det el. det)», torde väl nu vara den allmännaste
uppfattningen; för den talar särskildt det vn. koma { vQld, se
Fritzner 2 vald 2. Men det förtjänar erinras, att skrifvarens
osäkerhet med afseende på ett utljudande -r, hvilken ofta röjes
uti dettas utelämnande, där det hade gammal häfd för sig,
äfven på andra ställen än det ifrågavarande visar sig däri, att
han tillsätter -r, där det är oberättigadt; t ex. prer f. pre K.
B. 17: pr., atundcer f. atundce J. B. 7: 3. I VGL II förekom-
mer t ex. bycer f. byce Dr. B. 29 (gen. pl.), G. B. 1 (ack. pl.).

R. B. 3: 1 a pingi.

K. H. Karlsson (Den svenske konungens domsrätt etc.
I) har säkerligen rätt däri, att texten här är så korrumperad,
att de gjorda förklaringsförsöken måste betraktas som otill-
fredsställande. För hans åsikt, att textstället ursprungligen
handlat om lagmans val, talar ej blott analogien med floc-
karna 1 och 2, utan äfven innehållsförteckningen till R. B. i
VGL II.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

21

R. B. 5: pr. vkucepins orp.

Följande förslag till förklaring af detta ord vågar jag
framställa till pröfning. Jag förmodar, att - kv&pin eg. är part.
prset. af kv&pa, men ej med passiv, utan med aktiv adjektivisk
betydelse, att jämföra med vn. uräctinn , som ej fattat sitt be-
slut, obeslutsam, ukvidittn (el. -/ef-?), som ej klagar; jämförliga
åro äfven haSinn , smädande, fylginn , som följer, följaktig, gcy~
minn , som tar vara på (något), samt det fsv. fikin, begärlig,
kanske också fsv. troin; jfr för öfrigt Rydqvist SSL I 437 — 8.
Vidare bör märkas, att prefixet ii- (6-) i vn. utom sin nege-
rande betydelse haft en nedsättande, t. ex. i ukvce(tisor(t , ukvce -
i tismdl uräit, liorS, upefr\ att förhållandet varit (och är) det
samma i svenskan, påpekar Söderwall. De nordiska språkens
uttryck för sedliga begrepp s. 19 — 20. Adj. ukv&pin kunde
alltså hafva betydt: »smädande», »med ord kränkande», eller:
»benägen att smäda», etc. 1 Att åter betydelsen »en smädandes
(0. d.) ord» kunnat öfvergå till »smäde- (skymf-) ord», alltså
personligt konkret :> opersonligt (sakligt) abstrakt, detta har
noggrann motsvarighet i flera användningar af isv.fcrghtn och
vn. feginn , t. ex. fsv. fcpghins funder , . . . koma , . . . bup, . . . //-
pondi \ vn. feginshQnd, - dagr t - brekka , - saga ; en intressant paral-
lell är äfven vn. uddinsakr såsom namn på det jordiska para-
diset (eg. »den odödes åker», »odödlighetsfältet»).

R. B. 5: 5 quiggrindu (VGL II : quipgrinSé).

De hittills framställda ändrings- och tolkningsförslagen
åro knappast tillfredsställande. Då man i alla händelser måste
medgifva, att det ord, som lagtexten här ursprungligen företett,
vållat afskrifvame själfva svårighet och af dem ej begripits,
och då någon ändring i hvaije fall måste företagas, är det utan
tvifvel bäst att tillse, att man genom ändringen åtminstone
får riktigt god mening, äfven om man nödgas förutsätta stark
korruption af ordalydelsen. För min del föreslår jag att läsa

1 Den rent negerande bemärkelsen af prefixet har däremot ordet i den
forngntn. sammansättningen okvephis vitr , oskäligt djur (eg. »varelse, som ej
talar> el. >kan tala»).

Digitized by ^ooQle

22

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

quikindi (el. quikendi, el. quikeendt ). 1 Att ordet kvikindi icke
annars uppvisats i fsv., blir väl ej något afgörande hinder, då
ordet är vanligt i vn., hvarmed forn västgötskan i öfrigt har
så många beröringar; jag tror mig dessutom kunna göra san-
nolikt, att ordet ursprungligen förekommit äfven i F. B. 3
(jfr här nedan). Hvad angår det obestämda i betydelsen, »ett
djur*, »ett lefvande väsen*, så kunde man förmoda, att denna
obestämdhet berott antingen 1:0 därpå, att den talande menar
något för honom obekant och förut af honom icke sedt vid-
under (en drake o. d ), eller 2:0 därpå, att det är något djur,
som han af vidskeplig fruktan icke vill uttryckligen nämna (i
sådant fall snarast vargen, trollpackornas vanliga »häst»), eller
3:0 möjligen därpå, att han icke noggrannare gifvit akt på, af
hvad slag djuret varit Mindre sannolikt är väl, att lagtextens
allmänna och obestämda uttryck skulle vara afsedt att sam-
manfatta de olika lefvande varelser, af hvilka smädaren kan
nämna någon; skulle detta vara meningen, så kunde måhända
äfven människan innefattas under kvikindi \ ty häxor torde väl
på denna tid i Sverige (lika väl som på Island) hafva blifvit
anklagade för marridt.

R. B. 5:6 brapa

blir mycket tvifvelaktigt; det (transitiva) vn. breräa ger ingen
hjälp, och den af Schlyter förmodade betydelseutvecklingen
förefaller tvungen. Enklast är att antaga skriffel, så att brapcr
står för bragpa el. brergpa ( brerghpa ), hvilket ger god mening
och full motsvarighet till VGL II (bregpaj\ jfr äfven Guta-
lagen bregpa manni oqvcpins orp.

R. B. 9: pr. pa skal siunattings (VGL II: siu n ettingh ) til gia rce
och J. B. 14 gerrer siunerttings (VGL II textkodex: gievri til
siuncettingh , hs. K: göra til syner tings). Schlyter och Collin
upptaga konstruktionen utan anmärkning i sitt Glossar, likaså
Schlyter i sin Ordb. I de normaliserade upplagorna uteslutes
-j, af Vendell utan anförande af handskriftens läsart Kanske
har dagh eller gcerp utfallit efter genitiven.

1 Eller kanske quikkindi etc.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

23

R. B. 12: i firi oxa ok hors .

Om denna läsart sammanställes med fragmentets: firi
oxa ok sva firi ko samt läsarten i VGL II: firi oksa. ok sva
firi ko oc sva firi hors , så blir det sannolikt, att de bägge först-
nämnda handskrifterna hvar för sig förkortat den ursprungli-
gare texten, 1 som bevarats oförändrad i VGL II. Vendell
utfyller texten enligt 9: 1.

J. B. 2: pr. at pas hande .

Det synes icke vara förenligt med språkbruket att, som
Schwartz och Noreen göra i sin upplaga, behålla at (i st f. af).

J. B. 4: pr. iorpa warpi

anser Schlyter (i Ordb.) vara fel för -it. Då de normalise-
rade upplagorna (utan motivering) behålla handskriftens läsart,
hafva deras utgifvare sannolikt — och med rätta — ansett
formen varpi försvaras af Bjärköarätten 39: 1 röva öris varpi
(ackus.) och vara en af virpi och varp kontamiuerad form.

J. B. 6: 1 kuld

för skuld kan måhända vara ett intyg om, att skrifvarens när-
maste original haft tecknet k (= sk).

J. B. 6: 1 ep sin eptir.

Framför ep torde ok böra tillsättas, enär konstruktionen
annars blir väl hård. Jfr VGL II och R. B. 7: pr. (pa skal
skuld fram laggia ) 2 ok öp sin a ouan.

J. B. 11 annar ,

som saknas både i hs. G och i VGL II, kan svårligen vara
riktigt. En möjlighet, om än svag, är, att originalet haft en -
nor och att afskrifvaren missuppfattat detta ovanliga ord.

J. B. 13: 4 holmsköp.

Schlyters och Collins förmodan, att denna skrifning
beror på missläsning af ett kolmstop(t), förekommer mig i hög

1 Jfr min anm. till F. B. 3 här nedan.

a Utfyllningen enligt J. Fi.odströms förslag i Tidskr. f. Filol. N. R. IV.

Digitized by ^ooQle

24

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

grad sannolik; t och c hafva utan tvifvel i originalet (liksom
i denna afskrift) tecknats ganska lika. Huru utgifvarne af de
normaliserade upplagorna, som behålla holmsköp , motivera denna
läsart, har jag svårt att inse.

J. B. 14 siuncettings .

Se här ofvan anm. till R. B 9: pr.

J. B. 17: 2 gcerid

förklaras enklast som skriffel för gcerdi (»har gjort»); motstyc-
ken till bokstafsomkastningen äro: J. B. 6: pr. perce L repcz y
J\ B. 11 galman f. lagman .

J. B. 19: pr. por . . . vrcet eighi.

Saknaden af eftersats kan möjligen förklaras så, att efter-
satsen icke skulle ha innehållit något annat än pa cer han
varpcer (eller något liknande), och att denna afslutning just för
sitt själfklara innehålls skull antingen kunnat öfverglidas af en
afskrifvare eller ock rent af förbigås vid själfva kodifieringen,
liksom i talspråk dylika eftersatser ofta komma att uteblifva.

J. B. 19: 1 ormylicc

(II textkodex: vrmylicr , hs. K: örmylicr) kan naturligtvis icke,
som Schlyter i sin Ordb. föreslår, afledas af or (ur) och muld
( mold ) t ty detta ursprung skulle gifva formen ormylda (el. ur-).

Senare sammansättningsdelen af ordet är troligen be-
släktad med de vn. ( or-)mul (jfr Fritzner 2 under ormul), mylfa,
krossa, moh\ smulor, och mola, krossa, samt de svenska smula
och smolk (jfr Noreen Indog. Lautl. s. 207).

Den förra delen skulle möjligen kunna vara prefixet or-,
ur ör- (hvilket äfven torde förefinnas i det fsv. urgytia)\ detta
skulle då snarast hafva den intensitiva betydelse, som Egils-
son uppvisar i flera poetiska sammansättningar. Bättre synes
mig dock vara att tänka på det sbst. ör , grus, grusmark, ofrakt-

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

25

bar mark, som säkerligen funnits i fsv. (jfr Rydqvist SSL VI
och Rietz). 1

Hela ordet skulle då betyda: 1) lust el. vana att smula
sönder (hyperboliskt för: stycka el. snatta af) gruset el. grus-
marken; 2) person, som visar sådan lust el. har sådan vana.
— Att åkerjorden härvid får ett så föraktligt namn som ör,
skulle förträffligt motsvara förhållandet i ett par andra miss-
firmliga benämningar, hvilka som straff fingo tilläggas förbry-
tare: gorpiuver och aghnabaker.

M. 5 vnit.

Schlyters och Söderwalls ordböcker upptaga endast ett
adj. unyter f ony ter / men icke något verb, motsvarande det vn.
unyia (i part prset unyttr\ göra obrukbar. Här skulle likväl
ett sådant part. praet. till betydelsen passa bäst. Att det verk-
ligen funnits i fsv., kan möjligen framgå af de exempel med
-//•, som upptagas i Söderwalls Ordb.

P. B. 3: pr. til kogs . . . tiaru .

Verserna bli bättre i metriskt afseende, om döma uppre-
pas sålunda:

döma til hogs
ok til hanga ,
döma til draps
ok til döpa ,
döma til tor/s
ok til tiaru .

Att strofen blifvit vid kodifieringen något sammandragen
till sin form, torde icke sakna motstycken i andra versläm-
ningar.

P. B. 5: pr. kafti.

Till det, som säges hos Fritzner 2 och i Glossaret till
NGL, har jag endast följande att tillägga. Schlyters af rim-

1 Denna förklaring förutsätter naturligtvis, att hs. K har den bästa
beteckningen (#r-\ medan or - i VGL I beror antingen på ofullkomlighet i
beteckningen eller på misstydning, och vr- i textkodex af II äfven har miss-
uppfattning (»folketymologi») att tacka för sin uppkomst.

Digitized by C.ooQle

A

26

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

met af ti . . . kafti hämtade argument blir (äfven om man låter
formen afti gälla) föga öfvertygande, då slutrim i förbindelser
med något så när liknande rytm och konstruktion knappast
kunna uppvisas i VGL I; närmast stode väl G. B. i arandi
sit vraka ok fast taka , där likväl det utan tvifvel ursprungli-
gare vraka ger endast halfrim. — Tydningen kafti \ gömställe,
medför en subjektväxling, som utan tvifvel faller sig något
hård. — Så vida fallir i (sc. spor) kafli får uppfattas som ett
symboliskt förbud mot rubbning, förekommer en analog åt-
gärd omtalad i J. B. 20.

P. B. 12:2 gicrs

torde — för sammanhangets skull och till öfverensstämmelse
med VGL II — böra ändras till gieris (el. geris).

P. B. 13 pv at han ok pu iki i.

Edsformuläret förekommer äfven J. B. 2: 1, P. B. 8: 1 (bis),
14, 17 (bis) samt i delvis indirekt anföring i slutet af 13; på alla
dessa åtta ställen förekommer formeln äfven i VGL II. Det är stor
sannolikhet för, att den högtidliga edsformeln alltid brukats i
oförändrad ordalydelse (utom måhända med afs. på objektet
till a), och att man följaktligen, där afvikelser i formuleringen
yppa sig, bör söka återställa öfverensstämmelse, — och detta
företrädesvis i sådana fall, där någon speciell anledning till
skedd korruption kan påvisas. Då nu öfverallt annars (i direkt
anföring) iak finnes fullt utskrifvet, och då för öfrigt prono-
minet genom motsatsen till det följande pu får stark betoning,
har man svårt att acceptera Noreens fyndiga ändring (i Altschw.
Leseb.) af at till ak facj. Bättre är nog antagandet, att den
vårdslöse skrifvaren i det föregående pv trott sig se andra per-
sonens pronomen och därför ändrat verbalformen a till at . 1 —
Hvad beträffar formulärets lydelse på andra ställen, förtjänar
här anmärkas, att det afslutande i saknas i VGL I P. B. 8: 1
(senare stället), 13 (senare stället), 14, 17 (förra stället), men är
utsatt på de öfriga fyra ställena och öfverallt i VGL II. Sä-
kerligen bör detta i tillsättas på de ställen, där det saknas i
I; dess utelämnande kan ju helt enkelt bero på skrifvarens
kända sed att blott en gång teckna bokstaf, som rätteligen

1 Angående missuppfattning, som dragit med sig ändring, jfr min anm.

G. B. 8: pr. här ofvan.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

27

borde upprepas; 1 mindre troligt är, att uteslutandet af i skulle
sammanhänga med förändrad uppfattning af ikki (såsom adverb
i st. f. pronomen). — Huruvida vcrttcr, som tillägges efter ikki
en gång i VGL I och tre gånger i II, bör anses som väsentlig
beståndsdel af edsformuläret, vågar jag ej af gör a.

P. B. 14 crr kannir sit.

Det synes vara nödvändigt att utfylla texten enligt VGL
II till: (er (a ok) kannir sit (eighit. bepes han vnningia lagh).
Ordet eighit är kanske obehöfligt, men de därefter följande or-
den kunna knappast umbäras, då de ju förutsättas af uttrycken
i edsformuläret strax efteråt — Vendells komplettering af
texten torde alltså vara otillräcklig.

P. B. 14 iak hitti pennce grip i piu/s handum.

Att handum bör rättas till det tekniskt korrektare hap -
tum, var också min mening, redan innan jag sett, att Vendell
i sin text infört denna rättelse.

P. B. 14 an en mapcrr a

bör nog helst läsas an (el. crn) crn en mapcrr a , d. v. s. »än
om en man eger den». Med afseende därpå, att skrifvaren
icke utsatt crn mellan an (el. kanske cen i originalet) och en,
kan man — utom mina anm. till P. B. 13 (med not.) och 16
— jämföra K. B. 12: 2 per (crr), S. B. 3: pr. mapcrr (crr), R.
B. 2 all(a l)andcr , samt J. B. 7: pr., där pem (cpa) a står för
pa a pa a.

P. B. 16 böter,., atta örtoghor (VGL II: örtughum) min
(VGL II: minner) crn fiurar markerr.

Texten i II är utan tvifvel korrektare än den i I, ty
ackusativen örtoghor i st f. dativus (differentiae el. mensurae) kan
väl knappast förklaras annat än genom ett slags attraktion
till verbet böter, till hvilket skrifvaren tyckt substantivet tjänst-
göra som objekt. Måhända har också teckningen min (som

1 Jfr Schlyters och Collins inledning s. VII samt de här nedan
följande anmärkningarna till P. B. 14 (den tredje anm.) och 16.

Digitized by ^ooQle

28

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

helst bör utläsas minna , jfr föreg. anm.) föresväfvat skrifvaren
såsom adverb och därigenom bidragit till det oegentliga ut-
tryckets framträdande.

P. B. 19: pr. bapi ny ok napar par (VGL II: pör) nastu
Om par (pörj uppfattas som artikel (=par, ack. fem. pl.),
får man något bättre konstruktion och närmare öfverensstäm-
melse med Gulafrings L. 57: um ny hit nesta ok niåar .

P. B. 19: pr. firi gripuni allan aldar.

Att tyda grip med »sjukdomsanfall» (E. Wadstein) är
väl knappast möjligt, ty för hvad slags sjukdom kunde sälja-
ren ansvara under trälens hela lif? — Jämförelsen med Frosta-
pings L. V 41, där motsvarande stadga har allan alldr vi(t
heimilld ' gör det troligt, att ordet grip antingen själft kunnat
betyda det samma som heimild (laga åtkomst) 1 eller ock genom
misstag råkat komma i stället för ett ord med denna betydelse,
hvilken synes vara den enda, som kan gifva fullt tillfredsstäl-
lande mening.

F. S. 2: pr. Jierra

är tydligen neutr. sg. (jfr dock Schlyters Ordb.).

F. S. 4 annut (VGE II: aåru)

bör helt visst icke ändras till annat , utan till andru el. apru.
Genom -w- röjer skrifvaren, att han vårdslöst kopierat sitt ori-
ginal. Att han tillagt beror tydligen på hans önskan att
utan större besvär få nödtorftig mening.

F. B. 1 bolgar

med (af skrifvaien själf?) utplånadt -r. Öfverensstämmelsen
med K. B. 13 och VGL II U. B. 4 — 5 gör, att rättelse till
bolka blir att föredraga framför ändring till det osäkra bolgarp.
Hvad an gar skri fnin gen bolga för bolka , kan man jämföra (de

1 Då gnä i vn. förekommer i en betydelse, som tämligen nära motsvarar
det, som nu hos oss kallas »laga försvar» (om tjänstehjon), är det väl ej
otänkbart, att ur denna utvecklat sig en sådan, som här kräfves.

Digitized by t^.ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

29

visserligen yngre) formerna holga, holgha, huilgka, som Söderwall
i sin ordbok anför under hvilikin . Vid R. B. 5: 5 torde (se
anm. här ofvan) i ordet quiggrindu - ggr - hafva kommit i st. f.
k el. kk, men ovisst är, om detta kan hafva någon beviskraft
for det här föreliggande fallet.

F. B. 3 nokot pat cer kuikcendis ar.

Schlyters i Ordb. uppställda fsv. verb *quika, röra sig,» 1
torde icke, som S. menar, hafva något stöd i gammal vn.
Ty det i nyisl. och i ny-norska dial. förekommande kvika är,
såsom redan Aasen antydt, blott en yngre form af det gamla
vn. hvika, i äldre danska hvege } i svenska dial. hveka (af Rietz
uppvisadt blott i afledningar) och detta verbs kända betydelser i
så väl äldre som nyare tid göra osannolikt, att det kunnat an-
vändas som synonym till liva (hvilket meningen på detta ställe
i VGL I synes fordra).

En bättre förklaring af detta ställe synes mig kunna vin-
nas genom jämförelse med VGL II: pa a han eig mep laghum
vtan garz at haua. eig ko. eig soo . eig buk. eig get. eig söp. eig suin.
eig griis. eig gaas. Själfva ramsan, med slutrim i början och två
allittererade ordpar i slutet, har nog tillhört den ursprungliga
lagredaktionen, om den ock möjligen blifvit i någon ringa mån
förändrad. Däremot tyckes konstruktionen pa a han eig . . .
haua . eig ko etc. (med eig både efter han och före ko) angifva,
att efter haua utfallit ett allmänt uttryck, som sammanfattat
alla de följande substantiven. Nu har VGL I just ett allmänt
uttryck, men saknar specifikationen. Att två skrifvare på olika
sätt förkortat en uppräkning, som förefallit dem onödigt lång,
har inträffat vid R. B. 12: 1 (jfr anm. här ofvanför), och torde
väl q vara någon ovanlighet. I föreliggande fall har det san-
nolikt funnits en särskild anledning till förkortandet, nämligen
det ord, som i I skrifves kuikcendis, och hvilket Schlyter, en-
ligt hvad nyss visades, icke lyckats förklara; ty om detta ord
varit obegripligt för afskrifvarne, så är det ju rimligt, att den
mera eftertänksamme man, som skrifvit II (eller dess närmaste

1 Öfversättningen »lefva», som därjämte upptages i Gloss., saknas i
Ordboken.

Digitized by

Google

30

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

original), afsiktligt uteslutit det för honom okända och för
sammanhanget obehöfliga ordet, medan skrifvaren af I, som
tyckes hafva varit mindre rädd för att behålla sådant, som han
ej fullt begripit, låtit det allmänna uttrycket kvarstå, ehuru,
som vi skola se, med någon förändring. I det föregående
(anm. till R. B. 5: 5) har jag sökt visa, att sbst kuikindi (~endi 9
cendi) förekommit i den ursprungliga redaktionen, men att det,
när de nu bevarade afskrifterna togos, redan varit föråldradt
och därför blifvit vanställd t. Jag tror, att det funnits äfven på
nu ifrågavarande ställe, och att detta ställe ursprungligen
haft lydelsen » . . . haua nokot kuik cendi (något djur), cigh ko
. ..». Angående den i I af skrifvaren gjorda ändringen till-
låter jag mig citera ett enskildt meddelande från Prof. K. F.
Söderwall, hvilket bättre och fullständigare än mitt koncept
utreder denna sak: »Formen kuikcendis y hvilken väl ej, såsom

Rydqvist I 417 tyckes anse som en möjlighet, kan fattas som »en
i partitif eller adverbial mening stående genit af subst kvi-
kcendn, synes mig tämligen bestämdt visa, att skrifvaren fat-
tat ordet som något slags participialbildning. På det samma
tyder ock förbindelsen nokot per t a>r kuik&ndis <zr\ om k. fattas
rent substantivt i bet. djur, blir detta uttryck konstladt och be-
synnerligt (= »något som är [ett] djur»). Den äldre texten har
väl, såsom i uppsatsen 1 anmärk es, haft nokot kuik&ndi . . för
skrifvaren har kuikcendi varit ett okändt ord, men betydelsen
har han någorlunda förstått på grund af sammanhanget med
adj. qvikker och på grund af den förbindelse, hvari ordet före-
kommer; afledningsändelsen har föranledt honom att tro det
vara part. pres., och han har låtit det få den ändelse som
tillhörde eller höll på att arbeta sig fram i vissa participial-
bildningar (i VGL I väl endast i det adverbialt nyttjade olo -
vandis). Samma uppfattning har väl äfven gifvit anled-
ning till det förändrade konstruktionssättet: haua nokot liuandc 2
skulle väl kunna sägas på fomspråket; som jag tror, heter det
dock hellre nokot pcet a>r liuande (-is) cer ». — Det är slutligen

1 D. v. s. mitt koncept, med anledning af hvilket Prof. S. skref det
ofvanstående.

2 Skrifvaren har ju i kutkandi trott sig finna en synonym till Ituand e.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

3i

att märka, att just den större allmängiltighet och omfattning,
som uttrycket genom skrifvarens ändring kommit att få till
sitt innehåll, kan hafva gjort honom benägen att finna den
följande uppräkningen obehöflig.

F. B. 6: pr. firi aldri vangömslu . . . piuvi.

Exemplen på särskilda slag af vangömslu borde ju stå i
dativ; men tydlig dativ föreligger blott i de två sista orden
[varghi ok piuvi); klaui \ byargh och valn böra utan tvifvel upp-
fattas som nominativer, och såsom sådana kunna äfven bro och
dy gälla, möjligen också sull (jfr mask. sulter och fem. syll\
Skrifvaren har alltså blandat två konstruktionssätt: dels har
han hänfört substantiven till den senare satsen (pczssi ceru al
mngömslcr) och därför användt nominativer, dels har han låtit
dem rätta sig efter det föregående aldri vangömslu . Men det
besynnerliga — och misstänkta — ligger däri, att substanti-
vens uppräkning med afs. på sin förra (och längre) del rättas
efter den följande satsen och med afs. på sin senare del efter
den föregående satsen, ehuru just motsatsen kunnat väntas.

I handskrifterna till VGL II brukas genomgående nomi-
nativer (äfven vargher oc piufuer) blott med det undantag, att
två hss. hafva klaua (utom sull förekomma äfven formerna sylt
och stull); här finnes alltså ännu, tyckes det, ett spår af den
konfusion, som råder i VGL I.

I hufvudsak samma stadganden finnas i R. B. 12: pr.:
Jiri vangömslö . pcrl crr piuuezr. vatn . dyi. klaui ok annur pylik.
Anmärkningsvärd t är, att omnämnandet af vargen, som här
saknas, kommer med, då det blir fråga om o/afli (R. B. 12: 1):
Firi fars . /cf. af (ofjoofli. pcrl crr. biörn, allcrr. quesa \ firi
varghi (= VGL II). alltså med samma konstruktion som i I
F. B. 6: pr. Fortsättningen i R. B. 12: 1 visar, att den af varg
åstadkomna skadan icke subsumerades under vangömslö ; det
samma framgår af ÖGL B. B. 26: pr.

Af det anförda tror jag mig kunna sluta till, att en äldre
hs. af VGL, som medelbart legat till grund för de nu befint-
liga, på ifrågavarande ställe i F. B. haft: firi aldri vangömslu
(eller blott: firi vangömslu = R. B.) varghi (el.: firi varghi =

Digitized by v^ooQle

32

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

R. B.) ok piuviy men att i samma gamla hs. såsom glossa i
marginalen tillkommit:

sult (el. sylt) ok klaui. biargh ok bro . vatn ok dy.
pcrssi a>ru al wangömsla.

och att denna glossa varit delad på två rader, alldeles som här
of van. Dessa båda rader, som rätteligen skulle inskjutas efter
piuvi, hafva i närmaste afskrift genom misstag blifvit skilda, så att
den förra insatts före varghi , den senare efter piuvi ; då seder-
mera den föga eftertänksamme skrifvaren af VGL I skulle ko-
piera detta, har han icke gjort någon ändring i den oefterrätt-
liga konstruktionen, medan däremot den person, som utfört
den afskrift, från hvilken hss. af VGL II härstamma, har »nor-
maliserat» och fått en grammatiskt, men icke sakligt, (någor-
lunda) korrekt redaktion.

Jag har trott mig böra uågot utförligare dröja vid denna
punkt, då den möjligen kan ega vikt såsom belysande urtex-
tens utveckling under afskrifvames händer.

F. B. 7: pr. koppo fund

och 7: 2 koppofutid (VGL II: köpo fund). Såsom synonym (sna-
rast till det enkla koppo ) användes stok i I och II, swa mikit
af trccnu sum bin ligg ia* innan i II. Därför synes det sanno-
likare, att äfven koppa (köpa) betecknar den af bina upptagna
håligheten, än att det (jfr Noreen, Sv. etym.) skulle vara namn
på själfva svärmen. Med bet. »bistock* brukar Spegel bikubb
i sitt Gloss. och kubb i Guds verk (uppl. 1685) s. 265, 288.

F. B. 7: 3 varpplcr

(VGL II: vcrrplu el. vrcrrplu). De växlande skrifsätten antyda
skrifvarnes osäkerhet och obekantskap med ordet. Eftersom
vcrpill finnes uppvisadt i vn., är det väl sannolikt, att origi-
nalet haft en form af detta ord, möjligen ack. pl. varpla eller
dat. sg. varpli , men helst dat. pl. varplum. Hvad angår or-
dets betydelse, hade jag, ined ledning af den användning, ver-
pill har i vn., förmodat, att man plägat vid den ännu otamda
falkens fotter binda en liten kagge (el. ett föremål, som lik-
nade en sådan), på det att han ej skulle kunna flyga bort, men
obehindradt röra sina vingar. Emellertid har Prof. Söderwall

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

33

gjort mig uppmärksam på mht wiirfel \ motsvarande mlat jacti ,
hvilka af Alwin Schultz 1 Das höfische Leben zur Zeit der
Minnesinger I 370 och 376 (1879) x enlighet med kejsar Fre-
drik II:s skrift de arte venandi beskrifvas såsom läderremmar
fästa vid falkens fotter och brukade till att »kasta» honom ef-
ter villebrådet. 2 v Det är ju troligast, att ordet varplar i vårt
land uppkommit som försvenskning af (en nedertysk motsva-
righet till) wiirfel \ på samma gång som själfva redskapet infördes.

L. R. skama ok skapa.

Schlyters förklaring (i Ordb.), att -a blifvit »tillagd t för
rimmets skull», kan svårligen anses tillfredsställande, ty,

1:0 om - a vore tillagdt som integrerande del af ordet
skam , skulle man haft rätt att vänta formen s kamma, ej skama,
hvilken senare då måste bero på ofullkomlig beteckning el.
skriffel.

2:0 något »rim» uppstår ej genom tillägget af - a ; men
väl skulle man kunna tala om fullständigare assonans.

3:0 förbindelsen är redan allittererad och behöfver intet
»rim» (= slutrim, stafvelserim); genom tillägget af -0 skulle
rytmen ej förbättras, utan försämras, ty det förra ledet finge då
kvantiteten — under det att den senare blott har —
hvilket strider emot den allmänna regel, enligt hvilken det
längsta ordet i en allittererad förbindelse står på den sista
platsen.

4:0 de af Schlyter (i Ordb. under repe, n.) till jämförelse
anförda förbindelser, i hvilken ettdera eller begge leden skulle
ha ändrats för åstadkommande af rim, bevisa föga eller intet
för det ifrågavarande fallet Då detta mitt påstående sanno-
likt skall anses kräfva anförande af skäl och grunder, och då
Schlyters exempelsamling i sin brokiga mångfald erbjuder åt-
skilligt af intresse, torde en närmare granskning af förhållandet
här vara lämplig. Förutskickas bör den allmänna anmärknin-
gen, att det i särskilda fall är en vansklig åtgärd att — så

1 Jfr äfven Lexer Mittelhochdeutsches Wörterbuch (1878).

3 På planschen s. 376 hos Schultz, där sådant kastande framställes,
äro emellertid remmarna ej afbildade eller ens antydda.

Göteb. Högsk. Arsskr. IV: 3. 3

Digitized by CjOOQle

34

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

otillräcklig som vår kännedom af fornsvenskans ordförråd ty-
värr måste vara — fastställa, att någon viss ordform icke kun-
nat brukas utom i en viss förbindelse, och att den varit enkom
tillskapad för denna. Schlyters till bevis citerade »rimmade»
förbindelser kunna indelas på följande sätt:

a) Två af förbindelserna böra lämnas ur räkningen, enär
i dem ingen ändring förekommit Den ena är vceghin ok slce-
ghin (UplL), hvars slceghin är en äfven eljest i fsv. rätt van-
lig form. Den andra är clepi oc scypi (GutaL), hvari scypi
svårligen kan vara en tillfällig bildning för att få (half-)rim
med clepi, \ då dess vn. motsvarighet skceSi ej sällan (enl. Fritz-
ner 2 ) brukas utan förbindelse med klcetti. — Uteslutas bör
väl äfven taki ok saki (ÖGL), då härvid ingen ändring behöf-
ver hafva vidtagits med själfva ordet saki ’ utan endast artikeln
p(rn bortkastats framför detsamma.

b) I ett fall, nöt celler söt (för söp , VmL II), uppkommer
rimmet genom kvali tetsförändring af konsonant, i ett annat,
hövat (f. hoval ) 1 ok klövat (VmL I, II), af vokal. Om också
bägge ändringarna erkännas vara gjorda enkom för rimmets
skull, så blifva de dock ganska olikartade mot tilläggandet af
ett -a.

c) I de flesta fallen skulle en vokal i ändeisen hafva
uteslutits, i 4 fall en utljudande, i 2 fall en interkonsonantisk.
Af de förra äro rop ok rep (UplL) och rep ok rop (VmL II)
ganska osäkra, enär rep nog kan vara en lika ursprunglig
form som repe ; 2 klarare äro hamn ok stamn! (UplL), där hamn
f. hamno (el. - u ) kan bero på elision framför ok , samt hvarti
pin f celler orpiuf (VGL IV), hvari det till orpiuf förkortade
orpmva väl torde ega tämligen goda motsvarigheter i de fsv.
rimverkens afstympade rimord. Tvifvelaktiga äro däremot han
sor ren (f renan enl. Schlyter) ok eig men (VGL II Add.),
där andra förklaringar af ren lätt erbjuda sig, samt rend ok
stend (VGL I, II), där stend knappast behöfver uppfattas som

1 Kunde hövat möjligen vara en äfven annars brukbar kompromiss af
hova t och *höft ?

2 Jfr Lind Rim och verslämningar etc. s. 50. 51.

3 Att antaga stamn som förkortning af stamnboa (Schlyter) är obe-
höfligt, då ju stamn genom en vanlig art af metonvmi får samma betydelse;
/fr t. ex. VGL I J. B. 16: pr. hyr i betydelsen: folket i byn.

Digitized by ^ooQle

OM ÄLDRE VÄSTGÖTALAGEN

35

förkortning af det eljest från liktydiga formler kända stenap ,
utan kan vara lika ursprungligt; jfr vn. steindr .

d) Tilläggandet af slutvokal blir tvifvelsutan en våld-
sammare och för språkkänslan mera motbjudande åtgärd än
uteslutandet af en sådan. Det enda uttryck, där sådant tillägg
— liksom i skam(m)a — uppgifves hafva gjorts, är det ett par
gånger i OGL förekommande (alls icke »rimmade») fasta ok
köpa i st f. fastir (el. fasti) ok köp . Huru ändeisen -a i båda
orden och förhållandet till det annars brukliga fmap) fccstum
ok köpum böra förklaras, därpå behöfver jag här icke inlåta
mig, då det är tydligt nog, dels att lagtermen fasta ok köpa
(= kontraktmässigt köp, köp enligt laglig öfverenskommelse)
med afs. på bruklighetssfären icke är jämförlig med skam ok
skapt , hvilket uttryck fordom liksom nu torde hafva tillhört
det allmänna språkbruket , 1 dels att i formellt afseende såväl
utvecklingsprocessen som det vunna resultatet, om Schlyters
åsikt vore riktig, skulle erbjuda flera olikheter än likheter.

Schlyters förklaring af skam(m)a har heller icke accepte-
rats, hvarken af Lind eller af Vendell. Den senare fram-
ställer gissningen, att bägge substantiven stå i genitivus (par-
titivus), styrda af pat \ alltså eg. »det mått (el så mycket) af
skam och skada (som) han fick». Härigenom finge man dock
en tämligen konstlad konstruktion, till hvilken det tyckes vara
svårt att finna motstycken; dessutom blefve enkelskrifningen
af m i skam(m)a(r) fortfarande oförklarad.

Något sannolikare förefaller mig vara, att den handskrift,
som närmast legat till grund för VGL I, haft en variation
af den stereotypa formeln skam ok skapa , i det skrifvaren velat
bestämdare uttrycka, att lekaren får behålla sin skada obött
och till på köpet får skam; detta skulle han visserligen hafva
enklast och naturligast utsagt genom vändningen skapa ok skam
(sa ovan ) a\ men tvånget af den häfdvunna ordningen 2 för-

1 I ordbocker öfver de nordiska fornspråken synes förbindelsen vis-
serligen icke vara uppmärksammad, men att den åtminstone i vn. varit van-
lig, visar den lista på allittererade uttryck, jag i inledningen till Fomsögur
Sudrlanda sammanställt efter ett antal romantiska sagor.

2 Man bör erinra sig, att för de flesta faktiska fall, om hvilka for-
meln brukas, »skadan» är ett prius, och att ordföljden har bestämts ej af
logiken, utan af rytmen.

Digitized by CjOOQle

36

GUSTAF CEDERSCHIÖLD

mådde honom till att skrifva skam a ok skapa ; vår afskrifvare
förstod ej detta, utan sammanförde skam och a till ett ord.

Allra enklast är ändock att upptaga den läsart, som hand-
skriften I har, nämligen skam y och i det tillagda - a blott se
ett af de många skriffel, till hvilka vår skrifvare gjort sig
skyldig. Att underkasta alla dessa en särskild jämförande
granskning skulle utan tvifvel vara ett värdefullt förarbete till
fortsatt kritik af texten i VGL I.

Digitized by ^ooQle

LIDNERS ”MEDEA”

ETT TILLÄGG TILL MIN LIDNERMONOGRAFI

AF

KARL WARBURG.

Opastaras död, Medea, Året iySj utgöra den treväppling, i
^ hvilken Lidners diktning når sin höjdpunkt De tillhöra
alla tre hans skaldskaps rika, men blott alltför korta glans-
period: åren 1782—1784. Hvad han därförinnan skrifvit var
dels ännu icke mogna lärospån i högre stil, dels dikter af
lättare art Det, som följde efter dessa hans yppersta diktvärk,
betecknar redan hans skaldskaps afmattning.

I mitt arbete öfver Lidner har jag redogjort för den in-
tressanta utveckling, som den mäktiga Spastaradikten under-
gått, sannolikt under Thorilds inflytande, från den första upp-
lagan af 1783 till den betydligt utvidgade andra af 1786.

Äfven det andra större diktvärket från dessa år, det arbete,
vid hvilket skalden själf kanske fäst de största förhoppningarna,
nämligen Medea, det förnämsta alstret af hans dramatiska
studier vid Göttingens universitet och Paris’ teatrar, har under-
gått viktiga förändringar, såsom framgår af ett handskrifvet
exemplar, som finnes i Kongl. Biblioteket, och som företer be-
tydliga afvikelser från den på våren 1784 tryckta operan.

En jämförelse visar snart, .att handskriften betecknar en
äldre text

Denna text, en som det vill synas egenhändig utskrift af
skalden, har måhända varit inlämnad till kongl. teatern. På

Inledning.

Den äldre
Medeatexten(A)

Digitized by CjOOQle

38

KARL WARBCRG

Redogörelse för
A- texten.

omslaget står skrifvet med annan hand än författarens: Liedner
auteur .

Pagineringen böljar med sid. 9, men det är endast titel,
personförteckning, möjligen äfven förord, som felas; intet saknas
af sjelfva texten.

Såsom motto har skalden skrifvit å omslaget
» Medea decies rcpctita placcbit '.»

På flere ställen har någon person, som genomläst stycket,
företagit strykningar och äfven gjort enstaka, ehuru mycket
sparsamma ändringsförslag.

Nästan alla dessa strykningar äro af Lidner följda i hans
slutgiltiga omarbetning, där dock många flere uteslutningar
och ändringar äro vidtagna.

Vi skola nu redogöra för de mera väsendtliga olikheterna
mellan den första texten, som må kallas A och den hittills
kända, tryckta texten af 1784, som benämnes B.

Första öppningens första inträde i A utgör liksom i B
ett samtal mellan Medea och hennes förtrogna Rhodope.

Men före den växelsång dem emellan, som inleder stycket
i B-texten, har A ett recitativ af Medea, delvis sammanfallande
med ett stycke af hennes långa tal i B efter växelsången:

Hvad ser jag! Hvart flyr jag? — — — Medea, du gråter!

Här är ju den strand, där hans hjärta hon fått.

(samt de därefter följande fyra raderna).

Så följer i A:

Nej! Han mig öfvergifvit har!

Du sol, från hvilken jag mitt höga ursprung drar,

Du ser hvad öden nu man öfver mig besluter,

Du ser det: och Korint din Gudaklarhet njuter!

Han mig i evig landsflykt dötnmer.

Hvem? Jason? Mig? . . . Den otacksamme glömmer,

Att jag är mor, att han är far.

Härefter följer B-textens växelsång med några smärre
ändringar. Denna växelsång är, såsom anmärkt i min »Lidner»,
lånad ur det efter L:s död funna manuskriptfragmentet » Rusta n
och Mirza*, (till h vilket författarskapet är något omtvistad t).

Digitized by

Google

LIDNERS »MEDEA»

39

I stället för B-textens sexrading »Så vidt sig oceanen
sträcker» 1 har A:

Ur ingen blomma fjäriln dricker,

Ej någon ros ur knoppen spricker,

Hvari en helningskraft ej är.

Naturens ömma modershjärta
I skötet hälsans balsam 2 bär,

Som alla plågor lindra plär3.

Men ack! Den grymma afgrunds smärta,

Men ack! Det aldra första sår,

Som uti sina känslors vår
Ett menlöst bröst af kärlek får,

Att lindra ej dess makt förmår.

Det är en eld, som då han brinner
Sin låga utaf lågor när;

Och hjärtat endast lättning finner
Uti det kval, som det förtär.

Nu följer Medeas rekapitulation till Rhodope, delvis lika,
delvis olika med B-texten.4

Det samtal mellan Medea och Rhodope, som afslutar
scenen, företer föga olikheter i de båda texterna om än en del
uttryck här och hvar utbytts.

Den andra scenen är hufvudsakligen en kör-scen:

Första kor-quatrainen är lika.

Följer så i A:

Bland alla rof, som hjälten funnit,

I ett han styrka länat har:

Med kärlek han Kreusa vunnit
Och denna seger sällast var.

1 På omslaget har Lidner såsom motto nedskrifvit de tre sista raderna
af denna sexradiga strof:

Och fastän detta hjärta brinner
Jag dock en dubbel styrka finner
Uti den eld som mig förtär.

Och därtill fogat:

Utur ett bröst, som älskat har,

Med lifvet blott dess bild försvinner

Blott döden på ett bröst, som rönt hvad älska är.

2 And rad t till skatter.

3 öfverstruken.

•* Den hufvudsakliga skillnaden är att de nio rader i B, som bölja:
»Ett molnfritt fält» och sluta »Så grym — så ljuflig tid vill jag ej mig på-
minna» icke förefinnas i A utan i dess ställe:

Digitized by LjOOQle

40

KARL WARBURG

De båda följande quatrainerna äro snarlika.

Så följer i A en kör af tessalier:

Din segervagn en stjärna blifvit,

Och jorden är din ärestod,

Där minnet tusen dater skrifvit;

Men aldrig en med menlöst blod.

En röst ;

Kämpare !

Låten se

Hvem bland Er får lagren skära?

Hvem har bröst för mod och ära?

Däremot är det reeitativ, som »En Röst» sjunger i B,
uteslutet

Quatrainen »Af kärlek» etc. är lika, men den därefter
i B följande växelsången mellan En Röst och En flicka samt
kören saknas i A, i h vilken däremot finnes följande stycke:

Af Kreusa tar ett fruntimmer en krans och ger segervinnaren:

Fruntimret:

Gläds Riddare! En skön prinsessa
Nu kröna vill din tappra hjässa!

Från kören »Men du ej nog dig vakta kan» är scenens
afslutning i båda texterna nära nog lika. (Likvisst saknas i A
de fyra raderna från »Töcknen sig häfva*.)

Tredje scenen utgöres i A liksom i B af en Medeas mo-
nolog, men af alldeles olika innehåll.

A- textens lyder:

Medea! Hvilket djärft beslut!

Du tilltror dig att Jason möta!

Försök en dolk i bröstet stöta,

Hans blod i bröllopsbägarn gjut!

Medea? Jasons blod? Jag häpnar,

Ack! Hämden fåfängt handen väpnar,

Då hvarje slag, som hjärtat slår,

En längtan är att få förlåta

Hvad vill Du? Inför Jason gråta

Tills jag hans hjärta återfår — — — —

Men Jason syns! Mitt hjärta börjar brinna,

Mitt hela väsen blir begär.

samt vidare att hela det stycke i B som börjas »Hvart flyr jag* och slutar
»Hvem är det mig bedrar* och hvars början redan förut användts i A saknas
här. I stället har A: »Beröfvens I ock mig? Du brister ej, mitt hjärta».

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA»

4i

Hvad vill Du, om hans hårda sinne

Dig ren till hat och glömska dömt?

Det vill jag plåna ur mitt minne,

Men ålska Jason lika ömt.

Fjärde scenen — Jasons och Medeas möte — betecknar
första aktens höjdpunkt.

Efter de första sammanfallande replikerna i båda texterna
följer Medeas anklagelse mot Jason och hennes bön om kärlek;
de åtta första raderna i B motsvaras af 7 nära lika i A. I
st f. B-textens 23 nästa rader har texten A endast fyra:

Är detta hennes trohets lön?

Det var eu tid, du fann mig skön.

Om Jason drömde jag, Du på Medea tänkte
En tid, då blott min blick din själ i vällust dränkte.

De åtta närmast följande raderna i B motsvaras i A af
nio, i det att efter raden »Ack denna tid mig återgif» inskjutits
>Jag städs densamma är, du ock densamme blif».

Den därefter följande åttaradingen i B motsvaras i A af
dessa åtta verser:

Men om ej jag din ömhet väcker
På mina, dina barn då se,

Som för sin mor med tårar be,

Din yngsta son sin arm utsträcker,

Han, facklan af vårt kärleks lif
Sin far med kyssar öfverhopar.

Och under späd otuarmning ropar:

Min mor, min mor mig återgif!

Jason och Medea skifta härefter följande repliker:

Jason: Jag ej uthärda kan — stig upp — din eld mig bränner
Men ack, hvart vill du fly? Du våra öden känner.

Medea ; En vrå uti ett tjäll blir Colchis slott för mig,

Blott hon är rymlig nog att där omfamna dig.

Jason: O, mina barn, men vet, att Kreon hämnar sig
Din död är viss, han till Akast dig drifver.

Medea: Jag endast en gång dör, om du mig trogen blif ver
Jag tusen gånger dör, om du mig öfvergifver.

Jasons härefter följande svar är snarlikt B-textens men
slutar med följande rader:

Osäkra i hvilken afgrund de falla,

Liksom den irrande villrådig står
Oviss om riktiga stråten han går!

Likså mitt hjärta drifs, vacklar och slår

Digitized by ^ooQle

42

KARL WARBURG

hvarefter :

Medta: Ångra du, jag vill förlåta

Glöm ej hvad jag gjort för dig.

Jason: Ack hvad kan min ånger båta?

Ack Medea, hata mig!

Så följer duetten, livilken i A lyder:

M: Nej kärlek blott mig älska lär
J: Nej, kärlek hat af dig begär
M: Nåd, Jasou! Jag är mor och maka
Hvem öfver dina barn skall vaka?

J Nej, du ej mer min maka är
M: Flyg i mitt trogna sköt tillbaka,

Till samvetskval ditt bröst ej döm!

J: Nej fly! Blif säll och Jason glöm!

Det återstående i scenen från Medeas »Du såleds ej be-
vekas kan» är med få ändringar samstämmande.

Första aktens sista inträde är till god del en körscen,
som är ganska olika i de båda texterna, af hvilka A:s är
betydligt utförligare:

Kör :

Kärlek på naturen vinner 1
Nöjet åter spiran bär.

Och där Hvmens fackla brinner
Askans ljungeld maktlös är.

(Ballett)

Ett Herdinna :

Molnens flor med dunder flyta.

Där man glädjen flöda ser.

Genom ljusets blanka yta
Braka åskans viggar ner.

Kärlek, mäktig att förtjusa
Ropar: Jason och Kreusa.

Himlen hör det, och blir klar,

Stormen ner i djupet far;

Vestans lugna fläkter susa.

Ifrån Jason och Kreusa
Jorden nu sin sällhet drar.

Kör af Herdar :

Vill du lifvets nöjen njuta,

Glöm förflutna bistra dar.

Kärlek brukar lyckligt sluta

Det med kval han börjat har. (Ballett)

1 Ändradt till »Öfver ödet kärlek vinner*.

Digitized by V^ooQle

LIDNERS »MEDEA»

43

Kör af herdinnor :

Kärlek hörs till lekar kalla,

Frukten inga ilar mer.

Från den höjd, där viggar falla,
Strömmar ock all sällhet ner (Ballet.)

En hrr de och hrrdinna:

Då blixt och storm vår hydda skaka
Få vi af kärlek mod och tröst.

Herden :

Jag hvilar vid herdinnans bröst.

Herdinnna :

Jag skyddas af en älskad maka.

Be g ge:

Och just då pilen krossa vill.

Far han med blygd bestört tillbaka,

Den gudalott hör kärlek till
Att öfver trogna hjärtan vaka.

Ej häijas deras lugn så lätt;

Men om till sköfling dundren knalla,

Vår oskuld vi till vittne kalla;

Och Himlen, då hans mordskott falla,

Syns rodna för sin oförrätt.

Kör:

Den dolda kraft, som känslor drar
Ur t vän ne bröst, som lika mena,

Att till ett väsen dem förena,

Plär med sin eld en lycka ena

Som vinden fri, som böljan klar. (Ballett)

Vi öfvergå nu till andra akten.

Dess båda första scener förete, frånsed t ändringar af
uttryck, föga afvikelser i de olika texterna. Dock förekommer
i Medeas tredje replik — i stället för versraderna:

Rhodope, jag honom själf till dessa fält vill bringa,

Då utaf drömmar ljust han än skall skåda mig,

ett stycke på 12 rader:

Än ett försök, min vän! Hvad plär ej kärlek våga,

Ack, om det lyckas mig: hur hänryckt blir jag då,

Men vet, hans ånger gör mig smärta,

Jag fruktar, jag ej vill bedröfva Jasons hjärta.

Digitized by VjOOQle

KARL WARBURG

Rhodope! Ett brutet ack! skall han ej stappla få.

Ej mig en häpen suck med blyga ögon skicka,

Förrn jag af glömskans flod vill dricka.

Min tillgift mera snabb än örnen flyga vill.

Kom Jason! Jason kom! Mitt hjärta hör dig till.

Ja jag skall hjälten nu till dessa parker bringa
Då utaf Drömmar tjust han här får skåda mig.

Du hårde, ack hvad gör jag ej för dig?

Nog kan Medea haf och luft och väder tvinga,

Månn hon ej tvinga kan ditt bröst att älska sig?

I stället for tredje och Qärde scenernas solo och körer har A:

En dröm:

Nej hoppas aldrig lycklig blifva;

Ty lugnet flyr från trolöshet,

Medea djärfs du öfvergifva?

Förskräcks! Du ej ditt öde vet
Förskräcks! Då i Kreusas sköte
Din sållhet du fullkomnad tror,

Se, hvilken bild dig där gör möte!

Teatren förändras till en ohyggelig ödemark, omgifven
af sjöar och klippor. På en af dem ligger en Dröm,
som föreställer Medea i förtviflan med nersläppt hår.
Bredvid henne stå hennes tvänne söner med ansiktet
vända åt Jason.

Begge drömmarna:

Är du vår far? Är det vår mor?

(Medea reser sig opp, lyfter sina barn emot Jason, kysser
dem och kastar en i sänder i sjön, drar sedan en dolk
och sticker sig.)

Kor af Drömmar :

Medea djärfs du öfvergifva?

Förskräcks! Du ej ditt öde vet,

Nej hoppas aldrig lycklig blifva;

Ty lugnet flyr från trolöshet.

(De försvinna.)

Jason :

I Himlar, hvad öden! Jag fasar, jag vaknar.

Hvad ser jag? Hvar är jag? Kreusa jag saknar
Medea? Mina söners hamn,

De hota, mördas och försvinna!

Hvav hopp? Hvar lugn? Hvar fristad finna?
öhdea (löper med utsträckta armar mot Jason):

I din förskjutna 1 makas famn.

1 Ändradt till försonta.

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA

45

Jasons och Medeas närmast följande båda repliker äro
snarlika, blott att efter »Medea skall dig dock en älskad maka
nämna» äro i A inlagda fyra rader:

Hur vill du, att jag vara skall?

Jag lyder, Jason, blott befall!

Om skönhet felas mig. jag dock med trohet skryter ;

På tiden trohet rår, med åren skönhet tryter

och efter raden

Ack låt mig bli det stoft som märks med dina spår,

följande rad

Den luft du suger in, den vind som rör ditt hår.

Efter denna Medeas bön följa:

Jason : Medea ack, du älskar mig

Och kan så grymt mitt hjärta såra?

Jag ville strax mig genombåra
Att kunna räcka det åt dig.

Medea: Minns du de sälla aftonstunder,

O, I förflutna ögnablick!

Då jag i ljumma poppellunder
Med dig och våra söner gick
Uti ditt sköt den yngste lekte
Den äldste mig med kyssar 1 smekte
Du såg på oss och hänryckt log.

De stjärnor denna syn betog,

Jag vittne till min lycka tagit 2 ,

Säg har så lugnt ditt hjärta slagit
Ifrån den stund du mig bedrog?

Hela återstoden af scenen är i båda texterna lika, fråusedt
enstaka ordbyten samt följande afslutning efter orden »Furier
till sitt hans hjerta trycka»:

De slita lem från lem, från stycke stycke rycka
Att hämnad se sin mor — O en förskräcklig syn!

Gör nu ditt blod förbund med åskan uti skyn.

Fly! Skåda Hek ate, hon hastar dig till möte
Jason (flyr förskräckt):

I makter — — —

Medea :

Ack hvarthän? Se här mitt öppna sköte!

Vänd om! Säg blott ett ord och allt förlåtet är, —

Så fly och i din barm din afgrund med dig bär!

Nästa scen inledes äfven i A med Medeas solosång och

1 Åndradt till famntag.

2 Dessa två rader öfverstrukna.

Digitized by ^ooQle

46

KARL WARBURG

hennes åkallan af natten. I sL f. de tre raderna »Men ack
Medea håll» etc. har A:

Ingen död mig nu förskräcker
Döden jag förskräcka skall.

I denna ödemark, där själfva vinden tiger.

Hvem ropar nu mitt namn och livilken makt mig rör?

Af plötslig skräck mitt hår, som bärg mot töckuen stiger — —

Du Hekate? Ja det är dig jag hör,

Medea, nu är tid. I dessa dystra trakter
Hon manar ju ditt vilda bröst.

Efter åkallandet af Megära, Hekate och andra af grunds-
makter (med någon olikhet i uttrycken) och ropen på »hämd,
hämd, hämd» har A-texten:

Måtte i Kreusas sköte
Med förtviflans raseri
Alla plågor göra möte
Och ert eldhaf svalladt bli!

Må dess itnmor från sig vifta
Pest och död kring denna strand!

Måtte Kreon själf förgifta
Folk och tron och fosterland.

(En hisklig jordbäfning skakar hr la parkett , hon öppnar
sig och kastar opp eld.)

Jag är hörd, sjung triumf! Se åskviggar ljunga!

Jorden spyr eld. Dess grundvalar gunga.

Hon ryter, hon öppnas! Jag Hekate ser.

Vid uttrycket »Jorden spyr eld* har Lidner tillagt en
not, för att försvara det enligt tidens poetik kanske nog vågade
uttrycket »spyr»:

»Jorden spyr eld .... är ett oädelt uttryck, icke så? Men jag
begriper ej, h vårföre en svensk icke får tala sitt modersmål så väl som
fransosen? Han säger vomir. Ofta har jag i Paris hört det ordet från
teatern, men ej sett de annars så delikata skönheterna vomera därvid.
J’apelle un chat un chat et Rolin un fripon.*

I de nästa scenerna mellan Medea och furierna förekomma
blott enstaka ändringar. Desto mer olika äro scenerna, i hvilka
Medeas söner uppträda. Rhodope manar de båda barnen att
bedja vid Junos altare och söka blidka hennes vrede.

»Här där hennes altar brinna
Bedjeu för Er mor i dag.»

Härefter följa dessa i B-texten uteslutna vackra repliker.

Den äldste sonen:

Kan vår bön till Juno hinna
Jag är späd, än mer min bror.

Digitized by t^.ooQle

LIDNERS »MEDEA

47

Den yngste:

Lär mig bedja för min mor!

Rhodope (lägger dem pä knä för altaret ):

O Gudinna! Du som plär
Lön åt dygd och oskuld gifva
Låt vår mor så lycklig blifva
Som vårt hjärta menlöst är.

(Barnen upprepa det.)

Rhodope :

Hon en trolös maka gråter.

Men dock älskar honom än;

Gif du henne Jason åter.

Och gif oss vår mor igen!

(Barnen upprepa det.)

Den tiästa scenen visar Medeas möte med sina barn.

(Medea med manteln i hand, hon släpper manteln och svimmar mot en
pelare så snart hon får se sina barn.)

( Den yngste sonen löper emot henne tillika med sin bror.)

Hon kommer!

Den äldste: Ömma mor! — — Men ack! Rhodope, jag bäfvar — —

Hvad har jag gjort? Min mor! Ditt barn en blick du jäfvar?
Den yngste: Min bror! Hon älskar oss ej mer.

Den äldste: Men döden på dess läppar sväfvar — —

Den yngste: Du förr ju haft mig kär: Dö ej, din son dig ber.

Min mor!

Den äldste: Min enda mor!

Medea: Jag mina söner ser.

Uti min famn jag mina bam får trycka!

De lefva — — äro här — — Medea, livilken lycka!

Förm jag af vällust dör låt mig omfamna Er.

Du himlens första skänk, — — men mig en irring dårar.

Du sista, ack, hur dyrt betalda kärlekspant!

O! Mina barn! Ack är det sann t?

Medea glömmer nu hvad hennes hjärta sårar.

Hvar puls hos mig är mor — — af fröjd jag dignar ner
Men ack hvad söken I med dessa späda tårar.

Den äldste: Att du oss icke öfverger.

Den yngste: Jag vill dig aldrig smärta göra.

Den äldste: Ej heller jag, min hulda mor!

Beg ge: Ack nej, vi mer ej frukta böra.

Din kärlek är därtill för stor.

Medea: O Jason! — — Dessa barn!

Rhodope: Vid en så ömklig syn

Bör klyftan hjärta bli, och tårar smälta skyn.

Digitized by LjOOQle

48

KARLr WARBURG

Medta: Natur, du ömma mor för alla mödrars hjärta

Ack, mildra du min fröjd, ack, lindra du min smärta,

O, mina barn! Jag ej mitt öga tror.

Lik pelikan för Kr mitt blod jag vill utgjuta
Att i ett öppnadt bröst er evigt innesluta.

Återstoden af scenen från »Hur grufligt!» företer färre
afvikelser. Det anmärkningsvärdaste är att i stället för barnens
replik:

Du är vår mor och ser vår smärta,

Och öfverger oss — hårda hjärta.

har A-texten en åttaradig strof:

För de tårars skull vi gjuta,

För det helga namn du bär.

Låt oss än din vårdnad njuta,

Om en värklig mor du är.

Ack, beveks af barnens smärta.

Ack, hvi har du gett oss lif?

Hårda, håida, moders hjärta
Dina barn ej öfvergif!

samt i st. f. Medeas utrop vid svimningen »Hvad vill du dem?*
och följande tre rader, har A-texten:

Hvad vill du dem, släpp ack! Ännu uti min famn!

För sista gången! Ack jag dör — — I hårda öden!

Är kärlek då ett brott som straffas bör med döden?

2?-texten slutar som bekant, akten med denna scen.

I A finnes äfven i denna akt, liksom i första och sista
en körscen, naturligtvis af hänsyn till musiken. Det är Junos
präster och prästinnor som sjunga:

Du, som bröst med bröst förenar,

Tvänne hjärtans pulsar enar
Med ett ljuft och evigt band.

Just då vid förtviflans strand
Genom afund, tid och öden,

Mellan kärlek, mened, döden
Hjärta emot hjärta flög,

Du som första lugnet smög
Ur två bröst ej värda smärta,

Men att röna Gudars väl.

Dränk i vällust Jasons hjärta,

Och förtjus Kreusas själ!

(De offra. Ballet).

Digitized by ^ooQle

LIDNERS *MEDEA

49

En prestinna :

Hvi sökes glädjen uti tjäll,

Då ängslan mest med purpur klädes?

En prest :

Ty kärlek, hvilken skiften rädes
Är den, som blott gör själen säll,

I slott dess välde man förstör,

Hans band af ärelystnan knytas.

Prestinnan :

Skall den till hjärtats slaf förbytas
Som hjärtats herre vara bör?

En röst :

Ack lycklig den med troget hjärta
Sig af en skönhet älskad vet,

Som efter tårar, tvång och smärta,
Förtviflan, hinder och förtret.

Där Hymens klara fackla brinner
Sin önskan och sin gudom finner,
Och af dess mun, som liljan skön.

Ett fritt: jag älskar dig få höra,

Ack, kärlek, hvilket himmelskt göra,
Att uppenbart dess läppar röra
Till sällhets pant och trohetslön.

En röst:

Det ögat knappt sig stjäla torde
Den tjusta känslan fatta får,

Förtvifla aldrig kärlek borde
Med trogen själ han allt förmår.

En prest och en prestinna'.

Ett hjärta som sig själf ej narrar,
Blott längtar, njuter, stundom darrar,
Men krossas förr än det bedrar.

Det rätt till högsta sällket har. (Ballet).

Kör;

Denna sällhet skänk Kreusa!

Juno, som vår önskan hör!

Vill du jordens barn förtjusa

Ett förbund med kärlek gör! (Ballet).

Härmed slutar andra akten.

Göteb. Högsi. Arsskr . IV: 3.

Digitized by

4

Google

50

KARL WARBURG

Tredje akten saknar i A-texten motsvarighet till den dia-
log mellan Jason och Akast, som inleder B-texten.

I stället böljas den förra med häroldscenen.

En härold ropar:

Mot folkrätt, ja mot det förbund,

Som nyss Akast med Kreon sluta hunnit,

Medea intill denna stund

Inom er borg en 9äker fristad funnit,

Kan i en konungs ord fördöljas nedrigt svek ?

Men hämden väntar er — i fega kärleksnöjen
Er tapperhet vi sett: — Ert hjältemod nu röjen
I manligt vapenbrak, i Grekers bardalek!

Härpå svarar en härold från fästningen samma ord som
förekomma i B-texten:

»Vi kunna ömma nöjen sköta» etc.

De följande körscenerna äro snarlika i båda texterna —
bl. a. förekommer krigsskaldernas berömda sång, »O yngling om
du hjärta har», alldeles lika i båda — ; men rikare i A-texten.
Ordningen är något ändrad. Sånger som finnas i A-texten men
saknas i B är dessa:

Sdngare :

Ve! Våra murar nu förstöras
Korinth! Har du ej hjältar mer?

Du dina söner vika ser.

Hvad? Viljen I till slafvar göras?

Född i Korinth — och fången bli?

Hvad skall om oss en framtid säga?

Hur kan ett ädelt hjärta väga
Emellan död och slafveri ? 1

Kör frdn fästningen:

Drifven, I gudar, vår ovän tillbaka,

Hvad aktar väl ödet de dödligas mod?

En röst :

Endaste son!

En annan :

Du min trognaste maka!

Kör :

Där ligga de slagne och simma i blod.

1 Öfverstruket i manuskriptet.

Digitized by VjOOQle

LIDNERS »MEDEA

5i

Sångare :

O hjältar! I som fått i arf
Det blod man rinna ser,

Hvi slutas ärans tidehvarf

0 hjältar nu med er? 1

Kör af folket:

Eviga makter! Dundrande öden!

O, hvad för grämelse! Ack hvilken syn!

Krigslågan rasar. Plågor och döden
Häija på jorden och vimla i skyn.

I fästningshäroldens tillrop till skalderna före sången »O
yngling» förekommer följande tillägg:

Må deras (fädrens) blod vid denna sång
I våra ådror åter rinna.

Vi kunna ryktet mer ej hinna.

Om det förloras blott en gång.

Tessalierkören »Ramlen I murar» afslutas med följande
stycke, som saknar motsvarighet i B-texten:

Med kaskar, hvars fjädrar bland vindarne sväfva
Till ryktets altar våra hufvud vi häfva,

Och af dess härold odödlighet kräfva.

Är mod uti hjärtat, liar armen ock makt,

Ramlen. I murar! Förstörens I vallar!

Den fraggige hästen bestiger er borg.

Med hjälten, som äran till segertåg kallar,

Han hjälmsmidd nu yfves på blodiga torg.

Ett fruntimmer sjunger följande solo:

Ack Kreusa! — — — Stränga lag!

Som på vårens födslodag
Blomman spritter, ler och vissnar,

Döden ser sin skörd och hissnar,

Men för sen all ånger är;

Du med solens hopp upprinner.

Sällhet i din uppsyn bär.

Syns, beundras, hjärtan vinner,

Älskas; älskar — och försvinner!

Allt hvad Gudar pryda plär

1 din själ förent man finner,

Ack, prinsessa, då i Dig

De sitt hela väsen parat,

Afundsjuka, de dock sparat
Sin odödlighet för sig.

1 Öfverstruket.

Digitized by ^ooQle

52

KARL WARBURG

Den tessaliske häroldens sista upprop företer någon olikhet
A-textens lyder:

Härolden l

Hör mig du folk och oss att känna lär,

Vi mänsklighetens lag i våra segrar följa,

I en beväpnads blod ett tappert vapen skölja,

En öfvervunnen hop vår ovän mer ej är 1 ,

Mot hjältar hjälten svärdet bär 2 ,

Men ej mot den hans styrka lagt i bojor,

På fältet segra vi: ej uti änkors kojor,

Gläds nu, och vet Akast utropar genom mig3
Frid, folk uti Korinth! Oliven lämnas dig! 4

Af största betydelse äro scenerna mellan Medea och hennes
barn. I dessa scener förekomma ock de viktigaste afvikel-
sema texterna emellan.

Scenen är i Junos tempel. Medea och hennes barn in-
träda:

Medea :

Bägge sönerna :
Medea :

Den äldste :
Bägge sönerna :
Den äldste :
Medea :

Den yngste:
Den äldste:

Jag måste!

Ömma mor!

För all den kärleks skull,

Vi följa hvart du flyr.

Så liten utan mor!

Åt hvilka hårda lagar.
Åt hvilka öden du vår barndom öfverger!

Nej, ödet ropar mig
Hvarmed jag älskar dig
Akast oss efteijagar

Det följande är tillnärmelsevis samstämmande ett långt
stycke framåt ända till dess Medea anropat Hekate att föra
hennes arin, då hon skall stöta till barnen.

»Söf modern och stöt till! Hämd! Jason! Håll! Jag häpnar».

I A-textens manuskript följer nu en lång af den okända
handen öfverstruken passus:

Den yngste sonen ligger på knä inför altaret.

Medea: Hvad gör du?

Den yngste : Ber.

Medea: För hvem?

Den yngste: För dig jag Juno ber.

1 Äiulradt till

2 Ändradt till

3 Ändradt till

4 Ändradt till

»bör vänta vårt försvar»,
»drar».

»sin skymf ej hämnas mer»,
»gifs åt Er».

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA;

53

Medea: Bed, usling för dig själf och dö!

(vill sticka honom, då dolken faller ur hand.)

Jag kan ej mer!

Den äldste o . den yngste : Min mor!

Medea: (kysser den yngste) Du skulle öfverlämnas,

Mitt blod? Och en Tyrann på dig min kärlek hämnas.
Den yngste: För Jason ock jag bedt.

Medea: För Jason! Fatta mod!

(hon skakar barnet) Gif .... Tigerhjärtat hit! Blod ! 1

(Hon lägger barnet stupe under armen och drar
det bak altaret)

Den äldste: ömma moder!

Medea : Blod !

Den yngste: (bak altaret) Ack!

Medea: (kommer tillbaka med dolken i hand) Det är gjordt.

Den äldste: (faller till hennes fötter) Förlåt, hvad jag brutit!

Medea: Med tårar I tvingaden mig blifva kvar

Jason! Förstfödslingens blod än ej flutit
(Hon fattar i den äldste)

Nej! Här ser jag Jason .... Dö Jason! Barbar!

Den äldste: Du ditt eget bröst ju sårar,

Om du nu mig mörda skall!

Nej jag Jasons genombårar.

(i det hon för det till Öppningen af altaret)

Dig förbarma!

Fall!

Ack ! 2

(stöter ned honom med dolken, att han faller bak
altaret och syns ej).

(Med vacklande steg sätter hon sig blek och för-
skräckt vid foten af en pelare och lutar sitt hufvud
mot handen).

Svallande känslor! Bäfvande hjärta!

Blodiga skuggor! Rykande hand!

Har jag nu lossat, natur, dina band.

Så gif mig fler sinnen för afgrundens smärta,

Du mödrars afsky! Ack, hvad har Medea gjort?

(Hon stiger häftigt upp)

O hämd, ej annat än hon bort

(Hon ställer sig vid öppningen af altaret där hennes
söner ligga)

Där ligga de uti sitt blod,

Hur menlösa och små!

1 Denna replik icke struken.

2 De två sista orden ej strukna.

Medea :
Barnet :

Medea :
Barnet :
Medea ;

Digitized by ^ooQle

54

KARL WARBURG

I aftonrodnans purpurflod
De kyska stjärnor så
Bestörta, matta, bleka stå.

Slumren! H vilen! Detta hjärta
Eder lott missunnar Er,

Döden med en blixtlik smärta
Bot för långa plågor ger.

Men hvad? En stjärna syns för mig serafiskt klarna?

Den äldste son jag ser kring himlabågen gå.

Af Juno själf befalld, att dem för mened varna.

Som öfver trogna bröst med guda välde rå.

Hvad sång förtjusar här mitt öra?

Hvad ömma slag? Hvad kärlekskval?

Förvandlad i en näktergal

Den yngste låter sig från tysta dälder höra 1

Ack! Sjung med en beveklig röst

Hur grymt det är att öfvergifva

Ett utaf kärlek såradt bröst,

Hur fasligt att bedragen blifva.

Om dig en trolös maka hör.

Af den förskjutnas sorg en ömklig målning gör
Och hennes flykting återför — — — — — — —

Ack! Du ej häller glömma bör.

Din moders öde rördt beskrifva
På det en billig eftervärld
Mig mina söners död förlåter,

Vid minnet af min kärlek gråter

Och suckar: Ack, hon var en trogen älskling värd!

Slumren! Hvilen! Detta hjärta
Eder lott missunnar Er,

Döden med en blixtlik smärta
Bot för långa plågor ger . 2

O mina barn! Jag går att ödets domar sluta,

En svartsjuk kärlek skall nu gjuta

Dess sista droppar hämd uti menedarns bröst,

Jag eldas! Jag får mod! Jag höja vill min röst.

(Hon går fram på teatern).

Så följer nedkallandet af hämden öfver Jason:

Hämd öfver Jason, o Juno, min gudinna,

Se hvilka strömmar kring altaren rinna.

r Dessa poetiska förvandlingssyner äro i B- texten förlagda mot slutet
af operan och omtalas ej af Medea, utan af Ju nos prestinna.

2 Denna quatrain är icke struken.

Digitized by t^ooQle

LIDNERS »MEDEA»

55

ocb vidare i likhet med B-textens:

O Juno gudinna etc.

t. o. m. »Ikring moras dess stoft en stormig midnatt vifta!

h varefter i A-texten förekomma:

Tills i ditt plågorum, tyrann, Du möter mig

Där dagligt jag skall se, hur grymt dess eld dig bränner,

Jag segrar; jag är nöjd, jag blott en fruktan känner
Alt evigheten blir för kort att kvälja dig.

Teatern förändras nu till borggården af slottet och
furier sjunga följande kör:

Idislan ! Gruelse !

Dödars förskräckelse!

Framkallen Jason och sliten hans bröst
Svartsjuka kärlek, du hämdfulla låga
Sprid dina flammor och upphöj din röst,

Samvetskval, ånger och afgrundars plåga
Framkallen Jason och sliten hans bröst!

(De försvunna. Teatern förmörkas, åskan går).

Jason inträder och utbryter i en monolog, som tämligen
nära samstämmer med B-textens åttonde scen.

Medea kommer sedan i en vagn dragen af drakar, »vag-
nen är till en del öfverhöljd af ett täcke» (detta är struket af
den rättande handen och i stället ditskrifvet: »Vid hennes sida
sitta hennes söner»). Böljan af ordskiftet i tionde inträdet är
temligen lika.

Efter Medeas ord »Hur för Kreusas skull du mig bedragit
har», yttrar Jason:

Försmäda än en gång. Men svara, banekvinna,

Hvi just Kreusas blod och Jasons ej fick rinna?

Medea: Det runnit iner’n du tror. 1 Men niding gif mig svar

Hvi öfvergaf du mig?

Jason: För dina brott! Barbar!

Medea: Hur allt hvad nedrigt är, har fått din själ uppfylla?

Medea? Gudar! .... Jason .... mig?

Mig vågar du för brott beskylla?

Dock du har rätt, jag älskat dig. 3

1 Åndradt af den rättande handen till »Snart nog det rinna skall».

2 Den rättande handen föreslår här i marginalen att Medea må spÖija
Jason: Hvilken af dessa barnen är dig kärast? hvarpå Jason skulle svara:
»Den äldste, gif mig honom», och Medea med orden: »Se här* räcka honom
pilten, men samtidigt sticka denne.

Digitized by ^ooQle

56

KARL WARBURG

Jason: Att genom draken9 eld hon ej till aska brinner,

Och hennes svarta blod kring dessa murar rinner!

Har du ej lossat själf det baud så ljufligt var?

Medea: Ett, Jason, återstod, men jag det upplöst har:

Se röken af ditt blod! Se denna dolk och bäfva!

Känn denna moders arm! Hör faders hjärta hör!

Hör dina barn, tyrann! Hvad gruflig hämd de kräfva.*

Jason : Hvar äro de?

(Medea öppnar täcket. Begge sönerna ligga stupe
med nedslagna hår öfver vagnen).

Medea : Se här !

Jason: Du mörderska! Jag dör!

Medea: Ja Jason, det är gjordt! Låt nu ditt kval sig röja
Mitt lystna hjärta vill en hungrig hämd förnöja.

Omfamna dina barn! En tron för dem bered!

Uti en styfmors skot Medeas söner led!

Jason: Bör väl så skuldfritt blod på jorden hämdlöst flyta?

Månn viggar eller dygd Din Gudaallmakt tryta?

Säg? Hade dessa barn förtjänt så blodig lott?

Medea: Du är ju deras far och frågar deras brott?

Jag flyr. Sitt mål din önskan vinner

Du skall ej tvingas mer, barbar, att skåda mig

Gack! Eyll ditt öde upp. Hos mig din bild försvinner.

Mitt hat är allt för stort att döden ge åt dig.

(Hennes vagn sväfvar kring teatern, då drakarne
spy eld).

Frätande drakar, slottet förstören
Grufligt min hämnande kärlek fullfören!

Plågen en trolös, hvars själ är beklämd!

Eldar öfver hans hufvud församla,

Må denna borg på han9 inälfvor ramla,

Risten i gruset min kärlek, min hämd!*

Jason utropar nu: — snarlikt i B-textens sista scen —

Mordiska Gudar! Fasliga öden!

Öppnen er afgrund och störten mig ner!

Brännen och len! Själf ler jag åt döden!

O, mina barn så följer jag er.

(kastar sig i elden, då en mur faller öfver honom).

Medeas sista monolog är nära lika med B-textens »Drucken
af hämd etc.»

1 De tre sista raderna strukna i manuskriptet.

2 Denna sexradiga strof är struken.

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA

57

Den sista scenen i A-texten utgöres af de båda körerna
>Må hennes blod deras skuggor försona» samt »Ack h vadan
då de grymma plågor», men däremellan förekomma följande
repliker:

En hop :

Medea vi förgäfves söka,

Då hon bevaks af Gudars hår

En annan hop:

Bör man på Dygdens altar röka,

Då lasten lyckans gunstling är?

En röst :

Hölj dig med flor! Låt tårar nu rinna,

Klaga Korinth, ditt eländ, din nöd,

Se dina murar, de häTjas och brinna!

Hjälten är fallen och bruden är död.

Lidners »Medea» sådan den föreligger i A-texten är i flere Tiden för A-tex-
afeeenden en ofullkomligare produkt än den allmänt kända tens t,llkomst
B-texten.

Denna senare utkom på våren 1784.

Xär tillkom månne den förra?

Måhända kan en af de uteslutningar, som företagits i B-
texten, härpå lemna oss ett svar. I en af A-textens slutkörer
i första akten förekommer följande passus:

Men om till sköfling dundren knalla,

Vår oskuld vi till vittne kalla.

Och himlen , dd hans mordskott falla ,

Syns rodna för sin oförrätt.

Dessa rader äro snarlika några, som förekomma i det först
efter Lidners död tryckta fragmentet »Rustan och Mirza:»

Låt olycksvågor kring mig svalla
Mig till ett moln för stormar sätt!

Jag Mirza vill till vittne kalla
Och himlen då hans viggar falla
Skall rodna för sin oförrätt.

t

Digitized by ^ooQle

58

KARL WARBURG

Men de äro äfven lika med det allbekanta stycket i Spas-
taras död:

Och himlen då hans viggar falla
Skall rodna för sin oförrätt

Detta ger oss sannolikt upplysning om tiden för A-textens
tillkomst Hittills har nämligen Medea ansetts vara tillkommen
senare än Spastaras död. Men detta kan näppeligen gälla om
A-texten. Denna torde hafva uppstått år 1783, efter fet Lidner
af skäl, hvarom mera nedan, måst lägga å sido »Rustan och
Mirza», som han haft med sig från Paris, men förr än Spastara
tillkom.

Det är möjligt, att enstaka partier af Medea — de mera
deklamatoriska — äro ännu äldre; emellertid har Lidner i
denna opera upptagit ett och annat ur Rustan, däribland den
ofvannämnda kätterska tanken om himlens oförrätt Men denna
fick äfven tjänstgöra i Spastara, som utkom på hösten 1783.
När ett halft år senare Medea (B-texten) skulle lämna prässen,
kunde ej gärna samma tanke där åter upprepas. Därför är den
där struken.

Thorilds

r&dgifvarekall.

Hvad angår de förändringar, som A-texten undergått, kunna
möjligen de strykningar, hvilka i själfva manuskriptet vidtagits,
ha tillkommit för att göra operan mera antaglig för scenen.
Men detta är knappast förhållandet med öfriga ändringar i B-
texten, som tvärtom synas tillkomna uteslutande ur litterär
synpunkt. Härvid hafva vi två aktstycken att observera.

Det ena är Thorilds bekanta förklaring af 1787, att Spas-
tara, Medea , Året 83 hade hela förståndsmeriten och en god del
af den poetiska från honom. (Huru det förhåller sig med Spas-
tara, nämligen andra upplagan, se min »Lidner» sid 124 o. f.)

Det andra är Lidners bref till Thorild — tyvärr odag-
tecknadt:

»Vi ha känn t h varandra i Lund. Se här en opera ! Min
herre kan granska utan afundsjuka, utan ovett: det har jag-
prof på. Visa nu sitt snilles och sitt hjärtas egenskaper. —
Stryk ut och skrif öfver — Plan är absurd — men ja g vill ha
honom sådan. Medea mördar sina barn på teatern.

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA

59

Ne pueros coram populo Medea trucidet — Lika mycket,

Horatius är död, men jag lefver.

Min herres ödmjukaste tjänare

Lidners

Det har antagligen varit A-texten Lidner lämnat Thorild,
vare sig de strykningar, som däri nu förekomma, redan då voro
företagna eller icke. I hvaije fall är B-texten otvifvelaktigt
tillkommen efter samråd med Thorild.

Det är säkerligen, tack vare dennes medverkan, som Lid-
ner uteslutit döda punkter, ombytt mindre lyckliga uttryck mot
mera poetiska, i det hela gifvit dikten en mera litterär prägel,
äfven om åtskilligt värkligt poetiskt kommit att uteslutas, när
nu en gång den strykande pennan var i gång och det gällde
att skapa mindre en för teatern användbar operalibretto än ett
arbete, som kunde göra sig gällande såsom läsdrama.

Betecknande är f detta afseende att hela andra aktens jämförelse mei
stora slutkörscen är utesluten, liksom äfven flere andra kör- la “ textcrna
scener (t ex. 1:2) betydligt inskränkts; och äfven andra rent
sångbara stycken utelämnats, såsom Rhodopes vackra före-
stafvande af bönen för Medeas barn, Medeas ömma »Minns du
de sälla aftonstunder» och hennes vilda slutsång: »Frätande
drakar», dessa senares uteslutande knappast till fördel för stycket.

Å andra sidan hafva ju också enstaka deklamationer, reci-
tativartade stycken utgått

Af tillägg företer B-texten åter synnerligen många. Bland
de mera lyckade är utvidgningen af Medeas tal i första aktens
fjärde scen; vidare drömmens sång i andra aktens tredje; miss-
lyckad är däremot den inledande scenen i tredje akten mellan
Jason och Akast, hvilken sistnämnda figur faller odramatiskt
ner midt i handlingen, hälst Medeas och Jasons föregående
förhållande till honom är ganska oklart för den, som icke
förut känner den grekiska sagan.

Den viktigaste, värkligt väsentliga och icke absolut lyck-
liga ändringen rör Medeas dödande af barnen livilket i A-texten
sker före hennes sista möte med Jason uti en scen, där Lidner
lämnat fria tyglar åt sin lust att frossa i gräsligheter. Men
onekligen är denna scen mäktigt gripande, — bortsedt från ett
och annat misslyckadt uttryck t. ex. »bed usling för dig själf !»

Digitized by CjOOQie

6o

KARL WARBURG

Ett dramatiskt vårkningsfullt grepp i A-texten iir t. ex., att
Lidner låter det vara den yngste sonens ord, att han äfvert
bedt för Jason, som rågar måttet och riktar dolken mot hans
bröst; liksom det sedan är den äldste sonens likhet ined Jason,
som å nyo eldar Medeas hat och låter henne döda fadren /
sonen.

Denna effektfulla scen uppväges icke af B-texten 5 uppskofs-
beslut:

»Nej, nej jag måste Jason se;

Det mig en dubbel styrka gifver,

Då vid hans knän hans söner le,

Då i hvar blick förtjust han blifver,

Då ren hans armar öppnat sig
Att dem i fadersskötet taga,

Dd är det tid att dolken draga.

Dd är det tid att hämnas mig.

Detta uppskof verkar odramatiskt och ger åt Medeas gär-
ning i B-texten en ytterligare förhatlig karaktär, då den upp-
brusande vreden ett ögonblick dämpas för att lämna rum för
reflekterad hätskhet.

En vacker passus, som försvunnit i och med framskjutandet
af mordet, är Medeas utrop:

Svallande känslor, bäfvande hjärta!

Blodiga skuggor! Rykande hand!

Har jag nu lossat natur dessa band,

Så gif mig fler sinnen för afgrundens smärta
och den därpå följande mera ömma utgjutelsen vid barnens lik.

Däremot är det en lycklig förändring, att åsynen af bar-
nens metamorfoser till en stjärna och en näktergal flyttats från
Medea till Junos präst och prästinna (i B-textens slutscen).

I samband med synen af den yngste sonen som näktergal
förekommer i A-texten ett äkta Lidnerskt sentimentalt utbrott,
då skalden låter Medea bedja sonen = näktergalen, att med
beveklig röst sjunga om den förskjutnas sorg, och tillägger en
vädjan till åskådaren:

»Ack du ej häller glömma bör
Din moders öde rördt beskrifva
På det en billig eftervärld(l)

Mig mina söners död förlåter
Vid minnet af min kärlek gråter,

Och suckar: Ack hon var en trogen älskling värd!»

Digitized by

Google

LIDNERS »MEDEA» 61

Denna gråtmilda karaktärsteckning är betecknande för
Lidner; vi finna likartade i »Erik XIV» och i hans andra alster.

I ett afseende står B-texten afgjordt framför sin föregångare
nemligen i diktionen . En mängd svaga, t o. m. platta uttryck
och reflexioner ur A-texten hafva försvunnit, t ex. följande
trivalitet:

»Om skönhet felas mig, jag dock med trohet akryter,

På tiden trohet rår, med åren skönhet tryter.»

Den af 1700-talets skalder mycket omtyckta pelikanen,
hvilken — i strid mot naturvetenskapens rön — närer sina ungar
med sitt blod, förekommer i A-texten, där Medea försäkrar sina
barn:

»Likt pelikan för er mitt blod jag vill utgjuta
Att i ett öppnadt bröst er evigt innesluta.»

Pelikanen är försvunnen ur B-texten.

En mindre smakfull bild i A-texten är den, då Medea om-
talar att hennes hår af plötslig skräck »stiger mot töcknen som
bärg»; en rad som »Med fasa bröllopssalen gungar!» är lyckligt
ändrad till »Fyll bröllopssalen upp med fasa!» Så är ock det
något vulgära epitetet »oförskämd», som Medea ger »tyrannen»
Jason, uteslutet. Ett uttryck som »far, diadem och fosterland»
är utbytt mot »föräldrar, tron och fosterland;» det mera all-
männa »vilddjurs bröst» har koncrescerats till »tigerbröst;»
»från stycke stycke rycka» likaledes till »nerv från nerv de
rycka;» i sL £ det meningslösa »hvi blef min brudsäng ej er
graf?» har B-texten »hvi blef mitt sköte ej er graf?» En något
vågad nybildning som »banekvinna» (af baneman) är utesluten.

I många af dessa rättelser, som nästan alla äro förbätt-
ringar, spårar man Thorilds hjälpande hand.

I Kongl. Biblioteket finns äfven ett fragment af ett annat
Medeamanuskript. Detta omfattar blott ett litet stycke af ope-
rans text, enligt B-versionen, men rymmer därförut ett företal,
rätt skiljaktigt från det tryckta, och af ett ej ringa litteratur-
historiskt intresse.

Digitized by

Google

Ett första
förord

till »Medea».

62

KARL WARBURG

I sin helhet må det här meddelas:

» Bland alla ämnen som sysselsatt ålderdomens skalden är säkert Medea
det märkvärdigaste. Euripides har bland grekerna förevigat hennes kärlek
och oerhörda hämd. Bland de Romare Ennius, Pacuvius, Accius, Ovidius
och Seneka. Corneille och Longuepierre hafva efterföljt dem. Bendas musik
och Vestris pantomimballet äro äfven bekanta.

Som jag föresatt mig skrifva ett original, var det svårt att ej stupa i
de spår, så stora mästare i flera sekler banat Jag tror dock att denna opera
ej lånt hvarken ställning eller tankar, fastän Euripides varit min ledare, fastän
hon aldrig blifvit det hon är — duglig eller oduglig — om jag ej läst Seneka.
För att undvika all likhet med mina föregångare, och kanske af egen känsla
bedragen, låter jag min hjältinna mörda sina barn inför åskådarens ögon tvärt-
emot Horatii regel:

Ne pueros coram populo Medea trucidet .

Fördragen denna grymhet, känslofulla sköna! I rysen utan tvifvel dä
en förskjuten maka, en förtviflad mor vräker dolken i sina jollrande barns
bröst, men hvem af Er älskar så kännbart som Medea? Hvem af Er har
blifvit så skändligt bedragen, som hon? Kärleken är en gruflig känsla.
Oändlig är hans vällust, oändlig hans belöning, oändlig hans hämd.

Jag har i Paris hört det blödiga könet fördöma en Shakspere och

gifva konvulsiva skri, då Orosman mördar sin älskade Zayre, men jag har

äfven sett dessa ömma bröst med löjen åskåda en djurfäktning, där den

obarmhärtige tigern söndersliter björnen, där tjurens inälfvor rifvas ut af hun-
darna, där de svagare, de mest menlösa blifva för de starkare ett vanligt
offer. Deras ömkliga skrän hafva ej väckt en suck; emellertid var detta
hiskliga skådespel värkligt, då däremot herr Mauvé, som rusade med dolken
i mamsell Raucours bröst, åkte samma afton i fiacre till boulevarderna för
att både moraliter och physice öfvertyga henne, att hon ännu lefde.

Den som i manuskript låst en annan opera skri/ven af mig under mitt
sista vistande utrikes , torde hår igenkänna några ställen , som stätt i den förra.
Orsaken är, att en långt högre , en långt vittrare hand har , som man heligt för-
säkrat mig, omarbetat henne. Jag tror mig således äga rättighet att bruka mina
egna arbeten efter behag, liksom man kan rifva ner sitt hus och med de gamla ste-
nar ne bygga ett nytt.

Man torde tilläfventyrs klandra mig, att jag låtit trycka ett teaterstycke,
utan att veta, om det nånsin blir uppfördt, men detta har skett i hopp att
blifva granskad. Jag inser nog, att min opera aldrig kan spelas sådan som
hon nu är. Några arier äro för långa, många recitativer för vidlyftiga, men

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA»

63

hnru lått kan ej allt detta ändras? Komponisten har nu tillfälle att välja och
kritikens fackla att förtära och upplysa.

Onödigt är att här upprepa denna operas innehåll. Hela världen
kånner Medeas äf ven tyr. Hon intresserar i alla tider, hos alla folkslag. Så
brottslig Medea tyckes vara, förblifver hon dock den ömma, den mest olyck-
liga makan. För sin kärleks skull en förlorad flykting, skiljd från tron, far
och fädernesland, ser hon sig af Jason så grufligt bedragen, af Jason den
hon så högt älskade, för hvilkens skull hon blifvit i evig landsflykt drifven,
ser honom vilja beröfva henne sina barn, enda k varläm ningen af deras kärlek,
ser dessa barn lämnas i en ung och af hat för sig uppfylld styfmoders hand.
Hon gråter för sin otrogne älskare och i det hiskliga ögonblicket då kär-
leken segrat på modershjärtat, då hon erinrar sig sina välgärningar, sin
forna lycka.

e tanta fede e si dold memoriae
e si lungo costume —

hämnas bedragaren i hans söner och befria dem i samma ögonblick från en
föraktlig framtid». (Härefter är möjligen ett litet stycke, slutet, bortrifvet).

Med fullt skäl har Lidner inskränkt detta pratsamma före-
tal, i hvilket han uppträder såsom sin hjältinnas försvarsadvokat,
till det vida kortare förord, som faktiskt ledsagade upplagan
af 1784, sedan boktryckaren vägrat trycka det af Thorild för
samma ändamål skrifna, emedan han ej förstod det (Se »Nye
Granskaren N:o 11 — 12).

Lidners första företal lämnar oss emellertid ett litet bi-
drag till frågan om Lidners påstådda plagiat af Creutz’ Rustan.

I min »Lidner» har jag anfört Creutz’ uttalanden om den-
na sak:

1:0) Hans bref till Gustaf III i mars 1782: »Jag har ut-
kastat planen till en opera att utarbetas af Lidner; jag har
prickat ut den i alla enskildheter, han har arbetat på detta ut-
kast (caneva) men utan smak eller geni. Jag har tvungits att
helt och hållet omarbeta den». — — — — — — — —

2:0) Creutz’ af Wirsén meddelade bref till Oxenstierna af
maj 1784: »Jag talar icke mera med er om styckena i min
opera, den är dömd till evig glömska, sedan en viss Lidner,
som jag hade begagnat i Paris till att afskrifva två akter därur,
har bestulit mig på de märkligaste bitarne för att ställa in dem
1 stn opera Medea , fastän de äro så illa inskjutna , att de endast
framkalla omening ».

Digitized by

Google

Creutz- Lidners
Rustan och
Lidners Medea.

64

KARL WARBURG

Detta är ena partens ord. Af motparten har hittills intet
uttalande förelegat Men det är ju alldeles uppenbart, att Lid-
ner åsyftar släktskapen mellan »Rustan och Mirza» och »Medea»,
då han i det sedermera undertryckta förordet talar om, att den,
som i manuskript läst en annan opera, skrifven af honom under
hans sista vistande utrikes, torde igenkänna några ställen ur
denna, och att orsaken härtill är den, att »en långt högre, en
långt vittrare hand (Creutz) omarbetat henne», men att han
tror sig äga rättighet att bruka sina egna arbeten efter behag.

Det är blott fråga, huru mycket som var hans eget arbete.

Jag tänker mig saken ha gått till på följande sätt: Creutz
har, såsom han skrifver till Gustaf, lämnat sin Rustan-plan —
samt måhända en del af sina verser — till Lidner att närmare
utarbeta. Missbelåten med hvad denne åstadkommit, har han
sedan själf utfört operan, men begagnat af samarbetet hvad som
synts honom lämpligt

Lidner har vid sin hemkomst 1782 visat sin utskrift af
»Rustan och Mirza» för gynnare och vänner, måhända i hopp
att få den uppförd, kanske för att visa prof på den dramatiska
författarevärksamliet, för hvilken han utsändts. (Fragment af
Rustan och Mirza påträffades bland Lidners papper och tryck-
tes i »1812 — 14 års» upplaga).

Creutz hemkom juni 1783 och förde med sig sin »Rustan»,
som han fullbordat på nyåret samma år. Den väckte uppmärk-
samhet i Stockholms litterära värld; Kellgren, som hört skalden
recitera verser därur, förklarar »allt förträffligt och att Creutz
var och förblef allas mästare». (Bref till Rosenstein 7 okt 1783).

Lidner, som erfor, att hans forne principal nu omarbetat
den opera han, Lidner »skrifvit», fann då för godt att välja
ett annat ämne, Medea, men att däri begagna verser ur »Rustan
och Mirza». För dem, som läst denna opera i handskrift ansåg
han sig i förordet böra ursäkta lånen från sig själf. Men var
allt från honom själf? Var »det hus han rifvit ner» helt och
hållet hans eget och månne icke bland de gamla stenarne, med
hvilka han byggde det nya huset råkat komma en eller annan,
som icke tillhörde honom? Detta synes sannolikt ty det hade
ju icke funnits något skäl, hvarför Creutz skulle inställt offent-

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA*

65

liggörandet af sin opera, om den ej delvis sammanfallit med
Lidners.

I hvilka punkter — det förblifver väl olöst, om icke en
lycklig tillfällighet skulle låta en forskare i något arkiv på-
träffa texten till Creutz’ Rustan.

Och frågan vore ej ens då löst, — ty man vet ju icke,
hur mycket å sin sida den förnäme ministern kan ha begagnat
af sin vittre sekreterares förslag, af deras gemensamma sam-
arbete. Någon ledning har man i Creutz uttalande, att »de
märkligaste ställena i hans opera voro så illa inskjutna i Medea,
att de där endast framkallade omening».

Om hvilka stycken i »Medea» kan detta gälla?

Icke om hvad jag skulle vilja kalla operans tragiska be-
ståndsdelar, de scener, i hvilka själfva Medea-motivet afspelas:
Medeas monologer, Medeas samtal med Jason och med sina barn.

Däremot kan det möjligen tillämpas på de rent visartade
och idylliska beståndsdelarne uti operan, på en del solosånger
och körer af mera vek art, än som egentligen stämmer med
ämnet

I det fragment af Rustans första akt, som påträffats bland
Lidners papper, finner man — jämte det redan nämnda stycket
(i A-texten) om himlarnes oförrätt — en del liklietspunkter
med Medea. Utom växelsången mellan Rhodope och Medea,
som äger sin motsvarighet i tredje scenens växelsång mellan
Roxana och Mirza, märka vi i Medeas sång »Så vid t sig oce-
anen sträcker», och i Mirzas sång »Den eld som utgör all min
plåga» tre lika rader:

»Men fastän detta hjärta brinner
Jag dock en dubbel styrka finner
Uti den eld som mig förtär»,

hvilket kan tillämpas på hvarje operahjältinnas kärlek; vidare
finna vi kören:

»Hans ära drakens fall förkunnar,

Om segern Kolchis vdttne bär,

Och genom ryktets hundra munnar
Han9 namn kring jorden utspridt är.

motsvarad af Rustankören i första scenen: »Hans ära nu ett
folk förkunnar;» liksom sjömanskören »Nöjsamt sin tid en sjö-
man fördrifver» är absolut lika i Medea och Rustan. (Mycket

GöUb. Högsk. Ärsskr . IV: 3. 5

Digitized by ^ooQle

66

KARL WARBURG

Operans recita
tivartade del.

sannolikt synes mig det vara, att den i Medea därefter följande
sången om hafvets vildhet är ett lån från Rustan, hvars frag-
ment slutar med en bön om att vindar och böljor måtte skona
Mirza).

I allmänhet hafva körerna i Lidners opera föga eller intet
sammanhang med handlingen, och stämma dessutom illa med
ämnets tragiskt dystra läggning. Man jämföre blott stämningen
i den lilla glada herdekören om kärlek, som afslutar första ak-
ten, med den Euripideiska Medeakören om den kärlek som
öfverskrider sitt mått v. 615 o. f., eller den muntra sjömans-
kören »Nöjsamt sin tid en sjöman fördrifver» med den härr-
liga Euripideiska kören om de sorger barn bereda föräldrar
v. 1053 °- f -

Det gäller ej blott om körerna i första aktens andra och
femte scener utan äfven om drömmarnes kör i andra akten,
om prästkören i slutet af A-textens andra akt samt ej minst
om stridsropen och stridskören i böljan af tredje akten (som
ej ha ringaste samband med Medeahandlingen) att de kunna
inläggas snart sagdt i hvilken opera som hälst lika bra som
här. Bland dessa körer är styckets rent lyriska pärla: >0 yng-
ling om du hjärta har», hvilken möjligen, som jag redan an-
tydt i min »Lidner», kan vara ett af de »märkliga stycken» Creutz
igenkände såsom lånade från hans och Lidners gemensamma
opera och olyckligt inskjutna. Ej heller slutkören äger något
speciellt Medeaartadt utan kan passa i hvaije opera med olyck-
lig utgång för de älskande. Men om man nu afskiljer dessa
mera afgjordt sångartade beståndsdelar, som möjligen delvis
äro Creutziska eller väl snarare Creutz-Lidnerska, hvad återstår?
Recitativ af respektabel längd, som i grunden mindre lämpa
sig för en opera efter dåtidens smak än för en lyrisk tragedi
Styckets stora scener innehålla — och det gäller om A-texten
lika väl som om B-texten — sublima studier på det tragiska Me-
deamotivet, de där värdigt ställa sig vid sidan af Spastara.

Det är antagligt, att tanken på en Medeatragedi lekt
Lidner i hågen redan under vistelsen i Göttingen, där han hörde
sin store lärare Heyne tala om Euripides; möjligen har redan
då eller i Paris en eller annan Medeascen tillkommit Men det
var operor och icke tragedier , som skaffade en författare inträde

Digitized by

Google

LIDNERS »MEDEA»

67

till tredje Gustafs skådeplats, och då »Rustan och Mirza» icke
längre efter Creutz’ återkomst kunde tjäna för detta ändamål,
har han gjort Medea till en opera och däri inpassat — nolen tes
volentes — körer och småsånger från sitt samarbete med Creutz.
Ändock blef det ju, som han själf beklagade i förordet, allt för
många vidlyftiga recitativ i stycket.

Men .det är just dessa, som skänka Medea dess förnämsta
värde.

De långa recitativen stodo ej rätt väl till boks i dåtidens
operastil. En af de skalder, som arbetade för operan med Pe-
gasus under oket — ingen ringare än Kellgren — skrifver i
aug. 1782 till Zibet (L. v. Engeströms dagbok 1 ): »Naumann

har redan talat om retranchemanger i Gustaf Vasa. I sådant
fall gör jag som Adlerbeth och reser direkte med posten till
Lappmarken. Hvarför skälla våra kompositörer på recitati-
vemas längd? Det är likväl de, som äro det intressantaste för
läsaren; det är i dem som styrkan och känslan i synnerhet
ligga; ariema äro sällan annat än en enda på 100 sidor omvänd,
uttänjd och försvagad tanke, och hvad Popen kallar excrcscence
af recitativet? Om recitativet är väl skrifvet, det vill säga, om
ingen ting är parasitiskt och öfverflödigt för läsaren, om det i
samma mån det förlänger sig, äfven binder och uppeldar, om
hvaije tillagd vers ger en ny grad åt känslan, så kan ock ingen-
ting borttagas utan att bryta sammanhanget eller försvaga in-
tresset. Men hvad fråga våra kompositörer efter sammanhanget
och intresset? De gissa ej att en opera kan vara en tragedi;
de förstå ej att exprimera, de förstå endast att låta kvittra och
drilla. De veta ej hur de fort nog skola komma från den ena
arian till den andra, comme des pauvres navigateurs qui se
sauvent de planche en planche: Alceste och Iphigenierne hafva
rätt långa recitativer, men jag har ej hört den goda smaken
klaga däröfver. Gluck förstod att sätta musik för själen och
hjärtat, hans medbröder stanna vid örat».

Så olika Kellgren och Lidner än tänkte i mycket; — här-
utinnan torde de nog tänkt lika. Och brefvet låter i allo till-
lämpa sig på »Medea».

1 Ny Illustrerad Tidning 1875, N:o 39.

Digitized by ^ooQle

68

KARL WARBURG

Emellertid — Lidners opera vann icke inträde på sång-
scenen, därtill var dels ämnet tvifvelsutan för uppskakande, dels
recitativen för många. När så talscenen alltmera utvecklades
och äfven kräfde sorgspelsrepertoar, ja då var Medea för myc-
ket opera!

Denna styckets hvbrida form har vållat, att Medea trots
dess värkligt storslagna hållning, dess glänsande retorik och
lyriska fägring — aldrig blifvit uppfördt, och den skadar äfven
det helintryck, som en läsare mottager af detta Lidners förnäm-
sta dramatiska arbete.

Det är egentligen att undra öfver, att icke Thorild, då
han hade rätt att stryka, och då han — såsom framgår af hans
»företal» med tillägg i Nye Granskaren — insåg, att Medea
såsom opera icke kunde uppföras på annat än »inbillningens
och själens teater», helt enkelt afskiljde alla körer och små
sångstycken och föreslog det helas omskrifning till ett sorge-
spel i friare form än den dåtida franskklassiska smakens. Här-
till finnes alldeles afgjorda ansatser i detta Lidners stycke.
Men förmodligen tilltrodde han icke skalden tillräcklig ihärdighet,
kraft och planmessighet att föra igenom en dylik svår uppgift,
hälst i strid mot den smak, som gällde å den fransksvenska
teatern. Det var icke första och blef icke sista gången, som
operaformen fick tjäna som nödboj för ett halffärdigt drama 1 .

Den, som jämför de stora tragiska scenerna i Lidners Me-
dea med tidehvarfvets mest berömda tragedier — Leopolds och
Adlerbeths arbeten — , där pegasen är bunden af alexandrinens
lugna passgång, skall dock icke undgå att erkänna en vida star-
kare glöd och kraft, ett mera tragiskt raseri i den förra 2 . Han
skall ock däri med Thorild se ett vild t störtande vattenfall,
som ej låter tvinga sig in i den »goda smakens» och de er-

1 Till stilen erinra för öfrigt de recitativartade delame af »Medea*
om en »kantat» eller rättare en tragisk monolog Ariadne auf Naxos, som
Sturm und Drangskalden Gerstenberger författat år 1765.

2 På sina ställen faller dock Lidner in i den vanliga antitetiska stilen

t. ex.:

»Jag endast en gång dör om du mig trogen blifver,

Jag tusen gånger dör om du mig öfvergifver».

Eller den helt igenom uppstyltande scenen mellan Akast och Jason.

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA» 69

kända lagames lilla kanal, men som uppenbarar en majestätlig
inbillning och ett vingstarkt snille, det där väl icke är i högre
mening dramatiskt eller ger en djupare tragisk förklaring af
Medeaskepnaden — detta är väl hvad Thorild menar med »brist
af filosofi och rätt situation» — men hvars dramatiskt-lyriska
utbrott äro verkligt sublima.

I sitt otryckta företal berör äfven Lidner sitt förhållande
till sina stora föregångare och tecknar detta i det hela ganska
korrekt; han säger sig hvarken af dem ha lärt »ställning eller
tankar», fastän Euripides varit hans ledare och fastän tragedien
aldrig blifvit den han är, om han ej läst Seneka.

Däremot har han orätt, då han i det tryckta företalet sä-
ger sig icke ha lån t »ett enda drag» från någon af sina före-
gångare, liksom han misstager sig, då han framhåller såväl i
det otryckta som i det tryckta förordet sin åtgärd att låta Medea
mörda barnen inför åskådarens ögon såsom en nyhet den han
gripit till för att undvika all likhet med sina föregångare.
Han har glömt eller låtsat glömma, att detta äfven är fallet
hos Seneka.

Som sagdt, de båda antika skalderna hafva varit hans le-
dare, men hans Medea är i alla fall ett fristående arbete (och
står knappast någon af förebilderna så nära som Corneilles
Medea står Senekas, hvilken af den franske tragöden delvis
öfversatts, ehuru Comeille ej låter Medea döda barnen å scenen).

Man kan säga, att Lidner i uppfattningen af hufvudper-
sonernas karaktär närmar sig Euripides; i framställningen af
handlingen åter står Seneka närmare.

Att Euripides — den känslosammaste af de grekiske tra-
göderne och äfven den, som skildrat kvinnonaturen ömmast —
särskildt skulle tilltala Lidners veka sinnelag, var naturligt.
Denna Euripides’ egenskap framträder t. o. m. då han väljer ett
så vildt och skräckinjagande ämne som Medea. Han söker
kringgjuta sin hjältinna med en viss sympati; af de båda affekter,
som enligt Aristoteles skall väckas hos åskådaren, är fruktan
icke den afgjordt dominerande, utan snarare medlidande. Man

Digitized by

Google

^Medeas» för-
hållande till
Euripides och
Senekas
arbeten.

70

KARL WARBURG

läse t ex. den stora, härdiga monologen i Euripides’ Medeatragedi,
strax innan hjältinnan begår mordet på barnen; den är full af
känsla; det är smärtan snarare än hatet, som där tager till orda.
En tysk filolog Jacobs går ända därhän, att han säger, att
hos denna Medea tager t. o. m. t grymheten kärlekens sikepnad,
brottet pliktens*.

Annorlunda Senekas Medea. Hon är en hämdfurie och
det är träffande sagdt om henne, att »hon — liksom andra
hexor — icke kan gråta», men just där före har hon ock svårt
att hos åskådaren framkalla tårar. Hon väcker endast fruktan,
att icke säga skräck.

Lidners Medea åter — det behöfver knappt sägas med
kännedom om hela hans skaplynne och efter ofvan anförda
företal — är känslofull ända till känslosamhet och gråter ej
minst öfver sig själf och sitt olycksöde; liksom hon ju ock i
A-texten påkallar »en billig eftervärlds* medkänsla. En så öm
och vek Medea tilltror man knappast mordhandlingarna.

Nästan ännu mer än Euripides lägger Lidner an på att
genom rörande känsloutgjutelser väcka åskådarens medlidande
för den furielika Kolchisfurstinnan. Och detta är desto anmärk-
ningsvärdare, som i grunden hennes handlingssätt, särskildt
motiven för mördandet af barnen, är snarlikt Senekas hjältinnas.

Det finnes för Medeas mordgärning tvänne drif^ädrar.
Den ena är farhågan för att, om hon lämnar barnen hos Jason,
det skall gå dem illa; hon vill då häldre själf göra slut på de-
ras lif; den andra är hämnden mot Jason, som hon vill straffa
genom barnens mord. Det är ju obestridligt att för Medeas
tragiska passion är hämndemotivet det dominerande.

Hos Euripides synes dock hjältinnan draga den andra
driffjädem — hänsynen till barnens framtid — i förgrunden. Hon
yttrar (Ömans tolkning):

Dock nej, vid hämndens andar, undeijordens släkt.

Jag skall ej lida någonsin, att mina barn
Här lämnas våra fiender till skymf och hån;

Nödvändigt blef att döda dem, och då så är
Jag dödar själf dem.

Och hon upprepar samma motiv strax före mordet. A. W.
Schlegel, Jacobs, Klein, Bernhardy o. a. synas också uppfatta detta

Digitized by ^ooQle

LIDNERS »MEDEA»

7i

såsom hufvudmotivet for henne; A. W. Schlegel klandrar detta
motiv, »enär hon ju lika väl kunnat föra de lefvande som de
döda barnen bort med sig i sin drakvagn». Andra kommen-
tatorer uppfatta saken annorlunda. Gustaf Ljunggren (i ung-
domsskriften »Euripidis Medea jämförd med Shaksperes Othello»
Lund 1847) * de °fvan anförda orden endast se en förevändning,

ett försök hos Medea att genom själfbedrägeri bereda sig erforderlig
fasthet vid hämndens utförande. Den franske akademikern
Patin invänder ock i sina »Etudes sur les tragiques grecs»
(Paris 1866), gentemot Schlegel, att Medea vill bedraga sig, att
hon resonnerar med passionens vanliga logik, och i hast och
utan pröfning griper till första bästa förevändning för det brott
hon önskar och — i sin extas och hänförelse — t. o. m. gör
medlidandet till bundsförvandt och medbrottsling åt sitt raseri.
(Bergk anser i sin Griechische Litteraturgeschichte, 1884, att
här föreligger en motsägelse, då Medea ena gången tänker sig möj-
ligheten att genom flykt undandraga barnen fiendernas för-
följelse, men sedan ej bryr sig om denna utväg, utan anser
nödvändigt döda dem, på det de ej må falla i hämdlystna mot-
ståndares händer; denna motsägelse kunde visserligen förklaras
af hennes upprörda sinnesstämning, men Bergk tror att här före-
ligger någon dubbel bearbetning af scenen och anser svårt af-
göra hvilken text, som är den ursprungliga).

Den uppfattning, som närmast påtvingar sig läsaren, är,
— vill det synas mig — att Euripides’ Medea, låt vara genom
själfbedrägeri, tror sig handla i barnens intresse, då hon mördar
dem. Och skalden har varit angelägen att gifva detta motiv
en framträdande plats för att åt sin hjältinna bevara sympati.

Hos Seneka är åter hämnden mot Jason alldeles afgjordt
driffjädern. Då Medea bönfallit honom om att få taga barnen
med sig, vägrar han och svarar (Törneblads öf versättning):

»För mina barn jag lefver; trösten äro de
För kvalda hjärtat. Förr jag lemmar, andedräkt
Och lifvet mista kunde».

Då går ett ljus upp för henne; här är alltså den ömma
punkten, där han företrädesvis kan träffas och hon säger afsides:

Digitized by

Google

72

KARL WARBURG

»Sd han älskar dem!

Godt, dar han lätt kan såras. I mitt våld han är».

Och sedan hon låtit Jasons nya brud och hennes fader
brinna till aska, dödar hon sönerna.

Lidners Medea drager sin dolk mot barnen, enligt hvad
han själf uttryckligen framhåller i det tryckta förordet, både
för att hämnas på en trolös älskare och för att befria sina
olyckliga kärlekspanter från en hotande framtid.

Styckets text angifver också båda motiven, men hämd-
känslan är dock afgjordt öfvervägande. Visserligen frågar Medea:

Hvad öden skola de på jorden undergå
förutan mor uti Kreusas händer?

Men denna synpunkt är icke hufvudmotivet. När hon
vacklar, när hennes kärlek bjuder henne medlidande med bar-
nen, så är det alltid hatet mot fadren den hon vill träffa i
barnen, som låter vågskålen sjunka åt andra sidan.

Det hör Medea till,

Mig till, o mänsklighet, allt sammanhaug att lossa
En älsklings hjärta blör. Jag vill en faders krossa
I deras späda bröst hans bröst jag träffa skall*.

Och då Rhodope meddelar, att Jason begär sina barn af
Medea, utbrister denna:

Hvad sina? Hekate, jag nu Medea är
Hvad sina? Rusta ut den hela afgrundsskara!

Jag ville till hans kval ett hungrigt vittne vara,

Förgås de foster må, som alla mödrar föda,

Tills jag min hämd fått fylla upp».

Särskildt i B-texten, där Medea uppskjuter mordet för att
låta det ske i närvaro af Jason i det ögonblick, då denne för-
tjust blickar på sina barn, varder, som ofvan framhållits, hennes
handlingssätt än mera grymt och hätskt. Härigenom värka
Medeas ömma sentimentalitetsutbrott också desto mera afstic-
kande mot hennes handlingar. Redan antikens kritici anmärkte
om än med orätt, emot den Euripideiska Medea, att det vore en
inkonsekvens, att hon böljade konvulsiviskt gråta midt i sitt
hycklade lugn. För Lidner låg en sådan kontrast ypperligt
Besjungandet af modershjärtats ömhet midt i moderskänslans
grymmaste förirringar gaf honom, som jag annorstädes påpekat,
anledning till en clair-obscur af mycken fägring; det var Euri-
pides som härtill inspirerat honom.

Digitized by ^ooQle

LIDNERS * MEDEA»

73

Hos Euripides sker mordet utom scenen. Seneka låter
däremot Medea, gripen af en vision, däri hennes mördade brors
vålnad uppenbarar sig, döda den ene sonen på scenen »coram
populo», men icke i närvaro af Jason. Hon hör buller af
människor och störes sålunda i sitt blodsdåd samt drager bort
med liket och den ännu kvarlefvande sonen på sin drakvagn.
Från denna hånar hon sedan Jason. Det felades henne blott
dt i hennes hämd, att Jason själf skulle vara åskådare till hen-
nes dåd, och efter smädeord mot sin make, som bönfaller, att
hon åtminstone måtte skona den ene sonen, stöter hon dolken
i den yngres bröst och kastar ned båda liken till fadren.

Af hvad ofvan anförts om mordets olika behandling i A-
texten och B-texten af Lidners opera synes det, att Lidner
varit vacklande, om han skulle låta det ske inför Jason eller ej.
Han har tydligen af Seneka inspirerats att låta Medea göra
hämden än mera raffinerad genom att uppskjuta mordet, tills
det kunde ske inför fadren, men detta uppskof har, som redan
framhållits, aftrubbat den tragiska kraften i den scen, hvari
Medea drar dolken mot barnen, utan att ens öka effekten af
slutscenen. På det hela taget breder sig barnamordet i Lidners
stycke vida mera än hos de antika författarne, under det att
handlingens öfriga moment skjutits åt sidan. Liksom Euripides
och Seneka skildrar äfven Lidner endast Medeaämnets katastrof,
men han går än längre, han förutsätter hela ämnets förhistoria
vara bekant och ger ingen exposition, hvilken dock varit vida
mera behöflig för nordiska än för antika åskådare. Dessutom
är Kreons figur utesluten och handlingen i ej ringa mån för-
enklad, tvifvelsutan beroende på arbetets ursprungliga egenskap
af operalibretto.

Bortsedt från de utom ämnet fallande körerna, är styckets
hufvudstämning en dramatisk-lyrisk elegi på motivet kärlek-
svartsjuka, modersömhet-hat, därvid den elegiska stämningen
någon gång slår öfver i ett tragiskt raseri, »furor».

Af andraplansfigurerna är Jason icke den kallt beräk-
nande lycksökare, som hos Euripides sofistiskt ursäktar sitt nya
gifte med de fördelar, detta nya äktenskap skulle medföra äfven
för hans förra gemål och deras barn, på samma gång han för-
nekar sig älska sin nya maka — ett beteende som Ljunggren

Digitized by

Google

74

KARL WARBURG

träffande sagt mera påminner om kälkborgaren än om heroen.
Hos Lidner, den möderne känsloskalden, är Jason mindre
»praktisk» och mera vek; han försvarar sig helt enkelt med
att den nya kärleken undanträngt den gamla.

Ack, kärlek har ju tidens vana:

Han flyktar nog: ej vänder om

Med andra bojor han mig tvingar
Hans första makt är rent förstörd.

Detta är, åtminstone för moderna åskådare ett mera am-
tagligt, i hvaije fall ett mera poetiskt skäl.

Rhodope, styckets tredje hufvudperson, är liksom ammorna
i de antika skådespelen endast en skugga bredvid hjältinnan, som
har att emottaga hennes förtroenden och som, ehuru förgäfves,
söker blidka henne och mana till lugn och försonlighet.

Det kan ju ifrågasättas om icke Lidners Medea företer
ett och annat Shakspereskt drag. »Drömmarnes* uppträdande
har ju obestridligen beröringspunkter med spökscenerna i Richard
III, som ju också ungefär samtidigt inspirerade våldnadsscenerna
inför Kristian Tyrann i Gustafs och Kellgrens Gustaf Vasa.
Och hela arten af Medeaskildringen, ej minst A-textens stora
mordscen, kunde tyda på att Lidner, lika litet som andra Sturm
und Drangskalder, varit oberörd af Macbeths och Otellos skald,
hvilken han ju nämner bl. a. i det ofvan citerade företalet,
ehuru vi icke veta, huru intim hans bekantskap var med den
store brittens värk, ej ens om han kände dem på originalspråket.

Och för öfrigt, så som Medea nu föreligger, har icke den
Shaksperefrändskap eller den Shaksperebeundran, som tilläfven-
tyrs funnits hos Lidner, kunnat komma till sin rätt, då så ofta
de tragiska känsloutbrotten, de sublima stämningarna dränkas,
än i beskedlig operalyrik och än i den något uppstyltade sorg-
spelsretorik, från hvilken Lidners sångmö hade så svårt att rri-
göra sig, och som åt hans skaldskap alltid ger prägeln af ett
vacklande mellan två stilar.

Digitized by CjOOQle

Några grunddrag hos vår tids kultur

af

VITALIS NORSTRÖM.

Allt i egentligaste mening modernt tänkande knyter sitt ur-
sprung till namnet Kant . Jag förstår nämligen med mo-
dernitet i detta afseende ingalunda blott tankeriktningar, som
herrska i våra dagar och nu göra sig breda. Med dylika kan
alltförväl vara fallet, att de endast utgöra nya uppkok på
gamla ben, och att det nyhetens behag, som de söka annektera,
blott är till för den, hvilken ser dem genom den historiska okun-
nighetens brillor. Sannt modern är blott den filosofi, som i det
stora hela bjuder något väsentligen nytt i anseende till* både
form och innehåll, som framkommit ur den stora andliga ny-
daningsproc ess, hvilken sedan reformationens dagar arbetat sig
fram, då och då exploderat i politiska, sociala, estetiska och
vetenskapliga hvälfningar, men först för något mer än ett år-
hundrade sedan blef medveten om sig sjelf.

Det var just hos Kant, som den moderna anden först
nådde fram till verkligt sjelfmedvetande. Upplysningstide-
hvarfvet utgjorde blott en negativ förberedelse för frambrytan-
det af det nya ljuset, men det tände det icke. Hela dess håll-
ning var alltför ensidigt präglad af fiendskap mot den kyrkliga
och politiska auktoriteten och mot den i vetenskapen rådande
dogmatismen, alla dess krafter för strängt engagerade i kam-
pen mot dessa makter för att detsamma skulle kunna skänka
den nyare historiens ännu dunkla, outredda positiva andliga
innehåll en begriplig och vetenskaplig form. Detta positiva

Digitized by ^ooQle

76

VITALIS NORSTRÖM

innehåll var tvärtom hos upplysningsmannen i hög grad un-
dertryckt och fick, der det ändock i någon mon kom fram, blott
helt ensidigt göra sig gällande. Derför äro de icke den mo-
derna kulturens bärare, utan endast dess vägrödjare. Och de
visste i sjelfva verket icke, desse män, hvilken som verkligen skulle
komma att vandra fram på den väg, som de sökte upptaga öfver
grusade medeltidsformer. Sjelfva åsyftade de attjemna vägen för
den gamla, enbart naturbestämda menniskan och den antika natu-
ralismen, som skulle draga in i verlden igen — i en åldrad skepelse,
som egde intet af skönhetens glans öfver sig, men så mycket
mera af jordkrypande nyttighetsberäkning i sig. Upplysnings-
rörelsen var i sig ingen kulturrörelse, utan den var en natu-
rens revolt . mot kulturen, mot hela denna stora, mäktiga och
i mångt och mycket beundransvärda kultur, som uppspirat
inom medeltidssamhället och medeltidskyrkan. Den blef en
kulturrörelse trots upplysningsmännen sjelfva — af negativ art
och betydelse. Det ser den, som kan blicka fram om upplys-
ningstidehvarfvet ett stycke och märker, att detta tidelivarfs
arbete var en betingelse för den moderna andens positiva fram-
trädande. Men till en betingelse åt just detta som kom, d. v. s.
åt nyvaknad religiositet, romantisk poesi, idealistisk vetenskap,
konstitutionell monarki, nationalitetsrörelser o. s. v. ämnade de
visserligen icke sig sjelfva och sin geming. På framtidsvyer
voro de bedröfligt blottade, och hos dem sjöd knappast något
utvecklingens jäsningsämne. Historiens ande har af dem gjort
något annat, än de sjelfva gjorde af sig och ville göra, denna
ande har i dem i det hela vändt något ondt till ett godt. Hos
en Voltaire, en Helvetius, en La Mettrie, en Diderot finnes
knappt en brodd till det nittonde århundradets kulturbildande
idéer, om man nämligen bedömer dessa efter deras verkliga kärna
och innebörd, ej blott efter en flyktig yttre likhet Vill man söka
upp en sådan brodd, då må man gå till andra män, som redan
halft medvetet för sig sjelfva trädde utanför det adertonde år-
hundradets bildningsram, såsom t ex. Lessing och Rousseau.

Jag har sagt, att i Kant vaknar den moderna anden till fullt
medvetande, och att den först hos honom vinner verkligt veten-
skapligt uttryck. I sammanhang härmed har jag betecknat Kant
såsom en stor nydanare. Jag vill ej gå förbi denna punkt

Digitized by ^ooQle

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

77

utan att söka bestämdt markera min mening om graden af
nyhet hos det moderna medvetandet, emedan jag är ytterst
angelägen om att här undvika missförstånd.

Den moderna kulturen eger icke i samma grad ett nytt
innehåll i förhållande till medeltidens, som kristendomen i för-
hållande till den antika bildningen. Kristendomen trädde na-
turligen endast utvecklings vis fram ur den antika bildningen
och har deri både sin negativa förutsättning och sin positiva
förberedelse. Det kontinuerliga utvecklingssammanhanget mel-
lan antiken och kristendomen kan ingen historiker i våra da-
gar på allvar förneka eller förbise. Men ändock betecknar och
innebär kristendomens framträdande den djupaste inskärning
mellan tidehvarfven, som verldshistorien hittills känner, ett i
sanning nytt vin i nya läglar, förså vid t och i den grad nå-
got kan kallas nytt , vid hvilket uttryck ju alltid häftar en ge-
nomgående relativitet. Icke meningslöst talar skriften om en
ny menniska och ett nytt lif i Kristus. Är det icke något nytt
att ställa hela menniskolifvet under tecknet af något, som till
sin existens står helt utanför det jordiska lifvet och den sinnliga
erfarenheten, att principiellt sammansluta hela menskligheten
till och i en öfverempirisk åskådning, en idé, och prägla hela
verldshistorien med stämpeln af denna idé? Väl hade enskilda
tänkare och siare under forntiden anat, drömt om, ja, till vissa
konturer tecknat bilden af ett evigt lif efter döden, som skulle
öfvergripa all jordisk tillvaros begränsning, och väl hade dessa
aningar, drömmar och föreställningar gjutit idealitetens skim-
mer öfver hela deras lif och verksamhet och riktat deras vilja
och håg åt ett idealt håll. Men tre väsentliga brister vidlåda
denna antikens idealitet äfven i dess högsta former. Den sak-
nar för det första sann universalitet\ den är icke för alla men-
niskor, för greker, romare och barbarer, för frie och slafvar,
för intellektuellt högt och lågt stående utan åtskillnad, utan den
är för de utvalde. Derför saknar den ock sann humanitet För
det andra innebär den antika idealiteten ingen rätt ny art\ den
må väl fordras vara osinnlig, men positivt öfversinnlig är den
icke. I dess högsta form, som väl må sägas vara Platos idé-
iara, kommer man i det hela aldrig öfver fordran på en öfver-
sinnlig verklighet såsom menniskolifvets riktningspunkt och

Digitized by ^ooQle

7 »

VITALIS NORSTRÖM

mål. Deri ligger ett väldigt ropande efter en uppenbarelse,
men uppenbarelsen kommer icke. Hvad som kommer fram,
idéerna, är i det hela blott en upprepning i förtunnad form af
den sinnliga verldens föremål och förhållanden, och intet skim-
mer af skönhet, som fantasien tömmer öfver dem, kan förvandla
deras art Af jord voro de komna och till jord vände de
åter — redan med Platos störste lärjunge, Aristoteles, för hvil-
ken idéerna icke längre tedde sig såsom ljus från en annan
verld, emedan de redan för honom biktat sitt sublunariska ur-
sprung. För det tredje är den antika idealiteten abstrakt . Den
verkliggör icke det abstrakta öfversinnliga, hvilket endast kan
ske genom att ikläda det personlig gestalt, den tränger derför
heller icke omedelbart till känslan, den värmer icke hjertat och
saknar derför i det hela effektivitet i handlingens verld. Hän-
förelse kunde den alstra, och af hänförelsen framgingo stora och
kraftfulla handlingar, men den rent osinnliga och ideala hän-
förelsen under antiken var i det hela kall, om än strålande,
blef en sak blott för de stora intelligenserna och kom der-
för mera att lysa i historien än att göra historia. Det kristna
evangeliet är deremot ett evangelium för alla, det utlofvar
nya himlar och en ny jord, och deruti utfyller sig den
abstrakta idén till Guds konkreta och lefvande personlighet
Först i och med kristendomen blef det öfversinnliga en
verkligt historisk makt. Antiken egde ideala former, som
trängtade och ropade efter ett öfversinnligt innehåll och
ett andligt väsende, men något sådant innehåll och något så-
dant väsende egde den icke. Derför egde den i det hela intet
från det sinnliga skildt och deröfver höjdt ideal. Derför lefde
antiken också på åskådningen, och endast kristendomen lefver
på det osinnliga idealet, som icke kan åskådas, utan måste
fattas på ett omedelbart andligt sätt, d. v. s. med förnuftet
Men förnuftets konkreta och reala substans, det är trons och
hoppets föremål och ingenting annat. Det vetenskapliga för-
nuftet kan aldrig åtkomma en annan öfversinnlig verklighet
än den, som bor inne i den enkla »kolaretron», och den, som
speglar sig i den enfaldige kristnes hopp. Vetenskapen skapar
nya värden endast i den mening, att den upptager ett gifvet
material och förädlar det. Men detta formande innebär ingen-

Digitized by ^ooQle

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

79

ting annat och mer än en utredning af de väsentliga bestäm-
ningarna hos ett gifvet, en systematisk öfversigt öfver dessa
bestämningar och ett uppvisande af det gifnas förutsättningar.
Vetenskapen bevisar deremot icke det öfversinnligas existens,
utan vissheten om det öfversinnligas existens hvilar ytterst,
icke på logiska bevis, utan på inre erfarenhet, d. v. s. på tro
och hopp. Funnes det ingen inre erfarenhet, som kunde kom-
plettera den yttre, en erfarenhet af sedlig och religiös art, så fun-
nes heller ingen utväg att nå fram till visshet om en öfver-
sinnlig verklighet Åtminstone når ingen logisk bearbetning af
de sinnliga data och fakta fram dertill. Reflexionen öfver den
gifna sinnliga erfarenheten framkommer otvifvelaktigt till
gränsbegrepp och gränsområden till det sinnliga, till nödvändig-
heten att antaga något annat än detta i och för dess egen full-
ständiga förklaring, men dessa det sinnligas förutsättningar
visa sig öfver allt inom de empiriska vetenskaperna vara oöfver-
stigliga gränser för den menskliga kunskapen. All empirisk
vetenskaplighet är i sina yttersta förutsättningar agnostisk.
För att sprida ljus öfver det dunkla området på andra sidan
om den empiriska kunskapens gräns kräfves förnuftigt lif i be-
tydelse af förnuftig tro på och hopp om verkligheter, som genom
sin natur för alltid undandraga sig empirisk åskådning, och att
inrätta sitt jordelif efter en sådan tro och ett sådant hopp, det är kri-
stendom. Att sätta sig fast i den empiriska åskådningens verld, be-
gränsa sina sträfvanden derinom och ordna allt efter i den gripbara
sinnliga erfarenheten inneboende lagar och ändamål, det är heden-
dom. Här är i sanning motsättningen så djupgående, att
ingen annan i historien kan på långt håll dermed jemföras.
Här finnes ingen latitud, ingen försoning: blott den ena sidans
seger och den andras nederlag och död.

Med Kristus och apostlarne framträdde kristendomen så-
som en utomordentligt mäktig känsla af det öfversinnligas
olikart. Hos dem skedde det principiella genombrottet, här
infördes kristendomens princip i verlden såsom den nya reali-
teten. Men denna nya princip eller realitet var icke med en
gång en de gifna tingens nya ordning. Det var de kommande
århundradenas uppgift att omgestalta menniskolifvet efter den
nya principen eller att utföra den principiella kristna idén till

Digitized by ^ooQle

8o

VITALIS NORSTRÖM

en genomgripande verldsorganisation. I och med denna organi-
sation blifver kristendomen kristenhet. Det är det nya särdraget
hos kristenheten, i motsats mot antiken, att allting i jordelifvet,
så långt möjligt är, skall inrättas, ordnas och handhafvas en-
ligt föreställningar om ett nytt, efter döden inträdande lif. Det
hela skall vara en förberedelse, en förskola för en ny lifsform,
på hvilken man hoppas och tror, men hvilken i anseende till
hela sitt närmare innehåll och sin närmare gestaltning är full-
ständigt okänd, ja, outforskelig. På denna grundval, som för
den nyktra, verldsliga klokheten ovillkorligen måste te sig så-
som vildt svärmeri, har emellertid historien snart två år-
tusenden igenom uppfört sin byggnad. Ja, i nära tvåtusen år
har den kristna idén varit historiens ryggrad, och det finnes
ingen historisk institution, personlighet eller handling, som
kan begripas till sitt väsen, utan att ses i relation till denna
idé. Den kristna föreställningen om ett kommande lif har
blifvit vår kulturs gravitationslag, som anvisar alla de kultu-
rella makterna deras banor och omloppshastighet, som med ett
ord ordnar alla deras rörelseförhållanden. Den transsceudenta
syftningen utöfver den omedelbara betydelsen och den omedel-
bara verkningskretsen på ett kommande af annan art går som
en röd tråd genom hela vår kultur och utan att genomlöpas
af den tråden kan ingenting erkännas ega kulturell betydelse.

Kristendomens organisation till kristenhet har framträdti
två väldiga historiska sättningar: medeltidskulturen och den mo-
derna kulturen. Båda dessa former af kultur äro afpassade efter
mensklighetens olika ståndpunkt under de olika tidek varfven
och måste ju äfven så vara, då de äro former af menskligt
lif. Medeltidskulturen bär genomgående prägeln af förnuf-
tets tendens till sjelfrealisation under form af yttre objekt och
yttre makt Der går, på det teoretiska området, sanningens
objektivitet före dess subjektiva sida, vissheten, öfvertygelsen,
och, på det praktiska området, religionen, som företrädesvis be-
tecknar det godas reala existens eller objektivitet, iöre sedlig-
heten, som är det goda, fattadt mera från subjektiv sida. Me-
deltidens kultur är öfverempirisk realism. Medeltiden bestämde
icke sanningen efter dess visshet och säkerhet, utan vissheten
fick rätta sig efter en yttre sanningsgestalt, d. v. s. efter auk-

Digitized by ^ooQle

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KUi/TUR 81

toritet Auktoritet skulle innebära visshet, men klarhet och
tydlighet eller vetenskaplig form skänkte icke visshet Derför
säges medeltidens vetenskap vara dogmatisk, icke kritisk. Den
praktiska ståndpunkten är ett motstycke till den teoretiska.
Inlemmandet i den religiösa organisationen var sedlighetens
grund, men religionens värde bedömdes icke efter dess sedliga
halt Men en religion, som bestämmes ur andra kunskapskäl-
lor än det sedliga medvfetandet i menniskans inre, blir alltid
i viss mon en yttre tvångsmakt öfver menniskan. Såväl det
teoretiska, som det praktiska förnuftet erhöll under medeltiden
formen af en yttre organisation, som så att säga vikarierade
för det inre lifvet. Det var kyrkan, som representerade dem
båda, framträdande både såsom obetingad teoretisk auktoritet
och såsom praktisk tvångsmakt öfver samvetena. Det är läro-
rikt att se, huru som kristendomen, hvilken i så eminent me-
ning h vilade på det enskilda subjektets individuellt-personliga
grund, och som så afgjordt hade känslans innerlighet till tempe-
rament, ganska snart kristalliserades till en afrandad och fixe-
rad åskådning och objektiverades till en yttre organisation.
Häri ligger i sjelfva verket ingenting abnormt eller mot dess
väsende stridande, utan endast ett påtagligt uttryck för san-
ningen deraf, att hvad som oklart och gestaltlöst rör sig i
känslans djup enligt psykologiska lagar måste upp i den med-
vetna föreställningen och der få fixerad betydelse och klargjord
form, och att föreställningarna sedan måste omsättas i yttre
handling, i organisation. Utvecklingen för sådant med nöd-
vändighet med sig. Och medeltidens dogmatiska positioner
och dess kyrkliga, sociala och politiska inrättningar voro i
sjelfva verket adeqvata uttryck för det medeltida medvetandets
egen psykologiska utvecklingsgrad, åtminstone i lika hög grad
som andra tiders former äro för deras innehåll. Sann t är ju,
att den kristna idén syftar oändligt högre än till den punkt,
dit medeltiden nådde, ja att medeltiden på ett betänkligt sätt
förvandlade den kristna innerligheten till en kristlig ytterlighet,
i det att den petrificerade kristendomens i oändlig rikedom och
frihet böljande subjektivitet till skäligen torftiga yttre fakta.
Men skulden för detta förhållande faller icke på medeltiden:
den faller icke på någon, ty här är ingen skuld, utan blott en
Goteb. Högsk. Ar ss kr. IV: J. 6

Digitized by ^ooQle

VITALIS NORSTRÖM

8 *

grundlag hos all mensklig utveckling. Det står ingen annan
utväg öppen för oss menniskor, om vi vilja komma till klar-
het och form, än begränsningens. I det omedvetnas djup ar-
beta oändlighetens krafter, hvilka stå i en outforsklig kom-
munikation med den i sig varande verklighetens väsende, och
hvilka alltjemt i utvecklingen inlägga nya insatser eller, så att
säga, förse densamma med nytt bränsle. I hvaije ideal inspi-
ration och i hvaije moralisk frihetsakt flödar oändlighetens
källsprång öfver och gjuter ut sig öfver historiens marker.
Men det är blott den ena sidan hos den historiska utvecklingen,
att den uppehälles och göres intensivare genom tillflöde af ny
kraft Den andra sidan, som är den medvetna menskliga kul-
turuppgiften, ligger deri, att det gifna klaras och formas. Men
all klarhet och all form förutsätta och innebära begränsning.
Det inre lifvets oändliga böljerörelse måste fixeras till ett ob-
jekt, om den skall kunna i några bestämningar medvetet fattas
och i några yttringar förverkligas. Till en tid finner utveck-
lingen behag i sin egen begränsning, då hon i denna begräns-
ning ser ett höjdt sjelfmedvetande och ett fullständigare sjelf-
förverkligande. Men det kommer en annan tid, då utvecklin-
gen slår sönder de bilder, hvilka den projicierat, och i hvilka
den sökt afbilda sitt eget väsende. Då reflekterar hon öfver
bildens begränsning och relativitet, och då kan icke glädjen
öfver bildens klara och fasta form längre försona henne med
dess inadeqvathet Utvecklingens oändliga möjlighet, som öfver-
griper alla aktualiserade verklighetsformer, sträfvar då efter
formlöshet och utplånar de frambragta formerna — men blott
för att försöka sig i ny alstring.

Den moderna tiden är sysselsatt med att på alla områden
skapa andra former än de medeltida. Nydanandets andliga
material är dock i det hela det gamla, det som koin i verlden
med kristendomen. Åtminstone känner jag ingen insats i ut-
vecklingen, som i nyhet, styrka och omfattning i någon mon
kan tafla med kristendomens, hvilket gör, att jag anser mig
böra beteckna allt kulturarbete sedan kristendomens framträ-
dande såsom en utarbetning till form af dess andliga innehåll Jag
vet, att uttrycket nyskapelse är ett relativt uttryck (liksom form
och innehåll det äro), men jag fasthåller, att man med afseende

Digitized by

Google

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

»3

på kristendomen i högre grad ån om någon annan historisk
företeelse år berättigad att använda det

Den moderna anden vill fatta sanningen i första rummet
hån dess subjektiva sida eller såsom visshet och bestämma all
objektiv verklighet såsom en utstrålning af vissheten. Den söker
frigöra sig från yttre auktoritet och ser i sin egen uppfattnings-
form kriteriet på sanningen, denna uppfattning må nu för
öfrigt bestämmas såsom empirisk iakttagelse eller såsom osinn-
ligt tänkande eller såsom båda i förening. Derför är veten-
skapen den store sanningsmätaren i våra dagar. Den moderna
anden erkänner heller ingenting annat såsom ett förnuftigt
godt än hvad den på grund af sitt eget sedliga medvetande
kan och måste vilja. Då det sedliga medvetandet normerar
uppskattningen af det goda, så kan intet erkännas vara ett
förnuftigt godt, så framt icke ett sedligt behof deraf föreligger.
Häri ligger fordran på rätt för förnuftet att pröfva religionens
halt, att bortrensa allt, som icke utgör ett uttryck för det
inre lifvet och att blott fasthålla hvad som befinnes vara ett oef-
tergifligt villkor för de sedliga bevekelsegrundernas effektivitet
På detta sätt indrages religionen i den sedliga kulturens
utveckling och lyftes med denna utvecklings stigande våg mot
allt idealare höjder.

På den medeltida ståndpunkten var vetenskapen väsentli-
gen receptivt tillegnande af faststående dogmatiska resultat
och religionen passiv lydnad i förhållande till yttre makt.
Den moderna åskådningen ser i både vetenskapen och religio-
nen väsentligen aktivitet, d. v. s. sträfvan och utveckling, och
erkänner ingenting annat konstant deri än lagen och målet.
Den transscendenta ståndpunkten har i viss mening omsatt sig
i en immanent Vägen till sanningen och det goda befinnes
leda inåt i menniskan. Kunua de icke vinnas genom andlig
sjelfverksamhet, så stå de öfver hufvud icke att uppnå, ty in-
nerligheten är sanningens och det godas element, h varförutan
de icke kunna lefva. Kunna de kristna föreställningarna om
Gud, Guds rike, skapelse, försyn, försoning, själens odödlighet
0. s. v. icke införas i detta element utan att förlora sin väsent-
liga betydelse, då råka de i strid med förutsättningarna för
mensklig förståndsverksamhet och menskligt viljelif eller med

Digitized by LjOOQle

8 4

VITALIS NORSTRÖM

den andliga utvecklingens lifs villkor, och då måste i det andliga
lifvet inträda en kamp mellan innehåll och form, som hotar
att spränga sönder och förgöra det Derför är den högsta
uppgiften för det moderna bildningssträfvandet den att införa
det kristna trosinnehållet i klarhetens och frihetens medium,
att förinnerliga det utan att förflyktiga det, att upptaga det i
den vetenskapliga och sedliga kulturen. Att detta endast re-
lative kan lyckas är en gifven följd redan deraf, att hvaije sådant
försök måste antaga formen af en uttalad åsigt och en före-
tagen handling, men hvaije åsigt och handling, d. v. s. hvaije
fixerad produkt af utveckling, lider af en begränsning, som
den oändligt sträfvande subjektiviteten slutligen finner omot-
svarig mot sin idé och derför spränger sönder och går förbi såsom
ett dödt affall. Men denna relativitet hos utvecklingens produkter
upphäfver icke henne sjelf. Så länge målet finnes, så finnes också
sträfvandet Och i vår tid kan man icke riktigare bestämma
utvecklingens universella och väsentliga mål än såsom sam-
mansmältning af kristendom och kultur, kristendomen såsom
innehåll och kulturen såsom form. I förhållande till detta ideal
står forntiden väsentligen såsom en form utan innehåll, såsom
en formell bildning, i hvilken man saknar sannt väsende och
slutgiltigt mål, medeltiden såsom ett innehåll utan form, en
bildning, i hvilken finnas väsendets och idealets kraft, must och
märg, men liksom utanför subjektet sjelft, otillegnadt och obe-
arbetadt. Ur denna synpunkt utgör den moderna bildningen
syntesen af forntidens och medeltidens. I den äkta humani-
teten förverkligar sig denna syntes.

När vi kommit fram till denna punkt, är det ej längre
svårt att ställa Kant på hans rätta plats i historien. Han, det
rena förnuftets kritiker, bildar den monumentala ingångsporten
till den moderna kulturens tid i egentligaste mening, d. v. s.
försåvidt den ej längre negativt och positivt förberedes, utan
försåvidt densamma för sitt eget medvetande till sina grund-
drag står färdigbildad.

Kants reformatoriska lifsgerning sträckte sig öfver för-
nuftets hela sfer, omfattande både sanningens, det godas och
det skönas områden. I första afseendet är han det rena, scil.
teoretiska, förnuftets kritiker, i det andra det praktiska förnuftets, i

Digitized by

Google

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

85

det tredje den estetiska omdömesförmågans eller smakens. Kants
verksamhet på alla dessa tre områden präglas af en ge-
mensam metod, som är så nära införlifvad med forsknin-
gen s resultat, att den blott med svårighet derifrån kan
skiljas. Den metodiska hufvudsynpunkten hos Kant bestäm-
mer väsentligen hans forsknings resultat Denna Kants me-
tod, som har en eminent saklig eller reell betydelse, har en nega-
tiv och en positiv sida, hvilka stå i det mest närgående
sammanhang med hvarandra. Den negativa sidan är kritik af
dogmatismen, den positiva sidan är hvad Kant kallar trans-
scendental. Låtom oss först lemna en antydan om den positiva si-
dan, som hos Kant alltid spelar rollen af grundval för den negativa,
hvilken egentligen endast utföres mot den positiva såsom bakgrund
och förutsättning! Den transscendentala metoden hos Kant ut-
går alltid från ett ytterst skarpt och mångsidigt observeradt
faktum eller system af fakta. Alla Kants kritiker hvila på ett
rikhaltigt faktiskt underlag. Det faktiska blir noga konsta te-
radt, hvaije moment deri genom fin analys skildt från hvaije an-
nat och dess allmänna begrepp eller väsen fastslaget genom kon-
centrerande abstraktion. Detta konstaterande, analyserande och
begreppsbildande förfaringssätt är metodens första moment
Det andra är det egentligt transscendentala och utgöres af det
till sitt begrepp fastställda faktums förklaring genom reflexion
på dess nödvändiga förutsättningar. Hvad måste jag tänka till
faktum för att det skall vara livad det är, hvilka äro m. e. o. dess
nödvändiga förutsättningar? Denna sammanställning af det fak-
tiska med dess förutsättningar eller förklaringsgrunder var nu
visserligen ingalunda obekant för Kant, ty den tillhör med nöd-
vändighet all genomförd vetenskaplig undersökning. Men den
klara insigten i den transscendentala metodens natur och än mer
dess stränga tillämpning äro väsentligen en Kants förtjenster.
Hvad angår förhållandet mellan faktum och dess förutsättningar
äro två ställningar möjliga: att låta faktum rätta sig efter sina för-
utsättningar, som är den dogmatiska, eller att låta förutsätt-
ningarna rätta sig efter faktum, som är den kritiskt-transscen-
dentala. Dogmatismens väsen ligger i att undertrycka erfaren-
hetsanalysen och att uppställa förklaringsgrunder, som icke fotas
på en tillräcklig, alltjemt fortgående analys. Då nu ständigt nya

Digitized by ^ooQle

86

VITALIS NORSTRÖM

sidor hos erfarenheten framträda och kräfva förklaring, så sö-
ker dogmatismen företaga denna förklaring ur de otillräckliga
förklaringsgrunderna, hvaraf följden med nödvändighet måste
blifva, att erfarenheten inprässas i en snäf tvångströja, som
påtrycker vetenskapen en dogmatisk prägel, i det att hvad som
på intet vis i förklaringen kan intagas måste bortförklaras, för-
bises eller rentaf förnekas, medan återstoden, lösbruten ur det
universella erfarenhetssammanhanget, blott får en partiell för-
klaring. Enklast och lättfattligast låter dogmatismen karak-
terisera sig från den synvinkeln, att den med en förgången
kulturperiods förklaringsgrunder vill förklara den alltjemt sig
vidgande erfarenheten, hvarför den söker bringa sin tids kun-
skaper om fakta i öfverensstämmelse med en förgången tids
vetenskapliga principer, hvilket sker på bekostnad af just dessa
fakta. Gen t emot en sådan vetenskaplig, eller, rättare, oveten-
skaplig dogmatism är Kant den store kritikern, men också den
store positive reformatorn, och han är sjelf fylld af en nog så
liflig sjelfkänsla just i detta afseende, en känsla af sin egen
vetenskapliga metods och problemställnings originalitet och
riktighet, som väl hade kunnat behöfva en smula tillbakahållas
af medvetandet om den i sjelfva verket endast relativa skillna-
den mellan hans egen metodiska ståndpunkt och den stånd-
punkt, som t ex. de af honom såsom dogmatici skarpt kriti-
cerade, mest representative af Tysklands förkantske filosofer,
Leibniz och Wolff, intogo.

I sjelfva verket blefvo dock resultaten af den genomförda
och medvetna användningen af den kritiskt-transscendentala
synpunkten och metoden både på det teoretiska och det prak-
tiska området öfverraskande stora. På det teoretiska området
gällde problemet för Kant först och främst att uppvisa hvilka
den faktiskt förverkligade vetenskapliga sanningens förutsätt-
ningar äro. Hvilka äro villkoren för den faktiskt existerande
vetenskapens möjlighet? Eller: huru är det möjligt för men-
niskan att komma till den vetenskapliga insigt, som hon dock
otvifvelaktigt förvärfvar sig? I denna fråga ligger sjelfva
kärnan af det kunskapsteoretiska problemet innesluten, om
också detta problem visserligen företer en del andra sidor än
den nu framhållna, hvilka icke gjorts till föremål för sjelfstän-
diga undersökningar af Kant Det allmänna svaret på den

Digitized by ^ooQle

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

«7

kritiska frågan om sanningens villkor utfaller så hos Kant:
sanningen är en mensklig åskådnings- och medvetenhetsform,
ett sätt att åskåda och döma, gemensamt för alla menniskor
på grund af en likadan andlig konstitution, och, när vi säga
något vara objektivt verkligt eller sannt, så kan detta ske en-
dast och allenast i den mening, att objektet sjelft företer samma
form, som vår kunskapsförmåga. All verklighet måste enligt
Kant, för att kunna ingå i vår kunskap såsom ett innehåll, hafva
beskaffenheten af universell åskådlighet och, för att hafva
någon form eller för att kunna begripas, hafva den allmänna
karakteren af begriplighet eller tänkbarhet, med ett ord vara
logisk; denna åskådlighet och denna tänkbarhet äro hos oss
menniskor faktiskt bundna vid vissa subjektiva villkor, alltså
måste äfven den objektiva verkligheten sjelf rätta sig efter
dessa subjektiva villkor, d. v. s. sjelf vara i anseende till sin
form subjektiv. Kant uppvisar, att allt vårt fattande af objekt
är knutet till villkoren att åskåda objektet i rum och tid och
att tänka det såsom enhet i en mångfald, såsom en art jemte
andra arter, en grad jemte andra grader, en sak, som har egen-
skaper, en företeelse, som från en synpunkt är orsak, från en
annan verkan, såsom något, som står i genomgående förbin-
delse med allt annat, och såsom något, hvilket ifrån en syn-
punkt är nödvändigt, från en annan faktiskt, från en tredje till-
fälligt Dessa former af tänkande äro specifikationer af den
allmänna tänkbarheten. När något tänkes, sker det i dessa
former och icke i andra. Dessa former äro tankeförmågans
bestämningar. Den vetenskapliga sanningens möjlighet beror
nu på att dessa bestämningar återfinnas i tingen såsom deras
allmänna former.

Kant grundar ytterst all mensklig sanning på ett uni-
versellt medvetande, i och genom hvilket erfarenhetens sub-
jektiva och objektiva sidor sammanbindas och förenas till en
gemensam form, och han har en utförd lära om, huru detta
sammanbindande måste tänkas försiggå. Han uppvisar, huru
som den gemensamhet, hvilken sätter en gräns för subjektets
och objektets söndring och motsats och tvingar de motsatta
leden till att förena sig i kunskapen, framträder dels och på
ett lägre stadium såsom en rent ursprunglig åskådlighet, hvilken
tillhör den menskliga sinnlighetens organisation, och hvilken

Digitized by LjOOQle

88

VITAUS NORSTRÖM

åskådlighet den produktiva inbillningskraften utpräglar i kon-
stanta åskådningstyper, dels och på ett högre stadium såsom
en rent ursprunglig begriplighet, som tillhor det menskliga
förståndets organisation, och hvilken begriplighet specificerar
sig i det logiska omdömets former. För oss här faller ingen
vigt på att analysera den kunskapsbildande processens inveck-
lade mekanik hos Kant. Här gäller blott att fasthålla och be-
tona, att Kant söker all vetenskaplig sannings yttersta förut-
sättningar i ett logiskt medvetande, som hvälfver sin kupol
öfver subjektets och objektets skilda erfarenhetsområden och i
de logiska lagar, som utgöra olika formade uttryck för detta
medvetande. I denna mening är sanningen subjektiv hos Kant.
Men denna subjektivitet är af allmängiltig natur och är i denna
mening lagstiftande för all för oss gifven objektiv erfarenhet.

Men Kants universella medvetande är en ren form och sak-
nar all substantialitet Mot ingen missuppfattning af sin lära
varnar han så eftertryckligt, som mot hvaije art förtätning af
sitt för den vetenskapliga sanningens möjlighet förutsatta eller
kunskapsteoretiska medvetande till ett psykologiskt, till något
slags tänkande väsen, intelligent substans eller själ. Ur rent
teoretisk synpunkt finnes intet annat innehåll i menniskans
kunskap än det åskådliga, ingen annan real vetenskap än den, som
handlar om den fysiska verlden. Själen är för Kant, ur teore-
tisk synpunkt, ingen substans, utan blott en lagbunden ord-
ning, ett system af former i och hos kroppen. Själen kan
derför icke bevisas ega någon sjelfständighet i förhållande till
kroppen, ej heller någon individualitet eller enkelhet, ty dess be-
stämningar innebära knappast något annat än en omsättning
till genus och species af hvad det kroppsliga är såsom indi-
vid. Visserligen är det en sanning, att Kant talar om den s. k.
kunskapsförmågan och dess olika stammar och deras former
nästan såsom om dessa vore sjelfbestående realiteter, men häri
kan knappast, om Kant skall tolkas centralt och samstämmigt
med sig sjelf, ligga annat och mera än ett beqvämt språkbruk,
som med den teoretiska själsförmögenheten blott förstår den
psykiska processen. Så afgjordt är det substantiellt verkliga
kroppsligt för den blott vetande menniskan, om än ett kropps-
ligt, som har sitt ursprung i något obekant, sin lag i något
öfver det kroppsliga helt höjdt och sin tillvaro blott för ett

Digitized by

Google

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR 89

på visst gifvet satt förnimmande väsen. Men detta väsen sjelft
faller helt utanför vetenskapen, är ett teoretiskt x, som aldrig
inom vetenskapen blir bekant Derför förkastar Kant med stor
skärpa alla den skolastiska och den dogmatiska filosofiens s.
k. bevis för andens substantialitet vare sig under form af en
odödlig menniskosjäl eller en allsmäktig Gud.

Det andligas substantialitet är hos Kant föremål för tro, för
inre erfarenhet, icke för vetande. Denna substantialitet framträder
omedelbart under formen af en pligtbestämd vilja, hvilken måste
vara fri för att kunna känna sedelagens bud såsom en på sig ställd
fordran eller för att kunna fatta sig såsom moraliskt ansvarig. Me-
delbart framträder den såsom en belönande och straffande Gud:
utan tro på hans tillvaro skulle sedelagens bud icke kunna
sägas ega någon rimlighet. Utan att en sedlig verldsordning,
i hvilken det inre och förnuftiga goda förenar sig med det
yttre och sinnliga till real förbindelse, antages, kan ingen em-
pirisk menniska tänkas lemna gehör åt samvetets röst. Såsom
denna verldsordnings bärare måste Gud förutsättas vara till. Men
allt hvad Kant lär om Gud och det gudomliga har uteslutande den
ställning, att det utgör förutsättning för sedlighetens aktualitet.

I begreppet af den fria, sedliga viljan framträder i sjelfva
verket hos Kant den andliga substansen, så långt man med
någon rimlighet kan tala derom, utan att likväl fattas och ut-
sägas såsom sådan. Till begreppet om denna »substans» hade
Kant bort anknyta sin lära om kunskapsförmågan och deri
hade han bort söka enheten mellan och af det teoretiska och
det praktiska, m. a. o. deri hade han bort söka den verkliga,
konkreta själen. Så sker emellertid ej, utan Kant håller kun-
skapsförmågan starkt söndrad från viljan, låter den förras be-
tydelse sväfva mellan en sjelfbeståndande verklighet och en
blott, på ett fysiskt underlag försiggående, icke-fysisk process
och fattar den fria viljan väsentligen ur synpunkten af öfver-
empirisk kausalitet, medgifvande likvisst själens substantialitet
såsom en fullt oantastbar logisk möjlighet, dermed ock dess
individualitet och odödlighet såsom sådana möjligheter.

För den sedligt handlande menniskan betyder denna teo-
retiska möjlighet en verklighet och en nödvändighet, med hvil-
ken öfvertygelse tron på Guds existens är förenad. Sedlig-

Digitized by ^ooQle

9 °

VITALIS NORSTRÖM

heten grundas af Kant uteslutande på ett öfverempiriskt fak-
tum, pligten, och pligten har sin psykologiska anknytning till
menniskans sinne i en rent förnuftig känsla, aktningen for
sedelagen. Kants reformatoriska och nydanande betydelse ligger
icke minst deri, att han starkare än någon före honom mar-
kerat artskillnaden mellan sedligheten, såsom en väsentligen
annan lifsform, det sjelfbestämda förnuftets lif, och det naturliga,
af drifter, begär och klokhetsberäkning, m. a. o. af yttre im-
pulser bestämda lifvet eller mellan viljans »autonomi» och
dess »heteronomi». När detta nya lifsinnehåll i sedlig-
heten förenar sig med medvetandets rena form, det and-
liga och det fönuftiga innehållet med den logiska möjligheten
eller tänkbarheten, då hafva vi de nödvändiga requisita gifna,
hvilka erfordras för antagandet af en öfversinnlig väsendets
verld, af hvilken sinneverlden blott är fenomen eller företeelse.
Men denna väsendets verld grundas hos Kant — märk detta
väl! — icke på vetande , utan på tänkbar het^ hvilken
tänkbarhet endast den sedliga öfvertygelsen utfyller till
verklighet Häri ligger den väsentliga betydelsen af Kants
kritik af den föregående metafysiken.

Gudsbegreppet är hos Kant ett utslag af vår ställning
såsom sedliga varelser i en sinneverld, der lycka eller harmoni
och värdighet att vara lycklig icke genom någon vår egen
makt kunna förenas. Tron på Guds tillvaro och en dertned
gifven sedlig verldsordning utgör en oumbärlig förutsättning
för alla moraliska handlingar, utan att likväl driffjädrarna eller
motivema till sedligt lif derigenom få nedsätta sedligheten till
hetoronomi. Man handlar icke rätt för att af Gud belönas för
sin handling — då vore motivet genast förfalskadt — men
det är omöjligt för den sedlige att icke vara öfvertygad derom, att
dygden till sist skall förenas med lycka. Religionen framträder nu
hos Kant på basen utaf denna förnuftets fordran på en verldsord-
ning, utan hvilken sedligheten skulle vara orimlig. Religionen
har ett moraliskt ursprung, en moralisk syftning och alla dess
läror och bud måste kunna tillerkännas moralisk betydelse
och utläggas i moralisk anda, om de skola kunna er-
kännas vara förnuftiga. Häri ligger ett starkt koncentreradt
uttryck för det moderna medvetandet, att menniskans inre eller
hennes förnuft är den enda sanna och rätta tolken och utlägga-

Digitized by

Google

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR 91

ren af religionens läror och att intet får betraktas såsom egande
religiöst värde eller helgd, som strider mot förnuftets röst i
menniskan. Ingen yttre auktoritet, hvarken bibel, kyrkofäder,
påfve eller prester, kan skänka religiös betydelse åt något, som
strider mot menniskans vare sig teoretiska eller praktiska för-
nuft mot logik eller samvete. Härmed har Kant på ett af-
görande sätt brutit med medeltidskyrkans auktoritets tro och
fastslagit samvets- och lärofrihetens stora grundsatser för alla
tider. Det är en gifven sak, att detta omdöme innehåller en
dom endast öfver hvad som stricte utsäges, men alldeles icke
sträcker sig till Kants snäfva uppfattning af religionens bety-
delse för öfrigt.

Om vi alldeles bortse från Kants reformatoriska betydelse
i estetiskt afseende, så kunna vi här för vårt ändamål samman-
fatta hans nydaningsverk i tre punkter, som inbördes förut-
sätta och belysa hvarandra:

1. Hela vår tillvaro är en blott och bar företeelse för vår
föreställning, hvilken har sin grund i något för oss alldeles
obekant öfversinnligt och är sålunda till hela sin realitet och
hela sitt innehåll alldeles oförklarlig. Blott på tvenne punkter
lyser det i sig varande öfversinnliga väsendet fram med ren
glans, i det rena medvetandets identitet och i pligtbudet eller
det så kallade kategoriska imperativet Dessa äro de orubbliga
punkterna i allt det föränderliga, delvisa, relativa, skenbara,
som omgifver oss och äfven är till i oss sjelfva, och på den
förra ega vi att låta allt vårt vetandes byggnad hvila, på den
senare all vår tros. Derför är allt vårt vetande begränsadt till
att handla om åskådningsverldens lagar och former och utgör all
vår uppfattning om det öfversinnliga såsom en verklighet en
blott tro eller är, som jag för min del skulle vilja uttrycka
det, all öfversinnlig verklighet en blott symbol.

2. Vi måste förkasta all dogmatisk framställning
af det öfversinnliga, hvilken utgår från att uppfatta detta
såsom en åskådningsverklighet, hvilken vill bevisa dess att och
hoad enligt metoder, som lånas från åskådningsvetenskaperna, och
som i den naiva sjelfsäkerheten i sitt metafysiska ponerande
och konstruerande uppdrager godtyckliga gränser för de änd-
löst fortskridande erfarenhetsvetenskapema, uppgrundar oänd-

Digitized by LjOOQle

92

VITALIS NORSTRÖM

lighetskänslans strömdrag i menniskosinnet och sänker utveck-
lingens mål för henne.

3. I religionen får intet finnas, som ej godkännes af det
logiska medvetandet såsom egande logisk möjlighet eller tånk-
barhet och af samvetet såsom egande moralisk art

Innan jag afslutar denna framställning, vill jag göra en
anmärkning, som syftar tillbaka på hvad jag yttrat om kristen-
domen och dess centrala ställning i den verldshistoriska ut-
vecklingen. Denna anmärkning går ut derpå, att denna cen-
trala ställning endast då kan fasthållas, om man utgår från
den del af mensklighetens utveckling, som faktiskt föreligger
såsom afslutad och pågående historia. Men mitt omdöme är
ingalunda absolut, det har icke ens afseende på all möjlig
kommande utveckling. Jag måste nemligen erkänna behof
föreligga af en djupare och sannare verldsförklaring än
kristendomens och en högre moral än kristendomens. Kristen-
domens verldsförklaring är historiskt-symbolisk, och dess sed-
liga ideal lider af en betänklig torftighet Det är på det sista
allt kommer an, och den kristna verldsförklaringens brister bero
ytterst på bristerna hos dess sedliga ideal. Menniskorna hafva
den filosofi, som de på grund af sin moraliska ståndpunkt
förtjena att hafva. Det kristna idealet inträdde i historien så-
som en kämpande motsats mot det antika, och det kom derför
att utesluta från sig mycket af hvad detta hade för alla tider
berättigadt. Hvem kan med fog neka, att den ovärderliga
landvinning, som menskligheten gjorde, då den förvärfvade den
rika skatten af kärleken till Gud och nästan såsom lifvets för-
nämsta drifkraft och högsta regulator, är vunnen endast på be-
kostnad af mycken sund lifsglädje, mycken rik skönhetskänsla,
mycken ideal manlighet, kraft och klarhet? Det går ett nega-
tivt och asketiskt drag genom Kristi och apostlarnes både lif
och lära, som sätter verldsföraktande helighet i det organise-
rande arbetets, lidande i glädjens, tålamod och resignation i
modets och kraftutvecklingens ställe. När nu vi moderna men-
niskor tilltro oss att i vår kultur kunna tillämpa kristendomens
grundsatser i den riktning, att vi förena ooh försona det na-
turliga och naturligt-ideala lifvets rättigheter med den kristna
moralens fordringar, så är nog detta föreställningssätt till stor

Digitized by

Google

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

93

del en illusion, ofta måhända också en slöja öfver personlig
svaghet och slapphet. Om vi med kristendom mena en be-
stämd och begränsad historisk ståndpunkt och icke en ideal
riktlinie för utvecklingen, så kan icke i sista hand vår kultur
förenas med kristendomen. Kristendomen delar den lotten med
hvaije annan historisk företeelse, att den upplöses genom ut-
veckling och utbildning. Den var från böljan för starkt ne-
gativ för att kunna, i sin ursprungliga gestalt, tjena till verlds-
utvecklingens organisationsprincip, den var för starkt motsatt
mot naturen, ja, rent af behäftad med för mycken onatur, för
att lifvet skulle kunna lefvas på dess bas utan någon modifi-
kation deral Derför måste den, innan den kunde blifva den cen-
trala historiska drifkraften, draga till sig positiva elementer från
andra håll, s^som från nya i historien inträdande folkkrafter,
men också återupptaga mycket från antiken. Så gjorde den
äfven och begynte att förändras och ombildas i samma mon, som
den utvidgade sitt historiska välde, och denna process pågår
än i dag. I den mon kristendomen blef kristenhet, förändrade
den sin ursprungliga gestaltning. Men denna förändring in-
nebär i mina ögon intet syndafall, endast en historisk nödvän-
dighet, den nödvändighet, som ytterst ligger i att förbereda ett
högre ideal än kristendomens eget, hvilket positive öfvervinner
antikens genom att flytta tonen från förbuden och den negativa
frälsningen från det onda till det organiska lifvet i det goda, låtom
oss kalla det, det tredje rikets ideal Att ett sådant ideal måste fin-
nas, det känna vi och det se vi, men vi hafva icke i vår hand den
positiva nyckeln dertill. Vi känna krafven, som drifva oss åt
detta håll, och vi se vissa konturer, som leda oss i vår sträfvan
ditåt, men vi sakna det positiva begrepp, den andliga verk-
lighet, i och med hvilken detta tredje ideal blifver historiens
ledstjema. I historien kan detta visserligen icke positivt inträda
genom en gradvis skeende utveckling, utan endast genom en
revolution, ett språng från mörker till ljus, men den successiva
utvecklingen förbereder och möjliggör detta språng. Innan det
är taget, hafva vi dock intet annat innehåll att hemta verklig
näring af, ingen annan grund att verkligt stödja oss på än det
bästa, som hittills har inträdt i historien, och detta bästa före-
ligger i Kristi person, lif och lära. Detta »bästa» är dock icke

Digitized by ^ooQle

94

VITALIS NORSTRÖM

for någon af oss utan sjelfbedrägeri tillgängligt i sin ursprung-
liga historiska form, utan endast mer eller mindre sådant, som
det genom utvecklingen har blifvit. Vi kunna endast upptaga
det ur vår egen samtids milieu och kunna endast så tillgodo-
göra oss det, att vi lämpa det efter vår personliga ståndpunkt,
vårt klarhetsintresse och våra moraliska behof. All religion
betecknar i förhållande till den logiskt tänkande och den mo-
raliskt kännande menniskan något yttre, såsom Kant ville, ett
yttre, som inför detta tänkandes och detta kännandes domstol
måste pröfvas och godkännas. Men just derför betecknar re-
ligionen å andra sidan ett erfarenhetsfaktum, som är oharled-
bart ur menniskans inre och endast till såsom historisk uppen-
barelse Men ingen uppenbarelse kan blifva min religion, utan
att jag sjelf gör den dertill genom att undersöka, om den
stämmer med rösten i mitt eget innersta. Det bästa, vi nu af
historiskt gifven sanning och historiskt gifvet godt ega, har
jag för min del pröfvat vara den kulturbildande och kultur-
drifvande kristendomen sådan denna under seklernas utveck-
lingsarbete blifvit, sedan den med sig assimilerat naturligt och
humant innehåll och till sin form klargjorts af vetenskapen. Att
vilja återgå till den första, icke-kulturella, väsentligen negativa,
d. v. s. från det onda frälsande, kristendomens ståndpunkt in-
nebär i sjelfva verket icke blott en omöjlighet, ett sjelfbedrä-
geri, utan också ett svikande af utvecklingens heliga sak, ett
bristande i viljan att förbereda det tredje riket

Historieforskaren har lärt att bedöma kristendomen såsom
en historisk företeelse a parte ante . Filosofen kan icke undgå
att så bedöma den också a parte post Dermed förringar filo-
sofen icke kristendomens aktuella betydelse. Visserligen kan
han icke stänga sin tanke inom dess verkligheter, sin karlek
inom dess värden och sitt hopp inom dess löften. Den uni-
versella tendensen hos honom höjer hans tanke öfver all verk-
lighet, hans kärlek öfver all personlighet och hans hopp öfver
all salighet. Det är hans uppgift att gripa öfver all ändlig-
hetens symbolik och vidmakthålla känslan af den rena, sannt
eviga och okroppsliga enheten, det innersta obrutna väsendet
i allt förnuft, och dermed att hindra utvecklingen att stanna
under dess mått Men medvetandet om den öfver kristen-

Digitized by

Google

NÅGRA GRUNDDRAG HOS VÅR TIDS KULTUR

95

domens verkligheter och värden gripande enheten fördunklar
icke hans visshet, att kristendomens historiskt gifna kultur-
ståndpunkt är den högsta andliga verklighet \ som vi ega, och
att hvad vi betecknat såsom nående öfver kristendomen i för-
hållande dertill blott innebär en möjlighet Att denna möjlig-
het icke kan ersätta verklighetens så att säga påtagliga sub-
stans, den sanningen behöfver ingen särskild förkunnelse, men
det behöfver särskildt betonas, att den oändliga utvecklings-
perfektibiliteten är det salt, som ensamt kan hålla den kristna
Jaktidteten sund. Låtom oss i sista hand ställa trons, kär-
lekens och hoppets föremål öfver all verklighets högsta spet-
sar! Det är tillvarons djupaste hemlighet, att allt det blifver
verkligt, som vi på fullt allvar tro, älska och hoppas. Verk-
ligheten begränsar icke i det stora hela mensklighetens ideala
uppgifter, men uppgiften lyfter verkligheten upp till sig.

Digitized by ^ooQle

Beiträge zur textkritik der mittelenglischen
Generydes-romanze (ed. Wright)

von

FERD. HOLTHAUSEN.

JQ)ie von W. Aldis Wright fur die Early English Text Society

(O. S. nr. 55 und 70) herausgegebene Generydes-romanze in
siebenzeiligen strophen liat bereits durch die textkritischen
arbeiten von Zupitza 1 , Zirwer 2 und Kölbing 3 eine men ge end-
gultiger besserungen erfahren. Dass damit aber der ziemlich
schlecht uberlieferte text des denkmals noch nicht vollstandig
hergestellt ist, wie aucli Kölbing vermutet, mögen die folgen-
den bemerkungen zeigen, die sich tnir bei der lekture der dicht*
ung ergaben. Eine ausfuhrlichere behandlung aller anstössigen
stellen, wozu jetzt zeit und raum nicht verfugbar waren, soll
später in einer fachzeitschrift folgen.

V. 22 f. ist iiberliefert:

Th is kyng of Ynd } of whom I spake bcfore,
hadde a styward, a man of gretc renerwn.

Die unregelmässige betonung im anfang des zweiten verses
ist durch eine leichte uinstellung zu beseiti gen: a styward hadde.

V. 49. Withynne a whilc thcy harde of them nomore.

Aus dem zusammenliange ergiebt sich, dass hc (sc. der könig)
statt they zu lesen ist.

V. 60. For good people in cuery ned ef ull casr.

Das metrum verlangt die einsetzung von all oder ähnl. vor
good.

1 Anglia I, 48 1 ff. — 2 Engl. stud. XVII, 23 ff. — 3 Ib. 49 ff.

Digitized by LjOOQle

ZUR TEXTKRITIK DER GENERYDES-ROMANZE

97

V. 85. 'Be not aferde of this sodeyn aventur.

Statt sodeyn ist offenbar ein einsilbiges wort, z. b. quaint, ein-
zusetzen.

V. 108. This nyght ther shall be goten betwix vs twayne ,
Lies got statt goten .

V. 135. He canne telle that as wele as eny wight.

Ich möchte he zu anfang des verses streichen und dafiir thee
hinter telle einfugen. Das metrum gewinnt dadurch unstreitig.

V. 182. He shall telle vs the trougth of this mater' .

Es ist wohl umzustellen : vs telle.

V. 200. And lythe ner vppon the poynte to dye.

Das metrum fordert die zweisilbige form lyeth.

V. 279. So this lady, full debonerly and myld.

Statt debonerly, das den vers iiberlädt, ist deboner zu schreiben.
Auch hat das adverb hier gar keinen sinn!

V. 323. And whenne he knozve this mater very right \

Lies knewe . Ebenso in v. 953 und 974.

V. 328. For to do hym seruice as in that case ,

Des besseren rhythmus wegen diirfte zu lesen sein: hym for to
do seruice .

V. 375. Till he cotne streyght atte reme of Ynd \
will Kolbing durch einsetzung von ful vor streyght bessern.
Einfacher scheint mir, that nach till zu ergänzen.

V. 393. Furthe anon in to the halle they ganne goo,

Ich schlage vor, furthe zu streichen und to vor goo einzusetzen
(vgl. v. 390: ganne to calle ).

V. 622. The whiche is knozvyn bothe ferre and nere,

Die vor bothe fehlende hebung wird wel sein.

V. 623. A myghti princc, a man of gret pozvre.

Da das letzte wort auf nere reimt, ist powére dafiir zu schrei-
ben; dasselbe gilt von v. 1095 (: manér) und v. 1731 (: mas -
scngér).

V. 680. And as the sowdon was sett att his mete y
Es ist wohl umzustellen: sett was .

V. 717 f. 'Of my dissese ', quod she, *yf I shuld layne
Only to yow, Iwis I were to blame y
Statt only ist wohl the cause zu schreiben, vgl. v. 722 f. und
Kölbings bemerkung zu v. 713.

Göteb. Högsk. Årsskr. IV: 3 . 7

Digitized by ^ooQle

98

FERD. HOLTHAUSEN

V. 779. Be mcry and t hat is my counccll ,

Das von Kölbing vor mery ergänzte now ist besser hinter
diesem worte einzuschieben.

V. 830. As me semyth with your wurchippc ye may.

Ich möchte as streichen und wel vor ye ergänzen.

V. 1000. He drow his swerd and smote on of thern so,
Lies drew.

V. 1002. Butt felle down dede then incontinent.

Man lese adown, um die fehlende hebung herzus teilen.

V. 1050. For he cowde please hym in euery thing.

Das metrum verlangt die einsetzung von wel vor in.

V. 1103. Yct neuer the lese , sithc I vnder stonde.
Ergänze that nach sithe.

V. 1137. Thanne sayd the quene : 9 Good ser, I yow pray,
Man muss wohl do vor yow einschieben.

V. 1265. Thanne was ther ioye betwix them twayn,

For to telle you all, it were a wounder.

Icli möchte nicht mit Kölbing muche oder gretc nach ther in
v. 1265 einschieben, sondern mirth and, was entschieden eineu
besseren rhythmus giebt; ebenso kann ich seine ergänzung
von t his nach all in v. 1266 nicht billigen, möchte viehnehr
forsooth nach were ergänzen.

V. 1329. Atte all seasones to hym to owe ther seruice ,
Hier ist offenbar ther zu streichen.

V. 1335. So grete a gaderyng was neuer in that contre.
Kölbing will was streichen, wodurch aber ein notwendiges wort
verloren geht — aus v. 1333 es zu ergänzen, wäre docb zu
kuhn. Besser scheint mir, statt gaderyng ein einsilbiges wort
wie crowd zu setzen.

V. 1422. I dre w my swerd to reskeroe hym ageyn ,

Da hym sich auf dothez v. 1421 bezieht, ist hem dafur zu leseu.

V. 1446. That he in prison depe he shuld be cast.
Wright hat sclion (vgl. Preferce s. VIII) das zweite he als uber-
fltissig bezeichnet; der vers verlangt aber noch die ergänzung
von soon oder etwas ähnlichem vor be.

V. 1457. Now Generydes goth with Malichias ,

Das Ncnv iiberlastet den vers und ist zu streichen.

Digitized by ^ooQle

ZUR TEXTKRITIK DER GENERYDES-ROMANZE

99

V. 1465. With strong yrons this cursed Malichias.

Es ist wohl umzustellen : yrons strong .

V. 1494 His fete fayled in vnhappy oure,

Es ist nötig, an vor vnhappy zu ergänzen.

V. 1516. That he somewhat myght be att his hartes ease .
Streiche his (vgl. v. 1670: Atte hartes ease etc.)

V. 1518. Yet wist he wele as for fayre Clarionas ,

Hier ist naturlich fayre zu streichen.

V. 1562. Eche of them bare a pece away .

Kolbing ergänzt And vor eche und ther nach bare; einfacher
scheint es mir anzunehmen, dass of him vor a 7 vay ausgefallen ist.

V. 1568. And more wrother thanne he was befor e.

Lies had been statt was.

V. 1624. B 11 * tros te me wele , it goo not as ye wene.

Lies gooth statt goo.

V. 1707. In all contres ther as men riden and goon ,

Statt riden verlangt das inetrum ride.

V. 1741. He will that it be knowen to litill and most.

Lies le st statt litill (vgl. v. 39: bothe most and leste).

V. 1776. * We tröst' , quod they , ’ the victory for to wynne,
For uberfullt den vers und ist zu streichen.

V. 1791. And so shall yow, with all y our baronage ,

Statt yo7v ist ye zu setzen.

V. 1837. All myn ev ill will I for g ev e euery deele ,

Man lese ill statt evill und stelle um: forgeve I.

V. 1855. He sendith for hir to come to his presence.
Kolbing hat richtig he in and gebessert; statt sendith verlangt
aber das metrum und der zusammenhang sent.

V. 1967. Mynne auctour seith it is a wonder to see.
Kolbing stellt um: a wonder it is. Statt is durfte doch wohl
was zu schreiben sein.

V. 1983. With his lordes the sowdon toke the waye,

Der rhythmus wird besser, wenn wir umstellen: The sowdon
with his lordes.

V. 2021. Of y our lordshipe ye list so it avaunce .

Kolbing hat bereits of in if gebessert; aber was soll ye hier?
Ich möchte umstellen und ergänzen: if so it list y our lordshipe
[to] avaunce.

Digitized by

Google

IOO

FERD. HOLTHAUSEX

V. 2068. His fclisshcpc wele bcsenc echon,

Vor wele ist was einzuschieben.

V. 2078. And as in writeng in fynde remcmbrauncc ,
Wright schlägt fragend I fynde vor, was gewiss ricbtig ist;
ausserdem dur ite And zu streichen und rcmemberaunce zu schrei-
ben sein. Letzteres ist auch in v. 2177 die richtige fomi.

V. 2127. Gwynan his sonne, ivhichc 7 vas full der c,

Vor full möchte ich to him ergänzen, nicht mit Kölbing [that]
was [him].

V. 2146. Right yong and fr ess h, a le st man hc was.
Ergänze ful vor le st.

V. 2162. Ther helvys long, that whanne they shuld fight,
Ther strokes shuld come with grete wight.

Nach whanne ist that einzuschieben; im zweiten verse hat
Kölbing passend do 7 vn nach come fergänzt, ich möchte ausser-
dem noch die verbesserung von grete in greter vorschlagen.

V. 2172. The IX: te warde hadde att his leding;

Des metrums wegen möchte ich batlll (wie in v. 2143, 2151
und 2169) statt warde schreiben und hc vor hadde ergänzen.

V. 2181. To wayte on hym ther 7 vere well willyng,
Wright hat they vor well ergänzt; richtiger scheint mir, ther
in they zu bessern und right vor well einzusetzen.

V. 2201 ff. IVefe ye 7 vele f ther was a soron full encounteryng.
Whanne the batels togeder were mett ,
Euerychone on other ferly they sette.

Kölbing streicht im ersten verse nur wele, aber offenbar ist
der ganze verseingang: wetc ye wele uberflussig. In v. 2202
möchte ich that liinter whanne ergänzen und umstellen: 7 vere
togeder, in v. 2203 euer streichen und dede vor sette ergänzen.

V. 2205. It 7 vas a world to her c the sperys breke.

Zirwer verbessert richtig world in 7 vonder; aber es ist noch
eine umstellung erforderlich : A wonder it 7 vas.

V. 2213. Ser A be ll 7 vas of Per se the baner e.

Der zusammenhang und das metrum erfordern die besserung:
that of Perse 7 vas.

V. 2218 f. And t hann c ser Abell, in a has ty brayde ,

Vnto the kyng of kyngges thannc hc seide:

Digitized by ^ooQle

ZTR TEXTKRITIK DER GENERYDES-ROMANZE

IOI

Das zweite thanne (in v. 2219) ist offenbar ein schreibfehler fur
this oder thns . Kolbing will so dafur schreiben.

V. 2226. Tkat from his hors almost he ther ouerthrew .
Ther uberfullt den vers und ist zu streichen.

V. 2295. The kyng of kynggez partyd them twayn ,

Nach partyd ist nicht mit Kolbing had, sondern vielmehr hath
zu ergänzen.

V. 2313. IVith hym rideth Sy gr em still opeese.

Kolbing will alway nach still einsetzen, wodurch aber ein ganz
unmöglicher vers entsteht. Das einfachste ist wohl die ergänz-
ung von ther hinter hym.

V. 2412. For they had fought all the day certcyn.

Das metrum verlaugt die zweisilbige participialform foughten.

V. 2421. And with his swerd where that his stroke glynt ,
Stroke ist offenbar in strokes zu bessern.

V. 2425. ' IV hat knyghte is ycnder* , quod he, 'canne ye

me sayef

Ycnder uberfullt den vers, vielleicht ist he dafiir einzusetzen.

V. 2473. As thei resortid on enery side ;

Die vor on fehlende hebung ist wohl all.

V. 2546. And whanne they had knotvlage vtterly.

Ergänze that vor they.

V. 2584. And if it pleasc yow, for your dis port e,

Ergänze as vor for.

V. 2601. Where Anasore came rid eng vppon the playn ;
Statt vppon ist on zu lesen.

V. 2611. To 7 vard town , Clarionas them beheld.

Ergänze the vor tcnvn.

V. 2635. Generydes hym sette so vppon the hedc ,

Lies auch hier on statt vppon.

V. 2640. And for to haue ther of very knowlaching ,

Durch einsetzung von trew (vgl. v. 235) statt very wird der vers
regelmässig.

V. 2765. That he was wexen soo goodly a knyght w it hall.
Lies wex statt wexen.

V. 2788. Bothe on thei rode, to knowc what 7 vas ther vrc;
Im glossar giebt Wright diesem vre (d. i. iiré) die bedeutung
’usage, custom’, die hier aber offenbar gar nicht passt Was

Digitized by ^ooQle

102

FERD. HOLTHAUSEN

Zirwer a. a. o. s. 48 zu v. 4594 bemerkt, dass dort nur die
bedeutung ’luck\ ^liick 1 einen sinn gebe, gilt auch vom obigen
verse; Stratmann-Bradley iibersetzt iire richtiger mit 'destiny,
luck, fate\

V. 2807. In all the hast I wnll hym to hir present
Streiche das den vers iiberladende to .

V. 2861. Echc of tlicm iij so wele quietc them ther.

Lies aquite statt quiete.

V. 2865. The cite sent oivt anon incontinent,

Das iiberflussige orvt ist aus metrischen grunden zu streichen.

V. 2869. The felissheppe is yourcz that yetider ye see.

Ich streiche that und stelle um: yc yender.

Digitized by ^ooQle

Den fransk-klassiska stilens uppkomst.

Af

JOHAN VISING.

I.

J[ Ttan att inlåta mig i diskussion om den mycket behandlade,
^ men olösta frågan, huru stil bör definieras, vill jag an-
gifva, att jag med stil menar det arbete eller, mera objektivt,
resultatet af det arbete, som en författare gör utöfver produce-
randet af idéerna (inventionen) och förbindandet och ordnandet
af dessa (dispositionen).

Detta arbete utföres på mycket olika sätt Det finnes för-
fattare, för h vilka det är mer eller mindre omedvetet, instinkt-
mässigt och nästan sammanfallande med själfva tankens födelse
eller inventionen, hvari då också dispositionen uppgår. Typer
för sådana författare voro Göthe, Walter Scott, Victor Hugo.
Man känner Göthes förmåga af improvisation: när man ber
honom läsa upp dikter ur en kalender, framslungar han bland
det verkligen tryckta den ena dikten efter den andra direkt
ur sitt eget innersta. Om Walter Scott berättas följande. Då
han stod i begrepp att börja en roman, satte han sig till skrif-
bordet, tog fram ett ark papper och skref det första inledande
kapitlet, utan att veta mera om sin roman än detta. Sedan
utvecklade sig händelser och karakterer af sig själfva i oaflåt-
lig serie, utan att han någonsin hejdade pennan för att kon-
struera en scen eller söka ett ord. Hos Victor Hugo föddes

Digitized by ^ooQle

104

JOHAN VISING

kvädet helgjutet på en gång med uttryck, bilder, meter och
allt, såsom Minerva framstod helrustad ur Jupiters hufvud.

Det är mången, som menar, att den stil, som produceras
på detta sätt, är den enda »äkta», den enda goda och beun-
dransvärda. Så menade man redan i gammal tid. En förfat-
tare, som möjligen är Saint-Simon, berömmer mycket sin egen
stil för »glöden i det första utkastet och dess anstrykning af
frihet och originalitet»; och han tillägger: »När man oupphör-
ligen kommer och slickar sitt verk, försvagar man det, trubbar
af det, torkar ut det, beröfvar det dess blommor, i stället för
att förbättra och fullkomna det ». 1 Men i synnerhet hade ro-
mantiken en blind dyrkan af det omedelbara, oreflekterade, och
ett förnämt förakt för det tålmodiga arbetet och den beräk-
nande affilningen. Däri hade den utan tvifvel orätt, och det
skulle vara en olycka, om så ej vore. Ty om god stil endast
vore den omedelbara ingifvelsens verk, skulle ingen kunna
blifva god stilist utom de få, som af naturen fått den sällsynta
gåfvan af en liflig och snabbt verkande fantasi ; stilkonst skulle
icke kunna läras och utvecklas, då det spontana arbetet hos
de där få goda stilisterna ej kan analyseras och då andra skrif-
vande icke skulle hafva något organ att upptaga stilkonsten
med.

Men måhända kan det med rätta sägas, att den omedel-
bara stilen är mera personlig, mera präglad af karakter, något
som visserligen icke behöfver innebära skönhet eller mönster-
gillhet, men som i alla händelser är ett intressant uttryck af
naturkraft och psykologisk egenart Det sammansatta, mång-
skiftande, af dagrar och skuggor blandade i en personlighet
träder naturligtvis mera fram i en stil, som är mindre reflek-
terad och i följd af hastigheten och förtroendet till inspirationen
mindre tuktad, än i den, som genomgått en strängare gransk-
ning. »Då man ser den naturliga stilen, säger Pascal, blir
man förvånad och förtjust; ty man väntade att finna en för-
fattare, och man finner en människa ». 2 Ett godt exempel här-
på ger Victor Hugos stil, i synnerhet hans prosastil, som på

1 Se Rcvue politiqtte et litteraire 6 au g. 1898 s. I.

2 Petisées, art. VII.

A

Digitized by

Google

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

105

ett i ögonen fallande sätt afspeglar ojämnheterna i hans karak-
ter; under det Göthes och Walter Scotts stil är lugn och jämn,
motsvarande deras harmoniska läggning. Men om denna stil
har sitt behag hos de få, för hvilka den kan lyckas, har den
också sina olägenheter. Framför allt skulle den, om den blefve
allmän, till stor del upphåfva den gemensamhet, som dock
måste finnas i stilen såväl som i språket, för att den skall vara
ett meddelelsemedel. Den är en art af impressionism, hvars
nyckel ofta blott konstnären och en eller annan hans själafrände
besitta.

Sedan romantikens dagar har emellertid arbetssättet blif-
vit ett annat. Äfven mången, som har en begåfning af samma
art som de nyssnämnde förfa ttarne, förlitar sig ej därpå. Så-
dant var fallet med Alphonse Daudet, sådant är det med Emile
Zola. Den ström, som kunde flyta nästan omedvetet i deras
pennor, hejdas, granskas och underkastas sofring och ändring.
För visso, arbete skämmer ingenting; det kan man våga på-
stå utan att gå så långt som Buffon, som förklarade, att snille
endast är tålamod.

De allra flesta sakna emellertid den omedelbara begåf*
ningen; de behöfva ej därför vara underlägsna som stilister.
Bland exempel, som litteraturhistorien erbjuder oss därpå, skola
vi längre fram finna flere från den tid, som här behandlas; för
tillfallet må vi nöja oss med de intressanta fenomenen Rous-
seau och Manzon i.

Rousseau berättar själf: »Denna långsamma tankegång har
jag icke blott i samtalet, utan äfven när jag är ensam och när
jag arbetar. Mina tankar ordna sig i mitt hufvud med den
otroligaste svårighet: de fara omkring i oklar gestalt, de jäsa
så att de uppröra mig, upphetta mig, bringa mitt blod i svall-
ning; och midt i denna upprördhet ser jag ingenting klart, kan
jag q skrifva ett ord; jag måste vänta. Småningom lugnar
sig denna häftiga rörelse, detta kaos ordnar sig, hvar sak kom-
mer på sin plats, men sakta och efter mycket jäktande och
förvirring. Däraf kommer sig den ytterliga svårighet, jag har
att skrifva. Mina manuskript äro fulla af utstrykningar, öfver-
skrifningar, tillsatser och oläsligheter, hvarigenom de åskåd-
liggöra den möda, de kostat mig. Det finnes icke ett, som

Digitized by ^ooQle

io6

JOHAN VISING

jag ej skrifvit om fyra eller fem gånger, innan jag lämnat det
till tryckeriet. Jag har aldrig kunnat arbeta med pennan i liand
vid mitt skrifbord; det är under promenader, i berg och skogar,
det är nattetid i min säng och under sömnlöshet, som jag
skrifver i min hjärna. Man kan tänka sig, huru långsamt det
går, i synnerhet hos en man, som alldeles saknar ordminne och
som aldrig kunnat lära sig sex verser utantill. Det finns många
satser, som jag vändt och snott i mitt hufvud fem, sex nätter,
innan de voro möjliga att sätta på papperet Däraf kominer
sig också, att jag lyckas bättre i de verk, som fordra arbete,
än i dem, som böra utföras med en viss lätthet såsom bref, en
stilart som jag aldrig kunnat träffa och som det är mig ett
straff att sysselsätta mig med. Om de obetydligaste saker
skrifver jag icke ett bref, som icke kostar mig timmars an-
strängande arbete; om jag vill skrifva direkt hvad som faller
mig in, kan jag hvarken finna någon början eller något slut;
mitt bref blir då ett långt och oredigt svammel, som man
knappt kan förstå ». 1

Manzonis stilistiska arbete, eller snarare hela författare-
skap, karakteriseras af en liknande långsamhet och successivitet
Tack vare behållna autografer och anteckningar har man myc-
ket noga kunnat sätta sig in i hans tillvägagående såsom för-
fattare. Det skildras af en af hans biografer 2 på följande sätt:
»Sedan den första eggelsen sålunda blifvit gifven, sökte Man-
zoni icke, såsom man skulle vänta, genast omsätta sin idé i
poetisk form. Tvärtom synes han i de flesta fall länge hafva
tänkt öfver den och betraktat den från olika sidor, riktat den
på nya synpunkter och först småningom och försiktigt hafva
böljat omforma den i verser och strofer. Sällan eller aldrig
vågade han utföra något med ledning endast af sin subjektiva
känslostämning. Äfven om han utgick från en abstrakt tanke
eller en lyrisk känsla, synes han sedan alltid hafva velat fästa
den vid en mer eller mindre episk kärna eller liksom belysa
den genom att utveckla den i sammanhang med en historisk
eller mystisk händelse; och då hans dikter alla äga en mer

x Confessiorts I, 3.

2 Helmer Key, AUssandro Manzoni (1894), s. 22.

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

107

eller mindre religiös prägel, var det därför helt naturligt för-
nämligast i Bibeln, som han härutinnan sökte finna stöd för
utvecklingen af sitt ämne. Sedan det inre sammanhanget där-
efter med anslutning till någon episk händelse börjat gestalta
sig, synes Manzoni, oaktadt han . . . teoretiskt förkastade den di-
rekta efterbildningen, icke desto mindre stundom äfven för
diktens omklädnad i ord och bilder hafva sökt efter vissa yttre
hjälpmedel. Innan han ännu nedskref något, vidtog nämligen
ofta ett slags materialsamling af till ämnet passande uttryck
och bilder. Åtminstone gäller detta om hans Inni Sacri, för
hvilka han, innan han skred till utförandet, tydligen först bru-
kade samla de bibelställen, som han tänkte använda, hvilket
likväl icke hindrar, att han vid nedskrifningen sedan kan hafva
ändrat sig, så att han uteslutit en del af det samlade materi-
alet och medtagit annat, på hvilket han ej förut tänkt.»

Till detta, som närmast skildrar hans poetiska teknik, må
från samma källa fogas en beskrifning af hans arbetssätt som
prosatör: »När Manzoni ville behandla ett ämne, utföra en un-
dersökning, tyckes han . . . alltid först på papperet hafva an-
tecknat hufvuddragen, stundom, liksom vid dikternas utförande,
endast såsom förslag och vanligen medtagande några flera syn-
punkter än han sedan använde. Han nedskref därefter liksom
på försök det angifna innehållet, ofta i största hast och icke
sällan med flere luckor i tankegången. Det nedskrifna omar-
betades flera gånger; de mindre viktiga synpunkter, som råkat
medfölja första gången, uteslötos, nya, mera “betydande, tillädes.
Bonghi påpekar, att han aldrig synes hafva kopierat en kladd
sådan som den var, men att han vid hvaije omskrifning mer
eller mindre ändrat och modifierat den. Det tidigare utkastet
tjänade således så att säga till trappsteg för det senare, som
alltid vunnit genom tankens större precision och framför allt i
regeln var betydligt mera sammanträngdt och koncentreradt.
Den strängare begränsningen af ämnet visade sig på detta sätt
hos Manzoni först så småningom under arbetets gång .» 1

Ingen vill väl dock förneka, att både Rousseau och Man-
zoni tillhöra världslitteraturens yppersta stilister, eller att deras

1 A. a. s. 224.

Digitized by

Google

JOHAN VISING

i 08

stil gör ett lika godt intryck af naturlighet , 1 mjukhet och har-
moni som någon annans. Manzoni har en gång ställt sig vid
sidan af Victor Hugo och Lamartine, dessa den omedelbara
inspirationens skalder, då han liksom de besjöng Napoleon I;
och det visar sig den gången, att han, den långsamt arbetande,
som gräfde och letade efter sin stil som en guldgräfvare efter
sitt guld, är den mest poetiske af de tre.

*

♦

Således behöfver icke stil, icke ens den yppersta stil, vara
ett spontant utflöde af en specifik begåfning. Den kan äfven
af en rik känsla och en hög intelligens — invita Minerva lär
väl intet godt kunna uträttas — arbetas fram, förvärfvas och
läras, liksom i allmänhet ett konstnärligt utförande, det må
vara på hvilket område som helst Detta visas också däraf,
att mången som debuterat som klåpare, med arbete drifvit
upp sig till en stor konstnär.

Detta är nu ett lyckligt förhållande icke blott för individer,
utan äfven, därigenom att erfarenhet lägges till erfarenhet och
resultat till resultat, för folken eller de olika litteraturpeiiodema,
som sålunda kunna vinna, måhända inom en viss gräns, en
stigande utveckling af sin konstskicklighet och sin stil. Det
instinktiva kan icke meddelas och utvecklas, kan icke blifva
utgångspunkt för nytt och icke resultat af undan gjordt: djuren
må hafva hur förunderlig instinkt som helst, de utvecklas ej.

Ett storartadt exempel på ett samhälles eller en litteratur-
periods uppsving i stilistisk konst är Frankrikes i det XVII
århundradet. Icke blott är steget framåt utomordentligt stort
och påtagligt, det har äfven haft den mäktigaste verkan på
nästan hela den bildade världen, och det är mera tillgängligt
för studium och iakttagelse än sådana utvecklingar i allmänhet
pläga vara. Det har därför sitt särskilda intresse att närmare

1 Just ett intryck af omedelbar naturlighet eller naivitet göra La
Fontaines dikter; och man vet dock, att ingen sökte sin stil och utarbetade
sina verser med mera omsorg och tålamod än han.

Digitized by VjOOQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST 109

skärskåda den $tilutveckling, som ägde rum i Frankrike under
nämnda period; och det är icke blott teoretiskt intressant, det
är också praktiskt särdeles nyttigt för hvilket annat samhälle
och hvilken annan litteraturperiod- som helst.

II.

Man måste utgå ifrån att den franska stilen i det XVI
århundradet var outvecklad och representerade en låg konst-
närlig ståndpunkt och att däremot stilen i det XVII århundra-
dets senare hälft är fullt färdig, så färdig som en stil kan
blifva och jämbördig i konstnärligt värde med vår tids.

För fastställandet af dessa fakta äro vi icke uteslutande
hänvisade till den smakriktning som behärskar oss och som
möjligen genom tidsafståndet kan blifva utsatt för att missför-
stå de gamla författarne; vi kunna stödja oss på omdömesgilla
män från alla tider. Redan Montaigne förklarade om sin tids
skriftställare: »De äro alltför djärfva och hänsynslösa för att
följa den allmänna stråkvägen; de hafva en brist på fyndighet och
urskiljning, som är deras olycka; de ådagalägga blott ett
eländigt fikande efter märkvärdigheter, efter krystade och
förnuftsvidriga omskrifningar, som i stället för att höja, draga
ned ämnet. Om de blott vinna några applåder genom sina
nyheter, bry de sig föga om, huruvida uttrycket är sant; för
att få använda ett nytt ord, öfvergifva de det vanliga, som
ofta är starkare och kraftigare.» 1

Den lärde kardinal Du Perron klagar öfver att »alla de
som skrifva nu för tiden, uträtta ingenting som duger. De
äro dumma eller excentriska» 2 och hans samtida Du Vair har
klart för sig, att den franska »vältaligheten» ligger nere3.

1 Essars III, 5*

7 Per r onia na, s. 180.

3 De féloquence frangoise .

Digitized by ^ooQle

I IO

JOHAN VJSING

Litet senare går Balzac strängt tillrätta* med XVI år-
hundradets störste skald Ronsard. »Han saknar ordningssinne
och urskiljning såväl i fråga om ord som ämne; han har en
outhärdlig djärfhet i att ändra och göra nytt, ett ofantligt
själfsvåld i att bilda dåliga ord och dåliga fraser, att kritiklöst
använda allt som faller honom in, oafsedt om det är utdömdt
af bruket eller det är vulgära gatord eller dunklare än den
mörkaste vinternatt eller mögligt och rostigt » 1

Hos La Bruyére träffar man följande skarpa kritik: »Ron-
sard och hans samtids författare hafva mera skadat än gagnat
stilen: de hafva hejdat den på dess väg till fullkomning och
utsatt den för faran att för alltid förlora och aldrig nå den.» 2

Slutligen må vi höra Voltaire. »Det fanns ännu ej (före
Ludvig XIV:s århundrade) något snille, som gaf franska språket
omväxling, välljud, renhet och värdighet i stilen. Några verser
af Malherbe läto endast ana, att språket var i stånd till storhet
och kraft; det var allt. De begåfvade andar, som skrefvo latin
mycket bra, såsom presidenten de Tliou, kansleren L’Hospital,
voro ej desamma, då de behandlade sitt modersmål, som var
uppstudsigt i deras händer. Fransmännen voro äunu blott be-
römvärda genom en viss barnslighet, som utgjort den enda
förtjänsten hos Joinville, Amyot, Marot, Montaigne, Régnier
och den Ménippéiska satiren: denna barnslighet stod bra nära
regellöshet och klumpighet. »3

Dessa allmänna omdömen äro mycket betecknande och an-
gifva i stort svagheterna och underlägsenheten i det XVI århun-
dradets stil. Lika litet tillfredsställande är den, om man ser
den i sömmarne, om man gör sig besvär att i detalj granska
några af den tidens representativa författare. En sådan detalj-
granskning kan emellertid ej få rum här; det må vara nog att
hänvisa till ett verk, som i detta hänseende är synnerligen
upplysande.

Ett sexhundrasidigt band dikter af Desportes, Ronsards
förnämste lärjunge, har rad för rad kommenterats i marginalen

1 Entretien XXXI.

2 Caractercs . kap. I.

3 Siécle de Louis XIV, kap. XXXII.

Digitized by CjOOQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

i j j

af ingen ringare än Malherbe, och detta sålunda behandlade
häfte har kommit till eftervärlden. 1 Att elakhet och pedanteri
förestafvat åtskilliga af Malherbes anmärkningar och att de
därför ej alltid äro betydelsefulla eller rättvisa, torde medgifvas
af enhvar, som tagit kännedom om dem; men å andra sidan
äro de vanligtvis riktiga och ställa Desportes’ och hans sam-
tidas stil i dess rätta ljus. Några exempel må anföras.

Mot stilens renhet försyndar sig Desportes ofta; han ger
grammatiken den ena örfilen efter den andra. Sålunda ute-
lämnar han gärna artikeln; han böjer verb felaktigt eller icke
så som bildadt folk brukar böja dem; han skrifver, om det
behöfves för hans vers, tu chasse’ i stället för tu chasses, o. s. v.

Med klarheten är det också illa ställdt. Desportes berät-
tar t ex. i en dikt, att den dagen, då han skulle blifva träffad
af kärlekens ödesdigra slag, han gick ut intet ondt anande,
men föll och skadade sig; han lade ej märke till det, men än-
dock ansåg han rådligast att återvända. Malherbe påpekar
naturligtvis den i ögonen fallande motsägelsen mellan att
Desportes ej märkte sitt fall och att han ansåg det såsom ett
olyckligt förebud, som borde förmå honom att vända. På ett
ställe låter Desportes sin älskarinna säga: »Där låg jag i gräset
ofta väntad af min trogna vän»; det var gifvetvis hon, den
stilla liggande, som väntade, han, den kommande, som var
väntad.

Precisionen eller användningen af träffande ord och lik-
nelser saknas ej sällan. Det är icke synnerligen lyckadt eller
smakligt att säga om en ung man med frisk hy, röd mun
och lifliga ögon: »med ett ord han liknade en blomster-

strödd äng.»

Öfverflödighet i ord och onödig tillsats af svaga uttryck
förekommer. Sedan man sagt »odödlig», är det onödigt att
tillägga »varaktig», det är en chcville , ett öfverflödsord, för
rimmets skull. »Han vänder och snor sig» har ett ord för
mycket; o. s. v.

1 Detta häfte har gifvit uppslag till en utförlig och lärorik studie af
F. Brunot, La doctrine de Malherbe (Paris 1891).

Digitized by VjOOQle

112

JOHAN VISING

Ordföljden är olämplig, då Desportes t ex. säger: »Bind
dessa händer med starka kedjor, Ack som tagit från mig mitt
förstånd», och vill, att som skall syfta på händer. Dylika och
andra syntaktiska fel äro ej sällsynta. 1

Emellertid händer det, att man från de svaga stilisterna
i XVI århundradet undantager Montaigne. Man kan om ho-
nom få höra uttryck sådana som: »Han tjusar oss genom be-
haget af en ytterst liflig stil, som är full af lyckade fynd och
angenäma bilder, hvilka gifva ny friskhet åt hans olika ämnen . . .
Vid framställandet af sina tankar förstår Montaigne att pryda
dem med alla de tillgångar, hans rika ande erbjuder. Än är
hans uttryck fullt af naturlighet, än blixtrar en bild fram och
hänför ögat. Ingen har någonsin haft mera tjuskraft i för-
ståndets tjänst» 2 Detta kan nog vara sant, men det är ej hela
sanningen, hvilken ej får förtiga Montaignes stora stilistiska
fel. Riktigare och rättvisare har hans stil karakteriserats af
E. Faguet:3 »Det är samtalets stil, men mycket omsorgsfullt
utarbetad, ty Montaigne tycker om att skrifva; men utarbetad
med hänsyn till tanken hellre än till stilen, hvilket är det
rätta sättet. Det synes som om Montaigne sökte omsorgsfullt,
ej att kläda sin tanke, men att visa den helt naken, hvilket är
mycket svårare.»

I själfva verket hör Montaigne till dem, som i en ut-
präglad personlig stiH erbjuder oss ett intressant psykologiskt
studium, utan att därför vara omedelbar som Victor Hugo, ty
han arbetade långsamt. Men om Montaigne häri har ett före-
träde framför sina samtida, hindrar det icke, att man mot honom

1 Dessa och mångfaldiga dylika exempel finnas hos Brunot, a. a. s.

162 ff.

3 P. Bonnefon i Histoire de la langue et de la littérature franfaise III, 45&

3 Seizicme sitcle, s. 417.

4 Den mest personlige, lynnige skriftställaren jämte Montaigne år
naturligtvis Rabelais. Därför har äfven han jämte aU beundran fått uppbära
mycket klander. En så kompetent domare som Ea Bruyére säger om honom
bland annat: » Rabelais i synnerhet är obegriplig; hans bok är, man måsäga
hvad man vill, en olöslig gåta; den är ett vidunder med en skön kvinnas
anlete och en orms eller något än fulare djurs fötter och svans». ( Caracterts ,
kap. I.)

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST 113

kan rikta flertalet af de allmänna och enskilda anmärkningar,
som i det föregående gjorts mot XVI århundradets stil i gemen.

Han skrifver ej alltid ren franska; patenostre , debte , ren -
contrc göras till maskuliner; jouir konstrueras transitivt (la
santé que je jouis; Vamitié est jouie, o. s. v.) 1

Han är ej sällan oklar: det beror hufvudsakligen på hans
vårdslösade, ofta oformliga satsbyggnad, som lämnar läsaren i
ovisshet om huru orden sammanhöra; det beror också på åt-
skilliga den tidens vanliga syntaktiska företeelser, såsom an-
vändandet af il, ils, son, leur etc utan tydlig hänvisning, ett
liknande bruk af substantiv, t. ex cet enfant, då det menas
»den gosse, om hvars uppfostran här talas». Slutligen är
Montaigne oklar genom ett individuelt — om också därigenom
verkningsfullt — användande af ord och talesätt och genom
sitt starkt bildlika språk. Denna oklarhet ökas därigenom att de
mest olika bilder ställas samman eller tillåtas gå in i hvarandra, t.
ex. »Vår själ rör sig endast i förlitande på andra, emedan den är
bunden och hejdad af beundran för andras idéer, sia f och fånge
under auktoriteten af deras exempel; man har gjort oss så under -
dåniga under bojor, att vi ej mera kunna gå fritt; vår kraft
och frihet är utsläckt* ; eller det visar sig oegentlighet och smak-
löshet i bilderna, såsom i det nyss nämnda »underdåniga under
bojor» (assubjectis aux cordes) eller i t ex. »sanningen födes i
händerna på motståndaren» 2 ; eller en viss, stundom släpig mång-
ordighet framträder i talrika tavtologier och onödiga synonymer
såsom i följande uttryck tätt efter h varandra i samma kapitel :3
höja eller underhjälpa uppfinningsf örmågan ; planen och utkastet;
återtagna och upprepade ; antingen djärft eller oförväget; lärare
och mästare; oredan och oordningen ; enfald och dumhet, o. s. v.

Detta är för öfrigt ingalunda första gången, som Mon-
taignes stil utsättes för kritik. Balzac, som medgifver, att
Montaigne har för tiden oväntade behag och skönheter, finner
å andra sidan, att hans stil måste bära prägeln af århundradets

1 Desst exempel ur ett bref af Estienne Pasquier (Lettres XVIII), hvil-
ken skarpt förehöll Montaigne själf hans gaseogniska provinsialismer.

7 Dessa exempel äro från Essais I, kap. XXV (>De Tinstitution des
enfants»).

3 Kap. X af Essais II (»Des livrés*).

GöUb. Högsk. Ärsskr. IV: 3 . 8

Digitized by ^ooQle

JOHAN VISING

1 14

och Gascognes fel. »En man, som har rundt omkring sig
dåliga exempel och intet bistånd af skickliga män, skulle han
väl kunna försvara sig mot ett helt folk?» 1

Nicole något senare och Malebranche därefter hafva ej
varit mildare.

Alltnog äfven de bäste af XVI århundradets författare
läto komma sig svåra stilfel till last Kritiken hade ej rätt
vaknat, de arbetade för litet på sitt skriftställeri och den lilla
konst, de nedlade därpå, är ej höjd af smak. Därför blifva de
påtagligaste och vanligaste felen: ungefärlighet i ordvalet; om-
sägningar, upprepningar och öfverflödsord; torrhet och brist på
omväxling i uttryck och ordföljd; användning af uttryck och
bilder, som ej äro stilenliga, så att högt och lågt blandas om
hvart annat och hvardagligheter släppas in i den högtidligaste
framställning; 2 periodernas och syntaxens oklarhet

* *

*

Helt annorlunda är det i det XVII århundradets senare
hälft Då föreligga Corneilles, Racines, Moliéres, La Foutaines
dikter, Pascals, La Rochefoucaulds, La Bruyéres, Bossuets
och Fénelons prosa. När man citerar dessa namn, behöfver
man icke mer citera några omdömen; det vore, såsom deras
vän pater Bouhours säger, lika löjligt, som om man nämnde
Cicero och Virgilius och tilläde, att de voro goda författare.3

Men det kan vara värdt att lägga märke till, att dessa
författares stil alltsedan stått sig såsom mönster och är i huf-

1 Entretien XIX.

2 De märkligaste exemplen härpå finner man hos den fromme teologen
Saint Fran^ois de Sales. Han jämför Guds godhet med ömheten hos en
amma, »som stryker honung på sin bröstvårta»; han säger: »I veten, i hvilken
sås Gud har satt er, i hvilken ställning» ; eller: »Vår Herre är den store
evige prest, öfver hvilken Guds kärleks dyrbara och ljufliga smöijelse ut-
gjutits, och vi, som äro liksom hans hår eller hans skägg, böra få del af
denna heliga smöijelse . . . Man kan säga, att vi äro liksom vår store
prests kläder, på hvilka den heliga kärlekens dyrbara smöijelse neddroppar, »
o. s. v.

3 Bouhours, Remarques nouvellcs sur la langue franfoise (1676, Aver-
tissement).

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

ii5

vudsak våra dagars franska stil. Icke såsom skulle icke för-
ändringar hafva inträdt: en tid, strax efter det stora seklet, var
där möjligen någon eklips; sedan hafva de materiella framste-
gen, de djupa andliga rörelserna och äfven de ytligare moderna
gjort sin verkan, som visar sig i synnerhet i ordförrådets rik-
tande och betydelsernas specialisering, i framställningens pris-
matiska mångfald och skiftning, särskildt dess rika realism, i
känslans höjande, metonymiernas och metaforernas rikare till-
flöden och växling. Men de stora dragen : det kärleksfulla ar-
betet, renheten, klarheten, smaken och elegansen, äro den fran-
ska stilens traditioner från Ludvig XIV:s dagar till våra och
berättiga för visso Renans ord: »Ingenstädes skrifver man så
bra som i Frankrike; ingenstädes har man fått i arf en sådan
skatt af godt språk och så förträffliga stilregler .» 1

Naturligtvis är det icke meningen att säga, att ens denna
stil är felfri, i sträng mening fullkomlig. Ingenting vore lät-
tare än att t ex. hos den store Comeille uppvisa fel och svag-
heter. I stort sedt har man också både fordom och nu riktat
ganska omilda slag åt den franska stilen såväl från Ludvig
XIV:s tidehvarf som från följande sekel. Redan La Bruyere
anmärker, att »man är slaf under ordföljdens regler ; 2 »och sam-
ma anmärkning jämte många andra återkommer hos Fénelon.
Han riktar sig visserligen egentligen mot språket, men på
samma gång träffas stilen, då han säger: »Man har utarmat,

uttorkat och hindrat vårt språk; det vågar aldrig gå fram an-
norlunda än efter grammatikens noggrannaste och likformigaste
metod: man ser alltid först ett substantiv, som leder sitt ad-
jektiv liksom vid handen; verbet felar ej att komma efter,
omedelbart följdt af ett adverb; och verbets rektion fordrar ge-
nast en ackusativ, som aldrig kan ha mer än en plats ».3 Man
har slutligen också gjort den anmärkningen, att denna stil, som
är idel klarhet, icke är poetisk, d. v. s. icke passar för lyrisk
poesi, som gärna trifves i klärobskyren, i ovissa, drömmande,
anande antydningar. Men detta torde vara misstag. Stilen så-

1 Questions c ont em po raines, s. 93 (1868).

2 Caractéres , kap. I.

3 Lettre sur les occupations de V Académie Franfaise.

Digitized by ^ooQle

JOHAN VISING

1 1 6

som sådan kan ej vara så stereotvpiskt klar, att den ej tillåter
den författare, som det vill, att insvepa sig i dunkel eller stanna
vid antydningar. Men det är de franska författarne, som icke
hafva de germanska lyriska stämningarna, de oklara drömmeri-
erna och känslomystiken. De hafva lärt sig af Descartes, att
»det är stilfel lika så väl som tankefel att lägga an på känslan.» 1
Emellertid gör sig kritikens röst knappast hörd vid sidan
af det allmänna lofvet, som erkänner, att den franska stilen
från Ludvig XIV:s tidehvarf fullt påfyller det estetiska måttet
och är jämbördig med den bästa stil, som någonsin åstadkom-
mits.

* *

*

Hvilka äro nu de förhållanden, som af den underhaltiga stilen
vid XVII århundradets början gjort den fulländade stilen vid
århundradets midt?

När jag söker besvara denna fråga, framställa sig följande
omständigheter såsom hufvudorsaker till denna snabba och
grundliga stilrevolution: höjningen af allmänbildningen och sma-
ken; uppmärksamhetens starka riktning på stilen; nitälskan /ör
språkets förädling; sysselsättningen med de antika författarne ;
de filosofiska rörelserna.

III.

«

Såsom en allmän förutsättning för att en god stil skall
kunna uppstå och för att den skall uppfattas och sålunda kunna
trifvas och fortplantas, måste man antaga en betydlig grad af
allmänbildning och specielt af smak eller estetisk uppfattning.
Till denna bildningsgrad kom Frankrike i det XVII århundra-
det Låtom oss i korthet erinra oss, hvilka företeelser små-
ningom fört därhän.

1 Om de moderna symbolistema vore att taga på allvar, skulle de
naturligtvis utgöra ett enormt undantag.

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

Under det XVI århundradet genom gicks världen af de
stora bildningsrörelserna humanismen och renässansen. De hade
tidigt visat sig relativt inhemska i Frankrike i de betydliga
lärda studierna och i den nationella arkitekturen. Men till
detta kom en än mäktigare strömning från det vida förutkomna
Italien. Redan Karl VIII och Ludvig XII hade dragits dit
med oemotståndlig tjuskraft och där blifvit vittne till en för-
fining och en konstnärlighet, som de knappt drömt om. Frans I
sökte draga till sitt hof så mycket som möjligt af den ita-
lienska härligheten. Om han ej till fullo förstod den, var hans
beundran därför ej mindre djup: han låter mottaga en tafla af
Rafael med kungliga hedersbetygelser.

Då Katarina af Medicis gör sitt intåg i Frankrike (1533),
öppnas alla portar för italienskt inflytande, och i Paris uppstår
hvad man kallat det lilla florentinska hofvet». 1 Seder, smak och
konstriktning bestämmas af de öfverlägsna italienarne, Castiglio-
nes Hofmannen blir lagboken för den högsta Parisersocieteten och
upplefver i fransk öfversättning fyra upplagor på tolf år (1537 —
49). Om icke detta medförde någon djupgående förädling, verkade
det dock en yttre förfining, som Castiglione själf hållit för så nöd-
vändig och förutsett. Han hade i Hofmannen förklarat fransmän-
nen för barbarer, men hoppades, att med huset Valois mera hyf-
sade seder skulle blifva gängse. Katarina införde också efter mön-
stret af italienska conversazioni litterärt-artistiska cirklar, där det
kvinnliga elementet var talrikt representeradt. Visserligen var
det italienarne som där lyste på fransmännens bekostnad, och
ännu röner icke fransk litteratur och stil någon genomgripan-
de verkan af förfiningen. Ty Ronsards och Plejadens reform
och nyheter röja mera en famlande sträfvan mot höga och ädla
mål och en försöksanvändning af många och starka medel än
något tydligt resultat af skönhet och elegans.

Med tiden sjönk dock åter tonen vid hofvet, på samma
gång som det italienska inflytandet stäfjades eller förvreds.
Henrik III lämnade intrigen, lönnmordet och lasten alltför fritt
spelrum, och Henrik IV hade föga smak för vekare idrotter.
Först när Maria af Medicis blef regentinna och Richelieu den

1 Bourciez, Les tnceurs po lies et la littérature de cour sous Henri JI % s. 274.

Digitized by

Google

1 18

JOHAN VISING

ledande mannen, började den goda smaken åter komma till
heders. Äfven nu befordrades den i hög grad af utläudingar.
Liksom Concini styrde staten, styrde Marini den litterära sma-
ken, antingen han nu dikterade den från sitt hemland eller han
uttalade sig vid personligt besök. Äfven spanjorerna utöfvade
på denna tids seder, bruk och uppfattningssätt ett förfinande in-
flytande, som de länge grundlagt och genom Henrik IV:s vän,
den elegante Antonio Perez, gjort mycket betydande.

Hand i hand med det civilisations verk, som vi funnit vid
hofvet, gick det, som utfördes af åtskilliga privata bildnings-
cirklar. Betydelsefullast och noblast bland dessa var som be-
kant den italiensk-födda markisinnan Rambouillets salong. Den
ädla värdinnan var missnöjd med ytligheten i bildningen vid
det i grund och botten något plumpa och lättsinniga hofvet
och åsyftade större verklig sedlighet och mera gedigen artig-
het. Hon fick till bundsför vand ter och medarbetare i sitt verk
tidens bästa förmågor och elegantaste damer. Dessa sista med-
arbetare betyda mycket, ej blott för sedernas förmildrande, utan
äfven för smakens utbildning och specielt uttryckets och sti-
lens ans och sirlighet. Det vittnesbördet hafva de till och med
fått i amplaste form i en predikan från predikstolen af Fléchier,
som i ett griftetal öfver markisinnan Rambouillets dotter, herti-
ginnan af Montausier, yttrade: »Kom ihåg dessa salonger, som
man ännu betraktar med så mycken vördnad, hvarest själen rena-
des, hvarest dygden vördades i den oförlikneliga Arthénices (=
markisinnan Rambouillets) namn, hvarest man träffade så många
förnäma och förtjänta personer, som bildade ett utvaldt hof,
talrikt men ej blandadt, sedesamt men ej stelt, lärdt men ej
högfärdigt, förfinadt men ej affekteradt.»

Hvad som försiggick i Hotel de Rambouillet upprepades
eller efterbildades i många, slutligen tallösa, andra salonger
och »rueller» i Paris och i landsorten, om också dessa kretsar
ej höllo samma höga ton och stundom sjönko till karikatyr.
Därhän gick för öfrigt till slut hela detta salongsväsen; men
det hade då i allt fall fyllt sin betydande uppgift i mänsklig-
hetens utvecklingshistoria.

Ett specielt inflytande från främmande håll gaf åt de för-
nämas förfining ett alltför kraftigt understöd, för att det skulle

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

119

kunna förbigås. Det är herderomanen, som kom från Spanien
med Montemayors Diana (1545) redan i XVI århundradet och
från Italien med Marinis Adone , hvars sista och 45,000-de V ers
nedskrefs af författaren i Paris 1623. Man må säga hvad man
vill om det orimliga, det fadda och tråkiga i dessa och dylika
produktioner, säkert är att den idealistiska, eller hyperidealistiska,
grundtonen och den sirliga formen i dem var för den tiden en
ny tjusande uppenbarelse, som icke blott inverkade på littera-
turen, utan rent af omgestaltade umgängeslifvet Liksom i se-
nare tider förnäma fröknar, som läst Rousseau, skaffade sig
flockar af lamm att valla i sidenband i fädernas eleganta par-
ker, så lekte man i Hotel de Rambouillet och liknande kretsar
herde och herdinna och talade kärlek och lijärteangelägenheter,
såsom det talats i de kära romanerna.

IV.

Hvad som kan innefattas under ytlig bildning, d. v. s.
konsten att skicka sig, skönhetsuppfattning, smak, uttryckssätt,
hade således upparbetats ofantligt i jämförelse med föregående
århundrade. Visserligen har det endast visats i fråga om hofvet
och de kretsar, som närmare och fjärmare grupperades därom-
kring; men det gäller också endast dem, »de högsta tiotusen.»
Därutom (och stundom ännu därinom) härskade en påfallande
råhet; men det är icke heller därutom som litteraturen banar
sig väg och som vi gå att söka den goda stilen. Vända vi
oss från de allmänna förhållandena, den omgifvande miljön, till
speciellare företeelser, som inverkat på stilen, finna vi i främsta
rummet en påfallande stark riktning af uppmärksamheten på
stilistiska spörsmål.

Det har redan antydts, att de bildade sysselsatte sig myc-
ket med uttrycket eller stilen; i själfva verket var den ett huf-
vudföremål för deras omtanke. Anledningarna därtill voro flere.
Redan Ronsard och Plejaden hade i teori och praktik bragt

Digitized by v^ooQle

120

JOHAN VISING

stilfrågor på dagordningen; de fingo många anhängare, men
med tiden flere vedersakare, och så var diskussionen i full gång.
Italienarne kommo till Frankrike med hufvudet fullt af de ut-
trycksfinesser, som kallades concetti och som kulminerade i
marinismen; spanjorerna voro ej mindre hän vända åt samma
litterära sport, deras cultorism eller gongorism; och ytterligare
hade Antonio Perez själf i England fått denna förstärkt och
upplifvad af euphuismen.

»Slutligen kom Malherbe» — det är nästan omöjligt att
icke använda denna Boileaus fras — en man, som i landsortens
ensamhet och under sina motgångars tryck länge fick tillfälle
och anledning att noga öfvertänka sina verk äfven i deras
minsta detaljer, som af sin långsamma inspiration bereddes tid
därtill, som af sina ideers begränsning tvangs att lägga an på
formen, som slutligen efter en häftig brytning med den siste
berömde Ronsardisten, Desportes, fann sig särskildt manad att
granska och hårdt nagelfara hans diktning och skrifsätt Mal-
herbe blef sålunda genom omständigheternas makt stilteoretiker,
och han utbildade sig sedan konsekvent och medvetet såsom
sådan.

Alla de allmänna egenskaper, som man plägar tillägga
en god stil, fordrade han däraf : klarhet, renhet, noggrannhet
naturlighet, omväxling, enhetlighet. Han brännmärkte med sin
autoritära säkerhet och stränghet felen häremot och ej mindre
alla oegentligheter och förbiseenden i mindre detaljer och spe-
ciellare fall, såsom i fråga om uttryckets kraft, om bildernas
lämplighet och smakfullhet, o. s. v. Allt detta gjorde han dels
i den redan omtalade kritiken af Desportes, dels i bref och
andra skrifter, dels och förnämligast i de seancer, som han höll
i sitt hem med en beundrande författareskara, och som voro
verkliga lektioner och praktiska öfningar i stilkonst.

Han sökte äfvenledes att sätta siua teorier i praktik i
eget författarskap , 1 och han nedlade därpå en otrolig möda
och ett kolossalt arbete. Han behöfde, sade gäckande hans sam-

1 Knappast dock i sin prosa och ej heller i sina första dikter, hvilka
äro i gammal vanlig Ronsardistisk anda.

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISXA STIDENS UPPKOMST

12 1

tida, tio år för ett ode; 1 med afdrag för öfverdriften hade de
rätt i att hans långsamhet och petighet voro otroliga. Han
beskylldes därför också af motståndare för att ej vara skald, och
i synnerhet hånades han af Ronsards beundrarinna Mlle de
Gournay. Det är sant, ätt Malherbe icke hade mycket af skal-
dens förnämsta egenskaper, känsla och fantasi, och att hans
metod lade band på den schwung och de omedelbara känslo-
utbrott, som en författare till äfventyrs kunde hafva. Men detta
hindrar icke, att Malherbe genom teori och egen praktik fin-
polerade och bragte till en hög grad af fullkomning det in-
strument, hvarpå skalden, liksom hvarje skönlitterär författare,
spelar, nämligen stilen. Och om man beskyllde honom för att
åstadkomma »de léloquence poétique», så är detta från ute-
slutande stilistisk synpunkt sedt icke något fel. 2 Mera rättvist
ån belackarne dömde därför Ménage, då han sade: »Bland de

franska skalderna har nästan alltid Malherbe slagit mest an
på mig. Hans logiska tankegång, hans ädla uttryck, hans om-
växlande stil, hans välformade verser och framför allt detta
obestämda, som märkes och kännes, men ej kan uttryckas, gifver
honom utan tvifvel första platsen på vår Parnass. »3

Detta Malherbes arbete blef af största betydelse, emedan
det vann erkännande, understöd och allmän medverkan. Jord-
månen var ju så beredd i de litterära kretsarne, att intet kunde
blifva dem kärare än att lyssna till Malherbes ord- och fras-
kritik och att göra den efter: han blef den store mannen vid
hofvet och i Hotel de Rambouillet.

Bland Malherbes medarbetare framstå i synnerhet två,
Guez de Balzac och Voiture. De hafva desto större betydelse
som de lade konstnärlig måttstock äfven på prosan. Den var
af Malherbe något försummad; han tänkte i sina reformer och
i sin kritik nästan blott på poesien; för prosan skulle man ej
uppställa lika höga estetiska regler, menade han. Också är
han i sin prosa ofta tämligen ojämn och vårdslös.

1 Se Brunot, La doctrine de Malherbe, s. 150. Därsammastädes berättas
ock, att då han en gång ville trösta en vän, som blifvit änkling, med några
verser, dessa ej blefvo färdiga, förrän vännen gift om sig.

1 Se Brunot, a. a. s. 15 1.

3 Observations sur Malherbe (Préface).

Digitized by VjOOQle

122

JOHAN VISING

Balzac arbetade endast i prosa; utom det tillskott, som
han därigenom tillförde Malherbes teori, kom han äfven med
den nyheten, att han uttryckte sig vänligt ochhöfligtom alla,
äfven dem han kritiserade. Malherbe hade varit en häftig re-
volutionär med ytterlig skärpa i tonen: »dumt», »löjligt», »odug-
ligt», »galimatias», t o. m. »galimatias royal» voro hans van-
liga uttryck. För prosan arbetade nu emellertid Balzac både
teoretiskt och praktiskt Han upptager i sina Discours och
sina Entretiens ej sällan stilistiska frågor och framhåller efter-
tryckligt det eleganta uttryckets betydelse. Själf har han i
praktiken lagt an därpå, och det icke blott med stor möda,
utan med lika mycket framgång, så att han kan sägas vara
Frankrikes förste elegante prosatör. Såsom sådan beundrades han
också allmänt från den stund, då hans första brefsamling ut-
kom af trycket (1624), 1 ifvern att efterbilda honom blef,
såsom vanligt i sådana fall, både välgörande och, genom öfver-
drift, osund.

Den eleganta värdigheten hos Balzac ersättes hos Voiture,
både i hans vers och hans prosa, af en treflig gemytlighet.
Men den bar stämpel af tidens höjda smak, af Hotel de Ram-
bouillets esprit, af Malherbes och Balzacs och framför allt må-
hända af de italienska concettistemas lärdomar.

Emellertid äro både Balzac och Voiture blott föregångs-
män, ännu ej mästarne. Dels äro de ojämna och förmå icke
alltid och strängt att kontrollera sin egen smak; dels hade
de den falska grunduppfattningen, att stilen kunde vara själf-
ändamål. De hafva därför, i synnerhet Voiture, frambragt verk,
där formen, huru vårdad den är, ej tar sig godt ut, emedan den,
lik en vacker dräkt sittande på hängaren, ej uppbäres af något
solidt innehåll. Denna svaghet förråder Balzac själf på ett oför-
ställdt sätt då han, trots allt sitt tal på andra ställen om fi-
losofi och innehåll, 2 säger om Malherbe: »Han har visat, att
urvalet i fråga om uttryck och tankar är »vältalighetens»

1 Till och med Malherbe, som aldrig berömde någon, förklarade Bal-
zac för >det franska språkets återupprättare, den man, som tidigt böljat att
förfina stilen och med tiden borde föra den till fullkomning» (Brunot, La

doctrine de Malherbe , s. 583).

2 Se särskildt Discours J\

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST 123

grundval; och att till och med det rätta anordnandet af ord
och innehåll är viktigare än själfva innehållet och orden.» 1

Utom Balzac och Voiture fick Malherbe många andra
medarbetare, som dock voro mindre betydande såväl genom sin
förmåga som genom sitt inflytande på andra. Såsom teoretiker
återger Deimier i sin förtjänstfulla Académie de Vart poétique
(1610) och i andra skrifter Malherbes idéer jämte liknande per-
sonliga egna. 2 Såsom praktiska efterbildare uppträda flere
skalder af underordnad rang, Maynard, Racan, Trouvant, Co-
lombey, m. fl.

Mera betydelsefullt är det, att hela korporationer, som på
grund af sin uppgift hafva att syssla med litteratur, göra sig
Malherbes lärdomar till godo. Sådana korporationer äro de
andliga talarne, advokaterna och Franska Akademien.

Den andliga talarekonsten höjde sig verkligen småningom
före det stora mästerskapets tid, och detta därhän, att Voltaire
finner skäligt nämna biskop Jean de Lingendes såsom den
första talaren i stor stil och berättar den anekdoten, att Fléchier
ej försmådde att upptaga ett helt parti ur ett tal, som Lingendes
hållit 1630.3 En liknande höjning af sin konst visa advo-
katerna, och en lika förnämlig representant hafva de i Olivier
Patru, som enligt Voltaire bragte »ordning, klarhet, måttfullhet,
elegans i föredraget ».4

Slutligen har ock Franska Akademien i sina tidigaste år,
trogen däri traditionerna från Conrarts salong, med förkärlek
sysselsatt sig med stilistiska frågor; de voro de hufvudsakliga
ämnena för dess diskussioner. De direkta resultaten däraf äro
ej betydliga: Les sentiments sur la tragicomédie du Cid (1638)
äro ju ett mycket medelmåttigt verk; men denna sysselsättning
visar, h vilken betydelse teoretiserandet öfver stil och angelägen-
heten om dess fullkomning hade i de förnämligaste kretsar.5

1 Citeradt i Histoire de la langue et de la littérature franfaise IV', i o.

7 Om Deimiers förhållande till Malherbe se Brunot, La doctrine etc.
5. 574 f.

3 Siecle de Louis XIV, kap. XXXII.

4 Ibidem .

5 Om predikanters, advokaters och den tidigaste Akademiens medverkan
till den franska stilens utbildning må man se vidare A. Frémy, Essai sur les
variations du styU franfais au dix-septiéme siecle (Paris 1843 ), kap. VI, VIII.

Digitized by ^ooQle

124

JOHAN VISING

V.

Mycket nära det direkta arbetet på stilen står ifrandet för
språkets ordnande och förädlande. Språk och stil äro ju så
nära besläktade — de äro såsom färgerna och konsten att an-
vända dem — att de, hvilka i det föregående karakteriserats
såsom stilförbättrare, på samma gång kunna kallas språkför-
bättrare. Var icke Hotel de Rambouillet en språkdomstol, där
ords och vändningars vara eller icke vara afdömdes efter
vidlyftiga anklagelser och försvarstal? Och bestämde ej Fran-
ska Akademiens statuter framför allt, att Akademien skulle
vårda sig om språket? Då Balzac gaf Malherbe vedernamnet
le tyran des mots et des syllabes ) menade han därmed lika mycket
språkrensaren som stilteknikern.

Sålunda sökte man, och framför andra Malherbe, att reg-
lera ordförråd, former och syntax.

I ordförrådet gällde det hufvudsakligen att utmönstra en
mängd ord, som införts under det föregående århundradets neo-
logistiska raseri, men som voro onödiga eller svårförståeliga
eller illa formade; det gällde också att rödja ur vägen arkaismer,
provinsialismer och lånord eller stötande och oanständiga uttryck.
Föga kom det däremot i fråga att rikta ordförrådet; pretiöserna
tenderade väl, i motsats mot Malherbe, i någon mån därhän;
men egentligen var det i ordförbindelsen eller frasen, som de
älskade nyheter, hvilket redan är snarare stil än språkändring.
Äfven lät man sig angeläget vara att bestämma och mot hvar-
andra begränsa olika ords betydelse, t. ex. consommer vid sidan
af consutncr , contraire och différent, o. s. v.

I grammatiken fanns det god plats för en ordnare; det
förgångna århundradet lät skilda och stridiga former stå vid
sidan af hvarandra och sammanfogade orden än så än så. I det
XVII århundradet blef där ett strängt reglementerande, i syn-
nerhet i Malherbes skola. Han bestämde pluralformen af åt-
skilliga substantiv och adjektiv, genus af flera substantiv, skilde
qui från que , fixerade flera verbs böjningssätt, o. s. v.; han drog
upp en mängd syntaktiska regler, bland hvilka särskildt märkas
de om ordföljd och kongruens, de om personalpronominas ut-
sättande och dessa famösa regler om participets böjlighet, hvilka

Digitized by

Google

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

125

ännu i hufvudsak äro gällande; med ett ord Malherbe, under-
stödd af sina vänner, reformerade i grund den franska gramma-
tiken 1 . Han gick därvid tillväga med den radikalism och den
absolutism, som utmärkte allt hans görande och låtande, och
gjorde därmed litteraturspråket en stor och behöflig tjänst Det
är öfverflödigt att påpeka, att det franska språket i sin kärna,
som är det af mängden talade, folkbildade språket, ej härigenom
omskapades, ty det låter sig ej behandlas med tvång från vissa
individer, såsom litteraturspråket.

Såsom betydande medarbetare till Malherbe i hans reforma-
toriska verksamhet på språkets område, äro särskildt att nämna
Maupas och Oudin. Den förre utgaf redan 1607, den senare
1632 en Grammaire , och båda visa sig i hufvudsak hafva
Malherbes uppfattning. Men de skulle båda snart öfver glänsas
af Vaugelas, hvars Remar ques visserligen först 1647 trycktes,
men som dessförinnan i många år verkat nästan lika utbredt
och lika eftertryckligt som en bok.

I mycket sammanfaller naturligtvis Vaugelas’ arbete med
Malherbes, d. v. s. afser stilen jämte språket. Men under det
Malherbe utgick från en fullt litterär-estetisk utgångspunkt,
d. v. s. från poetikens, var för Vaugelas den språkliga syn-
punkten den hufvudsakligen bestämmande. Han säger i sitt
företal: »Min plan är icke att reformera vårt språk, att afskaffa
ord eller att göra nya, utan blott att visa det goda bruket af
dem som finnas, och, om detta är tvifvelaktigt eller okändt,
att göra det klart och bekant». I själfva verket gäller det allra
största flertalet af Vaugelas’ anmärkningar enstaka ord, deras
lämplighet eller olämplighet och deras form; många beröra
också syntaktiska företeelser; men några hafva en direkt stili-
stisk innebörd, såsom särskilda artiklar om stilens renhet, klarhet,
behag, måttfullhet och omväxling. Emellertid synes det lämp-
ligare att gifva Vaugelas plats bland språklagstiftarne.

Hvad han gjort såsom sådan har varit utomordentligt
betydelsefullt. Själf har han uttryckligen reserverat sig mot
att uppfattas såsom lagstiftare. Han säger sig blott hafva ta-

1 De grundliga reformerna i rättskrifningen beröra ej språkets väsen,
blott dess afbildning och hafva ej med stilen att göra.

Digitized by ^ooQle

126

JOHAN VISING

git vara på »hvad han sett och hört*, och han anför oftast andras
uttalanden och de bildades bruk; men han gör detta med så
sundt omdöme och så förståndig kritik, och hans egna afgö-
randen eller förslag åtnjöto ett sådant anseende, att han faktiskt
blifvit en lagstiftare, till och med den förnämsta, för det franska
litteraturspråket. Därtill kommer, att Vaugelas nedskref sina
anmärkningar i en stil, som var fullständigt mönstergill.

Vaugelas’ exempel lockade till liflig efterföljd; bildadt folk
i sina konversationer och litteratörer i sina skrifter hafva allt-
sedan flitigt diskuterat språk- och uttrycksfrågor. Det är från
denna tid, som man kan säga med Sainte-Beuve : »Onaimeen
France la casuistique du langage». Men med Vaugelas slutar
den omdauingsperiod, som här sysselsätter oss.

Hvilken tjänst språkets fixerande och allsidiga omvårdnad
gör stilen, ligger i öppen dag. »Stilen behöfver grammatiken*,
har Corneille sagt 1 ; och det är visst, att författaren bör vara på
det klara med hvilka ord och fraser som äro brukliga och fullt
begripliga, som anses för ädla, hvardagliga eller låga, som hafva
en provinsi el eller främmande karakter; han bör veta, hvilka
former äro tillåtna, brukliga och brukligast; han får ej känna
sig oviss om huruvida de eller de ordfogningarna vinna de
bildades godkännande; med ett ord, författaren, som talar till
den bildade allmänheten, bör hafva ett säkert riks- eller litteratur-
språk, som är enhetligt och därför genast begripligt för denna
allmänhet och som ej stöter dess språkkänsla eller »öra», såsom
man kallar det. Ty värr torde vi svenskar, för så vida vi hållit
något flitigare i pennan, hafva särskild anledning att med af-
und uppskatta betydelsen af ett i sådant hänseende fixeradt språk.

VI.

På mera indirekt väg och utan medvetet syfte däråt hafva
de befordrat den franska stilen, som vid den här i fråga varande

1 Ocuvres , ed. Marty-Laveaux I, 23.

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

127

tiden vände sig till antiken. Aldrig hade sinnena varit mera
riktade dit än under renässansens dagar; men det föll ingen
in då att begagna sig af sina studier och fynd för att låta
dem direkt inverka på sig själf, med andra ord att taga denna
nyupptäckta och beundrade antik till mönster för sin fram-
ställning. I några få detaljer gjorde Plejaden det, men i det
hela spordes knappast någon sådan inverkan; Malherbe, som
föga kände antiken, är i själfva verket mycket mera klassisk
än Ronsard och Du Bellay, som alltjämt höjde grekiskan och
latinet till skyarne och aldrig tröttnade att föra Demostenes*
och Ciceros namn på tungan.

Under det XVII århundradets förra hälft vände man sig
till antiken på tvenne sätt: dels studerade man de gamla för-
fattarne, dels öfversatte man dem. Själfva läsandet hade icke
synnerligen stor påföljd. Man valde icke de bästa skriftstäl-
larne och man synes icke hafva lärt mycket af hvad man läst
Malherbe studerade ej alls grekerna och icke mycket latinarne;
flertalet af hans samtida torde ej hafva gått längre. Men några
yngre, såsom Balzac, Vaugelas och medlemmarne af Port-Royal
(hvarom mera sedan), voro mera hemma i klassikerna. Hos
Balzac finner man fraser och hela ställen ur Cicero; Vaugelas
citerar ofta och förståndigt och till uppbyggelse Demostenes,
Dionysios från Halikarnassos, Cicero, Virgilius, Horatius, Quin-
tilianus, Suetonius, Seneca m. fl.

En påtagligare handräckning till stilens utbildning hafva
öfversättningarna från latinet gifvit. Malherbe har öfversatt
några afhandlingar af Seneca och en bok af Livius. Coeffe-
teau öfverflyttade 1621 Florus till franska. Något senare pu-
blicerade Perrot d’Ablancourt åtskilliga öfversättningar från de
klassiska språken, såsom af Tukydides, Lukianos, Arrianos,
Caesar, Tacitus, Frontinus. Samtidigt arbetade Vaugelas på
en öfversättning af Curtius, som dock först utkom postum år
1653. Den berömde medlemmen af Port-Royal, Lemaistre de
Sacy, öfversatte 1647 Phaedri fabler, några Terentii komedier
och sedermera ännu andra verk, bland h vilka Bibeln.

Dessa öfversättningar hörde till tidens anseddaste littera-
turverk, desto hellre som fordom öfversättningar tillmättes

Digitized by ^ooQle

128

JOHAN -VISING

samma litterära värde och njötos med samma beundran som
originalverk. Såsom grundval låg den klassiska texten och
ofvanpå den lade man så mycket man kunde af egen konst
och egna prydnader. Detta reveteringsarbete blef till och med
så hufvudsak, att man stundom ej återfinner många drag frän
den ursprunglige författaren, och det är betecknande för arten
af d’Ablancourts öfversättningar, att de redan af samtiden kal-
lades »de otrogna skönheterna» (les belles injidZles).

Icke för ty hade dessa öfversättningar, trots all den kri-
tik, som man riktat mot dem 1 och som särskildt från klassisk-
filologisk synpunkt är berättigad, sin stora betydelse i det
dubbla hänseende, som en öfverflyttning af ett original kan fi
Dels skimrade alltid den klassiska ordningen och de klassiska
skönhetsmåtten igenom och tedde sig såsom ett hälsosamt
korrektiv i en jäsande tid. Det är därför som i allmänhet öf-
versättningar från en utvecklad litteraturperiod äro af nytta
för ett ungt språk och en nyfödd stil, något hvarom alla län-
ders litteraturhistoria otvetydigt vittnar . 2 Dels voro dessa öf-
versättningars nya form med all dess öfverdrifna modernism,
som förstörde tidsfärgen, och dess pretiösa klang, som ej pas-
sade i de allvarliga situationerna, något vårdadt, försiggjordt
och i allmänhet godt och för den tiden utmärkt. Det är ej
ännu mästerverket, men det är förarbetet därför: man får ej
glömma att, såsom Renan sagt, många först måste tala illa,
för att efterkommande skolå kunna tala väl.

Såsom omedelbara resultat af öfversättningsarbetet i XVII
århundradets förra hälft kan i allt fall följande antecknas, ut-
öfver den allmänna beundran, som kom det till del och som
redan är antydd. Coeffeteaus Florus var för Vaugelas den
högsta språk- och stilauktoriteten, och han var föga benägen
att gilla hvad han ej funnit hos Coeffeteau. För andra åter
var Vaugelas’ egen Curtius det yppersta stilprofvet. Balzac

1 Se Marie J. Minckwitz i Zeitschrift fur fr an zösische Spr. unJ Uti
XIX, s. 87 ff. och där anförd litteratur (Hennebert).

3 Det är kändt för det XVI århundradets Frankrike (Amyot); det gäl-
ler äfven Frankrike i det XIII och XIV århundradet; se en anmärkning af
Gaston Paris i Romania XXV, s. 608.

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

129

sade därom med den frasfiness, som utmärkte honom, att Curtii
Alexander var oöfvervinnnelig, och Vaugelas’ Alexander oefter-
härmlig. Ännu Voltaire säger därom, att det var den första
goda bok, som var skrifven på rent språk och att den hade
få ord och uttryck, som föråldrats. 1 Men så hade också Vau-
gelas arbetat på sin öfversättning i trettio år, en gång omar-
betat den fullständigt och önskat, att den skulle anses såsom
en tillämpning af hans teorier.

VII.

Ännu en väg, denna betydligt skild från de föregående,
förde till samma mål, stilens fullkomnande. Det är de filoso-
fiska tendenserna i tidehvarfvet. De framträda hufvudsakligen
på två håll, i Port-Royal och hos Descartes.

Port-Royal var som bekant ett nunnekloster, som legat
några århundraden i sin glömda enslighet ett par mil utanför
Paris, till dess det på 1620-talet befolkades med medlemmame
af familjerna Arnauld och Lemaistre. Det blef med dem en
plantskola för grundlig och mångsidig lärdom, för litterär id
och för uppfostrares verksamhet. Det hela genomandades af
jansenistisk religiositet och strängt allvar. Redan därför kan
man sammanfattande karakterisera Port-Royals mångskiftande
verksamhet såsom filosofisk. Men dessutom sysselsatte sig
dess medlemmar gärna med mera speciella filosofiska spörs-
mål* och utgåfvo med tiden också en Logique och en därmed
sammanhängande Grammaire générale . Framför allt ligger

dock Port-Royals filosofiska karakter i dess kraf på innehåll,
gediget innehåll, på det formen ej måtte blifva tom. Häri
bildade det en välgörande motsats mot hofvet och de litterära

* Siécie de Louis XIV, kap. XXXII.

Göteb. Högsk. Ärsskr. IV: j. 9

Digitized by ^ooQle

130

JOHAN VISING

salongerna, mot Balzac, Voiture och deras efterbildare. Dessas
yttre förfining försmåddes ingalunda i Port-Royal, som tvärt-
om satte värde därpå men ville rikta den mot högre mål; de-
ras eleganta, cirklade och till och med pretiösa uttryckssätt
voro icke heller bannlysta från Port-Royal; men uttrycken fingo
icke blifva själfändamål.

Det direkta stilistiska resultatet af dessa sträfvanden, ett
slags familjestil, som Lemaistre kallade le style de la maison y
föreligger i flere skrifter redan före 1650, hvilka utmärka sig
genom en förening af innehåll i starkare dos och af elegant
form i svagare dos. Särskildt har det formella fått vika där-
för, att de myckna tankarne trängdes i långa perioder och att
de nya tankarne uttrycktes med nya ord och något ovana for-
mer. 1 Men åt samtid och eftervärld gåfvo Port-Royals skrift-
ställare det särskildt då nyttiga exemplet, att icke blott tan-
karne prydas af stil, utan att äfven stilen prydes af tankar,
och en tidens auktoritet, jesuit till på köpet och således Port-
Royals gifne motståndare, nämligen pater Bouhours, kallar
Port-Royals författare för écrivains famenx och betygar, att de
gjort mycket för den franska stilen eller, såsom han säger, det
franska språket. 2

Dels på lika dels på olika sätt verkade Descartes på sti-
len. Själf har han en stil, som är tämligen tung, men det är
icke heller en speciel vetenskapsmans stil, som någon tager
till mönster för den skönlitterära. Descartes har, liksom Port-
Royal, genom sitt föredöme inskärpt, att det bör finnas ett
tankedigert innehåll under uttrycket; han har dessutom funnit
det fulla själfmedvetandet och skapat det fullt systematiska
tillvägagåendet, som uppfostrade samtida och kommande ge-
nerationer. Detta betyder för skriftställaren: sträng kritik och
medveten själfpröfning samt klarhet och rätt ordnande af huf-
vudsak och bisak. I själfva verket torde den klarhet, som blif-
vit det berömdaste draget i den franska stilen, till stor del
härröra från Descartes, visserligen icke från formen af hans

1 Om Port-Royals filosofiska neologismer se Histoire de la langue et
de la littérature frattfaise IV, 574.

2 Ibid.

Digitized by

Google

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST 131

egna skrifter, men från den filosofiska, d. v. s. tänkande,
dissekerande och logiska riktning, som hans läror gåfvo åt de
bildade af det franska folket.

Det är gifvet, att så djupgående och nya åskådningar
som Descartes’ icke så snart genomtränga ett samhälle; och
om hans Discours sur la méthode utkom 1637, kunna vi ej
vänta någon synnerlig verkan däraf för den här behandlade
perioden. Men till en del var han ju barn af sin tid, och myc-
ket af hvad han ville och lärde var en af förhållandena mog-
nad frukt Sålunda var det naturligt, att det uppstod reak-
tion mot den ensidiga formdyrkan, som vi funnit hos Balzac
och Voiture; däremot reagerade ju också hela Port-Royal. Det
var också, såsom förut framhållits, ett icke oväsentligt drag i
de nya rörelser, som betecknas af Malherbe, Balzac och deras
själsfränder, att öfva själfkritik och att ordna sina idéer och
uttryck. Men systemet däri, den fulla själfmedveteuheten, be-
tecknas af Descartes.

VIII.

Dessa företeelser, som här framställts såsom samverkande
till den litterära konstnivåns fullständiga förflyttning under
förra hälften af det XVII århundradet, voro icke akter af några
tillfälligtvis framträdande stora snillen. De handlande perso-
nerna äro alla utom Descartes, som ju dock står på periodens
gräns, ganska medelmåttige män; men det var arbetet och
nitälskan, som skänkte dem seger. Allt sedan det horatianska
Sape stilum vertas och nonum pretnere in annum visste vi,
att kärleksfullt arbete är ett hufvudvillkor för en god stil, men
vi hafva knappast någonsin fått ett så påtagligt bevis därför
som från den tid, som här behandlats. Det kan väl vara sant.

i

Digitized by ^ooQle

132

JOHAN VISING

att åtskilliga gynnsamma förhållanden, som ej berodde på de
individuella viljorna, tillkommo. Allmänbildningens höjande,
statens konsolidering och den därmed ökade känslan för ord-
ning och enhetlighet blefvo Malherbes, Balzacs, Vaugelas och
deras anhängares bundsförvandter utan deras åtgörande. Ej
heller torde enskilda alldeles af egen kraft hafva kunnat åstad-
komma, att de här skildrade andliga strömningarna blefvo så
allmänna. Det får väl till större delen tillskrifvas den mys-
tiska makten tidsandan, som uppkommer af allehanda undan-
skymda faktorer, bland hvilka dock äfven individens verk gör sig
bemärkt. Men säkert är — och däri ligger den hugnesamma
lärdomen — att det enskilda arbetet hade gjort det mesta.

Emellertid hade det kommit därhän i Frankrike vid mid-
ten af XVII århundradet, att det ej mer gick an att skrifva
så naivt och oestetiskt som vid århundradets böljan. Hvar
och en, som var aldrig så litet med i tidens rörelser, kunde
och måste numera blifva en någorlunda god stilist Uppstod
så stora snillen, som beträdde de för den litterära konsten nv-
banade vägarne, så borde resultaten blifva stora. Och de stora
verken börja med Corneilles poesi ( Cid redan 1636) och Pas-
cal s Provinciales (1656), för att sedan fortsätta i växande antal
och ökad fullkomning. Dessa verk uppstodo på en tid, då ett
lysande hofs elegans gaf måttet för smaken; de utarbetades
med omsorgsfull hänsyn till stil och språk, 1 och med de antika
författarne såsom mönster; de voro slutligen koncipierade i
filosofiskt-kritisk anda — i allt således fullföljande de mål,
som den föregående tiden satt.

* *

*

Hvad som här framställts har naturligtvis endast varit
de grofva dragen, de som kunna ingå i en allmän öfversikt
Åt specialstudiet måste öfverlämnas detaljer, som tillhöra indi-
viden eller det speciella partiet af ett konstverk. Dessutom

1 Det mest lysande beviset för denna omsorgsfullhet torde vara, att
Pascal aderton gånger omarbetade en af sina Provinciales.

Digitized by ^ooQle

DEN FRANSK-KLASSISKA STILENS UPPKOMST

133

finnes det i allt skönt detta nescio quid, som är så förbundet
med den producerandes innersta väsen, att det ej ger sig åt
analysen. Det kan vara t. ex. ett starkt uttryck eller ett blygt
förtigande, ett känsloutbrott, en öfverraskning eller till och
med ett brott mot regler; men detta allt förnimmes blott af
känslan och intuitionen.

Digitized by ^ooQle

Semiterna och den alfabetiska skriften.

Af

O. E. LINDBERG.

Jnnan jag går att lemna en kort redogörelse för denna i den
mänskliga odlingen så viktiga företeelse, nämligen den alfa-
betiska skriften, torde det vara lämpligt att meddela några upp-
lysningar rörande den tabell,’ som jag till ledning för fram-
ställningen utarbetat, och som finnes införd i slutet af denna
uppsats.

Denna tabell omfattar af de semitiska alfabeten — hvilka
förutom varianter uppgå till ett trettiotal — endast dem, som
jag ansett mest karakteristiska och bäst ägnade att åskådliggöra
de olika ljudtecknens successiva utveckling på semitisk mark.
Af öfriga bokstafsserier hafva upptagits blott de iudoeuropeiska
grundalfabeten, ur hvilka sedermera en massa af den civiliserade
världens skriftarter framgått. Af de indiska alfabeten hafva
härvid endast grundtyperna, som mer eller mindre omedelbart
gå tillbaka på de semitiska ljudtecknen, fått en plats på tabellen,
ej de därur differentierade och härledda bokstafsformerna.
Då skillnad förekommer mellan ljudbeteckningamas användning
i början eller inuti ordet och i dess slut, har detta tillkänna-
gifvits medelst ett litet f vid finalbokstafven utom i fråga om
det arabiska alfabetet, där begynnelsebokstafven står till höger
och finalbokstafven till vänster. Vid den arameisk-hebreiska
kvadratskriften har detta lilla f uteglömts, men finalbokstafven
står här liksom vanligen eljes till höger. Vidare hafva af vari-

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

135

anter till de särskilda skrifttecknen sådana utelemnats, hvilkas
olikhet med gen omsnitts typen ej härrört af någon bestämd för-
ändring hos dennas grundkarakter, utan mera synes hafva berott
af skrifvarens brist på noggrannhet eller af hans oförmåga att
gifva de olika exemplaren af en och samma typ exakt samma
form. Den som önskar en fullständig öfversikt af särskildt de
semitiska alfabeten, hänvisar jag till Eutings förtjänstfulla tabell,
hvilken finnes införd i Zimmerns detta år utgifna jämförande
elementargrammatik öfver de semitiska språken.

De arameiska, inklusive nabateiska, bokstafsseriema äro just
reproducerade efter denna. Vid återgifvandet af de forngrekiska
och fornlatinska ljudtecknen har jag följt Kirchhoff och Berger;
för framställandet af de indobaktriska och fornindiska hafva
Biihlers tabeller i hans detta år utgifna arbete om det indiska
Brahma-alfabetet legat till grund. De fornsemitiska och^föni-
ciska skrifttecknen har jag så noggrant som möjligt återgifvit
efter de bästä afbildnin garna af MéSa3-stenen, den föniciska
bronsskål-inskriptionen samt Siloah- och E§muna3zar-inskrifterna.
Beträffande ett af dessa skrifttecken nödgas jag här göra en
anmärkning, nämligen rörande den fornsemitiska beteckningen
för vanligt s, bestående af en längdstaf, korsad af tre horison-
tela och parallela tvärstreck. Denna bokstaf finner man å ta-
beller vanligen återgifven så, att längdstafven äfven upptill
något öfverskjuter det yttersta tvärstrecket. Jag har icke hos
någon af de fotografier och andra reproduktioner, som stått
mig till buds af vare sig Mésa3-stenen eller Siloah-inskriften,
lyckats iakttaga ett Samekh med denna karakter och har därför
ej heller återgifvit densamma. Möjligt är emellertid, att minnes-
märkena själfva gifva de lärde rätt, hvilka på ofvannäranda
sätt framställt ifrågavarande bokstaf, ehuru jag knappast tror
det, emedan öfvergången till motsvarande tecken i föniciskan
och arameiskan bäst låter sig förklaras ur formen, såsom sak-
nande förlängning upptill af den lodräta stafven.

I öfrigt torde jag knappast behöfva erinra om, att min
kommande framställning af den alfabetiska skriften ej kan
blifva annat än en kortfattad öfversikt, här och där beledsagad
af de iakttagelser jag på grund af mina studier i ämnet varit
i tillfälle att göra.

* *

*

Digitized by ^ooQle

O. E. LINDBERG

136

Bokstafsskriften, denna civilisationens mäktiga häfstång
och en af människoandens största skapelser, såsom Renan uttryc-
ker sig, tyckes mer än annat bekräfta det salomonska ordet: »In-
tet nytt under solen». En granskande blick på uncialerna hos
vårt latinska alfabet skall snart utan svårighet hos de flesta
af dess ljudtecken upptäcka en slående likhet med vissa sådana
hos världens äldsta kända alfabetiska skrift på den moabitiske
konungen Mé§a3S minnessten cirka 9 århundraden före vår ti-
deräkning, blott man iakttager att vända om tecknen. En af
kulturens viktigaste företeelser, nämligen den alfabetiska skrift
ten, binder faktiskt samman med hvarandra såsom i en enda
utvecklingskedja de tre sista och betydelsefullaste årtusendena
af den mänskliga odlingen, sådan den gestaltat sig hos värl-
dens högst stående kulturraser: semiter och indoeuropeer, då
det ursemitiska alfabetet säkert behöft minst ett århundrade till
åstadkommandet af den distinkta och i sitt slag fulländade
skrift MéSa3-stenen och den föniciska bronsskålen från Cypern
visa oss, och det väl ej är troligt, att den civiliserade världen
ett århundrade härefter skall hafva utbytt sin nuvarande skrift
mot något fullständigt nytt system, i fall sådant öfver hufvud
taget någonsin kommer att ske.

Att nu de allra flesta bland de civiliserade folkens om-
kring 400 alfabet stå i närmare eller Qärmare släktskap med
den fornsemitiska bokstafsskriften, är något som vi i det kom-
mande skola söka visa; men hvad som dessförinnan tager vårt
intresse ett ögonblick i anspråk, är spörsmålet: hvarifrån stam-
mar detta alfabet själft? Är det en fristående semitisk upp-
finning eller har det utvecklats ur någon annan skrift, alfabe-
tisk eller syllabisk? Denna fråga kan från vetenskapens nu-
varande ståndpunkt icke lösas, ehuruväl enskilda vetenskapsmän
hylla den ena eller andra hypotesen rörande detta högeligen
intressanta spörsmål. Då emellertid först och främst inga histo-
riska grunder tala för, att det fornsemitiska alfabetet skulle vara
en själfständig uppfinning, och det vidare strider mot all ut-
vecklings analogi, att bokstafsskriften skulle sakna hvatje sam-
band med den syllabiska och ideografiska, återstår antagandet
om dess härkomst från något sådant skriftsystem såsom i hög
grad sannolikt. Jag tillåter mig då några ord om de hypo-

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

137

teser, som härom af olika forskare framställts. Dessa kunna
sammanfattas i följande: den som söker förklara semiternas bok-
stafsskrift ur den egyptiska , vare sig ur den hieratiska, såsom
de Rougé , eller direkt ur hieroglyferna, såsom Halévy , vidare
den som vill deducera det fornsemitiska alfabetet ur den ba-
bylonisk-assyriska kilskriften, ett försök, som vi, fast på olika
satt och tider, göra bekantskap med hos Deecke och Hornmel ,
och slutligen den som anser detta alfabet uppkommet ur den
cypriska stafvelse skriften eller ur hittiternas med denna kanske
samhöriga skrift, en uppfattning som företrädes af E . Meyer.

Hvad nu de två sistnämnda antagandena vidkommer,
kunna de betraktas mera som lösa förmodanden, så länge
tolkningen af hittiternas hieroglyfiska inskrifter ännu ligger i
i sin linda och då de cypriska skrifttecknen icke alls inbjuda
till någon jämförelse med de fornsemitiska. De framsteg, som
nyligen må hafva gjorts af P. Jensen i ett detta år utkommet
arbete »Hittiter och armenier», synas ej heller kasta något kla-
rare ljus öfver denna fråga.

Viktigare är den egyptiska hypotesen. Här kunna vi
dock genast utmönstra åsikten om den semitiska bokstafsskrif-
tens härstammande direkt från hieroglyferna, då, utom det att
här, liksom i fråga om den hieratiska skriften, hvaije slags för-
medlande mellanlänk saknas, olikheten mellan respektive skrift-
svstem är alltför stor. Däremot är nog uppfattningen af den
hieratiska skriften såsom moder till det fornsemitiska alfabetet
ganska utbredd bland språkvetenskapsmän. Berger ansluter
sig i sin omfattande »Histoire de Fecriture dans Fantiquité»
till denna. Från rent historisk synpunkt möta ej heller några
oöfvervinneliga hinder för detta antagande. Förbindelsen mel-
lan semiter och liamiter har af gammalt varit liflig; deras kul-
turer äga många beröringspunkter, och den hieratiska skriften
var färdig kanske ett årtusende före den semitiska bokstafs-
skriften. Det oaktadt är saken allt annat än afgjord. Att nå-
gra hieratiska skrifttecken hafva en viss likhet med motsva-
rande fornsemitiska, är visserligen sant; men först och främst
visar sig denna likhet knappt i ett par fall riktigt slående och
i alla händelser icke större än slumpen vid mångfaldiga till-
fållen framkallar, hvarvid man må erinra sig en forskares ord,

Digitized by ^ooQle

138

O. E. UNDBERG

att hvad som ursprungligen varit olika, med tiden undergått
sådana förändringar, att det nu på ett öfverraskande satt fram-
står såsom besläktadt; vidare sakna flerstädes motsvarande skrift-
tecken i den fornsemitiska och den hieratiska bokstafsskrif-
ten hvarje möjlighet till deduktion af det ena ur det andra,
slutligen torde en blick på de faktorer, som skulle kunna
anses hafva varit verksamma vid omstöpandet af den hie-
ratiska skriften till det skick, som möter oss hos det fom-
semitiska alfabetet, öfvertyga oss om, att, skola dessa båda
skriftsystem anses besläktade, så kan denna förvantskap åtmin-
stone icke bestå däri, att den ena framgått ur den andra, utan
de skulle då hafva utvecklats ur någon gemensam rot, hvilken
i sådant fall icke kunde vara någon annan än hieroglyferna.
Med dessa kan emellertid MéSa3-stenens skrift ej uppvisas äga
något samband.

En slutsats som hvar och en, hvilken betraktar bokstafs-
skriftens utveckling på semitisk inark, knappt kan välja sig for,
är den, att därstädes de två karaktererna förenkling och likhet
hos besläktade alfabet stå i omvändt förhållande till hvaran-
dra: ju större förenkling hos de härledda formerna, desto större
olikhet med moderalfabetet. Belysande i detta hänseende äro
tecknen för d- och /-ljuden, hvilkas utveckling vi kunna följa
å den medföljande tabellen. De faktorer, som hufvudsakligen
korsa detta förhållande, äro förskönings- och bekvämlighetsten-
denserna samt de förändringar, som framkallas af skriftens sär-
skilda ändamål och skrifmaterielens olika beskaffenhet. Så för
exempel har de arameiska och arabiska alfabetenas omge-
staltning till sammanhängande kursivskrift till den grad aflägs-
nat dem från urtypen, att i de flesta fall nästan hvaije spår af
likhet med densamma försvunnit och särskildt i arabiskan de
fordom från hvarandra så afvikande beteckningarna för b, j,
n och t fullkomligt sammansmält, så att man nödgats begagna
sig af diakritiska tecken för att skilja dem. På samma sätt i
fråga om r och tonande s samt rörande g och hest k. Att äf-
ven försköningsprincipen kan åstadkomma betydande förändrin-
gar, visar det fornhebreiska alfabetet, som skiljer sig från det
fornsemitiska hufvudsakligen genom att längdstafven hos några
bokstäfver, såsom hos tecknen för k, ?n, n och p, förstorats samt

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

139

nedtill erhållit en sirlig böjning åt vänster, en förändring som
sedan i så hög grad inverkat på nämnda teckens utveckling i sär-
skildt den arameisk-hebreiska kvadratskriften och andra med den
närbesläktade alfabet Äfven bekvämlighetstendensen har åstad-
kommit genomgripande omgestaltningar. Jag behöfver härvid
blott erinra om det nyss omnämnda tecknet för d. Det var
obekvämt, att, när man bildade den sist skrifna sidan till höger
i triangeln, stanna precis vid vinkelspetsen: man kom att draga
ned stafven en smula. Det är denna förlängning som hufvud-
sakligen utgör den beteckning vi möta för d i det vanliga
syriska alfabetet, där af den ursprungliga triangeln hos det
fomsemitiska ljudtecknet endast återstår tryckningen upptill på
det af bekvämlighetsskäl tillkomna förlängningsstrecket, och i
vissa stilar knappt denna.

Gå vi nu tillbaka till frågan om det fomsemitiska alfa-
betets supponerade härstamning från det hieratiska, förvånar
det onekligen, med tanken på hvad som ofvan påpekats om
forhållandet mellan förenkling och likhet, att de respektive
skrifttecknen i så hög grad afvika från hvarandra, medan dock
ingen förenkling kan spåras hos det förstnämnda, jämfördt med
det senare — de fomsemitiska tecknen visa ungefär i halfpar-
ten af fall förenkling i förhållande till motsvarande hieratiska,
och de sistnämnda å sin sidä ungefär i halfparten af fall i för-
hållande till de fomsemitiska. Här skulle alltså den lag vi
spårat i de semitiska alfabetens utveckling ej alls hafva gjort
sig gällande. Och hvad kunde väl antagas hafva korsat den?
Ej försköningsprincipen, ty någon sådan kan ej upptäckas hos
MéSa3-stenens skrift — om icke i dess rent matematiska karakter:
de element, hvaraf ljudtecknen där bestå, utgöras nästan endast
af räta linier och deras vinklar, i ett par fall af en cirkel, i ett
af en halfcirkel. Och tänka vi på bekvämlighetstendensen, så
borde denna åtminstone ej hafva i nästan halfparten af fall gjort
tecknen mera komplicerade och kunde i verkligheten endast hafva
bestått i skriftens lämpande för dess ändamål att ingrafvas eller
inhuggas i hårdare material, genom att f. ex. framställa böjda
linier räta och omforma de starkaste krökarna till vinklar.
Därmed hade också hänsynen till ändamål och skrifmaterial
fått sitt. Som vi se: de faktorer, hvilka kunde tänkas hafva

Digitized by ^ooQle

140

O. E. LINDBERG

förvandlat den hieratiska skriften till gestalten af den fomse-
mitiska, äro långt ifrån tillräckliga för förklaringen af, att dessa
skriftsystem visa sig nästan alltigenom heterogena, på samma
gång intetdera röjer någon karakter, hvarigenom det skulle
kunna anses härledt ur det andra: den egyptiska hypotesen
saknar både faktiska och logiska stöd. Endast den historiska
möjligheten finnes kvar; men denna är en allför sviktande
grund till och med för en hypotes, helst ett annat antagande
fullt lika historiskt berättigadt och af större bärighet låter tänka
sig, äfveu om ej heller detta mäktar lyfta oss till en afgjord
öfvertygelse i frågan.

Det gifves nämligen ännu en annan uppfattning, den att
det fornsemitiska alfabetet utvecklats ur den babylonisk-assyriska
kilskriften. Som Benzinger mycket riktigt anmärker, har denna
åsikt genom upptäckten af Tell-el-Amarna-fynden från historisk
synpunkt vunnit ett beaktansvärdt stöd. Deecke har för öfver
tjugu år sedan så lifligt omfattat denna tanke, att han är fullt
öfvertygad om att ur vissa af honom anförda kilgrupper
hafva uppvisat det äldsta semitiska alfabetet Att han härvid
kommit till vissa öfverensstämmelser, är sant; men lika säkert
är, tyvärr, att hans deduktion icke innebär något afgörande. Vi
sakna helt enkelt de mellanformer, som skulle ådagalägga sam-
manhanget. En öfvergång från den syllabiska kilskriften till
ett verkligt alfabet är en alltför stor förändring, för att likheterna
mellan de resp. skrifttecknen skulle kunna vara något att bygga
på. Detta visar också det kilskrift-zXi&bzt som verkligen utveck-
lats och som sannolikt framgått ur den nybabyloniska kilskrif-
ten, nämligen det persiska. Jämför man de alfabetiska kil-
grupperna i detta med motsvarande syllabiska hos nybabyloni-
skan, tyckes släktskapen därvid icke vara större, snarare min-
dre, än mellan de fornsemitiska bokstafstecknen och vissa två-
ljudiga kilgrupper inom assyriskan, hvilka börja med emot
nämnda tecken svarande konsonantljud.

Men hvad som synes mig anmärkningsvärdt är, att, om
också Mé£a3-stenens alfabet med befintliga vetenskapliga hjälp-
medel ej ännu på ett mera öfvertvgande sätt låtit sig framde-
ducera ur den babylonisk-assyriska stafvelseskriften, dock den
allmänna karakteren hos nämnda bokstafsskrift så öfverraskande

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN 141

stämmer samman med den hos kilskriften. Om vid inristandet
af de fornsemitiska inskrifterna verktyget varit detsamma som
användes vid de babyloniska och assyriska och sålunda hvad
som nu blifvit raka streck i stället tett sig som kilar samt de
få cirkelelementen, såsom under nämnda antagande varit na-
turligt, erhållit triangulär eller kvadratisk form med kilar som
sidor i figurerna, hvem skulle då ett ögonblick hesiterat att,
med det persiska alfabetet för ögonen, antaga äfven det forn-
semitiska såsom härstammande från kilskriften, allrahelst likhe-
ten med denna i förevarande fall visst icke vore mindre än i fråga
om det förstnämnda. Kilskrifthypotesen — såsom vi för kort-
hets skull kalla den — besitter onekligen den fördelen, att det i
fråga om de respektive ljudtecknens allmänna skaplynne råder
en viss homogenitet mellan den antagna grunden och det som
skall härledas samt att öfver hufvud här inga motsägelser möta.
Därifrån och till visshet är emellertid ett mycket stort steg;
och jag kan alls icke utan vidare gilla Hommels sätt att fram-
ställa det närmare förloppet af saken, då han utan några som
helst faktiska eller eljes antagliga grunder låter den syriska
öknens beduiner redan två tusen år f. K. utveckla det fomse-
mitiska alfabetet ur den gammalbabyloniska kilskriftens ideo-
gram. Jag är dock å andra sidan öfvertygad om, att då främre
Asiens semitisk-klassiska jord mera öppnats för forskaren, ar-
keologiska skatter skola uppdagas, genom hvilka lösningen af
ifrågavarande högeligen intressanta fråga kommer att försiggå
i den riktning kilskrifthypotesen angifver. Denna mark göm-
mer säkerligen ännu på mer än ett inskriftbibliotek. Liksom
grekernas äldsta epigrafiska minnesmärken, såsom f. ex. Thera-
inskriften, föijaga hvaije tvifvel på de grekiska alfabetens iden-
titet med de fornsemitiska och A9oka-edikten ådagalägga den in-
dobaktriska skriftens uppkomst ur den arameiska samt den
fornindiskas släktskap med nyssnämnda semitiska fornalfabet,
så skall säkerligen det sistnämnda genom nya arkeologiska
upptäckter finna förmedlingsformer, som ådagalägga dess släkt-
skap med den egendomliga skrift, h vilken för knappt ett år-
hundrade sedan blott betraktades som en hop magiska tecken,
men hvilken i och med upptäckten af Sardanapals bibliotek samt
andra viktiga kilskriftminnesmärken spridt så mycket ljus öfver

Digitized by CjOOQle

142

O. E. LINDBERG

gamla världens historia. Skulle detta blifva fallet, visar de ci-
viliserade folkens skrift en sammanhängande utveckling under
närmare sex årtusenden, då ju den äldsta kilskriften eller
rättare den hieroglyfskrift, från hvilken den vanliga kilskriften
härstammar, går tillbaka till c. 4,000 år f. K. Semiterna kunna
då sägas i omfattande mening hafva lärt verlden den gyllene
konsten att skrifva, äfven om deras beröm en smula redu-
ceras därigenom, att de själfva i sin ordning ärft kilskriften
från de s. k. sumerierna och akkadiema, hvilka antagas hafva
varit af icke semitiskt, kanske turanskt blod. Skulle Hommels
förmodan bekräfta sig, att äfven den egyptiska skriften står i
skuld till den sutnerisk-akkadiska — de äldsta hieroglyfinskrif-
tema lära verkligen icke hinna längre tillbaka än till c. 3,500
f. K. — , så finge världens förnämsta kulturraser: semiter, hami-
ter och indoeuropeer, bekväma sig till erkännandet att ytterst
kanske hafva gått i skola hos en s. k. mongolisk ras.

* *

*

Hur med allt detta än må förhålla sig, semiterna besitta
i allt fall den utomordentliga förtjänsten att hafva skänkt värl-
den den alfabetiska skriften ; ty hvarken de hieratiska och de-
motiska skriftsystemen hos egyptierna eller den persiska kil-
skriften voro rena alfabet; de omfattade jämte uttryck för enkla
ljud äfven svllabiska och ideografiska skrifttecken. Det forn-
semitiska alfabetet, som möter oss på den s. k. MéSa3-stenen,
förskrif vande sig från c. 900 f. K. och funnen i Dibåns ruiner
1868, samt på den föniciska bronsskålen från Cypern af unge-
fär samma ålder, utgrenade sig och spriddes efter hand i mer
eller mindre förändrad gestalt till de flesta folk, som hafva för-
värfvat sig någon kultur.

För att vi först må kasta en blick på dess utveckling in-
om semiternas eget område, öfvergick det till gammalhebreiskan
nästan oförändradt, blott att län gdstaf varna i allmänhet utdro-
gos och vid några bokstäfver nedtill böjdes åt vänster, såsom
ofvan påpekats. Nästan lika ursprungligt bibehölls det af den
äldre föniciskan , såsom Esmuna3zar-inskriften visar; endast nå-
gra bokstäfver, såsom tecknen för j, k, k, s och t, förenklades i

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

143

bekvämlighetens intresse. Den nypuniska skriften visar dock
något större förändringar. Mycket genomgripande omgestalt-
ningar möta oss däremot inom arameiskan. Från att skriften
här på äldre minnesmärken är nästan identisk med den fornsemi-
tiska, såsom på Singirli-statyn från trakten af Antiokia, för-
skrifvande sig från c. 800 f. K., har den på egyptiska papyrus
från 4 och 3 årh. f. K. så afslipats, att vissa bokstäfver, såsom
f. ex. tecknen för d, 7 V, tonande och icke tonande s, j och
strup-r, mestadels äro oigenkänliga. En förändring, som sär-
skildt utmärker denna utvecklingsfas, är, att de ljud tecken, som
visat trianglar eller cirklar, såsom de för b, d, r och strup-r,
efter hand öppna dessa upptill, hvarjämte i de samaritanska ,
palmyrenska, arameisk-hebreiska och nabateiska alfabeten, hvilka
höra till nu behandlade område, de längdstafvar, som redan hos
gammalhebreiskan böjts åt vänster nedtill, nämligen hos teck-
nen för k, m, n och p, nu utvidga denna böjning samt allt
mer försvaga de öfre elementen, hvarigenom f. ex. den ara-
meisk-hebreiska kvadratskriften , , hvarpå de hebreiska och större
delen af de västarameiska handskrifterna affattats, erhållit ett
skick sådant, att, om icke ett par bokstäfver där ännu alltför
tydligt röjde sin fornsemitiska härkomst och därest man icke
hade mellanliggande utvecklingsled till jämförelse, man säker-
ligen ej lätt skulle komma på tanken af de båda alfabetens för-
vantskap. Nämnda kvadratskrift är mera olik det semitiska
fornalfabetet än vår latinska uncialskrift, om man frånser den
olika riktningen hos bokstäfvema och lemnar ur räkningen de
ljudtecken, som senare utvecklats.

Det nyss nämnda nabateiska alfabetet, hvilket användes af
de petreiska araberna, kan sägas bilda öfvergången till de
starkt afslipade syriska och arabiska skrifttecknen, hvilka på
grund af flere faktorer, bland annat den, att här en om bildning
skett till sammanhängande kursivskrift, till den grad förvand-
lats, att f. ex. i arabiskan, där förändringen gått längst, icke
vidare någon skillnad förekommer mellan de fordom hvarandra
så olika tecknen för b, j, n och t annat än medelst diakritiska
punkter, och på samma sätt rörande beteckningarna för g och
hest h samt för r och tonande s, såsom ofvan är anfördt. Här
är olikheten med uralfabetet vida större än hos den ofvan

Digitized by ^ooQle

144

O. E .LINDBERG

nämnda kvadratskriften. Själfva sammanbindningen mellan de
olika bokstäfverna, hvilken likväl icke öfverallt äger rum, har
börjat redan i nabateiskan, ja i några fall tidigare. Den i hög
grad förenklade form, som den syriska, men i synnerhet den
arabiska skriften erhållit, förlänar särskildt åt den sistnämnda
utseendet af ett slags kortskrift. De olika tecknen hafva näm-
ligen utom i ett par fall reducerats nästan till det; minsta möj-
liga. Utelemnas därtill vokalerna, kan skriften verkligen gälla
som tachygrafi.

I de sydsemitiska skriftsystemen påträffa vi flere sekun-
dära eller deriverade ljudtecken, i de flesta fall uppkomna ge-
nom differentiering ur de ursprungliga. Detta beror på, att här
ljud existera, som saknas i midt- och nordsemitiska dialekter.

Hvad ordningen för dessa alfabets framträdande vidkom-
mer, har det vanliga syriska utvecklats ur estrangelo och det
arabiska neshi-alfabetet ur det kufiska, hvilket senare existerade
före Mohammed, enligt hvad den bilingva Harrån-inskriften visar.

Ett semitiskt alfabet, som likaledes starkt divergerar från
det fornsemitiska är det, på hvilket de s. k. johanneslärjun-
garne affattade sina heliga skrifter, nämligen det mandeiska.
Af öfriga semitiska alfabet äro de himjaritiska och etiopiska de
förnämsta; hvartill slutligen må läggas den berbiska skriften,
som dock tillhör ett hamitiskt folk. De förstnämnda eller de sa -
beisk-mineiska skriftsystemen — såsom de äfven kallas — hvilka
vi återfinna på sydliga Arabiens minnesmärken, förråda tyd-
ligen semitiskt ursprung, ehuru i några fall sammanhanget
mellan de sabeisk-mineiska bokstafsformerna med deras urty-
per är svårt att uppvisa. Oftast synes dock detta bero på, att
tecknen vridits på sidan, såsom för hest A, m och j-ljuden, eller
rent af vändts uppochnedpå, såsom för /. Att omfattande mo-
difikationer ur moderalfabetet — detta må nu mer eller min-
dre hafva närmat sig det fornsemitiska — ägt rum, ser man
af de likaledes i Arabien funna Safå-inskriptionerna, hvilka,
ehuru yngre, i flere fall bland sina många varianter visa
bokstafsformer, som stå närmare fornsemitiskan än de vanliga
mineo-sabeiska ljudtecknen. Den frihet som hos dessa inskrip-
tioner råder i fråga om tecknens ställning, är lärorik nog.
Denna frihet synes nästan vara obegränsad: bokstafven kan

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

145

vridas på sidan eller vändas uppochnedpå. När man väl en gång
närmare gjort bekantskap med ett sådant förfaringssätt, har
man förvärfvat sig en god hjälpprincip för förklaringen af
många bland de mineo-sabeiska, etiopiska och — hvad som är
märkligare — fornindiska bokstafstecknen, såsom nedan skall
påpekas. — Den etiopiska skriften, hvilken, liksom den arame-
iska papyrusskriften, de samaritanska, arameisk-hebreiska, man-
deiska, syriska och arabiska alfabeten, blifvit litteraturskrift i
egentlig mening och ej endast tjänat epigrafiska ändamål, har
i sin ordning framgått ur den mineo-sabeiska med jämförelse-
vis få förändringar, bland hvilka höra tecknens omvändning,
då etiopema ensamt bland de semitiska folken skrifva som
vi, från vänster till höger, samt vridning af ett par tecken, så-
som af de för d \ m } i och /. — De hamitiska berbernas skrift,
som läses än nedifrån uppåt, än från höger till vänster, än från
vänster till höger, och hvilken förekommer å en mängd van-
ligen bilingva inskrifter från norra Afrika, förskrifvande sig
från romartiden, härrör sannolikt från något af de semitiska
alfabeten, ehuru med så genomgripande omgestaltning, att en-
dast några ljud tecken, såsom de för g, h , hest A,j t i och /, röja
semitiskt ursprung, och då mestadels fornsemi tiskt sådant Det
ser ut, som om språket efter skriftens tillägnelse undergått
våldsamma ljudförändringar, eller ock som om de lånade tecknen
brukats för helt andra ljud än de ursprungligen angåfvo; r vi-
sar f. ex. den vanliga semitiska beteckningen för strup-r, och
tecknet för b påminner starkt om det för supradental-palatalt
/ i fornsemitiskan samt ännu mer om det för th i grekiskan,
hvilket framgått ur den nämnda fornsemitiska bokstafven.

Under hela denna utveckling af det fornsemitiska alfabe-
tet på de semitiska språkens egen mark hafva vi blott haft
att göra med konsonanttecken , liksom dessa ock varit vända åt
vänster. Det förra beror därpå, att den semitiska skriften från
böljan ej använde beteckningar för vokaler, ett bevis bland
annat för, att den framgått ur en syllabisk skrift, så att af de
fornsemitiska konsonanttecknen i själfva verket hvart och ett

GöUb. Högsk. Års skr. IV: 3. IO

Digitized by ^ooQle

146

O. E. LINDBERG

angaf ett konsonantljud med åtföljande vokal. Det senare för-
hållandet däremot, nämligen bokstäfvernas vänsterriktning, be-
rodde på, att semiterna läste frän höger till vänster, ej, som
vi, från vänster till höger. Noga taget är det först på väster-
ländsk mark som den semitiska skriften blir ren bokstafsskrift.
Detta måste naturligen, då vi nu bestämdt veta och med våra
egna ögon kunna iakttaga de grekiska och romerska ljudteck-
nens identitet med de fornsemitiska, hafva till följd vissa för-
ändringar vid öfverflyttningen af de sistnämnda på västerländskt
område, bland annat den, att vi för vokalerna skola möta be-
teckningar, som antingen äro nya eller ock i semitiskan repre-
senterat vissa konsonantljud, hvilka för de grekiska och ro-
merska språken voro främmande. Äfven den gamla ordningen
i bokstafsserien, hvilken utom hos sydsemiterna genomgår de
semitiska alfabeten, och som vår tabell angifver, kommer ge-
nom nyssnämnda förhållanden att något ändras, i synnerhet i
den latinska bokstafsserien och med den samhöriga alfabet
Själfva namnen på ljudtecknen, hvilka namn äro semitiska och
gå långt tillbaka samt antagligen ej hafva att göra med teck-
nens ursprungliga betydelse såsom ideogram, utan sannolikt
blott äro »voces memoriales* med ungefär samma ändamål som
bilderna i våra ABC-böcker — själfva dessa namn äro i det
hela desamma som i semitiskan, utom i ett par fall där dif-
ferentieringar skett och nya skrifttecken tillskapats.

Grekerna mottogo till en böljan sin skrift lika omedel-
bart från semiterna som gammalbabyloniema kilskriften af
sumerier och akkadier. De konsonantiska bokstafstecknen hos
det forngrekiska alfabetet äro nästan i detalj desamma som hos
det fornsemitiska utom i följande fall: Ä-tecknet fullbordade
den under triangeln befintliga vinkeln till en nedre triangel
för att skilja det från r-tecknet; ur beteckningen för det bi-
labiala w , som användes för u- eller ^ljudet, differentierades,
sannolikt redan vid den semitiska skriftens tillägnelse, Di -
gamma; tecknet för vanligt s i semitiskan skrefs hos grekerna
för bekvämlighetens skull som en kvadrat med hvarandra kor-
sande diagonaler, eller man bildade det, ungefär som i föni-
ciskan, i en enda sammanhängande skruflinie, hvarjämte det i
sin ursprungliga form sedermera dyker upp som AV eller tec-

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

147

ken för ks; beteckningen för det semitiska palatal-supraden-
tala s fick nästan samma utseende som det för m; tecknet för
i-ljudet blef genom attraktion till det nyssnämnda skruflika
tecknet för vanligt s t med hvilket det sedan sammanfaller,
staldt på sida; och /-tecknet slutligen vändes tämligen snart
uppochnedpå samt fick sina båda vinkelben lika långa, så att
det fullständigt kom att likna föniciskt g. Vokalerna lånade
sina beteckningar från de bokstäfver hos semiterna, som an-
gåfvo antingen strupljud eller s. k. svaga konsonantljud, d. v.
s. sådana som gränsa till vissa vokaler, och h vilka i allmänhet
saknades i grekiskan. Så fick tecknet för den tonlösa strup-
hufvudexplosivan tjäna som a , A-tecknet som e, tecknet för
strup-r som o (&), det för bilabialt w-haltigt w som u eller u
och det för *-haltigt j som i samt längre fram det för hest A
som långt e (ä), medan detta från böljan däremot betecknat och
någou tid samtidigt med sin nya betydelse betecknade gre-
kiskt A.

Med tiden öfvergåfvos vissa bokstäfver och andra nybil-
dades. Så försvann tecknet för det supradentala s med själfva
ljudet; på samma sätt längre fram tecknet för bakre A, liksom
q hos oss, äfvensom Digamma , , allteftersom dess konsonantiska
ljudvärde upphörde; likaledes den först uppkomna betecknin-
gen för vanligt s y emedan tecknen för detta och i-ljudet sam-
manfallit Af nya skrifttecken, som mycket tidigt tillkommo,
voro de s. k. Phi^ Chi och Pst\ hvilka väl på något sätt diffe-
rentierats ur andra bokstäfver och som i de s. k. ostgrekiska
alfabeten, och därmed i det jonisk-klassiska, motsvara respek-
tive ph y ch och ps, men i de s. k. västgrekiska respektive /A,
ks och kh ; vidare slutligen Omega , den sista bokstafven i det
grekisk-klassiska alfabetet, emedan den tillkom sist; den be-
tecknar långt o få) och differentierades ur tecknet för det korta
fl/d-yljudet.

Slutligen må anmärkas, att beteckningen för supradental-
palatalt t i semitiskan kom att användas för aspireradt gre-
kiskt / och det för tonande semitiskt s valdes att beteckna ts
i grekiskan.

Det ursprungliga grekiska alfabetet, som bestod af 23
bokstäfver eller en mer än det fornsemitiska, hade sålunda för-

Digitized by ^ooQle

148

O. E. LINDBERG

värfvat flere nya ljudtecken; men det jonisk-klassiska omfattar
det oaktadt, på grund af att flere gamla beteckningar utgått,
endast 24 bokstäfver, d. v. s. en mer än det forn grekiska.

Att grekerna, såsom jag ofvan framhållit, mottogo den
semitiska skriften sådan den var, visar sig äfven deri, att de i
böljan, liksom deras läromästare semiterna, skrefvo från höger
till vänster. Snart nog började de emellertid använda s. k.
bustrofedon, ett slags härmning af plogens gång vid plöjningen,
d. v. s. de skrefvo växelvis från höger till vänster och från
vänster till höger. Slutligen blef det sistnämnda skrifsättet
allenahärskande, af hvad anledning lemnar jag åt indoeuro-
peiske språkvetenskapsmän att afgöra, hvilka naturligeu grundli-
gare än jag varit i tillfälle att studera skriftens utveckling på
västerländsk mark. Denna stilens riktning har emellertid blifvit
en af hufvudskillnaderna mellan västerländsk och semitisk skrift,
och det förefaller härvid, som om vensterriktningen varit
det naturligare, så vida det nämligen är den högra handen,
som för skrifverktyget. Åtminstone har det förefallit mig så,
då jag jämfört skrifningen af arabisk och västerländsk stil.

Det grekiska fomalfabetet blef nu i sin ordning moder
till en rad andra, såsom det frygiska, lykiska, kariska, etruskiska
och latinska , samt naturligen till öfriga grekiska alfabet, bland
hvilka det joniska eller klassiska c. 400 f. K. genom ett ateni-
ensiskt dekret antogs för offentligt bruk. Från den grekiska
skriften har ock utgått den gotiska , koptiska, armeniska och
georgiska liksom äfven den slaviska .

Bland dessa mer eller mindre direkta afkomlingar af den
helleniska skriften har jag att nämna ett par ord om det
latinska alfabetet, då från detta nästan all modem eller väster-
ländsk skrift härstammar. De italiska folken irottogo skrif-
konsten från de grekiska kolonierna i södra Italien, och latinarne
tillägnade sig det västgrekiska eller, som man kanske också
kan kalla det, det eolo-doriska alfabetets flesta ljud tecken, utom
att de af beteckningarna för ^-ljuden blott bibehöllo det för
vanligt s y samt att de uteslöto tecknen för th, ph och ps. Be-
teckningen för ch i den östgrekiska och joniska scriften skulle
naturligen hos latinarne, som utgingo från den västgrekiska,

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN

149

komma att angifva samma ljud som i den sistnämnda, näml.
is. Tecknet för hest h (i semitiskan) bibehöll i latinet den
betydelse af h som det hade på de äldsta grekiska skriftminnes-
märkena. Z-tecknet vidblef sin ursemitiska ställning och vändes
sålunda icke uppochnedpå som i grekiskan. Tecknet för r
utvecklade ett nedre komplement till vinkeln eller halfcirkeln
för att skilja det från p, hvilket redan i grekiskan fått sin
vinkel rundad och som här hos latinarne tillika slöt vinkel-
öppningen. £-tecknet, som kommit att ställas på sida och
efter hand afrunda vinkeln — något som flerstädes skedde i
bekvämlighetens intresse och som vi iakttaga redan hos gre-
kerna, ja till och med i det arameiska alfabetet — represente-
rade till en böljan i latinet tvänne ljud, hvadan ur det-
samma differentierades en särskild beteckning för g, hvilket
intog platsen i bokstafsserien för tonande s, hvars tecken på
Ciceros tid återkommer i latinet i betydelse af 2. Zf-tecknet
däremot försvann alltmer och ersattes af det forna, nyss be-
handlade tecknet för g, fastän i dess förändrade gestalt och i
betydelse af än explosivt än (sannolikt) mouilleradt k. Det
grekiska Digamma fick i latinet betydelsen af f Tecknet för
* hade redan i grekiskan, från att i fornsemitiskan hafva bestått
af 4 streck, förenklats till ett enda och i denna form öfvergått
till latinet Mellan i och j, u och v gjordes i det sistnämnda
ingen skillnad i beteckningen — differentieringen af u- bok-
stafven ur ^-tecknet och af /»bokstafven ur /-tecknet är af
senare datum. Vid samma tid som z tillkom äfven grekiskt y.
Och så var det klassisk-latinska alfabetet färdigt och bestod,
liksom det forngrekiska, af 23 bokstafstecken, ehuru ej alldeles
desamma som hos detta eller öfverallt oförändrade ej heller
hvart och ett med alldeles samma ljudvärde som motsvarande
grekiska.

Det latinska alfabetet uppdelade sig, liksom det grekiska,
i och med att det blef användt i litteraturens och affärsverk-
samhetens tjänst, uti s. k. uncialskrift , kursivskrift och kortskrift.
Ur kursivskriften, som i Orienten förföll, utvecklade sig i Occi-
denten den longobar diska, västgotiska, iriska, angelsachsiska och
nterovingiska skriften. Ur motsatsen mellan uncial- och kursi v-

Digitized by

Google

150

O. E. LINDBERG

skriften hafva majuskel- och minuskel-sk.r\htn eller våra s. k.
stora och små alfabet framgått

Äfven germanernas äldsta skrift, runorna , räknar släkt
med den semitiska — på hvad sätt har nu varit en vansklig
fråga att afgöra. Den Wimmerska uppfattningen, att run-
skriften framgått ur den romerska, har vunnit mycken anklang,
men har ock af framstående lärde satts i fråga. Så har nyligen
Sophus Bugge på Kristiania-mötet uttalat förmodanden åt
annat håll, hvilka tyckas gå i rätt riktning. Frågan bör lem-
nas, till dess, enligt hvad jag ur kompetent källa inhämtat,
professor Gundermann från Giesen i höst utsändt ett arbete i
ämnet, som väntas blifva af epokgörande betydelse.

* *

*

Så hafva vi då följt världens äldsta alfabet i dess utgre-
ningar ända upp till vår egen både moderna och fornnordiska
skrift, hvarvid vi haft tillfälle bedöma, huru nära våra skrift-
tecken i själfva verket öfverensstämma med de fornsemitiska
och hur i dessa nästan all verklig både semitisk, hamitisk
och västerländsk bokstafsskrift har sin moder. Jag påkallar
nu ett ögonblicks uppmärksamhet för ett ännu märkligare
faktum, nämligen att äfven Indien af semiterna lärt den under-
bara färdigheten att uppteckna det menskliga ordets olika
artikulerade ljud. Detta har i synnerhet ådagalagts genom
upptäckten af de från 3 århundradet f. K. härrörande s. k.
Afoka-edikten, rörande hvilka en liten folkskrift »Om de indiska
inskrifterna» af U psalaprofessorn K. F. Johansson lemnar god
upplysning, och hvilka utförligt behandlas af en framstående
lärd, G. Biihler , i ett detta år utkommet arbete om brahma-
alfabetets ursprung. Nämnda edikt äro affattade på tvänne
fomindiska skriftarter: kharosthi eller indobaktriska och brahma
eller fornindiska. Det råder intet tvifvel om, att det förra
bildats af ett semitisk-arameiskt alfabet Och äfven om det
senares semitiska ursprung hafva länge framstående språk-
vetenskapsmän varit öfvertygade, ehuru de därvid haft blicken
än på den ena, än på den andra semitiska skrifttypen. Så
t. ex. har Weber jämfört det med det äldsta föniciska alfabetet

Digitized by ^ooQle

Digitized by ^ooQle

Jämförande tabell öfver de viktigaste s

ch de äldsta indoeuropeiska alfabeten.

Indoeuropeiska ||

Arabiska

Mineo-sabeiska.

Inskrifter
fr. långt före
Kr. till öfver
500 e. Kr.

Äldre
etiop.,
uppk. i
5 årh. e. K.

Äldsta

jrrek.

alfabet.,

på

inskr. fr.
midt. af
7 årh.
f. K.

Äldsta

lat.

alfabet.,
uppkom,
någon
tid efter
det
föreg.

Kharo-
sthi
eller
Indo-
baklri-
ska,
uppk.
c. 450
f. K.

Brahma-
eller det
äldsta
iudiska
alfabet.,
uppk.
kanske så
tidigt
som c.
Boo f. K.

^tröska.

Neschi eller
vanlig arabisk
skrift, uppk.
i midten af
7 årh. e. K.

LL

\

rh

A

AA

U AA

7

>

iijj

s-*

rr

n

S8&

*7

□

m

l

1

11A

X(=» ?

V

A

...

X.

«p>

cd

QD

feäil

TV

T

3 E.e

n

LU

Lä...

© 00

W <D

Of "ti ■*

=m

N,V-'

1

A4

1

J

h~ _ _

I

ZKj

iWWI

B

H-t

V

n *<£

' LiL>*$f 4

Il

Q]s^ f 0 e f(

rwn*fa0^

®

Ort-

U 1

T

"TP

**

1

A-^

Jblli

Tih

>i K

K

/

t+

Ji

J3

1

A

A 4

JU

7

JA

-V-

-tr J®

i

w

WAVM

»8

s

H

N

K

X

“t

n

ti-

B*

“dr”"'

L 11

JIM

. e K x T r ‘

6 fiÉ y6 cC

0 | v

0*0

DQ 4 >e

♦

4

_1PP

n/ 5 '

T‘

[i. 13 !

p^>*4J^^ a 4

MiWA

'

AX

Ml

[JäMi

Ji i

t

*t

<P?

?<r

Är

*

__>j_

)>

4

iV

<ipp

7

mT

/ —

Ä

. v

ZlJ'***

Ltl

5 M

T

/M/Å

(jj

O S*f(L

X--t f t*H,

t

T

Digt

“t"

ac

Y”

;°°q

A A A

1

Digitized by ^ooQle

SEMITERNA OCH DEN ALFABETISKA SKRIFTEN 15 1

och Biihier följer honom härutinnan väsentligen samt är för
sin del öfvertygad om riktigheten af sin deduktion, då han
bokstaf för bokstaf härleder brahma-tecknen ur motsvarande
fomsemitiska. Han får härvid ofta tillgripa bakfram- och
uppochnedpå-vändning; men vid sådant hafva vi redan så ofta
vant oss, att vi icke mera förundra oss däröfver. Alltnog: de
olika indiska alfabeten hafva all sannolikhet för sin härstam-
ning från den fomsemitiska bokstafsskriften.

Lägger man nu härtill, att sannolikt koreanernas skrift
utgått från den indiska, att äfven mongolernas förutsätter semi-
tiskt ursprung, att mandschu går tillbaka på mongolernas, att
den arabiska skriften användes af perser , turkar och flere andra
orientaliska folk, så hafva vi inneslutit hela Asien, utom
hufvudsakligen dess östliga del, norra Afrika samt delar af
dess nordöstliga parti jämte ännu andra afrikanska områden,
hela Europa samt de trakter af Amerika och Australien, som
äga västerländsk kultur, i ett enda rikt utgrenadt alfabetiskt
skriftsystem.

Digitized by ^ooQle

Sighvat Tord ssons dikt »Fria ord».

A t

A. U. BÅÅTh.

/Mtted allt fog kan man påstå, att de isländska konstdikterna

ej komma till sin rätt i de vanliga metriska öfversått-
ningarna — t ex. H. Hildebrands i Konungaboken — , ej ens
när man, som Rosenberg i Nordboernes Aandsliv, med utom-
ordentligt besvär återgifver den forna poetiska formen med
stafrim, hendingar och lika rytm.

Det specifika, poetiska bildspråk, som de gamle skalderna
använde, är allt for främmande for oss och blir i vår smak
konstladt och tröttsamt. Metern och rimmen afvika också
alltför mycket från det, hvarvid vi äro vana.

I denna för oss så främmande — delvis frånstötande —
skrud få de värkligen poetiska tankarne, det egentliga inne-
nehållet, det, som äger beståndande skönhet och ej rubbas af
smakens — modets — omskiftelser, icke tillfälle att klart och
rent uppfattas af någon annan än den, som är mycket väl
förtrogen med det gamla poetiska språket. Men för honom
behöfves icke någon öfversättning; han föredrager alltid ori-
ginalet

Läsningen af den poetiska öfversättningen bör i främsta
rummet gifva ett estetiskt, ej ett antikvariskt intresserande
intryck. «

Det finnes alltså ingen annan råd än att i viss mån dikta
om stycket, åtminstone så till vida, att öfversättaren fördjupar

Digitized by ^ooQle

SIGHVAT TORDSSONS DIKT »FRIA ORD»

153

sig i skaldens individuella kynne och uppfattningssätt till den
grad, att han kan låta honom begagna den af vår tids poe-
tiska former, som bäst passar honom och hans ämne, utan att
ändock lämna sin stämning eller tankegång eller ens det poe-
tiska uttrycket, där detta är oförändradt genom tiderna.

Ett försök i denna väg var t ex. Franzéns återgifvande
af konung Harald Hårdrådes » gamman visor » ; och försöket får
väl anses ha på det hela slagit väl ut. Som det kan vara af
intresse att se, huru en »ordagrannt» öf versa tt halfstrof tager
sig ut vid sidan af en poetiskt bearbetad, tillåter jag mig an-
föra följande

i H. Hildebrands öf versättning:

skred utmed Sikelön vida
skeppet — stolta vi voro —
lätt gick och väl, som oss lysste,
lyftings hjort med männen.

och i Franzéns bearbetning:

for ej mitt fartyg, den bruna hjort,
allt om Sicilien lyckligt och fort?

Har jag ej segrat, hvarhälst jag i land
fört mina gossar med svärd i hand?

Många torde föreställa sig, att dylika omdiktningar i or>
ginakts anda tillhöra blott poesien, icke filologien. Men sådan
föreställning måste tvifvelsutan stämplas som ytlig och falsk.
Ty filologien, såsom en sida af kulturhistorien, sysselsätter sig
visst icke blott med literaturalstrets skal utan äfven — och
än mer — med dess kärna. Och denna odödliga kärna, poe-
mets själ, behöfver ej blott för den olärdes utan också för den
facklärdes skull föryngra sitt föråldrade omhölje för att kunna
klarare framstå i sin värkliga, innersta, evigt friska individu-
alitet.

Men visserligen är uppgiften att värkställa en sådan för-
yngring i författarens egen anda icke lätt.

Att några spår af öfversättarens — bearbetarens — eget
kynne komma att häfta vid, kan väl icke undgås. Och öfver-
hufvud kan han väl ej lyckas, om han ej är så pass andligen
besläktad med den gamle skalden, att han kan göra dennes
tankar och känslor till sina egna utan att förvanska dem.

Digitized by ^ooQle

154

A. U. BÅATH

Huru svårt företaget än är, böra försök dock göras, ty
endast på experimentell väg kan man efter hand närma sig
målet

Det följande lilla stycket gör häller icke anspråk på an-
nat än att vara ett försök i den antydda riktningen, likartadt
med förf:s förut gjorda öfversättningar särskildt af Egil Skalle-
Grimssons Sonatorrck och visorna i Kormaks saga.

Det är ett försök att låta isländingen Sighvat Tordsson
i sina BersQglisvisur dikta så, att vi år 1898 kunna fullt förstå
det, som år 1038 var ett enkelt och naturligt uttryck för hans
bekymrade och hängifna skaldehjärta.

Poemet BersQglisvisur är märkligt såsom ensamtstående
bland skaldedikterna, hvilka äljes i regeln förhärliga en furste
eller någon gång försmäda en fiende (»nid»). Här är det den
trogne undersåtens och vännens öppna, ärliga varningsord.
BersQglisvtsur är ett poetiskt motstycke till Torgny lagmans
tal inför Olof Skötkonung — men olika i tonen, såsom för-
fattarens från Torgnys mycket skiljaktiga lynne och ställning
kräfde. Syftet är dock detsamma : att häjda konungen, då han,
döf för folkets önskningar och för rättvisan, egenvilligt går
fram mot sitt eget fördärf.

Snorre Sturlesson lämnar som en inledning till dikten föl-
jande upplysningar.

När konung Magnus, sedan kallad den gode, fått sin
makt befäst i Norge samt slutit fred och ingått vänskap
med Harda-Knut, böljade han, utan tvifvel påvärkad af mindre
lyckliga, fanatiska rådgifvare, att undersöka, hvilka af lands-
männen varit emot hans fader, helig Olof, och särskildt varit vål-
lande till hans tragiska slut, hans fall i slaget vid Stiklastad.

Kung Magnus blef då så hård i sinnet, att han t o. m.
lämnade sin egen yxa till den man, som fällde den gamle
Hårek från Tjotta. Andra af faderns motståndare dref han ur
landet; han indrog deras gods, eller straffade han dem på an-
nat sätt. Särskildt nämner Snorre, att han lät nedhugga deras
boskap.

Allt detta väckte naturligtvis mycken ovilja och bittert
hat emot den unge fursten.

»Bönderna började att knota och säga mellan sig:

Digitized by ^ooQle

SIGHVAT TORDSSONS DIKT »FRIA ORD»

155

Hvad månne den här konungen kan hafva i sinnet, då
han bryter den lag, som konung Håkan den gode gaf oss?
Minnes han ej, att vi aldrig tålt orätt? Nog kommer han att
få samma öde som sin fader och andra höfdingar, hvilka vi
togo lifvet af, när vi ledsnat vid deras öfvermod och lag-
löshet

Så knotade man vida omkring i landet».

Ja, det gick så långt, att landskapet Sogns innebyggare
redan begynte rusta sig till ett kraftigt uppror, som, om det
utbrutit, säkerligen skulle hafva gifvit signalen till ett allmänt
och sorgligt borgarkrig.

Den unge konungens sanna vänner, bland hvilka äfven
var skalden Sighvat, insågo snart, att konungen måste ändra
sitt handlingssätt, de samlades därför till rådplägning samt
kommo öfverens om, att en af dem skulle genom lottdragning
väljas att för konungen omtala den hotande faran. Och det
gick så, att Sighvat Tordsson fick lotten.

Sighvat diktade då en »flock, som kallades BersQglisvisur >,
d. v. s. visor, i hvilka sanningen framställdes bar, utan smink.

Troligen är, såsom Finnur Jönsson anmärker, den största
delen af dikten bevarad. Ursprungligen torde den hafva be-
stått af 20 strofer.

Vid öfversättningen af den fornnordiska titeln har jag
låtit leda mig af den för en svensk närliggande associationen
med det Tegnérska

orden äro fria i nordisk kungasal.

De tre första stroferna har jag omarbetat till tvenne,
medan jag i öfrigt följt den af Finnur Jönsson — i hans lite-
raturhistoria och i hans omtryck af Carmina Norrana — före-
slagna täxten och ordningen. —

På svenska skulle alltså den dikt, som Sighvat af nyss-
nämda anledning kvad inför konung Magnus, kunna åter-
givas sålunda:

Jag var med fursten,
din fader, konung!
som bjöd åt fulltrogna
män sitt guld.

Han gaf ett lysande
namn åt tiden,

Digitized by ^ooQle

A. U. BÅÅTH

156

då han var konung,
mot folket huld.

Din fader följde
jag jämt i striden,
när med sin skara
han fram sig slog.
Han med vårt följe
så höll till godo,
som höga eken
med småväxt skog.

Din fader, Magnus!
var djärf i kampen,
mot landets fiender
godt han stred —
den striden måste,
för frid han kämpa.
Nu är allt folket
till freds därmed.

Han endast värnade
kunga-arfvet,
det var sitt rike
han gaf försvar.

Och alla modiga
hjärtan slogo
därvid af glädje —
så stred din far!

Han, konung Håkan,
som föll vid Fitja,
som landets våldsmän
till straffdom dref,
han vardt i landet
dock folklig kallad,
han af allt folket
dock älskad blef.

Den blides lagar
man följt dem sedan,
följt fostersonen
af Adalsten.

Att detta minne
ifrån sig lämna,
därtill hvar bonde
ännu är sen.

Jag tror, att bönder
och jarlar äfven

Digitized by ^ooQle

SIGHVAT TORDSSONS DIKT »FRIA ORD*

157

förstått att kora
sig kungar rätt,
ty vet: Olaverna
hafva aldrig
en landsmans ägor
med våld beträdt.

Ty Haraldssonen,
den alltid hulde,
och Tryggvasonen
med namn som han —
de höllo själfva
de goda lagar,
i riket gifvits
h varen da man.

Ung var jag med dig,
du herre Magnus!
den höst du lände
hit Österfrån.

Du skulle ensam
allt landet hägna —
så sade ryktet,
du Olofs son!

När folket hörde,
du kräfde riket,
att, drott! du lefde,
dess fröjd blef spord:
det strax sig tyckte
med båda händer
ha dragit himmelen
ned till jord.

Jag sporde, Magnus!
de lömska orden,
din faders fiender
ofta sagt,
de ord, mitt öra
fick höra ständigt,
i hvilka sveket
var lönligt lagdt.

Hvart ord till honom,
vår herre, bar jag,
jag bar det fram med
en helig håg.

I trohet aldrig

din skald har vacklat,

Digitized by

Google

»j

158

A. U. BÅATH

fastän han faran
af sanning såg.

Ej vred du vare
på män, som råden
dig g e — när sanning
de säga klart!

Blir ut den talad,
åt drottens ära
den endast gifver
dess högre fart.

Vet, bonden klagar,
att nu han äger
en lag, eii annan,
som sämre är,
än den. du lofvat
i Ulfvasunden —
om lögn ej folket
på tungan bär!

Jag hör, att sognbor
i söder knorra.

Sin kung ger Sighvat
nu det besked :
ej folkstrid fresta
du må, o herre!
men stundar fäjd dock,
så far jag med. •

Vi vapenklädde
och segeri ystn a
till mötet gå som
diu sköldeborg.

Vi, kung! dig väije —
men huru länge
skall landet tyngas
af sådan sorg?

Säg, hvem dig äggar,
liämdstränge herre!
så lömskt att falla
ditt ord i rygg,
att tvärt det bry tes?

I strid du ofta
de klara klingoma
mötte trygg!

Ordhållig vare

Digitized by

Google

SIGHVAT TORDSSONS DIKT »FRIA ORD*

»59

all folkets furste,
han, som kan byte
i fäjder få!

Det aldrig höfves
dig, kampens herre!
att gifvet löfte
i sönder slå.

Säg, hvem dig äggar,
du kampens herre!
att bönders boskap
sd hugga ned?

Att öfvervåld
inom landet öfva
förut ej varit
en konungs sed.

Ej någon dristat
förut att gifva
så uselt råd till
en drott så ung.

Jag vet, att landet
vid rån har ledsnat
På dig nu vredgas
ditt folk, o kung!

Det bådar fara,
hvad nyss jag hörde:
dig gråhårsmännen
ock bjuda hot.

Emot sin konung
de stånda alla.

Mot slikt i tide
må rådas bot!

Vet, männen lägga
upp råd tillsammans,
en hvar där hemma
betänkt sitt ve,
när under fällen
han hufvu’t stuckit.
Nu tiger folket —
diu fara se!

Du, tjufvars ovän!
må på det rykte,
som far bland folket
du gifva akt.

Digitized by ^ooQle

i6o

A. U. BÅÅTH

För långt ej sträcke
du starka handen,
du bruke hofsamt,
o drott, din makt!

Mig hör — åt rasslet
af h vassa vapen
åt klang af spjuten
du fröjdas än,
till bondens vilja
du äfven lyssne!

Den man, dig varnar,
han är din vän.

Ett och detsamma
de ädle männen
med sanning säga,
så jag det hör:
att han, min konung,
de fria böndernas
ärfda odal
till eget gör.

Med rätt de säga,
att kungen rånar;
ty efter domar,
som fällts i fläng,
de nödgats lämna
sin jord ifrån sig
till kungens fogde,
som ståtar sträng.

Du Norges herre!
låt städs den arme
liksom den lycklige
njuta lag!

Du gifmild vare
alltjämt, o konung!
Det ord, du gifvit,
ej åter tag!

Din fader Olof,
den ärofulle,
mig lät bland skalder
stå främst i led.

Mig Olof digre
gaf dryga skänker,
gaf gyllne ringar;

Digitized by ^ooQle

SIGHVAT TORDSvSONS DIKT »FRIA ORI)

1 6 1

det var hans sed.

Jag mycket ofta
å bägge armarna
bålde härskarens
ringar bar,

men, kung! jag sällan
i orättfärdiga,
leda strider
med honom var.

Vet, Sighvats tankar
nu gå till mannen,
som lätt han råkar,
till Harda-Knut —
om ej den veksinte
herren Magnus
i famnen tager
sin skald till slut.

Med edra fäder
jag varit samman,
helt ung min tunga
med guld mig glädt:
fick sångarlön jag
i tidig ungdom,
förrän ett skäggstrå
min haka klädt!

Jag önskar, sonen
af digre Olof
sin sak må bättra
i dag alltre’n.

Det sägs om mannen,
som tveksamt dröjer:
hans sak får vänta,
tills kväll blir sen.

Emellan oss är
*en helig vänskap,
mot dig, kung Magnus!
jag skonsam är.

Hälst vill jag lefva
och dö med Magnus —
allt Haralds Norge,
han skydd beskär!

»Konungen,» säger Snorre, »rättade sig efter denna på-
innelse. Också var det många andra, som talade denna sak

Ooteb. Högs k. Ärsskr. IV: j. I I

Digitized by ^ooQle

IÖ2

A. U. BÄÄTH

för honom. Till sist höll han rådplägning ined sina klokaste
män, och konimo dc öf verens om, hvad som borde vara lag.

Sedan lät konung Magnus skrifva den lagbok, som kallas
Grågås och ännu finnes i Trondhjem. 1

Därefter blef han vänsäll och afhållen af allt folket, och
för den skull vardt han kallad Magnus den gode.»

1 D. v. s. Frostatingslagen.

Digitized by LjOOQle

De editione Thomae Magistri Eclogae
a Laurentio Norrmanno para ta.

Scrlpsit

LARS WÅHL1N.

Catis constat Laurentiuni Norrmannum, 1 celeberrimum qucmdam
^ in academia Vpsaliensi professorem, Thomae Magistri studio-
sissimum fuisse, nec solum Thomae Laudationem Gregorii
Theologi, Orationes gratulatorias IV, Epistolas VIII e codice
Rålambiano (anno 1693) edidisse, uerum etiam Eclogam uocum
atticarum cura sua eomprehendisse. sed de opera, quam in TI10-
raanam Eclogam contulit, adhuc pauca cognita sunt in nita
orationibus et programmatis Norrmanni praefixa Andreas Nor-
relius 2 3 haec uerba facit: >Ejusdem [i. e. Thomae Magistri]

'OvoydTcoy 'Aroxtov éxAoya^ tanta diligentia ac cura perscru-
tatus est, ut singula, ab optimis Graeciae Scriptoribus in rei
certitudinem ac fidem a Thoma allata testimonia, investigarit,
examinarit & ipsa loca, unde depromta sunt, in oris sui ex-
emplaris, quod ex Michaélis Vascosani editione A. 1537. 3 possi-
debat, fideliter citarit, passim adjectis Emendationibus suis ac

1 Laurentius Norrmannus, qui graecarum litterarum existimator suae
aetatis princeps habebatur, natus est anno 1651; professor extraordinarius
anno 1682 constitutus est Vpsaliae, ubi deinceps uariis muneribus academieis
oraatus est. anno 1702 episcopus Gotoburgensis nominatus est, sed munere
functus non est cum anno 1703 morte interciperetur.

2 L. Norrmanni orationes patiegyricie et nonnulla programmata.
Stockholmiae 1738. p. XXIX sq.

3 Perperam pro a. 1532.

Digitized by t.ooQle

164

LARS WÅHLIN

Notulis criticis. Hinc manifestum esse crediderim, Eum item
in animo habuisse hasce Thoinae Magistri Eclogas, sua lima
expolitas, denuo edere. Et sane recordor me in Collegio Privato
ab Eo audivisse, quot, quantisque vitiis Blancardina earundem
exboötq laboret, quamque juvaret, aliam, a splialmatibus ac erro-
ribus repurgatam, liabere. Ceterum quod Nostro Musis invisa
Libitina negavit, magna Orbis Eruditi Ornamenta ac Lumina,
Summe Reverendi Viri, Diceceseos Lincopensis Praesul, & Sa-
crorum Hamburgensium Antistes, Domini Doctores, ERICUS
BENZELIUS , 1 & JO. CHRISTOPHORUS WOLFIUS,Semonis
istius nomini reddent. Ille enim pro studio ac zelo, quo de
Graecis literis ac Historia Patriae immortaliter meritus est, curas
Norrmannianas in Thomae Eclogas describi curavit, easdemque
simul cum suis, Hamburgum ad laudatum Virum, amicum suum
aestimatissimum, misit: quin autem hic, cujus in rem literariani
merita, sera praedicabit posteritas, fidem de illis, una cum ipso
libello, edendis datam, liberaturus sit, ejus constantia amor &
ardor bonos rarosque libros divulgendi, dubitare non sinunt»

lam an te Wolfius ipse Lexiphili nomine assuinpto in
commentariolo de editionibus Eclogae uocum atticarum Thomae
Magistri edito 2 huius rei mentionem fecerat. ibi enim postquam
editiones superiores et libros manu scriptos recensuit, quaeque
rationes in noua editione adornanda sequendae essent, exposuit,
profi tetur se consilium libelli recognoscendi cepisse, perficiendum
aliquando, si alia, quibus tum quidem distineretur, permisissent,
atque inter adiuuienta, quae in promptu essent, enumerat Norr-
manni annotationes, quas maxima sui parte dicit in iudicandis
ueterum, quos Thomas attulit, locis occupari, et Erici Benzelii
collationem cum editione Vascosani et codice ms. collegii noui
Oxonieusis institutam. in fine speciminis loco addit annota-
tiones uonnullas secundum editionein Blancardi concinnatas.

1 Benzelius ipse Thomam edere in animo habuisse uidetur: certe J. H.

Lederlinus litteris anno 1701 ad Beuzelium datis ait: »Quid Thomas tuus

Magister, anne lucem publicam jam conspicatus est?» Cfr Forssell in uita
Benzelii, Sv. Akad:s handl. ifrån år 1796. D. 58, p. 468.

2 Lexiphili No ti tia editionum Eclogarum vocurn Atticarum Thomae
Magistri, quae adhuc exstaut, & consilium, quotnodo accuratior aliqua parari
possit. Miscellaneae observationes criticae in auctores veteres et recentiores.
Vol. V. Toni. III. Amstelaedami 1735. p. 28 sqq.

Digitized by ^ooQle

DE L. NORRMANNI EDITIONE THOMAE MAGISTRI 165

Post Norrelium annotationes Norrtnanni commemorat
Olauus Celsius, 1 qui addit eas post Wolfii, summi polyhistoris
fata, 2 Hamburgi delitescere.

Tandem anno 1757 Lugduni Batauorum prodiit noua
Thomae editio, cuius auetor Bernardus, medicus Amsteloda-
mensis, in ti tulo fertur, quamquam lon ge maior pars Ouden-
dorpio debetur, inter nomina eorum, quorum notis haec editio
instructa est, Norrmanni, Benzelii, Wolfii quoque leguntur, atque
in praefatione Oudendorpius de horum notis haec uerba facit:
• Primum parvas . . . Laur. Normanni, Erici Benzelii, J. Chr.
Wolfii . . . notulas ac conjecturas, ex inpressis, quibus olim
usi fuerant, exemplaribus excerptas, typis describi cuTavi. Tum
ad mauum mihi fuere variae lectiones, quas Er. Benzelius e
Codice MSto Collegii Novi Oxoniensis chartaceo, mense Aprili
An. MDCC. hauserat, mihique cum suis & aliorum conjectaneis
saepius laudatus Wolfius donarat.»

Inter nostrae terrae uiros doctos magnas spes haec editio
excitasse uidetur, nimirum quod crederent Norrmannum et
Benzelium inde maximam doctrinae laudein reportaturos esse.
ut in actis, quae "Sen Sroenffa SDtercuriuS" uocantur, ubi huius
libri mentio fit,3 haec dicuntur: "2löa älffare af bet ©refiffa fpräfet
mottaga meb nöje benna loafra ©bition af Sfjomaé. . . . alla rooro be
|i. e. superiores editiones] ganffa felagtiga. Seremot är benna fä
mpdet fulfotnligare .... s ^rof. Cubenborp i Seiben f)ar gifiuit unber=
rättelfe i företalet om benna npa uplagans förbätringar, fom blifroit
ffidabe od) erfjälne frän SjSaris, ©trasburg, Orforb, llpfala, Seipjig,
8eiben od) annorftäbes. Silrädcliga anmärfningar fattas ingalunba, od)
til beras bugeligljet fan man ^afroa et färbeles förtroenbe, när man enbaft
låfer be lärba namn, fom finnas upräfnabe pä Sitelblabet. Dm roära
formans od) ©enjelii förtjenfter torbe jag nämna nägot i fpnncrf)et, bä
jag får fjelfroa arbetet i bänberna."

Sed horum merita, quae quidem ex eo libro apparerent,
spei respondisse non uidentur, quoniam nihil usquam postea

1 Bibliothecie Upsaliensis historia. Upsaliae 1745. p. 130. — Cfr etiara
Pantii Historiola literaturse Graecae in Suecia. Sectio II. Upsalise 1781 —
84- p. 12,

7 Wolfius obiit anno 1739.

3 IV: 1. (1758) P- 97 sq-

Digitized by t^.ooQle

i66

LARS WÅHLIN

de hac re commemoratuin inuenitur. nec mirurn: nam profecto
perpaucae sunt notulae quibus Norrmanni et Benzelii nomina
inscribuntur, raro quoque eorum in suis annotationibus men-
tionem facit Oudendorpius.

Haec fere sunt, quae de Norrmanni in Thomam curis in-
notuerunt, sed iam plenior notitia hauriri potest e duobus fon-
tibus diu neglectis atque obliuione obrutis.

Ac primum quidem exemplum editionis Vascosanae, cuius
marginibus Norrmannus obseruationes suas alleuit, post mortem
Norrmanni Benzelio traditum una cum reliquis libris Benzelii
anno 1757 bibliothecae Lincopensi insertum est, ubi adhuc ser-
uatur, et his obseruationibus perspectis plaue apparet Norr-
mannum id egisse, ut nouam editionem Thomae pararet, nam
non soluin locos scriptorum a Thoma allatos examinauit, et ubi
in editionibus inueniantur, accuratius indicauit, sed totum fere
contextum notis criticis conspersit et refinxit 1

Sed et alterum documentum, et id quidem luculentius,
studii Norrmanni exstat. nam in bibliotheca Lundensi asser-
uatur liber manu scriptus (olim B. N. Msc. 4:to N. 69, nunc Bibi
Ms. S. 4:0 1 notatus) forma quadrata, 252 paginas complectens,
quae continet contextum Thomanae eclogae manu Norrmanni
depictum et uariis notis instructum. in fine huius libri haec
leguntur: »Finiebam Strahlsundae A. CI 0 I 3 CXCVI Decemb. d.
XIX. Laurentius Norrmannus». 2 quod uero Norrmannus dicit
se anno 1696 finiisse, hoc spectare non potest nisi ad ipsum
contextum exscriptum, nam in notis additis compluribus locis
rationem habet collationis codicis Oxoniensis, quam instituit
Benzelius, et eam collationem Benzelius anno 1700 fecit. uidetur
igitur post contextum exscriptum notas paullatim 3 addidisse.

1 Praeterea ex hoc libro uidere licet Norrmannum studium contulisse
etiam in scriptores, quos Vascosanus Thomae annexuit, Phrynichum et im-
primis Moschopulum, ad quem u arias lec ti ones e codice Rålam biano annotauit

2 Inuolucro posteriori hane annotationem aUeuit nescio quis: "Sbctta
Graeliffc scriptum bafroer b^en för fin böfla ^drbom få lugba berömbe
SUlnnnen, 6abl. herr 5Öif!oppcn # Laurentius Norrmannus, incb itu eo«n
ftriinrit." sed plagula libro nunc addita, qua annotatione graeca Norrmannus
dicit se librum quendam eximium graecum Holmiae septem thaleris emisse,
non huc pertinere uidetur.

3 Ex atramenti colore apparet non omues notas simul asscriptas esse.

Digitized by ^ooQle

DE L. NORRMANNI EDITIONE THOMAE MAGISTRI 167

atque opus absolutum non esse cum ex eo apparet, quod notae
aliis locis frequentissimae sunt, aliis prorsus desiderantur,
tum uel raaxime ex eo, quod signum, quod uocibus, ad quas
pertinent annotationes, affigi solet, iuterdum, praecipue in poste-
riore parte occurrit, quamquam nulla addita est nota. sed his
locis saepe annotationes in exemplo editionis Vascosanae additae
inueniuntur : rursus interduin in hac editione signum alicui
uoci additur nulla apposita nota, cum in libro manu scripto
exstet obseruatio. praeterea, etsi nonnullis locis Norrmannus
sententiam mutasse uidetur, omnino annotata editioni inserta
(quae in posterum A nominabo) et liber manu scriptus (B) in
summa rerum conspirant, ita tamen, ut in B notae pleniores et
fusius pertextae sint. accedit porro in B nouum notarum
genus, natn praeter eas, quae in locis scriptorum laudandis et
examinandis uersantur uel ad rem criticam pertinent, aliae
comparent, quibus Norrmannus id agit, ut praecepta Thomae
cum aliorum grammaticorum praeceptis usuque ueteruin scrip-
torum accuratius conferat.

lam uero, cum melius de iis iudicare liceat, quae Norr-
mannus in Thomarn contulit, consentaneum uidetur permixtam
notarum farraginem editioni Oudendorpianae additam paullo
accuratius inspicere et in comparationem uocare. quod ad Norr-
mannum attinet, testimonia non solum ex A sed etiam e B
dtabo, quo magis eluceat, quaenam ratio inter utriusque copias
intercedat, quamquam B iis, qui hane editionem adornarunt,
ineognitum fuit.

Ac primum quidem apparet leetiones, quae in Oudendorpii
editione Norrmanno asscribuntur, plerumque in A et in B inueniri.
exempla haec fere sunt:

Ed. Oudend. p. 3 (ed. Ritschel. 1 p. 48 u. 10) »Tivct pév.] Ta
pev, rct bé Normannus.» A: »maliern ra», in B legitur
nva, sed apparet Norrmannum ad hane paragraphum notam
scribere uoluisse.

p. 40 (16: 2) »'Apd*;.] Melius uidetur dpbq, & sic margini ad-
scipserat Normannus. . . . Oudend.» margini appietum est
et in A et in B.

1 Thomae Magistri sive Theoduli Monachi Ecloga vocum atticarum.
Ex recensione et cum prolegomenis F. Ritschelii. Halis Saxonum 1832.

Digitized by ^ooQle

i68

LARS WÄHLIN

p. 63 sq. (24: 17). Ita rescripsi . . . licet Normann.

malit yiiwtq . . . Oudend.» yövvi^ margini appictum est et
in A et in B.

p. 73 (31: 13) »Kai rouro.] Fors. ön r. Norm ann.» margini ap-
pictum et in A et in B. (Ritschelius Normannum non recte
intellexit.)

p. 90 (11: 6) »Tö érrayco.) . . . Recte Normann. margini alle vi t
dirayto . . . Oudend.» sic et in A et in B.
p. 98 (49: 12) »*H d^oAxxo] . . . Forte addendum xaAAiov. Norm.

A: »f. add. xaAAiov.» B xaAAiov textui inserit uncis inclusuin.
p. 120 (21: 5) »’Atevoö^ eibouq.] Forte Normann.» sic et

in A et in B.

p. 139 (57: 2) Oudendorpius refert Norrmannum pArixiov emen-
dasse in pAaxixbv, quod in A margini est appictum. in B ad
j 3 Aöxiov haec annotata sunt: »Est pAaxiov itidem apud Phry-
nichum, et pAaxicov apud Varinu. ego maliern pAaxixöv*
quod Veteribus in usu est.»

p. I 7 ° ( 55 : I2 ) dicit Oudendorpius Norrmannum olim uidisse
alrtxqq, quod est in ed. Vase., esse pro airianxqq. in A.
litteras iar addidit. in B reetam leetionem reposuit hane
annotationem addens: »Bouv in editis est [Norrm. habet poöq].
neque tamen puerile mendum nuperos editores advertit.
mox iidem ex xf\q ainxf^ pro dmanxqc; fecerunt 'Arunciyc;.
hoccine emendare est? quamquam vero oxavicoq supiyrcu oi
ftovq pro ol pös q. ut recte Constant. Eascaris p 263. reperitur
tamen etiam in proså. sic ömoftovöpoi xaXoöfievoi poOq,
Athenaeus extremo libro quinto. sic al pouq, Aristot. Hist.
Anim. VI. 29. Pausanias 223 C.»
p. 181 (73: 1) Abreschius commemorat Norrmannum ad Arist.
putare pro yapyaAtéouöi in loco Aristideo apud Thomam re-
fingendum esse yopyaAiöai nvwv. atque in A yapy<xXfaai
asscripsit, sed in B yapyaXi%ouoi retinet nota adieeta: »Ed.
yapyaXiöai rivtov.»

p. 270 (127: 4) »eKK épqAsv] . . . Sed MSS. Leidd. éfieAAev,
quod Normannus margini jam adlevit . . . Oud.» in A
textum Vase. correxit, in B ueram leetionem tacite reposuit.
p. 348 (157: 5) Oudendorpius refert Norrmannum uidisse scri-
bendum esse éjnXéXqöai pro AsAqöai uel éXéXqoai. in A textuui

Digitized by

Google

DE h. NORRMANNI EDITIONE THOMAE MAGISTRI

169

Vasa correxit in B primo fuit, ut uidetur, XeXr^öai, sed correc-
tum est in émXéXqöai. in ora addita fuit nota postea erasa:
»mirifice antea edebatur éXéXqöai.»
p. 61 1 (234: 1) Norrmannus dicitur Thomam emendasse e
Aristide in Arist. ed. Ups. et ^porj pro :ipcoqv scripsisse. in
A margini appictum: »Ttpöq Arist. 6.» B habet :ipöfl, ad
quod annotatum est: »perperam ap. Nostru Tipcoqv.»
p. 664 (263: 4) Tö évsöröc] L. éveörwq emendante Normanno,
& sic MS. B. WOLF.» in A ea lectio margini asscripta, in
B tacite reposita est

p. 847 (359: 6) »Tivöc ctfrrojv.] Forte nve<;. Normann.» in A haec
nota asscripta, in B. lectio tacite reposita.

Sed nonnullis locis lectiones uel notae, quae Norrmanno
attribmmtur, neque in A neque in B inueniuntur:
p. 114 (4: 7 sqq.) Oudendorpius contendit Norrmannum putasse
»in Thoma reponendum ubique dproxo^ou^, ut Phrynicho
obloqui voluerit hic quoque, ut alibi facit» in A ad hunc
tocum nihil annotatum est, sed ad dprojroiouq p. 116: 15 ed.
Ritschel. asscriptum est dproxÖTtoix;. in B ad priorem locum
haec leguntur: »Exstant duae hodie Libanii Orationes altera
Trpoc; ’Ixapio\\ al[tera] xara 'Ixctpiou, in quibus quae heic
adfert Noster nusquam comparent, in ea tamen xara Ixapiou
et d[p]ro:roioi p. 463 c et Aproxöjroi p. 468 leguntur.
'ApxoTionoq Pollux etiam 330, 13 et Phrynichus 36 comraen-
dant. cetera au tem usus magis frequentat.» altero loco
åpxonoxovq retinetur adiecta hac nota: »Ed. dproxö^ouq.»

P- 3^7 (146: 11) Witter dicit Norrmannum ad Arist. p. 162
legi uoluisse énauröv pro éaurbv. in A éaurov lineola sublita
notatur, sed nulla exstat obseruatio (erasa est littera in
margine). in B nihil de hac re inuenitur. ac Witter, a quo de-
ceptus est Ritschelius, Norrmannum non intellexit. N. nihil
dicit 1. 1. nisi éauröv pro éfiavröv h. 1. usurpari. Cfr notani
Hemsterhusii in ed. Oud.

p. 358 (113: 10) »Ka! é^emrqbei;.] of>x MS. Oxon. Sed alibi
repetitur: ubi deest oux. Confer Aristid, pag. 104. B.

Normann.» A nihil tale habet, nisi quod additum est:
»inf. p. 96.» in B haec leguntur: »totidem uerbis recurrebant

Digitized by ^ooQle

170

LARS WÄHLIN

N. CLXVIII 1 post é^amvaiox;, ubi induximus.» Nescio an
Benzelii si t nota errore Norrmanno tributa.

Tum uero apertum mihi fuit omnes coniecturas et notas,
quae Wolfii feruntur, admodum paucis exceptis, Norrmanno
recte tribuendas esse: duos enim uiros tot locis eadem coniec-
tura assecutos esse iisdemque fere uerbis usos, uix credibile
est, ac suspicionem ualde auget, quod, ut ante dictum est,
Norrmanni annotationes Wolfio transmissae sunt. nec tamen
contenderim Wolfium scientem uolentemque aliena occupasse.
uerisimile est eum Norrmanni coniecturas sui exempli margini
inseruisse sed raro Norrmanni nomen apposuisse 2 , tum Ou-
dendorpium putasse oinnia, quae a Wolfio annotata reperiret
nullo nomine adiecto, ab eo profecta esse. nam quod dicit
Oudendorpius se Laur. Norrmanni notulas ac coniecturas ex
impresso, quo olim usus esset, exemplari excerptas typis de-
scribendas curasse, lioc non ita accipiendum uidetur, ut creda-
mus eum suis oculis schedas Benzelii inspexisse, nedum ipsum
Norrmanni exemplum; haud dubie ubique de Norrmanno
relata retulit. sed exempla proferamus.

p. 44 (15: 3—4) »Apqnsreq.] Lege ex Phavor. Apcpteteq, tö xar
etoq- éöT\ be dvri rou, xar’ éviaurbv. cböaorcoq bé xai djLKpqpe-
piybv qyom' xaOrjpepivöv. Wolf.» ita Norrmannus in A textum
e Varino constituit. in B retinuit ov xar’ Iroq et oö xathjpe-
pivöv et notas, quas ad hos locos scripserat, erasit.
p. 68 (26: 4) » E^ejiaYYeXia^.] Fortasse é^a^ayyeXiaq. Wolf.*
idem in A. B habet é^eTOyyeXiaq.
p. 182 (72: 7) Oudendorpius dicit Wolfium legendum uoluisse
yaörpi bovXoq. in A margini asscripta est haec lectio. B eam
in contextu habet adiccta nota: »Ed. yaöTpibouXoi;.»
p. 198 (97: 10) Oudendorpius dicit Wolfium putasse hic ex
Ammonio supplendum AapdXqq 6 äfifiqv pööxoq. in A haec
nota exstat: »supple ex Ammon. AapdXqc; 6 äppqv jlioöxo^ »
in B hoc supplementum desideratur.
p. 207 (94: 1) »Kai bqjnööioq] Recte CL Wolf, margini allevit
bqpio^ . . . Oudend. » idem Norrmannus in A margini alleuit,

1 Norrmannus singulis notationibus Thomae numeros praefixit

2 Cfr annotationum specimen, quod edidit Misc. Obss. 1. 1.

Digitized by ^ooQle

DE L. NORRMANNI EDITIONE THOMAE MAGISTRI 171

sed paullo infra ad locum Aeschinis. B ad hunc locum liabet:
»Ed. bqpioc;.»

p. 216 (104: 16) Ad uocem biaxopeöfteiöa annotauit Ondendorpius
Wolfium legisse biaxopeufteiöa uel biaxopqfteiöa. et in A et
in B Nomnannus has lectiones asscripsit

p. 221 (93: 15) »Eioiv.] Deest textui Synesii , Ep. 57. eique red-
dendum censet Cl. Wolfius.» A et B hane notam habent:
»reddendum Synesio.»

p. 240 (83: 9) »Toiq ibioiq.] Praepositionem év addi volebat
Wolfius ». in A et B: »add. év.»

p. 241 (100: 14) [pro aorb^] »Korte eixöc. Wolf.» idem in A
asscriptum, B retinet afrröq.

p. 264 (137: 1) Oudendorpius dicit Wolfium uoci ébacpcov bene as-
scripsisse: »F ébacpécov.» A habet: »f. éba<pécov»,B: * an ébacpécov. *

P 2 l l ( I 53 : 4 ) »Tö bixaitoc.l Ed. Vase. bixaioc. sic Call. at
Moschop. p. 19 bixaicoq[!]. Wolf.» in A haec sunt: »sic Call.
at bixaiGx; Moschop.» in B bixaicoq repositum est et asterisco
sed nulla nota praeditum.

p. 295 (148: 5) »*Exovra.] Forte éxov Wolf.» in A: »f. éxov.»
in B: » 1 . éxov.»

p. 340 (121: 6) »Kai émoroXip] F. émroXn. Heins . PJiavor. Recte.
Wolf. EjnroXq nap AiöxuXcp.] F. éjucrroXq. Heins \ P/iav.
Recte. Idem.» in A: »1 éjnroXq 2 émöToXq Var. recte.» in B
haec nota exstat: »émToXq dvri toö TTpoorayf}. 8 bx\ xai
érnaroXq Tiap’ aiöxuXcp etc. sic restituimus ex Varino. sed
é.moXr\ notione mandati rarum in proså. rqq é7iiToXfjq pepvq-
pévrj. Herodot. IV. 10.»

p. 355 (127: 17) »Tout émörco.] Sed vulgo émorao’ vs. 1387.
Utrumque saepius usurpat. Sophocles. Wolf.» in A: »émöraöo
Ed. utrumque saepius usurpat.» in B: »In nostris libris, etiam
apud Scholiastem, hoc loco é7rioraöo est itemque versu 990.
1091. 1408. et Oedipo Tyranno. 858. et Antigonå. 311. 408.
ut etiam é^emoraoo Oedipo ém xoXcovcp. 1581. Rursus
émorco. HXéxrpq. 618. 1039. Oedipo Tyr. 666. Trachiniis.
185. Philoctete. 420. 569. 1235. 1320. amat hane contrac-
tionem et Xenophon. 73, b. 512, b. 572, b.»

p. 361 (123: 5) »"H öo;rep ©ouxubibqq.] Dele f\. Wolf.» in A et
B ad i\ annotatum: »tolle».

Digitized by ^ooQle

1/2

LARS WÄHLIN

p. 366 (160: 7) » v Ev xf\.] Ta>, ut alibi & mox. Phavor . Wolf.»

in A: »to) ut alibi, et mox. Var.» in B: »passim alibi rep.»
p. 369 (135: 12) » Ilpoosuiov.] L ^pooe^emov. Wolf.» in A eadem
nota, in B xpoöeTreixov repositum est et asterisco praeditum,
sed nulla nota addita est

p. 371 (146: 1) »"Eönyxev, oöx Éön^e.] Forsan écmxe. Wolf.»

eadem nota in A. in B £cti£e retinetur.
p. 385 (109: 3) Oudendorpius commemorat Wolfium pro A:rsu-
ftuvopai coniecisse éTisufruvopat. et A et B habent: »f. érieofk»
p. 413 (167: 2) »Ou xvpo:; u irroxpuTrrco.] Fors tö. Wolf.» idein
est in A et B.

p. 445 (181: 2) » ApiöTEibr^c;.] Immo Libanius :ipsöftetmx<) Jtpö^
IouXiavöv T. II. p. 158. D. Wolf.» hane notam et A et B habent.
p 497 (192: 1) »AxofkiAAeiv yap.J Forte addendum rqv av^qmv.
Wolf.» 1 idem est in A et B.

p. 538 (210: 15) »TiAq.J . . . Leg. TuXrj. & sic Hcins. Wolf.»
in A margini asscriptum est xv\r\, in B textui insertum
addita nota »male editi TiXiy*

p. 538 (219: 14) »ou pövov xoivco. &c.] . . . Leg. xoivomb. Wolf.»
idem in A margini asscriptum, in B textui insertum addita
nota: »Ed. male xotveb. Var.»

p. 616 (243: 13) » Avri pipiyrnv.] Adde tou. Wolf.» idem in A
margini asscriptum, in B textui insertum est uncis inclusum.
p. 646 (260: 11) Oudendorpius narrat Wolfium ad uocem ri^erai
margini adleuisse riOectfku. in A et B: »f. riftsöfrai.»
p. 659 (258: 6) Oudendorpius dicit Wolfium asscripsisse loca,
ubi hodie apud Xenophontem öcpn editur (nam Thomas
contendit eum öbpfj dicere). in A haec nota est: »Ex Phryn.
29. sed apud Xenophontem hodie 6öpr\ editur 830, c. d. 831,
b. 979, b. c. d » in A: »Ita pariter et Phrynichus hoc nomine
Xenophontem notat, verum nostris in libris hodie ööpn
scribitur ...» [deinde eosdem locos enutnerat].
p. 663 (270: 16) »Ka! érri eöxnxoö.] Adde xal érri urroTaxnxou.
WOLF.» idem in A margini asscriptum est, in B textui
insertum uncis inclusum addita nota: »Add.»
p. 664 (266: 6) »Olov, öoa yoöv brj.] L. o£v WOLF.» In A
yoöv in oöv correctum est, in B oöv tacite repositum.

1 In ed. Ritschel. haec perperam ad 191: 11 relata sunt

Digitized by ^ooQle

DE L. NORRMANNI EDITIONE THOMAE MAGISTRI

173

p. 790 (328: 14) »Genit. oécov Aristoph . Lysist. 733. bis & Elymol.
Steph. ex vulg. Lex. male 7W pro Tineae in Append
Wolf.» prorsus eadem nota est in A. B habet: »Genitivus
öécov bis uno versu * 733 apud Aristophanem Lysistratå
legitur,* in niargine est: »etymol.»
p. 792 (331: 8) »Xiyqv Xéye.] Add. oloq aut bnvdfievoq. Wolf.»

A habet idem, B: »Deest haud dubie o\oq aut buvdpsvoc;. »
p. 849 (361: 18) »Trjc; uötepov Xqcptteiöqc;.] F. xf\ v. Xq<p8*ei'öfl.
Wolf.» idem in A. in B nulla nota addita est, sed rrjc; et
ArflpOeiöqÉ; asteriscis praedita.

p. 854 (351: 6) »Trjc; nöXecoc.] Forte X^P ac 5- öuppopitov p.
137. C. Wolf.» Eadem nota in A, nisi quod legitur »p. 137
b.» in B hoc tantum est: »xtopcu;. rcepi öupuopitbv. 137. b.»
p. 866 (368: 18) »Eycb vnaipco rov öpxov.] . . . IVolfius conjecit
önepcb, sine dubio tunc legi quoque volens npoeptö in seq.
Mihi non liquet [Oudendorp.]» In A est: »f. v;repu>», in B
fciaipco asterisco notatum et in marg. add. »NB.»
p. 874 (370: 6) Tö ‘Ynoxpivopai.] ... ut paullo ante 1 in uno-
xpivojuai. Sed haud dubie scripsit dnoxpiv. Wolf.» in A est:
»ut inf. XXXV. sed haud dubie scripsit dnoxpivopai.» in B:
»unoxpivopai pro dnoxpivopai prisci usus est ut infra XXXV.
Thomas haud dubie dnoxpivopai hoc loco scripsit.»
p. 916 (392: 12) »XoXq.J F. xoXqv. Wolf » idem margini appictum
et in A et in B.

p. 926 (405: 7) »Olov npicbrepoq rourcov.J . . . Addo rourou xai.
Wolf.» in A idem margini asscriptum, in B haec uerba
textui inserta sunt uncis inclusa, addita hac nota: »inserenda
puto.»

Nonnullis locis coniecturas Norrmanni Wolfius leuiter immu-
tasse uidetur:

p. 408 {166: 12) » 'EpnXqödrjv.] L. évenXqöftqv aut épnXq^év. Wolf.»

in A (et B): »(Scribe) åvenXqö^qv aut épnXqcriteiq. »
p. 734 (299: 18) »06 npeo^evTqq be xai &c.] Adde 06 npso^eurai
xai npsöfteirrd^ ép. Wnlff. » in A haec asscripta: »add. nps-

1 Apparet Oudendorpium notam Wolfii mutasse, ut quadraret in per-
uersum notation um ordinem editiouis.

Digitized by

Google

174

LARS WÅHLIN

ö| 3 eurai xai xovq Trpeöfteoraq, » quae uerba B textui inserit
uncis inclusa.

p. 752 (303: 13) Oudendorpius dicit Wolfiura coniecisse Tipbq
roiq lepoiq. In A Norrmannus :r'p6<; iepek;, quod exhibet
ed. Vase. in xpoq iepoic; mutauit atque in B sic scribit.

Quod uero interdum correctiones fecit Norrmannus easdem,
quae uulgo aliorum nominibus circumferuntur, lioc, cum bis
terue in eodem uiro nobis occurrat, facile fieri potuit, prae-
sertim cum de rebus manifestis fere agatur.

lam si quaerimus, quibus fontibus usus esse uideatur, et
quae omnino in Thoma recognoscendo praestiterit Norrmannus,
apparet eum editionem Vascosani pro fundamento suae recen-
sionis posuisse. inter ceteras editiones Romanam Calliergae (1517)
et Franekeranam Blancardi (1690) eum in promptu habuisse
pro certo statuere licet, quia in annotationibus earum mentio-
11 em facit nuin uero Aldinam (1524) cognouerit, non liquet.
libro manu scripto nullo usus esse uidetur, nisi quod passim
in B scripturas commemorat codicis Oxoniensis, e quo uarias
leetiones Ericus Benzelius annotauit 1 superiorum igitur edi-
tionum uestigia secutus contextum . ita recensuit, ut quidquid
in iis ineptum aut mendosum uideretur, pro uirili parte con-
ieeturis emendare conaretur, qua in re saepissime ceteri gram-
matici, Amtnonius, Moeris, Phrynichus, Phavorinus (uel Varinus)
impriinis eum adiuuabant. cum autem editiones illae omnes
typothetarum erroribus et puerilibus mendis refertissimae sint,
inagno cum philologiae damno faetum esse eredo, ut Norrma-
niana suo tempore in lucem non emitteretur sed imperfeeta
atque inedita maneret ac duobus rebus praecipua laude dignus
est Norrmannus: primum quod, cum notationes a Blancardo
turpissime pertubatae essent, genuinum ordinem seruauit
deinde quod testimonia ueterum scriptorum, quae idem Blan-
cardus temere ad horum scriptorum editiones, quae tum manibus
hominum doctorum terebantur, mutauit, pleruinque ita con-
cepta exhibuit, quemadmodum ea legisse uidebatur Thomas,
annotatis in margine impressorum exemplarium diserepantiis.

1 Quae in A de leelionibus codicis Oxoniensis hic illic annotata sunt,
Benzelii manu appieta esse uidentur.

Digitized by ^ooQle

DE L. NORRMANNI EDITIONE THOMAE MAGISTRI

175

quamquam et is nonnumquam exempla ex editionibus suppleuit
uel correxit, id quod maxime cadit in locos Homeri ceterorum-
que poetarum. nunc uero codicibus diligentius examinatis,
quae feliciter inuenit, acute excogitauit Norrmannus, magna
ex parte aut a codicibus occupata reperiuntur aut propter
Thomanum textuin in codicibus longe aliter conceptum quaui
in editionibus tum legebatur, superuacanea facta sunt. super-
sedeo au tem plures notas afferre: quae iam dedi specimina,
sufficiant. his pagellis id potissimum egi, ut suum restitueretur
uiro, cuius nomen olim omnium laude celebrabatur, hodie fere
ignoratur.

Digitized by ^ooQle

Ismene.

Ett bidrag till en estetisk kommentar till Sophokles Antigone.

Af

JOHANNES PAULSON.

fö land den tebanska furstefamiljens af det hårdaste tragiska
öde hemsökta medlemmar intager Ismene den mest obe-
märkta platsen. Fästa vi oss vid sagan i den form, i hvilken
hou föreligger mest konstnärligt utbildad, den, hvilken de tra-
giska skalderna gifvit henne, är det egentligen blott på en
punkt, Ismene dragés in i de tragiska händelsernas hvirfvel.
Det är Antigone-episoden, som vädjar äfven till Ismenes del-
tagande i den tragiska konflikten. Liksom hon så att säga
oförmärkt glidit in i sagan, glider hon äfven oförmärkt därur,
och det är en annan diktning än den tragiska, som har något
att berätta om äfven hennes sorgliga slut.

Jag har på ett annat ställe 1 sökt visa, att den homeriska
myten icke kände den tebanska sagokretsen i den form, i
hvilken den föreligger hos de tragiska skalderna. Homeros
känner, att Oidipus dödade sin fader och att han därefter äk-
tade sin egeu moder, Epikaste, som hennes homeriska namn
lyder. Men Homeros låter detta äktenskap strax upplösas där-
igenom, att Epikaste, efter upptäckten af arten af det gifte, i
hvilket hon lefde, beröfvar sig själf lifvet Äktenskapet mellan
Oidipus och Epikaste är därför hos Homeros barnlöst. Å an-

1 A ti mer ku ngen zur Oidipus- Sage i Erauos I, sidd. 11 — 27 och 57 — 75-
Jfr äfven Till fragan om Oidipus-sagans ursprung , passim (Göteborgs Hög-
skolas Årsskrift 1895 III).

Digitized by VjOOQle

ISMENE

177

dra sidan känner Homeros väl både Eteokles och Polyneikes
och striden om Tebe. Men denna strid har icke samma moti-
vering, som i den senare sagan. De äro hos Homeros icke
soner till Oidipus, och intet antyder heller att de äro bröder.

I den s. 1 n. 1 först anförda skriften har jag sökt antyda,
genom hvilka öfvergångar man, efter min mening, kan förklara
sagans utveckling från dess homeriska till dess tragiska 1 , sär-
skildt sophokleiska form. Jag skall här icke återupptaga dessa
större spörsmål. Jag skall blott göra några anmärkningar be-
träffande en enstaka undangömd punkt af sagan: jag skall be-
gränsa mig till några undersökningar rörande Ismcne.

Homeros känner öfverhufvudtaget icke Antigone och Ismene.
Deras tillvaro — åtminstone för så vida den faller inom Oidi-
pus-sagan — förutsätter att dikten låter Eteokles och Polyneikes
blifva bröder och Oidipus söner, samt att de fallit i strid med
hvarandra. »Antigone selbst scheint mir die Zuspitzung des
Bruderzwistes bis zu dem Punkte vorauszusetsen, wo Polyneikes
fällt und der Sieger (oder der, welcher fur das siegende Theben
zu handeln das Recht hat), dem heiligen Gesetze der Götter
zum Trotze, den Körper des Gefallenen den Hunden und Vögeln
zum Raub zu uberlassen befiehlt. An diesem Punkte muss die
Sage verlangen, dass sich die ewigen Gesetze der Götter durch
die ubermutigen Verordnungeu der Menschen nicht kränken lassen.
Mit anderen Worten: an diesem Punkte brauchte die Dichtung
eine Gestalt, in welcher der Wille der Götter ein lebendes Gesetz ist,
und die sich zu dem Mittel machte, wodurch der Wille der Götter
uber die eigensinnigen Vorschriften der Menschen siegen könnte 2 3 .

1 Enligt Corssen, Die Antigone des Sophokles (Berlin 1898) s. 18, »hat erst

Aeschylos, in der Trilogie, deren letztes Stuck uns in den Sieben gegen Theben*
erhalten ist, die zweite Heirat des Oedipus (med Euryganeia) unterdröckt
und lokaste zur Mutter seiner Kinder gemacht». Jfr s. 23.

3 Anmer kungen zur Oidipus-sage, s. 65 n. I. — Christ Geschichte der griech.
Litteratur (Nördlingen 1889) i Iwan Möllers Handbuch säger s. 180 n. 1. »Die
VoTstellung einer starken, gegen Herrschergebot ankänipfenden Jungfrau
ging offenbar von der Etymologie des Namens 'Avtiyövn aus». Denna upp-
fattning bör väl snarare vändas om så, att sagan för sitt behof skapat denna
kraftiga jungfru och gifvit henne namn efter den karaktär, sagan fordrade
hos henne — så villig jag eljest är att medge att en etymologiserande upp-
fattning af mytiska namn varit ett i hög grad produktivt element inom den
grekiska sagodiktningen.

Göteb . Högsk. Arsskr. IV: j. 12

Digitized by

Google

i 7 8

JOHANNES PAULSON

Huruvida den mytiska fantasien for skapande af Anti-
gone-karakteren haft yttre stod i någon föreliggande, om ock
från Oidipus-sagan skild tradition är icke kändt

Liksom uppkomsten af Antigone-figuren har till förutsätt-
ning sagans utbildning till den punkt, där bröderna i envig
varda hvarandras bane, så är Antigone-episoden själf 1 en för-
utsättning för att Ismenes blida gestalt införes i sagan.

Det är egentligen endast i Sophokles Antigone, kontu-
rerna till Ismenes karakter uppdragas. Visserligen förekom-
mer Ismene äfven i andra tragedier, men utan någon karak-
teristisk skildring af hennes person.

I Aiskhylos »De sju mot Thebe», från år 467 f. Kr., före-
komma visserligen de båda systrarna i den scen, där de fallna
brödernas lik införas på skådebanan (fr. o. m. v. 851 2 . De
deltaga växelvis i den sorgesång, hvilken den skickelsedigra
händelsen kallar fram ur deras och korens bröst, men skalden
har icke i någonderas repliker lagt in något som helst, som
afser att vara en individuell karakteristik. Det är de kärleks-
fulla systrarnes sorg, som målas af skalden i denna växelsång >
ingenting annat.

Däremot äro elementer till en karakteristik af de båda
systrarna gifna i själfva slutscenen af denna samma tragedi
fr. o. m. v. 988. Efter sorgesången öfver de fallna bröderna,,
framträder en budbärare och förkunnar förbudet mot Polyneikes
jordande, hvarpå Antigone i några häftiga repliker ger till-
känna att, det må kosta hvad det vill, hon skall jorda sin
broder. Antigone är alltså här karakteriserad närmast i över-
ensstämmelse med den bild af henne, hvilken vi sedermera
finna hos Sophokles i den tragedi, som bär hennes namn: hand-
lingskraftig, i lydnad för plikten gående rakt mot det föresatta
målet. Blott skulle jag vilja anmärka det, att i den korta sce-
nen hos Aiskhylos Antigones handlingskraft framträder mera
rå och föraktfullt trotsande. Författaren har icke här haft till-
fälle att mildra det styfva, hårda draget i hennes lynne så, som

1 Enligt Corssen, a. a. 5. 36. är det först Sophokles, som låter äfven
Oidipus döttrar dragas med in under den öfver ätten h vilande förbannelsen»
— en tragisk konsekvens, som Aiskhylos icke drog.

a Alexandersons upplaga.

Digitized by ^ooQle

ISMENE

179

Sophokles bereder sig möjlighet till det, genom att kraftigt
visa hän till det kärlekens patos — oeh det icke blott ett
patos af en systers, utan äfven af en bruds kärlek, — som
fyller hennes själ.

Ismene fäller i denna slutscen icke en enda replik. Icke
desto mindre måste man anse att skalden — hvem han än är
— på detta ställe gjort ett försök att karakterisera henne i
ofverensstämmelse med de drag, i hvilka Sophokles sedermera
tecknar henne. Tragedien slutar med att koren delar sig i
tvänne hälfter, af hvilka den ena sluter sig till Antigone för
att vara henne behjälplig vid Polyneikes jordande, den andra
flockar sig kring Ismene och Eteokles lik. Ismene är alltså
därigenom, att hon icke deltager i Polyneikes jordande, utan
böjer sig för förbudet, karakteriserad så, som vi här ofvan an-
gifvit Då texten icke tilldelar henne ett enda ord, i hvilket
hennes ställning till det hårda förbudet mot Polyneikes jor-
dande beröres, har uppenbarligen författaren af detta tragedislut
kunnat förutsätta, att hans åskådare redan förut kände de
bagge systrarnes olika karakterer och handlingssätt. Men detta
vill väl med andra ord ingenting annat säga än det, att detta
slut icke tillhör Aiskhylos utan är af yngre hand och skrifvet
särskildt med Sophokles Antigone för ögonen x . För känne-
domen om den tragiska diktens uppfattning af Ismene-karak-
teren har följaktligen Aiskhylos »De sju mot Tebe» ingen
betydelse. 2

1 Corssen, a. a. s. 33, 34, söker visa, att författaren till slutscenen i
Aiskhylos »De sju mot Tebe» äfven känner Euripides »Feniciskor».

* Noga taget, är dock Ismene därigenom, att hon sluter sig till den
halfkor, som följer Eteokles lik, karakteriserad på ett sätt, som något afviker
från Sophokles framställning af henne. Då hon åtföljer halfkoren med den
döde Eteokles, kan detta näppeligen undgå att innebära ett gillande af för-
budet mot Polyneikes jordande. Men sådan hennes karakter är hos Sopho-
kles, skulle man af henne här endast vänta passivitet, icke aktivt deltagande.
Det år ett starkt inkast mot äktheten af slutet af den aiskhyleiska trage-
dien, denna teatraliska anordning med halfkorerna, som sluta sig kring hvar
ritt lik och hvar sin af systrarna. Eller skulle man kunna undgå antagan-
det att Ismene slutit sig till den halfkor, som ledsagar den döde Eteokles ?
Skulle den författare, som diktat slutet f. o. m. v. 988, låtit Ismene försvinna
från scenen med v. 987? Han tilldelar i hvaije fall Ismene ingen replik och

Digitized by

Google

i8o

JOHANNES PAULSON

Det är först i Sophokles Antigone, uppförd efter all san-
nolikhet kort före år 440, som Ismene blifvit mera individuellt
karakteriserad. Skådespelet begynner med en scen mellan An-
tigone och Ismene. Antigone har kallat Ismene ut ur konunga-
borgen för att gifva henne del af det senaste lidande, som ho-
tar de ännu kvarlefvande telningarna af Oidipus hus, de båda
systrarna. Kreon, som efter brödernas fall genom skyldskap
var den närmaste att öfvertaga styrelsen i Tebe, har låtit ut-
gå ett förbud mot att jorda eller begråta Polyneikes, därför att
han fört fiendehär mot sin egen fädernestad. Antigone vädjar
till Ismene, att hon måtte vara henne behjälplig med att, trots
förbudet, jorda den fallne brodern. Ismene afvisar med för-
skräckelse en sådan tanke. Hon erinrar Antigone om de olycks-
öden, de redan geuomlefvat:

Ve, syster, ve! Betänk dock, hvad vi lidit ren!
v. 50. Vanryktad, afskydd, sina dar vår fader slöt,

Sen han med egna bänder sina ögons par
Sig stungit ut, i följd af brott, dem själf han röjt.

Därnäst hans mor och maka — ty hon bägge var —

Med flätad snara nesligt ändar osällt lif.

55. Sist våra båda bröder, de olycklige,

På samma dag hvarandra brakte dödens lott,

Som dem gemensam genom egna händer vardt
Allena vi ha lämnats kvar, vi två. Betänk,

Hur ömkligt slut oss drabbar, om vi trotsa lag
60. Och öfverträda härskarvilja, stödd på makt.

Besinna, att vi kvinnor föddes; kvinnokraft
Ej ägnad är att resa sig till strid mot män;

någon hänsyftning för öfrigt på henne kan jag inte finna. Visserligen lära
ett par handskrifter framför v. 1041 sätta ett Ismene; men uppenbarligen göra
utgifvarne rätt i att ignorera detta och låta koren behålla äfven denna vers.
Att skolierna (Dindorfs upplaga, Oxonii 1851) till dxoyyéXXetv v. 988 an-
teckna, att häroldens förkunnelse gäller Ismene och Antigone, bevisar icke
att Ismene var närvarande hela denna slutscen igenom. Ty detta skolion
har missuppfattat meningen. Häroldens förkunnelse skulle naturligtvis, därest
den vore äkta, till formen närmast gälla koren.

Det kan vara anmärkningsvärdt att skoliet till v. 1052 1^

ijiiEv särskildt framhåller, att den ena halfkoren beledsagar Antigone för att
vara henne behjälplig vid Polyneikes jordande, men till &pa T«pb’ v. 1057 en-
dast talar om den andra halfkoren utan att Ismene namnes. Corssen, a. a.
s. 20, tyckes icke antaga att Ismene ledsagat Eteokles lik. Jfr s. 30.

Digitized by ^ooQle

ISMENE

181

Att öfvermakten tvingar oss att detta bud
I lydnad följa och kanske mer bittra än.

^5- Jag därför beder till de undexjordiske,

Att de mig tillgift skänka. Det blott tvånget är,

Som mig till lydnad böjer för min öfverhet.

Ej klokhet bjuder handling öfver kraftens mått.

Detta är Ismenes hufvudreplik inom prologen. Här fram-
träda grunddragen af hennes karakter tydligt. Hon är visser-
ligen kvinnlig och vek, men hon är icke feg; det är icke i
första hand på grund af människofruktan, som hon icke del-
tager i Antigones heroiska handling; det är, emedan hon kän-
ner, att hennes krafter icke skulle stå bi i det kraftprofvet, som
hon vägrar sitt deltagande i hvad som för henne ställde sig
som eu gagnlös, hennes hus helt förödande själfuppoffring K
Det är icke heller skaldens mening att teckna henne såsom i
egentlig mening osympatisk. Han tecknar henne visserligen
som svag — och vi skola strax se, hvarför han för sin tragedi
behöfde den svaga Ismene — , men vi få längre fram se, att
skalden söijer för att äfven detta intryck hos åskådaren
mildras.

Men huru verkar nu denna Ismenes replik på Antigone,
den tragiska handlingens ledande personlighet, om också ej
tragediens hufvudperson? Antigone stöter henne helt ifrån sig.
»Efter detta skall jag icke längre ställa några maningar till
dig, och det skulle vara mig okärt, om du ville deltaga i hvad
jag ämnar göra på egen hand» (vv. 69, 70). Antigones repli-
ker äro i det följande, där de vända sig direkt till Ismene,
kalla, hårda, nästan hånande, under det att Ismene, kärleksfull
men svag, ger uttryck åt sin ängslan för systerns öde, och
söker försvara sitt handlingssätt såsom det enda för henne
möjliga.

Jag har på annat ställe uttalat den förmodan, att Ismene
»har för sin tillvaro att tacka endast den grekiske skaldens
böjelse för att icke teckna en karakter fristående, utan i före-

* Corssen synes mig (a. a. s. 52; jfr s. 63: >Was sie (i. e. Antigone)
gegen Ismene so er bittert, ist ihre Lauhei t, ihre Verständigkeit, die vom Herzen
keinen Rat nehmen will») böjd att fatta Ismenes karakter som kälkborgerlig;
men det är icke skaldens mening.

Digitized by ^ooQle

182

JOHANNES PAULSON

ning med och i motsats till en annan karakter. Förhållandet
mellan Antigone och Ismene upprepas — för att endast nämna
ett exempel — i Elektra i förhållandet mellan Elektra och
Khrysothemis» K

I själfva verket synes också prologen i Sophokles Anti-
gone visa, att Ismene, sådan hon tecknas i tragedien, är där
endast för att utgöra den bakgrund, mot hvilken Antigones
handlingskraftiga karakter skulle afteckna sig dess större och
klarare 2 . För att den heroiska handling, genom hvilken An-
tigone fullbordar sitt tragiska öde, skall behålla hela sin stor-
het oförminskad, fordras det att hon står ensam vid dess ut-
förande. Hon bör ej kunna påräkna understöd från något håll
eller genom uppmuntrande sympati stärkas i sin beslutsam-
het 3. Detta, att framställa Antigone såsom stående alldeles
ensam i sin strid för häfdandet af rätten att fylla pliktens kraf,
att skildra henne såsom beröfvad hvaije annat stöd än det som
låg i henties egen personlighet — detta kunde skalden vunnit
genom att låta Antigone i en monolog framlägga sina planer
och den uppfattning, på hvilken de ytterst hvilade. Men fram-
ställningen hade kommit att sakna det dramatiska lif, den nu
fått genom Antigones och Ismenes dialog, och Antigone-figuren
hade icke fått den folie, som först låter dess imposanta linier
framträda i hela deras klarhet Å andra sidan hade skalden
icke kunnat vinna detsamma genom att till motfigur mot An-
tigone välja en person, som var kallsinnig mot den döde Po-
lyneikes och som på den grund hade mött Antigones maning
med att t. o. m. utan en inre slitning finna sig i Kreons ty-
ranniska bud. Ismene älskar säkerligen brödren icke mindre
innerligt än Antigone gör det Då hon det oaktadt icke dristar

1 Till frågan om Oidipus-sagans ursprung, s. 29, n. 9. En likartad upp-
fattning framträder hos Brandt, Sophokles Antigone. öfversättning (Uppsala
1866), p. 72, n.

2 Jfr Kaibel, De Sophoclis Antigona (universitets-program, Göttingen 1897),

s. 12.

3 Jfr A. W. v. Schlegels träffande, af senare uttolkare ej alltid nog

beaktade ord, Vorlesungen uber der dram. Kunst u. Litteratur I, s. 164 (Upp-
salaupplagan). ^

Digitized by ^ooQle

ISMENE

183

att trotsa Kreons tyranniska vilja, framstår just därigenom An-
tigone, som äger mod därtill, i en dager af desto större beslut-
samhet

Det är alltså äfven för Antigone-figureus egen skull, som
skaldens skildring af Ismene, trots hennes svaghet, är hållen i
så sympatiska färger. Emellertid har nödvändigheten af denna
sympatiska teckning af Ismene återverkat på Antigone-figuren
eller, rättare sagdt, på dess repliker på ett sådant sätt, att de
kunnat gifva stöd åt den, efter mitt omdöme, felaktiga upp-
fattning, enligt hvilken skalden velat skildra äfven Antigone
såsom i någon mån belastad med tragisk skuld. Vi ha nyss
nämnt, att Antigones ord efter Ismenes hufvudreplik falla kalla,
hårda, nästan hånande, och särskildt gäller detta om Antigones
ord w. 69, 70 (se ofvan). Antigone visar, har man sagt, icke
nog långmodighet, då det gäller att öfvertala Ismene till hvad
som var hennes plikt lika väl som Antigones egen. Hon gör
icke ens ett försök att öfvertala henne. Då Ismene icke ge-
nast möter henne i hennes planer, stöter hon henne stolt ifrån
sig. De frågor, vi här vidröra, äro intimare förbundna med
Antigones än med Ismenes karakter, och falla följaktligen i
väsentlig grad utom det egentliga ämnet för denna uppsats.
Men jag vill, till aflägsnande af den missuppfattning af Anti-
gone-karakteren, till hvilken antydda repliker gifvit anledning,
anföra följande:

Då skalden af skäl, som äro gifna i det föregående, icke
ville gifva åskådarne en osympatisk bild af Ismene, kunde han
icke heller låta Antigone längre eller enträgnare söka öfver-
tala henne till att vara sig behjälplig vid jordandet af Poly-
neikes K För hvaije ytterligare replik, i hvilken han låtit An-
tigone förgäfves vädja till Ismenes deltagande, för hvaije nytt

1 Därför låter också skalden Antigone nästan förutsätta, att hon skall
få ett vägrande svar, innan ännu Ismene hunnit säga sin mening. På Is-
menes fråga v. 44.

Du, trots förbudet, tänker honom jorda då —

svarar Antigone:

Min bror och din jag jorda tänker, tar ock du

Ej del däri. Jag honom ej förråda skall.

Digitized by

Google

184

JOHANNES PAULSON

skäl, han gagnlöst låtit kasta in i dialogen, skulle Ismenes svag-
het framträdt ännu skarpare. Då tragediens ekonomi i alla
fall fordrade, att Antigone ensam skulle utföra handlingen, före-
fanns ingen anledning att göra Ismenes figur mera osympatisk
genom att låta henne äfven mot upprepade vädjanden och skäl
och måhända böner vägra att bistå Antigone *. Det är sannt,
att Ismenes karakter i viss mån skonas på bekostnad af Anti-
gones, då ju dennas hårda repliker icke kunna annat än verka
i någon mån osympatiskt Men jag vill anmärka att, lika li-
tet som det stämmer med skaldens intentioner, om vi i Anti-
gone se en med personlig tragisk skuld belastad människa,
lika litet träffa vi skaldens mening, om vi tro att han i Anti-
gone velat teckna en mytiskt-ideal kvinnogestalt. Däremot
böra vi observera att skalden måhända redan i dessa repliker
velat skildra Antigone såsom dotter till den egensinnige, till
vrede snare Oidipus , 2 utan att han därvid velat belasta henne
med någon skuld, som skulle i sin mån motivera hennes tragi-
ska öde. Och jag vill påpeka, att Antigone måste tecknas så-
som häftig och alltför snar till att handla i vredesmod eller
förtviflan, om det skall vara motiveradt, att Kreon redan finner
henne hafva burit hand på sig själf, då han ångrar sin stränga
dom. Men Antigones själfmord är i tragedien den nödvändiga
utgångspunkten för alla de tragiska hemsökelser, genom hvilka
Kreon ändtligen lär, att människostadga ej får sättas öfver

1 Då Brandt, a. a. s. 73 nederst, säger: »(Härvid ) må anmärkas,

att sådana godhjertade och fogliga karakterer, som Ismene, äro ingenting
att bygga på, och att man, att döma af den bristande kraften i hennes
vilja, har goda skäl att antaga, att, om ock hennes anbud (näml. att dö tillsam-
mans med systern; jfr nedan) var uppriktigt menadt, modet ganska väl
kunde hafva svikit henne vid dödsdomens afkunnande», — så ligger hans
resonnemang helt och hållet vid sidan af hvad Sophokles tänkt och menat
med Ismene-karakteren.

2 Jfr t. ex. v. 471:

Ett styfsint lynne jungfrun ärft af styfsint far,

Det skönjes klart. Hon vet ej vika ens för tvång.

Jfr äfven v. 562, där Kreon om Antigone säger, att hon alltifrån fö-
delsen visat en sådan lynnesart.

Digitized by ^ooQle

ISMENE

185

gudars eviga lag K Men hvad jag framförallt vill fästa upp-
märksamheten vid, det är att, sedan skalden, till en del af hän-
syn till Ismene-karakteren, i prologen tecknat Antigone i för
oss något för skarpa och tvärhuggna linier, han supplerar denna
teckning genom att längre fram i tragedien, såsom jag redan
antydt, låta Antigones vekare kvinnliga känslor komma till sin
rätt Detta sker t ex. fr. o. m. v. 806 och särskildt i Antigones
sista stora replik v. 891 ff 1 2 . Det beror naturligtvis på en viss
grad af ofullkomlighet i förmågan af karaktersteckning, att
skalden så att säga delar Antigones person och först tecknar
henne såsom den i kärlek till brödren handlingskraftiga, men
i sin handlingskraft också något hårda systern, för att först
därefter låta de vekare, äkta kvinnliga dragen komma till sin
rått Men denna ofullkomlighet sammanhänger med förhållan-
den, dem vi icke här kunna utförligare inlåta oss på. Vi skulle
här tala om Ismene och icke om Antigone.

Ismene har emellertid fyllt sin egentliga uppgift i prolo-
gen icke blott därigenom, att hennes deltagande i dialogen
gaf tillfälle till en mera gripande dramatisk exposé, utan äfven
och framförallt därigenom, att hon utgjort bakgrund eller folie
till Antigones det hela behärskande figur. Ismene skulle efter
prologen kunna afföras ur skådespelet, utan att dess handling
eller dess karakterer för öfrigt därigenom på något sätt modi-
fierades. Icke dess mindre ger oss Sophokles ännu en scen, i
hvilken Ismene deltager. Det är, sedan väktarna lyckats er-
tappa Antigone, då hon för andra gången jordfäster Polyneikes
— ty den mull, hon första gången kastat på hans lik, hade
af väktarna omsorgsfullt aflägsnats — . Hon föres inför Kreon,
bekänner att hon »föröfvat dådet* och försvarar det med en
hänvisning till hvad gudars eviga lag bjöd, hvilken ej kunde

1 Bellennanns utförliga resonnemang, s. 126 ff. ('Wolff-Bellermanns
femte uppl., Leipzig 1892) rörande frågan, h varför skalden låter Kreon komina
till Antigones fängsel, först sedan hon redau burit hand på sig själf, träffar
endast föga kärnan i skådespelets mening.

a Man jämföre äfven den belysning, hvilken den berömda versen 523:

Mitt väsen är att kärlek dela, icke hat,
kastar öfver An tigone-karakteren . Jfr äfven Corssen, a. a. s. 62: »Sophokles
wollte ein Wesen von Fleisch und Blut nnd keine Doktrinärin darstellen.»

Digitized by

Google

86

JOHANNES PAULSON

lida intrång af människostadgar. Kreon har då en längre re-
plik (vv. 473 — 496), i hvilken han säger henne, att hennes stolt-
het och öfvermod kommer att få sitt straff — en replik, som,
lagd i Kreons mun, är färgad af djup tragisk ironi, då skåde-
spelets egentliga innehåll just är att visa, huru öfvermodet och
själftillräckligheten i Kreons person straffas — och i replikens
fortgång indrager han, fullständigt omotiveradt för resten, äf-
ven Ismene:

»Men hvarken hon (d. v. s. Antigone) eller hennes syster
skall undgå den uslaste död. Ty jag beskyller systern för att
hafva i lika mån planlagt och utfört denna begrafning. Kallen
henne hit» *.

I de följande raderna motiverar Kreon sin visshet om
Ismenes delaktighet i Antigones brott därmed, att han i palat-
sets inre sett henne i förtviflans raseri vara från sina sinnen,
och med detta utbrott af förtviflan vill han anse att hon röjt
sin delaktighet i den brottsliga gärningen.

Dessa Kreons ord om Ismene hafva naturligtvis till upp-
gift endast att motivera Ismenes återuppträdande på scenen 2 .
Hvad innehåller då denna scen, i hvilken Ismene ånyo upp-
träder? Vi återge den här, för så vidt den belyser den fram-
kastade frågan:

Kreon (till Ismene):

Du som i hemmet likt en orm dig smög till mig
Och lönligt sög min styrka, — ty att plågors par
Och tronrebeller själf jag närde var mig doldt — ;

Välan, mig säg, om äfven du tog del uti
535. Att reda grafven, eller sväljer du dig fri?

Ismene :

Min gärning är det, om min syster eljest vill
Det medge 3 ; jag af skulden bär min drygadel.

1 Antigone v. 488 ff.

3 Kaibel har, a. a. s. 15, i öfverensstämmelse med sin afvikande upp-
fattning af tragediens grundtanke, en helt annan mening om denna replik.
Han anser nämligen att Antigone strider för sin ätts ära, icke för rätten
att fylla pliktbudets kraf, och att följaktligen Kreon misstänker Ismene för
delaktighet i Polyneikes jordande, emedan hänsyn till ättens ära måste vara
lika bindande för henne som för Antigone.

3 Texten är här icke fullt säker.

Digitized by ^ooQle

ISMENE

540 .

545 -

550 .

187

Antigone:

Nej, detta skall ej rätten medge, ty du var
Därtill ovillig; ingen del dig gafs däri.

Ismene ;

Men nu i din olyckas dar jag rädes ej
Att segla med, dit lidandet din farkost för.

Antigone:

Hvems dådet är, vet Hades, veta makterna
Därnere; men en vän i ord blott är ej vän.

Ismene:

Ej mig ovärdig, syster, håll att dö med dig
Och fylla så mot döde brödren fromhets plikt.

Antigone:

Min död du ej skall dela! Hvad din hand ej rört
Ej gör till ditt! Det vare nog att jag skall dö.

Ismene:

Hvad glädje ger mig lifvet, sedan dig jag mist?
Antigone :

Spöxj Kreon! Han ju målet för din omsorg är.
Ismene:

Hvi så mig kränka, då ju därmed intet vinns?
Antigone:

Af smärta fullt är löjet, när jag ler åt dig.

Ismene:

Kan ej i något jag numera gagna dig?

Antigone:

Dig själf du frälse! Väl dig unnas döden fly.
Ismene :

Ve mig, elända! Jag din lott ej dela får.

Digitized by

Google

i88

JOHANNES PAULSON

Antigone :

555. Nej, ty du valde lifvet, jag har döden valt.

Ismene:

Dock ej jag dolde, att det tvånget var, mig dref.

Antigone:

En part din mening prisa, andra prisa min.

Ismene:

Och dock vi bägge äro lika skyldiga.

Antigone :

Var lugn! Du lefver; men min själ för längesen

560. Är död; de döda ensamt nu hon gagna kan.

Efter ytterligare några repliker — som dock icke inne-
hålla något nytt bidrag till Ismen es karakteristik — bjuder
Kreon, att de båda jungfrurna skola aflägsnas.

Hvilken är nu den egentliga meningen med denna scen,
som, såsom redan är anmärkt, på intet sätt för handlingen
framåt och som icke heller till skildringen af vare sig Kreon
eller Antigone lägger något drag, som icke lika klart framgår
ur andra partier af skådespelet? Jag kan icke fatta denna
scen annat än som tillkommen uteslutande för Ismenes skull.
Den ställning skalden, efter hvad vi sett, tilldelar Ismene i pro-
logen, förde med sig, icke blott att hon undanskymdes af An-
tigones större personlighet — det kräfde ju dramats ekonomi —
utan äfven att hon inför åskådarna stod såsom den, som i nö-
dens och pröfningens stund svek sin plikt. Men var hon efter
denna uppfattning värdig att kallas Oidipus och lokastes dotter?
Hade hon icke vid en jämförelse med syskonen vansläktats 1 ?
Borde hon icke inför åskådarna återupprättas till den storhet,
som ensam stod i samklang med hennes mytiskt-heroiska börd?
Sådana öfverväganden torde det vara, som bestämt Sophokles
för att skänka Ismene ännu en scen, den, vid hvilken vi nu uppe-
hålla oss. Och dess mening är då ingen annan än den, att
genom en supplerande teckning af Ismene ställa henne inför

1 Jfr Antigones ord, vv. 37, 38: »Snart skall du visa, om du bevarat

din börds adel, eller du är en ädel ätts vansläktade dotter».

Digitized by ^ooQle

ISMENE

189

åskådarna i ett förmånligare ljus än det, som prologen kastade
öfver henne. I prologen vägrade hon att vara Antigone be-
hjälplig vid Polyneikes jordande, och vi ha vidrört de tek-
niska skäl, som nödgade skalden till en sådan gestaltning af
händelsesammanhanget I den scen, med hvilken vi här syssel-
sätta oss, har Polyneikes jordande redan försiggått. Konflikten
har ryckt in i ett annat stadium än det, prologen visade. Häraf
har skalden begagnat sig till att låta Ismene visa det mod att
lida för en handling, som hon saknade, då det gällde hand-
lingens utförande. På denna punkt kan detta förhållande icke
inverka störande på den tragiska konfliktens gestaltning, ty
den är gifven i och med det att Antigone förrättat Polyneikes
begrafning. Därför kan skalden, utan att skada de tragiska
händelsernas gång, inför åskådarna rehabilitera Ismene så, som
det sker i denna scen 1 . Och måhända har han tänkt sig ännu
en motivering för att Ismene nu visar det mod, som hon förr
saknade. I prologen ägde hon ännu Antigone och hon hoppades
kunna bevara henne för lifvet. Nu är Antigone hemfallen åt
en saker död. Hvad värde skall härefter lifvet äga för henne,
då hon ensam är lämnad kvar 2 af den en gång så stolta furste-
familjen? Det synes mig, som hade skalden just genom denna
tanke i någon mån banat sig väg till rehabiliterandet af Is-
menes karakter 3 . Denna rehabilitation är gifven i och med
det, att hon vill dela sin systers skuld inför den mänskliga
lagen, och jämväl dela hennes död.

Därmed försvinner Ismene från skådebanan. I det följande
är där blott en tydlig och klar hänsyftning på henne*. Efter
en scen mellan Haimon och Kreon, där den förre tager sin
trolofvades parti, hvarefter han aflägsnar sig under svårtydda
hotelser, säger Kreon om Haimon v. 768:

1 Corssens uppfattning af denna scen är liknande. Se a. a. s. 63:
»Hs ist wahr, dass in der Weise, wie sie (i. e. Ismene) es thut (= sich zum
Tode drängt), sie den Zuschauer wieder mit sich versöhnt».

2 w. 548, 566.

3 Dock kan det knappast förnekas att, därest detta motiv varit med-
verkande, Ismene icke står på samma höjd af osjälfvisk hångifvenhet, som
om hon erbjuder sig dela Antigones lott, utan tanke på sin öfvergifna ställ-
ning efter Antigones död.

« Jfr längre fram s. 18.

Digitized by

Google

190

JOHANNES PAULSON

Han handle, tänke mer än efter mänskomått!

Men dessa mör frän döden aldrig frälsar han.

H varpå koren infaller:

770. Du tänker dä att läta bägge döden dö?

hvilket framkallar Kreons svar:

Ej den, som ej vid brottet rört. Du manar rätt.

Med denna lilla passus äro de konsekvenser, som eljest
skulle kunnat följa ur Ismenes senare scen med Kreon och
Antigone förebyggda. Kreon har låtit öfvertyga sig, att Ismene
icke deltagit i begrafningen, och hon återlämnas därför åt
lifvet. Det var omöjligt att konstnärligt motivera någon annan
behandling af henne.

Ismene är, som sagdt, därmed ur skådespelet Det skulle
kunnat ligga nära för skalden, att, med anknytning till hennes
tvänne gånger upprepade klagan, att lifvet intet värde ägde
för henne, om hon förlorade äfven Antigone (v. 548 — se
ofvau — och vers 566), efter dennas död återinföra henne
för att veklaga vid systerns lik, och Euripides skulle knappast
ha motstått frestelsen att göra det Men Sophokles konst är
mera stram, mera förnäm. Ett sådant återinförande på scenen
af Ismene skulle kunnat gifva en rörande och vacker scen, men
den skulle verkat som ett afbrott i handlingens stringent lo-
giska utveckling. Nu skocka sig tragikens moln, ju närmare
man hinner mot skådespelets slut, allt tätare och tätare kring
Kreon, och det intryck skådespelet var ägnadt att göra på
åskådarna och som det ännu i dag gör på läsaren, skulle
slappats, om den spänning, med hvilken Kreons olycka scen
från scen följdes, blott för en stund afbrutits af Ismenes klagan.
Men att Ismene icke i skådespelets slut uppträder, det vittnar
i sin mån om, i huru hög grad hon i myten var en biperson.

Till någon karakteristisk individualitet är Ismene icke
utvecklad i de öfriga tragedier, hvilka känna henne.

Digitized by ^ooQle

ISMENE

191

I Sophokles »Oidipus i Kolonos* äro de båda systrarna
närmast tecknade som de sin fader under alla pröfningar till-
gifna döttrarna. Deras individualiteter skilja sig där icke syn-
nerligen från hvarandra. Möjligen skulle man kunna i de
båda systrarnas korta repliker v. 1725 ff. se en kort antydan
till en karakteristik af dem i enlighet med den, hvilken kommit
till synes i »Antigone», men det är dock osäkert, om skalden
med afsikt format dessa repliker i sådant syfte. Hvad särskildt
Ismene beträffar, har hon icke i detta skådespel en sådan roll,
att den kraft en på ett bestämdt sätt karakteriserad individu-
alitet Hennes uppgift är i denna tragedi väsentligen fylld
därmed, att hon kommer från Tebe till den i landsflykt
kringirrande Oidipus och berättar för honom hvad SQm händt
i Tebe, efter det han själf drifvits därifrån, jämte de planer Kreon
och hans söner hysa mot Oidipus 1 . Det var nämligen känd t,
att i de strider, som stundade, segern skulle tillhöra den, i hvars
våld Oidipus befann sig, och detta föranleder Polyneikes att
vädja till honom för det härnadståg, han själf med de förbundna
furstarna stod i begrepp att företaga mot Tebe, och det för-
anleder å andra sidan äfven Kreon att, med öfvertalande eller
tvång, få Oidipus på sin sida. Denna väsentligen refererande
roll, som karakteriserar Ismene äfven här som biperson, ger ju,
som nämndt, icke anledning till någon individuell karak-
teristik.

I Euripides »Fenidskor» har icke Ismene fått sig någon
roll tilldelad. Emellertid känner den mytform, skalden följer,
henne väl, ty dialogen förutsätter stundom hennes tillvaro. Då
t ex. Polyneikes v. 616 (Naucks text-upplaga) begär att få se
sina systrar , är det ju uppenbart att Ismene är den andra
systern. Antigone har delvis en själfständig roll i denna
tragedi.

Efter den framställning som är gifven i det föregående,
förutsätta vi alltså att den egentliga Odipus-sagan under sin

1 v. 361 ff.

Digitized by ^ooQle

192

JOHANNES PAULSON

utveckling haft ett stadium, där hon slutat med Antigone, men
att en utbildning af Antigone-episoden till större själfständighet
nödvändiggjort införande i myten af ännu en person, näm-
ligen Ismene, det sista skottet på Labdakidernas stam. I själfva
verket visar också traditionen, sådan den föreligger hos So-
phokles, att denne skald hade friskt minne af myten i den ge-
stalt, i hvilken den slöt med Antigone. I ett lyriskt utbrott
af klagan låter skalden Antigone, med en förebråelse till de
höge herrar, som bildade koren, och hvilkas plikt det varit att
skydda henne såsom medlem af deras furstehus — skalden låter
henne säga (v. 940 ff.):

Skåden, I som länken Thebes öden,

Hur — den sista af Er kungaätt —

Jag af dessa varder förd till döden,

Därför att jag vördat helig rätt.

Här säges uttryckligen och oförtydbart att Antigone är
den t sista af sin ätt», den — en sådan mening kunna vi
väl lägga under dessa ord — , på hvars äktenskap med Haimon
allt hopp hvilade om att Labdakidernas ätt på någon linie skulle
fortlefva. Men Ismene då? Hon är visserligen afförd från trage-
diens, men icke från lifvets skådebana. Huru kan Antigone
nämna sig den sista af ätten, den enda igenlefvande, då systern
ännu lefver? Detta torde ej kunna förstås på annat sätt än så,
att här mytens äldre stadium, där Antigone var slutpersonen,
med hvilket skalden var förtrognare, träder fram. Den
förmodligen tämligen färska tilldiktningen af Ismene har ofri-
villigt lämnats åsido — och vi hafva då häri ett ytterligare bevis
på vår uppfattning af Ismene-figurens ställning inom myten i
dess helhet. I samma riktning peka äfven andra omständig-
heter. Antigone har ingen rätt att betvifla Ismenes ord, då
denna säger att lifvet har intet värde för henne, om hon för-
lorar äfven systern; och dock klagar Antigone, att hon går bort,
utan att någon sörjer henne. V. 847 säger hon, att hon, »af
vänner obegråten, går till en sällsam grifts grafhvälfda fängsel»;
v. 876 klagar hon, att hon, »obegråten, vänlös, ej firad af bröl-
loppssång föres bort den väg, som är henne bestämd» och v.
881 heter det, att »ingen vän suckar eller gråter öfver hennes

Digitized by

Google

ISMENE

193

olycksöde». V. 919 är hon »blottad på vänner». Uppenbar-
ligen låter skalden Antigone här helt och hållet bortse från, att
Ismene dragits in i myten, och att hon, om vi fästa oss vid
tragediens början, dock måste öfverlefva system och bittert
begråta henne 1 .

Ett par andra ställen kunna möjligen syfta på myten i
den gestalt, den hade, då Antigone efter brödernas fall fattades
såsom släktens sista telning. Det ena stället är v. 891 Anti-
gones kvalfulla utrop, innan hon föres till döden:

Du graf, som min brudkammar är, du boning, som
Åt mig till evigt fängsel hålkats ut, dit nu
Jag går till mina kära, hvilka tagits mot
Af skuggors drottning bland de hädangångnes tal —

Dit vandrar sist ocli därtill den eländaste
Bland alla jag, förr'n lifvet ännu fyllt sitt mått.

Uttry cket »AotöxKct ... xdretpu: »jag stiger ned såsom den
sista» kan betyda, att nu den sista af släkten 2 , Antigone, van-
drar till skuggornas hem, och i så fall skulle framställningen
åfven här glömma, att myten vidgat sig med Ismenes person.
Men detta uttryck behöfver icke med nödvändighet betyda
annat än hvad som ligger i den svenska öfversättningen här
ofvan, eller det, att till den rika skörd, Persephone fått från
Labdakos ätt, nu senast kommer ännu en, Antigone. Hon är
det rof, Persephone senast fått eller får från denna släkt.

Ett annat ställe förekommer i en korsång An ti g. v. 594 ff:
Koren nämner där, huru lidande på lidande hopar sig i Lab-
dakidernas ätt, som rent förgöres:

I Labdakiders ätt från forntids dar
Jag lidanden på lidanden ser hopas.

Ej släktled ifrån släktled skulden tar,

Nej, af en vredgad gudom bort de sopas
Förutan misskund, de som äro kvar.

1 Att Antigone icke heller erinrar sig Haimon, som hon ju dock måste
förutsätta skola öfverlefva sin till döden dömda trolofvade, beror på skäl, som
böra expliceras i sammanhang med en framställning af Antigone-karakteren.

2 Så fattar Kaibel, a. a. s. 19, betydelsen af dessa ord.

Göteb, Högsk. Ar ss kr, IV: j.

13

Digitized by ^ooQle

194

JOHANNES PAULSON

Nyss log dock dagen mot det sista skott 1
Af gammal stam i Lai os-sonens boning;

Men eget vanvett, bländadt sinnes brott
Och undeijordens gudar utan skoning
Dem meja bort: så fy lies släktens lott. —

I själfva verket kunna vi icke här afgöra, huruvida skalden
med stammens sista skott (jfr n. i) menar båda systrarna.

1 Originalet har icke det sista skott , utan den sista rot , d. v. s. roten, som
sist var kvar, och af hvilken man ännu kunde vänta, att den skulle skjuta
nya skott, änskönt stammen redan huggits ned. (Utan bild: man kunde
ännu hoppas att släkten skulle fortlefva genom Antigone (och Istnene?), än-
skönt dess manlige medlemmar redan voro döde). Texten är icke fullt
säker. Svenskt poetiskt språkbruk torde, jämte bilden i mejar bort försvara
öfversättningens det sista skott.

Digitized by ^ooQle

Olaus Petri såsom historieskrifvare.

Några anmärkningar vid studiet af hans svenska krönika.

AP

LUDVIG STAVENOW.

/Hdaus Petri, den kände svenske reformatorn, har äfven inom
^ vår historieskrifning haft en betydande roll genom sin
svenska krönika. Detta arbete författades antagligen under
slutet af 1530-talet och böljan af 1540-talet Krönikan själf
antyder intet afbrott i författandet Den består utom en täm-
ligen kort inledning af en sammanhängande skildring utan
bok- eller kapitelindelning af svenska folkets historia från äld-
sta tid till 1520. Men den förra hälften af detta verk, omfat-
tande tiden till unionens uppkomst, skiljer sig betydligt från
den senare hälften genom sin mer räsonnerande karaktär, un-
der det att unionstiden åter skildras påfallande torrt och objek-
tivt med återhållande af egna reflexioner och omdömen. Detta
har gifvit anledning till antagandet, att denna senare del för-
fattats efter den häftiga sammandrabbningen med konung Gu-
staf 1539 och 1540, men det är också möjligt, att skildringen
af unionstidens strider nedskrifvits redan före konflikten med
konungen och att Olaus ansett ämnet i och för sig själf vara
af så brännande natur, att han redan af denna anledning fun-
nit godt att återhålla sina omdömen för att bevara den objek-
tivitet han medvetet eftersträfvade. Alldeles utan omdömen
och reflexioner är icke heller detta parti. Krönikan afslutas
med en skildring af Kristian II:s tåg mot Sverige 1520 och

Digitized by ^ooQle

196

LUDVIG STAVENOW

Stockholms blodbad. Denna liffulla, delvis mycket detaljrika
skildring är skild från den öfriga krönikan genom en sorts
kapitelrubrik: »Enn undervisningh korteligen utsatt, för huad
saker skull konungh Christiern sagde sigh haffua rätt til at
fora örligh och krijgh in på Sverige. Ther ock författat är
huru samma kriigh haffuer tillgåt uti thet förnemeligaste».
Redan härigenom anger den sig såsom en särskild liten skrift,
ehuru slutande sig till den föregående berättelsen. Troligen
är denna skildring skrifven tidigare och en uppteckning af
egna intryck. Dock röjer den spår af den begynnande myt-
bildningen om den hemska tilldragelsen och kan ej i sin före-
liggande form vara nedskrifven omedelbart efter händelserna.

Mäster Olofs krönika vann såsom bekant icke konung
Gustafs behag. Deii blef i viss mån undertry ckt, och den sven-
ska historieskrifningen följde icke de uppslag den gaf eller de
tendenser den gjorde gällande. Icke förr än i vårt sekel blef
krönikan tryckt, men den har varit mycket spridd i handskrift
och troligen flitigt läst, ej minst därför att den var författad
på svenska och med ett folkligt, rent och flärdfritt språk, som
verkar tilltalande än i dag. Utan inflytande förblef därför icke
krönikan, och såväl dess kritiska förtjänster som dess uppfatt-
ning af den äldre svenska historien torde hafva bidragit att
bevara en sund opposition mot den fantastiska historieskrifning,
som började under medeltidens slut och kulminerade i Olof
Rudbecks bekanta verk Atlantica.

Den svenska historieskrifningen före Olaus Petri var icke
mycket utvecklad. Svenska folkets egen historiska erinring
gick under medeltiden icke längre tillbaka än till den kristna
tidens början, och det historiska behofvet tillfredsställdes af an-
naler eller krönikor, som väsentligen antecknade samtida hän-
delser för någon viss kortare epok och därtill såsom inledning
tillfogade några betraktelser om den närmast föregående tiden.
Rimkrönikorna voro det yppersta uttrycket för denna historie-
skrifning. Först under 1400-talets senare hälft framträdde be-
hofvet att skildra rikets öden såsom ett sammanhängande helt
och i sammanhang därmed sträfvan att finna dess äldsta, för-
kristna historia och ett samband mellan densamma och
den allmänna världshistorien eller den bibliska traditionen. Vid

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

197

detta försök fann man en vägledning dels i de från den is-
ländska historieskrifningen hemtade konun galis torna öfver Yng-
lingaätten, dels i berättelser om historiska konungar i Sverige
och deras bedrifter, som funnos omtalade i den s. k. danska
krönikan, d. v. s. det på 1300-talet gjorda sammandraget af
Saxos historiska verk. Här fann man material för en svensk forn-
historia, visserligen föga samstämmigt inom sig eller ordnadt,
men lemnande dess rikare rum för kombinationen. Under
1400-talets lopp blef man äfven bekant med Didriks af Bern
saga och den gotiska historieskrifningen, framför allt Jordanes.
Man tog utan vidare för gifvet, att goter och götar voro samma
folk, och detta dess hällre, som den gotiska traditionen för-
mälde om goternas utvandring ur Skandinavien. Goterna
ansågos vara desamma som de af antikens skriftställare omta-
lade scyterna, och äfven deras bedrifter voro således verk af
den götiska stammen. Det gotiska folket härstammade enligt
Isidors af Sevilla teori från Japhet, Noachs son, och hans son
Magog. Här fann man således det eftersträfvade sammanhan-
get med världshistorien och gamla testamentets berättelser.
Japhets ättlingar hade vandrat in i Sverige i urminnes tider
och här bildat de båda folken svear och götar. Af dem hade
sedan Norge och danska öarne befolkats och från dem här-
stammade ytterligare goterna, hvilka utvandrat Deras äro-
rika bedrifter lyste i den antika historien under scytérnas namn
och sedan under goternas, som störtat det romerka kejsarriket
De kvarvarande götarne och svearne åter utgjorde tidtals ett,
tidtals två riken, till dess de definitivt förenades, och natur-
ligtvis hade de kämpat ständigt mot danskar eller i österväg.
Om deras konungar och bedrifter före kristen tid handlade Yng-
lingatal och Saxos sägner.

Från denna synpunkt böljade den första egentliga historie-
skrifningen i Sverige att uppdraga den första grundritningen
till en svensk rikshistoria. Detta arbete representeras hufvud-
sakligen af prosaiska krönikan, Ericus Olais krönika och Johan-
nes Magnus’ stora arbete öfver alla gotiska och sveakonungars
historia. I detta sista arbete fick denna första teori om
Sveriges fomhistoria sitt mest fulländade och systematiskt ge-
nomförda uttryck. Men det var på samma gång en ytterligt

Digitized by

Google

J

198

LUDVIG STAVENOW

fantastisk byggnad, som upprests och som i sin naiva sträf-
van efter obrutet sammanhang skapat en fullständig konunga-
längd från Magog ända till den historiska tiden och därför till-
gripit fantasiens hjälp och en mängd qvasivetenskapliga konst-
grepp. Därjämte hade denna historieskrifning alstrat en sorts
parallellism i behandlingen af de inhemska och utländska go-
ternas historia, som hos Johannes Magnus vuxit ut till en fullt
lika bred framställning af den gotiska historien ända till dess
slut genom vestgötarikets undergång som af den inhemska
historien.

Det var det patriotiska begäret, begäret att finna en så
glänsande och ärorik fornhistoria som möjligt, som beherskat
denna historieskrifning. Särskildt afsåg den att framhålla Sve-
riges företräde framför Danmark i ålder och bedrifter. Denna
danskfientliga stämning hade sin rot i den nationella kam-
pen mot unionen. Framställningen af dess historia var natur-
ligtvis gjord ur den mest ensidigt nationella åskådning. Det
var en historieskrifning, som starkt afspeglade det nationella
partiets känslor. Men den var äfven ett verk af den katolska
medeltidskyrkan och förhärligade dess hierarkiska idéer. Det
var således nationalpartiets åskådning, sådan denna ännu före
reformationen gestaltat sig. Naturligtvis afsåg denna historie-
skrifning äfven att gifva samtiden varnande och uppmuntrande
föredömen,* nyttiga lärdomar och goda vinkar, men denna mo-
raliska och didaktiska tendens stod i bakgrunden för den pa-
triotiska, syftet att förhärliga Sverige i folkens ögon.

Något vetenskapligt värde tillkommer knappast hela denna
historieskrifning. Den saknade all sund kritik, hvaije föregå-
ende granskning af källornas värde och inbördes förhållande,
hvaije känsla af verkligt sammanhang i de historiska företeel-
serna eller af utveckling. Blott från en synpunkt eger denen
verkligt vetenskaplig betydelse, nämligen såsom uttryck för
behofvet af ett sammanhang mellan den nationella historien
och den allmänna, och därigenom eger den otvifvelaktigt ett
stort företräde framför medeltidens historieskrifning, trots det
att sammanhanget blef så fantastiskt, löst och godtyckligt och
väsentligen bestod i en fingerad genealogisk förbindelse.

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

199

Olaus Petri författade sitt arbete ungefär samtidigt med
Johannes Magnus. Han hade således före sig den prosaiska
krönikan och Ericus Olais krönika, men icke det verk, hvari
denna första rikshistorieskrifning kulminerade. Hans arbete
blef dock liksom den rena motsatsen till Johannes Magnus’
och vände sig allt igenom mot dennes historiska konstruktion
och politiska eller kyrkliga tendenser, äfven om det ej kunde
innehålla någon direkt kritik. De tendenser, som prägla Olaus
Petris historieskrifning, den åskådning af svenska historien,
som framgår ur hans krönika, och det sätt, hvarpå han vet att
uppsöka och bearbeta sitt material, skola utgöra föremålet för
denna lilla uppsats. Det är icke en undersökning af Olaus
Petris källor eller ett fastställande af hans uppgifters värde från
källsynpukt, som jag härmed velat gifva, utan blott några an-
märkningar angående hans uppfattning af historien och hans
betydelse för den svenska historieskrifningen, hvilka framställt
sig vid studium af hans verk i dess sammanhang med den
föregående och efterföljande svenska historieskrifningen.

Syftet med all historieskrifning öfverhufvud låg för refor-
matorn Olaus Petri väsentligen i dess uppfostrande och lärande
kraft Historien var till för att stärka människorna i deras
tillit till Guds ledning, deras ifver för dygd och rätt och deras
afsky för synd och brott, men äfven för att undervisa dem om
hvad som är nyttigt eller skadligt och huru de skola skicka
sig i alla stycken. Syftet är på samma gång moraliskt och
didaktiskt. Båda synpunkterna sammanfalla för Olaus Petri
egentligen till en, men än betonar han den ena sidan, än
den andra. Endast om historien tillgodosåg dessa synpunkter,
ansåg han den öfverensstämma med Guds vilja, och endast i
sådant fall kunde den läsas med frukt Om den däremot till-
kommit för vetgirighets skull eller till tidsfördrif, vore lika godt,
att den vore oskrifven eller oläst Hvarken ett rent vetenskap-
ligt intresse, ej heller intresset att underhålla och roa ville
Olaus Petri erkänna såsom berättigade. »Gudh, som all ting
haffuer skapat menniskione til godho och gagn, han haffuer

Digitized by ^ooQle

200

LUDVIG STAVENOW

thet ock aff sinne ewiga godheet och försyyn så förordinerat och
skickat, at theres liffuerne och regemente, som fordomdags i
werldenne, leffuat haffua, bescriffuas skulle theres epterkom-
mandom til en rettilse och warnagel, aff hvilkom the lära motte,
hwad anslag lyckosameliga tilgå pläga, och hwad som plägar
illa bekomma och lyktas med en oond affgong, Så at epter-
kommarene mogha lära aff theras förfäders welferdh eller for-
derff, huru the sich i all stycke skicka skola och hwad nyttoght
eller skadeligit wara pläghar. Ja epterkommarene haffua och
ther en stoor fordeel aff, Ty thet är ju betre bliffua wijs aff en
annars ofärdh än aff sin eeghen» (s. i). På ett annat ställe
heter det: »Huar man allenast wil läsa Crönekor för förweten-
heet skull eller haffua ther uthi tijdhfördrijff, så är thet så gott
oläsit som läsit Icke haffuer heller Gudh, som thet rådhet
haffuer menniskiomen ingiffuit, at thet som skeedt är skulle
nptecknat warda, hafft thet upsåt ther med, at sådana skulle
läsas i then acht, at man skulle allenast ther uthi haffua sina lust
och tijdhfördrijff, utan at man skal ther uthaff beskodha werl-
dennes lopp, fåfengeligheet och ostadigheet, och huru dieffulen . .
haffuer här sitt speel och upwecker ibland högha och lågha
alt obestond, skadha och förderff. Teslikes at wij och ther bredhe-
wijdh skole achta och besinna, at än thå dieffulen kommer alt
ondt på gång och inskiuter alle stedes tilfelle till obestond, Så
förtager dock Gudh honom offta hans ondha upsååt, och drijff-
uer sakenne til en bettre ända, en dieffulen medh sitt ondha
upsååt och tilfelle acktat hadhe, på thet wij måge lära giffua
gudhi then äro honom bör och bidhia honom om hielp emoot
dieffulen. Thetta är thet högsta thet wij, som Christne are*
skola giffua acht uppå i alle Historier, bådhe Hedhniske och
Christna. Och när man så läss thein, så haffuer man gagn
och nytto ther aff, och Historien är i sitt rätta bruk.»

Denna åskådning af historien såsom en läromästare för
lifvet bestämmer i väsentlig grad Olaus Petris eget historiska
författareskap. Det är därför, som han författar sin krönika
icke på latin utan på det nationella tungomålet och som han
i sin stil sträfvar att vinna så mycken enkelhet och flärdfrihet
som möjligt. Folkliga vändningar, kraftuttryck eller ordspråk
gå oupphörligen igen. Det är första gången den svenska histo-

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

201

rien skrifves för Sveriges folk i afsikt, att hvar och en må
kunna läsa och forstå. Endast den obetydliga prosaiska krö-
nikan hade förut gifvit en svenska folkets historia på svenska.
Det skulle dröja ända till Dalin, innan en ny framställning af
Sveriges historia tillkom, som kunde jämföras med mäster Olofs
i folklig karaktär och stilens kraft och renhet.

Samma undervisande syfte är äfven grunden till att mäster
Olof förser sin krönika med en mängd reflexioner, som klar-
ligen skola framlägga hvad som i livarje fall kan läras af det
berättade »Effter thet thenna Crönika är scriffuin för theris
skuld som eenfaldighe äro, at the skola her uth fåå noghor
rettelse, Therföre haffuer man icke allenast scriffuit Historien
eller ärendet som skeedt är, uthan man haffuer och ther bredhe-
widh (ther tilfelle haffuer så begiffuit sigh) sat noghor besyn-
nerligh lärdom, ther noghor rettilse kunna taghas uthaff.» Det
är dessa reflexioner och omdömen, som gifva färg åt krönikan
särskildt i dess första del och som väsentligen bidraga att höja
framställningen öfver den medeltida krönikeformen. Mäster
Olof får därigenom rikt tillfälle att komma fram med sin egen
åskådning om hvarjehanda, såväl moraliska och religiösa spörs-
mål som politiska, och den sunda, praktiskt anlagde och orädde
mannen försummar icke tillfället att uttala sig om dagens brän-
nande frågor under form af reflexion öfver något förflutet.
Det kommer ett subjektivt element in i krönikan genom dessa
reflexioner, under det att den historiska berättelsen för öfrigt
är rent objektiv. De äro emellertid ganska löst vidhängda den
egentliga texten och skulle lätt kunna aflägsnas därifrån så-
som ett yttre påhäng. Det subjektiva elementet ligger ännu
föga djupt och genomsyrar ingalunda själfva framställningen.

De synpunkter, som i dessa reflexioner göras gällande,
äro alltid den privata • moralens eller nyttans. Ofta göra rä-
sonnemangen ett ganska snusförnuftigt och kälkborgerligt in-
tryck, ofta äro de båda välmenta och väl motiverade. Men i verklig
mening politiska synpunkter och omdömen framträda just icke.
Vi skola med några exempel belysa karaktären af dessa re-
flexioner. Olaus omtalar Inge den yngres fridsamhet och rätt-
visa. Detta ger honom genast anledning att utveckla ett älsk-
lingstema om prisvärdheten af att arbeta för frid i stället för

Digitized by ^ooQle

202

LUDVIG STAVENOW

krig och om välsignelsen af fromma och goda regenter. »All
örligh och krijgh skola i then acht fördh wara at man ther
med kan få fridh, Så at om noghor wille wara bullersam och
icke halla fridh, med honom skal man föra örligh och tw r inga
honom ther til at han skal halla fridh. The ther nu så föra
örligh at the leggia them nidh, som ofridh och orett göra
wilia, the leggia stoor äro och prijs in med theres örligh, Men
then ther så legger all ting til thet betzsta, at han fridh be-
halla kan utan örligh och krijgh, han haffuer lagdt större äro
och prijs in. För ty then fridh nian skal intagha med dödha
män och såra, han warder dyyrt köpt, men then fridh man
fåår utan örligh, om thet ellies i noghon motto skee kan, han
är fast bettre. Ock ther fore är thenne Inge såsom ock hans
fadher och fadherbrodher stoor äro och prijs werdh, och haffuer
thet warit aff en besynnerlige gunst och nådhe, som Gudh
haffuer hafft på then tijdh til thetta rikit, at han haffuer giff-
uit them sådana froma och godha män til regenter. Ty at i
the timeligha gåffuor, som Gudh menniskiomen giffua pläghar,
är thet en med the yppersta, at han giffuer them godha och
dygdesama förmän, Så är thet och twert emoot een med the
största plåghor, som land och rike på komma kan, at the få
en tyran til första och öffuerheet och skeer visseliga aff Gudz
wredhe och ogunst» (s. 56). Vid berättelsen om Erik den
heliges val till konung, får han tillfälle att utveckla, det ringa
börd ej är någon vanlieder, att det är en ära, att en ringa man
uppsättes för sina dygder, men en skam att vara född af hög
släkt och ej skicka sig därefter. Då Birger Jarls svek mot
folkungarne berättas, ger detta anledning till en lång utlägg-
ning af satsen, att man äfven är skyldig hålla sina fiender
tro och sanning. »Man haffuer jw icke thå wel offuerwunnet
sin forrädhare, när man är en sådana man worden som han
är» (s. 76). Vid berättelsen om hertig Magnus' hof med dess
ridderliga idrotter utlägges vidlyftigt nyttan af att i fredstid
öfva sina krigare, så att de må duga, när väl kriget bryter
löst — ett synnerligen snusförnuftigt och kälkborgerligt räson-
nemang. När han berättar, huru Magnus Ladulås icke upp-
fyller sin förpliktelse att betala konung Erik af Danmark de
för hans hjälp utlofvade pengar, blir temat om opålitligheten

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

203

af förbund, så snart de ej öfverensstämma med de egna in-
tressena, och om nödvändigheten, att Gud är med i förbundet
och dess ändamål rättfärdigt, för att det skall vara till gagn.
Än äro klagomål öfver världens ondska och svek innehållet af
reflexionen, såsom vid skildringen af marsk Tyrgils afrättning
än utgöres temat af den bristande välsignelsen med all sorts
svek och orätt, dit han hänför olaga beskattning, som aldrig
leder fursten till båtnad. Ett annat älsklingstema är orättmä-
tigheten af att göra uppror mot sin lagliga öfverhet. Äfven
om öfverheten förgått sig, är icke uppror berättigadt, ty Gud
skickar onda furstar till en pröfning eller till straff, och man
bör lida detta straff, så länge Gud vill; uppror leder dessutom
aldrig till välsignelse. »Och gåår thet lyckosameligare til för
undersåtame, at the bidia Gudh förlåssa sigh, än at the skulle
sielffue emooth hans bodh grijpa til swerd. Ty man seer wel,
huru thet pläghar tilgå, ther undersåtarne wilia sielffue för-
drijffua theres ondha herrskap, the komma antingen sielffue
ther öffuer om halsen eller at the få en werre igen, än then
war, som the fördriffuo» (s. 116 o. f.). Men mäster Olof vet
också att klandra och varna öfverheten, om den å sin sida för-
gått sig och härvid är hänsyftningen på samtida förhållanden
och konung Gustaf ofta rätt genomskinlig. Så t ex. när han
klandrar konung Magnus för hans utländska gunstlingar. Vis-
serligen var folkungarnes uppror oberättigad t, men »så synes
doch konungen haffua giffuit them ther stoor tilfelle til, i thet
han satte them uthlendska män offuer hoffuudet. Swenske
män haffua wel then art och sätt med sich, at the äro plump-
achtige och groofue i theras åthäffuor, Så äro the doch lika-
wel stoorsinnade och dristoge och wilia icke warda forachtade,
och ther fore äro the offta kompne på obestond med frem-
mande män, som them förachtat haffua. Konung Magnus
skulle icke haffua tilstadt, at the uthlendske så forachtade the
Swenska, och så hade thenne uproor wel bliffuit tilbaka, for
ty han war sat til konung för the Swenskes skul, ää huru
plumpachtige the doch wore, ther for borde honom icke til-
stedhia theras forachtilse» (s. 92). Ännu tydligare framträder
denna hänsyftning på samtiden, när han prisar dem, som förr
beflitat sig om gudstjänsten och offrat mycket därför af sina

Digitized by

Google

204

LUDVIG STAVENOW

egodelar, och klandrar dem, som utan måtta taga tillbaka hvad
dessa gifvit »Jw mera the haffua bort giffuit, jw mera haff-
uer theras godz förokas och theras anslagh haffua haft stoor
framgong. Men med them, som utan alla beskedeligheet wilia
allt rappa til sich, kan Gudh then konst, at såsom hijne som
gåffuo icke bliffuo ther aff fatighe, så skola icke heller the,
som oredeliga igen tagha, bliffua ther aff rijke. Beskedelig-
heet wil Gudh haffua bådhe med giffuande och igen taghande»
(s. 94). På samma sätt, när han klandrar öfverheten, om den
af blott misstanke griper till svärdet och straffar den, som
blott förmenas vilja göra orätt, men ej ännu med ord eller
gärningar gjort det Det är ett ingrepp i Guds regemente.
Öfverheten har Guds befallning att straffa det som är gjordt,
icke det som kan komma att göras. »Tankar plägha wara
tolfrij, Men ther en ond tanke brister uth med ord eller ger-
ningar och thet är bewijsligit, så ligger thet strax under öff-
uerheetennes straff. Ty at then, som swerdet förer, skal ingen
straffa, med mindre at han haffuer godh skääl och bewijs för
sich, för ty hans betalning til at straffa strecker sigh icke
wijdhare, än som skääl och bewijs tilseya. Offuer thet som
lönligit är wil Gudh sielff wara domare, och om han wil, at
thet skal aff öffuerheetenne laghliga straffat warda, så låter

han thet wel bliffua openbart Och thetta ware them, som

öffuerheetenna haffua, sagdt til en lithen rettilse» (s. 98 o. f.).
Äfven öfverhetens sätt att fordra svåra eder och förpliktelser
klandrar mäster Olof och menar, att det bör ske så litet som
möjligt »Ty at om han, som forplichtelsen gör, är en redelig
och skälig man, thå haller han wel thet han loffuar, än thå
at han inghen eedh eller breff gjorde ther uppå. Hwar han
och är oredhelig, så hielpa breff och insigel och swåra eedher
ganska fögho». Man gifver blott djäfvulen tillfälle att komma
ondt åstad och alstra edsbrott (s. m).

De anförda exemplen må vara nog för att belysa arten
af mäster Olofs reflexioner. Hans krönika är fylld med dylika
räsonnemang i hela dess förra del. Hela denna del är liksom
skrifven närmast för att få meddela liknande lärdomar. Äfven
i den senare delen finnas reflexioner, ehuru i betydligt mindre
mått och i aftagande grad, tills de alldeles försvinna.

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETR1 SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

205

Bredvid det didaktiska och etiska syftet framträda äfven
andra genomgående karakteristiska drag, som färga mäster
Olofs historieskrifning och allt renare utpräglas ju mer re-
flexionerna upphora. Det fanns tydligen hos Olaus Petri vida
rikare vetenskapliga anlag och intressen, än han själf velat
medgifva. Framför allt framträder en opartiskhet och frihet
från förutfattad mening, som höjer honom högt öfver samtida
och efterföljande svenska historieskrifvare. Denna opartiskhet
vittnar om en sund, vetenskaplig läggning, och är en med-
veten och konsekvent genomförd princip. Men det rent veten-
skapliga intresse, som man har rätt att spåra häri, bemantlar
Olaus själf i hänsyn till historiens undervisande uppgift, som
tillgodoses desto bättre, ju sannare berättelsen är. Det etiska
och didaktiska syftet är det öfverordnade och högsta, men det
bör förenas med full sanningskärlek, ty om berättelsen ej är
sann, utan döljer en del omständigheter och tilldiktar andra,
kan man icke draga den nytta som vederborde af förfädrens
historia.

Från denna medvetet opartiska och sanningssökande ten-
dens klandrar mäster Olof den partiska historieskrifning, som
dittills gjort sig gällande hos såväl svenskar som danskar.
Hos honom fanns icke det danskliat, som unionsstriderna alstrat
och som beherskat den svenska historieskrifningen från Karl
Knutssons tid. »The Danske prijsa sich aff the stora ger-
ningar theres herrar och förstår haffua gjordt här i Swerige
och the Swenske rekna högt then stora mandom the haffua
bedriffuit i Danmark, så at then ther nw gerna wille veta hwad
sannast är, han skal haffua ther nöödh til ock än thå nepe-
liga kunna thet i the Swenska och Danska Cröneker uthleeta.
Thet haffuer aff ålder (gudh bettret) warit itt inbundit och
endeels naturligitt haat och agg emellan Danska och Swenska,
ty at bådha parterna rekna sich högt och ingen wil wijka för
then andra. Ther före haffue wij nu sådana Cröneker, som
the haffua til sinnes warit, ther scriffuit haffua, och för then
skul komma the Swenska Cröneker icke öffuer eens med the
Danska och ingen parten scriffuar noghot gott om then andra.
Ty är thet ock wilsamt noogh at tagha ther noghor godh
rettelse uth».

Digitized by

Google

206

LUDVIG STAVENOW

Ett praktiskt exempel på motsatserna mellan de svenska
och danska krönikornas framställning anför Olaus Petri vid berät-
telsen om Erik Segersälls eröfring af Danmark. »Här skal
man nw merkia, at in til thenna tijdh haffuer Danmark wordet
fem eller sex gonger vunnet under Swerige och än flere, om
man the gambla swenska Cröneker i all stycke gilla skulle.
Teslikes haller och then Danska Crönekan inne, at för thenna
tijdh, ther Eric Segersäll konung är, haffuer Swerige siu gonger
wordet wunnet under Danmark, aff hwilkit noogh merkiandes
är, at tesse tw rijke haffua icke offta stådt fridzameliga til sam-
man, utan altijdh hafft örligh och krijgh sich emellen, medhan

the än heednisk woro Så behöffua nw the Swenske fögha

beröma sigh ther aff, at the mykit wunnet haffua i Danmark,
såsom the Danske ock fögho kunna prijsa sich aff thet, the
haffua wunnit i Swerige. Skada och förderff haffua bådha
parterna hafft Ty vore ju altijdh bettre beröma sich aff frijdh
än aff örlig, och the förstår, som altijdh haffua stådt ther epter^
at frijdh motte wara emellan land och rijke, the haffua mera
ähro inlagdt, än the ther med örligh och krijgh mykit be-
driffuit haffua».

Dylika yttranden vittna om en ovanlig fördomsfrihet
midt under det mest sjudande nationalhatet mellan de båda
folken. Här framträder första gången upphöjandet af den hi-
storiska sanningens princip såsom absolut oeftergiflig och höjd
öfver all chauvinism eller tendens. Det är ett storartadt drag v
vittnande både om vetenskaplig begåfning och högt moraliskt
mod. Mäster Olof stod i detta fall tämligen allena både bland
samtida och efterföljande i långa tider.

Denna opartiska sanningskärlek gaf mäster Olof kraft att
skildra unionstiden utan tendens, så att han kunde tänka
sig att både svenskar och danskar skulle vara nöjda med hans
framställning, om de voro sannings älskande och fördomsfria.
Således kan han icke undgå att anmärka drottning Marga-
retas förkärlek för danskarne och den naturliga förbittring,
som detta måste väcka hos svensk arne, eller det brytande af
rätt och lag, hvartill de följande unionskonungame göra sig
skyldiga, men han kan också antyda, att en läst tyskt öl bi-
dragit till, att Sten Sture den äldre af bönderna hyllades så-

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÄSOM HISTORIESKRIFVARE

207

som riksföreståndare, eller fritaga Gustaf Trolle från misstan-
ken att medvetet hafva varit verktyg till Stockholms blodbad.
Det var en opartiskhet, så enastående och så föga öfverens-
stämmande med samtidens begrepp om rätt fosterländskhet*
att konung Gustaf för sin del utan omsvep förklarade, att
mäster Olof härigenom visat sig såsom »sitt rätta fädernes-
lands förrädare».

Mäster Olofs framställning af unionstiden är kanske icke
uteslutande dikterad af sträfvan efter objektivitet och sanning,
ehuru han otvifvelaktigt medvetet sträfvat därefter. Den ovan-
liga opartiskhet, som verkligen finnes i hans unionshistoria*
beror nog också på en sorts likgiltighet för de politiska pro-
blem, som upprörde samtiden. Mäster Olof hade riktat hela
sitt intresse på det religiösa och sedliga området. Statens upp-
gift var för honom väsentligen att hålla frid och inre ordning
och att stödja kyrkan i hennes uppfostan af människorna till
gudsfruktan och dygd. Om krig och krigiska bedrifter har
han endast nedsättande omdömen. Endast om de äro rätt-
färdiga, hvarmed han torde mena, om de ske till Guds ära och
till försvar mot öfvervåld, gillar han dem ehuru utan pris.
Något egentligt sinne för de politiska uppgifter, som förelågo
den nya tidens monarker i det ungdomliga europeiska stats-
systemets inre täflan och som kunde med nödvändighet leda
in på en krigisk politik, hade mäster Olof icke. Det synes
som om han egentligen varit likgiltig för frågan, om unionen
eller den svenska nationalstaten skulle blifva beståndande,
blott frid och ordning upprätthölls och den nya tron fick stadga
sig. Öfver hufvud beherskas hans omdömen om unionsstri-
dema af den reflexionen, att den lagliga öfverheten i hvaije
fall har anspråk på lydnad. Unionskonungarne voro i regel
lagliga och rätta konungar. De svenska resningarna blifva
då för honom ej frihetskrig till förmån för den absolut berät-
tigade svenska nationalstaten, utan uppror mot laglig öfverhet.
Från denna synpunkt måste han väsentligen ogilla Engelbrekts
resning mot konung Erik liksom Sten Stures långa sträfvan
att förhala förverkligandet af Kalmar recess. De under den
tidigare reformationstiden utbildade teorierna om undersåtarnes
plikt till ovillkorlig passiv lydnad för öfverheten, äfven om

Digitized by

Google

208

LUDVIG ST A VENO W

denna far fram våldsamt och orätt och med svek af sin plikt,
bestämma i detta fall mäster Olofs räsonnemang om frihets-
kampen (se ofvan s. 9). Rådet får förfäkta hans åskådning
gent mot Engelbrekt och beträffande dennes för öfrigt med
många skäl grundade resning göra gällande, att det icke var
lofligt att strax sätta sig upp mot sin herre och konung, där-
för att han i någon måtto försåg sig, ty då blefve intet herr-
skap beståndande. »Hoo är then herre som sich icke i någhon
motto förseer? Skulle strax undersåteme settia sich upp emot
honom, thå woro aldrigh stadigt regemente til. Ey är heller
hwar man skickelig ther til at wara konungens domare och

döma ther om, när konungen bör warda aff sätt eller ey

Man moste understundom lijdha en tyran på thet man skal
undvika monga tyranner. Ther intit herskap är, ther gör
hwar och en som honom löster, och bliffua så mångha tyran-
ner». Slutomdömet om Engelbrekt blir också: »Om thett

skall recknas för welgerning, at han frelste rijket aff sådana
trälldom, som thet uthi kommet waar, så bleeff thet honom illa
lönt. . . . Skal och Engelbrect warda reknat för en uprorisk
man emoot sitt rettha herskap, så mogha alla uproriske män
see på honom hwad the sich förmoodha skulle på thet sijdzsta».
Det visar tämligen tydligt Olaus’ tvekande ställning till hela
frihetsrörelsens berättigande och den synpunkt, som han egent-
ligen gifver företrädet. Karl Knutsson åter var laglig svensk
konung liksom de danska unionskonungame. Han blir därför
den rätta öfverheten, mot hvilken uppror är oberättigadt.
Ärkebiskop Jöns’ resning är således ett brott »Och war thenne
erchebiscop Jöns then första biscop, som sich upsatte emoot
sina retta öffuerheet. Men han betalade thet sedhan dyyrt
noogh. Honom war Gudz ordh befälet, ther skulle han liaffua
straffat konungen med, thå han orett gjorde. Swerdit war
honom inthit befälet, thet toogh han sich sielffuom och monge
andra til skada och förderff.» Det är tydligt, att det är den
legitima öfverheten, hvars sak eger Olaus’ sympatier, vare sig
den är svenskt eller unionelit konungadöme. Den brännande
partipolitiska frågan om svensk själfständighet eller skandina-
visk union var honom mindre betydande. Äfven om flera ut-
tryck finnas, som antyda, att han ansåg, att hela unionen va-

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

209

rit öfverflödig och icke ländt till någon välsignelse för sven-
skame, hindrar det ej, att den enligt hans åskådning såsom en
gång fullbordadt faktum och rättsligen beståndande egde an-
språk att respekteras, och att en kamp för separatism både
var uppror mot laglig öfverhet och ett störande af friden,
hvilka båda åtgärder han principiellt och strängt ogillade.

Att en sådan uppfattning af unionsstriderna gjorde det
lättare för Olaus Petri att bevara den objektivitet, som han
medvetet eftersträfvade i sin historieskrifning, är tydligt, ehuru
hans benägenhet att göra omdömen och lärande reflexioner
äfven vid unionstidens skildrande, om ock vida mindre än i
den tidigare delen af krönikan, framträdt och stundom åt vissa
händelser gifvit en färg, som, om man ej fasthåller eller för-
står den synpunkt, som för honom var bestämmande, lätt nog
kan synas såsom ett partitagande.

Samma sträfvan till full opartiskhet, som fått sitt uttryck
i skildringen af Sveriges förhållande till Danmark, gör sig
gällande vid behandlingen af en annan fråga, icke mindre brän-
nande, nämligen den kyrkliga. Att mäster Olof var prote-
stant och alltigenom ogillade den gamla medeltidskyrkan, som
han själf gifvit de svåraste slag, var väl så otvifvelaktigt, att
ingen bort kunna sätta hans egen mening ifråga. Men hans
historiska sans och rättvisa bevarade honom från att vid hvarje
anledning i sin historiska berättelse smäda eller kritisera den
katolska kyrkan. Mäster Olof visste förväl, att den kristendom,
som infördes i Sverige under medeltiden, var den då gängse
formen, och att reformationens ljus icke uppgått förr än i hans
egen tid. Därföre skildrar han blott den gamla kyrkan utan
att bruka hvarje tillfälle att göra utfall mot den påfviska vid-
skepelsen eller hierarkiens hersklystnad, såsom sedan blef van-
ligt. Sålunda skildrar han den kristna missionen i Sverige
med odelad sympati och klandrar blott de första missionärernas
våldsamma sätt att gå till väga, i det de nedslogo afgudarne
och uppbrände helgelundarne, hvarför det förbittrade folket
slog dera själfva ihjäl. »The godhe men Adelwardh och Staplian
hade ena godha mening, men liten beskedeligheet, och för then
skul föll thet ååter snart nidh, som the med theres predikan
upbygt hade. Ther hörer beskedeligheet til, at predika för

Göttb. Hågs k. Års skr. IV: 3. 14

Digitized by

Google

2TO

LUDVIG STAVEN O W

offörstondugt folk och handla så med them, at the warda ther
aff förbettrade, Ty affgudheet skal förra taghas utåff hiertat
än utåff altaret» (s. 44). Det var otvif velak tigt en vink för
hans egen samtid. När han talar om peterspenningens infö-
rande, om celibatets påbjudande och dylikt, vidfogar han inga
reflexioner af klandrande art Till och med hierarkiens kamp
mot konungamakt och riksföreståndarskap under den senare
unionstiden får icke egentligen någon hård dom. Han ogillar
Jöns Bengtssons resning såsom uppror mot rätt öfverhet och
icke öfverensstämmande med hans embete, men för öfrigt vid-
fogar han inga tadlande omdömen vid skildringen af hans
bana. Än mer märkvärdig är hans återhållsamhet från klan-
der beträffande Gustaf Trolle och hans förhållande till Sten
Sture d. y. Han säger visserligen, att ärkebiskopen var en
styf och egensinnig man, men mäster Olof anser det helt na-
turligt och i öfverensstämmelse med hierarkiens anspråk, att
ärkebiskopen skulle sträfva efter makten. Han låter Gustaf Trolle
själf förklara, att påfven gifvit honom makt att föra både and-
ligt och världsligt svärd (s. 31 1), och därmed gifver han en
rent objektiv historisk förklaring till den kamp mellan hierar-
kien och den världsliga regeringsmakten, som den senare uni-
onstiden i viss mån betecknar.

En dylik opartiskhet i de kyrkliga företeelsernas skildring
var lika ovanlig som opartiskheten i förhållande till den brän-
naude unionsfrågan, kanske än mer öfverraskande, då ju Olaus
var ifrig protestant. För konung Gustaf fanns ingen annan
förklaring äfven härvidlag, än att mäster Olof »hafver mer
haft en papistisk anda och consciens än en rätt evangelisk
anda», och att han, som först af alla fördömt det papistiska
väsendet, nu vill »kasta sin kappa på andra sidan.» Förräderi
blef således äfven i detta fall omdömet om mäster Olofs histo-
riska skildring. I den krönika, som ärkebiskop Lars i stället
på konungens befallning utarbetade, var hvaije tillfälle iakt-
taget att smäda den påfviska vidskepelsen och den hierarkiska
maktlystnaden, lika väl som unionsregenterna och deras hjäl-
pare. Det var så konung Gustaf ville hafva det och efter-
världen i lång tid med honom.

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

2 1 1

Äfven i detta afseende torde dock knappast det rena veten-
skapliga intresset eller det objektiva sanningssträfvandet varit
allena bestämmande för Olaus Petri. Han hade redan lärt sig
inse faran för den nya protestantiska kyrkan att alldeles för-
lora sin själfständighet och sjunka ned till en gren af den världs-
liga administrationen. Han ogillade den för långt gående kyrko-
reduktionen liksom nedbrytandet af all kyrklig själfständighet.
Det var kanske äfven därföre, som mäster Olof afhöll sig från
klander af den katolska hierarkiens maktlystnad, äfven om han
ogillade densamma. Önskan att icke genom dylikt klander
ytterligare gifva konung Gustaf vatten på hans kvarn vid det
fortgående arbetet att underkasta kyrkan under staten torde
åtminstone hafva underlättat den objektiva sanningskärlek, som
han otvif velak tigt egde. I ett fall har mäster Olof i sin krö-
nika tämligen direkt uttalat sin förkastelse öfver konung Gu-
stafs kyrkopolitik, nämligen då han varnar dem, som utan be-
skedlighet rappa till sig hvad andra gifvit till kyrkan och
gudstjänsten (s. 94). Alldeles utan skäl till sin harm kan konung
Gustaf ej anses vara, men visserligen stod han äfven härvid
fullständigt främmande för mäster Olofs rena sanni ngsin tresse
och vetenskapliga uppgift.

Frånvaron i hufvudsak af tendens och den medvetna sträf-
van till sanningens klarläggande är otvifvelaktigt en af Olaus
Petris förnämsta förtjänster såsom historieskrifvare, hvarigenom
han höjer sig öfver samtida och efterföljande svenska histo-
riker ända till Lagerbring. Renast framträder denna sträfvan
vid unionstidens behandling, som därför är det främsta partiet
af krönikan, under det att den tidigare hälften genom de tal-
rika moraliserande och undervisande reflexionerna ofta af en
naiv och något kälkborgerlig art verkar mindre såsom en hi-
storisk skildring än som en lärobok i moral och politik.

I ännu ett afseende är Olaus Petris sanningssträfvan,
sunda omdöme och frihet från chauvinism af genomgripande
betydelse för hans historiska betraktelsesätt i stort, nämligen
vid behandlingen af den äldsta, förhistoriska tiden. Härvid
spelar dock ett annat med hans sanningskärlek nära samman-
hängande drag en afgörande roll, nämligen en ovanlig kritisk
skärpa och förmåga att bedöma källornas värde. Äfven med

Digitized by ^ooQle

212

LUDVIG STAVENOW

hänsyn till fornhistoriens behandling blef hans verk vida skildt
från föregångares och efterföljares för flera sekler.

Mäster Olof har klart för sig, att det icke finnes några
skriftliga källor från tiden före kristendomens hitkomst Han
antager, att man dessförinnan och äfven någon tid efteråt bru-
kat runskrift, men om därmed något om tillståndet i landet
blifvit upptecknadt, är detta förkommet Äfven under den kristna
tiden är ej mycket skrifvet före de tre sista århundradena.
Visserligen finnes en del fabler, visor och rykten angående de
hedniska förfädernas bedrifter, men att häraf bygga någon hi-
storia, såsom danska krönikans författare gjort, är fullkomligt
oriktigt Dessa rykten och visor äro nämligen baserade på
en omdiktning af verkligheten, så att ädla hjältar omdanats
till kämpar eller heroer, tyranner blifvit jättar, resar eller troll,
små listiga människor uppfattats såsom d ver gar etc. Därföre
finnes föga rättelse i förfädernas dikter eller skrifvelser, »efter
thet the så blomeradhe äro med fabeler och förtäkt ordh, at
man icke weta kan hwad som retta historien är*. Därtill kom-
mer en sådan ovisshet i kronologien hos denna art af källor, att
hvad som kan vara skedt »för itt hundrade åår, thet kan och
så snart wara skeedt för sex eller otta hundrade åår*. Äfven
främmande krönikeskrifvare sakna all trovärdighet, ty de be-
rätta också blott lösa rykten och äro ovissa beträffande sitt
eget lands hedniska historia, än mer beträffande Sveriges.

Efter denna kritik af de hittills gängse källorna för vår
fornhistoria, hvilken visar ovanlig sans och sundhet i omdömet,
vänder sig Olaus mot hela deu föregående sammanbindningen
af Sveriges historia med de gotiska folkens. Dessa bodde i
det nuvarande Ungern eller längre bort och lära haft sitt säte
där ej långt efter Noé flod. »Och ther före kunna the icke
liaffua then tijdh gått här uth aff wor land, uthan wore lijkare,
at någhre aff them hade med tijden kommit hijtt och boodt
här». Dock vill Olaus ej alldeles förneka, att några gotiska
folk kunna hafva utvandrat från Sverige före Kristi börd, ehuru
ej så långt tillbaka i tiden, som man velat föregifva. Huru
härmed än är, ogillar han de svenska krönikornas skryt
med goternas bedrifter. Han menar från sin ståndpunkt, att
därmed föga ära inlagts. »Man legger jw fögho äro ther in

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

213

ther med, at man faar med öffuerwold och orätt i annars land,
som oss intit ond t giordt haffua, skinnar och brenner, dräper
och förheriar them, som gerna wille sittia med fridh. Thet
wore oss mykit större ära, at woro förfädher hade altijdh wa-
rit fridhsame och sachtmodughe, sittit stilla, warit till fridz med
thet gudh them giffuit hade och icke xöffuat och skinnat an-
dra. Dock prijse Göthars mandom hoo ther wil, the som såte
för theras hand prijsade them intit, utan sadhe them wara en
hoop med skalkar och tyranner, som intogho annars mands
land och städher, ther the ingen rätt til hade, och kommo så
monga hundradetwsende menniskior bådhe om lijff och gods,
thet war och then störste mandom the giorde, som noogh aff
Crönekerne bewijsligit är, undhantaghandes then skada the
giorth haffua i thet Latineska tungo målett och lärda mendz
böker, thet en oboteligh skadha war, ther så mång Lärd Man
än nu öffuer klaghar*. Olaus’ låga uppskattning af krigiska
bedrifter förenar sig här med hans humanistiska bildningsin-
tresse till denna förkastelsedom öf ver goternas fram färd. Utom
det att deras historia är föga att skryta med, kommer den där-
jämte föga Sverige vid. Han anmärker om konung Philimer.
»Thet halla fremande Historier noogh inne, at Philimer haffuer
warit konung öffver the Göthar, som i annor land warit haffua,
Men hwad kommer thet them vidh, som boo i Swerige? Man
kan jw icke rekna them för Sweriges konungar, som i frem-
mande land haffua konungar warit öffuer Göthar». Olaus off-
rar blott omkring två och en half sida åt hela den utländska
gotiska historien och mest därföre, att det är ett allmänt rykte
och en allmän mening, att Goterna uttågat ur Sverige. Det
är den renaste motsatsen till Johannes Magnus’ systematiska
utbildning af den gotiska ursprungsteorien och fullt parallella
behafcdling af den utländska och den inhemska gotiska hi-
storien.

Den förnämsta förtjänsten hos den historiska skola, som
Olaus Petri kritiserade, var, att den sökt finna ett sam-
band mellan den inhemska historien och den allmänna världs-
historien, ett samband, som förut fullständigt saknats. Olaus
löser detta samband och slår med ett slag ned hela teorien
om Magogs invandring med sina efterkommande, om de öfriga

Digitized by

Google

214

LUDVIG STAVENOW

skandinaviska ländernas koloniserande från Sverige och om de
gotiska folkens utvandring härifrån. Men han bevarar yng-
lingaätten i spetsen för vår historia, ehuru med allmän reser-
vation för dess trovärdighet och fullständighet, och sätter i stället
för den gotiska teorien om svenska folkets ursprung en annan,
baserad på bevis, som ytterligare vittna om kritisk och veten-
skaplig sans. Denna teori kan sammanfattas så, att de skan-
dinaviska folken ursprungligen tillhört den tyska folkstammen
och att denna tyska d. v. s. germanska folkstam så småning-
om spridt sig öfver de skandinaviska rikena, liksom den i histo-
risk tid spridt sig öfver England, Vendernas land och ända
bort till Lifland och Preussen. Äfven goterna torde vara tyskt
folk att döma af namnen. Bevisen för påståendet, att de skan-
dinaviska och tyska folken ursprungligen varit ett, finner Olaus
förnämligast i tungomålet, hvilket tydligen förut varit ett och
samma, ehuru det med tiden differentierats i flera närbesläk-
tade språk. »Thetta kan ther aff noogh merkias, at jw äldre Tydz-
ska och Swenska bööker man finna kan, jw meera dragha the
öffuer eens i målet, thå man bäär them til hopa och giffuer
ther acht uppå». Det andra beviset är de latinska skriftställar-
nes berättelser om germanernas gamla seder, politiska inrätt-
ningar och väsende, hvilket allt passar ännu bättre på skandi-
naverna än tyskarne. Olaus nämner särskildt indelningen i
hundaren med höfdingar i spetsen, vidare rim, visor och an-
dra dikter, hvilka äro identiska. »Så kan man jw clarliga
merkia, at Swenske, Danske och Norske haffua fordom warit
Tydzske, the ther sich haffua så förmeerat, at the tesse land
besät haffua». Han antager, att före germanerna intet annat
folk bott här. Han tänker sig vidare, att Sverige uppstått så,
att Svea och Göta riken från begynnelsen utgjort skilda skan-
dinaviska stater under särskilda konungar alldeles som Norge
och Danmark, utan att han därföre antager någon särskild in-
vandring eller ursprunglig stamskilnad såsom grund härför,
men att de så småningom vuxit tillsamman till ett För denna
teori anför han särskildt konunga titeln såsom stöd.

Det kan icke nekas, att mäster Olof genom denna teori
med ovanlig skärpa och historisk blick uppdragit en i hufvud-
drag ganska riktig teckning af svenska rikets uppkomst och

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

215

svenska folkets släktskap med andra folk. Därmed har han
vunnit ett annat och vida bättre samband med världshistorien,
än Johannes Magnus med sin fantastiska konstruktion. I själfva
verket är mäster Olofs teori den rent motsatta. I stället för
att danskar och tyskar härstamma från Sverige, blir det tvärt-
om Sverige som koloniseras från Tyskland och Danmark i ur-
minnes tid. I stället för den ståtliga inhemska konungaläng-
den från Magog med jämt ett hundra konungar intill konung
Björn, Ansgarii samtida, träda blott före den egentliga histo-
riska tidens början några ovissa sägnkonungar, förnämligast
Ynglingasagans, under stark reservation för dess riktighet.

Att denna teori om Sveriges fornhistoria ej kunde blifva
så populär som Johannes Magnus’ är klart. Den smickrade
icke på samma sätt den nationella fåfängan, danskhatet och
begäret att vara det äldsta och ärorikaste bland folken. Redan
i den på konung Gustafs initiativ tillkomna krönikan af Lau-
rentius Petri är mäster Olofs teori undanskjuten och Johannes
Magnus’ i stället i allt väsentligt accepterad. Den svenska
historieskrifningen skulle i några århundraden följa denna rikt-
ning, till dess den kritiska forskningen åter höjt sig till mäster
Olofs ståndpunkt och insett omöjligheten att efter bevarade
fabelkrönikor, latinska och gotiska skriftställare, rykten och
lösa qvasivetenskapliga analogier m. m. bygga upp en svensk
fornhistoria. Mäster Olof hade anvisat studium af språket, af
de äldsta politiska inrättningarna och af bevarade seder, bruk
och dylikt d. v. s. öfverhufvud kulturföreteelserna såsom enda
medel att vinna en lösning af frågan om svenska folkets här-
komst och äldsta odling med offrande af all sträfvan att före
historisk tid kunna skapa en person- eller händelsehistoria.

Den kritiska skärpa, som Olaus Petri utvecklat i afvisan-
det af de otillförlitliga och icke tillämpliga källor, hvarur Sve-
riges fornhistoria dittills hemtats, har han ådagalagt på flera
sätt i valet och granskningen af sina källor. Medeltidens vörd-
nad för auktoritet och allt skrifvet fanns ej längre hos honom.
Med humanismen hade en begynnande historisk kritik fram-
trädt, och reformationen hade i sin kamp mot den kyrkliga
traditionen haft anledning att ytterligare utveckla det historiska
sinnet och uppsöka äkta källor. Olaus Petri är den, som inför

Digitized by

Google

2 1 6

LUDVIG STAVENOW

denna kritik i vår historieskrifning. Han har for sitt eget
verk brukat sina föregångares arbeten, prosaiska krönikan och
Ericus Olais krönika, och samtliga de inhemska källor, som
dessa använde, konungalängder, annaler, rimkrönikor, biskops-
krönikor och helgonlegender, såsom det synes i större omfatt-
ning än föregångarne. Vidare har han först af alla studerat
urkunder och brukat dem för sitt historiska verk. Hos Ericus
Olai hade blott någon enstaka urkund, hemtad ur Upsala dom-
kapitels arkiv fått plats. Johannes Magnus hade helt naturligt
saknat tillgång till detta källmaterial. Antagligen har mä-
ster Olof under sin kanslerstid haft tillfälle att lära känna en
del urkunder, möjligen har han redan under sin vistelse i
Strängnäs hos biskop Matthias haft tillgång till det gamla re-
gistrum regni, som af Kristian II fördes ur riket Det är i
alla händelser en rätt betydande mängd urkunder han torde
sett och användt. Själf talar han om konung Sverkers, konung
Valdemars, Magnus Ladulås’ och hans efterkommandes bref
såsom bevismaterial för konungatiteln (s. 15). I framställningen
af unionstiden anför han rikligt med urkunder dels i regest,
dels fullständigt. Det är ett för sin tid ovanligt vidsträckt ur-
kundsmaterial af den art, att mäster Olof kan sägas vara den
förste, som egentligen gjort urkundsforskningar och anlitat
detta slag af källor för vår historia. Konung Gustaf blef också
uppmärksam på, att Olaus haft riklig tillgång till urkunder
och rikets register, och anmodade ärkebiskop Laurentius att skaffa
reda därpå och tillsända honom. » Kunna vi icke förhålla Eder,
käre biskop Lars, att efter förbemälde M. Olof i förtiden hafver
varit Biskop Matzes i Strängnäs kansler och Biskoparne på den
tid hafva mycket varit uti det världsliga regementet och haft
hand om rikets register och viktiga handlingar, så kunna vi
väl förmärka, att han sådana register förvarat hafver och däraf
sin krönika tillhopa flickat; hvilken nu samma register och
handlingar efter honom bekommit och förvarat hafver, kunna
vi icke alldeles veta. Det står dock till troendes, att antingen
I, som hans herde är, eller biskop Botvid i Strängnäs eller ock
den här Peder Erici i Stockholm sådant ju hafva bekommit
och för oss hemligen undanstungit Så efter rättvisan kräfver
och därtill menige Sveriges nytta och gagn fordrar, att så-

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETR1 SÄSOM HISTORIESKRIFVARE

217

dana register kunna komma till rätta bruket igen, är for den
skull vår allvarliga vilja och begäran, att I viljen beflita Eder
att uppsöka förbemälta register och oss det sedan till handa
förskicka» (k. Gustaf till Laurentius Petri 24 Dec. 1554. S. R.
S. II. 2. s. 155 o. f.). Olaus Petri är äfven den förste, som hän-
visat på lagarnes stora betydelse såsom historiska källor. Han
har gjort grundliga studier i de gamla landskaps-, stads- och
landslagame och anför talrika utdrag härur för att belysa så-
väl politiska som andra kulturella frågor. Slutligen har han
ock användt mynt, runstafvar, fornlemningar, bevarade seder
och bruk, skrock, ordasätt, namn och språkliga företeelser
öfverhufvud för att däraf göra slutledningar till historiska för-
hållanden. Så till exempel sluter han, att lifliga ekonomiska för-
bindelser under slutet af den hedniska och begynnelsen af den
kristna tiden måste hafva egt rum mellan Sverige och Eng-
land på grund af den mängd af anglosachsiska mynt, som
faus i Sverige från denna tid. Eller också använder han dessa
studier och iakttagelser för att infoga i sin krönika korta skil-
dringar af den hedniska religionen, helgelundar, runstenar, be-
grafningssätt förr i tiden, byggnadssättet för de äldre kyrkorna,,
städernas uppkomst m. m. Äfven härvid slår mäster Olof in
på en ny väg och visar en ovanlig förmåga att göra iaktagel-
ser och historiska slutledningar.

I hänvisningen på detta äkta material för vår historia
och afvisandet af falska och missledande källor ligger kanske
Olaus Petris främsta förtjänst såsom historieskrifvare. Hans
objektivitet och källkritik i förening utgöra hans storhet, och
han kan därigenom i viss mening sägas hafva inledt den kri-
tiska historieforskningen och historieskrifningen i Sverige.

Äfven i andra hänseenden har Olaus Petri gjort betydande
ansatser, om han också icke kan anses hafva genomfört dem
alla i någon högre grad. Dit hör hans fordran af samman-
hang i den historiska skildringen, så att orsaken ständigt är
klar till de olika företeelserna. Sålunda är det enligt hans
mening ej nog att veta, att krig och örlig uppstått, utan man
måste äfven veta, hvarför det uppstått och huru det stillats.
Likaså är det ej nog att omtala, att fromma furstar funnits i
världen, h vilka hållit frid och lugn, utan man måste ock redo-

Digitized by ^ooQle

2lS

LUDVIG STAVENOW

göra för huru de förfarit för att vinna detta mål. Det är en
protest mot det torra upprepandet af fakta utan inre samman-
hang, sådant det hos medeltidens krönikeförfattare varit bruk-
ligt. Det är väsentligen den undervisande tendensen, som
framkallat äfven denna fordran, ty dess motivering ligger i att
historien först då kan blifva rätt lärorik, när man kan klarligen
se hvad som hafver bestånd eller obestånd med sig, huru man
skall undvika krig eller upprätthålla frid med mera dylikt

Olaus Petri följer i sin krönika detta program och söker
i regel att motivera alla viktigare tilldragelser. Särskildt är
framställningen af medeltiden i detta afseende betydande. Olaus
har ständigt från unionens tillkomst och Engelbrekts resning
ända till Kristiern II:s eröfring af Sverige gifvit en förklaring
till de oupphörliga omskiftningarna och i allmänhet en god
och träffande förklaring, som vittnar om historisk blick och
som sedan, där den icke stött den patriotiska känslan, blifvit
den allmänt gängse inom den följande historieskrifningen. I
den tidigare delen af krönikan faller mäster Olof ofta in i den
vanliga kröniketonen.

Trots allt sammanhang i sin skildring har Olaus Petri
emellertid icke någon egentlig känsla för den historiska ut-
vecklingen. Han uppfattar väsentligen forntiden såsom lik-
nande samtiden. Svea rike finns af ålder, bildadt någon
gång i förhistorisk tid, svenska folket likaså. Att detta folk
såsom särskild nationalitet och detta rike i sin yttre och inre
gestaltning är en långsamt mognande och ständigt sig ut-
vecklande produkt af historien har han icke klart för sig. Nå-
gon kulturutveckling är det ej häller fråga om. Mäster Olof
har visserligen i böljan af sin krönika vidrört en del kulturella
företeelser. Hans intresse för forntida sed och fornminnen för-
mår honom att beskrifva en del forntida kulturförhållanden.
Äfven mynt- och handelsförhållanden berör han flerstädes. Men
dessa kulturnotiser komma helt omotiveradt och äro icke egent-
ligen inflätade i berättelsen på något innerligare sätt. De upp-
höra äfven alldeles i den senare delen af krönikan, hvilken är
mer uteslutande begränsad till de politiska företeelserna. Det
intresse Olaus visat för kulturen är en ansats af betydenhet,
men icke genomförd i något rikare mått. Om något mål för

Digitized by ^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

219

utvecklingen kan ej heller blifva tal. Att Olaus uppfattat ett
sådant mål i människornas uppfostran genom Guds ledning till
dygd och gudsfruktan, framgår af hans ständiga räsonnemang
och förmaningar, hvilka gå ut på att visa en sådan ledning
och starka till allt godt, men det kan icke sägas, att han sökt
påvisa någon utveckling härtill eller ens uppfatta den föregående
historien såsom ett fortskridande från lägre ståndpunkt till den,
som hans samtid innehade. Tydligast framstår detta med hän-
syn till de religiösa förhållandena. Det finns intet i hela kröni-
kan, som antyder en utveckling mot reformationen eller på
något sätt förebådat densamma, trots det att .krönikan är fram-
förd omedelbart till de reformatoriska rörelsernas begynnelse.
Icke ens genom att framhålla skuggorna i den gamla kyrkans
lif och lära förebådas något af den inbrytande stormen. Det
sammanhänger kanske med Olaus’ medvetna sträfvan till full
opartiskhet, men beror nog väsentligen däraf, att han icke
tänkt sig att i historien se någon utveckling. Först när en
betydande händelse skall skildras, söker han förklara densamma
genom att omedelbart nämna dess orsaker, men han inlägger
ingalunda i sin historiska skildring någon genomgående tråd
eller någon djupare förberedelse till hvad som följer. Därför
om han hade fortsatt sin krönika och skrifvit om reformationen,
hade han helt säkert i början af sin skildring sökt motivera
denna företeelse. Då detta ej var fallet, var det honom alldeles
främmande att i sin krönika på något sätt förbereda denna
omstörtning, som eljest för honotn, reformatorn, borde tett sig
såsom målet för och höjdpunkten i Guds ledning af svenska
folket från hedniskt barbari genom katolska kyrkans uppfostran
fram mot en renare och innerligare kristendom. Hvarken
från statens eller kyrkans eller det öfriga ktilturlifvets synpunkt
göres således gällande någon utveckling från ett lägre tillstånd
till ett högre eller något mål med det hela. Olaus Petris krö-
nika år en följd af sanna eller som sanna ansedda händelser,
hvilka dock hvar eftersom de inträda motiveras, där så ske
kan. Det är från denna synpunkt en krönika i full bemärkelse
ehuru händelsernas motivering är mera utförd och därigenom
ett starkare inre sammanhang vunnet än i de tidigare svenska
krönikorna.

Digitized by

Google

220

LUDVIG STAVENOW

Äfven om karaktäristik kan hos Olaus Petri ej blifva tal
i egentlig mening. Att karaktärisera de särskilda mer fram-
trädande personerna var främmande för den medeltida kröni-
kan. Visserligen kunde i själfva orden och handlingarna ligga
en teckning af den, som utsade eller utförde dem, men för öf-
rigt var väl ett eller annat epitet det högsta som bestods. Vä-
sentligen äro alla uppträdande personer lika och någon indi-
viduell psychologisk anläggning förekommer ej. Hos Olaus
Petri äro likaledes de flesta i krönikan uppträdande personer,
till och med så ingripande gestalter som Margareta eller Stu-
rarne, utan karaktäristik. De representera vissa sträfvanden
och i deras bedrifter kan ligga bevis på större eller mindre
skicklighet, men något försök att fånga deras personliga an-
läggning i några korta karaktäristiska drag gör Olaus ej. Åt-
skilliga mer betydande personligheter hafva dock vid lämpligt
tillfälle fått sig tillagdt något eller några epitet. Så t ex.
är Birger Jarl en förståndig och väl talande man, drottning
Sofia högmodi g och storsinnad, Torgils Knutsson snäll och för-
nuftig, Kristiern I from och saktmodig, ärkebiskop Gösta styf
och egensinnig o. s. v. Någon enstaka gång sväller karaktäri-
stiken ut till några rader. Sålunda var hertig Erik »en lustogh
och beleeffuad man, så att alle undte honom gott och för the
öffning och ridderspel, som han altijdh brukade, hade monge
lust till att tjena honom.» Om Engelbrecht heter det, att
»han war en liten man til wext, doch snäll och dristigh och
kunde weel tala för sich.» Karl Knutsson får det vitsordet, att
»han war en snell och förståndig man, wiste wel hwad han tala
och swara skulle och war däghelig och manlig til vext och
kunde w r el veta sitt eeghet betzsta, ty behölt han ock mäst all
slott och lään sielffver och ridderskapet fick fögho förläning.
Ther före hade han ock fögho ynnest aff them, som thå uth-
röntes, thå honom mest trängde, och war han i krijges handel
mindre skickelig än hans ämbete kraffde.» Det är icke myc-
ket af karaktäristik, men dock något, som kan kallas en an-
sats, röjande att den förmåga att förstå och skildra den enskilde
individen, som renässansen först medförde, icke var alldeles
främmande för mäster Olof.

Digitized by C^ooQle

OLAUS PETRI SÅSOM HISTORIESKRIFVARE

221

Det är icke i ansatsen till karaktäristik eller till starkare
inre sammanhang, som betydelsen af mäster Olofs krönika skall
sökas. Denna betydelse ligger väsentligen i den källkritik,
som han införde, den objektivitet och sanningskärlek, höjd öf-
ver de samtida fördomarne, som tämligen genomgående präglade
hans skildring, samt den nya, enkla och sunda åskådning af
svenska folkets fornhistoria, som han uppställde emot de fantas-
tiska gotiska teorierna. Slutligen tillkommer också såsom en
bestämd förtjänst hans folkliga stil och glänsande behandling
af modersmålet samt äfven till omfånget väl afvägda framställ-
ning. Syftet med krönikan var för mäster Olof väsentligen att
undervisa eller meddela politiska och moraliska lärdomar, men
hans egen kritiska och historiska begåfning förde honom vida
längre och lät hans krönika beteckna nya inslag i den svenska
historiska vetenskapen, som först flera århundraden senare
blefvo fullt tillgodogjorda och fortsatta af forskningen och
historieskrif ni n gen .

Propertii första elegi.

Utkast till en filologisk tolkning.

Af

ELIAS JANZON.

0>land romarnes elegiske skalder är Sextits Propertius ännu
likasom på Kellgrens tid den i vårt land minst kände och
beaktade. Kellgren beklagade förhållandet i våra unga erotiske
skalders intresse: Propertius skulle enligt hans mening kan-
hända kunna lära desse ’att skrifva till sina älskarinnor med
något mera passion och något mindre grannlåt, i synnerhet då
de ämna att gifva allmänheten förtroende af sina ömma lågor'.
Än mera beklagligt synes det mig i den för poesi och speciellt
den för romersk poesi intresserade allmänhetens och allra be-
klagligast i våra unga klassiska filologers intresse. Till för-
hållandets förklaring åberopas vanligen Propertii för möderne
läsare störande alexandrinska maner, hans lärda mytologiska
exempel och anspelningar. Af vida större betydelse synas mig
dock andra omständigheter. Skaldens språk är hårdt och ener-
giskt, hans stil är i allmänhet mycket koncentrerad, tankegån-
gen i dikterna störes ofta genom mellanslag af skiftande stäm-
ningar, kort sagdt: Propertius kräfver för att förstås icke blott
lärda antikvariska undersökningar, utan äfven och i ännu högre
grad ett ansträngdt språkligt studium, exegetiskt såväl som
kritiskt. Det är framför allt på ett dylikt studium som den
svenska öfversättning eller efterbildning af Propertii dikter måste
hvila, hvilken, om den annars blir utförd med tillräcklig poetisk
smak och versifikatorisk talang, en dag skall göra den umbri-

Digitized by ^ooQle

PROPERTII FÖRSTA ELEGI

223

ske skalden mer känd bland våra landsmän ocli i sin ordning
kraftigt bidraga till ett ännu mer inträngande studium af hans
diktning. Hvad jag vid detta tillfälle kan bjuda är blott ett
utkast till filologisk interpretation af den dikt, med hvilken
Propertius inleder den första boken af sina elegier.

* *

*

Cynthia prima suis miserum me cepit ocellis,
contactum nullis ante cupidinibus.
tum mihi constantis deiecit lumina fastus
et caput inpositis pressit Amor pedibus,

5 donec me docuit castas odisse puellas
inprobns et nullo vivere consilio;
et mihi iam toto furor hic non deficit anno,
cum tamen adversos cogor habere deos.

Milanion nullos fugiendo, Tulle, labores
10 saevitiam durae contudit Iasidos.

nam modo Partheniis amens errabat in antris,
ibat et hirsutas ille videre feras;
ille etiam Hylaei percussus vulnere rami
saucius Arcadiis rupibus ingemuit.

15 ergo velocem potuit domuisse puellam:

tantum in amore preces et benefacta valent
in me tardus Amor non ullas cogitat artes,
nec meminit notas, ut prius, ire vias.
at vos, deductae quibus est fallacia lunae
20 et labor in magicis sacra piare focis,

en agedum dominae mentem convertite nostrae,.

et facite illa meo palleat ore magis,
tunc ego crediderim vobis et sidera et amnes
posse Cytaines ducere carminibus.

25 aut vos, qui sero lapsum revocatis, amici,
quaerite non sani pectoris auxilia.
fortiter et ferrum, saevos patiemur et ignes,
sit modo libertas quae velit ira loqui.
ferte per extremas gentes et ferte per undas,.

30 qua non ulla meum femina norit iter.

Digitized by ^ooQle

ELIAS JANZON

vos remanete, quibus facili deus adnuit aure,
sitis et in tuto semper ainore pares.
in me nostra Venus noctes exercet amaras,
et nullo vacuus tempore defit amor.
hoc, moneo, vitate malum: sua quemque moretur
cura, neque adsueto mutet amore locum.
quod siquis monitis tardas adverterit aures,
heu referet quanto verba dolore mea!

* *

*

Cynthia var den första som med sina ögon fängslade mig
arme, hvilken icke förr varit gripen af några erotiska begär.
Då var det som Amor tvang mig att sänka min blick, som
förut städse varit full af förnämt förakt, och satte sina fotter
5 på mitt hufvud och böjde det mot jorden, till dess han lärt
mig, lättsinnig som han är, att afsky kyska flickor och lefva
utan någon fast plan; och för detta yra lif har jag nu på ett
helt år icke fått någon ro, och dock har jag därunder måst
finna gudarne mig obevågna. Genom att icke rygga tillbaka
10 för några ansträngningar, min vän Tullus, kufvade Milanion
den hårda Iasus-dotterns stolta sinne. Än ströfvade han ju
omkring i Parthenii klyftor, utom sig af kärleks trängtan, än
gick han att skåda borstiga vilddjur; han träffades jämväl af
ett slag från grenen i Hylaei hand och låg där sårad och suc-
J 5 kade på Arkadiens berg. Därför kunde han också betvinga
den snabba mön: cn sådan makt äga i kärleksvärf böner och
tjänster. När det gäller mig, är Amor trögtänkt och kan icke
hitta på några konstgrepp och glömmer att såsom fordom be-
gagna sig af de vägar, som han så väl känner. Välan då, I,
som ären hemmastadda i den bedrägliga konsten att draga raå-
20 nen ned från fästet och sysslen med att förbränna offergåfvor
på de magiska härdarne, här är ett fall för er: omstämmen
min älskades tänkesätt och kommen hennes anlete att blifva
ännu blekare än mitt eget är. Då skulle jag kunna sätta tro
till eder försäkran att I kunnen leda stjärnor och floder med
Cytaines besvärjelsesånger. Eller ock mån I, mine vänner,
som nu för sent söken hejda mig, då jag redan fallit, skaffa

224

35

Digitized by ^ooQle

PROPERTII FÖRSTA ELEGI

225

läkemedel for mitt sjuka hjärta. Manligt skall jag fördraga
till och med järnet och grymma brännmedel, blott jag i
ord fritt får utgjuta min vrede. Fören mig bort öfver längst
i §ärran belägna länder och haf dit, där ingen kvinna kan 3 °
hafva kunskap om min väg. Stannen I hemma, I lycklige,
hvilkas böner åhörts med nådigt öra af guden och af honom
blifvit beviljade, och lefven städse med edra älskade i ett tryggt
förbund af ömsesidig kärlek. Mig hetsar den Venus, som jag
tjänar, från den ena bittra natten till den andra, och aldrig ett
ögonblicks ro får jag för min ständiga lidelse. Flyn, det är mitt 35
råd, ett sådant elände som detta! Enhvar må hålla fast vid sin
älskade och icke skifta plats, då kärleken en gång blifvit hem-
van. Men om någon till mitt råd vänder ett likgiltigt öra, ack
med hvilken smärta skall han icke få erinra sig mina ord!

* *

*

1. Med Propertii namn är namnet Cynthia oupplösligt
förbundet. Det återfinnes i alla hans diktböcker. Enligt Apuleius
(Apolog. 10), som hade goda källor att ösa ur, skall det verk-
liga namnet på Propertii älskarinna hafva varit Hostia. När
Propertius i likhet med andra erotiske skalder hos romarne
gaf sin älskade ett diktadt namn, skedde detta i afsikt att krinj*
hennes person breda ett visst poetiskt skimmer och draga lä-
sarens uppmärksamhet bort från verklighetens helt visst mindre
idealiska förhållanden; efter sångens mästare, den ungdomligt
sköne Apollo Cynthius, fick den idealiserade Hostia sitt poetiska
namn. — Bentleys iakttagelse i anmärkningen till Horat Carm.

II 12, 13, att skalderne vid namnvalet alltid utsågo ett sådant,
som med afseende på stafvelsernas kvantitet motsvarade det
verkliga, äger äfven här sin giltighet; men hans tillfogade an-
märkning: et data quidem opera id a poetis factitatum , ut qui
eius rei conscii essen t, et, quod dicitur , c lav em habcrent, facile pro
Jicto nomine verum substituere possent sine versus dispendio har
icke någon tillämpning i föreliggande fall. Ty väl kan man
läsa

non ullo gravius temptatur Cynthia damno (I 4, 25)

Göteb. Högsk. Årsskr . IV: j. 15

Digitized by LjOOQle

226 ELIAS JANZON

quare, quid possit mea Cynthia, desine, Galle (I 5, 31)

och

e c quid te mediis cessantem, Cynthia, Baiis (I 11, i\

men i ingen af dessa eller dylika verser kan man sine versus
dispendio insätta Hosiia for Cynthia. — Sammanställande Apuleii
notis med Propert. III 20, 7 L

est tibi forma potens, sunt castae Palladis artes ,
splendidaque a docto fama refulget avo

har man antagit ett släktskapsförhållande mellan Propertii äl-
skarinna och den såsom episk skald berömde Hostius (jfr E.
Hubner: Zu Propertius. Commentationes philologae in honor*
Th. Mommseni. Berolini 1877. s. 99; J. P. Postgate: Select
Elegies of Propertius 2 . London 1885. s. XVIII; M. Schanz:
Geschichte d. rom. Litteratur II. Munchen 1892. s. 118; R. Bo-
nafous: De Sex. Propertii amoribus et poesi. Parisiis 1894. s 10);
men den citerade dikten nämner icke Cynthias namn och kan
svårligen hafva haft henne till föremål; lika litet bevisande är
det obestämda nomen II 20, 19, och icke heller kan något
stöd för ett sådant antagande vinnas ur en riktig tolkning af
II 13, 9 f f. — Hvad Cynthias sociala ställning beträffar, finnes i
dikterna ingen antydan af att hon varit gift : hon var en kur-
tisan. (Motsatt åsikt hos O. F. Gruppe: Die römische Elegie
I. Leipzig 1838. s. 342; E. Hubner anf. st.; A. Marx: De S. Pro-
pertii vita e. q. s. Leipzig 1884. s. 48; R. Bonafous anf. st.)
Bevis därför lämna II 6 (parallelen mellan Cynthia och de be-
römda grekiska hetärerna) samt i synnerhet I 8 och 8b jämf.
med II 16. Detta oaktadt kan hon naturligtvis, såsom IIII 7
antyder, hafva haft stort hushåll och många slafvar. — För-
bindelsen mellan Cynthia och Propertius varade i fem år:
quinque tibi potui servire Jideliter annos säger skalden själf III
25, 3. — ocellis . Man kan här visserligen (såsom t. ex. C.
Cavallin: Antonius och Kleopatra. Ny svensk tidskrift 1885.
s. 164) öfversätta: ’sköna ögon’; men begreppet skön ligger
icke i deminutivformen, utan i sammanhanget Propertius be-
gagnar ordet ocelli alldeles såsom oculi och lumina , utan någon
åtskillnad, närhelst metern kräfver det. Sina egna ögon kallar

Digitized by ^ooQle

PROPERTII FÖRSTA ELEGI

227

han ocelli I 3, 19; 10, 7; 19, 5; II 13, 17; 15, 7; 22, 7; 26, 41.
Att han så kan göra har sin grund i den för latinet och de
romaniska språken gemensamma böjelsen för deminution, en
böjelse, som hos ingen romersk skald framträder så starkt som
hos Catullus. Jfr Chr. Belger: Moriz Haupt als academischer
Lehrer. Berlin 1879. s * 2 4 2 - — 2 * cupidinibus. I upplagorna
före Lachmanns af år 1816 läste man Cupidinibus och tolkade
contadum med vulneratum , ’som icke förut blifvit sårad af
några kärleksgudar’. Därvid stödde man sig hufvudsakligen
på följande epigram af Meleager (Anthol. Palat. XII 10 1)

Tov fie Uc&oxq drpcotov unö örépvoiöi Mutöxoq
öfifxaOt ro^euöcu; tout éj3oqöev énoq*
t öv Spaöuv elXov éyco, tö b’ én 6(ppuöi xeivo (ppöaypa
öm\nrpo(pöpoi) öocpiac;, qvibe, jtocöI xarco.
rep b’ ööov dpjivsuöcu; rob’ ecpqv • <pi'Xs xoöpe, x\ \kxpj3eu; ;
xauröv ån OuXupjiou Zfjva xa^eiXev ^Epcoq.

Om också likhet råder i fråga om många ord och uttryck,
är dock, som man snart finner, situationen i epigrammet en
helt annan än i Propertii dikt Jag tror därför med Lachmann,
att man icke har att anse contadum nullis cupidinibus såsom
efterbildning af Ilö&otq Ärpcorov, alldenstund man i sådant fall
skulle statuera en i den latinska dikten alldeles opassande mot-
sats mellan Cupidines i v. 2 och Amor i v. 4. Max Rothstein
(Die Elegien des Sextus Propertius erklärt. Berlin 1898)
har återgått till nomen proprium. Han finner 1) Cupidinibus
poetisch schöner und anschaulicher’ och anser 2) den omstän-
digheten att en Amor i singularis finnes nämnd omedelbart
efter Kupidonerna i pluralis ’weit weniger auffallend, als wenn
II 29, 18 die Eroten selbst von einem Amor sprechen’. Det
första skälet har endast subjektivt värde; det andra beror på
missuppfattning af skaldens fiktion med turba minuta i den
anförda dikten. Jfr Th. Birt: De Amorum in arte antiqua

simulacris et de pueris minutis e. q. s. Marpurgi 1892. s. XIX.
— 3 ff. Förut hade skalden städse föraktat Venus vulgivaga’s
tjänarinnor, men när hans passioner väckts till lif vid åsynen
af den sköna Cynthia, då tvangs han att hängifva sig åt dessa
ovärdiga varelser och föra ett utsväfvande lif; ty hans kär-

Digitized by ^ooQle

228

ELIAS JANZON

lek till Cynthia var obesvarad. Denna sista tanke är
icke tydligt utsagd, men utgör förutsättningen för miserum
me i v i och castas odisse puellas i v. 5. — Amor mihi
luniina deiecit — Amor effecit ut lumina deicerem jfr Ovid.
Heroid. XI 35 erubut\ gremioque pudor deiecit ocellos \ —
constantis fas tus är gen. qualitatis. Jfr A Hoerle: De

casuum usu Propertiano. Halis Saxonum 1887. s. 84; Guil.
Schneider: De Propertio sermonis novatore et amplificatore.
Argen torati 1888. s. 49. ’ Docte Proper tius loquitur , pro , Amor
fas tum deiecit , qui olim super cilio meo inse der at\ Jacobs (i
kommentaren till anf. epigrammet af Meleager). — c aptit
inposilis pr essi t pe dibus. Metaforen hämtad från den seg-
rande kämpen, som sätter sin fot på den besegrades nacke.
— castas odisse puellas = quaerere viles II 24, 9. Jfr A.
Kiesslings anmärkn. till Horatii Carm. I 38, 1. — 7 f. Med
furor hi c afses icke kärleken till Cynthia, utan det lätt-
sinniga lif skalden för, lifvet nullo consilio , det samma som
i v. 35 betecknas med hoc malum ; trots detta lif i Venus’
och Amors tjänst finner Propertius ingen rätt tillfredsställelse
(jfr noctes amaras i v. 33), ty Cynthias bild står städse för
hans själ. — mihi är dativ.incommodi, deficit står abso-
lut; jfr Hoerle anf. st. s. 43 och 16. — 9 ff. Det mytologiska
exemplet behandlades utförligt redan af Muretus i scholierna
till hans Propertius-upplaga af år 1558, s. 76 ff. — Sagorna
förmäla om två jungfrur med namnet Atalanta, den ena Iasi
dotter från Arkadien, den andra Schoenei dotter från Boeotien.
Deras attribut förvexlas emellertid stundom af de antike för-
fattarne, och möjligt är att det är en och samma myt som
föreligger i två versioner. — Propertii verser hade Ovidius
antagligen i minnet, när han i sin Ars amatoria II 185
ff. skr ef:

quid fuit asperius Nonacrina Atalanta?

succubuit meritis trux tamen illa viri.
saepe suos casus ne c mitia faeta puellae
fl e sse sub arboribus Milaniona ferunt;
saepe tulit iusso fallacia retia collo ,

saepe fera torv os cuspide fixit apros;
sensit et Hylaei contentum saucius areum.

Digitized by LjOOQle

PROPERTII FÖRSTA ELEGI

229

Med undantag af arcus for ramus återfinnes hos Ovidius hvaije
drag i den propertianska skildringen. Särskildt bör uppmärk-
sammas, att hos bägge dessa skalder, och endast hos dem,
uppträder Milanion till försvar för Atalauta mot den närgångne
centauren Hylaeus. Hvarifrån Propertius hämtat detta drag
eller om han för sitt ändamål själf uppfunnit detsamma, veta
vi icke. Hos Callimachus (Hymn III 221) nedlägger Atalanta
själf centaurerna Rhoecus och Hylaeus. — Mot modo . . .
errabat i v. 11 svarar Hat et i v. 12 (icke etiam . . . inge -
muit i v. 13 f.); han gjorde det ena som det andra för att få
vara i den älskades närhet och tjäna henne. Med il le i v. 12
återupptages det redan genom sin ställning i v. 9 starkt beto-
nade subjektet Milanion; jfr illa II 29, 16. — ’ Parthenius
tnons est Arcadiae, dictus a virginibus , quae illic venari con -
sueverant\ Servius till Vergil. Bucol. X 57. — Antra äro icke
blott täckta grottor (inne i berget), utan äfven i allmänhet
secessus montium , de svala, romantiska dalsänkningarna mellan
bergen. — Uttrycket videte innehåller ingen skymt af ironi
(Rothstein), betyder icke heller spana upp (S. A. Sjöblom:
Elegiae quaedam Propertii. Gothoburgi 1869; A. Frigeil: Pro-
pertii elegiae duodecim. Upsaliae 1882), utan betecknar det
modiga i handlingen: f trotsa\ fadite, expetiti). Jfr Belger anf.
st. s. 233 samt Kiesslings anmärkn. till Horatii Carm. I 3, 18.

— ibat . . . videte (jfr I 6, 33 f.) är ingen graecism: infini-
tivus finalis förekom redan i gammal latinsk prosa. Jfr Piso
hos Gellius Noct Att. VI 9. — hirsutae fetae: jfr Xdmot tWjpsq.

— 13. Hylaei petcussus vulnete tami = vulnere petcus-

sus Hylaeo tamo infiicto . Vulnete är här användt i samma

betydelse som ver bete; men att man icke med Baehrens (Pro-
pertius-editionen af år 1880) må tänka på att genom konjektur
insatta detta senare ord i texten visas af de ställen Lachmann
anfört i sin kommentar. Jfr R. Solbisky: De codicibus Pro-

pertianis. Lipsiae 1882 p. 153. — 14. Atcadiis tupibus är
ablat loci (jfr samlingen hos Hoerle anf. st. s. 73); att med
Sjöblom (anf st.) tolka uttrycket såsom dativus, ’för Arkadiens
fjäll’, passar här icke till situationen. — Verserna 15 f. äro icke
att fatta såsom frågesatser (Lachmann i upplagan af i8i 6)>
utan bilda den positiva slutsatsen till v. 11 — 14 och leda tan-

Digitized by

Google

230

ELIAS JANZON

ken tillbaka till contudit i v. io. — Dotnuisse har här ingen
betydelse af perfektum: de augusteiske skalderne valde mån-
gen gång perfektinfinitiven i st för praeseusinfinitiven på grund
af dess bekvämlighet för den daktyliska metern; därvid före-
sväfvade dem den grekiska aoristen. Jfr Belger anf. st. s.
233 f. — 17. Milanion vann sin älskade; Propertius är däremot
fullkomligt rådlös. — ut prius i v. 18 refererar sig närmast
till det nyss anförda exemplet af Milanion och hans framgång.
— 19 f. Med a t afbryter Propertius skildringen af det out-
härdliga tillstånd, hvari han befinner sig. Hjälp kan han an-
tagas vinna på två sätt: antingen genom en ändring i Cyn-
thias känslor eller genom att själf lyckas frigöra sig från sin
kärlek. Det ena sättet utesluter det andra, och handskrifternas
et (eller at, Groninganus) i v. 25 kan icke förklaras ; meningen
kräfver au t, som insattes i texten af Hemsterhuys med hän-
visning till III 24, 9 f.:

quod mihi non patrii poterant averterc amici,
eluere au t vasto Thessala saga mari.

Se Burmanns Proper ti us-edi tion, Traiecti ad Rhenum 1780,
Addenda s. 922. — fallada, jfr II 4, 15. Propertius tror icke
på någon deductio lunae och väntar ingen hjälp af sagae\ för
honom liksom för andre af den alexandrinska skolan påver-
kade romerske skalder höra emellertid trollkvinnorna med sina
besvärjelsesånger och andra magiska ceremonier till diktens
retoriska rekvisita. Jfr F. Mallet: Quaestiones Propertianae
Gottingae 1882. s. 23 f. Någon ändring af fallada kan icke
komma i fråga. — C. Rossbergs af Rothstein (anf. st) upptagna
tolkning (Lucubrationes Propertianae. Stade 1877. s. 4 ff.) #
enligt hvilken labor är predikat till både fallada och piare
såsom subjekt (’Ihr jedoch, die ihr euch abmuht mit der triig-
lichkeit des herabgezogenen mondes und damit auf zauberher-
den opfer zu heiligen’), möter icke något direkt hinder i Pro-
pertii språkbruk, men något tvingande skäl för en sådan tolk-
ning föreligger icke; enklare och naturligare är att särskilja
två satser; quibus est fallada deductae lunae och quibus labor
est sacra piare . — Sa era piare tolkas vanligen såsom sacra
pie (pia) facere , eller piando sacra facere (jfr Haupt hos Belger

Digitized by ^ooQle

PROPERTII FÖRSTA ELEGI

231

anf. st s. 90 f.). Men här är icke fråga om. några pio animo
förrättade offer, icke heller om några reningsoffer (något måste
man dock tänka sig under piare trots Haupts påstående: 'sacta
piare steht nicht in irgend welcher besonderen Bedeutung,
sondem nur in prägnanter Construction’). Hertzbergs anmärk-
ning till stället visar med sin sista punkt på rätta vägen. In
magicis focis förbrännas åtskilliga sacra ; hos Theocrit II 18
ff. dXqnra, bdqmx, xr\påc„ mrupa; hos Vergil. Ecl. VIII 65 ff.
verbenae, mascula tura , limus y cera, mola } laurus (jfr Prop. II
28, 36). Det latinska verbet piare har antagligen genomgått
samma semasiologiska utveckling som det grekiska dyviXeiv,
hvilket ifrån att ursprungligen vara = ’rena’, försona’, öfver-
gått till att beteckna ’antända\ ‘förbränna’. Jfr Eurip. Orest
40; Suppl 1211; Apollon. Rhod. II 928 fftviöav évrojia pr^Xcov.
Ett bevis för sannolikheten af detta antagande lämnar Pro-
pertii uttryck turc piare aras III 10, 19 jämfördt med Vergilii
taedis adolere altaria Aen. VII 71. — 23. Ur vobis suppleras
lätt subjektet till posse i följande vers. . Samlingen af dylika
fall hos Hoerle anf. st s. 32 är icke fullständig. — 24. Cytaine
är Medea; rörande formen se Hertzbergs utförliga framställning
i kommentaren. Af denna framgår, att ur språklig synpunkt
ingen anmärkning torde kunna göras mot Leos konjektur
Cyteiadis (Rhein. Mus. XXXV [1880] s. 438). Att här förelig-
ger en patronymikalbildning - ine är dock af palaeografiska
skäl mer sannolikt. — Nomina propria hafva, såsom vanligt,
äfven i denna dikt varit stötestenar för afskrifvarne. Hand-
skriften i Wolfenbuttel bjuder i v. 24 cythalinis (m. 2 cythainis);
i v. 9 minalion (för Milanion; jfr Menalippa för Melanippa); i
v. 13 psilli (för HylaeiJ . I de bägge sistnämnda verserna äro
de riktiga formerna redan funna af det femtonde århundradets
italienske filologer. — V. 27 ff. ’Skären och brännen bort den
olycksaliga kärleken till Cynthia ur mitt hjärta! Jag skall
fördraga allt hvad I viljen försöka. Hjälper intet annat, så
skaffem mig bort från Rom!’ — Att, med de fleste uttolkare,
fatta ira i v. 28 såsom riktad mot den hårda Cynthia synes
mig opassande; vreden gäller de med järn och eld opererande
vännerna. ' Non of/enditur mcdicus, dum secat atque ur it, ae-
groti conviciis; quod scit illum servire dolori suo Vulpius, cite-

Digitized by

Google

ELIAS JANZON

232

rad i Barthii Propertius-upplaga, Lipsiae 1777, vid detta ställe.
— 28. si t libertas loqui = liceat loquu Jfr J. Senger: Ueber
den Infinitiv bei Catull, Tibull und Properz. Speier 1886. s.
39. — 29. undas sa extremas . — 31 ff. Propertius har ännu
icke lyckats vinna sin älskade Cynthia; men dem, hvilka nått
sin önskans mål och äga en älskad kvinna, manar han: låten
eder varna af mitt exempel och hängifven eder icke åt ett
planlöst lif. — Det concisa uttrycket facili deus adnuit
aure är förklaradt af Lachmann, som äfven hänvisat till Pane-
gyric. Messallae v. 132 ff., där begreppen finnas åtskilda. —
32. pares. Metaforen är hämtad från ett spann dragare, som
draga jämnt; sin grekiska motsvarighet har uttrycket hos
Theocritus XII 15 109 ^oycp. — 33. nostra Venus är Venus vul-
givaga. — 34. vacuus förstärker begreppet defit; jfr I 10, 30
qui numquam vacuo pectore liber erit. — 35. ho c malum =
amor vagus . — 36. cura konkret = den älskade (péXiyxa), lika-
som i Ovidii Amores III 9, 32; jfr desiderium (jröOoq) hos Catul-
lus 2, 5. — locum nämligen amoris , såsom af sammanhanget
framgår; obehöflig är A. Ottos konjektur torum (Berlin, philo-
log. Wochenschr. 1884 s. 258), som han söker stödja genom
hänvisning till IIII 8, 28.

Tullus (v. 9), för hvilken skalden i denna dikt ger sitt
kvalda hjärta luft, var antagligen en brorson till den L. Vol-
catius Tullus, som år 33 f. Kr. beklädde konsulatet tillsam-
mans med Caesar Octavianus. — Diktens hufvudinnehåll är en
i korta och kraftiga drag gifven skildring af skaldens olyckliga
tillstånd. — Kompositionen är enkel: vi urskilja tydligt fyra kola:
1) 1 — 8; 2) 9 — 18; 3) 19 — 30; 4) 31—38. En så skematisk upp-
delning af dikten som den af Hertzberg utarbetade (se hans
Propertius-edition I s. 93) eller en så strängt symmetrisk re-
sponsion som den K. Mullenhoff här velat finna (Ueber den
Bau der Elegien des Properz. Allgem. Monatsschrift f. Wis-
sensch. u. Litteratur. Jahrg. 1854 s. 188) låter sig icke ge-
nomföra.

Digitized by

Google

Den sydafrikanska frågan.

Af

RUDOLF KJELLÉN.

| Tuder läsåret 1895—96 samt höstterminen 1896 behandlades-
^ på enskilda föreläsningar vid högskolan »samtidens poli-
tiska karta», med specielt afeeende fäst vid aktuella frågor inom
den internationella politiken. Den sydafrikanska frågan hade
just vid den tiden ett ögonblick trädt fram i verldshistoriens
förgrund, och var alltså bland dem åt hvilka en särskild upp-
märksamhet egnades. Pä grundvalen af dessa föreläsnings-
utkast är efterföljande uppsats utarbetad. Den har inga andra
anspråk än föreläsningame själfva: att, med anlitande af

de nyaste och tillförlitligaste uppgifter som stått till buds 1 ,,
gifva en öfversigt af frågans innebörd och en måttstock för
bedömandet af de dervid verksamma faktorerna.

* De originala källorna till Sydafrikas historia ligga spridda i en
massa kolonialrapporter (med en stor lucka för åren 1690—1769), diplomati-
ska aktstycken, komitéberättelser och andra officiella papper (ss. de sam-
tida engelska »blåböckerna»), hvaraf Moodie gjort rikhaltiga samlingar för
den äldre kolonisationsepoken (»Cape Records» utg. år 1838, och »S. African
Annals 1652 — 1795» utg. 1855) och van der Loo för Sydafrikanska repu-
blikens tid (utg. 1897, se Petermanns Mitteilungen 1898, Litt.-Bericht n:o
225). Dessutom finnas åtskilliga historiska notiser i äldre reseskildringar,
såsom Sparrmans på 1770-talet.

Bland bearbetningar märkas främst Theal’s stora arbeten under sena-
ste decennium, särsk. »Hist. of S. A.» i fem volymer, utg. 1887 — 93 och
sträckande sig ungefär till midten af vårt århundrade; ett sammandrag och
en fortsättning tiU närvarande tid äro gifne af dens. i serien »The story

Digitized by t^.ooQle

RUDOLF KJELLÉN

234

För detta ändamål har det synts nödvändigt att ställa de
samtida fakta under ett rent historiskt perspektiv. Ty den
sydafrikanska frågan är direkt framgången ur en lång och
märklig historisk utveckling. Ytterst en fråga om herraväldet
öfver landsträckorna söder om Sambesifloden, bildar hon en
episod i den allmänna kampen om Afrika; men denna episod
har utvecklat sig på fullkomligt sjelfständig grund, och den får
sitt säregna intresse derigenom att en af de medspelande är en
naturaliserad europeisk ras. Huruledes denna ras af hvite infö-
dingar vuxit upp i trängseln med färgade infödingar , huru den
tillkämpat sig plats öfver eller vid sidan af dem, huru den seder-
mera sett sig alltmera hotad i sin existens af nytillkomne kvitt
främlingar , tills hufvudstriden om Sydafrika mynnat ut i en

of the nations», n:o 38 (429 s.) För de äldre tiderna må vidare framhållas
den historiska delen i det klassiska arbetet af Fritsch, »Die Eingeborenen
S.-A:s>, 1872 (ss. 447—509). Den nuvarande frågan i dess upprinnelse från
året 1877 har fått sin pragmatiske historieskrifvare i Statham, >S. A. wie es
ist» (tysk öfvers. 1897, 299 s.; refer. af v. B rand t under rubriken »Zwanzig
Jahre britischer S. A. Politik» i Deutsche Rundschau Maj 1898, ss. 220—
240, jfr rec. af Schenck i Hettner*s Geogr. Zeitschrift 1898, s. 364 f.); det
torde dock kunna ifrågasättas om icke detta arbete är färgadt af alltför
starka afrikandiska sympatier och väl mycket lokalbegränsade synpunkter.
Den Rhodesiska politiken har i stället fått sin loftalare i Worsfold. »South
A.», 1895 (266 s., se Pet. Mitt. 1896, Litt. B. n:o 226). En kortare öfversigt
af frågan från älsta till närvarande tid lemnar Wirth, »Geschichte S. A:s»,
1897 (148 ss.): en uppsjö af notiser, temligen kritiklöst kompilerade urTheaTs
och andra arbeten (jfr Schenck’s dock allt för stränga dom i Geogr
.Zeitschr. 1898, s. 477). Synnerligen klar och instruktiv är Schenck’s egen
öfversigt af frågans kärnpunkter i Geogr. Z. 1896 (»Die Boerenfreistaten»,
ss. 185 — 199, 261—278). Den senaste uppseendeväckande händelsen är med
stor utförlighet och sakkännedom behandlad af Hofmeyer, »Die Buren und
Jamesons Einfall in Transvaal», 1897 (356 s., P. M. 1897, L. B. n:o 685).
Föröfrigt må refereras till de allmänna handböckerna öfver S. A. af Silver
och Noble samt de vidsträckta bibliografiska hänvisningame under veder-
börande rubriker i Meyers KonversationsUxicon och The statesmans year-boek.

Efterföljande framställning stöder sig specielt på Theal’s sammandrag
samt Fritsch’ s, Statham’s, Wirth’s och Schenck’s ofvannämda arbeten jemte
Supan, »Die polit. Einteilung S. Ars» (i P. M. 1896, ss. 88— 91). Bland begag-
nade allmänna arbeten må särskildt framhållas Kinsky, »Vade mecutn fur
-diplom. Arbeit auf dem afrik. Continent», 1897 (ss. 59— 80), samt Wagner—
Supan, Die Bevölkerung der Erde, VIII (P. M. Erg. Heft n:o 101. 1891, ss.
140—143, 181—201).

Digitized by ^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

235

tvekamp mellan tvänne folk af europeiskt blod — denna historia
gifver den nödvändiga bakgrunden till våra dagars sydafrikan-
ska fråga.

Den medföljande kartan, som torde vara tillräcklig för en
första orientering på händelsernas skådeplats, är bygd på
Hassenstein’s karta i Petermanns Mitteilungen 1896, taf. 7.
Tilläggen, som hufvudsakligen beträffa jernvägsnätet, återfinnas
i allmänhet på Herrich’s i år utkomna kartä öfver Afrika
Ibland Flemmings Generalkartor). 1

Förhistoria .

Kolonisationens första skede omfattar tiden från den för-
sta bosättningen 1652 till slutet af 1700-talet, då kolonien gled
ur Hollands händer i Englands och samtidigt bantu-folken
uppträdde i konkurrensen.

Vid midten af 1600-talet stod den holländska makten,
efter segern öfver Spanien, i fullaste expansionskraft. Det
nederländsk-ostindiska kompaniet hade just grundat sitt stora
indiska välde. Det behöfde en trygg proviantstation på sin
förbindelselinie dit. Härtill syntes Tafelbay invid Godahopps-
udden synnerligen lämplig. Platsen hade kommit inom Euro-
pas horizont redan halfannat sekel förut, och indiefararne bru-
kade stanna der för att hemta vatten och proviant, men ingen
sjöfarande nation hade ännu på allvar tagit den i politiskt
anspråk., En Aprildag 1652 landsteg alltså v. Riebeek der
med ett litet följe och grundade för kompaniets räkning en
förfriskningsstation på stranden. Stället är detsamma der
numera Kapstaden ligger. Här är utgångspunkten för det
europeiska inflytandet i södra Afrika.

1 Såsom de nyaste och yppersta kartor öfver Sydafrika uppgifvas:
för sydspetsen Stanford’s »Cape of good hope», sträckande sig äfven öfver
Natal och Oranjefristaten, 1895 (4 blad i scala 1 : 800,000; P. M. 1897, L. B.
11:0405); för innerlandet densammes »Map of Rhodesia», 1896(1 : 1,000,000,
ibm L. B. n:o 404) samt Troye’s »Map of the Transvaal», 1896 (6 blad i
1:500,000, ibm n:o 746); för vestkusten Langhans’ berömda »S. v. af rik.
Schutzgebiet», 1896 (4 blad i 1 : 2,000,000, ibm n:o 743, jfr hans stora
»Deutsch. k olon ial a tias» 1897).

Digitized by ^ooQle

236

RUDOLF KJELLÉN

I enlighet med stationens närmaste ändamål antog besätt-
ningen snart karaktär af åkerbrukskoloni, med tendenser att
utbreda sig inåt landet. Utvecklingen skulle gått raskare om
icke »kompaniet bestämt kolonien endast till ett värdshus för
ostindiefarare, och sjelft agerat värd». 1 Dertill kom motstån-
det från landets gamle innevånare, hottentotterna, hvilka
redan 1659 började öppna fiendtligheter, med boskapsstölder
och öfverfall på enstaka bosättningar. Deras bästa kraft
synes emellertid bruten redan före 1600-talets utgång, sedan
kolonien fått förstärkningar af äfventyrslystne landsmän och
tyskar samt från Frankrike flyktande hugenotter (särskildt år
1688).

Vid år 1700 utgjorde den hvita befolkningen omkring
1,400 personer, hvaraf omkr. 65 °/o holländare, resten tyskar och
fransmän i ungefär lika proportion. Stationens strategiska
vigt som en »gränsfästning till Indien» hade föranledt anlägg-
ningen af ett starkt kastell (färdigt 1674); men ännu begränsa-
des hela kolonien af de berg som voro synliga från fästnings-
murarne — Saldanhabay var den längst framskjutna posten i
norr och Stellenbosch i öster. 2

Emellertid hade strödda partier redan nu ströfvat långt
ut efter stränderna, och på 1700-talets första år stego nybyg-
garne första gången med sina boskapshjordar upp på Karroo-
platån. Nu börjar kolonisationen på allvar. Den egentliga
bosättningen skjuter dervid framför sig en gördel af pionierer,
»drag-burer» (trek-boeren) 3 , hvilka med familjen och bohaget
bodde i stora, af oxar dragna, tältvagnar. Dessa halfnomader
upptogo alltså den första kampen med traktens vilda djur och
menniskor. Här mötte nu också buskmän i större horder, och
de försvarade sina gamla marker med vida större energi än hot-

1 Heeren, Det europ. statssystemets hist., sv. öfvers., s. 88.

3 Ar 1672 afstodo infödingame fördragsenligt stranden från Saldanha
till False Bay; se The al, S. Africa s. 43.

3 Det holl. boer (bonde), plur. boeren — der oe är ren diftong och r
tillhör stammen — synes böra försvenskas till bur och burer (analogiskt med
mor-morer), och icke med det vanliga bo-er, plur. bo-ers, hvilket senare är
en ren anglicism; jfr anm. af Schenck i Geo gr. Z. 1896, s. 186 n.

Digitized by

Google

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

237

tentottema, så att nybyggarne ännu på 1770-talet fingo an-
ställa formliga utrotningskrig mot dem. 1

Lemnade åt sig sjelfva inne i ödebygden kände gräns-
borna sin samhörighetskänsla växa med belägenhetens allvar.
De ursprungliga nationalolikheterna sammansmälta, och af de
skilda elementerna utbildar sig efterhand, under de ständiga
striderna, en egen nationalitet på den holländska grunden 2 , en
nationalitet hvars utmärkande egenskaper äro den sega ihär-
digheten, det djupt rotade familj esinnet, en gammaldags guds-
fruktan och konservatism, en starkt utpräglad misstro mot alla
främmande påfund, en glödande frihetskänsla och tillika denna
naturliga vandringsdrift, som måhända får betraktas som en
omsättning af den gamla holländska sjömannaandan sedan den
afskurits från alla kuster. Vi nämna denna nationalitet så som
den sjelf i våra dagar helst önskar höra sig nämnas, den afru
iandiska.l Typen för densamma är farmaren, som sitter stilla
på gården med pipan i munnen och disputerar med grannen
om svåra bibelställen, eller ock jagar på de rika jagtmarkerna
med sin säkert träffande flintbössa, allt medan slafvame sköta
jorden och boskapen .4

T Se om dessa hemska »jagter» Fritsch, anf. st. ss. 465 ff.

9 Det mest heterogena elementet var tydligen fransk-hugenotterna,
och man har också velat karakterisera den nya nationen som >franco-hollän-
dare>, Lélu, l/Afrique du Sud, 1890 (P. M. 1891, L. B. n:o 1132). De
franske immigranterna uppgingo emellertid genom giften snart i den på
platsen varande befolkningen, och äfven deras språk försvann efter ett par
generationer i kap-holländskan, så att numera endast några namn återstå
deraf (ss. den nuvarande generalkommendantens i republiken, Joubert). Jfr
Schen ck, anf. st. s. 186.

3 Ordet har fått sin nya kurs genom Afrikanderförbundet efter 1880,
sedan det förut mest användts som beteckning på de färgade landsinnevånarne,
se Statham, anf. st. s. 130. — Man identifierar vanligen nationaliteten med
bnrerna; men detta namn hänvisar närmast blott på innevånarne i frista-
terna, medan nationaliteten är utbredd öfver hela Sydafrika. Bur betydde
föröfrigt ursprungligen landtbo i motsats mot stadsinnevånarne, »burgher».
Nu omfattar begreppet »burgher» alla politiskt fullberättigade i fristaterna,
motsatt utländingarne, »uitlander»; Schen c k, anf. st., s. 186 f.

♦ Slafveriet infördes i kolonien redan 1658, oaktadt klimatet mycket
väl tillåter europeerna sjelfva att arbeta. Slafvarne kommo dels från Eqva-
torialafrika och dels från det holländska Asien, så att den redan förut stora
folkförbistringen ökades med icke oväsentliga neger- och malaj-elementer;
Theal, ss. 33 fl

Digitized by

Google

238

RUDOLF KJELLÉN

Ju mera denna nationalitet mognade, desto mera växte
emellertid den misstämning mellan nybyggame och deras sty-
relse, som från början varit en af de starkaste drif^ädrarne till
expansionen. Allt som expansionen skred fram sköt nemli-
gen kompaniet sin myndighet efter genom att anlägga nya
regeringsdistrikt (Swellendam 1745). Och kompaniet bekym-
rade sig icke om de sinas välfärd för deras egen skull, dess
enda sträfvan var att draga möjligast rika vinst ur landet;
derför beläde det sina underhafvande med dryga afgifter och
höll dem i fullständigt ekonomiskt förmyndarskap genom sitt
handelsmonopol. Äfven en mindre själfständig natur än den
holländska skulle icke i längden kunnat fördraga ett sådant
tryck.

I Sydafrika gentager sig alltså samma företeelse som något
tidigare spelar i Nordamerika. Vi se ett nytt folk utbilda
sig på europeiska rötter, i ständig kamp med landets färgade
innevånare och allt större sjelfständighetsutveckling gent emot
sin egen styrelse. År 1779 — icke alldeles utan sammanhang
med de amerikanska frihetsrörelserna 1 — anförde kapkolonisterna
formliga klagomål i Amsterdam mot kompaniet och fordrade
en friare ställning. De följande åren bragte nya tvisteämnen,,
och år 1795 var spänningen vorden så stark att de nordöstra
gränsdistrikterna sade sig lösa från centralstyrelsen. Den hol-
ländska kolonien syntes vilja upprepa de engelsk-amerikanska
staternas exempel — då uppträdde på Sydafrikas skådeplats
nya folk och vredo utvecklingen in på egendomliga banor.

Öfvergångstiden kan räknas fram till året 1835, då bryt-
ningen emellan briter och burer blef fullständig, så att äfven
hvita folkelementer kommo att ryckas med i den stora syd-
afrikanska folkvandringen.

Redan i begynnelsen hade England kastat sina blickar
på Sydafrika 2 , och från 1780-talet viker det engelska namnet ej
mera derifrån. Det var till stödjepunkt mot befarade engelska
planer på Algoabay, som holländarne år 1786 anlade distriktet

1 The al, s. 92.

2 Det försökte t. o. m. en efemer bosättning vid Kap år 1620, 29
år sedan engelska flaggan första gången varit synlig der; The al, ss. 20,17.

Digitized by

Google

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN 239.

Graff — Reinet långt upp i öster. Men år 1795 — samma år
som burema i detta distrikt reste sig mot sina herrar, s. å.som
det gamla kompaniet »slocknade likt ett utbrunnet ljus»,,
s. å. som franska revolutionens böljor slogo öfver hemlandet
och tvungo den Oraniske ståthållaren att fly till England —
i September månad tog en engelsk flotta nästan utan motstånd
Kapkolonien i besittning »i prinsens af Oranien namn.» Vis-
serligen återlemnades den, jemlikt art VI i Amiensfreden, i Febr*
1803; men redan på nyåret 1806 landade en ny britisk härs-
makt vid Kap, träffningen vid Blueberg den 8 Jan. bröt mot-
ståndet, och sedan dess har britiska flaggan stadigt svajat öf-
ver Afrikas sydspets. Den holländska regimens tid var defini-
tivt förbi, ehuru Hollands medgifvande och den folkrättsliga inre-
gistreringen dröjde till 1814 *. Vid denna tid gick koloniens
gräns nästan uppe vid 30 breddgr., från Buffalofloden i nord-
vest till Fiskfloden i öster, och den hvita befolkningen öfver-
steg 25,000 personer 2 .

Kolonisterna buro förändringen med lugn. Engelsmän-
nen togo icke ett handelsmonopol i anspråk och förmenade
icke sina nya undersåtar platser i landets förvaltning. För-
hållandet mellan de bägge hvite raserna var skäligen godt,
i all synnerhet som en gemensam fara påkallade deras samman-
hållning.

Denna fara kom från östra gränsen, der engelsmännen
öfvertagit ett af holländames svåraste bekymmer på sista tiden.
Samtidigt med europeernas utbredning från sydspetsen uppåt
hade nemligen en ofantlig flodvåg af afrikanska folkstammar
rört sig från eqvatortrakterna nedåt Dessa b an tu-folk eller
kaffrer — vida fruktansvärdare motståndare än någonsin de
glesboende hottentotterna och bitskmännen — sköto småningom
in en mäktig arm mellan Drakbergen och hafvet och synas

1 Jfr Ghillany, Diplom. Handbuch, I, 770.

9 Se kartorna hos Fritsch och The al. Befolkningen, som under
1700-talet trenne gånger varit hemsökt af fruktansvärda kopp-epidemier, räk-
nade ännu 1792 blott 15,000 (Th. s. 97), men år 1805 minst 25,000, hvartill
kommo bortåt 30,000 slafvar och 20,000 frie tjenare af färgade raser, förutom
de oräknade hottentotterna och buskmännen ute i markerna. Kapstaden
allena hade 17,000 inv., hvaraf 6,000 hvite (Th. s. 132).

Digitized by ^ooQle

240

RUDOLF KJELLÉN

redan före 1600-talet hafva framför sina yttersta utlöpare(Kschosa-
stammen) ned till . Keifloden *. År 1688 hade ett holländskt
jagtsällskap vid . Fiskfloden första gången stött på dem; ett halft
sekel senare blifver sammanstötningen blodig, men först år
1779 bölja de verkliga kafferkrigen , sedan holländske guver-
nören året förut förklarat Fiskfloden för gräns. De motsatta
folkrörelserna — de hvites mot nordost, de svartes mot sydvest
— hade således kommit till omedelbar friktion. Nu måste det
visa sig hvem som var starkast

Samma tid som betecknar Kapkoloniens öfvergång i en-
gelskt våld är alltså tillika den kritiska period, då den hvita
rasen hade att bestå sitt egentliga prof mot det afrikanska
elementet i kampen om Sydafrika. Kafferkrigen blifva en re-
gelbunden plåga för Kapkolonien, liksom indiankrigen för ny-
byggarne i Amerika; de följa hvarandra tätt, ungefär ett i
hvaije decennium (1779, 1789, 1799, *812, 1818).

Det lyckades icke de hvite här att utrota eller undan-
tränga sina motståndare. Men de försvarade sin gräns vid
Fiskfloden, och tryggade densamma år 1820 genom att leda en
ny stor utvandrareström från England till Port Elisabeth och
Grahamstown 2 .

När den afrikanska expansionen alltså kände sig hejdad
i denna riktning, så slogo dess vågor tillbaka, och det upp-
stod en folkvandring som skakade hela Sydafrika. Ur bränning-
arne fram gin go så småningom på 1820-talet trenne mäktiga
bantu-välden, skapelser af framstående höfdingar: *SW#stara-
mens vid hafvet, under den blodige tyrannen Tschaka, Mata -
ielernas (en gren af sulu) i sydvestra Transvaal, under Mosi-
likatse, och Basutoriket vid Oranjes källor, under den störste
af alla Sydafrikas svarte statsmäu, Moschesch. Genom trycket
från dessa håll föranledes Kschosafolket vid koloniens gräns
till ännu ett stort försök mot sydvest åren 1834 — 5; men engels-

1 Se Fritsch, ss. 461 f.; tidpunkten dock mycket osäker, jfr T lie al
s. 5, 402 f., Wirth anf. st. ss. 27 f., 31 ff., Waitz, Anthropologie 11,349.

2 Befolkningen, som år 1819 utgjorde 42,000 hvite, steg härmed inom
ett par år upp till 47,000, hvaraf nära x /8 engelsmän; Theal, ss. 155— 15&
En tät gördel af blomstrande farmer bildade sig på detta sätt vid gränsen,
Fritsch s. 485 f.

Digitized by

Google

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

241

männen slogo dem tillbaka och förklarade sedan Kei-floden
längre i öster som gräns.

Under alla dessa strider hade burer och briter troget käm-
pat tillsammans, och vissa gränsbor såsom Pieter Retief hade
i det sista kriget vunnit hjeltenamn. Men under tiden hade
också anledningar till missförstånd hopat sig. Emellan de båda
nationaliteterna rådde redan tidigt en viss antipati, som hård-
nade allt mera allt som det visade sig att ingendera önskade
eller orkade med sig amalgamera den andre. Engelsmännen gåfvo
också missnöjet näring genom utmanande åtgärder, såsom att
straffa gränsbornas sjelfsvåld med lagens hela stränghet (»Slag-
ters nek» 1815) och att i officiella förhandlingar statuera sitt
eget språk (1825 — 1828). Nu först böljade burerna känna att
de råkat i en annan nations våld, och den känslan slog djupa
och bittra rötter i deras sjelfständiga sinnen.

Hvad som gjorde brytningen fullständig var emellertid
den opraktiska filan tropi och den falska humanitet, som vid
denna tid beherskade de ledande kretsarne i London. Den
kulminerade i tvänne åtgärder i sammanhang med det sista
kafferkriget. Genom slafveriets plötsliga upphäfvande år 1834
beröfvades hundratals farmare utan rimlig ersättning de arbets-
krafter h varm ed de hittills skött åker och boskap; och genom
den östra gränsens frivilliga tillbakaryckande till Fiskfloden
år 1836 utsattes gränsborna försvarslöst för tjufnader och öf-
verfall från de vilda grannar som man med denna åtgärd trodde
sig kunna vinna till vänner l .

Det var för mycket för sönerna af det folk, som fordom
eröfrat sin frihet mot Spaniens och försvarat den mot Frank-
rikes öfvermakt De kunde som nordamerikanarne hafva rest
sig till ett öppet befrielsekrig mot sina herrar; de valde i stället
en utväg som hörde till deras egen tradition — de beslöto att
utvandra, till trakter der »rödjackorna» ej längre borde kunna
störa deras frihet och välfärd.

1 Det var lord Glbnelg, som den 26 Dec. 1835 aflät den beryktade
depesch hvari han befallde det eröfrade områdets återställande, »alldenstund
det vunnits i ett krig der rättvisan varit på de besegrades sida»; Theal s.
193, Wirth s. 37. Sedan dess har *Glentlg-pohtik* i Sydafrika blifvit namnet
på den politik, som Qerran från den hårda verkligheten och det kalla för-
nuftets kraf låter hjertat tala, se Statham s. 83 f.

Göteb. Högsk . Årsskr. IV: 3. 16

Digitized by

Google

242

RUDOLF KJELLÉN

Burernas emancipation bildar den starkt dramatiska slut-
akten i folkvandringarnes och statsbildningarnes tidehvarf, som
vid midten af 1850-talet når sin naturliga afslutning.

År 1835 rådde en ovanlig rörelse i den europeiska kolo-
nien, särskildt i de norra ocli östra gränsdistrikten. Som en
elektrisk stöt gick maningen till utvandring från farm till farm.
Då drogos tältvagnarne fram igen och lastades med husets
bohag; derpå öfvergåfvos de gamla hemmen, och i större eller
mindre följen, under sjelfvalda anförare, vandrade de hemlösa
bort till ett obekant §erran. Öfver Oranjefloden — de engelska
anspråkens gräns, som redan 1820 öfverskridits af enstaka fa-
miljer — gick deras väg, in i obygder der lejonet hittills varit
obestridd herskare. Långsamt drogo de tunga oxvagname
fram öfver steppen, mot det förlofvade land som hägrade för
vandrarnes fromma sinnen liksom fordom för Israels ur Egypti
bojor befriade folk.

Detta är det » stora draget », ett hjel teepos utan like i den
moderna historien. Vi kunna icke följa alla dess heroiska och
tragiska skiften. Nog af, mellan Oranje och Vaal, på den nuva-
rande fristatens område, bildade sig ett slags bosättningscentrum,
kring hvilket i Juni 1837 en första statbildning konstituerade
sig (Winburg). Härifrån utgingo tvenne hufvudrörelser än längre
bort Den ena, ledd af Potgieter, fortsatte norrut öfver floden
Vaal, dref genom hårda strider (Mosega och Mariqva 1837}
Mosilikatse med hans matabeler bortom Limpopo och lade ge-
nom en ny bosättning, i sydvestra delen af de eröfrade mar-
kerna (Potchefstrom), fröet till nuvarande Transvaal, Nov. 1838.
Den andra emigrationsströmmen, under Retief, steg samtidigt
öfver Drakbergen österut ned i Natal och mötte der en än
farligare fiende i suluhöfdingen Dingan, Tschakas broder och
efterträdare; Retief sjelf blef förrädiskt mördad, och sulukaff-
rernas assegajer gjorde blodiga skördar bland hans följe och
bundsförvandter (Weenen i Februari, Tugela i April 1838); men
qvinnornas mod stålsatte de efterlefvande männens, och den
nye kommendanten Pretorius bröt fiendens makt genom den
stora segern vid Blood River den 16 Dec. 1838, 1 så att burerna

1 I enlighet med ett löfte före striden bestämde de fromme segrarne
detta datum till en tacksägelsedag för framtiden, och >Dingans dag# är ännu

Digitized by ^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

243

i Nov. 1839 här kunde proklamera en tredje sjelfständig stat-
bildning (Port Natal), med ofverhögheten öfver Sululand.

Nu var frågan om engelsmännen skulle likgiltigt åse sina
gamle undersåtars åtgöranden. Det visade sig snart att detta
icke var fallet Sedan burerna i Natal vunnit en ny kust
och naturliga ingångsportar till det inre landet, blef friktionen
med de engelska intressena for stark. 1 Här kom det alltså
till den första öppna sammanstötningen mellan de bägge hvita
raserna i Sydafrika. I början af år 1842 inryckte engelska
trupper i Natal, och efter ärofullt försvar måste Pretorius med
de sina gifva sig i ny landsflykt från de knappast vunna
hemmen.

Resultatet af buremas segrar och mödor var sålunda fallet
i deras gamle fiendes händer. I Maj 1843 utropades Natal som
britisk koloni — med Sululand som sjelfständig granne vid
sidan.

Pretorius hade gått tillbaka öfver Drakbergen till sina
landsmän mellan Oranje och Vaal. Men äfven hit följde ho-
nom nu engelsmännens suverän i te tsanspråk. Deras första po-
litik var att genom fördrag med gränshöfdingar 2 bilda en
barriére af infödingsstater mellan kolonien och de nya stats-
embryona, för att dymedelst isolera dem och förhindra ny till-

barernas nationaldag; The al s. 214. — Om männens vädjan till qvinnorna
och deras svar, se Wirth, s. 41.

1 Redan holländarne hade vid tvänne tillfällen (1686 och 1721) gruu-
dat efemera besittningar i Natal. Sedan 1823 hade engelsmän satt sig fast
vid kusten, ehuru utan regeringens garanti, och 1835 hade en kapten Gar-
diner der utropat republiken »Victoria», som föll samman genom 1838 års
händelser. Fritsch ss. 478, 484; Kinsky anf. st. s. 72; Scobel, Geogr.
Handbuch, s. 316.

3 England erkände dervid formelt infödingarnes oberoende och erlade
småsummor tiU höfdingarne för att dessa skulle upprätthålla ordningen.
Denna politik började redan 1834, då höfdingen Waterboer i nuv. vestra
Griqualand på detta sätt bands vid Englands intressen. Nu ingingos nya
fördrag af samma art med griquahöfdingen Adam Kok vester om den förre
1843 samt med Moschesch än mera i vester samma år, hvarefter kedjan till-
slöts 1844 genom en liknande öfverenskommelse med höfdingen öfver Pon-
doland, mellan Basuto och hafvet. Dessa arrangementer sträckte det engel-
ska inflytandet öfver hela södra delen af den nuvarande fristaten, upp till
Modderfloden. Se The al, ss. 187, 227—230, 235 f.

Digitized by

Google

244

RUDOLF KJELLÉN

strömning. Redan år 1845 k° m det emellertid åter till direkt
handgemäng, på den nuvarande fristatens område. Derpå för-
lamades engelsmännens kraft genom nya kafferkrig i det gamla
gränsdistriktet 1 ; men sedan de blifvit färdiga dermed, utropade
de i Februari 1848 sin öfverhöghet öfver äfven »Orange River
Sovereignty» — och burerna måste, efter striden vid Boomplats
i Aug., för tredje gången offra hus och hem för att kunna
behålla sin sjelfständighet

Bakom Vaal slog Pretorius nu upp sina bopålar, i samma
trakt som Potgieter koloniserat tio år förut men lemnat 1845
för att draga längre norrut mot Limpopo (Zoutpansberg). En-
gelsmännen syntes i förstone hafva lust att följa äfven hit
men kommo snart på andra tankar. Den nya besittningen
blef dem en källa till ständiga bekymmer. De funno sig in-
vecklade i en olöslig härfva af stridiga anspråk från alla
möjliga håll. Landets inkomster stodo icke i någon rimlig
proportion till utgifterna och besvären. När så kaffrema i gräns-
distriktet år 1850 ännu en gång i samladt angrepp höjde sina
sköldar; när Moschesch kastade masken och öppet sällade sig
till de andra fienderna (striden vid Viervoet) 1851; när burerna
i Oranje reste sig till befrielsekrig i förbund med honom, och
Pretorius gjorde min af att komma igen till deras bistånd —
då beslöto sig engelsmännen för en tillmötesgående politik mot
sina hvite bröder. De kunde ju i grunden icke heller hafva så
stort intresse af länder, som i industriväg föga producerade
och föga behöfde, och livilkas lilla handel i alla fall måste gå
genom engelska händer sedan de afskurits från hafvet.

Den 17 Jan. 1852 afslöts mellan engelsmännen och Pre-
torius det s. k. Sandriver-fördraget, hvarigenom England
formligen uppgaf alla höghetsrättigheter bortom floden Vaal.
Detta fördrag bildar den folkrättsliga grundvalen för den su-

1 Under detta krig — den mognade frukten af Glenelg-politiken, se
The al, ss. 236 f., 242 f. — tilldelades 1846 Kapgu vemören första gången
den värdighet af ståthållare (»high commissioner»), som sedan dess alltjemt
medföljt hans embetsställniug; The al s. 242, jfr. Supan i P. M. 1896, s. 89.
som icke känner denna titel före 1878. Vid krigets slut 1847 utsträcktes
ostgränsen åter till Kei floden h varvid sjelfva gränsdistriktet (Keiskatna — Kei)
erhöll namnet British Caffraria och ställdes omedelbart under ståthållaren;
först 1865 inlades det i Kapkolonien. Theal, ss. 244 f., 289.

Digitized by CjOOQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

245

veräna Sydafrikanska republiken, under hvilket namn burerna
här konstituerade sig året 1853. Den 23 Febr. 1854 eftergaf
England likaså sina anspråk på landet mellan Oranje och Vaal
och erkände Oranjefristalen , som nu bildade sig här med sin re-
publikanska författning.

Samtidigt kommo förhållandena vid gränsen till en var-
aktig ordning. Sedan Moschesch i Dec. 1852 sjelf erbjudit fred,
bröts upproret i Kaffraria, så att Kei-gränsen 1853 var( it de-
finitiv. Till lugnets upprätthållande bidrog mer än något an-
nat den vanvettiga öfvertro, som åren 1856 — 7 dref Kschosa-
kaffrema att förstöra sina egna lifsbetingelser och dymedelst
sjelfva decimera sina leder 1 .

Vid midten af 1850-talet hade således, efter 3/4 sekel af
nästan ständig strid, de tre kämpande partierna i Sydafrika
kommit till en fuodus vi vendi. Nedom Oranjefloden suto en-
gelsmännen såsom herrar i den gamla kolonien, och i nordost
hade de vunnit en ny koloni i Natal 2 . Midt i den europeiska
kolonisationskretsen bodde kafferstammarne qvar, dels under
de hvite (såsom i Kaffraria) dels i egna välden (främst Sulu-
och Basutoland); men deras aggressiva kraft var bruten. Bu-
rerna slutligen hade, med uppoffring af alla kuster, räddat sin
frihet inåt de ogästvänliga landen och der grundat de begge
republikanska fristaterna.

Försåvidt man ännu kunde tala om en sydafrikansk fråga,
så var den alltså nu löst. Lösningen hade kunnat blifva de-
finitiv, om den ej efter ett par decennier kommit i konflikt med
ett verldshistoriskt intresse — den nya britiska imperialismenX

1 De slagtade sin boskap, i förlitande på en profetia att dessa offer
skulle kalla deras förfäder åter till lifvet och till förintelsekamp mot de hvite,
se Fritsch s. 503 f. och Theal ss. 280 — 287. Verkningarne voro förfärliga;
i Br. Kaffraria lärer befolkningen under året 1857 hafva sjunkit från 105,000
till 38,000 personer, Th. s. 287.

3 Åfven mot sina kolonier vidtogo engelsmännen i detta samman-
hang liberala åtgärder, i det att Kap 1853 erhöll en representativ författning
och Natal 1856 afsöndrades derifrån som egen sjelfsty rande kronkoloni.

3 Begreppet imperialism fattas här icke blott i sin inåtvända sida, så-
som en strafvan att ersätta koloniförhållandet med en koordinerad federation,
ntan äfven extensivt, såsom en tendens att gifva de brit. kolonierna det möj-
ligast breda territoriella sammanhang.

Digitized by ^ooQle

246

RUDOLF KJELLÉN

Den nuvarande frågan.

Efter uppgörelsen på 1850-talet fingo burerna vara i fred
för engelsmännen i mer än två decennier. De behöfde också
väl denna tid för att konsolidera sina nya stater.

.För sydafrikanska republiken kommo svårigheterna ej
blott utifrån vestgränseus oroliga betschuanastammar, utan äfven
inifrån; motsatta fraktioner (Potgieter och Pretorius) hotade att
upplösa landet i flere smärre statbildningar. Först 1858 kunde
man förena landet upp till Limpopo under en gemensam för-
fattning och samtidigt uppställa det stolta programmet af en
gräns från Ngamisjön ut till Delagoabugten. Tillsvidare måste
republiken emellertid nöja sig med en sväfvande ostgräns, som
186g formligen uppdrogs ett godt stycke från kusten, der Por-
tugals välde vidtog.

Den unga fristaten å sin sida växte upp under en stå-
ende fara från den mäktige grannen Moschesch, hvars gräns-
anspråk den med friheten fått öfvertaga. Förhållandet till
Basutoland beherskar helt och hållet dess första historia. 1858
måste burerna med vapen trygga sin gräns åt det hållet, men
först tio år senare lyckades de bryta den åldrande höfdingens
kraft; då ställde han sitt land under Englands suzeränitet 1868,
men fristaten erhöll följande år i kompensation en betydlig
landutvidgning åt söder. Längre vesterut hade den redan 1862
nått helt ned till Oranje genom att öfvertaga Adam Koks och
de östlige griqua-stammarnes territorium, då dessa på engels-
männens föranstaltande flyttade till Basutolandets andra sida,
skiljande Basuto från Pondoland vid hafvet

Sydafrikas karta vid 1860-talets slut visar aliså det från
sydspetsen utgående kulturarbetet — hvilket af steppöknen
Kalahari aflänkats mot öster — vid Limpopo sammanflytande
med den gamla portugisiska kolonisationen från ostkusten,
dock så att ännu tvänne hvita fläckar vid kusterna betecknade
oberoende infödingsvälden. Den ena, mellan portugiserna, bu-
rerna och Natal, upptogs af Svasi-, Tonga- och Sululand; den
andra, mellan Natal, Drakbergen och Kapkolonien, beboddes
af Ostgriqua, Pondo, Tembu och Kschosa jemte några smärre
stammar. Denna senare reservation omslöts i en båge af en-

Digitized by

Google

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

247

gelska väldet, sedan detta genom Basutolands förvärf fått sam-
manhängande förbindelse mellan den gamla kolonien och Natal. 1

Den engelska kolonisationen förde emellertid i denna tid
en tynande tillvaro. Ännu saknades alla förutsättningar för
en industriell utveckling. De moderna samfärdselmedlen in-
skränkte sig till ett par jernbanestumpar och telegraftrådar i
Kapstadens närmaste omgifning samt månatlig postförbindelse
med England. Kolonien -betraktades ännu alltjeint hufvud-
sakligen som en mellanstation blott på vägen till Indien. Och
derför kunde man väl frukta, att Suezkanalens öppnande 1869
skulle blifva ett dråpslag för densamma.

Men strax förut hade en händelse timat som bildar epoken
i Sydafrikas allmänna historia, och det var diamantfyndet 1867. 2
Med Kimberley har Sydafrika parerat Suez. För första gången
framstod landet nu med eget värde i verldsmarknaden. En
flodvåg af emigration kastade sig genast deröfver, och med
den följde uppsving i alla riktningar. Diaman tgrufvorna hafva
räddat Sydafrika från ekonomisk misär, de hafva satt fart i dess
handel, industri, samfärdsel, de hafva också angifvit riktningen
åt landets senaste politiska historia.

Det första politiska resultatet blef en tvist mellan Kap-
kolonien och Oranjefristaten om sjelfva fyndorten. Den låg i
den vestliga Griquastammens land, öfver hvilket fristaten hade
suveräuitetsanspråk intill Vaals och Oranjes sammanflöde.
England föranledde nu 1871 Griquafolket att ställa sig under
dess höghet, och det enda fristaten kunde ernå med sina pro-
tester var en drickspenning på något öfver 1 l \z million kronor,
vid den ändtliga uppgörelsen 1876.3

1 Befolkningen utgjorde i Kap (1865) l / 2 mill., i Kaffraria (1865) 86,000,
i Natal (1867) o. 270,000 hvaraf 18,000 hvite, i Oranje (1868) möjligen 57,000
hvaraf 37,000 hvite, i Transvaal kanske 300,000 hvaraf högst en tiondedel
hvite, se Behm-Wagner, Die Bevölk. der Erde I och II (P. M. Erg. H.
11:0 33 och 35 1872—4).

a Fynden voro sparsamma till 1869, då sjelfva lagerstället upptäcktes
ungefär 4 mil sydvest om Hartrivers mynning i Vaal. Då böljade rusningen;
redan i början af 1870 suto 10,000 personer på dessa ogästvänliga stränder.
Se härom Wirth ss. 57 ff, 112 f., Theal s. 322 f., Statham ss. 176 ff.,
Schenck i G. Z. 1896, s. 262.

3 Den årliga vinsten af Kimberleys grufvor är bortåt 95 mill. kr.
Åfven Republiken sökte snappa till sig en del af bytet, men försöket

Digitized by

Google

248

RUDOLF KJELLÉN

Denna partiella lemlästning af burernas land var emellertid
endast förspelet till ett vida allvarligare anslag mot deras frihet.

År 1874 kom toryministären DiSRAELitill makten i England.
Af honom väntade nationen en kraftig utrikespolitik och en
utvidgning af rikets gränser. Men förhållandena voro sådana,
att en expansion för ögonblicket knappast kunde tänkas annor-
städes än i Sydafrika. Kolonialministern Carnarvon, som år
1867 sett de nordamerikanske koloniernas förening i Dominion
of Canada, framställde då tanken på en liknande politik i Syd-
afrika . 1 Dess olika stater borde sammanföras till ett stats-
förbund under engelska auspicier.

Mot denna »rikstankes» bakgrund spelar våra dagars
sydafrikanska fråga. Hittills hafva vi sett tvänne akter af
spelet, naturligt grupperande sig kring annekteringen 1877 och
Jamesons inbrott 1896 — tvänne olika engelska anlägg-

ningar mot burernas frihet.

Första akten upptager decenniet 1877—1887 med sina
snabbt vexlande scener: öfverrumplingen i Pretoria, kaffer-

krigen, burernas befrielsekrig, tyskarnes uppträdande och den
engelska expansionen åt norr.

Förbundsplanens utsigter syntes i förstone icke stora.
Till konferensen i London, dit man som ett inledande steg år
1876 kallat ombud från de skilda regeringarne, infunno sig
endast Natals representanter; äfven Kapkolonien ställde sig
alltså afvisande, ur den plausibla synpunkten att initiativet i
en dylik sak borde hafva tillkommit den sjelf och icke riks-
regeringen. 2

För att öfvervinna dessa hinder beslöt sig då riksrege-
ringen för utomordentliga åtgärder. I böljan af år 1877 ut-

kostade dess president Pretorius d. y. hans plats, Schenck anf. st
s. 265, Theal s. 325 f. — År 1878 upptäcktes inom fristatens område
JagersfonUin' s icke obetydliga diamantgrufva, som alltså undgick England;
hon lemnar jordens skönaste diamanter, och här vanns på sommaren 1S93
också den största, oslipad hållande 960 karat, med ett beräknadt värde af
öfver 5 millioner kr., nu i påfvens besittning; Wirth s. 113, 59.

1 Stathaui s. 9 f.

2 Se härom Statham s. 11 f. Kapkolonien hade år 1872 erhållit en
ansvarig ministär, med president och fem departementschefer, Theal s. 274.
Först 1893 erhöll Natal denna fullbordan af den konstitutionella sjelfstyrelsen.

Digitized by

Google

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

249.

nämdes Bartle Frére, en af imperialismens trogne, till gu-
vernör i Kap och ståthållare öfver Sydafrika; samtidigt sändes
Shepstone i en specialkommission till Transvaal, och den 12
April 1877, 14 dagar efter ståthållarens ankomst till Kap, lät
denne utan vidare hissa engelska flaggayi i hufvudstaden Pretoria.

Förevändningen till detta steg lemnade landets inre för-
hållanden. Dåvarande presidenten Burghers, en begåfvad men
föga realpolitiskt anlagd man, hade genom forcerade försök
att åstadkomma en jernväg ut till Delagoaviken ådragit sig
Englands misstro och på samma gång störtat republiken i eko-
nomiska vanskligheter, så att ett infödingsuppror i öster
(Sekukuni) år 1876 alltmera kunde gripa omkring sig. De i landet
bosatte engelsmännen anropade då England om skydd, och i
den allmänna förvirringen för ögonblicket saknade burerna
kraft att motsätta sig deras inblandning. De höjde maktlösa
protester så i Pretoria som i London; derpå antog Burghers
en engelsk pension, och hans folk satte sig knotande stilla.
De bidade sin tid och hoppades på ett ministerskifte i London,
då de icke utan grund tillskrefvo hela saken vissa partiberäk-
ningar.

Kuppen syntes sålunda lyckad. Detta höjde engels-
männens sjelfkänsla och gaf förbundsplanen framgång äfven i
Kapregeringen. För dess realiserande återstod emellertid ännu
ett: att i engelska väldet uppsuga de återstående fria infödings-
gebiterna. Detta syntes desto angelägnare, som hela förbunds-
statsidén och annekteringen officielt motiverats med farhågor
för en allmän resning från de svarte. Under åren 1876 — 80
utvecklade engelsmännen således en liflig verksamhet i denna
riktning. Den hvita fläcken emellan Kap och Natal belädes i
olika schatteringar med Englands röda färg, 1 och Sulustammens
makt bröts vid Ulundi den 4 Juli 1879, se ^an dock förut

1 Transkei-distrikterna togos i flera omgångar 1864, 1875, 1878, Ost-
griqualand 1873 — 76, Pondolands annektering började 1878. Vanligen lades
annexionerna efter några få år in i Kapkolonien, som sålunda år 1879,
genom Ostgriqnalandets förvärf, fick en ökad beröring med Natals landgräns.
Blott 1878 försökte infödingame ett svagt motstånd, det nionde kafferkriget.
Se i detta stycke Theal kap. XXX, Wagner-Supan anf. st. s. J97 f.,
Statham ss. 36 — 40.

Digitized by

Google

250 RUDOLF KJELLÉN

(Isandlvana den 22 Jan ) en hel britisk kårafdelning fallit offer
för de vilda krigarne. 1

Under tiden hade emellertid följderna af rättskränkningen
mot republiken mognat Det var som i Sverige under den
Engelbrektska resningens dagar. Genom hela Sydafrika gick
en hittills okänd strömning af nationell samhörighet inora de
hvites leder, och den nyvaknade nationalkänslan skaffade sig
nu, hvad den hittills icke egt, en politisk samlingspunkt i
Afrikanderförbundet, stiftadt år 1879 i Bloemfontein (Reitz).
Med denna bredare strömning förmälde sig den af Hofmbyr
väckta agrarrörelsen i Kapkolonien, så att afrikandiska tänke-
sätt snart fingo öfvervigten i sjelfva Kapparlamentet. Det var
tydligt att hela Sydafrika ställde sig solidariskt med fristatema
och mot den engelska förbundsidén.

Under dessa förhållanden egde det ministerskifte rum,
hvarpå burerna hoppats. År 1880 aflöste Gladstone lord
Beaconsfield. Redan året förut hade Camarvon afgått; nu
vardt äfven Frére återkallad, och de imperialistiska planerna
miste dermed sina egentlige upphofsmän.

Det visade sig emellertid, att Gladstone icke var sinnad
att kasta sin företrädares politik helt öfverbord. Det militära
herradömet i Pretoria bibehölls som förut, och burernas förnyade
protester tjenade till intet. Då var deras tålamod slut Sora
Transvaalbornas ledare och Englands hufvudmotståndare i
Sydafrika framträder från denna tid Paul Kröger, en man
hvars sunda naturliga statsmannainstinkt gjort honom till en
faktor med hvilken verldspolitiken i våra dagar måst räkna.
Fostrad i lifvets hårda skola 2 inom ett folk som i honom ser
inkarnationen af sina bästa krafter, har han i tvänne decennier

1 Sedan Panda 1843 blifvit oberoende höfding, och särskildt sedan
hans son KeTSCHVAJO år 1856 i brödrakamp vid Tugela vunnit den verkliga
makten, hade sulufolkets militärorganisation åter utvecklat sig till en hotande
styrka. Nu afskaffades den, och landet indelades i 13 sjelfstandiga små-
höfdingadömen. Om krigets verkliga motiver och inre berättigande dömer
Statham stängt, i kap III.

3 Född 1825 var han som gosse med i det »stora dragets» mödor
och faror. Redan före befrielsekriget hade han blifvit medlem i sitt lands
regering och som sådan tvänne gånger, 1877 och 1878, personligen burit
-dess protester mot annekteringen till England.

Digitized by ^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

251

varit den afrikandiska nationens kloka och vaksamma öga, liksom
generalkommendanten Joubert dess goda svärd.

Desse män höjde nu befrielsekrigets fana, och lands-
männen strömmade till. I en högtidlig sammankomst, som
leder tanken tillbaka till edgången vid Riitli, på Dingansdagen
den 16 Dec. 1880 svuro de församlade att ej nedlägga vapnen
förrän de åter trampade en fri jord. För andra gången skulle
briter och burer mötas i öppen strid.

Den blef kort Alla bri tiska garnisoner i landet kring-
rändes, och passen till Na tal, der man väntade nya fienders
ankomst besattes af burerna. Guvernören i Natal samlade
sina stridskrafter och anryckte den vägen, men blef blodigt
tillbakavisad af Joubert vid Laings nek den 24 Jan. och Ingogo-
floden den 8 Febr., för att slutligen, på Amajubas berg den
27 Febr., förlora lifvet och större delen af sin här.

England råkade nu i ett svårt dilemma. Det hade varit
lätt att utsända nya härar, men en sådan åtgärd skulle tvifvelsutan
satt hela Sydafrika i brand; ty redan skyndade hundratals fri-
villiga från fristaten till sina landsmäns bistånd, och redan putsade
farmarne i Kaplandet sina rostiga flintor. Då dertill kom att
Europas sympatier alldeles öfvervägande voro på burernas
sida, så beslöt sig Gladstone att göra en dygd af nödvändig-
heten. Under bemedling af fristatens högt ansedde president
Brand afslöts den 3 Aug. 1881 ett fördrag i Pretoria, hvar-
igenom England tog bort sin hand från Transvaals 1 inre an-
gelägenheter men behöll ledningen af de yttre. Mera trodde
sig burernas erfarne ledare icke kunna ernå för ögonblicket.

För England hade sålunda detta första försök att genom-
föra den sydafrikanska enhetstanken icke medfört mycken till-
fredsställelse. Det hade tvärtom kommit söndring åstad i alla
riktningar. Våldsgerningen mot Transvaal hade bragt natio-
nalmotsatsen till medvetenhet och organiserat Englands mot-
ståndare i ett politiskt parti, hvars kraft i sjelfva Kap visade
sig stor nog att 1882 genomdrifva holländska språkets lika-

1 »Träns vaalsta ten» blef nu det officiella namnet, då engelsmännen
funno rubriken »den sydafrikanska republiken» väl anspråksfull, Statham
s. 139. En britisk resident skulle fortfarande sitta i Pretoria.

Digitized by

Google

252 RUDOLF KJELLÉN

berättigande med engelskan. 1 Ofvergreppen på infödingarne
framkallade i viss mån den fara hvars föregifna existens varit
den officiella orsaken till förbundssträfvandena; Basutoupproret
från 1880 var en allvarlig påminnelse derom. 2 Och det miss-
lyckade försöket att ställa Natal i närmare beroende af Kap
— enhetstankens sista efterdyning — fördjupade klyftan äfven
mellan Englands egna kolonier.

Så stodo sakerna, då på hösten 1883 första tyska för -
värfven (L^deritz) gjordes vid Sydafrikas vestkust.

Det är den fjerde europeiska makten som sålunda till-
kommer i dess historia. För England var det ett hinder mera
ovälkommet än något annat Hittills hade det fått sköta sina
sydafrikanska affärer alldeles ostördt af europeisk konkurreus;
det gamla moderlandet Holland har allt ifrån 1806 egnat Kap*
landet samma rent platoniska sympatier som Sverige efter Fin-
lands förlust egnat sin förlorade landsdel , 3 och det öfriga Europa
hade inga som helst intressen här. Men nu uppträdde Tyskland
med mäktiga anspråk på skådeplatsen, och det var icke tvif-
velaktigt att det stod i hemligt förstånd med burerna. Eng-
land såg sig här inför en alldeles ny fara: att tyskar och burer
skulle räcka livarandra handen tvärsöfver öknen Kalahari och
sålunda afskära möjligheterna för britisk expansion uppåt det
inre Afrika. Faran syntes desto mera närliggande, som Trans-
vaalborna, med af segern stegrad expansionskraft, på hösten
1882 grundat tvänne statsembryon (Stellaland och Goosen) ve-
sterut i betschuanarnas hittills orörda land. Helt plötsligt fann
sig England således bragt ur offensiven i en defensiv ställning.

Inför denna verkliga fara 4 börjar nu den engelska poli-

1 Holländskan talas af minst 60 % bland Kaplandets hvite innevånare
(Theal s. 275), och afrikanderna upptaga fullt 2 / 3 af bänkarne i koloniens
parlament (Wirth s. 66 f.)

2 Statham, ss. 157 f., 77 ff. I detta krig deltogo för sista gången
några Kschosastammar, Tlieal s. 412.

i Endast vid tillfällen sådana som Jameson-affären har det holländska
hjertat slagit i raskare takt, se Muller, De Z. A. Rep. en Rhodesia, 1896
(P. M. 1897, L. B. n:o 686).

4 Statham förnekar (s. 192) att farhågor för Tyskland utöfvat infly-
tande på engelsmännens politik före 1890-talet, och Brand t (Deutsche Revue
1898, s. 231) refererar hans omdöme utan kommentarier. Händelsernas nt-

Digitized by CjOOQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

253

tiken utveckla hela sin kraft och smidighet Den 27 Febr. 1884
revideras Pretoriafördraget i London — efter Krugers tredje be-
sök der — så att Transvaal återfick sitt gamla namn och frigafs
ur förmyndarskapet; dervid förbehöll sig England dock ett veto
inom sex månader på alla republikens statsfördrag, utom med
Oranjefristaten och med infödingarne i norden. 1 Genom denna
anordning var en bom satt för burernas utbredning åt vester,
och småstaterna vid gränsen föllo som direkta frukter i Eng-
lands sköte. I Sept. s. å. erkändes den tyska besittningen
vid vestkusten, men icke längre inåt land än 20 östl. meri-
dianen. Dermed var faran äfven från tyska sidan för ögon-
blicket aflägsnad. Den sålunda afgränsade breda kilen tog
England så, genom förklaring i böljan af 1885, 1 anspråk för
sig ända upp till 22 lat., en härsmakt sändes dit för alla even-
tualiteter, 2 och i Sept. 1885 förklarades södra delen af den nya
intressesferen som kronkoloni under namnet British Betschu-
analand.

Medan detta skedde på den sydafrikanska republikens
vestgräns hade England sett en fara växa upp också på republi-
kens östra och södra sida. Här hade burerna efter suluhöfdingen
Ketschvajos död i Febr. 1884 förhjelpt sonen till makten 3 och

veckling synes dock gifva ett sådant sammanhang tillräckligt klart vid han-
den, och det antages också öppet af Wagn er-Sup an (s. 140) och Schen c k
(s. 271); jfr nedan s. 25 n. 3. En annan sak är att den tyska kolonisationen fak-
tiskt var föga farlig i böljan, se Schmidt, Deutschlands Kolonien (1895)11,
265 ff, och Brandt. Deutsch S. V. Afrika (Deutsche Rev. Dec. 1896)85. 457 ff.

1 Fördraget är publiceradt ho9 Wagn er-Supan ss. 188 ff. På en an-
nan sida skaffade sig England samtidigt (Mars 1884) trygghet genom att
åter direkt förvalta Basutoland, som Kapkolonien öfvertagit 1871 men icke
med egna medel kunnat kufva då det revolterade 1880.

3 Detta var det beryktade >Warren's tåg», som vid tillfället satte många
rykten i omlopp. Missledd af det i »riksligan» organiserade an tiafrikandiska
partiet i Kaplandet, synes regeringen verkligen ett ögonblick hafva funderat
på att med dessa trupper taga revanche på Transvaal; men de nya valen till
Kapparlam entet längre fram på året visade åter, att den allmänna stämningen
i kolonien var på burernas sida. Statham, kap. IX, Wirth s. 77 f.

3 Systemet med oberoende småhöfdingar hade nemligen resulterat i
allmän anarki, så att engelsmännen sett sig föranlåtna att åter insätta Ketsch-
vajo i landet 1883. Han förmådde dock icke länge hålla sig, utan återvände
till fångenskapen, der han dog.

Digitized by

Google

254

RUDOLF KJELLÉN

som vederlag erhållit en större del af landet, som i Aug. pro-
klamerades såsom »Nya republiken» och nästa år utbredde sig
ut till Lucia bugten. Samtidigt hade också här Luderitz in-
funnit sig med sina tyska planer och förvärfvat en sträcka vid
bugten — tyskar och burer hotade således att äfven på denna
flygel skjuta en rigel för den engelska utbredningen. Efter
en diplomatisk öfverenskommelse på sommaren 1885 drogo
emellertid tyskame dädan; och då engelsmännen sedan, i Okt
1886, erkände den Nya republiken, så var det endast mot vil-
kor att den inknappades och afskars från kusten. För att före-
bygga vidare risk i denna trakt annekterade England slutligen
helt och hållet Sululand, Maj 1887, och ställde Ton galand inom
sin »intressesfer», Juli 1887, hvarpå Nya republiken efter ett
par månader sjönk in i den sydafrikanska moderstaten. —

När 10 år förflutit efter Transvaals annektering, hade Eng-
land alltså hunnit reparera de svåraste följderna af detta öf-
verilade steg. Det hade måst öfvergifva »rikstanken» och nöja
sig med en lätt kontroll på motpartens yttre politik; men det
hade på en farlig punkt afskurit honom från hafvet och likaså
från den tyska kolonisationen. Burerna se sin mäktige fiende
ändra taktik: han går icke mera rakt på, han har börjat kringgå
dem på flyglarne för att isolera dem.

För tillfället syntes man dock hafva ernått en ny modus vi-
vendi genom de senaste fördragen. Och sinnena böljade lugna
sig, ty »gräset växer fort i Sydafrika». Intet syntes vara i vä-
gen för en långvarig fredlig utveckling.

Under allt detta har emellertid den sydafrikanska frågan
börjat växa ut i allt större politiska proportioner, sedan den
afrikandiska nationaliteten vaknat till medvetande och sedan
en annan europeisk stormakt börjat kasta sina blickar hit.
Detta är hufvudresultatet af det första engelska attentatet mot
Transvaal. Det fordrades blott att ett stort ekonomiskt in-
tresse skulle fästa sig vid Sydafrika, för att den politiska frå-
gan skulle träda ut ur sin lokala begränsning och in på den
verldshistoriska scenen.

Detta intresse kom genom en ny oväntad upptäckt i detta
»öfverraskningarnas land» — upptäckten af de transvaalska
guldfälten.

Digitized by ^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

255

Andra akten utspinner sig ur guldfynden i Witwatersrand
sedan 1886 och »chartern» 1889, for att slutligen kulminera i
Jamesonska katastrofen vid årsskiftet 1895 — 6.

De gamla berättelserna om sydafrikanska guldland syntes
i förstone föga motsvarade af verkligheten. Den moderna guld-
driften, som böljade i norden vid 1860-talets slut, hade länge
helt blygsamma proportioner. Först 1883 tog den fart, vid
upptäckten af det rika De Kaap-distriktet i öster af republi-
kens område; men det dröjde ännu ett par år innan den rätta fynd-
orten, Randdistriktet, blef bekant. Man kan räkna guldfeberns
utbrott från 1887, då Johannesburgs glans böljade såsom centrum
för denna industri. 1 Det var alldeles som vid Kimberley tjugo
år förut, men i ännu större skala: folk strömmade till i mas-
sor, guldfloden växte och växte — det fattiga Sydafrika be-
fann sig plötsligt i verldsproduktionens och de ekonomiska
storintressenas förgrund.

För länderna sjelfva blef detta naturligtvis signalen till
ett nytt uppsving. I långt högre grad än någonsin varit fallet
med Kimberley lefver hela Sydafrika numera på Johannesburg;
ej blott republiken sjelf, utan Kap och Natal tillika existera
till stor del på denna marknad med dithörande frakter och
tullar. Den första politiska verkan af guldindustrien var också
ett närmande mellan de skilda staterna i afsigt att åstadkomma
en tullunion. Den strandade emellertid på skillnaden i Na tals

1 Hufvudverken öfver denna grufdrift äro det tyska af Schmeisser,
det engelska af Hatch-Chalmers och det franska af De Daunay, se P.
M. 1895, L. B. n:o 228, 1896 n:o 752 och 1897 n:o 687. Om utvecklingen
vittna följande siffror (hvarvid märkes att ett uns guld gäller 60 kr.), angif-
vande totalbrytningen: 1885 — 1,700 uns, 1886 — 10,000, 1887 — 50,000,

1888 — 280,000, 1889 — 370,000, 1890 — 500,000, 1891 — 830,000, 1892 —
1,300,000, 1893 — 1,575,000, 1894 — 2,265,000 (annan uppgift 2 mill.), 1895
— 2,500,000 (2,280,000), 1896 — 2,275,000, 1897 — öfver 3 mill., 1898 Jan.
-Juni 2 mill. Som man ser går värdet af den årliga brytningen stadigt
framåt, med undantag af det politiska orosåret 1896, och står nu omkring 200
mill. kr. Af denna totalbrytning kommer på Randfältet ensamt öfver 91 ^ .
Till jemförelse må nämnas, att verldsproduktionen af guld år 1895 utgjorde
ungefär 10 miU. uns (600 mill. kr.), hvaraf Förenta Staterna obetydligt mera
än och Australien lika mycket som Träns vaal. Se t. ex. Elterlein, Vor-
kommen des Goldes in der Natur G. Z. 1897, tab. s. 67 9; Deutsche RumUchau
fur Grogr . und Statistik , XVIII, ss. 566 ff. (med karta) samt XX s. 568.

Digitized by

Google

256

RUDOLF KJELLÉN

och Kaps tulltaxor, så att öfverenskommelsen kora till stånd
endast mellan Kap och fristaten 1889. 1 Fördraget omfat-
tade äfven koncession för en kapensisk jernväg genom fri-
staten, och sedan Transvaals folkråd 1890 beslutitjern vägsbyg-
gande för egen räkning kunde aftal träffas, så att stambanan
från Kapstaden till Johannesburg var klar för trafiken i Sept.
1892. Dermed hade samfärdseln fått sin stora pulsåder — vis-
serligen till Natals nackdel, då försprånget skapade nästan ett
handelsmonopol för grannkolonien. 2

För republikens regering var emellertid förändringen icke
i allo behaglig. Den befann sig, som Statham säger, i »samma
ställning som befälet på ett kolfartyg som plötsligt får sig an-
förtrodd en första klassens postångare». Det materiella välstån-
det växte, statens trassliga affärer kommo hastigt på rätt bog;
men vinsten vanns icke utan uppoffring. Det buriska lynnet
med dess patriarkaliska enkelhet led af att känna sig försatt
midt i det modernaste lifvets spekulationsraseri och nervösa
spänning. Eu mängd äfven tyrliga elementer inkommo i lan-
det, och slitningar med dem kunde ej undvikas. Regeringen
antog dock från böljan en tillmötesgående hållning; genom
1890 års lagstiftningsåtgärder infördes en liberal grufstadga och
inrymdes åt »utländingarne» ett politiskt inflytande genom upp-

1 Na tal, hvars kortare väg till guldstadeii och lägre tullar syntes ga-
rantera det försprånget, hade från böljan tagit initiativet till tullförening med
fristaten, men drog sig nu tillbaka, af fruktan att genom tullsystemet få
afstå en stor del af sin handel till Kap. Denna rivalitet mellan de bägge
engelska kolonierna har beredt burema stora handelspolitiska fördelar: Sta-
tham ss. 169, 174 f.; Schenck i G. Z. 1896, s. 263 f.

2 Sydafrikas jernvägsbyggnaders historia under det senaste decenniet
karakteriseras af en formlig kapplöpning till Johannesburg, dit afståndet
från Kapstaden är 1,620 km., från Port Elisabeth 1,140, från Hast London
1,060, från Durban 780 och från Delagoaviken 640 km. Då republiken
ännu saknade de nödiga kapitalerna att tillgodogöra sig den sistnfimda, na-
turligaste förbindelsen, och då minnena från 1881 stälde sig i vägen för en
uppgörelse med Natal, så blef Kaps seger i den första täflingen möjlig trots
afståndet. Redan året 1892 hade Natals handel på republiken sjunkit med
50 9 -o \ 1894 utgjorde den 18 mill. mot Kaps 85 mill., medan genom Lou-
ren^o Marquez (Delagoa) ännu gingo blott 8 mill. Se No ron ha, L. Mar-
quez, 1896 (P. M. 1897, L. B. n:o 409), en kraftig vädjan till Portugal att
tillvarataga sina fördelar här; jfr Stathams intressanta kap. XIV, om jern
v ägarn e.

Digitized by t^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

257

rättande af ett andra rådgifvande folkråd, vid sidan af det
gamla nationella rådet 1

Värre än de inre motsatserna var dock den lockelse till
utländsk inblandning, som rikedomen medförde. Utan tvifvel
var det England en grämelse att se huru värdefullt bytet var
som det låtit gå sig ur händerna. Ur denna stämning skulle
snart vid republikens gräns uppväxa en ny hotande fara för
dess frihet.

Det var naturligt att de stora grufindustrierna skulle fram-
kalla ett storkapitalistintresse äfven i Sydafrika. Afgörande
för utvecklingen deråt var »sammanslagningen» af Kimberleys
grufvor på några få händer år 1887. Den man som varit le-
dande vid denna manöver, Cecil Rhodes, träder från denna
tid i den sydafrikanska historiens förgrund. I honom igenkän-
nes en typ som ofta visar sig vid civilisationens grofarbete
bland exotiska folk, »conqvistador» -typen från 1500-talets Ame-
rika eller 1700-talets Indien 2 , med den storslagna energien, den
osläckliga makt- och penningtörsten, den hårda huden och det
robusta samvetet. Allt efter synpunkten framstår han som
Sydafrikas »onde ande» (Statham) eller som dess störste välgö-
rare; men ingen har förnekat den »napoleonska» kraften i hans
gestalt. I honom har den britiska imperialismen fått sin per-
sonifikation liksom den afrikandiska nationalismen i Kriiger;
och våra dagars sydafrikanska fråga är i mångt och mycket en
duell mellan dessa bägge män.

Rhodes’ politik är en intim blandning af stora statsinanna-
initiativ och privat vinningslystnad. Han har åter upplifvat den
britiska rikstanken, i den mildare formen »kejsardöme i kolo-
nialdöme»>, han har tillika gått i spetsen för en ekonomisk ex-

1 Burerstaternas författning och förvaltning är föremål för en värde-
fuU monografi af Klössel 1896, anm. i Archiv fur öffentl. Reellt 1896,5. 140.

* Den karakteristik som t. ex. Wall is, Illustr. verldshistoria V, 301

gifver af Warren Hastings kan till punkt och pricka tillämpas på Cecil
Rhodes.

3 Statham s. 189 f. I det tal hert. af Abercorn den 21 April 1898

höU för Rhodes, vid hans återval till direktör för Chartered Couipany, pri-

sades han för sin stora plan att åstadkomma ett »förbund af svdafr. stater
under kejserliga auspicier». Vid samma tillfälle förklarades att Rh. räddat
åt England hvad som eljest skulle fallit andra makter i händerna — ett ut-
G 5 teb. f/Jgsk. Ärsskr. IV: j. 17

Digitized by ^ooQle

25»

RUDOLF KJELLÉN

ploatering af det inre Afrika i mycket stor skala. Det är möj-
ligt att de politiska vyerna for honom sjelf endast spelat rollen af
en mask, bakom hvilkeu han med större framgång kunnat full-
följa sina privatintressen. Säkert är emellertid att detta för-
bund med privatintressena befordrat Englands expansion i Syd-
afrika — visserligen också fördjupat motsatserna och stört lug-
net der — mer än något annat

1884 års öfverenskommelse hade lemnat republiken en
port till utbredning öppen i norr. Här, mellan Limpopo och
Sambesi, satt Lobengula, sedan 1870 Mosilikatses efterträdare
i det nya Matabele-riket med öfverhögheten öfver Maschona-
stammen m. fl. Landet var rikt i många hänseenden, och
gamla traditioner pekade dit i fråga om det egentliga guld-
landet. 1 Det gällde att förekomma eventuella buriska eller
tyska planer på dessa rikedomar — på samma gång som man
tillslöt kedjan och fullbordade republikens isolering.

Rhodes riktade alltså engelska regeringens uppmärksamhet
hitåt I Febr. 1888 afslöt regeringen ett vänskapsfördrag med
Lobengula, hvarefter hela innerlandet söder om Sambesi för-
förklarades ligga inom den britiska intressesferen. På hösten
samma år erhölls koncession af Lobengula att söka guld på
hans marker, och den 29 Oktober 1889 utfärdade regeringen
ett fribref (charter) för British South African Companv,
som med Rhodes i spetsen nu gick att begagna koncessio-
nen — ett stort bolag med samma uppgift och rättigheter som
de motsvarande bolagen i Br. Östafrika och vid Niger. 2

Statham, som icke har ord nog starka att fördöma den
politik som utfärdade chartern, finner ett af hufvudmotivema

tryck som bör behållas i minnet då man reflekterar på orsakerna tiU den
engelska expansionen, jfr ofvan s. 20. Se Bran dt, Noch eintnal Br. S. A.,
D. R. Juli 1898, s. 145.

1 Att det gamla Ophir varit detsamma som Sofala (arab. Sa/ar y Sep-
tu agin tas Sophirc i), genom hvilken hamn portugiserna på 1500- och 1600-
talen utförde stora guldmängder från det mystiska inlandet »Monomotapat,
uttalades redan af guldets möderne återupptäckare och upptäckaren af Zim-
babues märkvärdiga ruiner härinne, Carl Mauch, se Reisen im Inneren
von S. A., P. M. 1874, Erg. H. 37, s. 51. Jfr Wirth s. 6.

2 Bolaget nämnes vanligen med sina initialer B. S. A. Co. eller Char-
tered Compauy.

Digitized by t^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

259

dertill vara åtgärdens hemliga udd mot Transvaalrepubliken ; 1
och det kan icke nekas att mycket talar för detta antagande. Den
närmaste följden .blef också en uppgörelse med republiken af
Aug. 1890, der republiken måste stänga sin dörr i norr och
dela öfverhögheten öfver Svasiland i öster med England. 2 Strax
förut, i Juli, hade gränsen mot tyska Sydvestafrika definitivt
bundits vid 20 merid. Nu var fältet alltså öppet för bolaget,
och det gick raskt tillväga.

Före utgången af 1890 var Maschonalandet faktiskt er-
öfradt, med stödjepunkter i Toli, Victoria, Charter och Salis-
bury, som redan i Febr. 1892 nåddes af telegraftråden. I Febr.
1891 utsträcktes bolagets befogenhet äfven till Nord Sam-
besia ända upp till Tanganjika, med undantag af en land-
remsa invid Njassasjön som blef egen kronkoloni under nam-
net British Central Africa Protectorate .3 Omedelbart
derpå reglerades gränserna mot de portugisiska besittningarne,
som nu formligen klöfvos isär på tvänne flyglar 4 ; och på hösteu
lyckades Rhodes hindra ett planlagdt stort »burer-drag» öfver
Limpopo till bolagets markerS.

1 S. 189 f. Fribrefvet jemföres här med den påfvebulla som utlem-
nade Peru i Pizarros bänder.

a Detta s. k. Svasi-fördrag öppnade republiken utsigt till en förbin-
delse med hafvet genom Svasi- och Tongaland, mot vilkor af republikens
tillträde till tullunionen (Wagn er-Supan, s. 195). Rhodes, som nu var
Kaplandets premierminister, ville med detta vilkor stärka sin inre ställning,
då det ju uppenbart skulle gagna Kaps intressen i konkurrensen, om Natals
varor möttes af en ny tull vid Transvaal gränsen. Han har derför senare
återkommit till detta förslag; men Kröger har ständigt afslagit. Statham
ss. 209, 271.

3 Man sammanfattar vanligen de under bolaget stående länder såsom
Rhodesiä, Detta namn är dock icke officielt, och det sammanför administra-
tivt skilda kolonier; ty länderna söder om Sambesi stå under ståthållaren i
Kap, Nordsambesia och Br. C. Afrika deremot under det senares »commis-
sioner*, se Supan i P. M. 1896, s. 90.

4 Slitningame med Portugal, som ogerna släppte sina gamla anspråk på
mnerlandet, hade t. o. m. ledt tiU öppen strid, The al s. 385 f., Wirth s. 92.
— Samtidigt reglerades ånyo gränsen meUan republiken och portugisiska
besittningen, hvarigenom republikens gräns försköts betydligt åt vester, se
Jeppe i P. M. 1892, ss. 129 ff., med förträfflig karta.

5 Se härom Statham ss. 214 ff. Wirth (s. 91) omtalar en annan stor
ntvandringsplan af burerna 1893, men vet ej hvad det blifvit af den.

Digitized by ^ooQle

26 o

RUDOLF KJELLÉN

Emellertid fann bolaget icke de rikedomar i Maschona-
land, som det väntat Dess aktiekapital började smälta sam-
man betänkligt utan att inkomsterna ville komma, och det såg
mörkt ut att kunna uppdrifva nytt. Af dessa orsaker beslöt sig
Rhodes för en kupp mot sjelfva Matabelelandet, vester och söder
om Maschona. Kriget karakteriseras af Statham som en ren
bolagsmanöver. 1 Den lyckades; de tappra matabelerna ned-
sopades af d:r Jamesons maximkanoner vid Bembesifloden den
i Nov., Buluvayo besattes den 4 Nov., och Lobengula hetsades
till döds i vildmarken på 1894 års början. Matabeleväldet var
utplånadt från jorden, bolaget hade dess rikedomar i sin hand
— nu var tiden inne att utföra planerna mot sydafrikanska
republiken.

Ännu hade republiken luft åt en sida, den östra. Här
ligg er Delagoabugten, sedan gammalt observerad som för-
träfflig hamn, växande i betydelse efter det stora »draget» som
gjorde den till burernas naturliga utfartshainn, numera en knut-
punkt i verldssamfärdseln sedan den blifvit nyckeln till Syd-
afrikas guld. Länge hade England haft sina blickar riktade
hit. 2 1875 hade Mac Mahon genom skiljedom tryggat Portu-
gals gamla rättigheter, och en portugisisk opinionsstorm hin-
drade England att helt enkelt köpa hamnen 1880; men det
hade ingalunda förlorat platsen ur sigte. Rhodes’ bolag hade
sin hand bakom ett infödingsuppror i trakten 1891, det fort-
satte sina intriger ända tills mot slutet af år 1894 tvänne tyska
krigsskepp infunno sig i hamnen. Härmed har namnet Delagoa
fått storpolitisk färg, hvartill också bidrager att Frankrike för
sina Madagaskar-affärers skull numera icke likgiltigt kan se
England lägga beslag på motsatta stranden.

Tillsvidare måste England alltså släppa dessa planer. Det

1 Jfr Besthorn, Europa och Afrika, i Tilskuercn 1896, s. 35, samt
från andra sidan Tlieal ss. 361 ff.

3 Delagoabugten — så benämnd såsom anhaltstation för de från Goa
hemvändande portugisiska skeppen — besattes år 1544 af Lourenqo Mar-
quez, hvars namn fortlefver i den vid hamnen belägna, nu uppblomstrande
staden. På 1720-talet försökte holländare och på 1770-talet österrikare en
bosättning derstädes. Engelsmännens anslag började 1823 och fortsattes 1861.
Tlieal. ss. 74, 197, 382 f.; Wirth s. 86; Schen ck s. 273.

Digitized by ^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÄGAN

26l

uppgaf samtidigt (Dec. 1894) Svasiland åt republiken, och det
kunde med alla sina intriger icke hindra republiken att medelst
tyska pengar få sin utfartsbana klar till Delagoaviken i Juli
1895. 1 Under tiden hade det emellertid förstärkt sin högra
flygel genom att i Mars 1893 lägga hela Pondoland under sin
höghet, i April 1895 skjuta en omedelbar besittning in mellan
Svasi och Tonga och i Maj 1895 proklamera sitt protektorat
öfver resten af Tongaland. Dermed var den sista möjligheten
att vinna en kust förbi för republiken. På andra sidan sjönk
Betschuanaland i Nov. 1895 in i Kapkolonien, och endast några
böfdingars direkta resa till London kunde hindra att Protek-
toratet samtidigt stäldes under Chartered Companys förvaltning.
Så dragés nätet till — ringen sluter sig allt fastare samman
om motståndaren.

Det återstod blott en förevändning för direkt ingripande,
och dertill erbjödo förhållandena i Johannesburg tillfälle. Se-
dan 1892 ensamherre öfver Kimberley, lyckades Rhodes små-
ningom att efter samma metod koncentrera guldindustrien i Jo-
hannesburg på några få kapitalstarka grupper, hvilka mer el-
ler mindre direkt stodo under hans inflytande. Med dessas
hjelp upparbetade han bland de talrika engelska guldbrytarne
en opinion som i sjelfva England omsattes till en verklig le-
gend om utländingarnes förtryck under burernas råa och kul-
turfiendtliga regemente. 2 I Johannesburg åstadkoms sedan på

1 Rhodes’ stämplingar och trakasserier hade bl. a. den för Kap oange-
näma följden, att fristaten nu begagnade sin 1889 medgifna rätt att sjelf
öfvertaga sin del af Kapbanan och dermed sänka Kaps revenyer af jern vägen
från 11 till 4 X, Statham s. 281. Kriiger lät nu ock, i böljan af 1894, sitt
motstånd mot Natalbanan (ofvan s. 24 n. 2) falla, och i början af 1896 var hon
färdig. Härmed är Kaps monopol på samfärdseln med Johannesburg för-
intadt: enl. engelske konsulns i L. Marquez rapport för år 1896 utvisar Trans-
vaalimporten via Delagoa en tillväxt på 113 % , via Durban på 205 % % via
Kap endast på 16 Geogr . Journal 1897, II, 440. Trausvaals hela handel
samma år belöper sig till 254 mill. kr. import, 162 mill. exp., jemte guldbryt-
ning 155 mill.

2 Det är Stathams hufvudförtjenst (ss. 260—269) att med öfverty-
gande klarhet hafva uppvisat ohållbarheten i dessa klagomål. För det första
äro utländingarne alltjemt i fullkomlig minoritet: enligt 1895 års uppskatt-
ning endast 75,000, och deribland föga mer än 40,000 engelsmän, emot fullt
150,000 burer (se närmare t. ex. Schenck s. 274). Vidare är utländingar-

Digitized by LjOOQle

RUDOLF KJELLÉN

2 62

mycket tvifvelaktiga vägar en masspetition, hvari framstäldes for-
dringar på utländingames fulla politiska jemlikhet med burerna,
på engelska språkets likaberättigande, på frihandel och frireli-
gion, på reformer i uppfostran o. s. v. — reformer som skulle
förvandlat burernas mödosamt skapade statsväsen till ett slags
internationell organisation i engelska storkapitalisters händer.

Mot 1895 års slut »påskyndades tempot». Ett ga tuupp-
lopp var planeradt i guldstaden, medan en friskara under Ja-
meson stod färdig vid republikens gräns för att samverka der-
med. Den 20 No v. gaf en af bolagsherrarne lösen genom att
offentligt proklamera »kapitalets förbund med ordningen»; den
16 Dec. innehöll Times en hotande ledare mot burerna; den
21 Dec. afsände Rhodes’ broder från Johannesburg ett telegram
för att påskynda saken; och den 29 Dec. sprang minan, i det
att Jameson utan vidare öfverskred gränsen.

Men det visade sig nu, att konspirationen hvilade på allt
för lösa förutsättningar. Der uppstod rådvillhet och tvekan
både i Johannesburg och Kapstaden. Kruger drog ordnings-
makten ifrån Johannesburg, så att de sammansvurne icke hade
någon att angripa; der blef en utomordentlig förvirring — då
kom bud om Jatnesons nederlag vid Kriigersdorp på nyårsda-
gen och kapitulation vid Doornkop annandagen 1896. Rege-
ringen hade i tysthet träffat sina anordningar, och hela härf-
van af intriger låg på en gång blottad och sönderrifven på
marken.

Det är ännu för tidigt att skrifva historien om detta in-
brott och dess politiska följder, då alla motiverna ännu icke

nes ekonomiska ställning helt fördelaktig; de indirekta skatterna äro lägre
än i Kap, och de direkta afgifterna äro nästan löjligt små (jfr St. s. 226 f.); så
t. ex. erlade ett grufbolag år 1895, med 420,000 punds brutto- och nära 100,000
pds nettovinst, i räutor och koncessioner och öfriga afgifter till staten in-
alles icke 1,200 pd sterling! Regeringens dynamit- och jern vägsmonopol är
åtminstone icke mera tryckande än de utländska monopol, som eljest tvifvels-
utan uppstode. Skollagen af 1896 tillåter numera engelsk undervisning. Röst-
rätten eftersträfvas i grund och botten icke af utländingarne sjelfva, enär den
endast kan vinnas i samband med en allmän medborgarrätt som alltförlätt
kunde bringa dem i vapen mot engelska landsmän. — Mot denna bakgrund
blir det nu mycket klart, hvarför konspirationen i Johannesburg misslyc-
kades; man gör icke revolutioner på uppkonstruerade intressen och bebof.

t

Digitized by ^ooQle

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

263

kommit i dagen och följderna ingalunda hunnit helt utveckla
sig. 1 Vi afsluta alltså framställningen här med att endast fram-
hålla det tyska kejsartelegrammet af 3 Jan. 1896, som mani-
festerade sydafrikanska frågans storpolitiska innebörd, 2 och för-
draget af 17 Mars 1897, som sammanband bägge burstaterna
i medborgarskap och försvar under ett gemensamt förbundsråd.3
Det är republikens närmaste vinst af det sista engelska atten-
tatet; det är presidenten Krugers belöning för den utomordent-
liga statsklokhet, som han i svåra förhållanden alltjemt visat
men aldrig mera lysande än dagarna efter katastrofen vid Krii-
gersdorp.

Man skulle emellertid mycket misstaga sig, om man an-
toge att den sydafrikanska frågan numera vore afförd från dag-
ordningen. Det vore ett starkt misskännande af den sega kon-
seqvensen och de långa vyerna i Englands utrikespolitik. Syd-
afrika har genoin kejsartelegrammet en gång för alla kommit
inom vår tids »planetariska» horizont, och dess affärer stå nu-
mera alltjemt i främsta ledet bland diplomatiens aktuella frå-
gor. Derom vittna de färska underrättelserna om en öfverens-
kommelse mellan England och Tyskland, dervid ordet Delagoa
ofta blifvit nämdt, liksom Frankrikes derpå följande förklaring
till Portugal att det skulle uppfatta Delagoabugtens afstående
som en ovänlig handling. Sedan Rhodes från sitt djupa fall

1 De närmaste händelserna voro: kejsartelegrammet, Rhodes' fall ur
Kapregeringen och Chartered Company, Chamberlains depesch angående ut-
ländingarnes ställning, Krfigers afslöjande af de sammansvurnes planer, frågan
om hans resa till London, rättegångarne mot de sammansvurne i Pretoria
och London samt Matabeleupproret — allt inom år 1896.

a Det var telegrammets ord om en »vädjan till vänskapligt sinnade
makters hjelp* som uppväckte den egentliga opinionsstormen i England, all-
denstund de satte i fråga den suveränitet öfver republiken, som England i
kraft af 1884 års fördrag, art IV, (ofvan s. 21) ännu tager i anspråk, se t. ex.
Statesmaris Year-book , art. South African Republic, och Whitcikers Almanack^
art. South Africa.

3 Härmed har Krfiger lyckligen genomfört uppslaget till den buriska
union som hans företrädare Pretorius d. y. förgäfves sökte förverkliga gent
emot Englands påstående att unionen strede mot 1850-talets fördrag, se The al
s. 318, Schenck s. 265; jfr. Wirth s. 43 om ett försök redan 1857 samt s.
85 om Krtigers åtgärder i detta syfte åren 1887 och 1889.

Digitized by

Google

264

RUDOLF KJELLÉN

1896 åter kommit sig upp i spetsen för B. S. A. Co. i April inne-
varande år — en månad efter Kriigers återval till republikens
president — synes spelet på platsen också vara i full gång igen. 1
Buremas frihet, så mödosamt vunnen och så hjeltemodigt vär-
nad, sväfvar ailtjemt i fara. Mycket antyder, att en tredje
akt är i görningen, som tor blifva den afgörande.

* *

*

Nu äro de svarte alldeles försvunna under de europeiska
kulturfärger som helt betäcka Sydafrikas politiska karta. 2 Ef-
ter detta kan den sydafrikanska frågan specielt formuleras så-
lunda: skall denna del af jorden blifva ett rent europeiskt ko-
lonialbihang, en utgård i det britiska verldsriket — eller skall
historien här bevittna samma skådespel som förut på nordame-
rikansk mark, en europeisk dotternation som har kraft att sjelf-
ständigt leda sin utveckling?

Tillsvidare står den förra möjligheten närmast. Aggres-
siviteten har hittills endast kommit från ena sidan, den afri-
kandiska nationalismen håller sig ailtjemt inom det passiva
försvaret Med beundransvärd kraft och lycka har den britiska
politiken arbetat på att realisera det stolta Rhodesiska mottot
*från Kap till Kairo*; och den har aldrig stått målet närmare

1 Tidningsnotiser berätta just nu om ett stort infödingsuppror i Trans-
vaal, der man må misstänka Rhodes’ finger bakom. Chartered Companys
ställning har mycket stärkts sedan jemvägen i Nov. 1897 förts fram till Bu-
luvajo (Zelisko i P. M. 1898, s. 44, Greffratli i D. R. fiir Geogr. 1898, s.
179) och telegrafen nått Karonga vid Njassasjöns nordspets (som i April
1898, D. R. fur G. s. 334). I Sept. 1898 har också Barotselandet, som redan
i Sept. 1890 trädde i förbindelser med bolaget (Wagn er-Supan s. 185) men
i Aug. 1896 afstods åt Portugal (Kinsky s. 56), kommit under bolagets förvalt-
ning (G. Z. Nov. 1898, s. 656). I England uppehåller »den sydafrikanska före-
ningen», i förbund med den »sydafr. ligan» i Kaplandet, sedan tvänne år
den burfiendtliga agitationen; B rand t i D. R. Maj 1S98. s. 220.

2 Man synes äfven i Sydafrika allt mera konseqvent slå in på den
amerikanska taktiken att isolera infödingarne i »reservationer»; så i Sulu-
och Basuto-land (se eng. krigsdepartementets beskrifning af Sululand 1895.
refer. i P. M. 1896, L. B. n:o 755), likaså i Matabeleland (Meyer’s Konv. Lex..
Ergänzungen, art. Matabele), i Tyska S. V. Afrika (D. R. fur G. 1898, s. 575).

Digitized by

Google

DEN SYDAFRIKANSKA FRÅGAN

265

än just i dessa dagar, då den sprängt Mahdi-väldet och tillintet-
gjort de franska försöken att underbinda Egypten lika säkert
som den förut genombrutit de motsvarande tysk-buriska och
portugisiska ansatserna i Sydafrika.

Men emot denna britiska herskarelösen ställer sig med
växande kraft den andra lösen: » Afrika för Afrikanarne ».
Ännu skyggt, halft omedvetet, ligger detta motiv innerst inne
i motståndet mot England 1 , och det kan komma en dag då
det lyfter hufvudet i aktiv kraft och segerkänsla. Ty äfven
detta motiv är af verldshistorisk rang. Det är intet annat än
den naturliga reaktion mot Europas universalhägemoni som
redan segrat i Amerika, som ligger latent i Australien, och
som brinner med vulkanismens hemliga glöd i Ostasien. I
den afrikandiska nationalismen gror således ett frö till samma
verldsdelsprotektionism mot Europa, som på jordens andra sidor
vuxit upp till de »panamerikanska» och de »gula» farorna.

Så fattad gömmer sig en verldshistorisk konflikt på bott-
nen af sydafrikanska frågan — denna enkla hjeltesaga inom
ramen 2$ verldsfamnande britisk politik.

1 Man mäste nemligen alltid fasthålla, att kampen mellan Kap och
Transvaal tillika är en fördold kamp mellan det engelska och det afrikandi-
ska elementet inom Kap och hela Sydafrika (ända upp i Rhodesia, se Sel ous,
Sunshine and Storm in Rh. 1896, cit. i Geogr. Journal 1897, II, 174). Rho-
des, med sin dubbelsträngade politik att alltid gagna Kaps specialaffärer till-
lika med sitt bolags, lyckades länge hålla afrikanderförbundets opposition
nere, och Hofmeyr (>den sydafrikanske Parnell») synes en tid hafva spelat
en något tvetydig roll gent emot nationalpartiet (Statham ss. 132, 210 f.,
Wirth s. 66 f.); men då Rhodes’ anslag mot republiken böljade skina ige-
nom, då kunde Hofmeyr ej vara med längre (St. s. 277), och i Mars detta
år har han offentligen afsvurit aU förbindelse med honom (Brand t i D. R.
Juli 1898, s. 145). — Englands anspråk på hägemoni i S. A. grunda sig på
dess karakter af > paramount power > icke minst i handelspolitiskt hänseende.
EnL en uppgift, som dock synes inskränka sig till den britiska intressesfe-
ren ensam, utgjorde S. A:s totalimport året 1897 o. 480 mill. kr., hvaraf på
England kommo öfver 300 mill. eller 63 på För. Staterna 48 m. eller 10
på Tyskland blott 18 m. eller 4 % (D. R. fur Geogr. 1898, s. 467).

Digitized by ^ooQle

Till kartan

Sydafrikas politiska region sönderfaller f. n. i 4 intressesferer, nem-
ligen — i tidsföljd efter hvarandra — den portugisiska, den buriska, den
engelska och den tyska.

I. Den portugisiska intressesferen utgöres (då Angola räknas till eqva-
torialregionen), endast af Estado d’ Africa Oriental, så benärnd 1891
då hela kolonien på 25 år förpaktades till privatbolag. Kolon, efter
1505, emanciperadt från Goa 1752 ss. provinserna Mozambique och
Sofala, nuv. gränser sedan 1891. Statistik mycket osäker: inemot
800,000 qkm, 1 Va mill. in v. Jern vägar o. 300 km. Handelsomsätt-
ningen i prov. MogambiquJs hamnar (1894) 6 X/ 3 mill., i Beira (1896)
5,7 mill., i Lourenfo Marquez (1896) 225 mill.

II. Den buriska intressesferen omfattar de allierade bursta^ema samt
det under Sydafr. republiken stående Svasiland; inalles ö. 450,000
land och 1,2 mill. folk.

1. Oranje fristaten, första grundläggning 1837, erkänd 1854, nuv.
gränser sedan 1871. Area 130,000 qkm„ befolkning omkr. 220,000
(hvaraf o. 80,000 hvite). Jern vägar ö. 600 km. Han delsomsättning
(1896) ö. 50 mill. Hfdstad Bloemfontein , n. 6,000 inv. (1892).

2. Sydafrikanska republiken, grundl. 1838, erkänd 1852 och
1884, nuv. gränser 1894. Area 310,000, befolkning enl. högsta
uppgiften 925,000 (225,000 hvite). Jern vägar (lägsta uppgift 1896'
o. 1,000 km. Handelsomsättning (1896) 420 mill., utom guldex-
porten. Hfdstad Pretoria 12,000 inv.; affärscentrum Johannesburg
(Juli 1896) 50,000 (hvaraf 36.000 hvite; distriktet öfver 100,000.
hälften hvite). — Svasiland förklarades oafhängigt 1884, ståldes
under både engelsk och burisk kontroll 1890, endast under repu-
bliken sedan 1894. Area 18,000, befolkning 41,000 (1,000 hvite;
lägsta uppgift).

III. Den britiska intressesferen koncentrerar sig kring trenne kron-
kolonier, hvardera med sina dependenser: Kap, Natal och Br. Central-
afrika; inalles (bland delvis mycket sväfvande uppgifter) 3,2 mill. land
och 6 mill. folk.

1. Kapkolonien, grundl. 1652, engelsk sedan 1806, utvidgad öfver
V. Griqualand 1880 (engelskt 1871), öfver Betschuan aland 1895
(1885), öfver Br. Kaffraria 1865, öfver Transkei och O. Griqualand

Digitized by ^ooQle

TILL KARTAN

267

1879 (1876—87), öfver Hvalfiskbugten och Guanoöame 1884 (1879).
Area 760,000, befolkning (1895/6) ö. 1,8 mi 11 ., hvaraf o. 400,000
hvite. Jern vägar (1896/7) 4,000 km. Handelsomsättning (1896)
630 mill. Hf dstad Kapstaden ö. 50,000 (1891; med förstäder 85,000);
affärscentra Kimberley n. 30,000, P. Elisabeth 25,000. — Kap-
dependenserna, lydande Kaps guvernör som ståthållare (»High
commissioner») men icke representerade i Kaps parlament, äro:
a) Betschuanaprotektoratet, eng. 1885, under Betschuanalands
guvernör 1890, under Kapguv. 1895/6; enl. mycket osäker upp-
gift 550,000 qkm, 200,000 inv. ; hfdstad Schoschong; b) S y d-S a m b e s i a,
icke-off. sammanfattning af Rhodesia söder om Sambesi (Matabelel.,
Masjonal., m. m.), vunnet 1890—94, beräknadt till 350,000 qkm land
och 200,000 (?) inv., hfdorter Buluvajo , kanske 5,000 (hälften hvite),
, och Salisbury ; c) Basutoland, eng. 1868, inkorp. i Kap 1871—83,
emanciperadt under High Comm. 1884, nära 30,000 land och 250,000
folk (600 hvite); handel 5 mill.: hfdstad Afaser u f icke 1,000 inv.;
d) Pondoland, eng. 1878, 1885 och 1893, i personalunion med
Kap sedan 1894. area 11,000, inv. (högsta uppgift) 200,000.

2. Natal, grundl. 1839, eng. 1843, emanciperadt från Kap 1856, ut-
vidgadt öfver Sululand (1887, 1895) 1897. Area n. 75,000, befolk-
ning o. 750,000 (50,000 hvite). Jern vägar o. 650 km. Handels-
omsättning 1896/7 ö. 150 mill. Hfdstad Pietermaritzburg ö. 20,000,
hamn Durban (P. Natal) n. 30,000. — Efter Sululands (area 22,000,
folkm. o. 175,000) inkorporering har N. endast en depedens under
sin guvernör, Tongaland sedan 1895 (1887, 1890); area 5,000, folk
ö. 30,000.

3. Britisk Centralafrikanska Protektoratet, grundl. 1891 ss.
Nyassaland, omdöpt 1893, 100,000 areal (gissning), 850,000 inv.
(icke 300 hvite). Handelsomsättning n. 2 mill. (1896; 7). Hfdort
Blantyre 6,000 inv. — Depedens Britiska Centralaf rika, »in-
tressesferen», vanl. kallad N. Sambesia (Rhodesia norr om Sambesi-
floden), grundl. 1891; statistiken högst sväf vande, gissningsvis
600,000 land, 2 — 3 mill. (?) inv. Hfdstad Fort Roseberry .

Den tyska intressesfären omfattar sedan 1884 Tyska Sydvest-
afrika, gränsregi. i norr 1886, i öster 1890. Area 835,000, befolkn.
bortåt 250,000 (1,200 hvite). Jernvägar 25 km., från Svakops mynning
emot hfdorten Windhoek . Handelsomsättning (1894) 1 mill.

Digitized by ^ooQle

Digitized by

Digitized by ^ooQle

IS

S. Paolo f+Qc Lo

ANCOL

TYSKA

H valfisk)
bu$t \

SYDVEST-

AFRIKA

OLO

KopoUdoit i

Digitized by '

Digitized by

GÖTEBORGS HÖGSKOLAS ÅRSSKRIFT 1898

Göteborgs Högskola

ARS REDOGÖRELSE

1897—1898

AF

JOHANNES PAULSON

HÖGSKOLANS REKTOR

GÖTEBORG

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI

1898

Digitized by LjOOQle

Digitized by

Google

INNEHÅLL

Sid.

H. M. Konung Oscar II:s tjugofem-års regeringsjubileum och Högskolans

festskrift 5

Kanslersskifte 6

Gustaf Fredrik Snoilsky f 7

Donationer: Oscar Ekmans 8

James Carnegies 9

^Ungdomsväns» stipendie- och premie-gåfva 10

Styrelsen 10

Lärame: tjänstledigheter, förordnanden etc 12

undervisning 14

vetenskapliga arbeten 22

resor, utmärkelser, förtroendeuppdrag 26

Årsskriften 27

Låijungar 27

Examina 28

Framställning om förnyad examensrätt 29

9 » rätt att anställa disputationer 29

Juridisk-filosofisk examen 29

Teologisk-filosofisk examen 30

Studieplaner 30

Stipendier 3°

Studentföreningen 31

Stadsbiblioteket 31

Högskolans fonder 33

Digitized by ^ooQle

Digitized by

| Q)å Göteborgs Högskola ser tillbaka på det arbetsår, som

senast gått, gläder hon sig åt att det varit henne förunnadt,
att i underdånighet deltaga i den hyllning, hvilken det svenska
folket under de minnesvärda septemberdagarne hösten 1897
bragte H. MAJESTÄT KONUNG OSCAR II med anled-
ning af tjugofem-årsdagen efter hans bestigande af Sveriges tron.
Det är allom kändt, med hvilket intresse KONUNG OSCAR II
följer de intellektuella sträfvandena i vårt land; redan detta för-
hållande skulle vara nog för att en institution, hvars uppgift är
af vetenskaplig art, skulle glädja sig åt ett tillfälle att bringa
den kunglige medarbetaren på forskningens fält sin hyllning.
Men Göteborgs Högskola kände därutöfver ett särskildt behof
att lägga i dagen den känsla af undersåtlig tacksamhet, hon
hyser för synbara och kraftiga bevis på sin Konungs bevågen-
het Högskolan vet, hvilka förpliktelser åläggas henne genom
det förtroende, med hvilket hon blifvit mött från tronen. Det
är också hennes fasta föresats att genom redbart arbete visa
sig detta förtroende värdig, och att göra sig förtjänt af att
varda nämnd bland de kulturhistoriska data, vid hvilka den kom-
mande häfdatecknaren dröjer, då han en dag skildrar OSCAR
II:s tid.

Sedan Lärarerådet (prot d. 1 dec. 1896) beslutit att genom
en festskrift, till hvilken, så vidt möjligt, samtliga lärare skulle
lämna bidrag, bringa H. M. KONUNGEN sin hyllning vid
nämnda jubileum och detta beslut vunnit Styrelsens gillande,
samt medel för dess genomförande enskildt ställts till förfogande,
tillsattes för ärendets vidare främjande en kommitté, bestående
af den redan för Högskolans årsskrift fungerande redaktions-
kommittéen, förstärkt med Högskolans rektor. Det lyckades
denna kommitté att för medverkan i nämnda festskrift vinna

Digitized by ^ooQle

6

JOHANNES PAULSON

icke blott samtlige Högskolans lärare, utan att äfven för den-
samma erhålla ett bidrag från Ordföranden i Högskolans exa-
menskommission, Professor Gustaf Ljunggren — ett nytt bevis
på, med hvilken sympati den fräjdade lärde följer Göteborgs
Högskola. Festskriften till H. M. Konungen kom alltså att,
jämte en tillägnan af densamma åt den höge jubilaren, inne-
hålla följande uppsatser och afhandlingar:

1. Tegnérs »Axel». Literaturhistorisk skizz. Af Gustaf Ljunggren.

2. Tvenne studier till Platos Politeia. Af Vitalis Norström.

3. Das Noahspiel von Newcastle upon Tyne. Herausgegeben von Ferd.

Holthausen.

4. Striden om » Ordens vunnen», ett förspel till den Kellgrenska kultur-

kampen. Litteraturhistorisk studie. Af Karl Warburg.

5. Om den Svenska grundlagens anda. Rättspsykologisk undersökning.

Af Rudolf Kjellen.

6. Vergleichende Grammatik der semitischen Sprachen. Von O. E. Lind-

berg. I. Lautlehre. A. Konsonantismus.

7. Valda sånger af Walther von der Vogelweide. Från medelhögtyskan

tolkade af A. U. Bddth .

8 Om Boströms äldsta skrifter. En undersökning angående hans filoso-
fiska åsikts genesis. Af Efrairn Liljeqvist.

9. Om språkskönhet. Af fohan Vising.

10. De usu modorum Theocriteo. Scripsit Lars Wahlin.

11. Lukrezstudien. Von J ohannes Paulson. I. Die äussere Form des Lu-

kretianischen Hexameters.

12. Om grundtalens lexikaliska behandling. Af Gustaf Cederschiöld.

13. P. Ovidii Nasonis Ainorum elegias sex relegit et svecice couvertit Elias

fanzon.

14. Några ord om frihetstidens allmänna betydelse och plats i det svenska

folkets historia. Af Ludvig Stavenow.

Därjämte innefattade festskriften jämväl rektors årsredo-
görelse för läsåret 1896 — 1897.

Att till den höge Jubilaren öfverlämna denna festskrift ut-
såg Lärarerådet d. 26 maj undertecknad, Högskolans rektor,
samt Professor Warburg och Bibliotekarien Wå/ilin. Hans
Majestät behagade skänka nådigt företräde åt denna deputation
månd. d. 20 september, tillsammans med öfriga deputationer
för universitet och högskolor.

Under det gångna läsåret har de svenska Universitetens
Kansler, f. d. Statsrådet, En af de Aderton i Sv. Akademien,

Digitized by ^ooQle

ÅRSR ED OGÖRELSE

7

R. o. K. af K. M. O., L. K. V. A. m. m. J. D. Herr Pehr
Jakob von Ehrenheim af gått från den ansvarsfulla befattning, han
såsom Universitetskansler i ett decennium innehaft. Göteborgs
Högskola har gifvit uttryck åt sin erkänsla för det humana, väl-
villiga intresse, den af gående Universitetskansleren ägnat henne,
genom följande af hennes Styrelsemedlemmar undertecknade
adress:

F. d. Universitetskansleren , En af de Aderton i Sv. Akademien , R. o . K.
af K. M. O. m. m. y f. d. Statsrådet , J. D. Herr P. von Ehrenheim .

Sedan Ni, Herr Statsråd, mindre med den rätt, som åldern skänker
Eder, än med den, hvilken alla tillerkänna en medborgare, som med säll-
synt framgång vigt sin personlighets rika krafter åt samhällslifvets viktigaste
intressen, lämnat den högtbetrodda plats, Ni såsom de svenska universitetens
Kansler i tio år innehaft, anhåller Göteborgs Högskola vördsamligen att få
till Eder framföra ett varmt känd t tack.

Denna Högskola har stiftats under Edert kansleriat. Sedan det en-
skilda initiativet lagt den ekonomiska grunden för hennes tillkomst, blef
det hennes närmaste målsmäns sträfvan att trygga henne ett framgångsrikt
arbete genom att ställa henne i förbindelse med de institutioner, åt hvilka
den högsta vården om vårt lands intellektuella intressen är anförtrodd. Gö-
teborgs Högskola känner fullväl, att hon för den framgång, med hvil-
ken hennes sträfvanden i antydda riktning krönts, i väsentligaste mån
har att tacka den välvilliga uppfattning af hennes uppgift och arbete, hvil
ken Ni, Herr Statsråd, ständigt hyst. Och då hon nu icke längre äger för-
månen att få underställa sina viktigaste frågor Edert bedömande, bevarar
hon som ett kärt minne hågkomsten af de tvenne besök, med hvilka Ni
hedrat henne och hvilka så kraftigt talat om Edert intresse för den unga
institutionen. Göteborgs Högskola skall icke glömma de förbindelser, i hvilka
hon står till sin förste Kansler.

I det Göteborgs Högskola erkänner dessa förbindelser, vill hon äfven
gifva uttryck åt sin förhoppning att fortfarande genom redbart arbete kunna
visa sig värdig det intresse, Ni så varmt hyst och hyser för henne. Och
till detta uttalande knyter hon de välönskningar för Eder personligen, dem
hennes känsla af tacksamhet mot Eder, Herr Statsråd, ingifver henne.

Göteborg d. 2 april 1898.

Kungl. Maj:t har den 18 mars i nåder förordnat Erkebi-
skopen m. m. Herr A. N. Sundberg att, intill dess ny kansler
varder utnämnd, bestrida de till Kanslersämbetet hörande ålig-
ganden, som röra Göteborgs Högskola.

Den 25 september 1897 bortrycktes af döden den förste
ordföranden i Göteborgs Högskolas styrelse, Eandshöfdingen

Digitized by ^ooQle

8

JOHANNES PAULSON

öfver Göteborgs och Bohus Län, ra. m., Grefve Gustaf Fredrik
Snoilsky. Det lif, som här släcktes, hade bakom sig en omfattan-
de verksamhet på skilda, men alltid betydande platser inom
samhället, och de mångartade uppdrag, hvilka under årens lopp
tillföllo honom, fullgjorde han alltid med den redbara duglig-
het, som fäste alla vid hans person. Ordförande i Göteborgs
Högskolas Styrelse var han sedan 1888.

Styrelsen har till sitt protokoll af den 9 nov. 1 ) antecknat
att den »i tacksamt minne bevarar såväl Grefve Snoilsky s ur-
bana personlighet som det nit och den plikttrohet, hvarmed
han, alltsedan Högskolan började sin verksamhet, såsom
Styrelsens Ordförande oförtrutet verkat för högskolans bästa.*

Äfven under det läsår, som senast gått, hafva nya och
mycket betydande medel blifvit ställda till Högskolans förfo-
gande från håll, hvilka redan förut på ett storartadt sätt varit
verksamma för främjande af Högskolans tillkomst och fortgående
utveckling. Vid Styrelsens sammanträde d. 25 maj meddelade
dess ordförande följande skrif velse:

Landshöf dingen. Högvälborne Herr Friherre G. Lagerbring , Göteborg.

Med anledning af de* för mig tillfredsställande upplysningar, hvilka
meddelades i Eder ärade skrifvelse af den 29. sistlidne Januari och vidare
bestyrktes genom det utdrag ur Högskolans protokoll den 2:dre därpå föl-
jande Februari, § 9, hvilket Herr Professor J. Paulson hade vänligheten att
hitsända, ber jag få genom Eder meddela Högskolans Styrelse, att jag näst-
instundande 15.de Maj ernår till Högskolan öfverlemna dels de i min skrif-
velse den I5:de Maj 1897 utfäste etthundratusen kronor, dels ock för Oscar
Ekmans-fondens ytterligare ökning ett lika stort belopp, hvilket jag väl er-
nat först genom testamente donera åt Högskolan, men dock hellre redan
nu lemnar. då jag gerna skulle se om Högskolan till framtida hugkomst af
H. MAJ:T KONUNG OSCAR d. II:s senaste besök i Göteborg och hans ej
blott då utan äfven dessförinnan Högskolan visade förtroende och välvilja,
blefve i tillfälle att upprätta en med hans namn förbunden lärostol i något
af Högskolans vetenskapliga uppgifter påfordradt läroämne.

I den öfvertvgelse att högskolans betydelse både såsom vetenskaplig
institution och undervisningsanstalt bäst främjas genom hennes allt rikare
utveckling inom den humanistiskt-filosofiska ämnesgruppen, skulle jag känna
såsom en synnerlig förmån att få i någon mån härtill medverka; och ber
jag att mina varma välönskningar för Göteborgs Högskola må af Eder vän-

1 Då datum anges utan tillägg af årtal, afses alltid läsåret 1897 — 1898.

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

9

ligen frambäras till dem, af hvilkas gemensamma stråfvanden hennes fort-
satta framgång i så öfvervägande mån beror.

Med utmärkt högaktning

Stockholm den 16 April 1898.

Oscar Ekman.

LandshöJ dingen , Högvålborde Herr Friherre G. Lagerbring , Göteborg .

Då jag med stor tillfredsställelse funnit att Göteborgs Högskola, med
troget iakttagande af de grundbestämmelser, hvilka min vördade fader i sin
skrifveLse den 19 Maj 1S87 faststälde såsom vilkor för sin .då erbjudna dona-
tion, redan hunnit en utveckling, som måste berättiga till de vackraste för-
hoppningar för framtiden, tillåter jag mig att, såsom bevis på det intresse
jag hyser för Högskolan och hennes sträfvanden, till henne hänned öfver-
Iemna ett belopp af femtiotusen kronor, hvilket belopp bör under namn af
James Carnegies donation såsom särskild fond förvaltas i enlighet med bestäm-
melserna i de för Högskolan gällande statuter.

Stockholm den 16 april 1898.

James Carnegie.
genom Oscar Ekman.

Högskolan har med rörd glädje mottagit dessa förnyade
bevis på förtroende.

Konsul Oscar Ekman har nu med varm hand, utom den
andel han har i den för Högskolans vetenskapliga arbete så
viktiga Gustaf-Adolfs-fonden, till henne skänkt en summa af
400,000 kronor. Det ligger klart för alla, hvad detta storartade
maecenatskap betyder för Högskolans planmässiga utveckling
och för det humanistiska studiet i Sverige öfverhufvud. Och
den gåfva, Konsul Ekman senast öfverlämnat, har yttermera
gladt Högskolan genom den af gifvaren uttalade önskan, att den
professur, hvilken med dessa medel komme att inrättas, skulle,
till minne af H. M. KONUNG OSCARS senaste besök i Göteborg,
bära KONUNG OSCARS namn — och till en framställning därom
har HANS MAJESTÄT lämnat nådigt bifall — . Här må den ön-
skan uttalas, att Konsul Ekman, jämteden bästa belöningen, som
i medvetandet att hafva velat främja höga syftemål,
äfven måtte få njuta den glädjen att se Högskolans utveckling
och verksamhet i någon mån svara mot de förhoppningar om
henne, hvilka bestämt honom till att lämna henne ett så kraf-
tigt stöd.

Namnet Carnegie möter icke nu för första gången på

Digitized by ^ooQle

IO

JOHANNES PAULSON

listan ofver Högskolans donatorer. Herr James Carnegie har
följt sin faders vackra föredöme, då han redan under en följd
af år till Högskolan skänkt betydande stipendiemedel, och nu
senast genom ofvannämda gåfva underlättat för Högskolan en
vidgning af hennes verksamhet till ett för henne nytt veten-
skapligt område. För detta i liandlihg kraftigt visade intresse
är det för Högskolan en kär plikt att framföra sin varmaste
tacksamhet.

Högskolan har äfven under det gångna året fått röna ett
vackert bevis på intresse för hennes lärjungar, i det att från
en anonym gifvare, som tecknar sig »Ungdomsvän», till Hög-
skolans rektor den i mars öfverlämnades ett belopp af ett tusen
(1000) kronor. I enlighet med medföljande bestämmelser hafva
af dessa medel 600 kronor i tre lika stora stipendier af Stu-
dentföreningen utdelats åt trenne dess medlemmar, under det
att återstående 400 kronor ställts till Lärarerådets förfogande
för att af detsamma utdelas som premium för vid Högskolan
aflagd utmärkt examen.

Det må här tillåtas Studentföreningens inspektor att å
ungdomens vägnar till »Ungdomsvän» framföra ett varmt
och vördsamt tack.

I ledigheten efter framlidne Grefve G . F. Snoilsky har till
ordförande i Högskolans Styrelse intill utgången af år 1900 af
Kungl. Maj.t d. 19 nov. förordnats Landshöfdingen ofver Göte-
borgs och Bohus län, m. m., Friherre Gustaf Lagerbring.

I tur att ur Högskolans Styrelse utgå med år 1897 voro
f. d. Rektorn A. O. Heurlin och M. D. Robert Fries . Båda
hafva blifvit återvalda för en ny treårsperiod af samma korpo-
rationer, på hvilkas uppdrag de förut tillhört Styrelsen, Rektor
Heurlin af Göteborgs högre latin- och realläroverks förenade
kollegier, Dr Fries af Stadsfullmäktige.

Styrelsen har (prot. d. 10 dec.) för nu löpande kalenderår
till v. Ordförande återvalt Grosshandlaren Olof Wijk och till
Kassaförvaltare Grosshandlaren Ivar Wcern , hvilket senare val,
jämlikt statuterna, underställts Stadsfullmäktiges pröfning och
godkännande.

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

II

Styrelsen utgöres alltså af följande medlemmar:

Friherre Gustaf Robert Otto Lagerbring, Landshöfding, R. S.
O., R. N. O., R. W. O., Ordförande. Förordnad af Kungl.
Maj:t intill år 1901.

Olof Wijk, Grosshandlare, K. m. st. k. W. O., R. N. O., L. V.
V. S., vice Ordförande. Vald af Stadsfullmäktige intill
år 1900.

Philip Leman, F. D., R. N. O., L. V. V. S., Ledamot af riks-
dagens första kammare. Vald af Stadsfullmäktige intill
år 1900.

Erik August Wijkander , Professor, F. D., R. N. O., R. S:t O. O.,
L. V. V. S. Vald af Stadsfullmäktige intill år 1899.

Robert Fries , M. D., R. N. O., L. V. V. S. Vald af Stadsfull-
mäktige intill år 1901.

Gustaf Svanberg , Borgmästare, F. D., K. W. O. 2:a kl., R. N.
O., L. V. V. S., Ledamot af riksdagens andra kammare.
Vald af Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället in-
till år 1900.

Ivar Wcern, Grosshandlare, R. N. O., Kassaförvaltare. Vald
af Musei Styrelse intill år 1899.

Anders Olof Heurlin, f. d. Rektor, F. D., R. N. O., L. V. V. S.
Vald af Högre Latin- och Realläroverkens förenade kolle-
gier intill år 1901.

Johannes Paulson, Högskolans Rektor.

Styrelsens Sekreterare :

Erik Bökman y Läroverksadjunkt, F. D.

Inom Lärarerådet äro uppdragen fördelade på sätt, som i
föregående årsredogörelse säges.

Digitized by

Google

12

JOHANNES PAULSON

Styrelsen har under läsåret haft 8 sammanträden, Lära-
rerådet 13.

Professor Warburg har under vårterminen åtnjutit tjänst-
ledighet för utrikes resa, företrädesvis för konststudier, till Ita-
lien, Spanien och Norra Afrika.

Docenten Liljequist har för vetenskapliga studier å annan
ort, företrädesvis Upsala, likaledes under vårterminen åtnjutit
tjänstledighet, från dess början till d. 12 mars, samt från den
5 maj till maj månads slut.

Undertecknad Paulson har, på grund af uppdrag att som
sakkunnig afgifva utlåtande öfver sökandena till e. o. profes-
suren i klassiska språk vid Universitetet i Upsala, under slutet
af höstterminen och början af vårterminen föreläst endast tre
timmar i veckan.

Sedan Styrelsen d. 15 febr., med indragande af den hit-
tillsvarande docenturen i semitiska språk, beslutit upprättandet
af en ordinarie professur i samma läroämne, erhöll Docenten
O. E. Lindberg förordnande att uppehålla sagda professur, till
dess den vardt med ordinarie innehafvare besatt (Kanslersbref
d. 8 mars). Docenten Lindberg har sedermera erhållit kallelse
till nämnda professur, hvilken kallelse Kungl. Maj:t d. 29 sistl.
april i nåder fastställt. Professor Lindberg kommer att i bör-
jan af nästa hösttermin med en offentlig föreläsning tillträda
sin lärostol, och hänvisas beträffande de data, som röra den nya
professurens inrättande, som ock beträffande öfriga uppgifter,
som pläga meddelas rörande nytillträdande akademiska lärare,
till den inbjudningsskrift, som för sagda tillfälle kommer att
af rektor utfärdas.

Att under Professor Warburg s tjänstledighet uppehålla
undervisning och examination i estetik med litteratur- och konst-
historia har Docenten vid Lunds Universitet, Fil. D:r Johan Martin
Mortenscn varit förordnad (Kanslersbref d. 27 dec.) Docen-
ten Mortense?i har genom sin villighet att åtaga sig detta förord-
nande, men framförallt genom det insiktsfulla nit, med hvilket
han skött det, förvärfvat sig rätt till tacksam erkänsla från Hög-
skolans sida, åt hvilken det är ett nöje att få gifva uttryck.

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

13

Pastorn vid härvarande engelska församling, Rev. W \ H.
WestaU, har under vårterminen (Kanslersbref d. 23 dec.) haft
förordnande som e. o. lärare i engelska, ett förordnande, som
är förnyadt för instundande hösttermin (Styr. prot. d. 27 maj).

Rev. Westall har om sitt lif meddelat:

I William Hawksley Westall , son of Rev*.d William Westall M. A. late
Rector of S. Leonard’s, Colchester, and Chaplain to The Earl of Fife, and
Selma Emma Hawksley , his wife, was born at Greenstead Green Vicarage, in
the County of Essex, England, on the I5:th Dec:r 1859.

I went to school at Eastborne College in 1870.

I was classical master at Oxford Park Grammar School from January
1883 to August 1884.

In October 1884 i matriculated at S. Edmund Hall, in the University
of Oxford.

I passed through the courses of Arts and Theology.

In Lent 1887 I passed my examination for Deacon’s orders head of
the list and was »Gospeller».

In 1888 I passed both examinations for Priests Orders head of the list
and was »Senior Pri est».

I was ordained both Deacou and Priest in the Diocese of S. Albans.

From 1887 — 1888 I was curate of Myland.

From 1888 — 1890 I was curate of S. Lukes, Cambridge.

From 1890 — 1892 I was curate-in-charge of Castle Corps.

From 1892—1894 I was curate of Netherseale.

From 1894 — 1896 I was British Chaplain at Buenos Aires, South
America.

From 1896—1897 I was curate-in-charge of S. Mary’s Mission, Merton,
Surrey.

In July last I was licenced by the Bishop of London as British
Chaplain at Gothenburg.

På framställning af Lärarerådet har Styrelsen d. 27 maj
till e. o. lärare i franska under nästkommande hösttermin för-
ordnat Licentiaten Eiienne Avenard ’ Licentiaten Avenard har

om sitt lif meddelat :

Je suis né le 7 Septembre 1873 å Saint Brieuc (Bretagne— Départe-
ment des C6tes du Nord). Mon pére était professeur de mathématiques au
lycée de cette ville.

Digitized by

Google

14

JOHANNES PAULSON

J'ai fait mes premiéres études å Pontivy (Morbihan). Je les ai conti-
nuées å Nantes (Loire inférieure), ou j’ai passé mon baccalauréat és lettres 1891.

A Paris, j’ai fait deux années d’ études au Lycée Louis le Grand comme
boursier de 1’État. Depuis je suis nommé boursier de licence pour deux ans
å la Sorbonne.

J’ai passé ma licence és lettres en Juillet 1897, et je continue pré-
sentement mes études pour le concours d’agrégation.

Styrelsen har, efter Lärarerådets hörande, d. 18 maj beslu-
tit att, med stöd af senast erhållna donationer, inrätta en pro-
fessur i i jämförande språkforskning med sanskrit \ Jämlikt en
i det ena donationsbrefvet uttalad önskan kommer denna pro-
fessur att kallas Oscar Ils professur i jämförande språkforskning
med sanskrit . Åtgärder för besättande af denna professur komma
att omedelbart vidtagas.

Föreläsningar och öfningar vid Högskolan togo sin bör-
jan höstterminen d. 8 september och vårterminen d. 24 janu-
ari, samt hafva, med bortseende från ofvan angifna tjänstledig-
heter, regelbundet fortgått.

Nedanstående redogörelser för under läsåret 1897—1898
meddelad undervisning hafva af de särskilda lärarne inlämnats:

KARL JOHAN WARBURQ.

Fil. D:r, Professor i ästetik. samt litteratur- och konsthistoria.

Litteraturhistoria: Svensk litteraturhistoria i vart århundrade två timmar

veckan h. t. (Stagnelius, Nicander, Beskow, Runeberg).

Examinatorium i svensk litteraturhistoria 1 timme i veckan b. t.

Konsthistoria: Antikens konsthistoria: Greklands skulptur från Praxiteles

och Skopas, grekiskt måleri, Roms bildande konst 2 timmar i vec-
kan h. t. Härmed har förenats förklaringar af Göteborgs Musei Skulp-
turafgjutningssamling.

öfningar hafva hållits i regeln hvar fjortonde dag och ha bestått af föredrag
med åtföljande diskussion. Följande ämnen hafva härvid behandlats:

Digitized by

Google

ÅRSREDOGÖRELSE

15

Frese (föredrag af A. Ellis), L. F. Rääfs förhållande till Afzelius' folk-
visesamling (föredrag af J. Mjöberg); de romerske satirikerne (föredrag
af Artur Korlén), Sveriges politiska visor (föredrag af V. Ahlström).

JOHAN VISINQ.

Fil. D:r, Professor i nyeuropeisk, lingvistik, (med undervisningsskyldighet i romanska språk).

Franska: Tolkning af valda stycken af Montaigne , i de af Petit de Julleville

utgifna Extraits (ensk. förel. 2 timmar i veckan h. t. och v. t.). Tex-
ten har öfversatts till svenska och jämförts så till ortografi som orda-
lydelse med modern franska. Stilen har analyserats och Petit de Jul-
levilles inledning kommenterats.

Muntlig öfversättning från svenska till franska (praktiska öfningar I
tim. i veckan h. t. och v. t.) med samma underlag och efter samma
plan som under föregående läsår.

Den äldsta franska litteraturen (offentl. förel. I tim. i veckan under
oktober och november 1897), redogörelse för den franska litteraturens
historiska förutsättningar och äldsta minnesmärken, i synnerhet för
Rolandssången.

Italienska: Tolkning af italienska texter , enligt Nyrop, Laerebog i det itali-

enske sprog (ensk. förel. 1 tim. i veckan h. t.), jämte grammatisk ana-
lys för nybegynnare.

Tolkning af Petrarcas Rime (ensk. förel. 2 timmar i veckan v. t.), hvar-
vid öfversatts och kommenterats ett hundratal sonetter och canzoner
in Vita di Madonna Laura.

JOHANNES PAULSON.

Fil. D:r, Professor i klassiska språk.

Latin: Lucretii andra bok vv. I — 477 enskilda föreläsningar två timmar (un-
der senare hälften af november tre timmar) i veckan under höstter-
minen.

Horatii Satirer första boken och andra boken I och II, enskilda fö-
reläsningar tre timmar i veckan under vårterminen.

Båda föreläsningsserierna hafva närmast afsett blifvande filosofie kan-
didater. Vid föreläsningarna öfver Lucretius har föreläsaren utförli-

Digitized by

Google

i6

JOHANNES PAULSON

gare dröjt vid ställen, som i ena eller andra afseendet beredt kritiken
mera svårlösta uppgifter. Föreläsningarna öfver Hora ti us, h vilka äf-
ven afsett att gagna studerande, som ämna aflägga förberedande exa-
mina, bafva gifvit en mera kursorisk tolkning af texten.

Orekiska: Grekiska antikviteter , enskilda föreläsningar tre timmar i veckan

större delen af höstterminen. Föreläsningarna afsågo att gifva en
något fylligare framställning särskildt* af stats-antikviteterna in den,
hvilken de vanliga kompendierna bjuda.

Aristophanes och hans komedier , 7 offentliga föreläsningar under vår-
terminen från den 22 mars till den 3 maj: I) Aristophanes föregån-
gare och samtida inom komedidiktningen. II) Den Aristophaneiska
komediens allmänna förutsättningar. III) Acharnerna och Riddarna.
IV) Freden. V) Fåglarna. VI) Molnen. VII) Getingarna.

VITALIS NORSTRÖM.

Fil. D:r, Professor i filosofi.

Filosofiens historia: Högre kurs för filosofisk kandidatexamen, hvilken

nått fram till Spinozismen inclusive (ensk. förel. 4 tim. i veck. under
h. t., 3 tim. i veck. under v. t.).

Systematisk filosofi: 8 offentl. förel. under v. t. öfver ämnet: Hvad inne-
bär en modem ståndpunkt i filosofien?

Flchte’ transscendentalfllosofi: Seminarieöfningar, h varunder behand-
lats de båda »Einleitungen» af 1797 och »Grundlage der gesammten
Wisseuschaftslehre» af 1794 till »Grundlage der Wissenschaft des Prak-
tischen» exclusive (2 tim. i veck. under hela läsåret).

GUSTAF CEDERSCHIÖLD.

Fil. D:r, Professor 1 nordiska spr&k.

Fornnorsk och fornlsländsk grammatik: Hufvuddragen af ljud- och

form-läran, med anslutning till Holthausens Elementarbuch (ensk. förel.

3 tim. i veck. under h. t.).

Fornlsländsk litteratur: I förbindelse med den grammatiska undervisnin-

gen valda stycken i Holthausens Altisländisches Lesebuch. — Se dess-
utom under rubriken Setmnarieöfningarna.

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

17

Svensk grammatik: 1:0. Öfversikt af den fomsvenska ljud- och formläran

(ensk. förel. 3 t. i veckan under största delen af v. t.). — 2:0 Dialek-
tologiska öfningar med afs. på Bohusläns folkspråk (ensk. några tim-
mar under slutet af v. t.). — 3:0. Se under rubriken Setninarieöfnin-
gama.

Fornsvensk litteratur: 1:0. I förbindelse med den grammatiska under-

visningen Noreens Altschwedisches Lesebuch sidd. 1—37, Smålands-
lagens kyrkobalk, Bjärköarätten. — 2:0 Äldre Västgötalagen, från och
med Giptar balker till lagens slut (ensk. förel. 2 tim. i veck. under
hela h. t. och största delen af v. t.).

Seminarieöfningarna (2 tim. hvarannan vecka) hafva bestått uti:

J:o kritisk och exegetisk behandling af sänger i den Äldre Eddan, från och
med Sigurdarkvida hiu skamma t. o. m. Gudruuarkvida III, hvarvid
för hvaije gång en af lärjungarna föredragit och de öfriga jämte pro-
fessorn framställt anmärkningar och tillägg.

2:0 ventilation af följande afhandlingar: »Vokalpalatalisering i starktoniga
stafvelser i Skeemålet» af kand. K. Lindberg; »Interpunktion en i
Äldre Västgötalagen» af kand. P. Eidem — Andersson.

FERD. HOLTHAUSEN.

Fil. D:r, Professor i nyeuropeisk linguistik (med undervisningsskyldighet i germanska språk).

Tyska: Praktiska öfningar ; läsning af tysk handstil efter Kolbs Lesebuch

in Handschriften ; explikation af några uhlandska ballader ; uppsatsskrif-
ning (ensk. förel. 2 t. i veck. h. t.).

Tolkning af tysk dialektlitteratur : Frans Essink af H. Landois, kapp.
1—4; valda stycken af Hebels Alemannische Gedichte, med biografi-
ska och grammatiska inledningar (ensk. förel. 1 tim. i veck. v. t.).

Engelska: Nyengelsk grammatik efter I. Schmidfs Grammatik der engl.

Sprache (ensk. förel. 3 tim. i veck. h. t. och 2 tim. i veck. v. t.).

Praktiska öfningar: läsning af Bret Harte's Tales of the Argonauts:
The Outcasts of Poker Flat (en9k. förel. I tim. i veck. h. t.).

Fonetik: Allmän fonetik med särskild hänsyn till de tyska, engelska och
svenska ljudförhållandena samt uttalsöfningar i tyska och engelska
efter transskriberade texter (ensk. förel. 2 tim. i veck. v. t.).

2

Digitized by

Google

i8

JOHANNES PAULSON

Prosemlnärieöfningarna (2 tim. hvarannan vecka v. t.) bafva bestått uti:

1:0 läsning och interpretation af G. Freytags lustspel: Die Journalisten,
akt I och II;

2:0 föredrag af deltagarnas uppsatser öfver skaldens andra dramer.

Samtliga föreläsningar och öfningar hafva afsett fil. kandidatexamen.

LUDVIG STAVENOW.

Fil. D:r. Professor i historia och statskunskap (med undervisningsskvldighet i historia».

Svensk Historia: Sveriges historia frän statshvälf ningen 1772 (ensk. förel. 4

tim. i veckan v. t.).

Behandling af valda uppgifter rörande Sveriges historia seminarieöf-
ningar 2 tim. hvarannan vecka h. t. och v. t.).

Allmän Historia: Det europeiska statssystemets historia under reformationstide-

hv a rf ve t (ensk. förel. 4 tim. i veckan h. t.).

Föreläsningarna öfver Sveriges historia från statshvälfningen 1772
voro beräknade för såväl kandidat- som licentiatexamen och utgjorde en
sammanfattning af forskningens resultat rörande Sveriges politiska historia
från ofvannämda tidpunkt intill förmyndarregeringens slut och Gustaf IV
Adolfs myndighetsförklaring J796. Föreläsningarna öfver det europeiska
statssystemets historia under reformationstidehvarfvet afsågo betyg i filoso-
fisk kandidatexamen och framförde skildringen af Europas öden från refor-
mationens utbrott till omkring år 1600. — Seminarieöfningarna h. t. afsågo
uteslutande licentiatstudier ocli bestodo i undersökningar hufvudsakligen
med stöd af de tryckta riddarhusprotokollen rörande adelns representativa
utveckling under frihetstiden. Dessa öfningar fortsattes under vårterminen
omvexlande med proseminariska öfningar för kandidatexamen. Såväl under
höst- som vårterminen höll kandidat K. G. Grimberg en serie föredrag öfver
adelns utveckling såsom riksdagsstånd under frihetstiden, såsom beträffande
försöken att införa en provinsialreprcsentation för adeln , fixerandet af capitas ,
ättemäns och fullmäktiges rättsställning , missbruket med blankof ullmakter och full-
mäktige, m. fl. hithörande frågor. Öfningarna för kandidatexamen bestodo i
ventilering af följande uppsatser, författade med ledning af tryckta urkun-
der, afskrifter och originalakter från riksarkivet eller historiska arbeten: Adels-
privilegierna 156g (kand. J. Fr. Wingård), Sekreta Utskottets första instruktion

Digitized by VjOOQle

ÅRSREDOGÖRELSE

19

1723 (stud. E. Heckscher), Freden i Nöteborg 1323 (stud. K. A. B. Holmertz).
Dessutom lästes och kommenterades några viktigare aktstycken.

O. E. LINDBERG.

Fil. D:r, Professor i semitiska språk.

Hebreiska: Grammatik jämte explikation och grammatisering af vissa styc-

ken ur Genesis (ensk. förel. 5 tim. i veck. h. t.).

Tolkning af Genesis och de ro första psalmerna i förening med syntak-
tiska och arkeologiska anmärkningar (ensk. förel. 5 och under senare
hälften af terminen 6 tim. i veckan v. t.).

Arabiska: Tolkning af stycken ur » Co urs de litterature arabe > af Bel Kassem

Ben Sedira (ensk. förel. 1 tim. i veck. h. t.).

Syriska: Tolkning af Matt. evang. y de 4 första kapitlen (1 förel. i veck. v. t.).

Drag ur de spanska morernas lif (8 offentl. förel. h. t.).

Vid föreläsningarna öfver Genesis har endast förra hälften fullständigt
genomgåtts, senare hälften blott genom behandling af svårare ställen. För
öfrigt hafva dessa föreläsningar särskildt haft till ögonmärke attt så mycket
som möjligt införa lärjungame i själfva språket, hvarför genomgången af de
första kapitlen varit förbunden med (oinvexlande med öfversättuingen före-
tagen) repitition af förra terminens grammatikkurs samt med ofta återkom-
mande tillämpning af den sistnämnda på texten och med redogörelse för de
syntaktiska företeelser, som i denna förekommit. I arkeologiskt hänseende
hafva de anmärkningar gjorts, hvartill texten gifvit anledning. — De arabi-
ska föreläsningarna hafva hufvudsakligen åsyftat att införa de i språket något
mera försigkomna lärjungarna i läsning af lättare opunkterad text. — Före-
läsningarna öfver Mattei evangelium på syriska hafva varit afsedda för nvbe-
gynnare (ehuru insikt i något annat semitiskt språk förutsatts), hvarför de
under förra hälften af terminen omvexlat med en kortfattad genomgång af
den syriska grammatiken. — De offentliga föreläsningarna hafva utgjort
populära skildringar af de spanska morernas politiska och kulturella lif från
den tid, då araberna först slogo sig ned i Spanien, till upplösningen af cha-
lifatet Cordova i mindre fursten dömen.

Digitized by tjOOQle

20

JOHANNES PAULSON

RUDOLF KJELLÉN.

Fil. D:r, Docent i statskunskap med geografi.

Statskunskap: Svensk stats - och samhållsrått (ensk. förel. 4 tim. i veck., h.

t. och v. t. före påsk).

Stat sföreningar ne (ensk. förel. 2 tim. i veck., h. t).

Examinatorium på Regeringsformen (3 tim. i veck., v. t. efter påsk).

Statistik: Befolknings - och näringsstatistik (seminarieöfn. 2 tim. h varannan

veck., h. t. och v. t. före påsk).

Geografi : Inledning till Sveriges geografi (ensk. förel. I tim. i veck., v. t).

Seminarieöfningame hafva under samverkan mellan de 5 deltagarne
behandlat Kulturnationernas nativitet och mortalitet , De svenska städernas folk-
tillväxt efter 1866 samt Verldshandeln under decenniet 1885 — 1895, hvaijemte
hvaije deltagare för sig utfört en mindre undersökning i svensk näringsstatistik.

I den geografiska kursen hafva framställts, efter en antropogeografisk
inledning om Sveriges gränsförhållanden, konturerna till vårt lands fysiska
bild under fem hufvudafdelningar : den skandinaviska kartans geologiska ut-
veckling efter istiden, det nuvarande svenska landets dynamik och morfologi,
hydrografien samt klimatologien.

LARS WÅHLIN.

Fil. D:r, Bibliotekarie. Docent i klassisk filologi.

Grekiska: Elementär kurs i homerisk grammatik (ensk. förel. med repetitions-

förhör, 3 timmar i veckan h. t.)

Lukianos (ensk. förel. öfver valda stycken: Prometheus, Charon och
Philopseudes, 3 timmar i veckau v. t.)

Stilskrifning (1 timma i veckan hela läsåret).

EFRAIM LIL JEQVIST.

Fil. D:r, Docent i filosofi.

Antropologi och psykologi: (ensk. förel. 3 tim. i veck. under h. t.)

Rättsfilosofi: (ensk. förel. 2 tim. i veck. under h. t. och 22 tim. samman

lagdt under v. t.).

Digitized by VjOOQle

ÅRSREDOGÖRELSE

21

Filosofiens historia: (ensk. förel. 44 tim. sammanlagdt under v. t.)

Samtliga dessa föreläsningsserier hafva utgjort propedevtiska kurser
for filosofie kandidatexamen och de förberedande examina. Föreläsningarna
i antropologi och psykologi forsatte föregående termins föreläsningar i samma
ämne.

ELIAS JANZON.

Fil. D:r, Docent i klassisk filologi .

Cicero de oratore lib. 1 (ensk. förel. 4 tim. i veckan h. t. och v. t. före
påsk).

Terentii Andria (ensk. förel. 4 tim. i veckan v. t. efter påsk).

Skriftliga exercltier 1 latin (1 timme i veckan hela läsåret).

Samtliga föreläsningar och öfningar hafva varit afsedda för filosofie
kandidatexamen. Första boken af De oratore genomgicks fullständigt ; någon
utförligare inledning lämnades icke, utan behandlades retoriska, stilistiska,
antikvariska och litterärhistoriska frågor allt eftersom texten därtill gaf an-
ledning. — Föreläsningarna öfver Terentii lustspel Flickan från Andros afsågo
att gifva handledning åt läijungar, som böljade sitt studium af de gamla
latinska komedierna. De inleddes därför med en systematisk framställning
af det viktigaste rörande teaterväsende och dramatiskt skriftställen hos ro-
mame. Särskild uppmärksamhet ägnades åt Terentii metrik och prosodi;
de repetitionsförhör, som förekommo, afsågo i synnerhet att vinna säkerhet
om att lärjungarna riktigt uppfattat dithörande punkter. Af texten tolkades
de två första akterna samt fyra scener af den tredje. — De skriftliga exer-
ritierna i latin hafva bedrifvits på samma sätt som under föregående läsår.

JOHAN MORTENSEN.

Fil. D:r, Docent i litteraturhistoria vid Lunds Universitet, förordnad att under
vårterminen uppehålla Professor Warburgs tjänstgöringsskyldighet.

Enskilda föreläsningar vårterminen (4 ggr i veckan): Medeltidslitteraturen i
Frankrike , England och Tyskland samt litteraturen före Dante uti Italien .

6 offentliga föreläsningar om medeltidsdramat i Frankrike .

Digitized by ^ooQle

22

JOHANNES PAULSON

Vid sc minar ieöfningar ne under vårterminen hafva följande afhandlingar
ventilerats: af stud. A. M. Lundell : om Gottsched , Bodmer t Breit inger och
Lessing; af stud. J . E. Spolen: om sällskapsvisan i den S7>enska litteraturen; af
stud. B. Lundkvist ; om Da fins och Kellgrens olika betydelse i var vitterhet; af
stud. F. Palme'r: om den franska hjeltediktens uppkomst.

REV. W. HAWKSLEY WESTALL.

E. o. lärare i engelska.

Undervisningen har under vårterminen fortgått i tvänne serier, hvar-
dera i t. hvaije vecka. På den ena serien föreläste läraren öfver »Develop-
ment of England in the i9:th Century». På den andra serien hafva lär-
jungarna under lärarens ledning läst »Tom Brown’s Schooldays», till hvil-
ken läsning anknutit sig andra, muntliga och skriftliga, öfningar.

Nedanstående skrifter och uppsatser hafva sedan förra
årsredogörelsens utsändande blifvit af Högskolans lärare utgifna
eller äro under tryckning:

A. U. Bååth:

Valda sänger af Walt her von der Voge hveide. Från medelhögtyskan
tolkade (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubileum
= Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 7).

Nordmannamystik. Bilder från Nordens forntid. Stockholm 1898
(under tryckning).

Dikter , uppsatser och recensioner i tidningar och tidskrifter.

Gustaf Ccdcrschiöld:

Om grundtalens lexikaliska behandling . (I Festskrift vid H. M. Konung
Oscar II:s regeringsjubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III
1S97. 12).

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

23

Om framsteg i språket . I Läsning för folket. Stockholm 1897.

Ueber die ausgabe der Bevers saga. I Beiträge zur geschichte der
deutschen sprache und litteratur, Bd. XXIII. Halle a. S. 1898.

Svensk läsebok , Tredje kursen , Tredje upplagan, och: Andra kursen ,
Fjärde upplagan. Göteborg 1898.

Har medverkat vid utarbetandet och tryckningen af Ordbok öfver
svenska språket , utg. af Svenska Akademien, Häftet 8, Lund 1897, samt
häftena 9 och 10 (under tryckning), äf vensom Altnordische Sagabiblio-
thek, h. 7. Halle a. S. 1898.

Tillsamman med V. Olander ;

Svensk uppsatsskrifning på skolans lägre och mellersta stadier . II. Öf-
ningsbok för lärjungen. Andra upplagan. Lund 1897.

F er din and Hol th ausen :

Das Noahspiel von Newcastle (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar
II:s regeringsjubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 3.)

Ein Zeugnis fur die englische aussprache im 17. jahrhdt i Herrigs Archiv
för das studium der neueren Sprachen Bd. XCIX. 1897.

Altenglische klemigkeiten ibid.

Afittelenglische pflanzenglossen ibid. Bd. C. 1898.

Altsächsisches Elementarbuch (under tryckning).

Dessutom en del recensioner i tyska facktidskrifter.

Elias Janzon;

P. Ovidii Nasonis Amorum elegias sex relegit et svecice convertit E. J. (i
Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubileum = Göte-
borgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 13.)

Ad libellum qui est Tiepi i 3 if>ooo animadversiones Reiskianae ^1 »Eranos»
III. 1898).

Rudolf Kjellén:

Om den svenska grundlagens anda (i Festskrift vid H. M. Konung
Oscar II:s regeringsjubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III.
i»97- 5)-

Digitized by ^ooQle

24

JOHANNES PAUESON

En tripp Ull polcirkeln , 6 resebref från Norrland (i Göteborgs Afton-
blad Aug. och Sept. 1897).

Några tankar om begreppet reaktion (Nordisk Revy 1897, h. 6).

Fosterlandet och unionen . Tal vid Fost. Förb:s i Göteborg årsmöte
den 19 nov. 1897.

Den tredje stora un io nsko m m ittéen, ett stycke unionshistoria (Statsvet
Tidskr. Maj 1898).

Tidningsartiklar , ett större antal, särskildt i politisk-geografiska
frågor.

Efraim Liljcqvist :

Om Boströms äldsta skrifter , en undersökning angående hans filoso-
fiska åsikts genesis (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s rege-
ringsjubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 8).

O. E. Lindberg ;

Vergleichende Grammatik der semitischen Sprachen. /. Lautlehre. A, .
Konsonantismus (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubi-
« leum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 6\

Mohammed och Qordnen (Populärt vetenskapliga föreläsningar vid
Göteborgs Högskola VI).

Uppsatser af humanistiskt och skönliterärt innehåll samt tidnings-
artiklar.

Johan Mortenscn\

Alphonse Daudet (I »Ord och Bild» 1898). Under tryckning.

Vitalis Nor ström:

Tvcnne studier till Platos Foliteia (i Festskrift vid H. M. Konung
Oscar II:s regeringsjubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III.
1897. 2).

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

25

Johannes Paulson:

Lukrezstudien. I. Die äussere Form des Lukretianischen Hexame-
ters (t Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubileum =
Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 11).

Smärre uppsatser i Eranos: In Lucretium III, 14 — 27 (Eranos II,

sidd. 130— 132); recension af Emil Fehr: T. Lucretius Cams: Om na-

turen (Eranos II, appendix sidd. 32—38).

Har som sekreterare i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-
samhälle ombesörjt utgifvandet af dess »Handlingar. Fjärde följden
(fr. o. m. 1898). Bd. 1.»

Har utgifvit denna Årsredogörelse.

Ludvig Stavenow:

Nagra ord om frihetstidens allmänna betydelse och plats i det svenska
folkets historia (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar II» regerings-
jubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 14).

De politiska doktrinernas uppkomst och första utveckling under frihets-
tiden (i Historiska Studier. Festskrift, tillägnad Carl Gustaf Malmström
den 2 Nov. 189?).

Anmälan af C. G. Malmström: Sveriges politiska historia från konung
Karl XII» död etc. Del III (i Hist. Tidskr. 1897).

Karl Warburg:

Illustrerad Svensk Litteraturhistoria af Henrik Schuck och Karl

Warburg. Afdelning II, häftena 11 — 17 (slut).

Striden om Ordensvurmen . Ett förspel till den Kellgrenska kultur-
kampen (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubileum
= Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. 4).

Lidners vistelse i Lund. En slutreplik. I »Samlaren». Del XIX.

En serie resebref i »Göteborgs Handels och Sjöfartstidning» samt ett
antal granskningar och uppsatser rörande litteratur och bildande konst
i samma tidniug.

Biografier i Nordisk Familjebok (supplement).

Har utgifvit:

Viktor Rydbergs Skrifter , h. 23 — 41, försedda med tillägg och anmärk-
ningar af utgifvaren.

Digitized by

Google

26

JOHANNES PAULSON

Johan J r ising;

Franska Taltifningar af Johan Storm. Högre Kurs. Svensk bearbet-
ning af Johan Vising.

Om sprdkskönhet (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar II:s regerings-
jubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1898. 9).

Italienska resande i Sverige i Göteborgs Turistförenings Årsskrift för
1897.

Smärre uppsatser och granskningar i Nordisk Tidskrift for Filologi,
Literaturblatt fur germanische und romanische Philologie, Zeitschrift
fur französische Sprache und Literatur, Historisk Tidskrift och Göte-
borgs Handels- och Sjöfartstidning.

Lars Wåhlin:

De usu modorum theocriteo (i Festskrift vid H. M. Konung Oscar Ils
regeringsjubileum = Göteborgs Högskolas Årsskrift III. 1897. ro).

Bland sådana af Högskolans lärare under det senaste
läsåret företagna resor och erhållna förtroendeuppdrag eller
utmärkelser, hvilka stå i samband med deras vetenskapliga
eller litterära verksamhet, må följande här anföras:

A. U. Bddth : Har erhållit ett af statens genom Svenska Akademieii utde-

lade större anslag till vittre författare.

Efraim Liljekvist: Har från böljan af december 1897 tiU fram i mars

1898 och under större delen af maj 1898 med tjänstledighet vistats för
studier å annan ort, längsta tiden Upsala.

O. E. Lindberg \ Har erhållit kallelse till professor i semitiska språk vid
Göteborgs Högskola, hvilken kallelse Kungl. Maj:t d. 29 sistl. april
fastställt.

Johannes Paulson : Vistades under tiden från d. 23 juni till d. 16 augusti

i Köpenhamn för studier i därvaratide Store Kongelige Bibliotek till

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖREESE

27

Petrus de Dacia. — Har erhållit uppdrag att som sakkunnig yttra sig
öfver de sökande till e. o. professuren i klassiska språk vid Universi-
tetet i Upsala.

Karl JVarburg'. Företog sommaren 1897 en resa till Holland och Belgien
bl. a. för studerande af dessa lands målningsgallerier samt December
1897— Maj 1898 till Italien, Norra Afrika, Spanien och Frankrike, bl.
a. för studerande af arkitektur, skulptur- och målningsgallerier.

Har omvalts till Ordförande i Göteborgs Stadsbiblioteks Styrelse
samt i Göteborgs Musei Konstnämnd och valts till Ordförande i Göte-
borgs Konstförenings Styrelse.

Till medlemmar af redaktionskommittéen för Högskolans
årsskrift har Lärarerådet (prot. d. 2 febr.) för år 1898 utsett
Professorerna Vising och Norström samt Bibliotekarien Wdhlin .
Denna kommitté har inom sig valt Professor Vising till ord-
förande och Bibliotekarien Wdhlin till sekreterare.

Af årsskriften har under år 1897 dess tredje band utkom-
mit, utgörande på samma gång Högskolans »Festskrift vid
H. M. Konung Oscar II:s regeringsjubileum d. 18 september
1897». Om dess innehåll se ofvan s. 6.

Af Högskolans undervisning hafva under läsåret begag-
nat sig:

Lärjungar (Ordningsstadgan § 7) under h t. 48, under
v. t. 61. Af dessa äro 45 namn gemensamma för båda ter-
minerna.

Under höstterminen inskrefvos 12 nya lärjungar, under
vårterminen 8.

Enligt uppgift till vårterminens katalog hafva lärjungarna
beredt sig för följande examina:

Digitized by

Google

28

JOHANNES PAULSON

Filosofie licentiatexamen 10

» kandidatexamen 36

» » komplettamen 6

Teologisk-filosofisk examen 5

Juridisk- » » 2

> preliminärexamen 2

De lärjungar, som bereda sig för filosofie licentiatexamen,
hafva alla aflagt filosofie kandidatexamen.

Auskultanter (Ordningsstadgan § 13) hafva under höst-
terminen varit 4, under vårterminen 8.

Som åhörare af de offentliga föreläsningarna (ordnings-
stadgan § 14) hafva under h. t. till tvenne serier (utan från-
räkning af samma namn, där det förekommer på bägge seri-
erna) antecknat sig 566 åhörare, under v. t. till trenne serier 457.

Examina, Följande examina hafva under läsåret vid Hög-
skolan aflagts:

Sept. 1897 (afslutad d. 9 september):

Fil. stud. Oscar Svedberg fil. kand.-ex. 2 i grekiska och nord, språk.

Fil. stud. Adolf JVallerius fil. kand.-ex. 1 i grekiska och estetik etc.

Fil. stud. John IVimar Ahlström fil. kand.-ex. 1 i historia och teor. filosofi .
Fil. stud. Artur Gabriel Ellis fil. kand.-ex. 1 i historia , teor, filosofi och
estetik etc.

December 1897 (afslutad d. 10 december):

Fil. stud. Gustaf Artur Korlén fil. kand. -ex. 2 i estetik etc. och nord, språk.
Fil. stud. Daniel Fehrman fil. kand.-ex. 1 i grekiska , latin och estetik etc.

Mars 1898 (afslutad d. 11 mars):

Fil. stud. Robert Malmgren fil. kand.-ex. 2 i teor, filosofi och prakt, filosofi.
Fil. kand. Evald Olbers fil. licent.-ex. 1 i latin.

Juni 1898 (afslutad d. 10 juni):

Fil. stud. Adolf Wallerius fil. kand.-ex 2 i latin, teor. filosofi och prakt.

fi losofi.

Fil. Stud. John Wi mar Ahlström fil. kand.-ex. 2 i latin, statskunskap och estetik etc..

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

29

Fil. Stud. Artur Gabriel Ellis fil. kand.-ex . 2 i latin och statskunskap.

Fil. Stud. Daniel Fehrman fil. kand.-ex . 2 i teor. filosofi och prakt .
filosofi.

Fil. Stud. Carl Eneman fil. kand.-ex . 1 i historia , teor. filosofi och estetik etc.

Fil. Kand. John Fredrik Wingård fil. kand.-ex. komplettamen i historia.

Fil. Kand. Oscar Svedberg fil. kand.-ex. komplettamen i semitiska språk.

Fil. Kand. Gustaf Artur Korlén fil. kand.-ex. komplettamen i historia.

I följande fall, där Högskolan icke ägt själfskrifna exami-
natorer, har Examenskommissionens ordförande, med stöd af
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts nådiga resolution af den 17
juni 1893, till examinator förordnat annan lärare vid Högskolan:

Sept 1897
Dec. *
Mars 1898
Juni »

» >

> »

Docenten Wåhlin att examinera i grekiska;

Liljeqvist »
Kjellén »
Liljeqvist »
Mortensen •

» prakt, fi losofi ;

» statskunskap m. geografi ;
» prakt . filosofi ;

» estetik etc.

På framställning af Lärarerådet har Styrelsen (prot. d. 2
april) till Kungl. Maj:t ingått med underdånig ansökan om
rättighet för Högskolan att på samma villkor och under samma
bestämmelser, som hittills varit gällande, under ytterligare fem
år, räknade från den 1 febr. 1899, anställa de examina, h vilka
Högskolan genom Kungl. resolution af d. 17 juni 1893 erhållit
rättighet att anställa. Och skulle denna ansökan jämväl gälla
juridisk filosofisk examen, därest den blefve Högskolan bevil-
jad (se nedan!).

Vid samma tillfälle har Styrelsen, jämväl på framställning
af Lärarerådet, beslutit ingå till Kungl. Maj:t ined underdånig
anhållan om rättighet för högskolan att anställa akademiska
disputationer och bedöma akademiska afhandlingar, hvilka falla
inom området af de ämnen, i hvilka Högskolan äger examensrätt.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref af d. 7 maj 1897
under vissa villkor medgifvit studerande rättighet att i juri-
disk-filosofisk examen utbyta ämnet matematik mot nordiska

30

JOHANNES PAULSON

språk , och möjlighet således funnes äfven för Göteborgs Hög-
skola att bereda lärjungar för denna examen, har Styrelsen
(prot d. 9 nov.) ingått till Kungl. Maj:t med underdånig an-
sökan om rättighet att anställa jämväl nämnda examen, med
den sammanställning af ämnen, som genom ofvan anförda
Kungl. bref blifvit medgifven. Och har Kungl. Maj:t till denna
ansökan d. 15 sistlidne april lämnat nådigt bifall.

Sedan Högskolan genom inrättande af en professur i se-
mistiska språk blifvit, hvad på dess organisation ankommer, satt
i stånd att utöfva den henne beviljade rätten att examinera
äfven i teologisk-filosofisk examen, hafva, jämlikt Kungl. Reso-
lution af d. rj juni 1893, studieplaner för denna examen upp-
gjorts och d. 10 maj vunnit Kanslersämbetets godkännande.
Då emellertid sådana bestämmelser utfärdats rörande denna exa-
mens afläggande vid statsuniversiteten, som icke kunna omedel-
bart tillämpas vid Göteborgs Högskola, har Styrelsen, innan Hög-
skolan begagnar sig af den beviljade rätten att anställa nämnda
examen, ingått till Kungl. Maj:t med en underdånig anhållan,
det måtte Kungl. Maj:t förordna, huru i antydda punkt vid Göte-
borgs Högskola förfaras bör.

Däremot har Lärarerådet (prot. d. 10 juni) beslutat att icke
uppgöra särskilda studieplaner för juridisk- filosofisk examen,
utan hemställt till Styrelsen, det måtte den hos Kanslersäm-
betet aumäla, att till grund för denna examen vid Göteborgs
Högskola läggas de vid Universiteten i Upsala och Lund
gällande fordringar.

Stipendier . Den af Herr James Carncgie till Högskolan
under detta som under fem föregående läsår skänkta stipendie-
summan, 1,500 kronor, har fördelats i fem lika stipendier. Dessa
stipendier hafva (Lärar. prot. d. 6 nov.) tilldelats F. K. K E.
Eriksson och Fil. Studd. Adolf Wallerius , K. G . Grimbcrg , J.
IV. AJilström och A. G. Ellis.

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

3i

Lärarerådet liar (prot. d. 12 februari) ur den k David Car-
negics stipendiefond (20,000 kr.) för år 1897 upplupna räntan
utdelat tvänne stipendier å 380 kronor hvardera åt Fil. Kand.
Artur Korlén och Fil. Stud. Joh. Efr. Spolen.

Af Kongl ' och Hvitfeldtska Stipen dii- in rättn in gen hafva Fil.
Kandd. Oscar Svedberg och Robert Malmgren samt Fil. Stud.
Josua Mjöberg hvardera erhållit ett stipendium å 200 kronor.

Göthilda-stiftelsen har tilldelat Fil. Kand. K. Fredlund ett
stipendium å 200 kronor, och Fil. Stud. G. IV. Lindeberg har
erhållit ett Kinds härads stipendium å 100 kr., utdeladt af Lä-
rarekollegiet vid Göteborgs Latinläroverk.

De af »Ungdomsvän» skänkta stipendieinedlen (se ofvan
sid. 10) hafva, fördelade i tre lika lotter, af Studentföreningen
genoin dess Styrelse d. 14 mars skänkts åt Fil. Kand. Knut
Frcdlund och Fil. Studd. Carl Eneman och Rudolf Lundkvist.
Det af samme gifvare skänkta premiet har af Lärarerådet d.
10 juni tilldelats Fil. Kand. Oscar Svedberg.

Studentföreningen, som fortfarande disponerar sin hittills-
varande lokal inom Högskolans byggnad, har äfven för inne-
varande år (Styr. prot. d. 10 dec.) uppburit samma anslag, som
nämnas i förra årsredogörelsen, eller 100 kr. för Studentföre-
niugens läsrum och 150 kr. för dess Sång- och gymnastikföre-
ning.

Studentföreningens bibliotek har under året ökats med
omkring 75 band.

Ur den af Bibliotekarien för Götebdrgs Stadsbibliotek —
med hvilket Högskolans bibliotek är förenadt — till Stadsfull-
mäktige afgifna årsberättelsen för kalenderåret 1897 torde föl-
jande böra här meddelas:

Biblioteket har under året varit tillgängligt å samma ti-
der, som i föregående årsredogörelser angifvits.

Antalet besök på biblioteket uppgår för året till 7,768
(mot 8,603 under år 1896), eller i medeltal pr dag 25,64 (mot
28,30)

Till begagnande å stället hafva, utan medräkning af de
bocker, som tillhöra referens-biblioteket, fratntagits 5,050 band

32

JOHANNES PAIJLSON

(mot 5,311 under år 1896). Antalet utlånade band har varit 4,371
(mot 5,317).

Genom biblioteket hafva under året 113 boklån från offent-
liga bibliotek å andra orter förmedlats (mot 95 under år 1896).

Bibliotekets accessionskatalog för året upptager 1,800 n:r
(mot 1,541 under år 1896). Dessutom 125 tidskrifter, 18 tidnin-
gar samt statistiskt tryck.

Af bibliotekets ordinarie medel ha 5,551:08 kronor jämte
af enskilda till disposition ställda 1,340 kr. an vänd ts för bokinköp.

Biblioteket har mottagit gåfvor från en mängd institutioner
och enskilda.

Biblioteket har, med Göteborgs Högskolas Årsskrift som
bytesmedel, under året inledt skriftbyte med sjuttio in- och ut-
ländska institutioner och samfund, och står för närvarande i byte
med inalles 135 sådana.

För fortgången af Bibliotekets nybyggnad redogöres i
följande ord:

De åtgärder, som under år 1897 vidtagits med afseende på stadsbiblio-
tekets byggnadsfråga, äro hufvudsakligen följande:

Den 10 Mars beslöt styrelsen att för sin del antaga de af arkitekten
H. Hedlund uppgjorda och med anledning af åtskilliga under ärendets be-
handling förekomna omständigheter omarbetade ritningarne.

Den 1 April beslöto stadsfullmäktige att medgifva styrelsen att efter
utlyst entreprenad låta utföra byggnaden i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af styrelsen antagna ritningarne.

Den 28 April utsåg styrelsen en byggnadskommité, bestående af herrar
öf vers telöjtnant A. Braune, konsul J. Ekman, grosshandlare C. Wijk, pro-
fessor J. Visiug och bibliotekarien.

Den 10 Juni beslöt bygguadskomniitén att utlysa allmän entreprenad
å uppförande af biblioteksbyggnaden och bestämde, att anbuden skulle in-
lämnas senast den 26 s. m.

Då samtliga de fyra anbud, som inkommo, visade sig för höga i för-
hållande till de disponibla medlen, kunde byggnadskommitén icke antaga
något af dem, utan beslöt att söka nedbringa kostnaden dels genom en för-
enkling af gruudläggningssättet dels genom minskande af byggnadens di-
mensioner. Sedan ritningarne i detta syfte blifvit ytterligare omarbetade-
utan att likväl därigenom afvikits från stadsfullmäktiges ofvanuämnda beslut,
att byggnaden skulle uppföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de inför
stadsfullmäktige framlagda ritningarne, beslöt byggnadskommitén den 27
Decembe r att ånyo utlysa allmän entreprenad, hvarvid bestämdes, att anbu-
den skulle ingifvas senast den 7 Februari 1898. I likhet med hvad som

Digitized by ^ooQle

ÅRSREDOGÖRELSE

33

skett vid den föregående entreprenaden, uppställdes i fråga om fasadmateri-
alet olika alternativ.

Högskolans fonder uppgingo, enligt Drätselkammarens till
Styrelsen (prot. d. 2 april) inlämnade redogörelse, vid ingången

af år 1898, till följande belopp:

Edvard Magnus’ fond kr. 334,100: —

Lundgrenska fonden » 586,000: —

David Carnegies fond • 552,944: 89

Oscar Ekmans fond » 215,000: —

Olof Olofson Wijks minne .... * 100,000: —

Undervisningsfonden » 39,091: 07

David Carnegies stipendiefond . . » 20,000: —

Pensionsfonden » 29,475: 65

Gustaf Adolfs-fonden » 30,000: —

Dispositionsfonden > 100,236: 16

Summa kr. 2,006,847: 77

Motsvarande totalsumma vid ingången af år 1897 var

* >993*564: 32-

Af Högskolans fonder äro placerade mot 5 X 212,500; mot
4V2: 578,500; mot 4V4: 108,000; mot 4 X 1,068,268:47. På
giro voro innestående 37,236: 16, och å sparbanksbok 2,343: 14.

Behållningen af organisationsauslaget utgjorde vid ingån-
gen af år 1898 kr. 1,850: 29 (mot samma summa vid förra årets
in^åug), samt besparingarne på årsanslaget 33,376: 99 (mot
30,483: 09). Ökningen beror på det i förra årsredogörelsen om-
nämnda årsbidraget af Konsul Ekman på 4,000 kronor. Samt-
liga Högskolans fonder utgjorde alltså vid ingången af år
1898 i rundt tal 2,042,000 kronor, (mot 2,025,000 vid ingången
af 1897).

Härtill komma numera de donationer om tillsammans
250,000 kronor, om hvilka talas här of van sidd. 8 — 10.

På Styrelsens framställning hafva Stadsfullmäktige från
och med ingången af år 1899 höjt årsanslaget ur ränteafkast-
ningen af Högskolans fonder från 70,000 till 80,000 kronor.

Till revisorer af Högskolans räkenskaper för år 1898 har
Kungl. Maj.t utsett Rektor G . R. Röding med Lektor A . Bel -
Under som suppleant samt Stadsfullmäktige e. o. Hofrättsno-

Digitized by ^ooQle

34

JOHANNES PAULSON

tarien K JU. Mo/in och stadsmäklaren R. Strvmbcck med Di-
rektören Karl Strömvall till suppleant.

Undervisningen tager nästa hösttermin sin början torsda*
gen d. 8 september.

Göteborg d. 15 juni 1898.

JOHANNES PA ULSON

Digitized by ^ooQle

Digitized by

Digitized by ^ooQle

This book should be returned to
the Library on or before the last date
stamped below.

A flne of flve cents a day is incurred
by retaining it beyond the specifled
time.

Please retum promptly.